Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Parallell - torsdag 4/9

Hes 28-31

Hes 28-31

Profetia mot Tyros ledare
1Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:

2Människobarn, säg till Tyros furste (upphöjde; ordagrant: "den som sätter något högt" – hebr. nagid): Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):

Eftersom ditt hjärta är upphöjt (högmodigt, stolt)
    och du har sagt: Jag är en gud (hebr. el),
jag sitter på Guds (Elohims) tron
    mitt i havet (ordagrant: i havets hjärta),
trots att du är en människa och inte Gud (El),
    likväl ger du ditt hjärta sken av att vara som Guds (Elohims) hjärta.
3Se, du är visare än Daniel [kan syfta på den bibliske Daniel, se Hes 14:14, eller Daniel i den ugaritiska sagan om Aqhat],
    det finns ingen hemlighet som kan döljas för dig.
4Genom din vishet och din urskillningsförmåga
    har du fått rikedomar
och du har fått guld och silver
    i din skattkammare.
5I din stora vishet har du genom din handel
    förökat dina rikedomar
och ditt hjärta har blivit upphöjt (högmodigt, stolt)
    på grund av din rikedom.

6Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):

Eftersom du har inrättat ditt hjärta
    som en guds (elohims) hjärta [eftersom du tror du är gud],
7därför ska jag föra främlingar över dig [syftar troligen på babylonier och Nebukadnessar],
    folkslagens fruktade,
och de ska dra sina svärd mot din visdoms skönhet
    och de ska skända din glans.
8De ska föra dig ner i avgrunden
    och du ska dö de slagnas död i havets mitt (ordagrant i havets hjärta).
9Kommer du fortfarande att säga till honom som slår dig:
    Jag är en gud?
Men du är en människa och inte Gud (El)
    i handen på den som skändar dig.
10Du ska dö den oomskurnes död
    i främlingars hand
för jag har talat, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

11Och Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:

12Människobarn, sjung en klagosång över Tyros kung och säg till honom: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):

Du var en fulländad signetring,
    full av visdom och fullkomlig (excellent) i skönhet.
13Du var i Eden
    i Guds (Elohims) trädgård,
täckt med alla dyrbara stenar:
[1] Karneol [röd sten – hebr. odem; den första stenen i bröstskölden, se 2 Mos 28:17; beskriver Gud i tronrummet, se Upp 4:3.]

[2] Topas [olivgrön, gulaktig; den andra stenen i bröstskölden, se 2 Mos 28:17]
    och
kalcedon [den sista stenen på andra raden (den sjätte stenen), se 2 Mos 28:18. Det hebreiska ordet kommer från halam som betyder slå ner, bryta sönder; det kan beskriva att det är en hårdare sten, kanske diamant.].

[3] Krysolit [hebr. tarshish; den första stenen på den fjärde raden i bröstskölden (den tionde stenen), se 2 Mos 28:20].

[4] Onyx [den andra stenen på den fjärde raden i bröstskölden (den elfte stenen), se 2 Mos 28:20]
    och
jaspis [den tredje stenen på den fjärde raden i bröstskölden (den tolfte stenen), se 2 Mos 28:20],

[5] Safir [hebr. sapir, från verbet att skriva/berätta; den andra stenen i den andra raden, se 2 Mos 28:18].

[6] Karbunkel [den första stenen i den andra raden i bröstskölden (den fjärde stenen), se 2 Mos 28:18]
    och
smaragd [hebr. barqat, från baraq som betyder gnistrande, ljus. Ordet används bara här.].

[Totalt nämns här nio stenar. Mellan tre av dem förekommer ordet "och", vilket grupperar tre av dem tillsammans och tre står fristående. Totalt blir det då sex grupperingar. Flera av stenarna återfinns även i prästens bröstsköld, se 2 Mos 28:17-20. I Upp 21:19-20 nämns tolv stenar i muren.]
Och fulländade med guld dina tamburiner
    och dina pipor,
den dag du skapades var de förberedda.
14Du var den beskyddande (vaktande, täckande), smorda (hebr. mimshach) keruben
    och jag satte dig
så att du bredde ut dig över Guds (Elohims) heliga berg,
    du vandrade omkring bland stenarna av eld.

[Två typer av änglar omnämns i Bibeln. Seraferna som finns nära tronen, se Jes 6:2 och keruberna som har fyra vingar och vaktar Guds härlighet, se Hes 1:5; 1 Mos 3:24. Begreppet "heliga berg" var vanligt i den antika världen. Man visualiserade ofta en bergshöjd som gudomens boning. Bergstopparna och himlen knöts samman. Baals hem påstods i den ugaritiska litteraturen vara berget Tsefon (4 Mos 33:7). För israeliterna var de två mest betydelsefulla heliga bergen berget Sinai och tempelberget i Jerusalem.]
15Du var ren (rituellt ren, perfekt, klanderfri – hebr. tamim) på alla dina vägar
    från den dag då du skapades
    till dess orättfärdighet blev funnen hos dig.
16Genom din stora (ditt överflöd av) handel (kommers, köpenskap)
    har ditt inre blivit uppfyllt med våld (terror, laglöshet – hebr. chamas)
    och du har syndat (missat målet – hebr. chata).
Därför har jag kastat ut dig som vanhelgad (förorenad) från Guds (Elohims) berg
    och jag har förgjort dig, du beskyddande (vaktande, täckande) kerub, från mitt ibland stenarna av eld [gnistrande stenar].
17Ditt hjärta var upplyft (högmodigt, stolt)
    på grund av din skönhet,
du har förvrängt (korrumperat) din vishet
    med din strålglans (utseendet, det yttre, fasaden).
Jag har kastat dig till marken.
    Jag har lagt dig framför kungar så att de kan stirra på dig.
18I myckenheten av dina synder i din orättfärdiga handel
    har du orenat min helgedom.
Därför har jag fört fram en eld från din mitt
    som har slukat dig
och gjort dig till aska över marken
    i ögonen på alla dem som ser dig.
19Alla de som känner dig bland folken
    ska förfäras över dig,
du har blivit en skräck
    och ska aldrig mer finnas (existera).

[Flera tolkningar finns för detta avsnitt (vers 11-19). Den första är att det är en beskrivning av kungen av Tyros, men i djärva och överdrivna termer. Andra identifierar formen som allegori, där en annan verklig eller helt enkelt bekant karaktär (Satan eller en hednisk gud) direkt adresseras, vilket gör kopplingen till kungen av Tyrus mer indirekt eller antydd. Flera av kyrkofäderna ser detta som en redogörelse för Satans fall som antyds på andra håll, se Jes 14:12-17. Hesekiel skulle ha förlitat sig på att hans lyssnare/läsare kände till en sådan berättelse, och de skulle ha förstått jämförelsen mellan Satans fall och kungens av Tyrus fall.]

20Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:

21Människobarn, vänd ditt ansikte mot Sidon och profetera mot det 22och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):

Se, jag är emot dig, Sidon,
    och jag ska bli förhärligad i din mitt,
och de ska veta att jag är Herren (Jahveh)
    när jag har verkställt domarna i henne
    och ska bli helgad i henne.
23För jag ska sända till henne pest
    och blod på hennes gator,
och de skadade ska falla i hennes mitt
    genom svärdet över henne på alla sidor,
och de ska veta att jag är Herren (Jahveh).

24Och där ska inte längre finnas någon stickande törnbuske mot Israels hus, ingen genomborrande tagg från någon runtomkring dem som föraktade dem, och de ska veta att jag är Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

25Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): När jag har samlat Israels hus från folken bland vilka de är förskingrade och ska bli helgad ibland dem i folkslagens ögon, då ska de bo i sitt eget land som jag gav min tjänare Jakob. 26Och de ska bo i trygghet där och ska bygga hus och plantera vingårdar, ja de ska bo i trygghet när jag har verkställt domarna över alla dem som har föraktat dem runtomkring dem, och de ska veta att jag är Herren (Jahveh) deras Gud (Elohim).

Egypten (kap 29-32)


Egyptens synd
1[Budskapet till Egypten är uppdelat i sju delar.]

I det 10:e året i den 10:e månaden på den 12:e dagen i månaden kom Herrens (Jahvehs) ord till mig. Han sa:

2Människobarn, vänd ditt ansikte mot farao, Egyptens kung, och profetera mot honom och mot Egypten. 3Tala och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):
Se, jag är emot dig, farao, Egyptens kung,
    den stora draken som ligger mitt i sina floder och som har sagt:
Min flod är min egen
    och jag har gjort den för mig själv.
4Och jag ska sätta krokar i dina käftar
    och jag ska få fisken i dina floder att klibba fast (vara som limmade) vid dina fjäll,
och jag ska föra dig upp ur dina floder
    och all fisk i dina floder ska klibba fast (vara som limmade) vid dina fjäll.
5Och jag ska kasta dig i öknen,
    dig och all fisk i dina floder,
du ska falla över fältet,
    du ska inte plockas upp eller samlas,
till markens djur och himlarnas fåglar
    har jag gett dig som föda.
6Och alla Egyptens invånare ska veta att jag är Herren (Jahveh), eftersom de har blivit en stav av vass för Israels hus.

7När de tog tag i dig med handen brast du och alla deras skuldror slets av, och när de lutade sig över dig gick du sönder och alla deras höfter (länder) bröts i bitar.
     8Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Se, jag ska föra ett svärd över dig och jag ska utrota (hugga av) både människa och djur ur dig. 9Och Egyptens land ska bli öde och förött och de ska veta att jag är Herren (Jahveh), eftersom han har sagt: Floden är min och jag har gjort den. 10Därför se, jag är emot dig och emot dina floder och jag ska göra Egyptens land helt förött och öde från Migdol till Sevene och ända till gränsen mot Kush [nuvarande Etiopien och Sudan]. 11Ingen människas fot ska passera genom det och inget djurs fot ska passera genom det och det ska inte vara bebott på 40 år. 12Och jag ska göra Egyptens land öde mitt ibland länderna som är öde, och hennes städer bland städerna som är ödelagda i 40 år, och jag ska förskingra egyptierna bland folkslagen och ska skingra dem över länderna.
     13Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Efter 40 år ska jag samla egyptierna från folken där de har varit förskingrade, 14och jag ska vända Egyptens fångna (de som varit bortförda i fångenskap) och ska få dem att återvända till Patros land [övre Egypten; dalgången längs med Nilen söder om Kairo], till deras ursprungliga land och de ska bli ett ödmjukt (lågt) kungarike. 15Det ska bli det ödmjukaste (lägsta) av kungariken och de ska inte mer lyfta upp (förhäva) sig själva över folkslagen, och jag ska förminska dem så att de inte mer råder över folkslagen. 16Och det [Egypten] ska inte längre vara någon tillit för Israels hus, utan istället en påminnelse om deras synd när de vänder efter dem [få hjälp från Egypten]. Och de ska förstå att jag är Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

Egyptens förlust mot Babylon
17Och det hände i det 27:e året i den första månaden på första dagen i månaden att Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 18Människobarn, Nebukadnessar, Babels kung, fick sin armé att utföra ett stort slag mot Tyros, alla huvuden gjordes skalliga och alla skuldror var genomborrade, men han fick ingen lön från Tyros och inte hans armé, för det slag han utkämpade mot det. 19Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Se, jag ska ge Egyptens land till Nebukadnessar, Babels kung, och han ska bära bort hennes rikedom och ta hennes tillspillogivna och ta henne som byte. Det ska vara lönen till hans armé. 20Jag har gett honom Egyptens land som en belöning för det som han utförde, eftersom de arbetade för mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).
     21På den dagen ska jag låta ett horn skjuta upp till Israels hus och jag ska ge dig munnens öppning i deras mitt, och de ska veta att jag är Herren (Jahveh).

Egyptens förstörelse
1[Inget datum anges för denna tredje profetia som ger detaljer kring Egyptens fall. Budskapet har fyra delar som inleds med en liknande fras, se vers 2, 6, 10 och 13. Budskapen avslutas också med en avslutande fras, se vers 6, 8, 12 och 19.]

Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 2Människobarn, profetera och säg:

Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):
Ni ska klaga!
    Ve över denna dag!
3För nära är dagen,
    nära är Herrens (Jahvehs) dag,
en molnens dag [en domens dag, se Joel 2:2; Sef 1:15]
    en tid för folkslagen [inte bara Egypten, utan alla jordens folk].
4Och ett svärd [med dom, se Hes 29:8] ska komma över Egypten
    och krampryckningar ska komma i Kush [det afrikanska riket Nubien; nuvarande Etiopien/Sudan]
när de slagna ska falla i Egypten,
    och de ska ta bort hennes rikedom
    och hennes grundvalar ska brytas ner.
5Kush [nuvarande Etiopien och Sudan – söder om Egypten]
    och Put [nuvarande Libyen – väster om Egypten]
    och Lod [troligtvis på andra sidan Medelhavet – norr om Egypten]
    och alla blandfolk (icke-judar)
    och Kov [troligtvis område i Libyen]
och landets söner som är i förbund [kan syfta på judar som bor i Egypten],
ska falla med dem för svärdet. [Kush, Put och Lod nämns även i Hes 27:10.]
6Så säger Herren (Jahveh):
De som upprätthåller Egypten ska falla
    och hennes makts stolthet ska komma ner,
från Migdol [försvarsstationerna i norr] till Sevene [Assuan; i söder]
    ska de falla för svärdet,
förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

[Hebr. migdol betyder "torn" och syftar på någon av Egyptens nordostliga försvarsstationer. Eftersom Sevene (den moderna staden Assuan) nämns som ligger vid Egyptens södra gräns mot Kush, motsvarar frasen "från Migdol till Sevene" uttrycket "hela Egypten, från norr till söder".]

7Och de ska bli öde
    mitt i de öde länderna
och hennes städer
    ska vara mitt i de förlorade städerna.
8Och de ska veta att jag är Herren (Jahveh)
    när jag startar en eld i Egypten
    och alla hennes hjälpare är fördärvade.
9På den dagen ska budbärare gå fram framför mig i skepp för att göra det trygga Kush [nuvarande Etiopien och Sudan] räddhågset, och det ska komma en krampryckning över dem på Egyptens dag, för se, den kommer.

10Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):
Och jag ska göra slut på Egyptens rikedomar
    genom Nebukadnessars hand, Babels kung.
11Han och hans folk med honom – de fruktade folkslagen –
    ska föras in för att fördärva landet,
och de ska dra sina svärd mot Egypten
    och fylla landet med slagna.
12Och jag ska göra floderna [Nilen med alla dess bifloder] torra
    och ge landet i de onda männens händer
och jag ska göra landet öde och alla som är där,
    genom främlingars hand.
Jag, Herren (Jahveh), har talat det.
13Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):
Jag ska fördärva avgudarna
    och jag ska låta de värdelösa tingen försvinna från Nof [Memfis],
och inga fler ledare ska komma från Egypten,
    och jag ska ge fruktan i Egyptens land.
14Och jag ska göra Patros [övre Egypten; dalgången längs med Nilen söder om Kairo] öde
    och jag ska sätta eld på Tsoan [stad i östra Nilens delta]
    och ska verkställa domarna i No [staden Thebe i övre Egypten; nära den moderna staden Luxor].
15Och jag ska hälla ut mitt raseri över Sin [Pelusiom],
    Egyptens starka fäste,
och jag ska hugga av [sätta stopp för] överflödet (massorna, sorlet, tumultet) [rikedomen – folket] i No.
16Och jag ska starta en eld i Egypten,
    Sin ska komma i starka krampryckningar
och No ska rivas söner
    och i Nof ska motståndarna komma mitt på dagen.
17Unga män från On (Aven) [Heliopolis, stad norr om Kairo, se 1 Mos 41:45, 50] och Piveset [Bubatis; stad i nordöstra Egypten, längs med en av Nilens floder] ska falla för svärd
    och dess städer ska gå i fångenskap.
    [Hebr. aven är ogudaktighet. Heliapolis var centrum för soldyrkan av solguden Ra.]
18Och i Techafneches ska dagen dra sig undan (hålla tillbaka sig själv)
    när jag där bryter sönder Egyptens ok
och hennes makts stolthet ska upphöra i henne,
    ett moln ska täcka henne och hennes döttrar ska gå i fångenskap.

[Techafneches var en by och gränspost i östra Nilens delta. Under exilen bosatte sig judar här efter Jerusalems fall 586 f.Kr. De tar med sig Jeremia hit, mot hans vilja, se Jer 43:7.]

19Så ska jag verkställa domarna i Egypten,
    och de ska veta att jag är Herren (Jahveh).
Kringspridda
20Och det skedde i det 11:e året i den första månaden på den sjunde dagen i månaden [29 april, 587 f.Kr.] att Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:

21Människobarn, jag har brutit av faraos arm, kungen i Egypten, och den har inte blivit omlagd så att den kan botas, den har inte blivit spjälad och fått styrka att hålla svärdet. 22Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Se, jag är emot farao, kungen i Egypten, och ska bryta hans armar, den starka och den som var bruten, och jag ska få svärdet att falla ur hans hand. 23Och jag ska förskingra egyptierna bland folkslagen och ska skingra dem över länderna. 24Och jag ska styrka Babels kungs armar och lägga mitt svärd i hans hand, men jag ska bryta faraos armar och han ska stöna framför honom med stönandet från en dödligt sårad man. 25Och jag ska hålla upp Babels kungs armar och faraos armar ska falla ner, och de ska veta att jag är Herren (Jahveh) när jag ska lägga mitt svärd i Babels kungs hand och han ska sträcka ut det över Egypten. 26Och jag ska förskingra egyptierna bland folkslagen och ska skingra dem över länderna, och de ska veta att jag är Herren (Jahveh).

Likheten mellan Assyrien och Egypten
1Och det skedde i det 11:e året i den tredje månaden på den första dagen i månaden [21 juni, 587 f.Kr.] att Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. [Knappt två månader efter det förra budskapet, se Hes 30:20-26.] Han sa: 2Människobarn, säg till farao, Egyptens kung, och till hans skaror:
Vem är lik dig i din storhet [vers 18]?

[Nu följer en allegorisk berättelse om ett ståtligt cederträd, som är en bild på dåtidens stormakt Assyrien. Även den allra mäktigaste nation kan falla för en ännu större makt. Det finns även en mesopotamisk myt om ett kosmiskt träd vars rötter når ner i dödsriket och toppen når himlen, något som Hesekiel anspelar på här genom denna liknelse.] 3
-
Se (kontemplera över) Assyrien [dåtidens stormakt], som var en ceder i Libanon
    med friska grenar och med (som ger) riklig skugga
och som är högrest
    och dess topp är bland de tjocka grenarna.
4Vattnen gör det stort,
    djupen låter det växa,
hennes floder
    rinner runt om hennes plantering
och hon skickar ut sina diken (bevattningskanaler)
    till fältets alla träd.
5Därför är dess resning upphöjd
    över alla fältets träd,
och dess (tjocka) grenar är förökade
    och dess (inte lika kraftiga) grenar har blivit långa
    på grund av den rika tillgången till vatten när det skjuter skott.
6Alla himlarnas fåglar
    bygger sina bon i dess grenar
och alla fältets djur
    leder in sina ungar under dess grenar
och i dess skugga
    vistas alla stora folkslag.

[Människor i ett rike liknas vid fåglar och djur, se Hes 17:23; Dan 4:12-21; Matt 13:32.]
7Så var det hederligt i sin storhet
    i sina grenars längd,
för dess rötter sträckte sig
    till många vatten.
8Cedern i Guds (Elohims) trädgård
    kan inte dölja det,
cypresserna
    liknade inte dess grenar
och platanträdet
    var inte som dess grenar,
inget annat träd i Guds (Elohims) trädgård
    liknade det i sin skönhet.
9Så skönt (vackert) gjorde jag det,
    med mängden av grenar (många täta, lummiga grenar)
så att alla Edens träd som var i Guds (Elohims) trädgård
    avundades det.
10Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Eftersom du [troligtvis Egypten] är upphöjd i din resning och har placerat hans [Assyriens] topp bland de tjocka grenarna och hans hjärta är upphöjt (stolt, högmodigt) i hans höghet, 11ska jag ge honom i händerna på folkslagens mäktiga, de ska med säkerhet ta hand om honom, jag ska driva ut honom efter hans ondska. [Skiftet mellan andra och tredje person (du och han) verkar indikera skifte mellan Egypten som det refererats till tidigare och cederträdet som är Assyrien.] 12Främmande, brutala folkslag, ska hugga av honom och kasta ner honom, över bergen och i alla dalar är hans fallna grenar och hans stam ligger bruten i landets alla vattendrag, och alla jordens folk går ner från hans skugga och lämnar honom. 13Alla himlarnas fåglar vistas över hans kadaver och alla fältets djur över hans grenar, 14till dess det blir slut på alla träd vid vattnen som upphöjer sig själva i sin resning, och de inte längre placerar sina toppar bland de tjocka stammarna och deras mäktiga inte står upp på sina höjder, alla som dricker vatten, för de är alla utlämnade till döden, till de nedersta delarna av jorden, mitt ibland människors söner med dem som går ner i avgrunden.

15Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): På den dagen när han [cederträdet – Assyrien] går ner till Sheol (underjorden, de dödas plats) ska jag låta djupen sörja och sluta sig över honom, och jag ska hålla tillbaka dess floder och stora vatten ska stå, och jag ska låta Libanon sörja över honom och alla fältets träd bli bleka för honom. 16Jag ska låta folkslagen skälva (darra) vid hans fall, när jag kastar ner honom till Sheol (underjorden) med dem som går ner i avgrunden, och alla Edens träd, Libanons utvalda och bästa, alla som dricker vatten blir tröstade i de nedre delarna av jorden. 17Även de går ner till Sheol (underjorden) med honom, till dem som är slagna med svärd, de som var i hans armar, som vistades under hans skugga mitt ibland folkslagen. 18Vem är du lik i härlighet och i storhet bland Edens träd? Likväl ska du föras ner med Edens träd till jordens nedre delar, du ska ligga mitt ibland de oomskurna, med dem som är slagna med svärd. Detta är farao och hela hans skara, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).






Igår

Planer

Stäng  


Parallell