Parallell - fredag 22/8

Jer 49-50

---

Jer 49-50

Ammon
¹Till Ammons söner. Så säger Herren (Jahveh):

Har Israel inga söner,
    eller har han ingen arvinge?
Varför tar Malkam Gad i besittning
    och bor hans folk i dess städer?
²Därför se, dagar kommer,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
då jag ska låta ett stridslarm höras
    mot Rabbah Ammons söner,
och det ska komma och det ska bli en ruinhög (höjd som uppstått genom upprepad bosättning – hebr. tel)
    och hennes döttrar ska brännas i eld.
Då ska Israel fördriva dem
    som har fördrivit honom,
    säger Herren (Jahveh).
³Jämra dig, Cheshbon, för Ai är tillspillogivet,
    ropa, Rabbahs döttrar,
omgjorda er (ordagrant: dig) med säcktyg,
    klaga och spring hit och dit innanför murarna,
för Malkam ska gå i fångenskap,
    hans präster och hans furstar tillsammans.
⁴Varför skiner du i dalarna,
    dina strömmande dalar,
du avfallets dotter,
    du litar på dina skatter och säger:
    "Vem ska komma till mig?"
⁵Se, jag ska föra skräck över dig,
    förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot),
från alla som bor omkring dig,
    och ni ska bli utdrivna,
varje man åt sitt håll (rakt fram)
    och ingen ska församla dem som flyr.
⁶Men därefter ska jag föra tillbaka Ammons fångna söner,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).


Edom
⁷Till Edom. Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):

Finns inte längre vishet i Teman?
    Har [goda] råd lämnat (vandrat bort från) de kloka?
    Har visheten tynat bort?
⁸Fly, vänd om, rota er djupt [nere i grottor eller långt ut i ödemarken],
    Dedans invånare,
för jag för Esaus olycka över honom,
    tiden då jag ska straffa honom.
⁹Om vinplockarna kommer till dig,
    skulle de inte lämna några plockade druvor [3 Mos 19:10; 5 Mos 24:21]?
Om tjuvar kommer på natten,
    skulle de inte fördärva till dess de fått nog? [Ob 1:5]
¹⁰Men jag har klätt av Esau,
    jag har avtäckt hans hemliga platser
    så han inte ska kunna gömma sig.
Hans säd (avkomma) är tillspillogiven och hans bröder och hans grannar
    och han finns inte. [Ob 1:6]
¹¹Lämna dina faderlösa, jag är bakom dem (ska bevara dem)
    och låt dina änkor lita på mig.

¹²För så säger Herren (Jahveh): Se, de som det inte anstår att dricka av din bägare, ska verkligen dricka, och är du den som verkligen ska gå ostraffad? Du ska inte gå ostraffad, utan du ska verkligen dricka. ¹³För jag har avlagt en ed (svurit) vid mig själv, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), att Botsra ska bli till häpnad, en förebråelse, ett avfall och en vanära (förbannelse), och alla dess städer ska bli till oavbruten (evig) ödeläggelse.

¹⁴Jag har hört ett budskap från Herren (Jahveh)
    och ett ombud är utsänt bland folkslagen:
"Samla ihop er och kom emot henne
    och res er upp till strid."
¹⁵För se, jag gör dig liten bland folkslagen
    och föraktad bland människor.
¹⁶Din hemskhet har bedragit dig,
    ditt hjärtas stolthet,
du som bor i klippans klyfta
    som kullarnas höjder,
fast du gjorde ditt rede lika högt som örnens
    ska jag föra dig ner därifrån, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
¹⁷Och Edom ska bli en häpnad,
    alla som går förbi ska häpna och väsa över alla dess plågor.
¹⁸Som när Sodom och Gomorra omstörtades
    och dess närliggande städer,
    säger Herren (Jahveh),
så ska ingen man vistas där,
    inte heller ska någon människas son bo där.

¹⁹Se, han ska komma upp som ett lejon från Jordans buskar
    mot den starka boningen,
för jag ska plötsligt få honom att springa därifrån
    och den som är utvald ska jag sätta över det,
för vem är lik mig? Och vem ska utse en tid åt mig?
    Och vem är den herde som ska stå framför mitt ansikte?
²⁰Därför, lyssna på Herrens (Jahvehs) råd som han har gett till Edom,
    och hans syften som han har utlovat till Temans invånare,
säkerligen ska den minste i flocken dra iväg honom,
    säkerligen ska deras boning bli förskräckt över dem.
²¹Jorden skakar vid ljudet av deras fall, där är ett rop,
    deras ljud hörs i Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet].
²²Se, som en örn ska han komma upp
    och svepa ner och breda ut sina vingar mot Botsra,
och hjärtat hos Edoms mäktiga män (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft)
    ska på den dagen vara som hjärtat hos en kvinna i födslovåndor.


Damaskus
²³Till Damaskus.

Chamat skäms och Arpad,
    för de har hört onda rykten,
de har smält bort,
    deras ångest är i havet, den kan inte tystas (stillas, lugnas).

[Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]

²⁴Damaskus har blivit svagt [släppt taget – är handlingsförlamade],
    hon vänder sig för att fly
    men fruktan har belägrat henne,
ångest och födslovärkar har tagit sitt grepp om henne,
    som en kvinna när hon föder.
²⁵Hur övergiven ska inte den prisade staden [Damskus] bli,
    min glädjes stad!
²⁶Därför ska hennes unga män falla på hennes torg (öppna platser)
    och alla stridsmän ska tystas på den dagen,
    förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
²⁷Och jag ska tända en eld i Damaskus mur
    och den ska sluka Ben-Hadads palats.

Kedar
²⁸Till Qedar och till Chatsors kungarike som Nebukadnessar, Babels kung, slog. Så säger Herren (Jahveh):

Res dig, gå upp mot Qedar
    och ödelägg österns söner.
²⁹Deras tält och deras flockar ska ni ta,
    de ska själva bära bort sina tältdukar
och alla sina redskap
    och sina kameler
och de ska ropa ut över dem:
    "Fruktan (terror) på alla sidor."
³⁰Fly, flyg långt bort,
    göm (rota) er djupt [nere i grottor eller långt ut i ödemarken], Chatsors invånare,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
för Nebukadnessar, Babels kung, har tagit råd mot dig
    och har tänkt ut en plan mot dig.
³¹Stå upp, gå upp mot ett land som är lugnt (lever i ro),
    som bor utan bekymmer,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
som varken har portar eller bommar,
    som bor avskilt.
³²Och deras kameler ska bli till ett byte
    och deras myckenhet av boskap tillspilloges,
och jag ska förskingra till alla vindar (väderstreck),
    dem som har [som yttre bevis på sin avgudadyrkan] klippt kanterna [klippt håret kort vid tinningarna, se Jer 9:26; 25:23; 5 Mos 14:1],
    och från alla deras sidor ska jag låta deras olycka komma,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
³³Och Chatsor ska bli en boplats för schakaler,
    en öde plats för alltid,
ingen man ska vistas där
    och ingen människas son ska bo där.


Elam
³⁴Herrens (Jahvehs) ord som kom till profeten Jeremia, till Elam [nuvarande sydvästra Iran, regionen där Susa låg, se Dan 8:2], i början av Juda kung Sidkia (hebr. Tsidqijaho). Han sa: ³⁵Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):

Se, jag ska bryta Elams båge,
    ledaren för deras styrka.
³⁶Och jag ska föra mot Elam de fyra vindarna
    från himlarnas fyra hörn,
och ska förskingra dem
    mot alla dessa vindar (väderstreck)
och det ska inte finnas något folkslag
    dit inte Elams förskingrade ska komma.
³⁷Och jag ska göra Elam förfärade inför deras fiender
    och framför dem som söker deras själar (liv),
och jag ska föra ondska över dem,
    min häftiga vrede,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
och jag ska sända svärdet efter dem
    till dess jag har slukat dem.
³⁸Och jag ska ställa min tron i Elam
    och ska utrota därifrån kungar och furstar,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
³⁹Men det ska ske i kommande dagar,
    att jag ska föra tillbaka Elams fångna,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

Babylon
¹Ordet som Herren (Jahveh) talar angående Babel, om kaldéernas land, genom profeten Jeremias hand.

²Berätta bland folkslagen och låt dem höra,
    res upp ett baner,
    låt dem höra, dölj det inte, säg:
"Babel är intaget,
    Bel är satt i skam,
    Merodach är förskräckt,
hennes avgudabilder är satta i skam,
    hennes avgudar är förskräckta."
³Ut från norr kommer ett folk emot henne [det medo-persiska riket]
    som ska göra hennes land öde
och ingen ska bo där
    – från människa till djur – de har flytt, de är borta.

⁴I de dagarna och på den tiden,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
ska Israels söner komma och Juda söner tillsammans,
    de ska gå sin väg gråtande och ska söka Herren sin Gud (Jahveh Elohim).
⁵De ska fråga om Sion [Jerusalem]
    med sina ansikten vända längs vägen:
"Kom och förena er med Herren (Jahveh)
    i ett evigt förbund som inte ska glömmas bort."
⁶Mitt folk har blivit försvunna får,
    deras herde har fått dem att irra iväg,
    de har vänt sig bort på bergen,
de har gått från berg till kulle,
    de har glömt bort sin viloplats.
⁷Alla som har funnit dem har slukat dem,
    och deras motståndare säger: "Vi är inte skyldiga",
eftersom de har syndat mot Herren (Jahveh), rättfärdighetens hem,
    och deras fäders hopp (hebr. miqveh), Herren (Jahveh).

⁸Fly från Babels mitt och gå framåt,
    ut från kaldéernas land
och var som bockarna
    framför flocken.
⁹För se, jag ska uppvigla och få en samling av stora länder från norr
    att komma upp mot Babel,
och de ska göra sig redo mot henne,
    därifrån ska hon bli tagen,
deras bågar ska vara som en mäktig man
    som gjorts barnlös, ingen ska återvända fåfängt.
¹⁰Och Kaldéen ska bli tillspillogivet,
    alla som tillspilloger henne ska bli tillfredsställda,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
¹¹Eftersom ni är glada, eftersom ni fröjdar er,
    ni som plundrar mitt arv,
eftersom ni hoppar (kesar) som en kviga på grönbete
    och brölar som starka oxar,
¹²ska er mor få skämmas grundligt,
    hon som födde er ska bli förbryllad.
Se, de bortersta folkslagen ska bli en öken,
    ett torrt land, en vildmark.
¹³På grund av Herrens (Jahvehs) vrede ska det inte bli bebott
    utan det ska vara fullständigt öde.
Alla som går förbi Babel ska bli förskräckta
    och vissla [häpna av chock] över alla hennes plågor.

¹⁴Ställ dig i stridsordning mot Babel runtom,
    alla ni som spänner bågen,
ropa mot henne,
    spara inga pilar för hon har syndat mot Herren (Jahveh).
¹⁵Ropa mot henne på alla sidor,
    så att hon överlämnar sig,
    hennes stödjepelare har fallit,
hennes murar är nedrivna,
    det är Herrens (Jahvehs) hämnd, hämnas på henne,
    som hon har gjort, gör [likadant] mot henne.
¹⁶Utrota (hugg av) såningsmännen från Babel
    och honom som håller i skäran under skörden,
av fruktan för det förtryckande svärdet
    ska var och en vända sig till sitt eget folk,
    och de ska fly var och en till sitt eget land.

¹⁷Israel är en förskingrad fårhjord,
    lejonen har drivit bort honom.
Först slukade Assyriens kung honom
    och sist har Nebukadnessar, Babels kung, krossat hans ben.

¹⁸Därför säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim), så:

Se, jag ska straffa Babels kung och hans land,
    så som jag straffade Assyriens kung.
¹⁹Jag ska föra tillbaka Israel till sin betesmark,
    och han ska beta på Karmel och Bashan,
och hans själ ska bli mättad
    i Efraims bergsbygd och i Gilead.
²⁰I de dagarna och på den tiden,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
då ska man leta efter Israels synd,
    men det ska inte finnas någon,
och Juda synd,
    men den ska inte bli funnen,
    för jag ska förlåta dem som jag har lämnat kvar som en kvarleva.
²¹Gå upp mot Meratajims land,
    gå upp mot det,
    och mot Pekods invånare.
Ödelägg och fördärva fullständigt, förfölj dem,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
och gör i enlighet med allt som jag har befallt er.
²²Hör! Striden är i landet
    och stor förödelse.
²³Hur är inte världens hammare sönderskuren och bruten!
    Hur har inte Babel blivit en ödemark bland folkslagen!
²⁴Jag har lagt en snara för dig
    och du är fångad, Babel,
du var inte vaksam,
    du är funnen och fångad
    eftersom du har stridit mot Herren (Jahveh).
²⁵Herren (Jahveh) har öppnat sin rustningskammare
    och har tagit fram sin vredes (ordagrant sin fradgas) vapen.
Det är ett verk som Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) har gjort
    i Kaldéernas land.
²⁶Kom emot henne från alla håll,
    öppna hennes spannmålsmagasin,
    kasta upp henne som en stenhög
och fördärva henne fullständigt,
    låt inget av henne bli kvar.
²⁷Slå alla hennes tjurar,
    låt dem gå ner till slakten.
Ve över dem, för deras dag har kommit,
    tiden för deras besökelse (inspektion, räkenskap och straff).
²⁸Hör! De flyr och undkommer från Babels land
    för att berätta för Sion [Jerusalem],
Herren (Jahveh) vår Guds (Elohims) hämnd,
    hämnden för hans tempel.
²⁹Samla ihop bågskyttarna mot Babel,
    alla dem som spänner bågen,
slå läger mot henne runtom,
    låt ingen av dem undkomma,
vedergäll henne efter hennes gärningar,
    i enlighet med allt som hon har gjort, gör [likadant] mot henne.
För hon har varit stolt (arrogant) mot Herren (Jahveh),
    mot den Helige i Israel.
³⁰Därför ska hennes unga män falla på hennes öppna platser (torg),
    och hennes stridsmän ska bli tystade den dagen,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
³¹Se, jag är emot dig du stolta (arroganta),
    förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot),
för din dag har kommit,
    tiden då jag ska straffa dig.
³²Och den stolta (arroganta) ska snubbla och falla
    och ingen ska resa upp honom.
Och jag ska tända min eld i hans städer
    och den ska sluka allt runt omkring honom.

³³Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):

Israels söner
    och Juda söner är förtryckta tillsammans,
och alla som har tagit dem till fånga
    håller fast dem och låter dem inte gå.
³⁴Deras Återlösare är stark,
    Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) är hans namn.
Han ska med kraft föra deras talan,
    så att han kan ge jorden (marken) vila
    och förvirra Babels invånare.

³⁵Ett svärd är över kaldéerna,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
och mot Babels invånare
    och mot hennes furstar och nära hennes visa män.
³⁶Ett svärd är nära skrävlarna (de skrytsamma)
    och de ska bli dårar,
ett svärd är nära hennes mäktiga män (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft)
    och de ska bli förfärade (modlösa).
³⁷Ett svärd kommer mot deras hästar och mot deras vagnar
    och nära alla blandfolk (icke-judar) som är i hennes mitt,
    och de ska bli som kvinnor [som inte strider, se Nah 3:13].
Ett svärd mot hennes skatter
    och de ska bli bortrövade.
³⁸Torka är över hennes vatten
    och de ska bli uttorkade,
för det är en avgudabilds land
    och de är galna (löper) efter det skräckinjagande.

³⁹Därför ska vildkatterna bo där med schakalerna
    och strutsen ska bo där
och det ska aldrig mer vara bebott för evigt,
    ingen ska bo där från generation till generation.
⁴⁰Som när Gud (Elohim) omstörtade Sodom och Gomorra
    och deras grannstäder,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
så ska ingen man bo där
    och ingen människas son ska vistas där.

⁴¹Se, ett folk kommer från norr
    och ett stort folkslag och många kungar
    ska resas upp från jordens yttersta hörn.
⁴²De lägger beslag på båge och lans,
    de är grymma och har inget medlidande.
Deras röst är som det rytande havet
    och de rider på hästar i uppställning,
som en man till strid
    mot dig, Babels dotter.
⁴³Babels kung har hört ryktet om dem
    och hans hand har blivit svag (matt, klen),
ångest har gripit tag om honom
    och smärta som hos en kvinna i födslovånda.
⁴⁴Se, han ska komma upp som ett lejon
    från Jordans buskar
mot den starka bebyggelsen,
    för jag ska plötsligt få dem att rusa ifrån den,
och den som är utvald,
    honom ska jag utse över det,
    för vem är lik mig?
Och vem vill bestämma en tid åt mig?
    Och vem är den herde som ska stå framför mig?
⁴⁵Därför lyssna du till Herrens (Jahvehs) råd,
    som han har fastställt mot Babel,
    och hans syften som han har fastslagit mot kaldéernas land.
Med säkerhet ska den minsta i flocken dra iväg med dem,
    säkerligen ska deras boplatser bli en förskräckelse för dem.
⁴⁶För ljudet av Babels erövring ska jorden darra
    och skriket ska höras bland folkslagen.

Tillbaka upp

---