Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - torsdag 3/9

Pred 4:1-6:11, Ps 47:1-10, Ords 22:16, 2 Kor 6:14-7:7

Pred 4:1-6:11

Livet är fullt av lidande
1Igen såg jag (jag vände mig och såg på nytt) alla de våldsgärningar som ständigt sker under solen.
Jag ser tårarna hos dem som är förtryckta
    och de har ingen tröstare,
och vid sidan av deras förtryckare är kraft (makt),
    men de har ingen som tröstar dem,
2varför jag prisar de döda
    som redan har dött
mer än de levande
    som fortfarande lever.
3Men bättre än de båda
    är han som ännu inte har blivit (är ofödd),
som inte har sett ondskans arbete
    som görs under solen.
4Återigen begrundade jag allt arbete och alla som utmärker sig i sitt arbete (är yrkesskickliga), det är en mans tävlan (rivalitet) mot sin granne.

Detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind.
5Dåren knäpper ihop sina händer
    och äter sitt eget kött.
6Bättre en handfull lugn (lite ro, stillhet)
    än båda händerna fulla av arbete
    och strävande efter vind.
Världen är full av olyckliga människor som samlar jordiska skatter
7Igen såg jag (jag vände mig och såg på nytt) något som är fåfängligt under solen:
8Där är en ensam och han har ingen tid,
    han har varken son eller bror,
och ändå är det inget slut på hans arbete,
    inte heller är hans ögon tillfredsställda av rikedom:
"För vem arbetar jag då och håller min själ borta från det goda (berövar min själ njutning)?"

Detta är också fåfängt,
    en sorglig företeelse.

9Bättre två än en,
    för de får god lön för sin möda [större vinning/avkastning för sitt arbete/slit].
10För om de faller
    kan den ene lyfta upp sin vän,
men ve den som är ensam när han faller
    och inte har någon som kan lyfta upp honom.
11Också om två ligger tillsammans, då har de värme,
    men hur kan den ensamme hålla sig varm?
12Och om en man övermannar honom som är ensam,
    kan två stå emot honom,
och en tretvinnad tråd brister inte så snabbt (lätt).
13Bättre ett fattigt och vist (klokt) barn än en dåraktig kung som inte längre vet hur man tar emot tillrättavisning. 14Ut ur fängelset kommer han för att bli kung, likväl föddes han fattig i sitt kungarike. 15Jag betraktade allt levande som vandrar under solen, även det andra barnet [efterträdaren till tronen] som står på hans plats. 16Där var inget slut på allt folk, på alla dem som han ledde, ändå ska inte de som kommer efter glädja sig med honom. Var övertygad – detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind.

Sann gudsfruktan
17Vakta din fot när du går till Guds (Elohims) hus och var redo att lyssna. Det är bättre än när dårarna ger ett offer, för de vet (förstår) inte att de gör ont.
1Bli aldrig förhastad med din mun
    och låt inte ditt hjärta ha bråttom med att yttra ett ord inför Gud (Elohim),
för Gud är i himlarna
    och du är på jorden.
Låt därför dina ord vara få.
2För en dröm kommer med (i, genom) många våndor
    och en dåres röst med (i, genom) många ord.
3När du ger ett löfte till Gud (Elohim), dröj inte med att infria det, för han har inget behag i dårar. Infria det du lovar. 4Det är bättre att du inte lovar något, än att du lovar utan att infria det. 5Tillåt inte din mun att föra in ditt kött (din kropp) i skuld, inte heller ska du säga till budbäraren att det var ett misstag. Varför ska Gud (Elohim) bli arg på din röst (det du säger i oförstånd) och fördärva dina händers arbete? 6Genom en myckenhet av drömmar och fåfängligheter kommer också många ord, men vörda (respektera) Gud (Elohim).
     7Om du ser att den fattige förtrycks och att våldet förvränger rätten och rättfärdigheten i landet, ska du inte förvånas över detta. En auktoritet vakar över en annan auktoritet, och det finns ännu högre auktoriteter än dessa. 8Även om ett lands vinning delas av många, är en kung betjänad av fälten.
9Den som älskar silver (pengar) blir aldrig mätt på (tillfredsställd av) silver,
    och den som älskar rikedom (pompa och ståt) får aldrig nog.
Detta är också fåfängt (tomhet; helt meningslöst).

10När förmögenheten ökar,
    desto fler som tär på den. [Utgifterna ökar för att underhålla gods och ägodelar.]
Så vad vinner ägaren,
    förutom att han får se förmögenheten med sina ögon? [Nej, ingenting, han får ingen glädje av den.]

11En arbetares sömn är god,
    vare sig han äter lite eller mycket,
men den rikes överflöd
    ger honom ingen ro att sova.

Rikedomens flyktighet
12Jag har sett något mycket ont och plågsamt (en sorglig ondska, vidrig sjukdom) under solen:
Rikedom samlad på hög för egen räkning, som blir sin ägares fördärv (olycka, undergång).

13När denna rikedom går förlorad
    genom en dålig investering (otur, olyckliga omständigheter) och ägaren har en son,
    då har han inget i sin hand [för att försörja honom och kan inte heller lämna ett arv].
14Han föddes naken av sin mor,
    lika naken måste han gå bort igen.
Inget av allt det som han med möda har samlat på sig,
    kan han ta med sig i sin hand.
15Detta är också något mycket ont och plågsamt (en sorglig ondska; en vidrig sjukdom): På samma sätt som han kom ska han lämna. Vad har han för glädje av sin strävan efter vind? 16Alla sina dagar äter han i mörker [har arbetat till sent innan det är kvällsmat, har inte råd att ha tända ljus] och det blir bara mer och mer förtret (irritation), sjukdomar och vrede (ilska).

17[Slutsats – gläd dig över vad Gud har gett dig.]
Skåda det som jag har sett: Det är gott, ja det är välgörande för en man att äta och dricka och njuta av allt sitt arbete, när han strävar under solen alla sina livsdagar som Gud (Elohim) har gett honom, för detta är hans del. 18Till var och en som Gud (Elohim) har gett rikedom och välstånd har han också gett förmågan att råda över den [Matt 6:24] – att äta från den, få sin del (belöning) och glädja sig över sitt arbete – detta [allt detta – att njuta av vad Gud gett, se även Pred 2:24-26] är Guds (Elohims) gåva. 19För de är inte många, så låt honom komma ihåg sitt livs dagar, för Gud (Elohim) svarar honom med glädje i hjärtat.

Livet är fyllt av orättvisor
1Det finns en ondska (olycka, orättvisa) som jag har sett (observerat) under solen [Pred 1:3], och den är tung [är vanligt förekommande; vilar tungt] över människan. 2En man som Gud (Elohim) har gett välstånd och respekt så att han inte vill ha något (mer) för sin själ (aptit – hebr. nefesh) av allt han önskar, likväl ger inte Gud (Elohim) honom kraften att äta därav utan en främling äter det. Detta är fåfänga [Pred 1:2] och det är en ond sjukdom.
     3Om en man får 100 barn och lever många år, så att dagarna av hans år är många, men hans själ (aptit) inte har nog av det goda, och han dessutom inte har någon grav. Jag säger att en för tidig födsel (ett missfall) är bättre än han (hans öde), 4för det [missfallet] kommer i fåfänga och lämnar i mörker, och dess namn är dolt i mörker, 5dessutom har det inte sett solen och har ingen kunskap om den, det har större tillfredsställelse än den andres – 6även om han lever 1 000 år, två gånger om, glädjer han sig inte åt det goda. Går vi inte alla till en (och samma) plats [graven]?

7Allt människans arbete är för hennes mun
    och ändå blir aptiten (själen – hebr. nefesh) aldrig mätt [Ords 16:26].
8Vilken vinning har den vise
    framför dåren? [Ingen, båda kommer en dag dö.]
Eller den fattige
    som har insikt (intim kunskap) i vandringen inför de levande?
9Bättre är [att vara tillfreds med] vad ögat ser,
    än kringflackande önskningar (själens vandringar – hebr. halach nefesh).
Detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst)
    och ett jagande efter vind.

[Den andra delen av denna vers är det matematiska centrumet i hela Predikaren. Här sammanfattas hela bokens tema med hebreiska ordet hevel – tomhet och meningslöshet.]

10Vad som än blir till har fått sitt namn för länge sedan,
    och det är känt på förhand vad en människa är,
inte heller kan hon strida
    mot honom som är mäktigare än hon själv. [Människan kan inte strida mot Gud.]
11Det finns många ord (saker)
    som förmerar fåfängan,
    vilket företräde har människan?

Ps 47:1-10

Psalm 47 – Gott nytt år!

Psalmen firar hur Gud är kung över hela världen och uppmanar till jubel. I vers 7-8 används ordet lovsjung (hebr. zamar) fem gånger! Historiskt sett var Gud med israeliterna när de intog Kanaans land, samtidigt finns en eskatologisk aspekt, se Upp 21:3. I vers 6 nämns hur man ska blåsa i shofar. Eftersom 3 Mos 23:24 nämner att shofarhögtiden (jom teroah) ska firas med shofarstötar, har denna psalm en central roll och citeras sju gånger i den moderna judiska liturgin på rosh hashana (som denna högtid också kallas sedan 1600-talet).

Författare: Korachs söner (ättlingar)

Struktur: Psalmen har två delar, vers 2-6 och vers 7-10. Delarna är symmetriskt uppbyggda och följer samma mönster. De inleds med en uppmaning att ljudligt prisa Gud, se vers 2 och 7. Följt av dessa två inledande fraser kommer ordet "för" som ger anledningen till att prisa Gud, se vers 3 och 8. Vers 4 och 9 hör ihop och beskriver hur Gud regerar. Vers 5 och 10a beskriver hur Jakob är utvald men även hur hedningarna har en plats i Abrahams familj. Båda avsnitten avslutas med hur Gud stiger upp, se vers 6 och 10b.

Del 1, vers 2-6
Del 2, vers 7-10

1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Av Korachs söner, en psalm [sång ackompanjerad på strängar].
-


Del 1
2Alla folk,
    klappa [era] händer (applådera)!
    Ropa till Gud (Elohim) med jublande [hög] röst [väsnas triumferande inför honom]!

[En ordagrann översättning från hebreiskan lyder "Alla folk, klappa hand!". Det är en uppmaning att stå enade i lovprisning inför Gud. Ordet för ljud/röst (hebr. qol) beskriver ofta ett högt rop, en signal eller buller. Det används även om shofarhornets stötar i vers 6, och ramar in psalmens första sektion tillsammans med ordet för jubel (hebr. rua), som också används i vers 2 och 6.]

3För Herren (Jahveh), den Högste (Elion) [som regerar över alla folk], är värd att fruktas (vördas, högaktas),
    han är en stor kung över hela jorden.
4Han lägger (talar – hebr. davar) [och genom hans ord tvingas] folk under oss,
    och hednafolk (länder) under våra fötter.

[Det vanliga hebreiska ordet för tala (hebr. davar) används här. Ordet har att göra med kommunikation men har en bredare betydelse i att skapa och orsaka följdeffekter. En del ser att ordet här och i Ps 18:48 är en homonym – ett ord som stavas likadant men har en annan betydelse. Det kan vara så, men oavsett finns kopplingen till "att tala" i betydelsen "att regera". I Uppenbarelseboken har Jesus ett svärd i sin mun. Där och på flera ställen finns samma koppling mellan ord och makt, se Jes 2:3-4; Upp 1:16; 19:15. Den omedelbara kontexten och den troliga associationen för dem som sjöng psalmen i templet är hur Gud var med israeliterna när de intog Kanaans land. Samtidigt pekar den hebreiska verbformen i dessa verser på något som sker nu men som kommer att fullbordas i framtiden.]

5Han utväljer åt oss vår arvedel [vårt landområde, landet Israel, se Ps 105:11; 135:12; 136:21-22],
    Jakobs upphöjdhet [Juda bergsbygd] som han älskar [Mal 1:1-3; Rom 9:13].

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

6Gud har farit upp (blivit upphöjd) under [ett larmande] jubel (härskri),
    Herren (Jahveh), under [det höga] ljudet (rösten – hebr. qol) av shofar (horn, basun).

[Samma hebreiska ord för att fara/gå upp finns även i vers 10 och kan beskriva en kungs seger/kröning. I psalmens kontext har Gud stigit ned för att rädda sitt folk och när han stiger tillbaka upp på sin tron förtjänar han lovprisning, se även Ps 68:19; 98:6. Texten anspelar även på hur Herren steg ner på Sinai berg, se 2 Mos 19:16, 20. Här finns även en profetisk koppling till hur Jesus steg ned i ödmjukhet och vann segern på korset, se även Joh 3:13; Ef 4:9; 1 Thess 4:16-17.]

Del 2
7Lovsjung Gud (Elohim), lovsjung,
    lovsjung vår Kung, lovsjung.
8För Gud (Elohim) är kung över hela jorden,
    lovsjung med en välskriven sång (undervisning, vishet – hebr. maskil).

[Betydelsen av det hebreiska ordet maskil är osäker. Ordet kommer från ett verb med betydelsen att vara vis, och då att komma fram till ett rätt praktiskt beslut i komplexa situationer. Det har att göra med vishet men kan också vara en musikalisk term, eller skulle kunna betyda ´en välskriven sång´. Följande tretton psalmer har detta ord i sin titel, se Ps 32:1; 42:1; 44:1; 45:1; 52:1; 53:1; 54:1; 55:1; 74:1; 78:1; 88:1; 89:1; 142:1. I den första av dessa vishetspsalmer sätts tonen: Rikt välsignad är den vars överträdelser förlåtits, vars synd är utplånad, se Ps 32:1.]

9Gud (Elohim) regerar (är kung) över hedningarna,
    Gud (Elohim) har satt sig på sin heliga tron.

10Folkens furstar (ädla, villiga tjänare) har samlats,
    tillsammans med Abrahams Guds folk [som alla folk ska bli välsignade i, se 1 Mos 12:1-3].

För jordens sköldar [folkens furstar; ledare som beskyddar, se även Ps 84:10-11] tillhör Gud,
    mäktigt (högt) har han gått upp (blivit upphöjd)!

[Ordet "gått upp" är samma hebreiska ord alah som i "farit upp" i vers 6. Det tredje och sista "för" i psalmen förstärker Guds allmakt. Hedningar och judar förenas som ett folk, se Upp 21:24.]

Ords 22:16

16Den som suger ut den fattige för att själv bli rik,
    och den som ger till den rike [köper in sig hos honom],
    båda blir med säkerhet fattiga (går med förlust).

2 Kor 6:14-7:7

Gå inte i par med de otroende
14Gå inte som omaka par i ok
    med dem som inte tror.

[Paulus syftar troligen på 5 Mos 22:10 som talar om att inte plöja med oxe och åsna tillsammans. Det är en av flera praktiska exempel som illustrerar israeliternas avstånd till andra folk och deras onda vanor. Bilden beskriver något som inte drar jämnt, en kristen ska inte gå in i en nära relation och samarbete med en otroende. Äktenskapet är ett sådant område där denna princip gäller, se även 1 Kor 7:10-16. Ett annat är kompanjonskap i affärsvärlden. Nu följer fem frågor som alla har det självklara svaret ingen/inget.]

Vad har rättfärdighet
    med orättfärdighet att göra,
eller vad har ljus
    gemensamt med mörker?
15Vilken enhet (harmoni, samstämmighet) har den Smorde (Messias, Kristus)
    med Beliar [judiskt namn på Satan, ordagrant "den värdelöse"],
eller vad kan den som tror
    dela med den som inte tror?
16Vilken gemenskap kan det vara mellan Guds tempel
    och avgudarna (avbilderna) [2 Mos 20:4]?

Vi är den levande Gudens tempel, för Gud har sagt:
"Jag ska bo hos dem och vandra bland dem
    och vara deras Gud,
    och de ska vara mitt folk." [3 Mos 26:12; Jer 32:38; Hes 37:27]
17Därför säger Herren:
"Gå ut från dem och skilj er från dem,
    och rör inte vid något orent.
Då ska jag ta emot er." [Jes 52:11; Hes 20:41]

18"Jag ska vara er Fader
    och ni ska vara mina söner och döttrar,
säger Herren den Allsmäktige." [2 Sam 7:14]
1[Paulus fortsätter med bilden av församlingen som Guds tempel, se 2 Kor 6:15-17. På samma sätt som templet har reningsceremonier, se 2 Mos 30:17-21, har de troende ett ansvar att helga sina liv från det som orenar dem. Dessa ritualer i det äldre förbundet är skuggbilder på omvändelse och Paulus tillämpar denna princip i det kristna livet. Även om riterna inte observeras på samma sätt i Nya testamentet så består den andliga sanningen.]

När vi nu har dessa löften [från GT, att vi är Guds tempel], mina älskade, så låt oss rena oss från allt som befläckar kropp (kött) och ande och fullborda vår helgelse i fruktan för (vördnadsfull tillbedjan av) Gud.

[Den som vördar och respekterar Gud tar inte lätt på synden och ondskan, se även Matt 5:29-30; 10:28. Det som orenar kroppen är yttre handlingar som sexuella synder, dryckenskap, tungans missbruk, se Jak 3:6. Det som orenar människans inre är onda tankar, högmod, irrläror, se 2 Kor 11:4.]

Glädje över församlingens omvändelse
2Ge oss rum i (öppna) era hjärtan. [Temat om ömsesidig kärlek från 2 Kor 6:11-13 återupptas.] Vi har inte gjort orätt mot någon, inte skadat någon eller utnyttjat någon. 3Det säger jag inte för att fördöma er. Jag har redan sagt att ni har en plats i våra hjärtan så att vi både dör och lever tillsammans. 4Jag har stort förtroende för er, jag är mycket stolt över er. Jag är uppfylld av tröst och har glädje i överflöd mitt i all vår nöd.

Goda nyheter genom Titus
5När vi kom till Makedonien [2 Kor 1:16] fick vi ingen ro. Vi var trängda på alla sätt, utifrån av konflikter och inifrån av oro. 6Men Gud som tröstar de modlösa tröstade oss genom att Titus kom [2 Kor 2:13]. 7Vi blev uppmuntrade inte bara av hans ankomst (närvaro) utan också genom trösten han fått hos er. Han berättade för oss om er längtan [att få se Paulus igen], er klagan [sorg över hur de behandlat Paulus under hans senaste besök, se 2 Kor 1:23; 2:1] och er iver för mitt bästa, och då gladde jag mig ännu mer.





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel