Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Parallell - lördag 8/8

Jer 7-9

Jer 7-9

Falsk religion
1Ordet kom till Jeremia från Herren (Jahveh), han sa:

2Ställ dig i porten till Herrens (Jahvehs) hus [templet i Jerusalem]. Där ska du ropa ut detta budskap:

[Jeremias namn betyder "Herren är upphöjd" eller "Herren uppreser". Året är 609 f.Kr. och det är antagligen under någon av de tre stora pilgrimshögtiderna då många är i Jerusalem han får denna uppmaning. Här mellan den inre och yttre tempelplatsen får Jeremia leverera ett av sina svåraste men viktigaste budskap.]
Hör Herrens (Jahvehs) ord, ni alla från Juda som går in genom dessa portar för att tillbe Herren (Jahveh)!
[Budskapet är till det södra riket, Juda. Det norra riket, Israel, har redan fallit på grund av sin synd och folket är spritt i Assyrien.]

3Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot),
    Israels Gud (Elohim):

Ändra era vägar och era gärningar (gör en radikal förändring i era liv; gör gott),
    så ska jag bo bland er på denna plats [i templet och i landet Israel].
4Sluta att sätta er förtröstan på lögnaktigt tal [från de falska profeterna] som säger:
    "Detta är Herrens (Jahvehs) tempel,
    Herrens (Jahvehs) tempel,
    Herrens (Jahvehs) tempel." [Som om templet och byggnaderna i sig skulle beskydda Jerusalem.]
5Nej, bara om ni verkligen ändrar (gör gott, gott – hebr. jatav jatav) era vägar (ert liv) och era gärningar [vers 3].
    Om ni dömer rättvist mellan en man och hans medmänniska (granne),
     6inte förtrycker invandraren, den faderlöse och änkan,
    inte låter oskyldigt blod flyta på denna plats [i Jerusalem]
    och inte skadar er själva genom att följa andra gudar.
7Om ni slutar med allt detta [och börjar leva efter budorden, se 2 Mos 20:13],
    då ska jag bo bland er på denna plats,
    i det land som jag gav åt era fäder från urminnes tid och för all framtid.
8Se, ni litar på lögnens ord som inte kan gagna er.
     9Ska ni stjäla, mörda och begå äktenskapsbrott och avlägga falska eder och offra till Baal och vandra efter andra gudar som ni inte känner, 10och komma och stå inför mitt ansikte i detta hus, där mitt namn åkallas, och säga: Vi är befriade, när ni gör alla dessa styggelser? 11Har detta hus, där mitt namn åkallas blivit en rövarkula i era ögon? [Mark 11:17; Luk 19:46] Se, även jag, jag har sett det, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
     12Gå nu, jag ber dig [Israel], till min plats som var i Shilo [4 mil norr om Jerusalem], där jag först lät mitt namn bo [där tabernaklet stod i 300 år], och se vad jag har gjort med det för mitt folk Israels ondska. 13Och nu när ni [folket i Juda] har gjort alla dessa ting [samma eller värre än Israel i norr när tabernaklet stod i Shilo], förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), steg jag upp tidigt [metafor för engagemang och hängivenhet] och talade till er [gång på gång], men ni lyssnade inte, och jag kallade på er men ni svarade inte, 14därför ska jag göra mot detta hus, där mitt namn åkallas, som ni litar på, och mot denna plats, som jag gav till er och till era fäder, som jag har gjort med Shilo. 15Och jag ska kasta bort er från mina ögon, så som jag har kastat bort alla era bröder, hela Efraims säd.
     16Och du, be inte för detta folk, lyft inte upp något rop eller vädjan för dem, för inte deras talan hos mig, eftersom jag inte kommer att lyssna på dig. 17Ser du inte vad de gör i Juda städer och på Jerusalems gator? 18Sönerna samlar ved och fäderna tänder eld och kvinnorna knådar deg för att göra brödkakor till himmelens drottning och för att hälla ut drickoffer till andra gudar, så att de provocerar mig. 19Provocerar de mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), provocerar de inte sig själva, till sin egen skam (sina egna ansiktens förvirring)?
     20Därför, så säger Herren (Jahveh): Se, min vrede och mitt raseri ska hällas ut över denna plats, över människor och över djur och över fältets träd och över landets frukt, och den ska brinna och inte kunna släckas.
     21Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim): Addera (lägg till) era brännoffer till era offer och ät köttet.

[Brännoffret skulle brännas helt och inget skulle ätas (3 Mos 1:3-9). De övriga offren ska brännas delvis medan valda delar skulle ätas. Med sarkasm säger Herren att han inte bryr sig om offren, det gör inte längre någon skillnad till den ondska som redan görs, se 1 Sam 15:22; Ords 15:8; Jes 1:11-13; Hos 6:6; Amos 4:4-5; 5:21-22; Mika 6:6-8; Matt 23:23.]

22För jag talade inte till era fäder och befallde dem inte när (den dag – hebr. bejom) jag förde dem ut ur Egyptens land angående brännoffer och offer, 23men dessa ting befallde jag dem och sa: Lyssna till min röst och jag ska vara er Gud (Elohim) och ni ska vara mitt folk och vandra på alla de vägar som jag befaller er, för att det ska gå väl för er. 24Men de lyssnade inte och vände inte sina öron [för att höra noggrant], men vandrade i sina egna råd, i sina hjärtans envishet och gick baklänges, inte framåt. 25Ända sedan dagen då era fäder kom ut från Egypten till denna dag, och fast jag har sänt alla mina tjänare profeterna, sänt dem tidigt på morgonen [gång på gång, se även vers 13] 26har de inte lyssnat till mig, inte vänt sina öron [för att höra], men gjort sina nackar styva. De har varit värre än sina fäder.
     27Och du ska tala till dem alla dessa ord, men de ska inte lyssna till dig. Och du ska kalla på dem, men de ska inte svara dig. 28Och du ska säga till dem: Detta är folket som inte lyssnar till Herren sin Guds (Jahveh Elohims) röst, inte tar emot tillrättavisning. Sanningen (trofastheten) är borta och är utrotad (avhuggen) från deras mun. 29Klipp av ditt hår och kasta bort det och stäm upp en klagosång på de kala höjderna [de höga kullarna utan vegetation], för Herren (Jahveh) har förskjutit och övergett sin vredes släkte (generation).

30Eftersom Juda söner har gjort det som är ont i mina ögon, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), de har placerat sina osmakliga ting i huset över vilket mitt namn är uppkallat, till att vanhelga det. 31Och de har byggt Tofets höga platser som är i Hinnoms sons dal, till att bränna sina söner och sina döttrar i eld, vilket jag inte har befallt och det har inte funnits i mitt sinne. 32Därför, se, dagarna kommer, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), då denna plats inte mer ska heta Tofet, Hinnoms söners dal, utan Slaktdalen. Och man ska begrava i Tofet i brist på plats. [Jer 19:6] 33Och kropparna av detta folk ska bli mat till himlarnas fåglar och till markens djur, och ingen ska skrämma bort dem. 34Och jag ska få att tystna från Juda städer och från Jerusalems gator, rösten av fröjd och rösten av jubel, brudgummens röst och brudens röst, för landet ska vara öde. [Jer 16:9; 25:10]

1Vid den tiden, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), ska de föra ut Juda kungs ben och furstarnas ben och prästernas ben och profeternas ben och Jerusalems invånares ben från deras gravar, 2och de ska sprida dem framför solen och månen och himlarnas härskaror (stjärnorna) som de har älskat och som de har tjänat och efter vilka de har vandrat och som de har sökt och som de har tillbett. De ska inte bli samlade och inte begravda, de ska vara som dynga på jordens ansikte (yta). 3Döden ska väljas hellre än livet av alla som återstår, som är kvar av denna onda familj, som är kvar på alla de platser dit jag har drivit dem, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).

4Och du ska säga till dem: Så säger Herren (Jahveh):

Faller någon utan att resa sig igen?
    Vänder inte den som är på fel väg och går tillbaka?
5Varför avfaller detta Jerusalems folk med ett oupphörligt avfall?
    De håller fast vid svek, de vägrar att vända om.
6Jag är uppmärksam och lyssnar,
    men de talar inte rätt,
ingen finns som ångrar sig över sin ondska
    och säger: Vad har jag gjort?
Varje man vänder bort åt sitt eget håll,
    som en häst som rusar huvudstupa in i striden.
7Även storken under himlen
    vet sin bestämda tid,
och turturduvan och tornseglaren och svalan
    håller (vaktar, skyddar, bevarar) tiden då de ska röra sig [migrera],
men mitt folk känner inte till
    Herrens (Jahvehs) påbud (bindande juridiska beslut).
[Dessa flyttfåglar vet när det är dags att flytta till den rätta platsen vid den rätta tiden.]

8Hur kan ni säga: Vi är visa (kloka)
    och Herrens (Jahvehs) undervisning är med oss?
Ve! Se till lögn används
    skrivarnas penna – lögn.
9De visa (kloka) skäms,
    de är bestörta och fångade.
Se, Herrens (Jahvehs) ord har de förkastat
    och vilken vishet har de (finns i dem)?
10Därför ska jag ge deras hustrur till andra
    och deras fält till dem som ska besätta dem,
från den minste till den störste,
    alla är giriga efter vinning,
från profeten till prästen,
    alla gör lögn (agerar lögnaktigt).
11Och de har tagit lätt på helandet av dottern
    mitt folks skada
och sagt: Frid, frid (hebr. shalom shalom; dubbel frid, ro, helhet – fullständig harmoni),
    där det inte finns någon frid. [Jer 6:14]
12De ska komma på skam eftersom de har begått styggelser,
    de skäms inte och de vet inte hur man rodnar.
Därför ska de falla bland dem som faller,
    i sin besökelsetid ska de snubbla,
säger Herren (Jahveh).

13Jag ska helt sluka dem,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
där finns inga druvor på vinstocken,
    inga fikon på fikonträdet
och löven har vissnat
    och jag ger till dem deras överträdelser.
14Varför sitter vi här? [Jer 4:5; 9:15; 23:15]
    Låt oss samlas
och vandra in i de befästa städerna
    och låt oss bli utrotade (avhuggna) där [låt oss dö stridande],
eftersom Herren vår Gud (Jahveh Elohim) har utrotat (huggit av) oss [dömt oss till döden]
    och gett oss galla att dricka,
    eftersom vi har syndat mot Herren (Jahveh).
15Förväntade frid (shalom),
    men inget gott,
tid till läkedom,
    men se skräck [kommer].
16Frustandet från hans hästar
    hörs från Dan,
vid ljudet av gnäggandet från hans starka,
    darrar hela landet,
och de kommer och har slukat landet
    och allt som är (finns) i det,
    staden och dem som bor i den.
17För se, jag ska sända ormar [4 Mos 21:6], basilisker (giftiga ormar), ibland er,
    vilka inte ska låta sig tjusas
    och de ska bita er,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
18Jag tröstar mig över sorgen,
    över mig är mitt hjärta svagt.
19Se, en röst, dottern mitt folk ropar
    från ett land långt borta:
Är inte Herren (Jahveh) i Sion?
    Är inte kungen i henne?
Varför har de provocerat mig med sina skurna avgudar
    och med främmande fåfänga?
20Skörden är förbi
    och sommaren är slut
    och vi är inte frälsta (räddade).
21Över dottern mitt folks smärta (benbrott, lidande) är jag krossad med vånda,
    jag är aska, förskräckelse har mig i sitt grepp.
22Finns det ingen balsam i Gilead? Finns det ingen läkare där? Varför är inte dottern mitt folks hälsa återställd?

1O att mitt huvud vore vatten
    och mina ögon en fontän av tårar,
så att jag kan gråta dag och natt
    för dottern mitt folks slagna (fallna).
2Vem har gett mig i öknen
    en vägfarares rastplats
så att jag kan lämna mitt folk
    och gå ifrån dem!
För de är alla äktenskapsbrytare,
    en samling av förrädiska förrädare.
3Och de vrider sina tungor och böjer sig för lögn och de har vuxit sig stora i landet, men inte till sanning, utan de fortsätter från ondska till ondska och mig känner de inte, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
4Varje man måste hålla (vakta, skydda, bevara) sig ifrån sin granne och inte lita på någon bror, för alla bröder agerar bedrägligt (subtilt) och varje granne går runt med skvaller.
5Och var man förnedrar (hebr. talal) sin egen granne och sanning talar de inte. De har lärt sina tungor att tala lögn, de tröttar ut sig med att synda (förvränga).
6De har sin boning mitt i sveket, genom svek vägrar de att känna mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
7Därför säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) så:

Se, jag ska smälta dem och pröva dem (som metall prövas),
    hur ska jag annars göra med dottern mitt folk?
8Deras tunga är en vässad pil,
    den talar bedrägligt,
en man talar frid (shalom) till sin granne med sin mun,
    men i sitt hjärta ligger han i bakhåll för honom.
9Ska jag inte straffa dem för dessa ting?
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
Ska inte min själ hämnas
    på ett sådant folk som detta?
10Bergen ska ta upp en gråt och en klagan
    och öknens betesmarker en klagosång
eftersom de är brända så att ingen går förbi.
    Och de hör inte rösten av boskap,
både himlarnas fåglar och
    markens djur har flytt, de är borta.
11Och jag ska göra Jerusalem till en stenhög,
    en boning för schakaler,
och jag ska göra Juda städer öde,
    utan invånare.

12Vem är en vis man så att han förstår detta? Och vem är han till vilken Herrens (Jahvehs) mun har talat och berättat om henne [Jerusalem]? Varför är detta land tillintetgjort och ödelagt som en öken så att ingen går förbi? 13Och Herren (Jahveh) sa: De har övergett min undervisning som jag har gett framför dem och har inte lyssnat till min röst och inte vandrat efter den, 14men har vandrat efter sina hjärtans envishet och efter baalerna som deras fäder lärt dem. 15Därför säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), så: Se, jag ska mata dem, detta folk, med malört och ge dem galla att dricka. 16Jag ska förskingra dem bland folkslagen, som varken de eller deras fäder har känt, och jag ska sända svärdet efter dem till dess jag har slukat dem.

17Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):

Betänk och kalla på de mässande (klagosjungande, sörjande – hebr. qinen) gråterskorna så att de kommer,
    sänd efter de duktigaste kvinnorna [de mest erfarna professionella gråterskorna], så att de kommer.
18Och låt dem skynda sig att ta upp klagandet över oss,
    så att våra ögon kan flöda med tårar och våra ögonlock kan spruta med vatten.
19Eftersom en klagande röst hörs från Sion:
    Hur är vi inte tillintetgjorda!
Vi är mycket förvirrade
    eftersom vi har övergett landet,
    eftersom våra boningar har kastat ut oss.
20Hör Herrens (Jahvehs) ord, ni kvinnor, och låt era öron ta emot hans muns ord.
    Och undervisa era döttrar i klagan och var och en sin granne i klagosång. 21Eftersom döden [pesten, se Jer 15:2] kliver in (går upp) genom våra fönster [folket trodde de var säkra med bommade dörrar], den [döden/pesten] har kommit in i våra palats
    för att utrota (hugga av) våra små från gatorna och våra unga från torgen (de öppna platserna).
22Tala! Så förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh):
    Och kropparna av människor ska vara som dynga på det öppna fältet
    och som en handfull efter skördemannen som ingen samlar ihop.

23Så säger Herren (Jahveh):

Låt inte den vise ha sin ära i (skryta över, berömma sig över) sin vishet.
Låt inte den mäktige (inflytelserike, starke) ha sin ära i (skryta över, berömma sig över) sin styrka.
Låt inte den rike ha sin ära i (skryta över, berömma sig över) sin rikedom.

24Utan låt den som söker ära, ha sin ära i detta [om någon ska skryta över eller berömma sig över något, låt det vara detta]:

Att han förstår och känner (har en personlig erfarenhet av) mig, att jag är Herren (Jahveh),
som här på jorden agerar (verkar) i:
    kärlek (lojal trofast kärlek, nåd),
    rätt (själva beslutsprocessen, dömer rättvist), och
    rättfärdighet (renhet, kärlek, godhet, trofasthet, hjälp, fred, framgång och lycka),
för i detta har jag min glädje (tillfredställelse), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

25Se, dagarna kommer, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), då jag ska straffa alla dem som är omskurna i deras oomskurenhet. 26Över Egypten och över Juda och över Edom och över Ammons söner och över Moab och över alla som har klippt kanterna på sitt hår, som bor i öknen. [Den grekiska historikern Herodotus omnämner arabiska ökenfolk som klipper kanterna på sitt hår (se verket Historia, 3:8 – från 400-talet f.Kr.). Frisyren är ett yttre bevis på avgudadyrkan, se Jer 25:23; 49:32; 3 Mos 19:27; 5 Mos 14:1.] För alla folkslag är oomskurna, men hela Israels hus är oomskuret i hjärtat [Apg 7:51].






Igår

Planer

Stäng  


Parallell