Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - lördag 15/8

Job 20, 1 Kor 9:1-18

Job 20

Tsofars andra tal
1Sedan tog Tsofar – naamaiten [Job 2:11; 11:1], till orda och sa:

2Mina stormiga tankar (orostankar – hebr. saif) för mig tillbaka (tvingar mig att bemöta detta),
    jag är så upprörd (tankarna rör sig snabbt – hebr. chosh).
3Kränkande tillrättavisning måste jag höra,
    men mitt förstånds ande (hebr. roach binah) ger mig svar.

[Tsofar beskriver att hans tanke och hans förstånd driver honom att ge sig in i diskussionen igen. I Jobs sista anförande anklagade han de tre för att ha kränkt honom (Job 19:3). Nu kan inte Tsofar vara tyst, nu är det han som känner sig kränkt. Detta är Tsofars andra replik mot Job, totalt den sjätte argumentationen mot Job.]

4Vet du inte att det alltid varit så,
    ända sedan människan (hebr. adam) sattes på jorden,
5att de gudlösas (hebr. rasha) jubelrop [triumferande fröjderop] är kortvarigt (nära) [den gudsfrånvände är snar till skratt men också snar till gråt],
    och den gudlöses (skenheliges, hycklarens – hebr. chanef) glädje varar ett ögonblick?

6Även om han stiger
    mot himlen
        i sin höjd (stolthet, arrogans).
        Och hans huvud
    molnen
vidrör (når).

[Versen är en välstrukturerad kiasm i tre nivåer.]

7så förgås han dock för alltid som sin egen dynga (avföring).
    De som såg honom ska fråga: "Var finns han?"
8Som en dröm flyger han bort och ingen finner honom,
    han jagas i väg som en syn om natten.
9Ögat som såg honom ser honom aldrig mer,
    hans plats får inte återse honom.
10Hans söner ger nåd till de fattiga
    och hans styrka återvänder i hans hand.
11Hans ben var fulla av ungdom [ungdomlig spänst],
    men de ska ligga i stoftet med honom. [Han dör i förtid.]

12[I flera verser liknar Tsofar ondska som något sött men dödligt.]
Även om ondskan är söt (ger behag) i hans mun [jfr vers 17]
    och han gömmer den under tungan,
13även om han är rädd om den
    och inte vill förlora den utan förvarar den i sin mun,
14så förvandlas hans föda i hans inre
    och blir till ormgift inom honom.
15Den rikedom han svalt (konsumerat)
    måste han spy upp
    ur hans mage driver Gud (El) ut den.
16Gift från kobran (den starka/slingrande ormen – hebr. peten) ska han suga i sig,
    giftormens (den hissande ormens – hebr. efeh) tunga ska döda honom.
17Han ska inte få se (glädja sig att se porlande) bäckar,
    inget flöde av honung och smör (tjock mjölk, kvarg, ostmassa).
18Sitt slit måste han återlämna,
    han får inte svälja (njuta av) rikedom han vunnit,
    eller glädjas åt den.
19eftersom han slog och övergav de ringa,
    han rövade åt sig hus som han inte hade byggt.
20Han känner ingen ro i sin mage (hebr. beten) [känslor påverkar magen],
    han kan inte rädda sig genom sina ägodelar.
21Inget är kvar för honom att äta (hans begär),
    det är därför hans framgång inte består.
22Mitt i höjden av sitt överflöd ("när applåderna ljuder och hyllar hans överflödande")
    ska han drabbas av nöd,
    lidande av alla slag ska möta honom.
[Att överflöda (hebr. male) i kombination med det ovanliga ordet sefeq kan ha betydelsen applådera.]
23När han fyller sin mage (buk)
    ska han sända sin vredes glöd över honom,
    och den ska träffa honom som regn i hans inälvor.
24Om han flyr undan för vapen [generell term för militär utrustning] av järn,
    så genomborras han av [pilen från] bronsbågen.
25Han drar [ut pilen], och den kommer ut från hans rygg
    och det blixtrande [svärdet/spjutet där som reflekterar ljuset] ur sin galla [vers 14].
Då drabbar honom dödsångest,
     26djupt mörker väntar på (är lagrad för) hans ägodelar.
En eld som ingen blåser på ska förtära honom,
    den ska ödelägga det som finns kvar i hans tält.
27Himlarna uppenbarar (blottar; sänder i exil – hebr. galah) hans missgärning (synd – hebr. avon)
    och jorden reser sig mot honom.
[Himlar och jord är en merism som förstärker att de skyldigas skuld kommer bli synlig för alla – Gud i himlen och alla på jorden.]

28Skörden [förråd av grödor] i hans hus spolas bort,
    som forsande vatten på vredens dag.
29Det är vad den gudlösa människan (hebr. adam) får av Gud (Elohim),
    den lott Gud (El) har bestämt.

1 Kor 9:1-18

Paulus personliga frihet och ansvar
1[I föregående stycke är Paulus slutsats att vi är fria att äta kött offrat till avgudar, men vi har också ett ansvar inför andra troende som kan bli sårade. Det gör att vi ibland måste avstå från att göra vissa saker. Nu visar han hur han själv har applicerat dessa två principer i sitt eget liv.]

Är jag inte fri?
Är jag inte apostel (sändebud, ambassadör)?
Har jag inte sett vår Herre Jesus?
Är inte ni mitt verk i Herren?

2Om jag inte är apostel för andra,
    så är jag det i alla fall för er.
    Ni är sigillet på mitt
apostlaämbete i Herren.

3Mitt försvar inför dem som anklagar mig är detta:
4Har inte vi rätt till mat och dryck?
5Har inte vi rätt att föra med oss en troende hustru,
    som de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas [Petrus]?
6Eller är det bara jag och Barnabas som inte har rätt att vara fria från arbete?
7Vem gör soldattjänst på egen bekostnad?
Vem planterar en vingård utan att äta av dess frukt?
Vem vallar en hjord utan att dricka av dess mjölk?
[Dessa tre exempel hör ihop med de två exemplen från jordbruket i vers 10b.]
8Säger jag det här som en rent mänsklig åsikt?
Säger inte undervisningen (gr. nomos) [Torah] samma sak? 9Det står skrivet i Mose undervisning:
Du ska inte binda för munnen (sätta munkorg) på oxen
    när den tröskar. [5 Mos 25:4; 1 Tim 5:18]
Är det bara oxarna Gud bryr sig om?
10Säger han det inte snarare (speciellt) för vår skull?
Jo, för vår skull blev det skrivet att den som plöjer
    och den som tröskar ska göra det i hopp om att få sin del.
11När vi har sått andliga ting hos er,
    är det då för mycket begärt om vi skördar materiella ting från er?
12Om andra har rätt att få del av det som är ert,
    har inte vi det ännu mer?

Paulus väljer att inte använda sin frihet
[Paulus skriver tre gånger "att han inte använder sin rätt" vilket ramar in detta stycke, se vers 12, 15 och 18.]

Men vi har inte utnyttjat den rättigheten [att vara avlönad], utan finner oss i allt för att inte skapa hinder för den Smordes (Kristi) evangelium.
13Vet ni inte att de som tjänstgör i templet
    äter av det som kommer från templet,
och att de som tjänar vid altaret
    får sin del från altaret?

14På samma sätt har Herren befallt att de som predikar evangeliet ska leva av evangeliet.
15Men jag har inte utnyttjat några av dessa förmåner, och jag skriver inte det här för att börja göra det heller.
För jag skulle hellre dö ...
    [Meningen avslutas inte, detta är en s.k. "aposiopesis", som visar på Paulus djupa känslomässiga engagemang.]
Ingen ska få ta ifrån mig min berömmelse.
16Att jag predikar evangeliet är inget jag ska ha beröm för,
    det är ett måste för mig.
Ve mig om jag inte predikar evangeliet!
17Om jag gör detta villigt [predikar evangeliet och avstår frivilligt från mina rättigheter, se vers 12, 15, 18]
    har jag min lön (belöning),
men gör jag det för att jag måste
    är det ett förvaltarskap som anförtrotts mig.

[Detta är styckets centrum och huvudpoäng. Paulus är trogen sitt uppdrag, se 1 Kor 4:2. Det är ett förvaltarskap, se Luk 17:10.]
18Vad är då min lön?
Jo, att som förkunnare få lägga fram evangeliet utan ersättning,
att inte utnyttja den rättighet [till lön] som evangeliet ger mig.





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)