Parallell - fredag 7/8

Jer 4-6

---

Jer 4-6

¹Om du vill återvända, Israel,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
återvänd till mig
    och om du vill slänga bort dina osmakliga ting från mina ögon
    och inte vill vackla,
²och vill avlägga ed: Herren (Jahveh) lever,
    i sanning, i rätt och i rättfärdighet,
då ska länderna välsigna sig i honom
    och i honom ska de ha sin ära.


Förödelse från norr
³Därför säger Herren (Jahveh) så till Juda män och till Jerusalem:
    Bryt åt er mark [som legat] i träda
    och så inte bland törnen.
⁴Omskär er till Herren (Jahveh) [3 Mos 12:3; 5 Mos 10:16; Jer 31:33; Rom 2:25-28]
    och ta bort ert hjärtas förhud, ni Juda män och Jerusalems invånare,
för att inte mitt raseri ska dra fram som eld
    och brinna så att ingen kan släcka från mitt ansikte,
    för era onda gärningar.

⁵Berätta i Juda och låt det höras i Jerusalem och säg:
    Blås shofar i landet,
ropa högt och säg:
    Samla (mobilisera) er och låt oss gå till de befästa städerna.
⁶Res upp ett baner [i riktning] mot Sion. [Sätt upp en signalflagga för att leda dem som söker skydd till Jerusalem],
    sök skydd (rädda dig), stå inte kvar,
eftersom jag ska låta ondska komma från norr [babylonierna, se Jer 1:13-14],
    en stor förödelse.
⁷Ett lejon har rest sig (stigit upp) från sitt snår
    och en folkslagens fördärvare har gett sig iväg
och gått från sin plats till att göra landet öde,
    så att dess städer blir ödelagda utan invånare.
⁸Omgjorda dig därför med säcktyg,
    klaga och gråt,
eftersom Herrens (Jahvehs) vrede
    inte vänder bort från oss.
⁹Och det ska ske på den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
    att kungens och furstarnas hjärta ska svikta (de tappar modet)
och prästerna ska bli överraskade
    och profeterna ska bli undrande. ¹⁰Och jag sa: Ack (åh nej), Herre Herre (Adonai Jahveh), du har verkligen bedragit detta folk och Jerusalem och sagt: Ni ska ha frid (shalom), men svärdet har sträckts ut mot halsen (hebr. nefesh) [vårt liv hotas, se även Ps 69:2; 105:18; Ords 23:2; Jona 2:6]. ¹¹Vid den tiden ska det sägas till detta folk [Juda] och till Jerusalem, en brännande (torr) vind från kala höjder i öknen [ska svepa ner över] dottern mitt folks väg,
inte för att kasta eller för att rensa [säd]. ¹²En vind för stark för detta ska komma till mig, nu ska jag även tala rättvisa med dem.

[Vinden syftar troligtvis på sirocco, en kraftig ökenvind som var för stark för att skilja agnarna från vetet, eftersom den förde bort både vetet och agnarna. Guds dom liknas vid denna vind som drabbar både goda och onda.]

¹³Se, han kommer upp som moln
och hans vagnar är som virvelvinden,
    hans hästar är smidigare än örnar.
Ve över oss!
    Eftersom vi förgås.
¹⁴Tvätta ditt hjärta från ondska, Jerusalem, så att du ska kunna räddas.
    Hur länge ska dina ondskefulla tankar bo i dig?
¹⁵En röst (lyssna) berättar från Dan
    och olycka hörs från Efraims berg.
¹⁶Återberätta (recitera) för folkslagen,
    se, låt det höras över Jerusalem,
spejare kommer från ett fjärran land
    och ger (låter höra) sina röster över Juda städer.
¹⁷Som fältets väktare är de mot henne runtomkring,
    eftersom hon har blivit upprorisk mot mig,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

¹⁸Dina vägar och dina gärningar (handlingar)
    har skapat dessa ting mot dig,
detta är din ondska,
    den är bitter, den sträcker sig ända in i hjärtat.
¹⁹[Jag sa:] Min buk! Min buk!
    Jag vrider mig i smärta, mitt hjärtas kammare, mitt hjärta kvider i mig.
Jag kan inte tiga,
    eftersom du har hört shofarens röst, min själ, larmet från krig (stridslarmet).

[Ordet för buk kan syfta på allt från enbart tarmarna till hela den nedre regionen, men även hela bålen. I denna vers kan man anta att hela kroppen är påverkad.]
²⁰Det ena fördärvet efter det andra förkunnas,
    eftersom hela landet läggs öde (tillspilloges).
Plötsligt är mitt tält ödelagt,
    mina tältdukar i ett ögonblick.
²¹Hur länge ska jag se baner [fanor som bärs av armén i striden],
    höra rösten av shofar?

²²Eftersom mitt folk är dårar,
    de känner mig inte,
de är enfaldiga söner
    och de saknar förstånd,
de är kloka i att göra ont,
    men att göra gott saknar de kunskap om.

²³Jag ser jorden och se, den är öde och tom [1 Mos 1:2]
    och till himlarna och där finns inget ljus.
²⁴Jag ser bergen och se,
    de darrar och alla kullar rör sig fram och tillbaka.
²⁵Jag ser och se, ingen människa
    och alla fåglar under himlarna har flytt.
²⁶Jag ser och se, de fruktbara fälten är öken
    och alla dess städer är nedbrutna inför Herrens (Jahvehs) ansikte och inför hans brinnande vrede.

²⁷Därför säger Herren (Jahveh) så:

Hela landet ska bli öde,
    men jag ska inte helt göra slut på det.
²⁸Över detta ska jorden sörja
    och himlarna därovan bli svarta (mörka)
eftersom jag har talat det, det är min plan,
    jag ska inte ändra mig och inte ta tillbaka den.
²⁹Från rösten (ljudet) av ryttare och bågskyttar
    flyr hela staden,
de går in i snåren
    och upp på klipporna,
alla städer är övergivna
    och ingen man bor därinne.
³⁰Och du, som är ödelagd [Juda], vad gör du?
Varför klär du dig i scharlakan [dyrbara kläder]
    och täcker dig med smycken av guld?
Varför gör du dina ögon stora med färg [sminkar dig]?
    Fåfängt har du gjort dig tjusig,
dina älskare föraktar dig,
    de söker din själ (ditt liv).
³¹Eftersom jag har hört en röst som från en kvinna i födslosmärta,
    ångesten som hos henne som föder sitt första barn,
dottern Sions röst, som flämtar efter luft,
    som spretar med sina händer:
Ve över mig,
    eftersom min själ förgås till dem som slaktar.

¹Spring hit och dit genom Jerusalems gator

och se och vet
    och leta på dess rymliga platser (torg),
om du kan finna en man,
    om det finns någon som gör rätt, som söker sanning (trofasthet)
    och jag ska förlåta henne [staden].
²Och om de säger, "Herren (Jahveh) lever",
    svär de säkerligen falskt.

³Herre (Jahveh), är inte dina ögon vända till sanning (trofasthet)?
    Du har slagit dem, men de påverkades inte.
    Du har förtärt dem, men de har vägrat att ta emot tillrättavisning,
de har gjort sina ansikten hårdare än klippan,
    de har vägrat att vända om.
⁴Och jag sa: Dessa är verkligen [andligt] fattiga,
    de är dårar,
för de känner inte Herrens (Jahvehs) vägar
    och inte Guds (Elohims) påbud (bindande juridiska beslut).
⁵Jag ska själv gå till de stora [ledarna]
    och tala med dem,
eftersom de inte känner Herrens (Jahvehs) vägar
    och sin Guds (Elohims) påbud (bindande juridiska beslut).
Men de har alla brutit oket
    och slitit av bojorna. [Jer 2:20]
⁶Därför ska ett lejon från skogen slå dem,
    en varg från öknen ska förgöra dem,
en leopard vakar (ligger på lur) vid deras städer,
    alla som går ut därifrån slits i stycken,
eftersom deras överträdelser är många,
    deras avfall har förökats.
⁷Varför ska jag ursäkta dig?
    Dina söner har övergett mig och avlagt ed till icke-gudar
och när jag gjort dem mätta
    har de begått äktenskapsbrott
    och samlat sig i skaror i de prostituerades hus.
⁸De har blivit som välgödda hästar, lystna (brunstiga) hingstar,
    varje man gnäggar efter sin grannes hustru. [Jer 3:6-10]

⁹Ska jag inte straffa er för dessa ting?
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
Och ska inte min själ hämnas på ett sådant folkslag som detta? [Frasen återkommer i vers 29.]

¹⁰Gå upp på deras [Judas] vingårdsterrasser och fördärva [Jes 5:1-7],
    men gör inte helt slut på dem [Jer 4:27],
ta bort hennes skott (vinrankor, nya grenar) [representerar människorna],
    för de är inte Herrens (Jahvehs).
¹¹Eftersom Israels hus och Juda hus har agerat förrädiskt mot mig,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

¹²De har ljugit om Herren (Jahveh)
    och de har sagt: Det är inte han,
ondska ska inte komma över oss,
    vi ska inte se svärd, inte hungersnöd.
¹³Och profeterna ska bli till vind,
    ordet är inte i dem.
    Så ska det göras mot dem.
¹⁴Därför säger Herren (Jahveh), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot):

På grund av [eftersom ni beter er som strutsen] att ni talar dessa ord,
    se, jag ska göra orden i er mun till eld
    och detta folk till ved, och den (elden) ska sluka dem.

[Ordet jaan som används här betyder både "på grund av", "eftersom" och "att beakta", men det delar också rot med ordet för struts och syftar därför även på strutsens beteende att sticka huvudet i sanden.]
¹⁵Se, jag ska föra ett folkslag från långt bort över er [från Babylon, se Jer 4:16], Israels hus,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
Det är ett tåligt folkslag,
    det är ett gammalt folkslag,
ett folkslag vars språk du inte känner
    och du förstår inte vad de talar.
¹⁶Deras koger är en öppen grav,
    de är alla mäktiga män (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft).
¹⁷Och de ska äta upp din skörd och ditt bröd,
    de ska sluka dina söner och dina döttrar,
de ska äta upp din småboskap och dina hjordar,
    de ska äta upp ditt vin och dina fikonträd,
de ska slå dina befästa städer, som du litar på,
    med svärd.

¹⁸Men inte ens i de dagarna, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), ska jag fullständigt göra slut på (helt utplåna) dig. [Se vers 10; Jer 4:27] ¹⁹Och det ska ske eftersom ni säger: Varför har Herren vår Gud (Jahveh Elohim) gjort allt detta mot oss? Och du ska säga till dem: Så som ni har övergett mig och tjänat främmande gudar i landet, så ska ni tjäna främlingar i ett land som inte är ert.

²⁰Berätta detta i Jakobs hus och låt det höras i Juda och säg:

²¹Hör detta, jag ber er, dåraktiga folk utan förståelse,
    som har ögon men ser inte,
    som har öron men hör inte [Ps 115:6; 135:17]:
²²Fruktar (vördar) ni inte mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh)?
    Ska ni inte darra inför mitt ansikte?
Vem har lagt sanden vid havets strand,
    en evig förordning (ordagrant "saker inristat") som inte förändras?
Trots att vågorna slår in [över stranden] kan de inte besegra den [skölja bort sanden].
    De ryter men de kan inte komma förbi [ta sig upp på och passera innanför stranden].
²³Men detta folk har ett upproriskt och rebelliskt hjärta,
    de har gjort uppror och gått sin väg.
²⁴Och de säger inte i sina hjärtan:
    Låt oss nu vörda (frukta) Herren vår Gud (Jahveh Elohim) [Ords 1:7; 9:10]
som ger tidigt regn (höstregn) och sent regn (vårregn) i sin tid,
    som håller (vaktar, skyddar, bevarar) åt oss de bestämda skördeveckorna.
²⁵Era synder har vänt bort dessa ting
    och era överträdelser har undanhållit det goda från er.
²⁶Eftersom bland mitt folk finns onda män, de spionerar,
    som fågelfångare ligger de på lur, de sätter ut en fälla, de fångar män.
²⁷Som en bur är full av fåglar,
    så är deras hus fulla av bedrägeri,
därför har de blivit stora och rika.
²⁸De har blivit tjocka,
    de är välmående,
de överflödar i ondskans gärningar,
    de försvarar inte de behövande,
inte de faderlösa till att göra dem framgångsrika,
    och den fattige får inte rätt i domen.
²⁹Ska jag inte straffa er för dessa ting?
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
Och ska inte min själ hämnas på ett sådant folkslag som detta? [Samma fras återfinns i vers 9 och ramar in.]

³⁰Ödeläggelse och skräck
    kommer att ske i landet.
³¹Profeterna profeterar i lögnens tjänst [5 Mos 18:14-22]
    och prästerna styr efter deras hand (direktiv)
och mitt folk älskar att ha det så.
    Vad ska de då göra efter detta?

Jerusalem belägrat
¹Sök skydd, Benjamins söner,
    [fly] bort från Jerusalems mitt!
Och blås shofar i Tekoa [16 km söder om Jerusalem]
    och lyft upp en varningssignal (tänd en fyrbåk) över Beit-Kerem [6 km söder om Jerusalem],
eftersom ondska blickar ut [hotar] från norr [Babylon]
    med stor förödelse.
²Den attraktiva (behagliga, vackra) och eftergivna (känsliga, ömtåliga)
    ska jag förgöra (hugga av), dottern Sion.
³Herdarna med sina hjordar kommer till henne,
    de slår ner sina tält runt omkring henne,
    var man betar vid sin hand.

⁴Förbered en strid mot henne,
    stig upp och låt oss gå upp vid middagstid.
Ve oss, för dagen avtar,
    eftermiddagens skuggor blir längre.
⁵Stig upp och låt oss gå upp på natten
    och låt oss ödelägga hennes palats.

⁶Därför säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) så:

Hugg ner hennes träd
    och kasta upp en belägringsvall mot Jerusalem.
Detta är staden som ska straffas,
    överallt finns förtryck i hennes mitt.
⁷Som en cistern svallar med sitt vatten,
    så svallar hon med ondska.
Våld och fördärv hörs i henne.
    Framför mig är sjukdom och sår.
⁸Låt dig tillrättavisas, Jerusalem,
    för att inte min själ ska bli avskärmad från dig,
för att jag inte ska göra dig öde,
    ett land utan invånare.

⁹Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):

Man ska verkligen samla
    som druvor kvarlevan av Israel.
Vänd din hand som en druvplockare
    över skotten (de nya grenarna).
¹⁰Till vem ska jag tala och ge varning
    så att de lyssnar?
Se, deras öra är trögt (stängt)
    och de kan inte vara uppmärksamma.
Se, Herrens (Jahvehs) ord har blivit till dem en förebråelse,
    de har inget behag (kärlek till, glädje) i det.
¹¹Därför är jag fylld av Herrens (Jahvehs) vrede,
    jag är trött på hålla igen,
häll ut den över dibarnen på gatan
    och över samlingen av unga män,
eftersom även mannen med sin hustru ska bli fångad,
    den gamle med den som är full av dagar (har fyllt sina dagars mått).
¹²Och deras hus ska överlämnas till andra,
    tillsammans med deras fält och deras hustrur,
för jag ska sträcka ut min hand över landets invånare,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

¹³Eftersom från den minste av dem till den störste av dem
    är alla giriga efter vinning,
och från profeten till prästen
    ägnar sig alla åt lögn (falskhet).
¹⁴Och de har helat mitt folks skada lätt (inte tagit den på allvar) och sagt:
    Frid, frid (hebr. shalom shalom; dubbel frid, ro, helhet – fullständig harmoni),
    men där finns ingen frid (shalom).
¹⁵De ska skämmas eftersom de har gjort det avskyvärda,
    men de skäms inte,
    de vet inte hur man rodnar.
Därför ska de falla bland dem som faller,
    på den tiden, då jag straffar dem som ska snubbla,
    säger Herren (Jahveh).

¹⁶Så säger Herren (Jahveh):

Stå vid vägarna
    och se och fråga efter de gamla stigarna,
där den goda vägen är, och vandra på den
    och ni ska finna vila för era själar.
    Men de säger: "Vi vill inte vandra på den."
¹⁷Och jag har satt väktare över er:
    Var uppmärksamma på shofarens röst.
Men de säger:
    "Vi vill inte vara uppmärksamma."
¹⁸Därför lyssna, folkslag,
    och vet, församling,
    vem som är emot dem.
¹⁹Hör, jord!
    Se, jag ska föra ondska över detta folk,
    frukten av deras tankar
eftersom de inte har varit uppmärksamma
    på mina ord
    och på min undervisning.
De har förkastat den.
²⁰Till vilken nytta är för mig rökelsen som kommer från Sheva
    och den söta vassen från avlägsna länder?
Era brännoffer ger ingen nåd (villkorad nåd – hebr. ratson),
    och era offer behagar mig inte.

²¹Därför, så säger Herren (Jahveh):

Se, jag ska lägga snubbelstenar framför detta folk
    och fäderna och sönerna tillsammans ska snubbla på dem,
    grannen och hans vän, och de ska förgås.

²²Så säger Herren (Jahveh):

Se, ett folk kommer från norr
    och ett stort folkslag ska resas upp från jordens yttersta hörn.
²³De bär båge och sabel (kortare böjt svärd – hebr. kidon)
    de är grymma och utan förbarmande.
Med ett larm likt havets dån drar de fram till häst,
    rustade för strid mot dig, arma Sion. [Jfr Jer 50:41-42 där samma ord riktas mot Babylon.]
²⁴Vi har hört ryktet om det [folket från norr],
    våra händer blir svaga,
ångest har tagit sitt grepp om oss
    och smärta som hos en födande kvinna.
²⁵Vandra inte ut på fältet
    och gå inte på vägen,
eftersom fiendens svärd är där,
    skräck på alla sidor.
²⁶Dotter mitt folk [dyrt älskat som en dotter, jfr Jer 4:11],
    omgjorda dig med säcktyg och rulla dig i aska.
Sörj som för den ende sonen,
    den allra bittraste klagan,
eftersom fördärvaren plötsligt
    har kommit över oss.

²⁷En proberare (en som utvärderar metaller; ett torn – hebr. bachon)
    har jag gett bland mitt folk,
ett fäste,
    och du ska pröva (hebr. bachan) deras vägar.

[En proberare prövar metaller och bestämmer deras kvalité, om de håller måttet och kan godkännas. En annan vokalisering ger också betydelsen "torn". Ordet har samma rot som verbet pröva. Substantivet proberare används endast här, verbet pröva används 29 gånger.]

²⁸Alla är giriga upprorsmakare, går omkring med skvaller, de är koppar och järn. Alla agerar bedrägligt.
²⁹Bälgarna arbetar (blåser) frenetiskt
    för att elden ska kunna rena blyet,
men gjutaren arbetar fåfängt,
    ondskan separeras (avskiljs) inte.
³⁰Föraktat silver ska man kalla dem,
    eftersom Herren (Jahveh) har förskjutit dem.

Tillbaka upp

---