Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Parallell - lördag 23/8

Jer 51-52

Jer 51-52

1Så säger Herren (Jahveh):

Se, jag ska resa upp mot Babel
    och mot dem som bor i Lev-Qamaj [Babylon], en fördärvande vind.

[Namnet Lev-Qamaj är ett kryptogram. Metoden för att kryptera som används är speglade bokstäver. Varje bokstav byts ut mot motsvarande bokstav från andra änden av alfabetet. På svenska skulle det bli innebära att A byts ut mot Ö, B med Ä, C med Å osv. Ett annat exempel finns i Jer 25:26 och Jer 51:41 där Babylon byts ut mot Sheshach.]
2Och jag ska sända främlingar till Babel,
    som ska blåsa på henne
och de ska göra hennes land tomt,
    för på ondskans dag ska jag vara emot henne runtom.
3Låt bågskytten spänna sin båge mot henne
    och låt honom lyfta sig upp mot henne i sin pansarskjorta,
och skona inte hennes unga män,
    fördärva alla hennes härar fullständigt.
4Och de ska falla ner slagna i kaldéernas land,
    och slängas ut på hennes gator.
5För Israel ska inte bli övergiven (som en änka), inte heller ska Juda bli det,
    av sin Gud (Elohim), av Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot),
för deras [babyloniernas] land är fullt av skuld
    mot de heliga i Israel.

6Fly från Babels mitt
    och rädda varje man sin själ (sitt liv),
    bli inte avhuggen i hennes synd,
för det är tid för Herrens (Jahvehs) hämnd,
    han ska vedergälla henne.
7Babel har varit en guldskål i Herrens (Jahvehs) hand
    som har berusat hela jorden,
folkslagen har druckit av hennes vin,
    därför är alla folk dåraktiga (galna).
8Babel har plötsligt fallit och fördärvats,
    jämra er över henne,
ta balsam på hennes smärta,
    om hon kan bli helad.
9Vi skulle ha botat Babel,
    men hon är inte botad,
överge henne och låt oss gå var och en till sitt eget land,
    för hennes dom når till himlarna och är upplyft till skyarna.
10Herren (Jahveh) har fört fram vår rättfärdighet.
    Kom och låt oss återberätta i Sion [Jerusalem]
    vad Herren vår Gud (Jahveh Elohim) har gjort!
11Gör pilarna glänsande,
    fyll kogren!
Herren (Jahveh) har väckt anden i medernas kungar,
    eftersom hans beslut är emot Babel för att fördärva det.
För det är Herrens (Jahvehs) hämnd,
    hämnden för hans tempel.
12Sätt upp ett standard mot Babels murar,
    gör väktarna starka (fasta, säkra, tappra),
ställ väktarna (på plats),
    gör i ordning bakhåll,
för Herren (Jahveh) har bestämt det
    och gjort det som han har talat om Babels invånare.
13Du som bor på många vatten [Babylon låg vid Eufrat, och var omgärdat av vattenkanaler],
    överflödar i rikedom,
ditt slut har kommit,
    måttet för din girighet.
14Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) har svurit vid sig själv:
    Jag ska verkligen fylla dig med människor, som med gräshoppslarver,
    och de ska häva upp ett rop (härskri) emot dig.

15[Vers 15-19 upprepas från Jer 10:12-16; förutom att "Israel" inte nämns i Jer 51:19. I Jer 10:1-25 är kontrasten mellan avgudarna och Gud; här är den mellan det folkrika Babylons makt och Guds makt.]

Han som har gjort jorden med sin styrka och makt,
    som har etablerat världen med sin vishet
    och har spänt ut (expanderat) himlarna (universum) med sin kunskap (förståelse, insikt). [Jer 10:12] [Här används det hebr. nata expandera, spänna ut, om himlarna, universum, se 2 Sam 22:10.]
16Till rösten av hans utgivande, ljudet (bruset) av [mäktiga] vatten i himlarna,
    får han vattenångorna att stiga upp från jordens ändar.
Han gör blixtar till regnets tid
    och för ut vindarna ur sina skattkammare (förvaringsrum).
17Helt okänslig (urskillningslös som djur) är hela mänskligheten [alla människor som tillverkar eller tillber avgudar] – helt utan kunskap,
    alla guldsmeder måste skämmas för sina skurna avgudabilder,
att hans gjutna avgudar är falska,
    det finns ingen ande i dem (de kan inte andas).
18De är fåfänglighet, ett inbillat arbete,
    när deras besökelsetid kommer ska de förgås.
19Jakobs del är inte som dessa,
    för han är den som format (skulpterat, designat – hebr. jatsar) allt,
och hans arvedels stam, Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot)
    är hans namn.
20Du är min slägga
    och stridens vapen
och med dig ska jag förskingra folkslagen,
    och med dig ska jag förgöra kungariken,
21och med dig ska jag förskingra hästar och ryttare,
    och med dig ska jag förskingra vagnarna och ryttarna som kör dem,
22och med dig ska jag förskingra män och kvinnor,
    och med dig ska jag förskingra de gamla männen och de unga,
    och med dig ska jag förskingra de unga männen och jungfrurna,
23och med dig ska jag förskingra herden och hans flock,
    och med dig ska jag förskingra de äkta männen och hans oxars ok,
    och med dig ska jag förskingra styresmän och härskare.


24Och jag ska ge tillbaka till Babel och till alla Kaldéens invånare, all deras ondska som de har gjort i Sion inför dina ögon, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

25Se, jag är emot dig, fördärvande berg,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
som fördärvar hela jorden,
    och jag ska sträcka ut min hand över dig
    och rulla ner dig från klipporna
    och ska göra dig till ett bränt berg.
26Och från dig ska man inte ta en sten till ett hörn (en hörnsten),
    inte en sten till grunden (en grundsten),
    utan du ska vara öde för alltid,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
27Res upp ett baner i landet,
    blås shofar bland folkslagen,
förbered folkslagen mot henne,
    kalla samman mot henne kungarikena från Ararat, Minni och Ashkenaz.
Utse en härförare (general, marskalk) mot henne,
    låt hästarna komma upp som de lurviga gräshoppslarverna.
28Avskilj länderna mot henne,
    medernas kungar och deras ämbetsmän,
och alla deras styresmän
    och alla länder i deras välde.
29Och landet skakar och är i vånda,
    för Herrens (Jahvehs) planer verkställs mot Babel
för att göra Babels land öde,
    utan invånare.
30Babels mäktiga män (hebr. ish gibbor) upphör att strida,
    de stannar i sina fästningar,
deras mäktiga har misslyckats,
    de har blivit som kvinnor,
hennes boning är eldhärjad,
    hennes bommar är sönderbrutna.
31En löpare möter en annan springande löpare,
    budbärare möter budbärare [från alla håll kommer budbärare],
för att berätta för Babels kung
    att hans stad är intagen i varje kvarter (ände, utkant).
32Vadställena är belägrade,
    och palatsen är nedbrända i eld
    och stridsmännen är livrädda.

33För så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim):

Babels dotter är som en tröskplats
    vid tiden när den trampas,
    lite till och tiden för skörd kommer till henne.
34Nebukadnessar, Babels kung, har slukat mig,
    han har krossat mig,
    han har satt ner mig som ett tomt kärl,
han har slukat mig som en drake,
    han har fyllt sitt gap med mina läckerheter,
    han har tvättat mig ren (tagit allt ifrån mig, berövat mig allt).
35Våldet som utövats mot mig ska komma över Babel,
    säger Sions invånare,
och mitt blod ska komma över kaldéernas invånare,
    säger Jerusalem.

36Därför säger Herren (Jahveh) så:

Se, jag ska föra din talan
    och ta hämnd för din räkning,
och jag ska torka upp hennes hav
    och göra hennes källa torr.
37Och Babel ska bli högar,
    en boplats för schakaler,
en häpnad och ett fräsande,
    utan invånare.
38De ska ryta tillsammans som unga lejon,
    de ska morra som lejonungar.
39Med deras hetta ska jag göra i ordning deras fest
    och jag ska göra dem berusade,
så att de får kramp och sover en evig sömn
    och inte vaknar,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

40Jag ska föra ner dem som lamm till slakten,
    som baggar med getabockar.
41Hur har inte Sheshach [Babylon; ett kryptogram, se Jer 25:26; 52:2] tagits,
    och hela världens beröm tystnat!
Hur har inte Babel blivit till häpnad
    bland folkslagen!
42Havet har kommit upp över Babel,
    hon är täckt med dess översvallande vågor.
43Hennes städer har blivit öde,
    ett torrt land och en öken,
ett land där ingen man bor
    och ingen människas son går förbi.
44Och jag ska straffa Bel i Babel,
    och jag ska föra ut ur hans mun det som han har slukat,
och folkslagen ska inte längre fly till honom,
    Babels mur har fallit.
45Mitt folk, gå ut från hennes mitt och rädda er
    var man från Herrens (Jahvehs) brinnande vrede.
46Och låt inte ditt hjärta bli modfällt,
    frukta inte för ryktet som ska höras i landet,
för ett rykte ska komma ett år och efter det ett annat år ett (nytt) rykte,
    och våld i landet, härskare mot härskare.
47Därför, se, dagar kommer
    då jag ska döma Babels skurna avgudar
och hela hennes land ska skämmas,
    och alla hennes slagna ska falla i hennes mitt.
48Då ska himlarna och jorden och allt som är i dem
    sjunga av glädje över Babel,
för tillspillogivarna ska komma till henne från norr,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

49Som Babel har fått Israels slagna att falla,
    så ska Babels slagna i hela landet falla.
50Ni som har flytt svärdet,
    gå, stå inte still,
kom ihåg Herren (Jahveh) från långt borta
    och låt Jerusalem komma i ert sinne.
51Vi skäms
    eftersom vi har hört förebråelser,
    förvirring har täckt våra ansikten,
för främlingar har kommit in i
    Herrens (Jahvehs) helgedoms hus.
52Därför, se, dagarna kommer, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
    när jag ska döma över hennes skurna avgudabilder,
och genom hela hennes land
    ska de skadade stöna.
53Fast Babel höjer sig upp till himlarna,
    och hon befäster sin styrkas höjder,
    ska likväl tillspillogivarna från mig komma till henne,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

54Lyssna, ett rop från Babel
    och stor ödeläggelse från kaldéernas land.
55För Herren (Jahveh) tillspilloger Babel
    och fördärvar hennes stora röst,
och deras vågor ryter som många vatten,
    ljudet av deras röst är tydlig.
56För tillspillogivaren har kommit över henne, över Babel,
    och hennes mäktiga män är tagna,
deras bågar är förskingrade,
    för Herren (Jahveh) är en gengäldande (vedergällande) Gud (El),
    han ska kompenserande kompensera [vedergäller till fullt mått].
57Och jag ska berusa hennes furstar och hennes visa män,
    hennes styresmän och hennes härskare och hennes mäktiga män,
och de ska sova en evig sömn
    och inte vakna,
    förkunnar (säger, proklamerar) Konungen, vars namn är Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).

58Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):

Babels breda murar ska bli fullständigt omstörtade,
    och hennes höga portar ska bli brända i eld,
och folket ska anstränga sig fåfängt,
    och länderna oroar sig för elden (alla försöker släcka elden men den låter sig inte släckas).

59Detta ord befallde profeten Jeremia Seraja, Nerijas son, Machsejas son, när han gick med Juda kung Sidkia (hebr. Tsidqijaho) till Babel i hans 4:e regeringsår. Seraja var kvartermästare (ordagrant: ´chef för viloplatsen´) [han ansvarade för lägerplatsen under kungens resor]. 60Och Jeremia skrev i en bok allt det onda som ska komma över Babel, alla dessa ord som är skrivna om Babel. 61Och Jeremia sa till Seraja: "När du kommer till Babel, se till att du läser alla dessa ord 62och säg: Herre (Jahveh), du har talat om denna plats för att utrota (hugga av) den, så att ingen ska bo därinne, ingen människa och inget djur, utan den ska vara öde för alltid. 63Och det ska ske när du har gjort slut på läsandet av denna bok att du ska binda en sten vid den och kasta den mitt i Eufrat, 64och du ska säga: Så ska Babel sjunka och ska inte resa sig igen för all den ondska som jag ska föra fram över henne, och de ska bli utmattade."

Så långt är orden av Jeremia (här slutar Jeremias ord).

[Denna fras formar en inramning med inledningen, se Jer 1:1.]



Appendix

Sidkias styre

Utgrävning i Tell Burna sommaren 2022. De första arkeologiska undersökningarna startade 2011 och efter 10 års utgrävningar är det nu fastställt att Tell Burna är den bibliska staden Livna.

1[Boken avslutas med ett historiskt appendix som liknar texten i 2 Kung 24:18-25:30.]

Sidkia (hebr. Tsidqijaho) var 21 år när han började regera och han regerade 11 år i Jerusalem [597-586 f.Kr.]. Hans mors namn var Chamotal, Jeremias [den tredje personen med det namnet i denna bok, se även Jer 35:3] dotter från Livna [stad i Låglandet (hebr. Shefelah); 3 mil öster om Ashkelon och 5 mil sydväst om Jerusalem].

2Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon efter allt som Jojakim (hebr. Jehojaqim) [hans bror som regerade 609-597 f.Kr.] hade gjort. 3Över Herrens (Jahvehs) vrede skedde det i Jerusalem och Juda till dess han kastat ut dem [från landet och] från sitt ansikte.
    Och Sidkia (hebr. Tsidqijaho) gjorde uppror mot Babels kung.
     4Och det skedde i hans 9:e regeringsår, i den 10:e månaden [tevet] på den 10:e dagen i månaden [15 januari, 588 f.Kr.] att Nebukadnessar, Babels kung, kom, han och hela hans armé, mot Jerusalem och slog läger mot henne och de byggde belägringsvallar mot henne runtom. 5Och staden var belägrad till Sidkias 11:e år som kung [586 f.Kr.].
     6I den fjärde månaden [tamuz] på den 9:e dagen i månaden [18 juli – 18 månader efter att belägringen startade] var hungersnöden så svår i staden [eftersom alla förråd var slut], så det fanns inget bröd för folket i landet. 7Och staden stormades (en genombrytning skedde) och alla stridsmän [från Juda i staden] flydde och gick ut från staden på natten via portvägen mellan de två murarna, som var vid kungens trädgård.

[Trädgården nämns igen i Neh 3:15 i samband med Siloamdammen och trapporna som ledde ner från Davids stad via Tyropeondalen. De "två murarna" syftar troligtvis på muren på den östra och västra sidan längs med den dalgången.]

Kaldéerna (babylonierna) hade omringat staden. Sedan tog de [judiska soldaterna som flydde] vägen mot Arava [slätten norr och söder om Döda havet]. [Intentionen var att fly österut via Jordandalen till Moab eller Ammon som tidigare tagit emot människor som flytt från babylonierna, se Jer 40:14; 41:15.] 8Men kaldéernas armé jagade efter kungen och kom ifatt Sidkia på Jerikos slätt (hebr. arava), och hela hans armé var skingrad från honom. 9Och de tog kungen och bar honom till kungen i Babel, till Rivla, och han talade rättvisa med honom (dömde honom). 10Och Babels kung slog (slaktade) Sidkias söner framför hans ögon. Han slog [slaktade] även alla Judas furstar i Rivla. 11Och han stack ut Sidkias ögon och Babels kung band honom i bojor och bar honom till Babel och satte honom i fängelse alla dagar tills han dog.

Jerusalems ödeläggelse
12[En månad senare.] I den 5:e månaden [hebreiska månaden av] på den 10:e dagen i månaden i det 19:e året av Nebukadnessar, Babels kung, kom Nevozaradan, ledaren för vakten som stod inför Babels kung, till Jerusalem [17 augusti, 586 f.Kr.]. 13Och han brände Herrens (Jahvehs) hus och kungens hus och alla Jerusalems hus, alla stora hus brände han i eld. 14Och hela kaldéernas [babyloniernas] armé som var med ledaren för vakten, bröt ner Jerusalems murar runtom. 15En del av de klenaste (fattiga) av folket, den del av folket som var kvar i staden tillsammans med de desertörer som hade gått över till den babyloniske kungen, dessa förde Nevozaradan, ledaren för vakten, bort i fångenskap. 16Men landets klenaste (fattigaste) lämnade Nevozaradan, ledaren för vakten, kvar till att arbeta på vingårdarna och åkrarna (till att göra slavtjänst).
     17[Innan den babyloniska armén brände templet plundrade de templet och staden och tog allt av värde.] Och bronspelarna som var i Herrens (Jahvehs) hus [1 Kung 7:15-22] och fundamenten [1 Kung 7:27] och bronshavet [1 Kung 7:23-26] som var i Herrens (Jahvehs) hus, bröt kaldéerna i bitar och förde dess brons till Babel. 18Och kärlen och skovlarna och vektrimmarna och pannorna och alla redskap av brons som använts till tjänstgöringen tog de bort. 19Och bägarna och fyrfaten och handfaten och pannorna och menoran och kärlen och skålarna, det som var av guld – guld [upprepningen kan syfta på att det är rent guld], och det som var av silver – silver, tog ledaren för vakten bort.
     20De två pelarna, det enda havet och de tolv kopparoxarna under fundamenten som Salomo hade gjort till Herrens (Jahvehs) hus, kopparen från alla dessa redskap hade ingen (saknade) [uppmätt] vikt. 21Och pelarna, höjden på en pelare var 18 alnar [8 meter] och ett mätsnöre på 12 alnar [5,4 meter] gick runt den, och dess tjocklek var fyra fingrar, den var ihålig. 22Och ett kapitäl av brons var ovanpå den, och höjden på kapitälet var 5 alnar [2,3 meter], med nätverk och granatäpplen över kapitälet runtom, allt av brons. Och på samma sätt var den andra pelaren med granatäpplen. 23Och det var 96 granatäpplen på utsidan, alla granatäpplen var 100 på nätverket runtom.
     24Och ledaren för vakten [Nevozaradan] tog Seraja – översteprästen, och Tsefanjaho – näst under honom (hans efterträdare), och de tre dörrvakterna, 25och från staden tog han en ledare som var satt över stridsmännen och sju män av dem som såg kungens ansikte, som de fann i staden, och skrivaren till arméns härhövitsman, som mönstrade landets folk, och 60 män från landets folk som blev funna mitt i staden. 26Och Nevozaradan, ledaren för vakten, tog dem och förde dem till Babels kung, till Rivla. 27Och Babels kung slog dem och dödade dem i Rivla i Chamats land. Och Juda bars bort i fångenskap ut från sitt land.

Tre deporteringar av fångar till Babylon
28Detta är folket som Nebukadnessar förde bort i fångenskap:
I det 7:e året [597 f.Kr.]
    3 023 judar.
29I Nebukadnessars, Babels kungs 18:e år [586 f.Kr.]
    832 personer (själar – hebr. nefesh) från Jerusalem.
30I Nebukadnessars 23:e år [581 f.Kr.] förde Nevozaradan, ledaren för vakten, bort
    745 judiska personer (själar).
Totalt var det 4 600 personer (själar) [totala antalet av dessa tre grupper].

Jojakin friges
31Och det skedde i det 37:e året av Jojakins, Juda kungs, fångenskap, i den 12:e månaden [adar – feb/mars] på den 25:e dagen i månaden [31:a mars, 561 f.Kr.] att Evil-Merodach, Babels kung [Nebukadnessars son; regerade 562-560 f.Kr.], det år han började regera, lyfte upp Jojakins huvud, Juda kung, ut från fängelset. 32Och han [Babylons nya kung Evil-Merodach] talade vänligt med honom [Jojakin] och ställde hans tron över kungarnas troner som var med honom i Babel. [Han behandlade honom bättre än de andra besegrade kungarna.] 33Och han [Jojakin] fick lägga av sin fångdräkt [och fick nya kläder passande en kung] och åt ständigt bröd [blev inbjuden att äta] inför honom [Evil-Merodach] så länge han levde (alla sitt livs dagar). [Jfr. 2 Sam 9:13] 34Och hans underhåll (hebr. apanage) var ett oavbrutet underhåll som gavs honom av kungen, varje dag en bestämd del (ranson), alla dagar till hans död, alla hans livs dagar (så länge han levde).






Igår

Planer

Stäng  


Parallell