" [Från:] Artaxerxes (hebr. Artachshaste), kungarnas kung [en dåtida populär titel – beskriver styre över många folk],
till prästen Esra, lärare i himlarnas Guds påbud (aram. dat).

¹³Jag utfärdar nu en förordning, att var och en av Israels folk och deras präster och leviter som bor i mitt rike och som vill (av egen fri vilja) fara till Jerusalem ska resa med dig. ¹⁴Kungen och hans sju rådgivare sänder i väg dig för att undersöka förhållandena i Juda och Jerusalem utifrån din Guds påbud, som är i din hand. ¹⁵Du ska föra dit silver och guld som kungen och hans rådgivare frivilligt har gett till Israels Gud som bor i Jerusalem. ¹⁶Ta också med dig allt silver och guld som du kan få i hela Babel tillsammans med de frivilliga gåvor som folket och prästerna ger till sin Guds hus i Jerusalem. ¹⁷För dessa pengar ska du noggrant välja ut och köpa tjurar, baggar, lamm [till bränn- och syndoffer] och sådant som behövs till de matoffer och drickoffer som hör till. Detta ska du offra på altaret i er Guds hus i Jerusalem. [Esra hade säkert berättat för Artachshasta om vad som behövdes för offren i templet, se vers 6.]

¹⁸Och med det silver och guld som blir över får du och dina bröder göra det ni anser vara bäst, efter Guds vilja. ¹⁹Alla de kärl du får till tempeltjänsten i din Guds hus ska du överlämna inför Jerusalems Gud. ²⁰Det du måste betala för resten av det som behövs till din Guds hus, ska du utbetala ur kungens skattkammare.

²¹Jag, kung Artaxerxes (hebr. Artachshaste), utfärdar nu en befallning till alla skattmästare i landet på andra sidan floden: Allt som prästen Esra, lärare i himlarnas Guds påbud, begär av er, det ska noggrant göras och ges,
     ²²upp till 100 talenter [3,4 ton] silver,
    100 kor-mått [23 kubikmeter] vete,
    100 bat-mått [2,2 kubikmeter] vin,
    100 bat-mått [2,2 kubikmeter] olja och
    därtill så mycket salt som behövs.

[En babylonisk talent vägde omkring 34 kg. 100 talenter silver var en stor summa på över 3 ton. I jämförelse skriver den samtida grekiska historikern Herodotos (i sitt verk Historia, 3.95) att det årliga bidraget till hela provinsen på andra sidan floden var 350 talenter. Att det anges en övre gräns visar ändå att uppgifterna är trovärdiga. Ett kor-mått motsvarade 10 bat-mått. Varje område betalade skatt både i varor och i pengar, se Esra 6:9, så dessa varor fanns tillgängliga och kunde hämtas ut från förråden.]

²³Allt vad himlarnas Gud befaller ska noggrant göras och ges till himlarnas Guds hus, för att inte vrede ska komma över kungens och hans söners rike. ²⁴Vi kungör för er att ingen ska ha rätt att lägga skatt, tull eller vägpengar på någon präst eller levit, sångare, dörrvakt, tempeltjänare eller annan tjänare i detta Guds hus.

²⁵Och du, Esra, ska efter den vishet du fått av Gud utse domare och lagkloka som ska skipa rätt bland allt folket i landet på andra sidan floden, alla dem som känner din Guds påbud. Om någon inte känner dem ska ni lära honom dem. ²⁶Den som inte följer din Guds påbud och kungens påbud ska omgående (noggrant) dömas, antingen till döden eller till förvisning, indragning av egendom eller fängelse."

Välsignad är Herren (Jahveh), våra fäders Gud (Elohim), som har lagt på kungens hjärta att försköna Herrens (Jahvehs) hus i Jerusalem på detta sätt, ²⁸och har utvidgat sin nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) mot mig inför kungen och hans rådgivare och kungens alla mäktiga furstar. Jag har vunnit styrka när Herren (Jahveh) min Guds (Elohims) hand har varit över mig och jag samlade ledande män från Israel för att gå upp med mig.

Ledare som återvände tillsammans med Esra
¹Dessa är ledarna (de ledande fäderna, patriarkerna, överhuvudena för de återvändande) och deras uppteckningar, deras släktskap (förfädernas namn), som kom med mig från Babylon under kung Artaxerxes (hebr. Artachshasta) regering.

²Från Pinchas söner, Gershom, från Itamars söner, Daniel, från Davids söner, Chattosh
³från Shechanjas söner, från Paroshs söner, Sakarja och med honom var 150 män inskrivna genom släktskap,
⁴från Pachat-Moabs söner, Elihoejnaj, Zerachjas son, och med honom 200 män inskrivna genom släktskap,
⁵från Shechanjas söner, Jachaziels son, och 300 män med honom,
⁶från Adins söner, Eved, Jonatans son, och 50 män med honom,
⁷från Elams söner, Jeshajah [inte profeten Jesaja], Ataljas son, och 70 män med honom,
⁸från Shefatejas söner, Zevadja, Michaels son, och 80 män med honom,
⁹från Joavs söner, Ovadja, Jechiels son, och 128 män med honom,
¹⁰från Shelomits söner, Josifjas son, och 160 män med honom,
¹¹från Bevajs söner, Sakarja, Bevajs son, och 28 män med honom,
¹²från Azeggads söner, Jochanan, Hakkatans son, och 110 män med honom,
¹³från Adonikams söner, de kom senare men detta är deras namn, Elifelet, Jiel och Shemaja och 60 män med dem,
¹⁴från Bigvajs söner, Otaj och Zakkor och 70 män med honom.

Resan till Jerusalem
¹⁵Och jag samlade dem tillsammans till floden som rinner till Ahava. Där stannade vi i tre dagar och jag granskade folket och prästerna men kunde inte finna någon levit där. [Esra nämner 1 513 män, troligtvis över 5 000 tillsammans med kvinnor och barn.] ¹⁶Då sände jag efter Eliezer, Ariel, Shemaja och Elnatan och Jariv och Elnatan och Natan och Sakarja och Meshullam, som var ledare, och Jojariv och Elnatan, som var lärare. ¹⁷Jag sände bud med dem till Iddo, ledaren i Chasifja, och talade om för dem vad de skulle säga till Iddo och hans bror, som var tempeltjänare i Chasifja, i syfte att ge oss präster till vår Guds (Elohims) hus. ¹⁸Eftersom Guds (Elohims) goda hand var över mig, sände de Sherevja – son (ättling) till Machli, son till Levi, son till Israel – en man med insikt (kunskap, förståelse), och hans söner och bröder [sammanlagt]: 18 män. ¹⁹Och Chashavja och med honom Jeshajah [inte profeten Jesaja] från Meraris söner, hans bröder och deras söner [sammanlagt]: 20. ²⁰Och från Netinim, som David och furstarna gett till att betjäna leviterna, 220 netinimiter, samtliga av dem var nämnda vid namn.

[Med det låga antalet av 38 leviter (se vers 18-19) var denna grupp på 220 tjänare betydelsefull för att kunna bedriva alla sysslor som krävdes i templet.]

Tillbaka upp

---

Ps 30:1-13

Psalm 30 – Helad

Psalmen är en typisk tacksägelsepsalm, inledningen med orden "Jag vill" indikerar detta. Samtidigt är den ett personligt vittnesbörd om vad Herren har gjort. Psalmen förknippas ofta med Psalm 6. Psalm 30 skulle kunna vara skriven som en tacksägelse och ett vittnesbörd på hur Gud har hört och svarat på bönen som beskrivs i Psalm 6. Det finns många igenkänningspunkter i tema och ord mellan psalmerna. Båda nämner helande, se vers 3 och Ps 6:3; skräck, se vers 8 och Ps 6:4; oförmågan att kunna prisa i dödsriket, se vers 10 och Ps 6:6.
    Psalmen är fylld av motsatser: Gud och fiender, gråt och jubel, kväll och morgon, sorg och dans, lovprisning och tystnad. Allt detta illustrerar spänningen mellan den oro och det hopp som David upplever och kontrasten mellan död och liv.

Författare: troligtvis David

Struktur:
1. Inledande lovprisning, vers 2-4
2. Inbjudan att lovsjunga, vers 3-6
3. Bakgrund, vers 9-11
4. Bönesvar, vers 12

¹En psalm (hebr. mizmor), sång (text som ska sjungas – hebr. shir) för (vid) husets (boningens, templets) invigning. Av (för) David.

[Titeln är ovanlig. Den använder både ordet psalm och sång. Det första ordet psalm (hebr. mizmor) används ofta för en sång som ackompanjeras. Det betonar det musikaliska uttryckssättet, grundordet har att göra med att slå an strängar i ett slag. Det andra ordet som översatts med sång är hebr. shir. Det handlar mera om sången och texten än det musikaliska. Det är enda gången det används i första boken (Psalm 1-41) men förekommer ofta i de andra böckerna.
    Beskrivningen för eller vid "husets invigning" är inte helt entydig. Det kan syfta på Davids hus, palats, tabernaklet eller templet. David kan ha skrivit den med tanke på hans son Salomos framtida invigning av templet i Jerusalem. Ordet för invigning är hebr. chanukka. Inom den judiska liturgin citeras psalmen under tempelinvigningsfesten, Chanukka, se Joh 10:22.]

²Jag vill upphöja dig, Herre (Jahveh),
    för du har dragit mig upp [som ett kärl som sänkts ned och hissats upp],
    och har inte låtit mina fiender glädja sig över mig.

[Hebreiska ordet för "dragit upp" är dalah. Det används för att beskriva ett kärl som sänks ned och hissas upp för att dra vatten ur en brunn. Substantivet av detta verb är just ordet för hink. Den huvudsakliga användningen i Bibeln är i betydelsen att dra upp vatten från en brunn, se 2 Mos 2:16 och Ords 20:5. Men i ordet finns också betydelsen att dingla och svaja. Ordet kan även betyda att sänka ned. För att hissa upp en hink måste den ju först ha halats ned. Valet av detta ord med dess dubbla betydelse beskriver träffsäkert de förändringar som karaktäriserar denna psalm. Davids livssituation skulle kunna illustreras med ett tomt kärl som varit på väg ner i brunnen, men nu har det vänt. Gud har fyllt honom och dragit upp honom, se vers 4!]

³Herre (Jahveh), min Gud (Elohim), jag skrek ut till dig (ropade efter din hjälp),
    och du helade mig.
⁴Herre (Jahveh), du förde mig upp från Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
    du räddade mitt liv (höll mig vid liv), bevarade mig från att fara ner i graven (cisternen, brunnen).

⁵Lovsjung (sjung och spela till) Herren (Jahveh), ni hans trogna följare,
    tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] hans heliga hågkomst (omnämnande, minne – hebr. zecher) [heliga namn].
    [Hur han räddat folket från slaveriet, gett dem undervisningen, fört dem in i landet, osv. Se även Ps 97:12; Luk 22:19; 1 Kor 11:24-26.]
⁶Ett ögonblick varar hans vrede,
    hela livet hans nåd (favör, glädje, behag, välvilja).
På kvällen gästar gråt,
    men på morgonen jubelsång.

[Gråten är som en tillfällig nattgäst som avreser redan tidigt nästa dag. Den kan förvandlas till glädje – hastigt, som över en natt. Lika säkert som det efter varje natt kommer en ny dag, lika mycket förtröstar psalmisten på att Gud kommer att gripa in.]

⁷[I vers 7-8 kommer bakgrunden till den kris och konflikt som beskrivits i tidigare verser.]

I min framgång (trygghet) sa jag (tänkte jag för mig själv):
    "Jag ska aldrig vackla."
⁸Herre (Jahveh), genom din nåd (favör, välvilja)
    hade du gjort mitt berg starkt.
    [David regerade från berget Sion, Jerusalem. Gud hade gett honom framgång, trygghet och makt, som berget är en metafor för här.]
Du dolde ditt ansikte (ignorerade, var långt borta, se Ps 88:14);
    jag blev skräckslagen.
    [Den prästerliga välsignelsen avslutas med att Herren vänder sitt ansikte, se 4 Mos 6:25-26. Att Herren döljer sitt ansikte är motsatsen.]

⁹[Vers 9-11 är Davids bön. Den första raden tilltalar Gud i andra person, här används det personliga gudsnamnet Jahveh. Den andra raden talar om Gud i tredje person, här används namnet Adonai. Det beskriver en relation mellan en slav och en herre. De två uttrycken speglar psalmens dubbla roll som både en personlig tacksägelsepsalm och ett vittnesbörd.]

Till dig Herre (Jahveh), ropade jag (höjde jag min röst i bön),
    till Herren (Adonai) vädjade jag om nåd (oförtjänt kärlek; favör):
¹⁰"Vad vinner du på mitt blod (min död),
    att jag sjunker ned i avgrunden (graven)?
Kan stoftet tacka (prisa, bekänna) dig,
    kan det berätta om din trofasthet (sanning)?
    [På hebreiska är människa adam, blod damm och stoft adamah, se 1 Mos 2:7; 1 Mos 3:19.]
¹¹Hör Herre (Jahveh),
    jag vädjar om din nåd (oförtjänta kärlek; favör),
    Herre, var min hjälpare."

¹²Du vände min klagan (ceremoniella sorgeperiod)
    till dans (ringdans, jubel och fest) [2 Mos 15:20; Jer 31:13];
du lossade (befriade mig från) min sorgdräkt (säckklädnad)
    och klädde mig i glädje.
¹³Därför ska hela min varelse (ordagrant: "ära"; kan syfta på hjärta, människans innersta eller tungan)
    lovsjunga dig och inte vara tyst.
Herre (Jahveh) min Gud,
    jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för evigt.

[Exakta detaljer på hur Herren grep in och helade och räddade David från döden ges inte i psalmen. Däremot beskrivs hur Gud personligen grep in och vände situationen. Inom judisk tradition är det en sju dagars sorg när någon dött. Den sörjande familjen lämnade inte huset, och vänner kom på besök, se 1 Mos 23:2; 50:10; 1 Sam 25:1; 28:3. De som sörjde klädde sig i säcktyg för att fysiskt känna och visa att man hade sorg, se 2 Kung 19:1. Tyget gjordes av get- eller kamelhår (Matt 3:4). Materialets sträva och grova struktur lämpade sig bra för tältdukar och säckar, därav namnet, men inte till kläder. Den sista raden i vers 12 beskriver det som om Gud personligen lossar säcktyget, som den sörjande har svept sig i, och klär honom i ljusa festkläder. Från att ha varit begravning blir det förberedelse för fest. Texten refererar inte till att sorgdräkten byts ut till festkläder, utan till "glädje". Det ger en fin länk mellan början och slutet av versen – från klagan till glädje!]

Tillbaka upp

---

Ords 20:28-30

²⁸Nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet) och sanning (pålitlighet, fasthet, stabilitet) bevarar en kung,
    hans tron upprätthålls genom nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet).

[Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]

²⁹De ungas stolthet är deras styrka,
    de äldres ära (prydnad) är deras gråa hår [som står för vishet och erfarenhet].

³⁰Blodet renar ett sår [inifrån och ut],
    och en tillrättavisning når vårt innersta [renar oss inifrån].

Tillbaka upp

---

1 Kor 4:1-21

En ledare måste vara trofast
¹Låt människor se på oss [jag Paulus, Apollos och andra ledare, se 1 Kor 3:5, 22; 4:6] tjänare till den Smorde (Messias, Kristus), som förvaltare av Guds mysterier (bärare av hans dolda planer och syften). ²Det som krävs av en förvaltare här [på detta område] är att han är pålitlig (den egenskap man letar efter hos dem som ska ha auktoritet och ansvar är trohet). [Korintierna verkade bara värdesätta vältalighet och mänsklig filosofisk kunskap.]

Än i dag kan man se resterna av fundamentet till det upphöjda domarsätet (gr. bema) i Korint. Det var hit medlemmar av synagogan förde Paulus för att försöka få honom fälld av prokonsulen ­Gallio, se Apg 18:12-17.

³[En tjänare och förvaltare, i detta fall en Guds tjänare, kommer ständigt att bedömas och kritiseras. Paulus pekar nu på hur kritik kan komma från tre håll. Andra människor, sig själv och Gud.]

För mig [personligen] spelar det ingen roll om ni eller en mänsklig domstol ställer mig inför rätta [på denna punkt hur jag har förvaltat det uppdrag jag fått av Gud]. Jag [sätter mig inte på Guds plats och] dömer inte ens mig själv. ⁴Jag har inget dåligt samvete, men det betyder inte att jag är frikänd. Den som dömer (undersöker) mig är Herren. ⁵Döm därför inte i förtid (hastigt), innan Herren kommer [tillbaka], för då ska han föra fram i ljuset det som nu är i mörker och uppenbara hjärtans motiv; sedan får var och en sin ära (sitt beröm) från Gud.

[Det Paulus varnar för är att förhastat döma människor, vilket lätt leder till hämndaktioner. Det är bara Gud som känner hjärtan och kan ge en fullständigt rättvis dom, se Rom 14:10. Däremot, som vi ser redan i nästa kapitel, måste vi bedöma vad som är gott och ont, se 1 Kor 5:11-13; Matt 7:1-5. Paulus uppmanar oss att bedöma och rannsaka oss själva, se 1 Kor 11:28, 31. Se även Matt 18:15-17.]

⁶Nu syskon (bröder och systrar i tron), har jag tagit mig och Apollos som exempel för er skull [men principen gäller alla lärare], för att ni ska lära er vad uttrycket "inte utöver det som är skrivet" betyder. Detta för att ni inte ska skryta över någon på annans bekostnad.

[Paulus och Apollos har nämnts två gånger tidigare, se 1 Kor 1:12; 3:5. Uttalandet här, att Paulus har tagit dessa namn som exempel, gäller helt säkert 1 Kor 3:5, men troligen även också 1 Kor 1:12. Paulus och Apollos verkade inte ha haft några inbördes konflikter, se 1 Kor 3:4-6.]

⁷Vem ger dig en särställning (vad gör dig så speciell)?
    [Vem är du att välja olika ledare och grupperingar, se 1 Kor 1:12.]
Vad har du som du inte har fått?
Och om du har fått det, varför skryter du då som om du inte hade fått det?

⁸[Hela argumentet i vers 8-13 är uppbyggt på kontraster. Korintierna verkade ha en överbetoning på framtiden där den kommande tiden redan var här – en s.k. överrealiserad eskatologi. De kan också ha tagit till sig en samtida stoisk livsfilosofi där en vis människa skulle vara befriad från vardagens bekymmer. Resonemanget med "kungar" är intressant och verkar ha funnits inom dessa kretsar. Några år senare skriver Epiktetos (50-135 e.Kr.): "När någon ser på mig, vem känner då inte att hon ser sin kung eller mästare?"]

Ni är redan mätta, ni är redan rika, ni har blivit kungar och det utan oss. Jag skulle önska att ni verkligen hade blivit kungar, så att vi kunde regera tillsammans med er! ⁹Det verkar som om Gud har ställt oss apostlar sist, som dödsdömda. Vi har blivit ett skådespel för världen, för både änglar och människor.

¹⁰Vi är dårar för den Smorde (Messias, Kristus),
    ni är kloka i den Smorde.
Vi är svaga,
    ni är starka.
Ni är aktade,
    vi är föraktade.

¹¹Ännu i denna stund är vi hungriga och törstiga, vi är nakna, misshandlade och hemlösa.
¹²Vi sliter och arbetar med våra händer.

[Paulus arbetade för sitt eget uppehälle för att inte vara en börda för församlingen, se 1 Thess 2:9.]

När vi blir hånade
    välsignar vi,
när vi blir förföljda
    härdar vi ut,
¹³när folk talar illa om oss
    talar vi väl om dem.

Vi har blivit som världens skräp, som mänsklighetens avskrap (avskum), och så är det än i dag.

En faders förmaning
¹⁴Jag skriver inte det här för att få er att skämmas, utan för att vägleda (förmana, milt varna) er som mina älskade barn. ¹⁵För även om ni skulle ha en myriad [det högsta talvärdet i grekiskan som är 10 000, men används också bildligt talat för att beskriva en oräknelig mängd] uppfostrare i den Smorde (Messias, Kristus), så har ni ändå inte många fäder. Det var jag som i den Smorde Jesus födde er till liv genom evangeliet. ¹⁶Därför ber (uppmuntrar, uppmanar) jag er: ha mig som förebild (bli "imitatörer" av mig – gr. mimetes).

MÄN OCH KVINNOR – I FAMILJERELATIONER (4:17-7:40)

Grov sexuell synd mitt i församlingen (4:17-5:6)

Introduktion
¹⁷[Följande vers kan syfta tillbaka på splittringarna i församlingen, eller framåt på den öppna sexuella synd som Paulus snart tar itu med i kapitel 5. Eftersom ordet "därför" används i vers 16 och syftar tillbaka, är det troligt att detta "därför" syftar framåt. Besöket Paulus talar om återkommer även i 1 Kor 5:3. Det stämmer även överens med den kiastiska strukturen.]

Just därför (av den här anledningen) har jag sänt er Timoteus, mitt älskade och trofasta barn i Herren. Han ska påminna er om mina vägar i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, det jag lär ut i alla församlingar överallt.

[Paulus träffade Timoteus under sin första missionsresa. På den andra resan följde Timoteus med som medhjälpare, se Apg 16:1. Han var känd i församlingen i Korint, se Apg 18:5.]

Problemet
¹⁸Några har blivit självsäkra, för de tror att jag inte ska komma till er. ¹⁹Men jag kommer snart till er, om Herren vill, och då får jag veta hur det är, inte med orden utan med kraften hos dem som är uppblåsta. ²⁰För Guds rike består inte i ord utan i kraft. ²¹Vad vill ni? Ska jag komma till er med riset,
    eller med kärlek [som är osjälvisk och utgivande] och en mild (känslomässigt välbalanserad) ande?

Tillbaka upp