Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Parallell - onsdag 20/8

Jer 41-45

Jer 41-45

1Och det skedde i den 7:e månaden [tishri – sept/okt], att Ismael, Netanjahos son, Elishamas son, av kunglig säd (börd) och en av kungens huvudledare, och tio män med honom kom till Gedaljaho, Achiqams son, till Mitspah och där åt de bröd tillsammans i Mitspah. 2Och Ismael, Netanjahos son, och de tio männen som var med honom steg upp och slog Gedaljaho, Achiqams son, Shafans son, med svärdet och dödade honom som Babels kung hade gjort till guvernör över landet. 3Ismael dödade alla judar som var med honom, med Gedaljaho i Mitspah, och kaldéerna som blev funna där, stridsmännen.
     4Och det skedde den andra dagen efter att han dödat Gedaljaho att ingen man visste (kände till) det. 5Och det kom män från Shechem [nuvarande Nablus, se 1 Mos 12:6], från Shilo och från Samarien, 80 män som hade sina skägg avrakade och sina kläder sönderrivna och hade skurit sig själva, de hade matoffer och rökelse i sina händer för att föra det till Herrens (Jahvehs) hus. 6Och Ismael, Netanjahos son, gick ut från Mitspah för att möta dem, gråtande hela vägen när han gick, och det skedde när han mötte dem att han sa till dem: "Kom till Gedaljaho, Achiqams son." 7Och det skedde när de kom in i staden att Ismael, Netanjahos son, dödade dem och kastade dem mitt i cisternen, han och männen som var med honom. 8Men det fanns tio män ibland dem som sa till Ismael: "Döda oss inte för vi har lager gömda på fältet, av vete och av korn och av olja och av honung." Så han avhöll sig och dödade dem inte bland deras bröder. 9Och cisternen (brunnen) som Ismael kastade alla döda kroppar i från männen som han dödat vid sidan om Gedaljaho, var den som kung Asa hade gjort av fruktan för Israels kung Baasa, den fyllde Ismael, Netanjahos son, med dem som var dödade.
     10Och Ismael bar bort i fångenskap hela återstoden av folket som var i Mitspah, kungens döttrar och hela folket som var kvar i Mitspa, som Nevozaradan, ledaren för vakten, hade överlåtit till Gedaljaho, Achiqams son. Ismael, Netanjahos son, bar bort dem i fångenskap och lämnade för att gå över till Ammons söner.
     11Men när Jochanan, Qareas son, och alla kaptener över trupperna som var med honom, hörde om allt det onda som Ismael, Netanjahos son, hade gjort, 12då tog de alla män och gick och stred mot Ismael, Netanjahos son, och fann honom vid de stora vattnen som är i Givon. 13Och det skedde när allt folk som var med Ismael såg Jochanan, Qareas son, och alla kaptener över trupperna som var med honom, då blev de glada. 14Och allt folk som Ismael hade fört bort i fångenskap från Mitspah såg sig om och återvände och gick till Jochanan, Qareas son. 15Men Ismael, Netanjahos son, flydde från Jochanan med 8 män och gick till Ammons söner.

Flykt till Egypten
16Och Jochanan, Qareas son, och alla kaptener för trupperna som var med honom, tog hela kvarlevan av folket som han hade återvunnit från Ismael, Netanjahos son, från Mitspah, efter det att han dödat Gedaljaho, Achiqams son, männen, stridsmännen och kvinnorna och barnen och ledarna som han hade fört tillbaka från Givon, 17och de lämnade och bodde i Gerot-Kimham, som är vid Betlehem, för att gå till Egypten, 18på grund av kaldéerna, för de var rädda för dem eftersom Ismael, Netanjahos son, hade dödat Gedaljaho, Achiqams son, som Babels kung gjort till guvernör över landet.

1Och alla kaptener över trupperna och Jochanan, Qareas son, och Jezanja, Hoshajas son, och hela folket från de minsta till de största, kom nära 2och sa till profeten Jeremia: "Låt, vi ber dig, vår bön bli mottagen inför dig, och be för oss till Herren din Gud (Jahveh Elohim) för hela denna kvarleva, för några få är kvar av många, som dina ögon kan se, 3att Herren din Gud (Jahveh Elohim) ska berätta för oss vilken väg vi ska gå och vad vi ska göra." 4Och profeten Jeremia sa till dem: "Jag har hört er, se, jag ska be till Herren (Jahveh) er Gud (Elohim) efter era ord, och det ska ske att vadhelst Herren (Jahveh) ska svara er, det ska jag berätta för er, jag ska inte undanhålla något från er."
     5Och de sa till Jeremia: "Herren (Jahveh) är ett sant och trofast vittne mot oss, om vi inte gör efter alla de ord som Herren din Gud (Jahveh Elohim) sänder [genom] dig till oss. 6Om det är gott eller om det är ont ska vi lyssna till Herren vår Guds (Jahveh Elohims) röst till vilken vi har sänt dig, för att det ska gå väl för oss när vi lyssnar till Herren vår Guds (Jahveh Elohims) röst."
     7Och det skedde efter tio dagar att Herrens (Jahvehs) ord kom till Jeremia. 8Och han kallade på Jochanan, Qareas son, och alla kaptener över trupperna som var med honom och hela folket från den minste till den störste, 9och sa till dem: "Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), till dem som har sänt mig att framlägga era böner inför honom: 10Om ni fortsätter att vistas i detta land, då ska jag bygga upp er och inte riva ner er, och jag ska plantera er och inte rycka upp er, för jag ska ändra mig om det onda som jag har gjort mot er. 11Var inte rädda för Babels kung som ni är rädd för, var inte rädda för honom, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), för jag är med er för att frälsa er och befria er från hans hand. 12Och jag ska ge er nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim) och smeka er och få er att återvända till ert eget land.
     13Men om ni säger: Vi ska inte vistas i detta land, och inte lyssnar till Herren er Guds (Jahveh Elohims) röst, 14och säger: Nej, men vi ska gå till Egyptens land, där vi inte ska se krig, inte höra ljudet av shofaren, inte hungra efter bröd och där ska vi vistas – 15så nu, lyssna då till Herrens (Jahvehs) ord ni Juda kvarleva. Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim): Om ni verkligen sätter ert ansikte till att gå till Egypten och gå dit och vistas där, 16då ska det ske att svärdet som ni fruktar ska komma ikapp er där i Egyptens land och hungersnöden som ni fruktar ska följa er intensivt där i Egypten och där ska ni dö. 17Så ska det bli med alla män som sätter sitt ansikte till att gå till Egypten och vistas där. De ska dö för svärdet, genom hungersnöd och genom pest, och ingen av dem ska bli kvar eller kunna fly från ondskan som jag för över dem. 18Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim): Som min vrede och mitt raseri har varit uthällt över Jerusalems invånare, så ska mitt raseri hällas ut över er när ni kommer in i Egypten, och ni ska bli till avsky och häpnad och en förbannelse och en förebråelse, och ni ska inte se denna plats igen.
     19Herren (Jahveh) har talat över er, Juda kvarleva: Gå inte till Egypten, vet med säkerhet att jag har varnat er idag. 20För ni har agerat förrädiskt mot er själva (era egna själar), eftersom ni har sänt mig till Herren er Gud (Jahveh Elohim) och sagt: Be för oss till Herren vår Gud (Jahveh Elohim) och allt det som Herren vår Gud (Jahveh Elohim) ska säga ska du berätta för oss och vi ska göra det. 21Och idag har jag berättat det för er, men ni har inte lyssnat till Herren er Guds (Jahveh Elohims) röst i någonting som han har sänt mig med till er. 22Och nu, vet med säkerhet att ni ska dö för svärdet, av hungersnöden och av pesten på den plats dit er önskan tar er för att vistas där."

1Och det skedde när Jeremia hade slutat tala till hela folket alla Herren deras Guds (Jahveh Elohims) ord varmed Herren deras Gud (Jahveh Elohim) sände honom till dem, alla dessa ord, 2att Asarja (hebr. Azarjah), Hoshajas son, och Jochanan, Qareas son, och alla stolta män sa strängt till Jeremia: "Du talar lögn, Herren vår Gud (Jahveh Elohim) har inte sänt dig för att säga: Ni ska inte gå till Egypten för att vistas där, 3utan Baroch, Nerijas son, har vänt dig emot oss för att ge oss i kaldéernas hand så att de kan döda oss och bära bort oss som fångar till Babel."
     4Och Jochanan, Qareas son, och alla kaptenerna över trupperna och hela folket lyssnade inte till Herrens (Jahvehs) röst, till att bo i Juda land. 5Och Jochanan, Qareas son, och alla kaptenerna över trupperna, tog hela kvarlevan av Juda som hade återvänt från alla länder dit de hade fördrivits för att vistas i Juda land, 6männen (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft) och kvinnorna och barnen och kungens döttrar och varje person som Nevozaradan, ledaren för vakten, hade lämnat med Gedaljaho, Achiqams son, Shafans son, och profeten Jeremia och Baroch, Nerijas son, 7och de kom till Egyptens land, för de lyssnade inte till Herrens (Jahvehs) röst och de kom till Tachpanches.

Jeremias varning – Egypten kan inte beskydda
8Och Herrens (Jahvehs) ord kom till Jeremia i Tachpanches, han sa: 9"Ta stora stenar i din hand och göm dem i murbruket i stommen som är vid ingången till faraos hus i Tachpanches inför Juda mäns ögon 10och säg till dem: Så säger Herren (Jahveh), Härskarornas Gud (Sebaot Elohim), Israels Gud (Elohim): Se jag ska sända efter och hämta Nebukadnessar, Babels kung, min tjänare, och jag ska sätta hans tron på dessa stenar som jag har gömt, och han ska sprida ut sin kungliga paviljong över dem. 11Och han ska komma och han ska slå Egyptens land, de som är ämnade för döden ska dö, och de som är ämnade för fångenskap ska gå i fångenskap, och de som är ämnade för svärdet till svärdet. 12Och jag ska tända en eld i Egyptens gudars hus och han ska bränna dem och bära bort dem i fångenskap. Och han ska vika ihop Egyptens land som en herde viker ihop sina kläder och han ska gå därifrån i frid (shalom). 13Han ska bryta Beit-Shemesh pelare som är i Egyptens land och Egyptens gudars hus ska han bränna i eld."

1Ordet som kom till Jeremia om alla judar som bor i Egyptens land – de som bor i Migdol [i norra Egypten] och i Tachpanches [nordöstra Egypten] och i Nof [Memfis, 2 mil söder om moderna staden Kairo] och i Patros land [övre Egypten; dalgången längs med Nilen söder om Kairo] – och han sa:

2"Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim): Ni har sett allt ont som jag har fört över Jerusalem och över Juda städer och se, denna dag är de ödelagda och ingen bor i dem 3på grund av deras ondska som de har begått för att provocera mig i det de gick för att offra och tjäna andra gudar som de inte känner, varken de eller ni eller era fäder. 4Och jag sände till er alla mina tjänare profeterna, sände dem tidigt och ofta och sa: Gör inte dessa avskyvärda ting som jag hatar. 5Men de lyssnade inte och böjde (lutade, vände) inte sitt öra till att vända om från sin ondska, till att avhålla sig från att offra till andra gudar. 6Därför är mitt raseri och min vrede uthälld och upptänd i Juda städer och på gatorna i Jerusalem, och de är förlorade och ödelagda som denna dag.
     7Och nu säger Herren (Jahveh), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot), Israels Gud (Elohim): Varför har ni begått denna stora ondska mot er själva (era egna själar)? Ni utrotar (hugger av från er) man och kvinna, barn och dibarn från Juda mitt, utan att lämna någon kvar. 8Ni provocerar mig med era händers arbete när ni offrar till andra gudar i Egyptens land, dit ni har gått för att vistas, så att ni blir utrotade (avhuggna) och blir en förbannelse och en förebråelse bland jordens folkslag. 9Har ni glömt era fäders onda gärningar och Juda kungars onda gärningar och deras fruars onda gärningar och era egna onda gärningar och era fruars onda gärningar som de har begått i Juda land och på Jerusalems gator? 10De [ditt folk] har inte krossat sig [i ödmjukhet böjt sig inför Gud] till denna dag. De har inte fruktat och har inte vandrat i min undervisning (hebr. Torah) eller i mina förordningar (ordagrant: saker inristat) som jag ställt fram för er och för era fäder.
     11Därför säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim) så: Jag har satt mitt ansikte mot er för ont, och till att utrota (hugga av) hela Juda. 12Och jag ska ta Juda kvarleva som har vänt sina ansikten till att gå till Egypten och vistas där, och de ska bli uppslukade. I Egyptens land ska de falla, de ska slukas av svärdet och av hungersnöden, de ska dö från den minste till den störste, genom svärd och genom hungersnöd och de ska bli till avsky och till häpnad och en förbannelse och en förebråelse. 13För jag ska straffa dem som bor i Egyptens land som jag har straffat Jerusalem med svärdet, med hungersnöden och med pesten, 14så att ingen av Juda kvarleva som har gått till Egyptens land för att vistas där ska kunna fly eller bli kvar så att de kan återvända till Juda land, till vilket de har en längtan att återvända för att bo där, för ingen ska återvända förutom flyktingarna [fångarna i Babel]."
     15Och alla män som visste att deras fruar offrat till andra gudar och alla kvinnor som stått bredvid, en stor församling, hela folket som bodde i Egyptens land, i Patros [södra Egypten], svarade Jeremia och sa: 16"Ordet som du har talat till oss i Herrens (Jahvehs) namn, ska vi inte lyssna till. 17Men vi ska verkligen verkställa varje ord som har gått ut från vår mun, till att offra till himmelens drottning, och hälla ut dryckesoffer till henne, som vi har gjort, vi och våra fäder, våra kungar och furstar i Juda städer och på Jerusalems gator, för då hade vi rikligt med bröd och var välbeställda och såg inget ont. 18Men sedan vi slutat att offra till himmelens drottning och hälla ut dryckesoffer till henne har vi saknat allt och har blivit slukade av svärdet och av hungersnöden. 19Och är det vi som har offrat till himmelens drottning och hällt ut dryckesoffer till henne? Har vi gjort kakor åt henne med hennes bild (gjort en avbild – hebr. atsav) och hällt ut dryckesoffer till henne utan våra män?"
     20Och Jeremia talade till hela folket, till männen och till kvinnorna, till hela folket som hade gett honom detta svar och sa: 21"Offren som ni offrat i Juda städer och på Jerusalems gator, ni och era fäder, era kungar och era furstar och folket i landet, har inte Herren (Jahveh) kommit ihåg dem, och har de inte stigit upp över hans hjärta? 22Och Herren (Jahveh) kan inte längre lyfta sitt ansikte för alla era onda gärningar, på grund av styggelserna som ni har begått. Därför har ert land blivit en ödemark och till häpnad och en förbannelse, utan invånare som det är idag. 23Eftersom ni har offrat och har syndat mot Herren (Jahveh) och inte har lyssnat till Herrens (Jahvehs) röst, inte vandrat i hans undervisning, inte i hans förordningar (ordagrant: saker inristat) och inte i hans stadgar (vittnesbörd), därför har detta onda drabbat er som det är idag."
     24Och Jeremia sa till hela folket och till alla kvinnor: "Hör Herrens (Jahvehs) ord, hela Juda som är i Egyptens land: 25Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim): Både ni och era fruar har talat med era munnar, och med era händer har ni fullbordat det och sagt: Vi ska verkligen verkställa våra löften som vi har lovat till att offra till himmelens drottning och hälla ut dryckesoffer till henne. Ni ska verkligen infria era löften och verkligen verkställa era löften. 26Därför hör Herrens (Jahvehs) ord, hela Juda som bor i Egyptens land: Se, jag har avlagt en ed vid mitt stora namn, säger Herren (Jahveh), för att mitt namn inte mer ska nämnas i munnen på någon man från Juda och säga: 'Herren Herren (Adonai Jahveh) lever', i hela Egypten. 27Se, jag vakar över dem för ont och inte för gott. Och alla Juda män som är i Egyptens land ska slukas av svärdet och av hungersnöden till dess det är slut på dem. 28Och de som undkommer svärdet ska återvända från Egyptens land till Juda land, ett litet antal, och de ska veta, hela Juda kvarleva som har kommit till Egyptens land för att vistas där, vems ord som förblir (består, är starkt, upprätt, har framgång, gör gott, hjälper – hebr. qom), mina eller deras.
     29Och detta ska vara tecknet för er, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), att jag ska straffa er på denna plats, för att ni ska veta (vara intimt förtrogna med) att mina ord verkligen står er emot för ont. 30Så säger Herren (Jahveh): Se, jag ska ge farao Chafra [även känd som Apries, styrde 587-570 f.Kr], Egyptens kung, i hans fienders hand, och i handen på dem som söker hans själ (liv) så som jag gav Sidkia (hebr. Tsidqijaho), Juda kung, i Nebukadnessars, Babels kungs, hand, hans fiende som sökte hans själ (liv)."

Sammanfattning
1Ordet som profeten Jeremia talade till Baroch, Nerijas son, när han skrev dessa ord i en bok vid Jeremias mun, i det 4:e året till Jojakim (hebr. Jehojaqim), Josias (hebr. Joshijahos) son, Juda kung, han sa: 2"Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), om dig Baroch: 3Du säger: Ve mig! För Herren (Jahveh) har lagt sorg till min smärta. Jag är trött på min klagan och jag finner ingen vila (ro).
     4Så ska du säga till honom:
Så säger Herren (Jahveh):
Se, det som jag har byggt upp
    ska jag bryta ner
och det som jag har planterat
    ska jag rycka upp,
och detta i hela landet. 5Och du söker åt dig det som är stort, sök det inte, för se jag ska föra ondska över allt kött, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), men din själ (ditt liv) ska jag ge dig som ett byte på alla platser dit du går."






Igår

Planer

Stäng  


Parallell