Parallell - måndag 1/9
Hes 20-21
Fjärde samlingen med budskap (kap 20-24)1[Hesekiels fjärde samling med budskap dateras från 7:e till 9:e året efter exilen, se vers 1 och Hes 24:1. Som tidigare fokuserar det på Judas skuld och annalkande dom. Vart och ett av de sju budskapen börjar med frasen: "Herrens ord kom till mig" och avslutas med frasen "förkunnar Herren" eller en variant av detta, se Hes 20:2, 45; 21:1; 22:1; 23:1; 24:1, 15.]
Och det skedde i det 7:e året [efter Jojachins fångenskap, se Hes 1:2; 8:1] i den 5:e månaden [av] på den 10:e dagen i månaden [15 aug år 591] att några av Israels äldste kom för att söka (fråga, träda fram inför, tillbe – hebr. darash) Herren (Jahveh) och satt framför mig.
Budskap – Israels uppror
2Och Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 3Människobarn, tala till Israels äldste och säg till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Har ni kommit för att söka (fråga, tillbe) mig? Så sant jag lever, jag ska inte låta mig sökas av er, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).
4Men vill du döma dem, ja, vill du döma dem [nu], du människobarn? [Den upprepade frågan blir till ett otåligt imperativ.] Eftersom de är intimt förtrogna med sina fäders styggelser. 5Och säg till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Den dagen när jag utvalde Israel och lyfte upp min hand till Jakobs hus säd och gjorde mig känd för dem i Egyptens land, när jag lyfte upp min hand till dem och sa: Jag är Herren er Gud (Jahveh Elohim), 6den dag jag lyfte upp min hand till dem för att föra dem ut från Egyptens land, in i landet som jag hade sökt upp för dem (utforskat åt dem), flödande med mjölk och honung som är ländernas skönhet, 7och jag sa till dem: "Var och en av er (var man) ska kasta bort de osmakliga ting [avgudabilder, se Hes 18:6] som era ögon fäst sig vid och orena inte er själva med Egyptens avgudar. Jag är Herren er Gud (Jahveh Elohim).
8Men de gjorde uppror mot mig och lyssnade inte till mig, varje man kastade inte bort de osmakliga tingen från sina ögon och de förkastade inte Egyptens avgudar. Då sa jag att jag ska hälla ut mitt raseri över dem och förbruka min vrede över dem mitt i Egyptens land. 9Men jag nitälskade för mitt namns skull för att det inte skulle bli vanhelgat i folkslagens ögon, bland vilka de var, i vars ögon jag gjort mig själv känd för dem, för att föra dem ut ur Egyptens land. 10Så jag lät dem gå fram, ut ur Egyptens land, och förde dem in i öknen. 11Och jag gav dem mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och lärde dem mina påbud (bindande juridiska beslut) som om en människa gör dem, ska hon leva av dem. 12Och jag gav dem även mina sabbater till att vara ett tecken mellan mig och dem, för att de ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahveh) som helgar dem.
13Men Israels hus gjorde uppror mot mig i öknen, de vandrade inte i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och de förkastade mina påbud (bindande juridiska beslut) som när en människa gör dem, ska leva av dem, och mina sabbater vanhelgade de storligen. Sedan sa jag att jag ska hälla ut mitt raseri över dem i öknen för att förtära dem. 14Men jag agerade [nitälskade] för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanhelgat i folkslagens ögon som sett mig föra ut (i vars ögon jag förde ut) dem. 15Och jag lyfte också upp min hand till dem i öknen för att jag inte skulle föra dem in i landet jag gett dem, flödande med mjölk och honung som är ländernas skönhet, 16eftersom de förkastade mina påbud (bindande juridiska beslut) och inte vandrade i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och vanhelgade mina sabbater, för deras hjärtan gick efter deras avgudar. 17Ändå visade jag dem skonsamhet (mitt öga skonade dem) och förgjorde dem inte, inte heller gjorde jag helt slut på dem i öknen. 18Och jag sa till deras söner i öknen: Vandra inte i era fäders förordningar och håll (vakta, skydda, bevara) inte deras påbud, och orena inte er själva med deras avgudar. 19Jag är Herren er Gud (Jahveh Elohim). Vandra i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och håll (vakta, skydda, bevara) mina påbud (bindande juridiska beslut) och gör dem. 20Och helga mina sabbater och de ska vara ett tecken mellan mig och er, så att ni ska veta att jag är Herren er Gud (Jahveh Elohim).
21Men sönerna gjorde uppror mot mig [under ökenvandringen]. De vandrade inte i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och höll (vaktade, skyddade, bevarade) inte mina påbud (bindande juridiska beslut) för att göra dem – den människa som gör dem, ska leva genom (av) dem. De vanhelgade mina sabbater, när jag sa att jag skulle hälla ut mitt raseri över dem och förbruka min vrede på dem i öknen. 22Och jag drog undan min hand och jag gjorde det för mitt namns skull, för att det inte skulle vanhelgas inför folkslagens ögon inför vars ögon jag förde dem fram. 23Jag lyfte även upp min hand (som en varning) till dem i öknen, att jag skulle förskingra dem bland folkslagen och sprida dem bland länderna, 24eftersom de inte gjort mina påbud (bindande juridiska beslut) utan har förkastat mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och har vanhelgat mina sabbater, och efter deras fäders avgudar är (ser, trånar) deras ögon. 25Och jag gav även till dem förordningar (ordagrant "saker inristat") om det som inte är gott, och påbud (bindande juridiska beslut) om det de inte kan leva efter. [I denna vers är förordningar och påbud de varningar, om olika felaktiga sätt att leva, som finns i Torah.] 26Och jag förorenade dem med deras egna offergåvor som de avskilde för allt som öppnar moderlivet, så att jag skulle kunna ödelägga dem, för att de ska kunna veta att jag är Herren (Jahveh).
27Därför, tala till Israels hus, människobarn, och säg till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): I detta har era fäder hädat mig när de har handlat förrädiskt mot mig (Ordagrant när de har varit förrädiska förrädare mot mig). 28Och när jag fört in dem i landet, som jag lyft upp min hand för att ge till dem och de såg varje hög kulle och varje tjockt träd, offrade de sina offer där och de bar fram sina offers provokationer, de gjorde en söt arom och där hällde de ut sina drickoffer. 29Och jag sa till dem: Vad betyder den höga platsen som ni går till? Och den gavs (kallades) namnet Bama till denna dag. [Bama betyder upphöjning eller hög plats]
Dom och upprättelse
30Därför, tala till Israels hus: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): När ni förorenade er själva på era fäders sätt och gick efter styggelserna, 31och när ni offrade era gåvor och lät era söner gå genom elden, förorenade ni er själva med alla era avgudar till denna dag. Ska jag då ställas till svars av er, ni av Israels hus? Så sant jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), jag ska inte ställas till svars av er.
32Och det som ni tänker (som kommer till ert sinne) ska inte alls ske när ni säger: Vi ska bli som länderna, som (de andra) ländernas familjer som tjänar trä och sten. 33Så sant jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), ska jag med säkerhet med mäktig hand och med utsträckt arm och med uthällt raseri vara kung över er. 34Och jag ska föra ut er från folken och samla er från länderna till vilka ni har förskingrats, med mäktig hand och med utsträckt arm och med uthällt raseri, 35och jag ska föra er till folkens öken och där ska jag döma er ansikte mot ansikte. 36På samma sätt som jag dömde era fäder i Egyptens öken ska jag döma er, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). 37Och jag ska få er att gå under staven och jag ska föra er in i förbundets band. [Att gå under staven hör ihop med herden vars stav leder fåren.] 38Och jag ska rensa ut från er de upproriska och dem som begår överträdelser mot mig. Jag ska föra fram dem, ut ur landet där de vistats, men de ska inte gå in i Israels land och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh).
39Och ni Israels hus, så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Gå varje man till sin avgud för ni lyssnar inte till mig. Men mitt heliga namn ska inte längre vanhelgas med era gåvor och med era avgudar. 40För på mitt heliga berg, på Israels höga berg, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), där ska hela Israels hus, de ska allesamman tjäna mig i landet. Där ska jag ge dem nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa) och där ska jag ta emot era lyftoffer och det första av era gåvor och allt ert heliga. 41Den söta aromen ska ge er nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa) när jag för er ut från folken och samlar er ur länderna där ni varit kringspridda. Och jag ska helga er inför folkslagens ögon. 42Och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh) när jag för er in i Israels land, in i landet som jag lyft upp min hand till att ge till era fäder. 43Och där ska ni komma ihåg era vägar och vad ni gjort när ni orenat er själva. Och ni ska avsky er själva i era egna ögon för all ondska som ni har gjort. 44Och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh). Jag har gjort detta för mitt namns skull, inte för era onda vägar och inte för ert korrupta agerande, ni Israels hus, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).
Budskap – mot syd
45Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
46Människobarn, sätt (vänd) ditt ansikte mot söder (hebr. tejman) och predika för södern (hebr. darom) och profetera mot fältens skogar i söder (hebr. negev). [Hebreiskan har flera ord för söder, här används tre av dem i samma vers.] 47och säg till söderns skog: Hör Herrens (Jahvehs) ord: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Se, jag ska tända en eld i dig och den ska sluka varje grönt träd hos dig och inget torrt träd ska släckas, utan flammande flamma, och alla ansikten från söder till norr ska brännas av den. 48Och allt kött ska se att jag, Herren (Jahveh), har antänt den, den ska inte släckas.
49Och jag sa: Ack (åh nej), Herre Herre (Adonai Jahveh), dessa säger till mig: Är han inte en fabeldiktare (någon som hittar på sagor)?
Budskap – Herrens svärd
1Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
[Det är nu sjätte gången frasen "Människobarn, sätt ditt ansikte mot" återkommer i Hesekiel, se Hes 13:17; 20:46; 21:2; 25:2; 28:21; 29:2; 35:2; 38:2. Frasen används alltid när det gäller dom, och här gäller det Jerusalem. Det finns en parallell i Luk 9:51 där Jesus "sätter sitt ansikte" för att gå mot Jerusalem.]
2Människobarn, sätt (vänd) ditt ansikte mot Jerusalem och predika i riktning mot helgedomen och profetera mot Israels land 3och säg till Israels land: Så säger Herren (Jahveh): Se jag är emot dig och ska dra fram mitt svärd [den babyloniska armén] ut ur dess skida och utrota (hugga av) både rättfärdiga och onda hos dig. 4Se då att jag ska utrota (hugga av) de rättfärdiga och de onda från dig, därför ska mitt svärd gå fram ur sin skida mot allt kött från söder till norr, 5och allt kött ska veta att jag Herren (Jahveh) har dragit fram mitt svärd ur dess skida, det ska inte vända tillbaka igen. 6Sucka (stöna, sörj) därför, du människobarn, med sönderbrutna höfter [total förkrosselse, som en kvinna som ska föda] och i bitterhet ska du sucka (stöna, sörj) inför deras ögon. [Uttrycket "brutna höfter" beskriver både smärta (Jer 30:6) och sorg (1 Kung 20:31; Amos 8:10). De starkaste benen (Job 40:16) är brutna och uttrycker en fullständig oförmåga att göra något i egen styrka.] 7Och det ska bli när de säger till dig: "Varför suckar du?" att du ska säga: "Eftersom budskapet om det har kommit och alla hjärtan ska smälta och alla händer ska bli kraftlösa och alla ska tappa modet (varje ande ska bli matt) och alla knän ska flyta med vatten [darra, flyta av svett eller bli våta av urin], se, det kommer och det ska bli gjort, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh)."
Svärdets sång
8Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 9Människobarn, profetera och säg: Så säger Herren (Adonai):
Ett svärd, ett svärdEller ska vi glädja oss åt min sons [Judas] stav som föraktar alla träd?
har blivit slipat och även putsat.
10Det har blivit slipat för att genomföra en stor slakt,
det är putsat för att det ska glänsa.
1113Det är en prövning (något som prövar, utrannsakar – hebr. bachan), och vad (händer) om även staven föraktas? Den ska inte finnas mer (alternativ översättning: Det får inte ske), förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).Och det är givet för att bli putsat
så att det kan användas,
svärdet är slipat, det är putsat
för att ges i dina slaktares händer.
12Ropa och klaga, människobarn,
för det är över mitt folk,
det är över Israels furstar,
de är nedstötta av svärdet
[tillsammans] med mitt folk,
slå dig därför på dina länder (höfter).
14Nebukadnessar i antågandeOch du människobarn, profetera därför
och slå ihop dina händer,
och svärdet ska slå två gånger,
även tre gånger,
de slagnas svärd,
ett svärd för en stor slakt,
det omringar dem.
15Jag har satt spetsen på svärdet mot alla deras portar,
så att deras hjärtan ska smälta [av ångest – de kan inte stå emot förändringen]
och många ska snubbla
och falla.
Ve! Det har gjorts glänsande,
det är slipat för slakt.
16Ta en väg åt höger eller vänd dig själv åt vänster,
vart än ditt ansikte är vänt,
17ska jag slå ihop mina händer
och jag ska tillfredsställa mitt raseri.
Jag, Herren (Jahveh), har talat det.
18Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
19Och du människobarn, gör dig två vägar som Babels kungs svärd kan komma på, de två ska komma ut från ett land. Gör (karva till) ett vägmärke, gör det tydligt vid huvudvägen till staden. 20Du ska göra en väg så att svärdet kan komma till Ammons söners Rabbah [amoréernas huvudstad – moderna Amman i Jordanien], och till Juda i det befästa Jerusalem.
Offer framför Jupitertemplet i Rom omkring 120 e.Kr. Prästen undersöker levern och rådfrågar gudarna. Marmorreliefen finns på Louvren i Paris.
[I antika texter från Mari (Tell Hariri) från ca 2000 f.Kr. beskrivs hur en förfrågan till gudarna sker vilken av tre vägar som ska tas. Nebukadnessar använder sig här av tre vanliga dåtida ockulta metoder. Den första kallas belomansi (från grekiska ordet belos som betyder "pil") och då skrev kaldéerna namnen på de städer som fanns som alternativ på pilarna. Pilarna blandades i kogret och den första pilen som sköts visade dem vart de skulle gå. Den andra metoden var att fråga husgudar (hebr. teraphim) som kunde vara avgudar eller bilder på förfäder som man frågade om råd genom ockulta seanser. Till sist använde han sig också av metoden där spåmännen undersökte levern från får som offrats (hepatoskopi). Denna metod var så vanlig att lermodeller av levrar skapades för att undervisa unga präster i denna konst. En sådan från Babylon, daterad 1900–1600 f.Kr., finns på Brittiska museet i London.]
22I hans högra hand är Jerusalems lott för att sätta murbräckorna till att öppna munnen för slakten, till att höja rösten med härskri, till att sätta murbräckorna mot portarna, och kasta upp belägringsvallar. 23Och det ska bli som en falsk spådom i deras ögon vecka efter vecka, men det för fram synden till hågkomst så att de kan bli tagna.
24Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Eftersom ni har gjort era synder till minnen i det att era överträdelser är uppenbara (inte är övertäckta), så att era synder visar sig i alla era gärningar, eftersom ni har kommit ihåg, ska ni bli tagna i handen.
25Och du, dödsdömde onde ledare över Israel, snart kommer dagen då det är tid för synden att få ett slut. 26Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Tiaran ska flyttas och kronan tas av, detta ska inte längre vara detsamma, det som är lågt ska bli upphöjt och det som är upphöjt ska förödmjukas. 27En ruin, en ruin, en ruin ska jag göra det till, inte heller detta ska bestå till dess han kommer som rätten tillhör och jag ska ge den till honom. 28Och du människobarn, profetera och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) till Ammons söner och till deras hån, och säg du:
Ett svärd, ett svärd,
ett draget svärd till slakt,
det är putsat till att bli mätt
och för att blixtra.
29Medan de ser falskhet i dig
då dina spådomar ljuger för dig,
för att lägga dig på de ondas nackar
som ska bli slagna,
vars dagar kommer
då det är tid för synden att få ett slut.
30Låt det återvända till sin skida.
På platsen där du skapades,
i ditt ursprungsland
ska jag döma dig.
31Och jag ska hälla ut min harm över dig,
jag ska blåsa på dig med min vredes eld,
och jag ska ge dig i de brutalas hand,
män som är skickliga i förintelse.
32Du ska bli bränsle till elden,
ditt blod ska vara mitt i landet,
du ska inte mer bli ihågkommen,
för jag, Herren (Jahveh), har talat det.
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > 6. Parallell
- 7. Sommar 25
