Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - fredag 14/8

Neh 8:1-9:21, Ps 33:12-22, Ords 21:11-12, 1 Kor 9:1-18

Neh 8:1-9:21

Esra läser från Moseböckerna
1Allt folket samlades som en man på den öppna platsen framför Vattenporten. De talade till Esra, den skriftlärde, att han skulle ta fram boken (skriftrullen) med Moses undervisning, som Herren (Jahveh) hade fastställt för Israel.

2Då kom prästen Esra med undervisningen [de fem Moseböckerna – hebr. Torah] till de samlade, till män och kvinnor och alla som kunde förstå vad de hörde. [Även barn, se 5 Mos 31:12.] Det var den första dagen i 7:e månaden [tishri; 8 oktober 445 f.Kr.]. 3Han läste därur framför den stora öppna platsen framför Vattenporten från tidig morgon till mitt på dagen i närvaro av män och kvinnor och de som kunde förstå. Öronen hos hela folket var uppmärksamma på undervisningen i boken (rullen).
     4Esra, den skriftlärde, stod på en upphöjd plattform av trä [2 Krön 6:13] som de hade tillverkat för ändamålet. [Denna plattform (ordagrant: torn av trä) måste ha varit så pass stor så Esra och hans 13 medhjälpare fick plats att stå där.] Bredvid honom stod [6 personer:] Mattitja och Shema och Ananja och Orija och Hilkia (hebr. Chilqijaho) och Maaseja vid hans högra hand, och vid hans vänstra hand stod [7 personer:] Pedaja och Mishael och Malkkija och Chashum och Chashbaddana, Sakarja och Meshullam. 5Esra öppnade boken (skriftrullen – hebr. sefer) i hela folkets åsyn, eftersom han stod ovanför folket, och när han öppnade den reste sig hela folket upp. [Att ställa sig var ett sätt att visa respekt, se Neh 9:3.] 6Esra välsignade Herren (Jahveh), den store Guden (Elohim), och hela folket svarade "Amen, amen" medan de lyfte upp sina händer och de böjde sina huvuden och föll ner inför Herren (Jahveh) med sina ansikten mot marken.
     7Jeshua [Neh 10:9], Bani [Neh 10:13], Sherebja [Neh 10:12], Jamin, Ackub, Shabbetaj, Hodia [Neh 10:10], Maaseja [vers 4], Kelita [Neh 10:10], Asarja [kanske samma som i Neh 10:2], Josabad [Neh 11:16], Hanan [Neh 10:10], Pelaja [Neh 10:10] och leviterna undervisade folket i Torah [de fem Moseböckerna] medan folket stod där, var och en på sin plats. [Av dessa 13 leviter kommer 7 tillbaka och undertecknar Nehemjas skrivelser, se Neh 10:28-39.] 8De läste tydligt ur skriftrullen, ur Guds undervisning, och förklarade [översatte] innebörden så att man förstod det som lästes. [Troligtvis översattes den hebreiska texten till arameiska, se Neh 13:24.]
     9Ståthållaren Nehemja och den skriftlärde prästen Esra och leviterna som undervisade folket sa till allt folket: "Denna dag är helgad åt Herren er Gud. Sörj inte, gråt inte." Allt folket grät nämligen när de hörde undervisningens (Torahs) ord. 10Och han sa till dem: "Gå och ät er bästa mat och drick ert sötaste vin. Och skicka gåvor av mat till dem som inte har något färdigt, för denna dag är helgad åt vår Gud. Var inte bedrövade, för glädje i Herren är er styrka."
     11Även leviterna lugnade allt folket och sa: "Var stilla, för dagen är helig. Var inte bedrövade."
     12Då gick allt folket i väg och åt och drack, de skickade gåvor och firade med stor glädje, för de hade förstått de ord som hade förkunnats för dem.
     13Den andra dagen [9 oktober 445 f.Kr.] samlades huvudmännen för hela folkets familjer med prästerna och leviterna hos Esra, den skriftlärde, för att studera (få insikt och förståelse) orden i undervisningen (hebr. Torah). [Ps 119:97] 14De fann det skrivet i undervisningen (hebr. Torah) att Herren genom Mose hade befallt att Israels barn skulle bo i lövhyddor under högtiden i 7:e månaden [15:e-22:a tishri, infaller i sept/okt, se 4 Mos 29:12-38], 15och att man skulle tillkännage och utropa i alla deras städer och i Jerusalem: "Gå ut på bergen och hämta löv av olivträd, planterade eller vilda, och löv av myrten, palmer och andra lummiga träd, och gör lövhyddor som det är skrivet."
     16Då gick folket ut och hämtade kvistar och gjorde hyddor, var och en på sitt tak och sina gårdar, likaså på gårdarna vid Guds hus och på torget vid Vattenporten och på torget vid Efraimsporten [i norra delen av västra muren]. 17Hela församlingen av dem som återvänt från fångenskapen gjorde lövhyddor och bodde i dem. Från Josuas, Nuns sons, dagar ända till den dagen hade Israels barn inte gjort så. Och glädjen var mycket stor.
     18Esra läste ur Guds undervisning (hebr. Torah) varje dag, från den första dagen till den sista. De firade högtiden i sju dagar, och på den åttonde dagen hölls en högtidsförsamling [helgdag utan arbete, se 3 Mos 23:36] som det var föreskrivet.

Israeliterna bekänner sina synder
1På tjugofjärde dagen i samma månad [31:a oktober 445 f.Kr. – två dagar efter att lövhyddohögtiden har avslutats, se 3 Mos 23:34-37] samlades Israels barn till fasta, klädda i sorgdräkt och med jord på sina huvuden [för att visa sin sorg och omvändelse]. 2De som var av Israels släkt avskilde sig från alla främlingar [som levde bland dem] och kom fram och bekände sina synder och sina fäders missgärningar. 3De reste sig från sin plats, och man läste ur Herren (Jahveh) sin Guds (Elohims) Torah-rulle [Moseböckerna] under en fjärdedel av dagen [tre timmar, se Joh 11:9]. Nästa fjärdedel [under tre timmar] bekände de sina synder och tillbad Herren (Jahveh) sin Gud (Elohim). 4Jeshua och Bani, Kadmiel, Shebanja, Bunni, Sherebja, Bani och Kenani steg upp på leviternas plattform [trapporna ovanför dem] och ropade med hög röst till Herren (Jahveh) sin Gud (Elohim). 5Och leviterna Jeshua och [sju andra leviter] Kadmiel, Bani, Hashabneja, Sherebja, Hodia [Neh 10:14], Shebanja och Petachja [Esra 10:23] sa:

"Res er och prisa Herren (Jahveh) er Gud (Elohim),
    från evighet till evighet!
Lovat vare ditt härliga namn,
    som är upphöjt över allt lov och pris.
6Du är Herren (Jahveh), bara du!

Du har gjort himlarna,
    himlarnas himlar tillsammans med hela dess härskara [alla stjärnor eller änglar],
jorden,
    och allt som finns på den,
haven,
    och allt som är i dem.
Det är du som upprätthåller allt liv,
    och den himmelska härskaran böjer sig [i tillbedjan] inför dig.
7Du är Herren Gud som utvalde Abram (Avram)
    och förde honom ut från det kaldeiska Ur
    och gav honom namnet Abraham (Avraham).
8Du fann hans hjärta trofast inför dig,
    och du slöt förbund med honom:
att ge åt hans efterkommande kanaanéernas, hettiternas,
    amoréernas, perisséernas, jevusiternas och girgasheernas land.

[Hivéerna nämns inte i denna uppräkning som brukar ha sju folkgrupper, kanske för att deras ättlingar netinimerna tjänade i templet, se Jos 9:7; Esra 2:58; Neh 7:60-62]

Du lät dina ord gå i uppfyllelse,
    för du är rättfärdig.

9Du såg våra fäders nöd i Egypten
    och hörde deras rop vid Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet].
10Du gjorde tecken och under mot farao,
    mot alla hans tjänare och mot allt folket i hans land,
för du visste hur arrogant egyptierna behandlade dem.
    Du gjorde dig ett namn som är detsamma än i dag.
11Du delade havet framför dem,
    och de gick genom havet på torr mark.
Men deras förföljare sänkte du i djupet,
    som en sten i väldiga (forsande, starka) vatten.

12Du ledde dem med en molnpelare om dagen
    och en eldpelare om natten,
för att lysa dem
    på vägen de skulle gå.
13På Sinai berg steg du ner
    och talade till dem från himlen,
du gav dem rättfärdiga föreskrifter (hebr. mishpatim)
    och sann undervisning (plural – hebr. torot),
goda stadgar (hebr. chuqim)
    och påbud (hebr. mitzvot).
14Du gav dem kunskap om din heliga sabbat [2 Mos 20:8-11; 5 Mos 5:12-15]
    och gav dem befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot),
        förordningar (hebr. chuqim)
        och undervisningen (Torah – de fem Moseböckerna),
    som du befallt (hebr. tsavah) dem,
genom din tjänare Moses hand.

15Du gav dem bröd [manna] från himlen när de hungrade [2 Mos 16:4-8]
    och lät vatten komma ur klippan när de törstade [2 Mos 17:1-7; 4 Mos 20:1-13].
Du befallde dem att gå och ta i besittning det land
    som du med upplyft hand lovat (svurit en ed) att ge dem.
16Men våra fäder agerade övermodigt (arrogant)
    och blev hårdnackade och lyssnade inte till dina påbud.
17De vägrade lyssna
    och tänkte inte på undren du gjort bland dem.
De var hårdnackade och i sin upproriskhet
    valde de en ledare för att vända tillbaka till sitt slaveri.
Men du är en Gud som förlåter,
    nådig (full av kärleksfull omsorg) och barmhärtig,
sen till vrede och stor i nåd (omsorgsfull kärlek).
    Du övergav dem inte.
18Trots att de gjorde sig en gjuten kalv och sa:
    "Här är din gud som har fört dig upp ur Egypten." [2 Mos 32:4]
Och de gjorde sig skyldiga till stora hädelser (stora skändliga ord).
    [Ovanligt ord, används bara här, i vers 26 och i Hes 35:12.]
     19På grund av din oändliga nåd (barmhärtighet, ömsinta kärlek) övergav du inte dem i öknen. Molnstoden försvann inte på dagen, utan ledde dem på deras väg. Eldstoden slutade inte att lysa upp den väg de skulle gå på natten. [Molnet och elden är en bild av den helige Ande och hans ledning.]
     20Du gav dem din goda Ande för att undervisa dem. Du undanhöll inte ditt manna från deras munnar, och du gav vatten för att släcka deras törst.
     21I 40 år gav du dem mat (försörjde du dem). Inte ens i öknen behövde de sakna något.
    Deras kläder blev inte utslitna, och deras fötter svullnade inte.

Ps 33:12-22

12Rikt välsignat (saligt; mycket lyckligt) är det folk (den nation) vars Gud (Elohim) är Herren (Jahveh),
    det folk som han har utvalt till sin egendom (sin arvedel) [2 Mos 19:5].
    [Vers 12 är psalmens centrum.]

13Från himlarna blickar Herren (Jahveh) ned,
    han ser alla människors barn (Adams söner).
14Från sin boning [där han sitter på sin tron] betraktar han
    alla som bor på jorden.
15Han som [precis som en krukmakare] formar [vart och ett av] deras hjärtan till en gedigen enhet;
    han som förstår (ser, uppfattar) alla deras verk [intellektuellt kan urskilja allt de gör].

[Versen inleds ordagrant: "Han som formar enhetligt/tillsammans deras hjärta". Hjärtat syftar på den mänskliga naturen såsom intellekt, känslor och vilja. I hebreiskan är adverbet jachad placerat efter verbet för att forma, vilket gör att betydelsen inte är att han formar "alla mänskliga hjärtan" utan snarare att "varje individuellt hjärta" är format till en harmonisk enhet. Versens fortsättning har samma tema som Ps 94:9, nämligen: Den som skapat människans öra och öga, skulle han inte höra och se allt vad människorna gör?]

16Ingen kung räddas av [kan få seger genom] en stor armé,
    en hjälte (mäktig krigare) kan inte befrias (rädda sig själv) genom stor styrka.
17En falsk trygghet är stridshästen [den eller någon annan världslig kraft garanterar inte seger],
    trots att den har stor [fysisk] styrka kan den inte heller rädda [befria någon].

[Tre gånger används ordet "stor" (hebr. rov) i vers 16-17. Det beskriver ett numerärt stort antal, ofta något mäktigt och imponerande. Stridshästen var den största militära tillgången vid den här tiden. Ordagrant inleder hebreiskan: "en lögn är hästen för seger".]

18Se, Herrens (Jahvehs) öga är vänt till dem
    som fruktar (vördar, respekterar) honom,
    till dem som sätter sitt hopp till (förtröstar, väntar på) hans nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet),
19för att rädda (rycka bort) dem från döden,
    och hålla dem vid liv (upprätthålla/bevara dem) under [tider av] hungersnöd.

Avslutande uppmaning
20Hela vår varelse (vår själ) väntar på [dröjer sig ivrigt kvar och längtar efter] Herren (Jahveh);
    han är vår hjälp (hjälpare – hebr. ezer) och vår sköld (beskyddare). [Han kommer till vår undsättning!]
21För i honom gläder sig vårt hjärta,
    för vi förtröstar (vi har litat) på hans heliga namn.
22Låt din nåd (omsorgsfulla kärlek), Herre (Jahveh), vara [vila] över oss,
    på samma sätt som vi [tålmodigt] hoppas (väntar, förtröstar) på dig.

Ords 21:11-12

11När den arrogante (skrytsamme) blir straffad,
    ser den oförståndige (en naiv människa som blivit vilseledd) detta och blir vis,
    men människor med [Guds] vishet lär sig genom att ta emot undervisning.

[Kontrasten i denna vers är mellan den oförståndige och den vise. Den arrogante förändras inte, men när han tillrättavisas så ser den oförståndige det och får vishet. Bäst är dock att ha ett öppet hjärta och ta emot undervisning och bli vis den vägen.]

12Den rättfärdige studerar de ogudaktigas hus (familj),
    hur de ogudaktigas liv [utan Guds beskydd] vänds upp och ner.

1 Kor 9:1-18

Paulus personliga frihet och ansvar
1[I föregående stycke är Paulus slutsats att vi är fria att äta kött offrat till avgudar, men vi har också ett ansvar inför andra troende som kan bli sårade. Det gör att vi ibland måste avstå från att göra vissa saker. Nu visar han hur han själv har applicerat dessa två principer i sitt eget liv.]

Är jag inte fri?
Är jag inte apostel (sändebud, ambassadör)?
Har jag inte sett vår Herre Jesus?
Är inte ni mitt verk i Herren?

2Om jag inte är apostel för andra,
    så är jag det i alla fall för er.
    Ni är sigillet på mitt
apostlaämbete i Herren.

3Mitt försvar inför dem som anklagar mig är detta:
4Har inte vi rätt till mat och dryck?
5Har inte vi rätt att föra med oss en troende hustru,
    som de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas [Petrus]?
6Eller är det bara jag och Barnabas som inte har rätt att vara fria från arbete?
7Vem gör soldattjänst på egen bekostnad?
Vem planterar en vingård utan att äta av dess frukt?
Vem vallar en hjord utan att dricka av dess mjölk?
[Dessa tre exempel hör ihop med de två exemplen från jordbruket i vers 10b.]
8Säger jag det här som en rent mänsklig åsikt?
Säger inte undervisningen (gr. nomos) [Torah] samma sak? 9Det står skrivet i Mose undervisning:
Du ska inte binda för munnen (sätta munkorg) på oxen
    när den tröskar. [5 Mos 25:4; 1 Tim 5:18]

Är det bara oxarna Gud bryr sig om?
10Säger han det inte snarare (speciellt) för vår skull?
Jo, för vår skull blev det skrivet att den som plöjer
    och den som tröskar ska göra det i hopp om att få sin del.
11När vi har sått andliga ting hos er,
    är det då för mycket begärt om vi skördar materiella ting från er?
12Om andra har rätt att få del av det som är ert,
    har inte vi det ännu mer?

Paulus väljer att inte använda sin frihet
[Paulus skriver tre gånger "att han inte använder sin rätt" vilket ramar in detta stycke, se vers 12, 15 och 18.]

Men vi har inte utnyttjat den rättigheten [att vara avlönad], utan finner oss i allt för att inte skapa hinder för den Smordes (Kristi) evangelium.
13Vet ni inte att de som tjänstgör i templet
    äter av det som kommer från templet,
och att de som tjänar vid altaret
    får sin del från altaret?

14På samma sätt har Herren befallt att de som predikar evangeliet ska leva av evangeliet.
15Men jag har inte utnyttjat några av dessa förmåner, och jag skriver inte det här för att börja göra det heller.
För jag skulle hellre dö ...
    [Meningen avslutas inte, detta är en s.k. "aposiopesis", som visar på Paulus djupa känslomässiga engagemang.]
Ingen ska få ta ifrån mig min berömmelse.
16Att jag predikar evangeliet är inget jag ska ha beröm för,
    det är ett måste för mig.
Ve mig om jag inte predikar evangeliet!
17Om jag gör detta villigt [predikar evangeliet och avstår frivilligt från mina rättigheter, se vers 12, 15, 18]
    har jag min lön (belöning),
men gör jag det för att jag måste
    är det ett förvaltarskap som anförtrotts mig.

[Detta är styckets centrum och huvudpoäng. Paulus är trogen sitt uppdrag, se 1 Kor 4:2. Det är ett förvaltarskap, se Luk 17:10.]

18Vad är då min lön?
Jo, att som förkunnare få lägga fram evangeliet utan ersättning,
att inte utnyttja den rättighet [till lön] som evangeliet ger mig.





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel