Helbibel - måndag 10/8
Esr 10:1-44,
Ps 31:9-18,
Ords 21:3,
1 Kor 6:1-20
Esr 10:1-44
Folket bekänner sin synd 1Medan Esra bad och bekände, grät och kastade sig ner (raklång med ansiktet mot marken) framför Guds (Elohims) hus, samlades en mycket stor skara av israeliter, män, kvinnor och barn, omkring honom. Också folket grät mycket bittert. 2Och Shechanja, son till Jechiel, en av Elams söner, svarade och sa till Esra: "Vi har varit trolösa mot vår Gud (Elohim) och har gift oss med främmande kvinnor från folket i landet. Likväl finns det ändå hopp (hebr. miqveh) för Israel i denna sak. [Messias är Israels hopp om rening och frälsning, se [3 Mos 11:36; Jer 14:8].] 3Låt oss nu göra ett förbund med vår Gud (Elohim) och driva bort alla hustrur och sådana som är födda av dem, i enlighet med Herrens (Adonais) råd, och med dem som fruktar (vördar) vår Guds befallningar. Och låt det göras i enlighet med undervisningen (Torah – de fem Moseböckerna). 4Res dig upp, för denna sak angår (tillhör) dig, och vi är med dig, var frimodig och gör det."
5Då reste sig Esra upp och tog ledarna för prästerna, leviterna och hela Israel och lät dem svära en ed i enlighet med detta ord. De svor denna ed. 6Sedan reste sig Esra upp från platsen framför Guds hus och gick in i kammaren som tillhörde Jehochanan, son till Eljashiv, och när han kom dit in åt han inget bröd och drack inget vatten, för han sörjde på grund av trolösheten hos de landsflyktiga.
7En förordning skickades runt i Juda och Jerusalem till alla de landsflyktigas söner att de skulle församla sig i Jerusalem. 8Var och en som inte infann sig inom tre dagar i enlighet med furstarnas och de äldstes rådslut, skulle få all sin egendom förverkad och uteslutas från de landsflyktigas församling (inte längre få räknas som en israelit).
9Inom de tre dagarna samlades alla Judas och Benjamins män i Jerusalem. Det var den 20:e dagen i den 9:e månaden [kislev – nov/dec; då regnperioden har börjat i Israel], och allt folket satt på den öppna platsen framför Guds (Elohims) hus, de darrade (bävade) både för sakens skull och på grund av regnet. 10Och Esra, prästen, stod upp och sa till dem: "Ni har varit trolösa (brutit tron) och gift er med främmande kvinnor för att utöka Israels skuld. 11Bekänn därför nu med tacksägelse inför Herren (Jahveh), era fäders Gud (Elohim), och gör hans vilja, och avskilj er från folket i landet och från de främmande kvinnorna."
12Då svarade hela församlingen och sa med hög (ljudlig) röst: "Det som du har sagt, det ska vi göra. 13Dock är det mycket folk här och vi befinner oss i regnperioden så vi har inte möjlighet att stå utomhus. Dessutom kan inte detta ärende lösas på en eller två dagar, för vi har syndat stort (omfattande) i denna sak. 14Låt nu våra furstar (ledare) stå för hela församlingen och låt dem som är i våra städer och har gift sig med främmande kvinnor komma på bestämda tider, och med dem de äldste i varje stad och deras domare, till dess att vår Guds (Elohims) brinnande vrede har vänts bort från oss, när vi nu tar tag i detta ärende." 15Bara Jonatan, son till Asahel och Jachzeja, son till Tiqva, stod upp emot detta förslag och Meshullam och Shabbetaj, leviterna, hjälpte dem.
16Och de fördrivnas söner gjorde så. Och Esra, prästen, tillsammans med utvalda ledare i varje släkt (ordagrant "fädernas huvuden till fädernas hus"), var och en av dem avskild med sitt namn, satte sig ner den första dagen i den 10:e månaden [tevet – dec/jan] och granskade ärendet. 17Och de blev färdiga med alla män som hade gift sig med främmande kvinnor den första dagen i den första månaden [nisan som infaller i mars/april]. [Detta arbete med att skilja männen från sina främmande fruar tog alltså tre månader att fullfölja. Det visar att man var både noggrann och omsorgsfull. Dessutom skrevs allting ner.]
De som gift sig med främmande kvinnor
18Bland prästernas söner fann man att följande hade gift sig med främmande kvinnor: Sönerna till Jeshoa, son till Jotsadak, och hans bröder, Maaseja och Eliezer och Jariv och Gedalja. 19Och de gav sin hand (handslag) på att de skulle förskjuta sina fruar och vara skyldiga. De offrade en bagge från flocken för sin skuld.
20Och från Immers söner: Chanani och Zevadja.
21Och från Charims söner: Maaseja och Elia och Shemaja och Jechiel och Ussia (hebr. Uzzijaho).
22Och från Pashchors söner: Eljoejnaj, Maaseja, Ismael (hebr. Jishmael), Natanael, Jozavad och Elasa.
23Och från leviterna: Jozavad och Shimei och Kelaja, det är samma som Kelita, Petachja, Jehoda och Eliezer.
24Och från sångarna: Eljashiv, och från dörrvaktarna: Shallom och Telem och Ori.
25Och från Israel, av Paroshs söner, Rameja och Izzija och Malkkija och Mijamin och Elazar och Malkkija och Benajaho.
26Och från Elams söner: Mattanja, Sakarja (hebr. Zecharjaho) och Jechiel och Aveddi och Jeremot och Elia.
27Och från Zattos söner: Eljoejnaj, Eljashiv, Mattanja, och Jeremot och Zavad och Aziza.
28Och från Bevajs söner: Jehochanan, Chananja, Zabbaj, Atlaj.
29Och från Banis söner: Meshullam, Malloch och Adaja, Jashov och Sheal och Ramot.
30Och från Pachat-Moabs söner: Adna och Chelal, Benajaho, Maaseja, Mattanja, Betsalel och Binnoj och Manasse (hebr. Menasheh).
31Och från Charims söner: Eliezer, Ishija, Malkkija, Shemaja, Simeon, 32Benjamin, Malloch, Shemarja.
33Från Chashums söner: Mattenaj, Mattatta, Zavad, Elifelet, Jeremaj, Manasse (hebr. Menasheh), Shimei.
34Från Banis söner: Maadaj, Amram och Oel, 35Benajaho, Bedeja, Keloho, 36Vanja, Meremot, Eljashiv, 37Mattanja, Mattenaj och Jaasaj, 38Bani, Binnoj, Shimei, 39Shelemja, Natan, Adaja, 40Machnadvaj, Shashaj, Sharaj, 41Azarel, Shelemjaho, Shemarja, 42Shallom, Amarja och Josef.
43Från Nevos söner: Jiel, Mattitja, Zavad, Zevina, Jaddaj och Joel, Benajaho.
44Alla dessa hade tagit främmande fruar och en del hade söner (barn) med dem.
Ps 31:9-18
9Du har inte stängt in (överlämnat) mig i fiendens hand,
utan ställer mina fötter på en rymlig plats (stora vidder, ger mig frihet).
[Ordet för "stänga in" används bl.a. om hur Gud "stänger" dörren till arken, se [1 Mos 7:16]. Applicerar vi denna psalm i ett messianskt perspektiv så kan det beskriva hur graven och döden inte kunde hålla kvar Jesus, se [Matt 28:2; Apg 2:24]!]
Del 2
10Ge mig nåd (oförtjänt kärlek; favör), Herre (Jahveh),
för jag är i nöd.
Mitt öga [singular, syftar på synen] är svullet av gråt (jag ser inte klart),
[så även] hela min person (själ) och mitt inre (magen; känslor, tankar).
[Kombinationen av hebr. nefesh (själ) och beten (mage) beskriver hela personen.]
11Mitt liv är på väg att sluta i sorg,
mina år i suckan;
min styrka (kraft) är borta (jag faller ihop) på grund av min synd [skuld, straff; grekiska översättningen har "svaghet"],
benen i min kropp blir allt svagare (ger vika).
12Bland alla mina fiender har jag blivit en som de föraktar,
och för mina grannar ännu mer [någon de hånar], de som känner mig är förskräckta över min situation,
när de ser mig ute (på gatan, publikt), vänder de sig bort (flyr de) från mig.
13Jag är glömd, som en död, borta ur minnet (hjärtat);
jag har blivit som ett sönderslaget kärl.
[Lerkärl hade lågt värde, och ett trasigt kärl byttes lättvindigt ut mot ett nytt.]
14För jag hör mig förtalas av många
– skräck (orsak att frukta) från alla håll (runt omkring mig)!
De konspirerar tillsammans mot mig,
de planerar att ta mitt liv.
[Uttrycket "skräck från alla håll" är en vanligt återkommande fras i Jeremia, se [Jer 20:10; 46:5; 49:29; Klag 2:22].]
15[Vers 15-19 bildar en enhet och följer ett mönster med små avsnitt som alla har tre rader.]
Men jag förtröstar på (litar på) dig, Herre (Jahveh),
jag säger: "Du är min Gud (Elohim)!"
16Mina tider (hela mitt liv – min framtid) är i dina händer.
[Uttrycket är parallellt med vers 6 "i din hand lägger jag min ande". Hela mitt liv ligger i Guds hand, och han avgör min framtid. Ordet "tider" används även i uttrycket "tider av brist" under belägring, se [Ps 9:10]. Även ökenperioder är tidsbestämda. Det används också i [Ps 1:3] om att bära frukt i "rätt tid". Det hebreiska ordet översätts med det grekiska ordet kairos som, till skillnad från chronos som beskriver mätbar tid, handlar om en speciell tid och ett avgörande tillfälle som förändrar situationen. Efter dessa tre rader som uttrycker förtröstan på Herren, följer nu tre rader med imperativ.]
Rädda (ryck bort) mig från mina fienders händer och de som förföljer (jagar) mig.
17Låt ditt ansikte lysa över din tjänare [[5 Mos 6:25]],
rädda (fräls) mig i (genom) din trofasta nåd (omsorgsfulla kärlek).
18Herre (Jahveh), låt mig inte skämmas (bli förödmjukad), för jag ropar [höjer min röst i bön] till dig;
låt [istället] de gudlösa (ogudaktiga, medvetet ondskefulla) skämmas (bli förödmjukade),
låt dem bli tystade (gå klagande, sörjande ner) i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats).
[Fiender har anklagat psalmisten och det kommer att bli skam och vanära i något läger. David ber att sanningen ska fram och de som falskt anklagar ska bli förödmjukade. På samma sätt verkar situationen kräva någons död. Fienderna anklagar David för något som skulle kunna leda till dödsstraff. Om deras anklagelser visar sig falska, blir de istället ansvariga, skyldiga och drabbas av det straffet.]
Ords 21:3
3Att verka i rättfärdighet och rättvisa [att leva rätt och döma rättvist]
är mer värdefullt för Herren (Jahveh) än offer.
[Herren föredrar ett liv i uppoffrande kärlek inför honom och bland människor, framför yttre plikttrogna handlingar, se [1 Sam 15:22; Ords 15:8; Ps 40:7-8; Jes 1:11-17].]
1 Kor 6:1-20
1[Det är troligt att någon i församlingen hade gått till domstolen rörande detta fall där sonen var tillsammans med sin fars hustru. Kanske den förödmjukade fadern, någon av hustruns släktingar eller en grupp i församlingen.]
Hur kan någon av er som är i tvist med en annan [broder eller syster] gå till domstol inför de orättfärdiga och inte inför de heliga? 2Vet ni inte att de heliga ska döma världen?
Om nu världen ska dömas av er,
duger ni då inte till att döma i [jämförelsevis] små saker?
3Vet ni inte att vi ska döma änglar?
Ska ni då inte kunna döma i det som tillhör det här livet?
4Men när ni har vardagliga tvister sätter ni folk till domare som församlingen inte har förtroende för.
[Paulus tänker nog tillbaka på hur han själv blev förd till rättegång i Korint när han var där första gången, se [Apg 18:12-17]. Gallio avslog fallet och synagogan i Korint blev offentligt förödmjukad.]
5Det här säger jag för att ni ska skämmas. Finns det ingen förståndig bland er, ingen som kan vara skiljedomare mellan bröder? 6I stället går broder till domstol med broder, och detta inför otroende. 7Redan det att ni processar med varandra är ett nederlag för er.
Varför tar ni inte hellre en oförrätt?
Varför tar ni inte hellre en förlust?
8I stället gör ni själva orätt och roffar åt er, och det drabbar syskon (bröder och systrar i tron).
Gudsrikets lagar (6:9-17)
Tio synder
9Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Sluta att bedra er själva! [Fem sexuella synder:]
Varken sexuellt omoraliska (otuktiga – gr. porneia),
eller avgudadyrkare [som utövade sexuella akter i avgudatemplen],
eller äktenskapsbrytare,
eller catamiter (den passiva partnern i en manlig homosexuell relation),
[Ordet malakoi används också om mjukt tyg i [Matt 11:8] och [Luk 7:25], ordet kan användas för att beskriva en feminin man, homosexuell prostituerad.]
eller män som ligger med män,
[Det grekiska ordet arsenokoites beskriver den aktiva partnern i en manlig homosexuell relation. Ordet består av två ord, arsen som betyder man och koitai som betyder "bädd". Dessa två ord används i [3 Mos 18:22] och det är troligt att Paulus konstruerar detta nya grekiska ord för att ge en tydlig referens till just denna vers. Alla dessa fem sexuella synder omnämns centralt i [3 Mos 18-20].]
10[Fem andra synder:]
eller tjuvar,
eller giriga,
eller drinkare,
eller förtalare,
eller utsugare
ska ärva Guds rike.
[Talet tio används ofta i Bibeln för människans ansvar inför Gud, tio Guds ord ([2 Mos 20]), tiondegivande ([5 Mos 14:22-29]), osv. Alla dessa tio synder relaterar till de problem Paulus tar upp i detta brev. Den första delen med sexuella synder är uppenbar utifrån sammanhanget. Den andra delen börjar och slutar med stöld och rån, exakt det som Paulus talat om i vers 7-8 där man "roffar" åt sig genom att processa mot varandra. I mitten nämner han giriga, drinkare och förtalare. Dessa tre ord sammanfattar problemen vid nattvarden i gudstjänsten som snart tas upp, se [1 Kor 11:17-34]. När Paulus beskriver dessa människor använder han substantiven, inte verben, vilket indikerar att det inte rör sig om enstaka synder utan en aktiv livsstil i dessa synder.]
11Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena,
men ni har blivit helgade,
men ni har förklarats rättfärdiga
i Herren Jesu den Smordes (Messias, Kristi) namn
och i Anden
av vår Gud.
[Dessa sex rader hör ihop. Ni har blivit tvättade rena i dopet i Jesus, se [Rom 6:3]. Den helige Ande är den som helgar och Gud är den som rättfärdiggör, se [Rom 8:33].]
12[Paulus använder sig nu av ett retoriskt grepp som kallas diatrib. En tänkt dialogpartner citeras för att sedan motsägas. Eftersom grekiskan saknar citattecken kan man inte vara helt säker på när det är ett citat eller inte. Det är inte otroligt om dessa citat ursprungligen kom från Paulus själv när han argumenterade mot judisk lagiskhet. Tagna ur sammanhanget hade några använt dem för att stödja ohämmad frihet. Samma fyra rader återfinns nästan ordagrant i [1 Kor 10:23].]
[Ni säger:] "Allt är tillåtet för mig",
men allt bygger inte upp (gör nytta, jämfört med andra saker).
[Ni säger:] "Allt är tillåtet",
men jag tänker inte låta någonting få kontroll över (förslava) mig.
Kroppen är inte till för ohämmad sexualitet
13[Korintierna argumenterade för att mat och sexualitet var jämförbara. Jag känner mig hungrig – och äter. Jag känner sexuell lust – och ger mig hän med prostituerade. Grekernas andlighet, och då särskilt gnosticismen, präglades av ett tänkesätt där det fysiska och andliga var åtskilda. Det spelade inte någon roll vad man gjorde med kroppen, anden var högre.]
[Ni säger:] "Maten är till för magen
och magen för maten",
men [då vill jag säga att] Gud ska göra slut på dem båda.
Kroppen är inte till för omoral utan för Herren,
och Herren för kroppen.
14Gud har uppväckt Herren,
och genom sin makt ska han uppväcka även oss.
[Logiken i Paulus resonemang om sexualiteten har att göra med kroppen, som en dag kommer att uppstå. Därför spelar det roll hur vi handskas med vår kropp.]
15Vet ni inte att era kroppar är delar i den Smordes (Messias, Kristi) kropp? [Hör tematiskt ihop med vers 19.] Ska jag då ta delar av kroppen som tillhör den Smorde (Messias, Kristus)
och göra dem till ett med en prostituerads kropp?
[Hör tematisk ihop med vers 18 där ordet "kropp" också används två gånger.]
Absolut inte! 16Vet ni inte att den som förenar sig med en prostituerad
blir en enda kropp med henne? Det heter: De två ska bli ett kött. [[1 Mos 2:24]]
[Sexualiteten är inte separerad från kärlek och involverar hela människan. Sexuell intimitet skapar både en fysisk och en andlig förening med djupa själsband.]
17Men den som är förenad med Herren
är en ande med honom.
[Hör tematisk ihop med vers 16, se orden "förenad" och "är en".]
18Fly sexuell omoral!
All annan synd som en människa begår är utanför kroppen,
men den sexuellt omoraliske syndar mot sin egen kropp.
19Vet ni inte att er kropp är ett tempel för den helige Ande som bor i er och som ni har fått av Gud?
Ni tillhör inte er själva,
20ni är köpta till ett högt pris.
Ära då Gud med er kropp!
[Kroppen är ett tempel för den helige Ande. Det finns en intressant koppling till tabernaklet. Utifrån sett såg man bara skinn (från djur), men inuti fanns förbundsarken. Vi kan även läsa om att de samlade tre färger av garn: blått, purpur och scharlakansrött ([2 Mos 38:23]). På liknande sätt är våra blodådror i kroppen blåa när de är syrefattiga, mörkt röda när de är fulla av syre och violetta däremellan.]