Jag bönfaller dig, Herre (Jahveh), himmelens Gud (Elohim), du stora och fruktansvärda (den som är värd att vörda), Gud (El), som håller förbund och nåd (kärleksfull omsorg) med dem som älskar dig och håller sig till dina budord [följer principerna i Torah, undervisningen – de fem Moseböckerna]. ⁶Låt dina öron vara uppmärksamma och dina ögon öppna, så att du kan lyssna till bönen från din tjänare, som jag ber inför dig denna dag, både dag och natt på uppdrag av dina tjänare, Israels barn. Jag bekänner Israels barns synder, som vi har begått (syndat) mot dig. Jag och min faders hus har syndat. ⁷Vi har uppfört oss mycket bedrägligt mot dig [Gud] och har inte hållit dina befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) och förordningar (hebr. chuqim), och inte följt dina påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpatim), som du befallt (hebr. tsavah) Mose, din tjänare. ⁸Jag ber dig, kom ihåg orden som du befallde Mose, din tjänare, när du sa:

Om ni är förrädiska och otrogna
    ska jag förskingra er bland folken.
⁹Men om ni vänder om till mig och håller mina stadgar och gör dem (lever ut dem i era liv),
    då ska jag, även om ni är utspridda till himmelens yttersta gräns,
    samla ihop er därifrån och föra er tillbaka till den plats som jag har utvalt till boplats för mitt namn.
[5 Mos 4:25-31; 30:1-10]

[Nehemja går in i förbön på liknande sätt som Daniel gjort knappt 100 år tidigare, se Dan 9. Båda inleder sin bön med att bekänna synd, inte bara för sig själva utan för hela folket, se Dan 9:4-7.]

¹⁰De är dina tjänare och ditt folk som du har återlöst med din stora kraft och med din starka hand. ¹¹Jag besvär dig, Herre (Adonai), låt ditt öra vara uppmärksamt på din tjänares bön och på dina tjänares böner som har sin glädje i att vörda och se upp till ditt namn. Ge din tjänare framgång idag och bevilja honom oändlig nåd (barmhärtighet) inför denne man.

[Ordet för nåd (hebr. rachamim) förekommer bara i plural och används om Guds oändliga nåd, se Ps 25:6. I ordet finns även betydelsen barmhärtighet, medlidande och förbarmande. Ordet rachamim delar även rot med ordet för livmoder, rechem. Det ger nåden i detta uttryck ytterligare en dimension av att vara värnande och beskyddande på samma sätt som livmodern är det lilla, hjälplösa och värnlösa barnets beskydd.]

¹Och det hände i månaden nisan [den första månaden, motsvarar mars/april i vår kalender] i kung Artaxerxes (hebr. Artachshasta) [den förstes] 20:e regeringsår [445 f.Kr.], när vinet stod framför honom och jag tog upp vinet och gav det till kungen. Jag hade inte tidigare visat mig bedrövad i hans närvaro. [Det har nu gått fyra månader sedan Nehemja fått rapporten om nöden i Jerusalem, se Neh 1:1.]
     ²Kungen frågade mig: "Varför är ditt ansikte så bedrövat när du inte är sjuk? Detta måste bero på en hjärtesorg." Då blev jag mycket förskrämd ³men jag svarade kungen: "Min konung må leva för evigt. Varför skulle inte mitt ansikte vara bedrövat när staden där mina förfäder är begravda ligger i ruiner och dess portar är fördärvade av eld?"
     ⁴Kungen frågade mig: "Vilken är din begäran?"
    Då bad jag till himmelens Gud (Elohim), ⁵och jag svarade kungen: "Om det synes gott för kungen och om din tjänare har funnit favör inför dig, sänd mig till staden i Juda där mina förfäder är begravda så att jag kan återuppbygga den."

⁶[Detta är den centrala versen i vers 1-10:]
Sedan frågade kungen mig, med drottningen [Damaspia] sittande vid sin sida, "Hur lång tid tar din resa och när kommer du tillbaka?" Eftersom det behagade kungen att sända mig angav jag en tid för honom.

[Texten ger inte Nehemjas svar på hur lång tid det skulle ta. I Neh 5:14 berättas hur Nehemja blir ståthållare över Jerusalem i 12 års tid. Helt klart var tiden kortare än det och troligtvis rör det sig om knappt ett år. Se även Neh 13:6.]

⁷Jag sa till kungen: "Om det behagar kungen, låt honom ge mig ett brev till ämbetsmännen på andra sidan Eufrat som gör det möjligt för mig att passera genom deras område till dess att jag ankommer Juda, ⁸liksom ett brev till Asaf, kungens skogsskötare, så att han ger mig virke till att göra balkar till portarna på befästningen intill templet, till stadens murar och till bostaden som jag ska bo i." Kungen beviljade min begäran eftersom Guds (Elohims) goda hand var över honom.

⁹Sedan gick jag till ämbetsmännen på andra sidan floden [Eufrat] och gav dem kungens brev. Kungen hade även skickat med mig kaptener från armén och ryttare från kavalleriet. ¹⁰När ämbetsmännen Sanvallat, choroniten [antagligen från Beit-Choron 3 mil norr om Jerusalem, guvernör i Samarien], och Tobia (hebr. Tovijaho), ammoniten [troligtvis guvernör i Ammon, se Esra 2:60], hörde detta, blev de mycket arga över att en människa kom och sökte Israels barns välfärd.

Nehemja reser sig upp – går till Jerusalem

Jerusalems norra mur, akvarell av 1800-talskonstnären Carl Haag.

¹¹Så jag kom till Jerusalem. När jag varit där i tre dagar ¹²gick jag och några män upp mitt i natten. Jag hade inte berättat för någon vad Gud lagt på mitt hjärta att göra för Jerusalem. Jag tog inte med mig något annat djur än det jag själv red på. ¹³Mitt i natten red jag ut genom Dalporten [Jaffaporten] i riktning mot Drakkällan och Dyngporten och inspekterade Jerusalems murar. De var raserade och portarna hade bränts ner. ¹⁴Jag fortsatte till Källporten och Kungsdammen, men mitt riddjur kunde inte ta sig fram där. ¹⁵Under natten fortsatte jag upp längs dalen och inspekterade muren, tills jag än en gång kom genom Dalporten och var tillbaka igen. [Nehemja hade ridit ett varv runt Jerusalem.] ¹⁶Styresmännen visste inte var jag hade varit och vad jag hade gjort, för jag hade ännu inte berättat för judarna, varken prästerna, de förnäma männen, styresmännen eller övriga som skulle arbeta [arbetarna som skulle bygga på muren].

Nehemja ger sin egen rapport
¹⁷Men nu sa jag till dem: "Ni ser vilken svår situation vi är i, hur Jerusalem ligger i ruiner och dess portar är nedbrända. Kom! Låt oss bygga upp Jerusalems mur igen och göra slut på vår vanära!" ¹⁸Sedan berättade jag hur min Gud hade hållit sin skyddande hand över mig och vad kungen hade lovat mig.
    Då sa de: "Stå upp, låt oss börja bygga!" De gjorde sig redo (fick nytt mod) för detta goda verk.
     ¹⁹Men när choroniten Sanvallat, ammoniten Tobia (hebr. Tovijaho), ämbetsmännen, och araben Geshem hörde detta gapskrattade de och föraktade oss och sa: "Vad håller ni på med? Tänker ni göra uppror mot kungen?"
     ²⁰Jag svarade dem genom att säga: "Himlarnas Gud ska låta det gå väl för oss (han hjälper oss att lyckas). Vi, hans tjänare, står upp och börjar återuppbyggnaden. Ni har ingen laglig rätt eller historisk anknytning till Jerusalem."

Muren byggs trots motstånd

Arbetet med murarna påbörjas
¹[I detta kapitel beskrivs 4 torn och 11 portar. Av dessa portar reparerades 6 st, se vers 1, 2, 6, 13-15. Nehemjas redogörelse startar vid Fårporten i den nordöstra delen av muren, och fortsätter motsols västerut. Fårporten är den port som ligger nära Betesdadammen, se Joh 5:2. Frasen "bredvid dem" (hebr. v´al jado), ordagrant "vid deras hand" används 16 ggr i detta kapitel och visar på den gemensamma ansträngningen i återuppbyggandet.]

Arbetarna vid norra muren

Då steg Eliashiv, översteprästen, och hans bröder prästerna upp och byggde Fårporten. De helgade den och satte in dess dörrar. Vidare [byggde de muren] till "De hundras torn" (hebr. migdal ha-meah) och helgade den till Chananels torn ("Guds-favör-torn" – hebr. migdal chananel). [Neh 12:39; Jer 31:38; Sak 14:10] ²Bredvid dem byggde Jerikos män och bredvid dem byggde Zackor, Imris son.

³Hasenas söner byggde Fiskporten [i norr där fisk från bl.a. Tyros importerades, se 2 Krön 33:14; Neh 12:39; Sef 1:10]. De satte in dess bjälkar, dess dörrar, dess dörrfoder och dess bommar. ⁴Bredvid dem reparerade Meremot, son till Uria, son till Hakots, och bredvid dem reparerade Meshullam, son till Berechjah, son till Meshezavel, och bredvid dem reparerade Zadok, son till Baana. ⁵Och bredvid dem reparerade tekoiterna, men deras förnäma män satte inte sin axel till sina herrars arbete (de ville inte nedlåta sig till fysiskt grovarbete).

Arbetarna vid västra muren
⁶Och Gamla porten [i närheten av moderna Damaskusporten] reparerades av Jojada, son till Paseach, och Meshullam, son till Besodja. De satte in dess bjälkar, dess dörrar, dess dörrfoder och dess bommar. ⁷Och bredvid dem reparerade Melatia, givoniten, och Jadon, meronotiten, män från Givon och Mitspah som lydde under ämbetsmännen på andra sidan floden [Eufrat]. ⁸Och bredvid dem reparerade Ussiel, son till Charhaja, [han tillhörde] guldsmederna (förädlarna) [som arbetade med metaller – de arbetade tillsammans vid sitt kvarter]. Och bredvid dem reparerade (hebr. chazaq) Chananja, en av parfymtillverkarna [som gjorde kryddor, parfym och oljor], och de restaurerade (återställde; utelämnade – hebr. azav) Jerusalem [Jerusalems stadsmur] ända till den breda muren.

[Hebr. azav är ovanligt. Troligtvis var denna del av muren inte så illa däran så de inte behövde reparera (hebr. chazaq) den. Det räckte att restaurera den. På så vis gjorde de den ännu starkare. En del tolkar ordet som att de "utelämnade/lämnade" (som ordet också kan betyda, se t.ex. 1 Mos 2:24) den och då kan det syfta att de inte gjord något arbete alls här. Breda muren sträckte sig i västlig riktning mellan Efraims port och ugnarnas torn (Neh 12:38-39).]

⁹Och bredvid dem reparerade Refaja, son till Hur (hebr. Chor), fursten över halva Jerusalems område. [Jerusalem var indelat i två områden, vart och ett styrt av en ledare (Refaja och Shallom), se vers 12.] ¹⁰Och bredvid dem reparerade Jedaja, son till Charumaf, mitt emot sitt eget hus. Och bredvid dem reparerade Chattus, son till Chashavneia. ¹¹Malkijah, son till Charim, och Chashov, son till Pachat-Moab, reparerade en annan del (av muren) och Ugnstornet. [Troligtvis låg dessa torn i närheten av distriktet och gatorna med bagarnas hus, se Jer 37:21.] ¹²Och bredvid dem reparerade Shallom, son till Hallochesh, fursten över halva Jerusalems område, han och hans döttrar. [Även kvinnor som vanligtvis inte deltog i byggnadsarbete var här med och bidrog till murens återuppbyggande.]

Arbetarna vid södra muren
¹³Chanons och Zanoachs invånare reparerade Dalporten [i sydväst]. De byggde den och satte in dess dörrar, dess dörrfoder och dess bommar. De reparerade också 1 000 alnar [450 meter] av muren upp till Dyngporten [i södra delen av Davids stad]. [Den moderna Dyngporten ligger nära sydvästra hörnet av tempelberget och är från Ottomanska riket på 1500-talet e.Kr.] ¹⁴Malkijah, son till Rechav, fursten över Beit-Karems område, reparerade Dyngporten och satte in dess dörrar, dess dörrfoder och dess bommar.

Tillbaka upp

---

Ps 31:19-25

¹⁹Låt lögnaktiga läppar tystas,
    de som talar arrogant (fräckt, oförskämt) mot den rättfärdige,
    med högmod och förakt.

²⁰Hur stor (överflödande) är inte din godhet,
    som du hållit gömd (lagrat; syftet med att dölja var för att skydda det) åt den som fruktar (vördar, respekterar) dig,
som du ger (verkar för att ge) till dem som tar sin tillflykt (söker skydd) i dig,
    mitt framför människors (Adams barns) ögon. [I samband med bön talar Jesus om dolda rum med skatter, se Matt 6:6.]
²¹Du beskyddar dem [som vördar dig och tar sin tillflykt till dig, vers 20] säkert i din närhet (i ditt ansikte)
    från mänskliga sammansvärjningar (intriger, konspirationer).
Du gömmer (lagrar, syftet med att dölja är för att skydda) dem i din hydda (hebr. sukka)
    från stridande (anklagande) tungor (elakt tal).

[Hebreiska ordet för hydda är sukka, som också har betydelsen "att vara sammanflätad" och blir en kontrast till mänskliga onda sammansvärjningar. Den som vördar Gud blir skyddad i hans värn (Ps 27:5). Ordet för också tankarna till lövhyddohögtiden (sukkot), se 3 Mos 23:34. Högtiden firas för att komma ihåg Guds beskydd under ökenvandringen. Än idag bygger man små bås som kallas sukka där man studerar, äter och sover under högtidens sju dagar, se 3 Mos 23:42. Vers 20-21, som handlar om Guds beskydd, får ännu en dimension när den kopplas ihop till just denna högtid. Guds beskydd finns både i Guds närhet och i hans hydda. Sukkan har ett lövtak, men det måste vara glest så man kan se stjärnhimlen. Det går att skåda upp mot Guds ansikte i himlen genom taket i sukkan. Samtidigt är väggarna täta mot omgivningen och Gud blir en tillflykt "mitt framför människors ögon", se vers 20.
    Psalmens titel "till den strålande ledaren" (vers 1) och att Jesus citerar från psalmen (vers 6) indikerar att den har messianska undertoner. Johannes beskriver hur Jesus besöker Jerusalem under sukkot, se Joh 7:2. Det finns flera paralleller. Allteftersom de gröna löven vissnar under den sju dagar långa högtiden blir mer och mer av himmelen synlig genom taket. När Jesus besöker Jerusalem är han inte synlig de första dagarna, se Joh 7:1, 10. På den sista dagen träder han dock fram och ropar med ljudlig stämma: "Om någon är törstig, låt honom komma till mig och dricka", se Joh 7:37, och vid samma tillfälle även: "Jag är världens ljus", se Joh 8:12. Jesus är Betlehemsstjärnan, se Matt 2:2, och morgonstjärnan, se Upp 22:16; 2 Pet 1:19.]

²²Välsignad (lovad, värd att lovsjungas) är Herren (Jahveh),
    för han har visat sin nåd (omsorgsfulla kärlek) mot mig,
    i en belägrad stad.

[Troligtvis en bild på en situation "som en belägrad stad", utan tillgång till förnödenheter och instängd utan frihet, se Ps 18:19-20. Det finns även rent bokstavliga tillämpningar, Jeremia levde i en tid då Jerusalem var belägrat, se Jer 32:1-2.]

²³Jag sa i min ängslan (irrationellt och hastigt):
    "Jag är separerad (avskuren) från dina ögon (inte längre i din närhet, osynlig för dig)." [Ps 22:2]
Ändå hörde du mina böners ljud (mina ödmjuka förfrågningar om nåd),
    när jag skrek ut till dig (ropade efter din hjälp).

Uppmaning till alla
²⁴Älska Herren (Jahveh), alla ni hans trogna (fromma, lojala) följare!
    Herren (Jahveh) bevarar de trogna,
    men han lönar (kompenserar) i fullt mått den högmodige (arrogante).

[Även om betydelsen är att Gud kommer straffa den högmodige är texten svår att översätta exakt. Lönar är hebreiska salem som har samma rot som ordet shalom. Det handlar om att Gud gör något fullständigt och helt. Sedan följer hebreiska al-jeter som kan betyda "fullt mått" eller "med en bågsträng" och då blir betydelsen "med exakthet", som en pil på en bågsträng skjuts iväg och träffar sitt mål. En annan möjlig betydelse är att det väntar en "belöning" i proportion till deras högmod.]

²⁵Var starka (tappra), så ska han styrka (stärka) ert hjärta [låta era hjärtan vara frimodiga, alerta och trygga],
    alla ni som sätter ert hopp till (ivrigt väntar och fokuserar på) Herren (Jahveh).

[Den avslutande versen liknar den i Ps 27:14.]

Tillbaka upp

---

Ords 21:4

⁴Stolta ögon (då man anser sig själv vara överlägsen) och ett högmodigt (arrogant) hjärta kännetecknar onda människor,
    men även de ogudaktigas plöjande är synd.

[Ordet plöja kan också översättas "lampa", oavsett så är versens budskap klart: Den ogudaktiges hela liv, både arbete och glädjeämnen är synd i Guds ögon.]

Tillbaka upp

---

1 Kor 7:1-24

Sexuella relationer i harmoni med evangeliet
[Paulus svarar nu på sju frågor om familjeliv och sexualitet som korintierna skrivit till honom om. Vad man inte nämnde i brevet var oenigheten, mannen som levde med sin faders hustru och hur vissa män inte tyckte det var så farligt att utnyttja prostituerade. Det verkade som om församlingen i Korint försökte dölja dessa genanta problem och i stället skrev några frågor av mer generell karaktär. Paulus fick reda på den verkliga situationen, och tar därför upp dessa allvarliga problem i kapitel 5-6, innan han besvarar deras skrivna frågor.]

1) Inte manlig dominans
¹[Paulus har tidigare tagit upp problemet de liberala grupperingarna som förespråkade fri sex, se 1 Kor 6:13-20. Nu vänder han sig till asketerna som ansåg att all sexualitet var syndig och skulle undvikas, även inom äktenskapet.]

När det gäller det ni skrev: "Det är visserligen bra för en man att inte röra en kvinna."

²Men på grund av [risken och frestelserna för] sexuella synder (otukt i plural – gr. porneia) [som var utbrett och allmänt accepterat i Korint]
    ska varje man ha [umgänge med] sin hustru
    och varje hustru [umgänge med] sin man.

³Mannen ska ge sin hustru vad han är skyldig henne,
och på samma sätt hustrun sin man.

⁴Hustrun bestämmer inte över sin kropp,
    det gör mannen.
På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp,
    det gör hustrun.

⁵Håll er inte ifrån varandra, utom möjligen för en tid med bådas samtycke för att kunna ägna er åt bönen.

Kom sedan tillsammans igen, så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt.

2) Änkor och änkemän
⁶[Frasen "detta säger jag" syftar framåt på samma sätt som i 1 Kor 4:17. Till skillnad från fallet med incest och frågan om det är förenligt med kristen tro att gå till prostituerade som hade ett tydligt svar, finns det inget entydigt svar om änkor och änkemän bör gifta om sig. I vers 7 är det tydligt att en av de andliga gåvorna är att kunna leva ogift. Den rådande situationen i omvärlden spelade också roll, se 1 Kor 7:26.]

Men detta säger jag som ett råd, inte som en befallning:
     ⁷Helst skulle jag vilja att alla människor var som jag.

Men var och en har sin gåva från Gud,
    den ene på ett sätt, den andre på ett annat.

[Vi vet inte så mycket om Paulus äktenskapliga historia. Vi vet att han läste under rabbinen Gamaliel, men inte om han själv blev en rabbin, se Apg 22:3. Om så är fallet måste han ha varit gift tidigare, eftersom giftermål var ett krav för att bli en rabbin vid den här tiden. Rabbinsk tradition ger en minimiålder för giftermål på 18 år för pojkar (Mishnah Abot 5:21). Om man inte är gift vid 20 års ålder förbannas man av Gud (T.B. Sanh. 76b). Det vi vet med säkerhet är att han inte är gift när han skriver detta brev. Kanske var Paulus änkeman, det kan antydas i följande vers.]

⁸Till de ogifta och till änkorna säger jag:
    det är bäst för dem om de förblir som jag.

⁹Men kan de inte leva avhållsamt ska de gifta sig,
    för det är bättre att gifta sig än att brinna av begär.

3) Troende och icke-troende – äktenskap och skilsmässa
¹⁰[Nu tar Paulus upp lite mer komplicerade frågor som rör skilsmässa, se även Rom 7:1-3]

De gifta [där båda två är troende] ger jag en befallning som inte är min utan Herrens:
    "En hustru får inte skilja sig från sin man." [Matt 5:31-32; 19:4-9]
¹¹Men om hon skiljer sig ska hon förbli ogift eller försonas med sin man. En man får inte [heller] överge sin hustru.

¹²Till de andra säger jag, inte Herren:

Om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom,
    får han inte överge henne.
¹³Om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne,
    får hon inte överge honom.

¹⁴Mannen som inte tror är nämligen helgad genom sin hustru,
    och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man.
Annars skulle era barn vara orena, men nu är de heliga.

[I judisk tradition, vad gäller heligt och orent, antogs det oheliga vanhelga det heliga. Jesus vänder på detta. I Mark 5:21-43 orenar varken kvinnan med blödningar eller Jairus döda dotter Jesus. Han rör vid det som anses orent utan att själv bli orenad, i stället helas och renas det han rör vid.]

¹⁵Men om den som inte tror vill skiljas, så låt honom skiljas. I sådana fall är [den troende] brodern eller systern inte moraliskt bunden [vid äktenskapet] som en slav. Gud har kallat er att leva i frid.
¹⁶För hur vet du, hustru,
    om du kommer att frälsa din man?
Eller hur vet du, man,
    om du kommer att frälsa din hustru?

4) Jude och grek, slav och fri
¹⁷[Huvudbudskapet i denna del är att vara kvar i den lott Herren gett en person, frasen återkommer i vers 17, 20 och 24. Terminologin är hämtad från 4 Mos 26:52-56 som handlar om hur Gud tilldelar israeliterna olika jordlotter i löfteslandet. Varför tar Paulus upp jude/grek och slav/fri mitt i ett sammanhang som talar om familjerelationer? Svaret kan finnas i Gal 3:28 där dessa två ämnen tas upp i samband med att i Jesus är det inte längre man och kvinna.]

Men var och en ska leva i den ställning (lott) som Herren har tilldelat honom, så som Gud har kallat honom. Det föreskriver jag i alla församlingar.

¹⁸Var någon [judisk man] redan omskuren när han blev kallad [av Gud]?
    Då ska han inte ändra på det. [Ta bort sin judiska identitet genom kirurgiskt ingrepp, ordagrant "skaffa sig förhud".]
Var någon [icke-judisk man] oomskuren när han blev kallad [av Gud]?
    Då ska han inte låta omskära sig.
¹⁹Detta ingrepp som kallas omskärelse har ingen betydelse,
    och detta fysiska ingrepp där man åter blir oomskuren har heller ingen betydelse,
    vad som betyder något är att man håller Guds bud.

[Den grekiska kulturen hade nakenhet som ideal. I Jerusalem byggs ca 175 f.Kr. den första romerska idrottsanläggningen. Det grekiska ordet är gymnasium, av grekiskans gymnos (naken), eftersom man tränade och tävlade nakna. Våra ord "gym" och "gymnastik" kommer från detta ord. Både Första Mackabeerboken 1:17 och i Josefus verk Judiska fornminnen (bok 12, 5:1), talas det om hur grekiska judiska män skämdes för sin judiska identitet och gjorde kirurgiska ingrepp för att "skaffa förhud" och bli oomskurna.]

²⁰Var och en ska bli kvar i den ställning
    han hade när han blev kallad.

²¹Var du slav när du blev kallad [av Gud]?
    Bekymra dig inte över det,
    men om du kan bli fri (få din frihet), så tag den chansen.

[Sista delen är ordagrant "men även om du kan bli fri, använd den". Det går att översättas så att betydelsen blir "även om du kan bli fri, så förbli hellre slav." I ljuset av 1 Tim 1:10 där slavhandlare jämförs med mördare, och innehållet i nästa vers, är det troligast att betydelsen är att Paulus inte är emot att en slav blir frigiven, se även brevet till Filemon.]

²²Den som var slav när han blev kallad av Herren är Herrens frigivne, och den som var fri när han blev kallad är slav till den Smorde (Messias, Kristus).
²³Ni är köpta till ett högt pris [Jesus betalade med sitt liv på korset],
    så bli inte slavar under människor.

²⁴Syskon (bröder och systrar i tron), var och en ska inför Gud förbli som han var när han blev kallad.

Tillbaka upp