Parallell - måndag 25/8

Klag 3:37-5:22

---

Klag 3:37-5:22

מ – mem
³⁷Vem är han som säger att det ska ske,
    när Herren (Adonai) inte har befallt det?
³⁸Utgår inte allt från den allra Högstes (Elions) mun,
    både ont och gott?
³⁹Varför skulle en levande människa (hebr. adam) klaga
    när en man (stridsman) straffas för sin synd?

[Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I dessa verser börjar orden "Vem", "från – mun" och "Varför" på denna bokstav. Här återkommer och förstärks behovet av att få ställa frågor kring det som hänt. I bearbetningsfasen finns alla sorters frågor från de existentiella till de mer banala. Att sätta ord på sorgen är helt nödvändigt för att kunna komma vidare. Att ha ett språk för sorgen är centralt.]

נ – nun
⁴⁰Låt oss granska (utvärdera, rannsaka) våra vägar och pröva (utforska) dem
    och återvända till Herren (Jahveh).
⁴¹Låt oss lyfta upp våra hjärtan och händer
    till Gud (El) i himlen.
⁴²Vi har syndat och varit upproriska;
    du har inte förlåtit.

[Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – nun. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Det används ofta för att beskriva en fortsättning och kontinuitet. Orden "Låt oss granska", "Låt oss lyfta upp" och "Vi" börjar på den bokstaven.]

ס – samech
⁴³Du har täckt dig själv i vrede och förföljt oss,
    du har dräpt utan förskoning.
⁴⁴Du har täckt dig själv i ett moln
    så att ingen bön kan nå fram till dig (du har gjort dig otillgänglig för våra böner)
⁴⁵Till avskum (avskräde, som sopas bort) och förakt (skräp) har du gjort oss
    mitt bland folken.

[Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I de här verserna är det orden "Du har täckt dig själv" två gånger och "avskum" som börjar med denna bokstav, och det står här i kontrast till den Gud som är vårt bästa stöd. Här beskrivs istället precis motsatsen, när man som bäst behöver Gud verkar han vara som längst bort.]

פ – pe
⁴⁶[I kapitel 1 kom bokstaven ajin före pe. Här i kapitel 3 och även 2 och 4 kommer pe före ajin. I det avslutande kapitlet motsvarar ordningen den i kapitel 1, se Klag 5:18]

Alla våra fiender har öppnat sina munnar
    på vid gavel mot oss.
⁴⁷Skräck (terror) och en avgrund har kommit över oss,
    ödeläggelse och förstörelse.
⁴⁸Floder av vatten rinner ner från mina ögon,
    över dottern mitt folks förstörelse.

[Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det orden "öppnat på vid gavel", "Skräck" och "Floder av vatten" som börjar med denna bokstav, och förstärker allt det onda tillsammans med gråten över detta.]

ע – ajin
⁴⁹Mina ögon flödar (tårarna hälls ut, forsar) och upphör inte,
    de rinner utan avbrott.
    [Jag gråter utan att tårarna tar slut.]
⁵⁰Till dess att Herren (Jahveh) ser ner
    och ser från himlen.
⁵¹Mina ögon misshandlar min själ (det jag ser fyller mig med smärtsam sorg)
    för alla döttrar i min stad (gråter i sorg över alla döttrar i staden så att själen mår dåligt).

[Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det orden "Mina ögon" och "Till dess" som börjar med denna bokstav. Här ger det stor emfas till gråtandet som är en viktig och helt central del av sorgeprocessen, inte minst under bearbetningsfasen då sorgens flöde är nödvändig för läkning.]

צ – tsade
⁵²De har jagat mig frenetiskt (hebr. tsod tsod) som en fågel,
    de är mina fiender utan anledning.
⁵³I fängelsehålan har de gjort slut på mitt liv,
    med sina händer har de lagt (kastat) stenar på mig.
⁵⁴Vatten forsar över mitt huvud,
    jag säger: Jag är avhuggen.

[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Orden "jagat mig frenetiskt", "har de gjort slut på" och "forsar" börjar med denna bokstav. Verbet jaga upprepas två gånger i vers 52 vilket förstärker intensiteten i förföljelsen.]

ק – qof
⁵⁵Jag ropade ditt namn, Herre (Jahveh),
    från den djupaste fängelsehålan.
⁵⁶Du hörde min röst:
    "Göm inte dina öron för mitt kvidande rop om räddning."
⁵⁷Du kom nära den dagen jag ropade på dig,
    du sa: "Frukta inte!"

[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I de här verserna är det orden "Jag ropade", "min röst" och "Du kom nära" som börjar på den bokstaven. Man anar i vers 55 att den som ropar har känslan av att vara bakom Guds huvud, för att sedan komma framför och kanske som genom ett nålsöga faktiskt får erfara att Gud både hör och svarar med de tröstande orden "Frukta inte".]

ר – resh
⁵⁸Herre (Adonai), du har försvarat mitt liv (min själ – hebr. nefesh),
    du har återlöst mitt liv.
⁵⁹Herre (Jahveh), du har sett mina felsteg (det som är krokigt),
    döm du i min sak (var du min domare).
⁶⁰Du har sett all deras hämndlystnad
    och alla deras anslag mot mig.

[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Orden "du har försvarat", "du har sett" och "Du har sett" börjar med denna bokstav och förstärker vädjan till Gud att se den svåra situationen.]

ש – shin
⁶¹Herre (Jahveh), du har hört deras hån,
    alla deras anslag mot mig.
⁶²Deras läppar (som talar) mot mig
    och deras muttrande (negativa tal) över mig hela dagen.
⁶³Om de sitter eller står,
    se, jag är (ämnet för) deras sång (nidvisa).

[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I dessa verser är det orden "du har hört", "Deras läppar" och "de sitter" som börjar med denna bokstav. Allt negativt som på något sätt uttalas med ord eller sång, oavsett omständigheter, är ord som bryter ner, krossar och förgör. Alla ord har makt. Död och liv är på vår tunga. Det är påfrestande att hela tiden höra negativt tal.]

ת – tav
⁶⁴Du ska vedergälla dem, Herre (Jahveh),
    efter deras händers arbete.
⁶⁵Du ska ge dem förhärdade hjärtan,
    din förbannelse till dem.
⁶⁶Du ska jaga dem i brinnande vrede och förgöra dem,
    så att de inte finns under Herrens (Jahvehs) himmel.

[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Orden "Du ska vedergälla", "ge dem" och "Du ska jaga dem" börjar med denna bokstav. Ordagrant är frasen: "från under himlarna Herren" Utplånandet på jorden beskrivs utifrån Guds perspektiv – jag ska förgöra från under himlarna.]

Klagosång 4 – Kollektiv sorg

א – alef
¹Ack (ve, hur, varför) [Klag 1:1; 2:1; 4:1], guldet är fördunklat (har blivit matt, blänker inte längre),
    det finaste guldet är missfärgat,
de heliga stenarna
    är uthällda i varje gathörn.

[Den första hebreiska bokstaven är: א – alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det ordet "Ack" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker känslan av sorg. Det är sorgen som tar befälet och präglar allt både i denna vers och i hela boken. Guldet och de heliga stenarna syftar på de ädelstenar som fanns i översteprästens bröstsköld, axelepåletter och andra utsmyckningar i templet.]

ב – bet
²Sions [Jerusalems] dyrbara söner,
    en gång värda sin vikt i guld,
ve (ack, varför), nu behandlas de som [enkla] lerkärl,
    sådant som krukmakaren tillverkar.

[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet för "söner" börjar med denna bokstav. Söner är familjens arvingar och därmed hemmets hopp för en framtid. Här understryks den sorg och förtvivlan som sönernas öde för med sig, i form av en förlorad tillit inför möjligheten att någonsin få se en fortsättning på hemmet och familjen. En fortsatt släkt står i kontrast till de billiga lerkärlen, enkla dussinvaror som slängs bort när de är förbrukade.]

ג – gimel
³Till och med schakalerna ger bröstet
    för att föda sina valpar,
men mitt folks döttrar har blivit grymma
    som strutsar i öknen. [Strutsen överger sina ungar, se Job 39:16]

[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Det första ordet i hebreiskan är "Till och med".]

ד – dalet
⁴Det diande barnets tunga fastnar i gommen
    på grund av törst.
De små barnen ber om
    bröd men ingen bryter det till dem.

[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – dalet. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet "fastnar i gommen" börjar med denna bokstav. Ingen delar med sig av en enda liten brödbit eller annan mat för att stilla barnens hunger. Bröd är både bröd och en bild för all slags mat.]

ה – he
⁵De som brukade äta delikatesser
    är övergivna på gatorna [där de letar efter något att äta bland soporna].
De som växte upp (blev uppfödda) i scharlakansrött [i lyx; var klädda i dyrbara kläder, se Ords 31:21]
    omfamnar gödselstacken [1 Sam 2:8; Job 2:8; Ps 113:7].

[Den femte hebreiska bokstaven är: ה – he. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det orden "De som brukade äta" som börjar med denna bokstav. Det förstärker att perspektiven har ändrats helt. Från välstånd till misär. Färgämnet för att framställa den scharlakansröda färgen var det mest kostsamma, se även Ps 22:7.]

ו – vav
⁶Dottern mitt folks synder är större
    än Sodoms synd,
som omintetgjordes i ett ögonblick
    utan att någon hand rörde henne.
    [1 Mos 19; 5 Mos 29:23; Jes 1:9-10; Jer 23:14; Hes 16:46-56; Matt 10:15; Jud 1:7; Upp 11:8]

[Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller en hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I denna vers är det ordet "är större" som börjar med denna bokstav.]

ז – zajin
⁷Hennes prinsar och furstar var renare än snö,
    de var vitare än mjölk,
de var rödblommigare än rubiner,
    deras utseende var som safirers.

[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i ordet "renare" och förstärker intrycket av furstarnas oklanderlighet. Här beskrivs hur Jerusalems ledare såg ut innan olyckan drabbade dem i motsats till nästa vers där det beskrivs hur de ser ut nu. De har förändrats till oigenkännlighet.]

ח – chet
⁸Deras ansikten (anleten) är svartare än kol,
    man känner inte igen dem (de är okända) på gatorna,
deras hud har skrumpnat över deras ben,
    den har förtvinat, den har blivit som ett visset träd.

[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet "är svartare" som börjar med den bokstaven. Det förstärker kontrasten till den föregående versen där jämförelsen var med ren snö och vit mjölk.]

ט – tet
⁹De som blir slagna med svärd [beskriver en snabb död] är bättre
    än de som blir slagna med hunger [beskriver ett långsamt döende],
för dessa tynar bort,
    genomborras av smärta i längtan efter fältets frukt. [Jer 11:22; 14:12-18]

[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar ordet "är bättre" med denna bokstav.]

י – jod
¹⁰Kvinnors händer, fulla av nåd (barmhärtighet),
    har kokat sina egna barn,
de (barnen) var deras mat
    när dottern mitt folk fördärvades. [5 Mos 28:56-57]

[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft. I denna vers börjar ordet "händer" med denna bokstav och här blir händerna en bild på hur desperat situationen har blivit. Här kan man läsa in att dessa händer borde ha varit ömma modershänder som nu tvingas till att göra något fruktansvärt. Men hebreiskan ger också utrymme till en tolkning där mödrarna i ren desperation vill skona sina barn från en ond framtid, och ser det som en barmhärtigare lösning att låta dem dö och därigenom slippa eländet, än att alla går mot en säker, långsam undergång.]

כ – kaf
¹¹Herren (Jahveh) har fullbordat sitt raseri,
    han har öst ut sin brinnande vrede,
han har tänt en eld [beskriver dom, se Jer 17:27; 52:13] i Sion [tempelberget i Jerusalem, se Ps 74:4-8]
    som har slukat dess grundvalar.

[Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – kaf. Tecknet avbildar en handflata. Den kan symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också att ta emot. I denna vers börjar orden "har fullbordat" med denna bokstav och betonar att Herrens vrede har nått sin kulmen.]

ל – lamed
¹²Jordens kungar trodde inte,
    inte heller jordens inbyggare,
att motståndare och fiender
    skulle gå in genom Jerusalems portar.

[Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I denna vers börjar ordet "inte" med denna bokstav och förstärker hur osannolik hela situationen upplevs. Detta skulle inte kunna hända. Det är en vanlig reaktion och upplevelse när man bearbetar ett trauma.]

מ – mem
¹³Från synderna som hennes profeter har begått
    och prästernas synder [detta är orsaken],
har de rättfärdigas blod
    blivit spillt mitt i staden.

[Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. Här börjar orden "Från synderna" på denna bokstav. Judas ledare, präster och falska profeter hade lett folket vilse, se Klag 2:20; Jer 2:7-8; 4:9; 5:31; 13:12-14.]

נ – nun
¹⁴De irrar omkring som blinda på gatorna,
    så befläckade med blod
att man inte kan [vågar]
    vidröra deras kläder.

[Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – nun. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Det används ofta för att beskriva en fortsättning och kontinuitet. Orden "De irrar omkring" börjar på den bokstaven. Här används ordet för blodshämnare som hör ihop med en återlösares uppdrag att hämnas en anförvants blod, se 4 Mos 35:19; Rut 2:20.]

ס – samech
¹⁵"Ur vägen – oren!" ropar man till dem,
    "Ur vägen, ur vägen, vidrör inte!"
Man säger bland hedningarna,
    de ska inte vistas här.

[Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det orden "Ur vägen", vilket upprepas flera gånger, som börjar med denna bokstav. Profeterna, som skulle visa på vägen till Gud och leva ett helgat liv, hade blivit korrumperade. Istället för att ge stöd och vara pelare hade de oskyldiga människors blod på sina händer. De hade blivit som spetälska som folket skulle hålla sig undan ifrån. Upprepande "Ur vägen, ur vägen" och frasen "Oren! Oren!" anknyter till just detta i 3 Mos 13:35-46.]

פ – pe
¹⁶[I kapitel 1 kom bokstaven ajin före pe. Här i kapitel 4 och även i 2 och 3 kommer pe före ajin. I det avslutande kapitlet motsvarar ordningen den i kapitel 1, se Klag 5:18. Denna alteration förstärker det kiastiska mönstret i Klagovisorna.]

Herrens (Jahvehs) ansikte [Herren själv] har förskingrat dem,
    han vill inte längre se (ta notis om) dem.
De respekterar inte prästerna,
    de är inte älskvärda (visar ingen nåd) mot de äldre.
    [De följer inte längre budordet om att hedra sin far och mor, se 2 Mos 20:12.]

[Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "ansikte" som börjar med denna bokstav, och förstärker att det är Gud.]

ע – ajin
¹⁷För vår del tynar våra ögon bort
    då de fåfängt tittar efter hjälp [att gå emot Babylon, se Jer 34:21-22; 37:5-10].
Från våra vakttorn har vi iakttagit
    ett folk (nation) som ändå inte kan rädda oss.
    [Istället för att förtrösta på Gud satte Juda sitt hopp till Egypten, se 2 Kung 24:7; Jes 30:7; Jer 37:5-11.]

[Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det orden "För vår del" som börjar med denna bokstav. Ordet ögon finns också i versen och här beklagar man att de inte duger till så mycket.]

צ – tsade
¹⁸De jagade våra steg
    från att gå på våra öppna platser (de jagade oss så att vi inte kunde vistas i öppen terräng).
Vårt slut är nära,
    våra dagar är fullbordade,
    för vårt slut har kommit.

[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet "De jagade våra steg" börjar med denna bokstav och förstärker ropet efter Guds rättfärdighet i en svår situation.]

ק – qof
¹⁹Våra förföljare är snabbare (bokstavligt "lättare")
    än himlens örnar [Jer 4:13],
de jagar oss uppe på bergen
    och ligger i bakhåll för oss i öknen.
    [De finns överallt och kommer hela tiden ikapp oss, se Jer 52:8-9.]

[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det ordet "snabbare" som börjar på den bokstaven. Det förstärker känslan av att de är bakom ryggen, baksidan av huvudet där jag inte ser dem, hela tiden.]

ר – resh
²⁰Luften (andedräkten) i våra näsborrar [vårt hopp], Herrens (Jahvehs) smorde,
    fångades i deras hålor,
om honom som vi hade sagt:
    "I hans skugga (under hans vingar) ska vi leva bland hednafolken".

[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Ordet "Luften" börjar med denna bokstav. Israels präster och kungar smordes med olja, så ordet "Herrens smorde" används generellt om "en smord" präst eller kung som avskilts för tjänst, se 3 Mos 4:5; 1 Sam 10:1; 16:3. Rashi och en del andra kommentatorer tror att Jeremia refererar till kung Josia som regerade 640-609 f.Kr. eftersom Jeremia omnämner honom i en sorgesång, se 2 Krön 35:25. Troligare är dock att det är Judas sista kung Sidkia som regerade fram till Jerusalems förstörelse 597-586 f.Kr. som åsyftas här. Föregående vers, se vers 19, verkar antyda att det är de aktuella händelserna när Sidkia blir tillfångatagen av babylonierna som beskrivs här, se även 2 Kung 25:1-7.]

ש – shin
²¹Fröjda dig och var glad, dotter Edom,
    som bosatt dig i landet Us (hebr. Ots) [stad i Edom, se Job 1:1; Jer 25:20].
Även över dig ska bägaren [symboliskt för Guds dom] passera,
    du ska bli drucken och göra dig själv naken [Jer 25:15-38; 49:12-13].

[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet "Fröjda dig" som börjar med denna bokstav och det blir en kontrast, eftersom det först är glädje som sedan i praktiken visar sig vändas i sorg.]

ת – tav
²²Straffet för dina synder är fullbordat (har nått sitt slut), dotter Sion [tempelberget i Jerusalem],
    han ska inte längre fördriva dig (i exil).
Men han ska straffa dina överträdelser, dotter Edom,
    dina synder ska han blottlägga.

[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "fullbordat" börjar med denna bokstav, och då detta är sista versen i kapitlet och även den sista versen som är alfabetisk i Klagovisorna, så ger det också extra tyngd åt att sorgeprocessen har nått sitt slut. När det gäller Jerusalem är nu straffet fullbordat. Folket har rannsakat sig och istället för att sörja börjar de se framåt. Här lämnas bearbetningsfasen och det börjar bli dags att gå in i nyorienteringsfasen.]

Klagosång 5 – Bön om upprättelse
¹[Nu upphör akrostiken som har varit i de föregående kapitlen. Det kan vara en markering av att sorgens första faser är avslutade och nu kan man börja se framåt istället. Här i nyorienteringsfasen konstaterar man fakta och beskriver det som har drabbat men utan att egentligen låta det påverka känslorna så mycket. I detta kapitel finns inga tårar. Avslutningsvis ger man uttryck för en framtidsvision med rätt relation till Gud. På samma sätt som i den fjärde klagosången i föregående kapitel används den kollektiva formen.]

Kom ihåg, Herre (Jahveh), vad som har drabbat oss,
    titta och se vår skam och vanära.
²Vårt arv har getts till främlingar,
    våra hus och hem till utlänningar.
³Vi har blivit föräldralösa, utan fäder,
    våra mödrar är som änkor.
⁴Vi har druckit vårt vatten för pengar (vi har betalat för vårt dricksvatten),
    vår ved kommer med ett pris (vi måste betala för veden).

[Veden var nödvändig för att kunna laga mat. Tidigare hade man kunnat samla sin ved utan kostnad och vattnet från stadens damm var gratis att hämta för alla invånare.]

⁵Våra förföljare flåsar oss i nacken,
    vi arbetar utan att få någon vila.
⁶Vi har räckt ut våra händer till Egypten
    och Assyrien (erbjudit våra tjänster) för att få tillräckligt med bröd.
⁷Våra fäder har syndat och finns inte mer
    och vi bär deras överträdelser.
⁸Slavar regerar över oss,
    det finns ingen som befriar oss ur deras hand.
⁹Vi får vårt bröd med fara för vårt liv,
    på grund av vildmarkens svärd.
¹⁰Vår hud är varm som en ugn,
    eftersom svälten ger oss feber.
¹¹Kvinnorna i Sion [tempelberget i Jerusalem] har blivit våldtagna,
    jungfrurna i Juda städer.
¹²Furstarna har blivit upphängda i sina händer,
    de äldres ansikten visas ingen respekt.
¹³De unga männen sliter med kvarnstenen.
    Pojkar dignar och snubblar under bördan av ved.
¹⁴De gamla har slutat att sitta i porten [platsen där de äldste satt när viktiga beslut för staden skulle fattas],
    de unga har upphört med sin musik [de roar sig inte längre på ungdomars vis].
¹⁵Glädjen har lämnat våra hjärtan,
    dansen har vänts till sorg.
¹⁶Kronan har fallit av våra huvuden.
    Ve oss, för vi har syndat.

¹⁷Därför är våra hjärtan svaga,
    på grund av detta (våra synder) är våra ögon skumma.


ע – ajin, פ – pe
¹⁸På Sions berg [tempelberget i Jerusalem] som är öde,
    vandrar rävarna omkring.

[Denna vers börjar med ordet "På" (hebr. al) där första bokstaven är ajin. I den hebreiska texten avslutas versen med bokstaven pe. Detta pe är en markering för att avgränsa texten i olika stycken och kallas parashah. Även om det är en teknisk detalj i texten, som inte översätts, gör det ändå att det kiastiska mönstret återfinns här med ajin och pe i samma ordning som i första kapitlet, se Klag 1:16-17. Däremot i de centrala sektionerna i kapitel 2-4 är ordningen omvänd, se Klag 2:16-17; 3:46-51; 4:16-17.]

Avslutande bön
¹⁹Du, Herre (Jahveh), tronar för evigt,
    din tron består från generation till generation.
²⁰Varför tycks du glömma oss för evigt?
    Varför överger du oss så många dagar?

[Kapitel 5 som helhet följer inte det akrostiska mönstret, men här i vers 19-20 finns ett akrostiskt mönster med fyra bokstäver. Här återfinns den första, den sista och däremellan de två mittersta bokstäverna. Vers 19a börjar med alef, vers 19b börjar med kaf, vers 20a börjar med lamed och vers 20b börjar med tav. Hela alfabetet symboliseras här genom att använda den första, elfte, tolfte och tjugoandra bokstaven. Det kiastiska mönstret i Klagovisorna fullbordas med detta femte akrostikon i kapitel 5.]

²¹Vänd oss, Herre (Jahveh), till dig och vi ska bli omvända,
    förnya våra dagar så att de blir som i gamla tider (öster).
²²Du kan inte helt avvisa oss
    och inte ständigt vara mycket vred mot oss.

[I vers 21 används ordet kedem för gamla tider. Alltså ordet för öster som handlar både om att se bakåt och framåt samtidigt. Att göra bokslut med det som varit och se de nya framtidsvisionerna. Nu är det mer framtidsvision i detta uttryck än i tidigare kapitel där det var mest bokslut.]

Tillbaka upp

---