Parallell - torsdag 21/8
Jer 46-48
Jer 46-48
Nio nationerEgypten 1Herrens (Jahvehs) ord som kom till Jeremia över folkslagen.
2Till Egypten. Över farao Nechos, Egyptens kungs, armé, som är vid floden Eufrat i Karkemish, som Nebukadnessar, Babels kung, slog i Jehojaqims, Josias (hebr. Joshijahos) sons, Juda kungs, 4:e år. 3Gör i ordning din mindre [runda] sköld och din stora [rektangulära] stridssköld
och kom till striden.
4Spänn för hästarna
och stig upp, ni ryttare,
och ställ upp er (inta era positioner)
med era hjälmar,
polera spjuten,
ta på er pansaren (hebr. ciyron).
5Varför ser jag dem förskräckta
och vända bakåt?
Och deras mäktiga är nedslagna
och de har flytt i hast utan att se tillbaka,
skräck från alla sidor,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). 6De snabba kan inte fly bort,
de mäktiga kan inte undkomma,
i norr vid floden Eufrat
har de snubblat och fallit.
7Vem är detta likt Nilen som reser sig,
som floden, vars vatten virvlar runt?
8Egypten är lik Nilen som reser sig
och lik floden vars vatten virvlar runt
och han säger: "Jag ska stiga upp, jag ska täcka jorden,
jag ska fördärva staden och dess invånare."
9Stig upp på hästarna
och gör vagnarna redo
och låt de mäktiga männen (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft) dra ut.
Kush [nuvarande Etiopien och Sudan] och Put (hebr. Pot) [motsvarar nuvarande Libyen] för att hantera skölden,
loditerna för att hantera och böja bågen.
10Och den dagen ska Herren (Adonai), Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot),
ha en hämndens dag då han hämnas sina motståndare,
och svärdet ska sluka och bli mätt
och ska bli drucket med deras blod,
för Herren (Adonai), Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), slaktar i landet
i norr vid floden Eufrat.
11Gå upp till Gilead och hämta åt dig balsam,
du jungfru Egyptens dotter,
fåfängt använder du många läkemedel,
för det finns ingen bot för dig.
12Folkslagen har hört om din skam [Egyptens stora nederlag],
och jorden är full av ditt rop (skrik),
för [i flykten i panik] snavar den ene hjälten på den andre
och de faller båda tillsammans.
13Ordet som Herren (Jahveh) talade till profeten Jeremia då Nebukadnessar, Babels kung, kom för att slå Egyptens land. [Versen är en överskrift till den andra sektionen över Egyptens öde, se vers 14-24.] 14Berätta i Egypten och låt det höras i Migdol
och låt det höras i Nof [Memfis] och Tachpanches,
säg: "Stå fast och gör dig redo
för svärdet har slukat runt omkring dig."
15Varför är dina mäktiga [alla Egyptens avgudar] omstörtade?
Han [Apis, den största guden gestaltad som en tjur] stod inte eftersom Herren (Jahveh) kastade ner honom.
16Han fick många att snubbla,
de föll den ene över den andre och [de egyptiska handelsmännen utomlands] sa:
"Stå upp och låt oss återvända till vårt eget folk
och till vårt födelseland, från det förtryckande svärdet."
17De ropade där: "Farao, Egyptens kung – ett oväsen (stort tumult, kaos),
han har passerat den utsatta tiden (försummat sin tid)." [Går också att tolka som han får ett öknamn: Bullret som aldrig kom.]
18Jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Kungen,
vars namn är Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
Lika säkert som Tavor bland bergen
och Karmel vid havet ska han komma.
19Du dotter som bor i Egypten,
klä dig själv till att gå i fångenskap,
för Nof [Memfis] ska bli ödsligt
och ska läggas i förfall utan invånare.
20Egypten är en mycket vacker kviga
men en "bitare" (svärm av bromsar – hebr. qeres) [Nebukadnessar som] kommer ut från norr, de kommer.
[Hebr. qeres används bara här, ordet härrör från ordet att bita, vinka eller dra ihop. Det syftar troligtvis på en bitande eller flygande insekt. Metaforen och parallellismen här gör att det troligtvis syftar på en svärm av bromsar som ger sig på boskap – kvigan Egypten.]
21Även köpmännen i hennes mitt
är som kalvar i stallet,
för de har vänt tillbaka, de har alla flytt tillsammans,
de stannar inte [i "båset"],
för dagen för deras olycka har kommit över dem,
deras besökelsetid.
22Deras ljud är som en orms [som flyr],
för de marscherar med en armé
och kommer emot dem med yxor
som skogshuggare.
23De hugger ner skogen,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
så att den inte kan genomsökas,
för de är fler än gräshopporna, de går inte att räkna.
24Egyptens dotter är satt i skam.
Hon är given i handen på folket i norr.
25Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim), säger: Se, jag ska straffa Amon [en egyptisk solgud] från No [Thebe, nuvarande Luxor] och farao och Egypten med hennes gudar och hennes kungar, farao och de som litar på honom. 26Och jag ska ge dem i deras hand som söker deras själ (liv) i Nebukadnessars, Babels kungs, hand och i hans tjänares hand, och därefter ska det bli bebott som det var i forna dagar, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). 27Men frukta inte, Jakob, min tjänare.
Var inte bestört, Israel,
för se, jag ska rädda dig från långt bort,
och din säd (dina efterkommande) från deras fångenskaps land.
Och Jakob ska åter vara stilla
och väl till mods och ingen ska oroa honom.
28Frukta inte, Jakob, min tjänare, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
för jag är med dig,
jag ska helt göra slut på alla de folkslag
dit jag har drivit bort dig,
men jag ska inte göra helt slut på dig,
och jag ska fostra (disciplinera) dig i omgångar,
men jag ska inte fullständigt fördärva dig.
Sju nationer – från syd till nord
1[Nu följer sju nationer mellan stormakterna Egypten ([Jer 46]) i syd och Babylon ([Jer 50-51]) i norr. Uppräkningen går från syd, sedan öst och sist norr.] Filistéerna
Herrens (Jahves) ord som kom till profeten Jeremia angående filistéerna, innan farao slog Gaza.
[Det skulle kunna vara farao Psammetichus I, som attackerade Gaza i slutet av sin regeringstid före sin död 610 f.Kr. Om det var farao Necho kan det ha varit 609 f.Kr. eller efter slaget vid Megiddo. Den grekiska historikern Herodotos skriver att Necho intog staden Kadytis (vilket antas vara Gaza) efter att han besegrat Josiah i Megiddo. Denna attack skedde 605 f.Kr. på tillbakavägen från hans seger i Karkemish. Det kan också vara 601 f.Kr., sedan Necho besegrat Nebukadnessar.]
2Så säger Herren (Jahveh):
Se, vatten stiger upp ur norr
[samma metafor som används om den egyptiska armén ([Jer 46:8]), används här om Babylon]
och ska bli en översvämmande ström,
och det ska översvämma landet och alla som är där,
staden och dem som bor i den,
och männen ska ropa
och alla invånare i landet ska jämra sig.
3Från ljudet av hans starka, stampande hovar,
hans vagnars framfart, hjulens skramlande,
ser sig inte fäderna om efter sina söner (barn) …
händerna sjunker ner (är svaga).
4Över dagen som kommer för att tillspilloge hela Filistéen,
till att förgöra (hugga av) från Tyros och från Sidon varje hjälpare som återstår [Nebukadnessars belägring av Tyros varade i 13 år],
för Herren (Jahveh) har tillspillogivit filistéerna,
kvarlevan från Chaftors ö [Kreta].
[Filistéerna tros ha sitt ursprung från Kreta, se [5 Mos 2:23; Amos 9:7].]
5Skallighet [yttre tecken på sorg, se [Amos 8:10]] har kommit över Gaza,
Ashkelon har blivit till intet,
kvarlevan av deras dal,
hur länge ska du skära (skada) dig själv?
6Ve! Herrens (Jahvehs) svärd [en symbol på Herrens dom],
hur länge ska det hålla på innan det blir tyst?
Stick ner dig i din skida,
vila och var stilla.
7Hur blir du tyst?
Men Herren (Jahveh) har gett dig ett uppdrag mot Ashkelon,
och mot havets strand,
där har han bestämt det.
Moab
1Till Moab.
Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim):
Ve över [staden] Nebo, för det är tillspillogivet!
Qirjatim måste skämmas, det är taget.
Misgav måste skämmas och förskräckas.
2Moabs lov finns inte mer.
I Cheshbon [35 km öster om Jeriko] har de tänkt ut ont mot henne:
"Kom, låt oss utrota dem (hugga av henne) [moabiterna] som folk."
Även du Madmen [en stad i Moab; betyder dynhög; också snarlikt ordet för vara tyst] ska föras till tystnad (hebr. damam), svärdet ska jaga dig.
3En röst ropar från Choronim:
"Ödeläggelse och stort fördärv!"
4Moab är tillintetgjort,
hennes små har låtit ett rop höras.
5För med Luchits uppstigande med oavbruten gråt
ska de stiga upp,
för i nedstigandet av Choronim
har de hört ångestens undergångsrop:
6Fly! Rädda era liv
och var som en tamarisk i öknen.
7Eftersom du har litat på ditt arbete
och på dina skatter, ska du fångas
och Kemosh ska gå i fångenskap,
hans präster och hans furstar tillsammans.
8Och fördärvaren ska komma över varje stad
och ingen stad ska komma undan,
dalen ska förgås
och fältet ska fördärvas,
som Herren (Jahveh) har sagt.
9Ge vingar till Moab
för hon måste flyga och ge sig av,
och hennes städer ska bli en ödeplats
utan någon som bor där.
10Förbannad (utrotad, helt förgjord – hebr. arar) är den som utför Herrens (Jahvehs) ärenden med en slö hand,
och förbannad (hebr. arar) är den som håller tillbaka sitt svärd från blod.
11Moab har varit lätt från sin ungdom
och han har satt sig [som vin] på botten
och inte blivit tömd från kärl till kärl
– han har inte gått i fångenskap,
därför finns hans smak kvar hos honom
och hans doft har inte förändrats.
12Därför, se dagarna kommer,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
då jag ska sända till honom dem som plöjer (vänder upp)
och de ska plöja honom
och de ska tömma hans kärl
och bryta hans krukor i bitar.
13Och Moab ska skämmas för Kemosh
som Israels hus skämdes för Betel, deras tillförsikt.
14Hur säger ni: Vi är mäktiga män (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft),
stridsmän till striden?
15Moab är tillspillogivet och de har gått upp, in i hennes städer
och hennes utvalda unga män har gått ner till slakten,
förkunnar (säger, proklamerar) Konungen,
vars namn är Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
16Katastrofen för Moab kommer nära
och hennes bedrövelse hastar mycket.
17Begråt (jämra er över) honom, alla ni som är runt omkring honom,
och alla ni som känner (är väl förtrogna med) hans namn.
Säg: "Hur har inte den starka staven brutits,
den vackra spiran!"
18Du dotter som bor i Divon,
kom ner från din härlighet och sitt törstig,
för Moabs fördärvare har kommit emot dig,
han har brutit ner dina starka fästen.
19Aroers invånare,
stå vid vägen och se och skåda,
fråga honom som flyr och han som kommer undan.
Säg: "Vad har hänt?"
20Moab måste skämmas, för det är nedbrutet,
jämra er och ropa,
berätta det i Arnon,
att Moab är fördärvat.
21Och domen har kommit till slättlandet,
till Cholon och till Jahetsa och över Mejfaat
22och över Divon och över [staden] Nebo
och över Beit-Divlatajim
23och över Kirjatajim och över Beit-Gamol
och över Beit-Meon
24och över Qeriot och över Botsra
och över alla städer i Moabs land, nära och långt borta.
25Moabs horn är avhugget
och dess arm är bruten,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). [Horn är en bild på styrka.]
26Gör honom drucken
för han har gjort sig själv stor mot Herren (Jahveh)
och Moab ska vältra sig i sina spyor
och han ska även bli till åtlöje.
27För var inte Israel ett åtlöje för dig?
Blev han funnen bland tjuvar?
För så ofta som du talade om honom
skakade du ditt huvud.
28Och ni som bor i Moab,
lämna städerna och bo bland klipporna
och var som duvor
som bygger sina bon vid hålets öppning (mun).
29Vi har hört om Moabs stolthet,
han är mycket stolt,
hans upphöjdhet och hans stolthet
och hans högmod och hans hjärtas höghet.
30Jag känner (är väl förtrogen med) hans arrogans, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), den är illa grundad, hans förhävelse har inte fört med sig något välgrundat.
31Därför ska jag jämra mig över Moab;
ja, jag ska ropa för hela Moab,
för Qir-Cheres män [staden förknippas ofta med Moabs antika huvudstad; betyder "mur av lerskärvor"] ska mitt hjärta stöna.
32Mer än Jaazers gråt ska jag gråta för dig,
Sivmas vin,
dina grenar nådde över havet,
de sträckte sig över Jaazers hav.
Över din sommarskörd
och över din vingård har fördärvaren fallit.
33Och glädje och fröjd har tagits bort
från dina fruktbärande fält och från Moabs land
och jag har låtit vinet sina från dina vinpressar,
ingen ska trampa med rop,
ropen ska inte vara några rop.
[Man brukade trampa druvorna i vinpressen under taktfasta rop och ibland med rytmiska sånger, då det var vanligt att man stod tillsammans i vinpressen och höll en jämn gemensam takt i trampandet.]
34Från Cheshbons rop till Elale till Ahat
har du hävt upp din röst,
från Tsoar till Choronajim,
en treårig kviga, även Nimrims vatten ska bli öde.
35Och jag ska göra slut i Moab,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
på honom som offrar på höga platser
och honom som offrar till sina gudar.
36Därför jämrar sig mitt hjärta för Moab
som flöjter,
och mitt hjärta jämrar sig
som en flöjt för Qir-Cheres män [i Moab],
eftersom hans överflöd har gått till spillo.
37Alla huvuden är kala
och alla skägg avklippta,
alla händer är fårade
och över höfterna är säcktyg.
38På alla Moabs hustak
och på dess torg (öppna platser) – överallt klagan,
för jag har krossat Moab som ett kärl
som saknar skönhet,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
39Hur nedbruten är han inte! De jämrar sig!
Hur har inte Moab visat ryggen med skam.
Så ska Moab bli ett hån
och en förfäran för alla runtomkring honom.
40Så säger Herren (Jahveh):
Se han ska hovra som en örn
och ska sprida ut sina vingar mot Moab.
41Städerna är tagna
och bergfästena [naturliga bergfästen, grottor och klippor – hebr. masad; samma ord som den kända antika fästningen Masada i Negevöknen] är belägrade,
och hjärtat hos Moabs mäktiga män (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft)
ska på den dagen vara som hjärtat hos en kvinna i hennes födslovåndor.
42Och Moab ska upphöra att vara ett folk
eftersom han har gjort sig själv stor mot Herren (Jahveh).
43Skräck och avgrund, en snara är över er (ordagrant: dig), Moabs invånare,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
44Han som flyr för skräcken
ska falla i avgrunden
och han som tar sig upp ur avgrunden
ska fångas av snaran,
för jag ska föra den över henne,
över Moab ditt besökelseår (räkenskapets/hemsökelsens år) [då orättfärdighet döms],
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
45I Cheshbons skugga
står flyktingarna utan styrka,
för en eld har gått fram från Cheshbon,
och en flamma från Sichons mitt
och den slukar Moabs hörn
och kronan på huvudet på de stormande.
46Ve dig Moab!
Kemosh folk är upplöst,
för dina söner är bortförda fångar
och dina döttrar är i fångenskap.
47Men jag ska vända Moabs fångar
vid dagarnas slut (i kommande dagar),
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). Till hit är Moabs dom.
Parallell