Helbibel - söndag 16/8
Neh 11:1-12:26, Ps 34:11-23, Ords 21:14-16, 1 Kor 10:14-33
Neh 11:1-12:26
Namn1[Detta kapitel ger lösningen på problemet i Neh 7:1-4 där det inte fanns tillräckligt med människor som bodde i Jerusalem för att beskydda staden. Folket hade tidigare (Neh 10:37) lovat att ge tionde av sin inkomst till Herrens tjänst, nu ger man även tionde av sig själva.]
Av Juda barn: Ataja, son till Ussia, son till Sakarja, son till Amarja, son till Shefatja, son till Mahalalel, av Perets barn, 5Maaseja, son till Baroch, son till Kol-Hose, son till Hasaja, son till Adaja, son till Jojarib, son till Sakarja, shilonitens son. 6Perets barn (ättlingar) som bodde i Jerusalem utgjorde tillsammans 468 vapenföra män.
7Dessa var Benjamins barn: Sallu, son till Meshullam, son till Joed, son till Pedaja, son till Kolaja, son till Maaseja, son till Itiel, son till Jeshajah [inte profeten Jesaja], 8och närmast efter honom Gabbaj och Sallaj, 928. 9Joel, Sikris son, var ledare för dem, och Juda, Hassenuas son, var den andre i befälet över staden.
10Av prästerna: Jedaja, Jojaribs son, Jakin, 11Seraja, son till Hilkia (hebr. Chilqijaho), son till Meshullam, son till Tsadoq, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus, 12och deras bröder, som utförde arbetena i huset, 822. Vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pelaja, son till Amsi, son till Sakarja, son till Pashur, son till Malkijah, 13och hans bröder, huvudmän för familjer, 242. Vidare Amassaj, son till Asarel, son till Asaj, son till Meshillemot, son till Immer, 14och deras bröder, tappra och kraftfulla män, 128. Ledare för dem var Sabdiel, Haggedolims son.
15Av leviterna: Shemaja, son till Hashub, son till Asrikam, son till Hashabja, son till Bunni, 16och Shabbetaj och Josabad, som hade uppsikten över de yttre arbetena vid Guds hus och hörde till leviternas huvudmän, 17vidare Mattanja, son till Mika, son till Sabdi, son till Asaf, sångledaren som vid bönen tog upp lovsången, Bakbukja, den av hans bröder som var närmast efter honom, och Abda, son till Shammua, son till Galal, son till Jedutun. 18Leviterna i den heliga staden utgjorde tillsammans 284.
19Dörrvakterna, Ackub, Talmon och deras bröder, som höll vakt vid portarna, var 172.
20De övriga israeliterna, prästerna och leviterna bodde i alla de andra städerna i Juda, var och en i sin arvedel. 21Men tempeltjänarna bodde på Ofel [i början på sluttningen på det berg där templet låg], och Siha och Gishpa hade uppsikten över tempeltjänarna. 22Ledare bland leviterna i Jerusalem vid arbetena i Guds hus var Ussi, son till Bani, son till Hashabja, son till Mattanja, son till Mika, av Asafs barn, sångarna. 23En kunglig förordning [troligtvis av Artachshastas, se Neh 2:1] var utfärdad angående dem, och en bestämd ordning var för varje dag fastställd för sångarna. 24Petachja, Meshesabels son, av Judas son Zerachs barn, var kungens högra hand i varje sak som rörde folket.
Byarna runt Jerusalem
25I byarna [utan ringmur] med tillhörande åkrar bodde också en del av Juda barn: I Kirjat-Arba med [tillhörande] dotterorter [ordagrant: döttrar, se även vers 27, 28, 30 och 31], i Dibon med [tillhörande] dotterorter, i Jekabseel med sina byar, 26vidare i Jeshua, Molada, Beit-Pelet 27och Hasar-Shual, och i Beer-Sheva med [tillhörande] dotterorter, 28Tsiklag och i Mekona med [tillhörande] dotterorter, 29En-Rimmon, Tsorah, Jarmot, 30Sanoa, Adullam med sina byar, i Lachish med dess åkrar, i Azeka med [tillhörande] dotterorter. De slog sig ner från Beer-Sheva ända till Hinnoms dal.
[Arkeologiska fynd i Azeka bekräftar att staden återuppbyggdes efter assyriernas förstörelse 701 f.Kr.]
31Benjamins barn hade sina boningsorter från Geva: i Mikmas och Aja, likaså i Betel med [tillhörande] dotterorter, 32i Anatot, Nov [troligtvis strax nordost om Jerusalem på berget Scopus], Ananja, 33Hasor, Rama, Gittajim, 34Chadid, Tsevoim, Nevallat, 35Lod, Ono och Timmermansdalen.
36Av leviterna blev några avdelningar från Juda räknade till Benjamin.
Präster och leviter
Präster och leviter på Serubbabels tid
1Dessa var de präster och leviter som drog upp med Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua. [Prästerna var:]
Seraja, Jeremia, Esra,Dessa var huvudmän för prästerna och för sina bröder i Jeshuas tid.
2Amarja, Malluk, Hattush,
3Shekanja, Rehum, Meremot,
4Iddo, Ginnetoj, Avijah,
5Mijamin, Maadja, Bilgah,
6Shemaja, Jojarib, Jedaja,
7Sallu, Amok, Hilkia (hebr. Chilqijaho) och Jedaja.
8Leviterna var:
Jeshua [nämns även i Esra 2:40], Binnoj, Kadmiel [nämns även i Esra 2:40], Sherebja, Juda och Mattanja, som med sina bröder ledde tacksägelsen (lovsången), 9vidare Bakbukja och Unni, deras bröder, som hade sina platser mitt emot dem under tjänstgöringen.[I 1 Krön 15:16-24 finns mer detaljer kring hur sången och musiken i templet var organiserad. Det fanns troligtvis lika många kvinnor som män i kören, se Esra 2:65.]
Överstepräster
10[Översteprästen] Jeshua blev far till Jojakim,
Jojakim blev far till Eljashib,
Eljashib blev far till Jojada,
11Jojada blev far till Jonatan
och Jonatan blev far till Jaddua.
Präster under Jojakims dagar
12I Jojakims tid var huvudmännen för prästernas familjer följande:
för Seraja: Meraja,22I Eljashibs, Jojadas, Jochanans och Jadduas tid blev huvudmännen för leviternas familjer upptecknade, likaså prästerna, under persern Darejaveshs regering. [Detta syftar troligtvis på Darius den Store 522-486 f.Kr. eller Darius II, som regerade 424-404 f.Kr.] 23Huvudmännen för Levi barns familjer är upptecknade i Krönikeboken [1 Krön 9] ända till Johanans, Eljashibs sons tid. [Han var överstepräst i Jerusalem och omnämns i ett brev från egyptiska Elefantine daterat till 408 f.Kr., se även Jer 44:1.]
för Jeremia: Hananja,
13för Esra: Meshullam,
för Amarja: Johanan,
14för Meliku: Jonatan,
för Shebanja: Josef,
15för Harim: Adna,
för Merajot: Helkaj,
16för Iddo: [profeten] Sakarja [Esra 5:1],
för Ginneton: Meshullam,
17för Avijah [1 Krön 24:10; Luk 1:5]: Sikri,
för Minjamin och för Moadja: Piltaj,
18för Bilgah: Shammua,
för Shemaja: Jonatan,
19för Jojarib: Mattenaj,
för Jedaja: Ussi,
20för Sallaj: Kallaj,
för Amok: Ever,
21för Hilkia (hebr. Chilqijaho): Hashabja,
för Jedaja: Netanel.
24Leviternas huvudmän var Hashabja, Sherebja och Jeshua, Kadmiels son, och deras bröder, som stod mitt emot dem för att växelvis lova och tacka, så som gudsmannen David hade befallt. [Denna form där en ledare först sjunger en fras som sedan församlingen/kören svarar på kallas antifonal, se t.ex. Ps 136. Titeln "gudsmannen" används bara här och i 2 Krön 8:14 om David och då alltid i samband med hur lovsången organiseras.]
25Mattanja, Bakbukja, Obadja, Meshullam, Talmon och Ackub var dörrvakter och höll vakt över förrådshusen vid portarna. 26Dessa levde i Jojakims, Jeshuas sons, Josadaks sons, tid och i ståthållaren Nehemjas och prästen Esras, den skriftlärdes, tid.
Ps 34:11-23
כ – kaf11Unga lejon [som vanligtvis är starka och kan skaffa föda] kan lida nöd och hungra,
men de som frågar efter (söker, tar sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Herren (Jahveh) saknar inte något gott.
[Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – kaf. Tecknet avbildar en handflata. Den kan symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också att ta emot. I denna vers börjar ordet "Unga lejon" med denna bokstav. Det förstärker att det inte är fysisk styrka och egen kraft som är avgörande för vår försörjning, utan om vi söker Guds rike först, se Matt 6:33; Jak 1:17.]
ל – lamed
12Kom, barn, lyssna på mig,
jag ska lära er vördnad (respekt – hebr. jirah) för Herren (Jahveh).
[Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I denna vers börjar ordet "Kom" med denna bokstav och förstärker att Herren bjuder in oss att komma till honom för att få undervisning. Att inbjudan är riktad till "barn" understryker att det handlar om ödmjukhet, se Ords 4:1; Matt 18:3.]
מ – mem
13Vem är den människa, som älskar livet,
som önskar se många dagar och ha det gott?
[Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I denna vers börjar ordet "Vem" på denna bokstav. Det förstärker frågan om det finns någon bland alla människor som vill leva ett liv till fullo? Föregående vers talade om att vörda Herren (Jahveh). Denna vers visar att sann gudsfruktan inte begränsar, istället är det vägen till verklig glädje.]
נ – nun
14Vakta din tunga från ondska,
dina läppar från att tala falskhet (förtal, svek).
[Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – nun. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Det används ofta för att beskriva en fortsättning och kontinuitet. I denna vers börjar ordet "Vakta" med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt vårt tal är. Jakob uppmanar att vara snar att lyssna och sen att tala, se Jak 1:19. Tungan är en liten eld som kan sätta en stor skog i brand, se Jak 3:5.]
ס – samech
15Vänd dig bort från det som är ont och gör [istället] gott,
sök frid – sträva efter den (jaga den).
[Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det ordet "Vänd" som börjar på den bokstaven. Nyckeln till frid är att aktivt vända sig bort från ondska, och även aktivt sträva efter det som är gott. Det ger en stabil frid.]
ע – ajin
16Herrens (Jahvehs) ögon är vända till de rättfärdiga,
och hans öron till deras ångestfyllda rop (i djup vånda).
[Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "ögon" som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur Gud ser de rättfärdiga. Att både "ser" och "hör" används parallellt förstärker att Gud är närvarande och aktivt involverad.]
פ – pe
17Herrens (Jahvehs) ansikte är emot [i vrede för att döma, se Ps 21:10] dem som gör det onda,
för att utplåna deras minne från jorden.
[Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "ansikte" som börjar med denna bokstav, och förstärker hur Gud vänder sig mot de onda.]
צ – tsade
18De [rättfärdiga, vers 16] ropar och Herren (Jahveh) hör,
och räddar dem (rycker bort; för dem ut) ur all deras nöd (alla deras trångmål och svårigheter).
[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet för "ropar" (hebr. tsaaq) börjar med denna bokstav och förstärker de rättfärdigas rop på Gud.]
ק – qof
19Herren (Jahveh) är nära dem som har ett förkrossat (brustet) hjärta,
han frälser (befriar) dem som har en bedrövad [fullständigt krossad] ande.
[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. Ordet för "nära" börjar på denna bokstav, vilket betonar att Herren är nära den som har ett förkrossat hjärta. Det hebreiska ordet för "förkrossat" kommer från verbet shavar (att brista/bryta sönder). Verbformen piel intensifierar och beskriver något som är krossat och slaget i bitar. I nästa strof används daka som i Ps 90:3 beskrivs som "stoft". Två väldigt grafiska framställningar av några som är helt beroende av Gud Ps 51:19; Jes 57:15; 61:1.]
ר – resh
20Många är de svårigheter (problem, elakheter, bedrövelser) den rättfärdige får möta,
men Herren (Jahveh) räddar (befriar; rycker bort) honom ur dem alla.
[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Det hebreiska ordet för "många" börjar på resh vilket förstärker insikten om att den rättfärdige måste gå igenom mycket lidande, men att Herren också ser allt och kommer med sin fullständiga frälsning, se Joh 16:33; Jak 1:2-4, 12; Rom 8:28; Fil 4:13.]
ש – shin
21Han [Herren] beskyddar alla hans [den rättfärdiges] ben,
inte ett enda av dem ska krossas.
[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. Ordet "beskyddar" börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att beskydda så att inte något av hans ben "krossas".]
ת – tav
22Ondska dödar den ondskefulle (gudlöse, ogudaktige),
och de som hatar den rättfärdige ska dömas skyldiga.
[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "dödar" börjar med denna bokstav och förstärker att de gudlösa själva kommer drabbas av ondska. Det i kontrast till den rättfärdige som överlever och tar sig segrande igenom en mängd problem, se vers 20. En dag kommer också rättvisa att skipas.]
פ – pe (extra)
23Herren (Jahveh) återlöser (befriar, gång på gång) sina tjänares liv,
ingen som tar sin tillflykt till honom ska stå där med skuld.
[En extra bokstav läggs till på slutet. Det är den sjuttonde konsonanten pe och den användes redan i vers 17 där de onda beskrevs. Det kopplar ihop dessa verser och att Gud en dag kommer att döma all ondska. Verbformen på ordet "återlöser", som börjar med denna bokstav, förstärker också att detta handlande är karaktäristiskt för Gud.]
Ords 21:14-16
14En gåva från en anonym givare lugnar en irriterad person,en present (belöning) given i hemlighet stillar det starkaste raseri (ursinne).
15När sanningen segrar gläder sig de rättfärdiga,
men det är de ondas skräck.
16Den som viker av ifrån den rätta vägen
hamnar bland skuggornas (de avlidnas – hebr. rafaim) sällskap.
1 Kor 10:14-33
3) Hedniska traditioner – ingen anpassning och identifikation (10:14-22)14[Nu kommer Paulus till det tredje och sista stycket som har att göra med hur mycket en kristen ska anpassa sig till sin kultur. Han började med att "för alla har jag blivit allt" se 1 Kor 9:22. Sedan reflekterade han över de judiska sakramenten som har en fortsättning i dopet och nattvarden. Detta stycke handlar om hedniska traditioner som har religiös innebörd. Enskilt hemma hos någon behöver det inte nödvändigtvis vara något problem att äta kött offrat till avgudar, men tillsammans med andra troende är det annorlunda. Ha inget med det att göra. Här gäller inte "allt för alla", utan "inget för alla"!]
Därför, mina älskade, fly avgudadyrkan! 15Jag talar till förståndiga människor. Bedöm själva vad jag säger.
1622Eller vill vi utmana Herren?Välsignelsens bägare [med vin under Herrens måltid] som vi välsignar,
innebär inte [att dricka] den
gemenskap (delaktighet) med den Smordes (Kristi) blod?
Brödet som vi bryter,
innebär inte [att äta] det
gemenskap (delaktighet) med den Smordes (Kristi) kropp?
17Eftersom det bara är ett bröd [som bryts i måltiden],
är vi, även om vi är många, en kropp,
för alla får vi vår del av detta enda bröd.
[När var och en tar en del av detta enda bröd, som representerar Jesu kropp, så ingår de troende i en andlig gemenskap, förenade i Jesus och därför också med varandra.]1821Ni kan inte dricka både Herrens bägareSe på det jordiska (köttsliga) Israel.
Har inte de som äter av offren gemenskap med altaret?
19Så vad menar jag?
Att avgudaoffer betyder något eller att en avgud betyder något?
20Nej, men vad hedningarna offrar,
det offrar de åt onda andar och inte åt Gud.
Jag vill inte att ni ska ha gemenskap med de onda andarna.
och onda andars bägare.
Ni kan inte ha del både i Herrens bord
och i onda andars bord.
Är vi starkare än han?
Frihet och ansvar – avslutande ord
23[En nutida läsare har ibland svårt att ta till sig de kiastiska mönstren i detta brev. Vi är vana att läsa uppifrån och ner med slutsatsen sist. Läser man däremot "utifrån och in" så är det lättare att följa Paulus tanke. Rubriker och inskjutningar försöker underlätta att se texten på detta sätt:
Vers 23-24: Generella principer – tänk på andra.
Vers 32-33: Generella principer – väck inte anstöt.
Vers 25-26: Ät det som säljs på marknaden för det tillhör Gud.
Vers 31: Ät för att ära Gud.
Vers 27: Ät det som bjuds om ni är på besök hos någon som inte tror.
Vers 29b-30: Ät – ni är fria, tacka och ät.
Vers 28-29a: Om någon däremot säger "det är offerkött", ät då inte i respekt för den personens samvete.]
Generella principer – tänk på andra
Allt är tillåtet,
men allt är inte nyttigt.
Allt är tillåtet,
men allt bygger inte upp.
24Ingen ska söka sitt eget bästa,
utan den andres.
Ät det som bjuds, men tar någon illa vid sig – ät inte
25Ät allt som säljs på torget utan att ställa frågor för samvetets skull,
26för jorden är Herrens med allt vad den rymmer.
2731Om (vare sig) ni äter eller dricker – eller vad ni än gör –Om någon av dem som inte tror bjuder hem er och ni vill gå,
ät då allt som sätts fram åt er utan att ställa frågor för samvetets skull.28Varför ska min frihet dömas av en annans samvete?Men om någon skulle säga till er: "Det här är offerkött",
ät inte då av hänsyn till den som sa det och för samvetets skull.
29Jag menar då inte ditt eget samvete utan den andres.
30Om jag äter med tacksamhet,
varför blir jag då kritiserad för något som jag tackar Gud för?
gör [hela tiden] allt [plural] till Guds ära (pris, lov och härlighet).
Generella principer – väck inte anstöt
32Väck inte anstöt vare sig hos judar eller greker eller i Guds församling. 33Själv försöker jag i allt foga mig efter alla och söker inte mitt eget bästa utan de mångas, för att de ska bli frälsta.
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
