Höga Visan är kanske den bok i hela Bibeln som mer än någon annan förknippas med kärlek. Det är växelvis bruden, brudgummen, vännerna och vid ett tillfälle brudens bröder som talar i denna bok.
    Det är lätt att se att den förutom en äktenskaplig kärlek mellan man och hustru också är en utmärkt bild på Jesus och oss som hans brud. Jesus vill ha en lika intim relation till oss som den som finns mellan en man och en kvinna när äktenskapet är som bäst enligt Guds intentioner, se Ef 5:25-33.
    Det förekommer i vissa judiska kretsar att man läser hela, men oftast valda delar, av Höga Visan i samband med bröllop. En annan förekommande tradition, är att man läser Höga Visan under månaden elul (infaller i aug/sep). De som gör det ser umgänget med Messias – Konungen, i denna bok. Månaden elul är den månad i den hebreiska kalendern (den 6:e) då kungen kommer ut på fältet och har ett enklare och intimare umgänge med folket, till skillnad från när han sitter i sitt palats och man måste söka audiens för att få träffa honom. Elul präglas också av en stor messiasförväntan i kombination med rannsakan och omvändelse. Det är den månaden före jom kippur, den stora försoningsdagen (det bibliska namnet är jom hakippurim – ordagrant "försoningarnas dag") som infaller 10:e tishri, och det gäller att ha allt rätt i sitt liv så att man blir inskriven i Livets bok.
    Litterärt är denna bok ett poetiskt mästerverk med alla önskvärda ingredienser av kiasmer, parallellismer och många underbara poetiska omskrivningar.

Struktur
Boken består av sju enheter. Varje enhet (förutom sista) börjar med de två älskarna separerade, men slutar med att de är förenade. Den sjunde och sista både börjar och slutar med att bruden och brudgummen är tillsammans. Det kiastiska mönstret är:

A Ömsesidig kärlek (Höga V 1:2-2:7)
  B Brudgummens inbjudan – ut på landsbygden (Höga V 2:8-17)
    C Kvinnans sökande i natten (Höga V 3:1-5)
      D Centralt stycke – bröllopsdagen (Höga V 3:6-5:1)
    C´ Kvinnans sökande i natten (Höga V 5:2-7:11)
  B´ Brudens inbjudan till mannen – ut på landsbygden (Höga V 7:12-8:4)
A´ Avslutande ord – gemensam kärlek (Höga V 8:5-14)

Genre: Poesi

Skrivet: Omkring år 900-talet f.Kr.

Författare: Salomo.

Sjung sångerna som tillhör Salomo!

[Denna vers översätts oftast "Sångernas sång av Salomo" men detta är en möjlig alternativ översättning. En uppmaning att sjunga Salomos sånger. Namnet Salomo förekommer sju gånger i den här boken och pekar på den fullkomliga kungen, Jesus.]

A – Ömsesidig kärlek (1:2-2:7)

Brudens ord
²[Första sektionen, Höga V 1:2-2:7, hör ihop med det sista stycket, Höga V 8:3-14. Båda styckena har ett kiastiskt mönster där den röst som talar alternerar mellan en kvinna och en man sju gånger. Exakt samma mönster finns i den sista delen. Även unika ord och teman uppträder i omvänd ordning. Det hebreiska ordet för kyss neshiqah används bara här och i Höga V 8:1. Även i antal ord sker ett crescendo mot den centrala versen. Vers 2-7 har 73 ord, vers 8-11 har 48 ord, vers 12-14 har 20 ord och den centrala vers 15 har 7 ord! Sedan stegras antal ord igen på andra halvan av kiasmen med 13, 12 och 49 ord.
    Bildspråken från GT och NT hör ihop. Här i Höga Visan beskrivs hur Gud kysser oss (Brudgummen kysser bruden) och i NT används grekiska ordet proskuneo, som översätts med tillbe och vars betydelse är att falla ner på knä och kyssa någon i vördnad. Det används om hur Fadern söker sanna tillbedjare, se Joh 4:21-23. GT visar hur Gud kommer till oss och precis som brudgummen traditionellt först kysser bruden visar att han vill ha en intim relation med oss. Sedan i NT kommer brudens svar i form av att hon kysser Gud (brudgummen) och därmed ger sitt ja till att också vara med på den intima relationen, som nu har blivit möjlig genom att Jesus fullbordade allt för oss för att kunna komma tillbaka till den intima relation med Gud som bröts av syndafallet.]

Låt honom kyssa mig
    med kyssarna från sin mun.

För din kärlek (passionerade känslor – hebr. dod) [plural] är bättre än vin,
     ³bättre än doften av dina väldoftande salvor.
Ditt namn är som utgjuten olja,
    därför är du älskad av de unga kvinnorna.

⁴Dra mig (till dig), vi vill springa efter dig,
    kungen har fört in mig i sin kammare [på bröllopsnatten].

[Det hebreiska ordet för kärlek i vers 2, dod, kommer troligtvis från ett verb "att koka"; används om fysisk attraktion och kärlek – kanske bubblande känslor, se Ords 7:18; Höga V 4:10; 7:12; Hes 16:8; 23:17.]

[Kör:]
Vi [kvinnan, kanske tillsammans med Jerusalems döttrar, se vers 5] vill vara glada och fröjda oss med (i) dig,
    vi ska finna din kärlek (bubblande, passionerade känslor) mer välluktande än vin.

⁵Jag är svart (solbränd) [har arbetat med kroppsarbete utomhus], men vacker – ni Jerusalems döttrar,
    [svart] som Kedars [mörka] tält [vävda av svart gethår],
    [vacker] som Salomos draperier (tält).
⁶Se inte på mig (nedsättande) för att jag är svart,
    för att solen har bränt mig.
Min mors söner (mina bröder och/eller halvbröder) var förbittrade på mig
    och tvingade mig att arbeta i deras vingård,
    men min egen vingård har jag inte kunnat ta hand om.
    [Denna vers beskriver en fattig kvinna som förmodligen varit tvungen att göra slavarbete.]
⁷Berätta för mig, du som min själ (hela min person) älskar,
    var låter du din flock beta, var låter du din flock vila vid middagstiden?
Varför skulle jag vara som en beslöjad
    vid dina vänners hjordar?

Brudgummens ord
⁸Om du inte vet det, du skönaste (vackraste) bland kvinnor,
    gå din väg framåt i flockens fotspår
och föd dina lamm
    bredvid herdarnas tält.
⁹Jag har jämfört dig, min kärlek, med en springare (smäcker och ståtlig häst, ett sto)
    framför faraos vagnar.
¹⁰Dina kinder är så vackra med sina smycken,
    din hals med rader av pärlor.
¹¹Vi ska göra smycken av guld
    med infattningar av silver åt dig.

Brudens ord
¹²När kungen satt vid sitt bord,
    avgav min nardus sin väldoft.
¹³Min älskade (raring) är för mig som en bägare
    med myrra som ligger mellan mina bröst.
¹⁴Min älskade (raring) är för mig som en klase med henna [vacker blomma]
    i Ein Gedis vingårdar [vid Döda havets västra sida].

[Henna återkommer även i Höga V 4:13. Ursprungligen från Indien, men hade troligtvis importerats av Salomo och växte i hans trädgårdar. Den symboliserar en ovanlig doft, är dyrbar och kommer långt bortifrån.]

Brudgummens ord
¹⁵[Detta är den centrala versen i den första sektionen:]
Se, du är vacker, min älskade,
    se, du är så underbar,
    dina ögon är som duvor.

Brudens ord
¹⁶Se, du är så ljuvlig, min älskade (raring),
    ja, välbehaglig,
    också vår dagbädd är lövrik.
¹⁷Bjälkarna i vårt hus är av cederträ,
    panelen är av cypress.

Vy från Haifa över Medelhavet. Saronslätten sträcker sig söder om Haifa nedanför Karmelberget. Den moderna staden Natanya (som betyder "en gåva från Gud") är huvudorten i detta bördiga område som får nederbörd året om.

¹Jag är en Sarons ros,
    en lilja i dalen.
    [Saronslätten är känd för sin rika bördighet med många olika blomsterarter.]

Brudgummens ord
²Som en lilja bland törnen,
    så är min älskade bland döttrarna.

Brudens ord
³Som ett äppelträd bland skogens träd,
    så är min älskade (raring) bland sönerna.
Jag älskar att sitta i dess skugga
    och dess smak är söt i min mun.
⁴Han har fört mig till festhallen [ordagrant "vinhuset"; platsen för banketten/bröllopsfesten],
    hans baner (stam, släkt eller familjs fana) över (som täcker) mig är kärleken.

[Det finns två hebreiska ord för baner. Ordet nes beskriver en militär flagga som användes i strid, se Jes 18:3. Här används istället hebr. degel som är den fana som var och en av de tolv stammarna hade, se 4 Mos 1:52. Det illustrerar fint hur bruden lever under kärlekens stam. Samma rotord används även i Höga V 6:4, 10. Det går också att härleda ordet till det akkadiska diglu som har att göra med "intention" och "önskan", i så fall blir betydelsen "hans önskan för henne är kärleken".]

⁵Upprätthåll mig med russinkakor, vederkvick mig med äpplen,
    för jag är sjuk av kärlek.

⁶[Refräng 1 – återkommer i Höga V 8:3-4:]
Hans vänstra arm är under mitt huvud
    och hans högra arm omfamnar mig.
⁷Jag besvär er, ni Jerusalems döttrar, vid gasellerna och vid fältets hindar,
    att inte väcka, att inte oroa kärleken förrän den själv önskar.

B – Brudgummens inbjudan (2:8-17)
⁸[I bokens andra sektion (vers 8-17) kommer den unge mannen till kvinnans hem och inbjuder henne att följa med ut i landsbygden. Den har sin parallell i den näst sista sektionen där det är kvinnan som vill bjuda ut mannen, se Höga V 7:12-8:4. Stycket består av tre delar med kvinnans beskrivning av mannens inbjudan, mannens inbjudan och en avslutande refräng som beskriver hur de hör ihop.]

Brudens ord
Hör rösten av min älskade (raring),
    se någon kommer,
hoppande och skuttande över bergen,
    springande över kullarna.
⁹Min älskade (raring) är som en gasell eller en ung hjort,
    han står bakom vår mur,
han kikar in genom fönstret,
    kisar genom gallret.


Brudgummens ord
¹⁰[Brudgummen börjar med att beskriva årstiden i vers 11. Det är nu vår, någonstans kring april. Det som kännetecknar vintern i Israel är att det är en regnperiod med inslag av snö i högre terräng. Det kommer i princip aldrig något regn mellan påsk och lövhyddohögtiden.]

Min älskade (raring) talar och säger till mig:

Stå upp, min älskade (kära),
    min sköna (vackra), och kom ut!
¹¹Vintern är förbi,
    regnet har passerat och är borta.
¹²Blommorna visar sig på marken,
    tiden för sång är här och turturduvan hörs i vårt land.
¹³Fikonträdet har gröna fikon (kart)
    och vinrankornas blommor avger sin doft.
Stå upp, min älskade (kära),
    min sköna (vackra), och kom till oss.

¹⁴Min duva som är i bergsklyftan,
    som är gömd i klippavsatsen,
låt mig se ditt ansikte,
    låt mig höra din röst,
för din röst är behaglig
    och ditt ansikte är attraktivt.
¹⁵Fånga rävarna,
    de små rävarna
som fördärvar vingården,
    för vår vingård står i blom.

[Detta är en poetisk omskrivning, en bön om att ingenting ska få störa eller förstöra den första skira och passionerade kärleken. Se Upp 2:4 där Jesus sätter stort värde på just den första kärleken och vikten av att bevara den.]

Brudens ord
¹⁶Min älskade (raring) tillhör mig och jag tillhör min älskade (kära),
    som låter sin hjord beta bland liljorna.
¹⁷Till dess att dagen svalnar
    och skuggorna flyr bort,
vänd om, min älskade (raring),
    och bli som en gasell
eller en ung hjort
    på de tvådelade bergen [Höga V 4:5-6].


C – Sökandet i natten
¹[Bokens tredje sektion (vers 1-5) handlar om kvinnans sökande efter sin älskade. I det kiastiska mönstret hör den tematiskt ihop med den femte sektionen (Höga V 5:2-7:11). Nu följer en sektion där kvinnan återberättar sitt sökande efter sin älskade. Stycket följer samma tema som tidigare sektioner: Hon saknar honom, söker efter honom och hon finner honom. Dock har denna sektion ingen dialog. Det finns en fin kiastisk struktur även här:

A I bädden – ensam, vers 1
 B Hon lämnar hemmet, vers 2
  C Vakterna finner henne, vers 3a
   D Central vers: Hennes desperata fråga, vers 3b
  C´ Hon lämnar vakterna och finner sin älskade, vers 4a
 B´ Hon återvänder hem, vers 4b
A´ Tillbaka i kammaren – förenade, vers 5]

På min bädd under natten
    sökte jag honom som min själ älskar;
jag sökte honom men fann honom inte.

²Jag vill stå upp och gå runt i staden,
    i gränderna och på de stora gatorna
vill jag söka efter honom som min själ älskar.
    Jag sökte honom men fann honom inte.

³Väktarna som går runt (patrullerar) i staden fann mig.

Har ni sett honom som min själ älskar?

⁴Jag har nätt och jämt kommit förbi dem (väktarna)
när jag finner den som min själ (hela jag) älskar.

Jag håller fast honom och låter honom inte gå
förrän jag har fört honom till min mors hus,

till hennes kammare som födde mig.
⁵Jag besvär er, ni Jerusalems döttrar,
    vid gasellerna och vid fältets hindar,
att inte väcka, att inte oroa kärleken
    förrän den själv önskar.

D – Bröllopsdagen (3:6-5:1)

Brudtåget – kungen på sin bröllopsdag
⁶[Denna sektion är den fjärde och centrala i Höga Visan. I judisk tradition var det förr vanligt att bruden efter trolovningen väntade och förberedde sig i sitt eget hem (föräldrahemmet). Under tiden gjorde brudgummen i ordning parets nya hem. Oftast betydde det att han byggde till några nya rum på sin fars hus. När detta var klart hämtade han sin brud till bröllopet under pompa och ståt. Det är ett sådant brudtåg som beskrivs i de följande verserna. Jämför Jesus som säger att han ska gå till Fadern för att bereda rum åt oss, se Joh 14:1-3. Någon gång i sista tiden före tusenårsriket ska han också hämta oss på ett spektakulärt sätt.]

Vem är detta, hon som kommer upp från öknen
    som en pelare av rök,
parfymerad med myrra och rökelse,
    med köpmännens alla kryddor?
⁷Se, det är Salomos bärstol,
    60 krigare av de mäktiga männen (hjältarna) i Israel går runtomkring den.
    [Några före, några efter och några på sidorna i god ordning.]
⁸Alla av dem kan svinga svärdet
    och är skickliga i strid,
varje man har sitt svärd vid låret
    på grund av nattens fasor.
    [De är redo att försvara sig när som helst.]
⁹Kung Salomo har gjort sig en bärstol
    av trä från Libanon.
    [Troligen cederträ som är Libanons nationalsymbol.]
¹⁰Han har gjort stolparna av silver,
    taket av guld
och sätet av purpur.
    Invändigt har den blivit klädd med kärlek av Jerusalems döttrar.

¹¹Gå ut, ni Sions döttrar, och skåda på kung Salomo,
    titta också på kronan [kanske en blomsterkrans]
som hans mor har krönt honom med på hans bröllopsdag,
    dagen för hans hjärtas glädje.

Brudgummens ord
¹Se, du är skön, min älskade (kära),
    se, du är skön!

[Nu följer beskrivning av sju kroppsdelar, se även Höga V 6:5-7:]

Dina ögon är som duvor bakom din slöja.
Ditt hår är som en flock tackor som myllrar ner från berget Gilead.
²Dina tänder är som en flock nyklippta tackor [som alla ser likadana ut] som har kommit upp ur badet,
    alla har en tvilling och ingen av dem fattas. [Tandraderna är kompletta och bettet symmetriskt.]
³Dina läppar är som en scharlakansröd tråd – ditt tal är ljuvligt.
Dina tinningar bakom din slöja är som brustna (delade) granatäpplen.
⁴Din hals är som Davids torn byggt i rader (terrasser; elegant ordnade i rader; vapen/försvar – hebr. talfijah) [ovanligt ord; kan anspela på halsband],
    tusen sköldar hänger på den, alla krigarnas sköldar.
⁵Dina två bröst är som två killingar, tvillingar av en gasell som betar bland liljorna.

⁶Till dess att dagen svalnar
    och skuggorna flyr bort,
vill jag ta mig till myrrabergen
    och bergen med rökelse.

⁷Du är alltigenom underbar, min älskade (kära),
    det finns ingen fläck eller defekt på dig.
[Denna vers är den centrala i detta stycke, och tematiskt i hela Höga Visan, se även Ef 5:27.]

⁸Kom med mig från Libanon, min brud,
    kom med från Libanon.
Skåda ut från Amanas topp,
    från toppen på Senir [det amoreiska namnet på berget Hermon] och Hermon [Israels högsta berg],
från lejonets kula,
    från leopardernas berg.

⁹[Här i vers 9-11 speglas de sju kroppsdelarna som räknades upp i vers 1-5. Ögon, hals/halsband, osv. Uttrycket "min syster, min brud" används tre ggr i vers 9-12. Det kan ha att göra med att det är en halvsyster eller kusin. Men det är också signifikativt när vi ser på det faktum att vi är syskon med både Jesus och hans brud.]

Du har fångat mitt hjärta, min syster, min brud,
    du har fångat mitt hjärta
med en enda blick (ordagrant "med ett av dina ögon"),
    med en pärla av ditt halsband.
¹⁰Hur underbar är inte din kärlek (dina passionerade känslor – hebr. dod), min syster, min brud!
    Hur mycket bättre din kärlek (dina passionerade känslor) än vin!
    Och doften av dina salvor än alla kryddor!
¹¹Dina läppar dryper av honung från en vaxkaka, min brud,
    honung och mjölk är under din tunga.
    Doften av dina kläder är som doften från Libanon.

¹²En stängd trädgård är min syster, min brud,
    en sluten källa, en förseglad fontän.

[Hela versen är en poetisk omskrivning för en orörd jungfru. Det är precis så Jesus ser på oss när vi lämnat egenrättfärdigheten och tagit emot att vi är rättfärdiggjorda genom Jesus. Då är vi lika rena och orörda som en jungfru.]

¹³Dina skott (plantor; som skjuter fram – hebr. shelach) är en fruktträdgård med granatäppelträd,
    med utvalda, dyrbara frukter,
    henna med nardus,
¹⁴nardus och saffran,
    kalmus och kanel,
    med träd som ger alla sorters rökelse,
    myrra och aloe,
    med alla de yppersta kryddorna,
¹⁵en trädgårdsbrunn,
    en källa av levande vatten [Joh 7:38]
    och strömmar från Libanon.

Brudens ord
¹⁶Vakna, nordanvind,
    och kom, sunnanvind,
blås över min trädgård
    så att dess kryddor (doften av kryddorna) flyger (strömmar, droppar) ut.
Låt min älskade (raring) komma till sin trädgård
    och äta dess utvalda frukter.

[Nordanvinden i Bibeln står för dom och olycka och har med sig kyla. Sunnanvinden har med sig värme. Inget annat väderstreck har så många olika ord som söder. Här används det hebreiska ordet tejman som ordagrant betyder "högra sidan" och symboliserar i detta fall det som är rätt och riktigt, det som finns på den högra sidan. Eftersom bruden önskar att både nordan och sunnan ska komma är det att tolka som att hon ber om att både motgång och medgång i livet ska göra att väldoften från trädgården sprids. Det överensstämmer med Jesu och Paulus undervisning om att vi alltid ska vara Messias väldoft oavsett omständigheterna, se Joh 12:1-3; 2 Kor 2:14-16.]

Tillbaka upp

---

Ps 50:1-23

Psalm 50 – Sann tillbedjan

Denna psalm är skriven som en domstolsförhandling där Herren ställer frågor till sitt folk. Det finns likheter med Jes 1:2-20. Gud värdesätter äkta tillbedjan framför tomma religiösa ritualer. Detta är den första psalmen som tillskrivs Asaf.

Författare: Asaf

Struktur:

1. Introduktion, vers 1-6
2. En rätt tillbedjan, vers 7-15
3. En rätt livsstil, vers 16-21
4. Slutsats, vers 22-23

¹En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av (för) Asaf.

[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, denna och Ps 73-83.]

Gud (El), Herrarnas Gud (Elohim Jahveh) [Gudarnas gudar – den mäktige Guden],
    har talat och kallat (namngett) jorden
    från solens uppgång till dess nedgång [från öst till väst – över hela jorden].

[Det var genom att tala som allting blev till i skapelsen, här påminns om hur Guds tal är skapande. Kombinationen av Guds namn El Elohim Jahveh är ovanlig, se även vers 14 och 22.]
²Från Sion [templet i Jerusalem], skönhetens fulländning, har Gud (Elohim) strålat fram (visat sig i glans),
     ³vår Gud (Elohim) kommer och han tiger inte (kan inte tiga).
En förtärande eld stormar kraftigt framför honom
    och runt omkring honom.
⁴Han kallar på himlarna däruppe
    och på jorden, till att döma sitt folk. [Himlarna och jorden är Guds vittnen när han dömer, se 5 Mos 32:1.]
⁵Samla mina heliga till mig,
    dem som har ingått förbund med mig genom ett offer.
⁶Himlarna berättar om hans rättfärdighet,
    för Gud (Elohim) själv är domare.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

⁷[Vers 7-15 riktar sig till folket i stort:]
Hör mitt folk och jag ska tala,
    Israel och jag ska vittna mot dig.
    Gud, din Gud (Elohim Elohim) det är jag.
⁸Jag tillrättavisar dig inte för dina offer,
    dina brännoffer är ständigt inför mig.
⁹Jag har inget behov av en tjur från ditt hus,
    eller boskap från din fålla.
¹⁰Alla skogens djur är mina,
    boskapen på tusen kullar.
    [Ett uttryck för att allt levande tillhör Gud, han har ju skapat allting till sig själv.]
¹¹Jag känner alla bergets fåglar
    och fältets vilda djur är mina.
¹²Om jag blev hungrig, skulle jag inte säga det till dig [Israel],
    världen tillhör mig och allt som finns i den. [Ps 24:1; 89:12]
¹³Äter jag tjurars kött
    eller dricker jag getters blod?
¹⁴Offra tacksägelsens offer till Gud (Elohim) [3 Mos 7:11-18]
    och uppfyll dina löften till den Högste (Elion).
¹⁵Och ropa till mig på nödens dag [då du är trängd och möter svårigheter],
    jag ska befria dig och du ska ära mig.

¹⁶[Vers 16-23 riktar sig personligt:]
Men till den gudlösa (ogudaktige, ondskefulle) säger Gud (Elohim):
    "Vad gör du (vad har du för dig)?
    Räknar (återger) du mina förordningar (ordagrant "saker inristat" – hebr. chukim) och tar mitt förbund i din mun?
    [Hur vågar du tala som om du kände mig? Jämför 2 Tim 3:5.]
¹⁷Du hatar tillrättavisning
    och kastar mitt ord bakom dig (vänder ryggen till det).
¹⁸När du ser en tjuv är du belåten med honom,
    och din del är tillsammans med äktenskapsbrytare.
¹⁹Du har öppnat din mun för ondska,
    och din tunga främjar svek och bedrägeri.
²⁰Du sitter och talar mot din broder,
    skvallrar om din egen mors son.
²¹Dessa saker har du gjort. Skulle jag då vara tyst?
    Du tänker att jag är likadan som du,
    men jag förebrår dig och ställer detta inför dina ögon.

²²Betänk nu detta, du som glömmer bort Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden],
    annars ska jag slita dig i stycken utan att någon räddar (rycker bort) dig.
²³Ett lovets offer ärar mig,
    och till den som styr sina steg rätt
    ska jag visa Guds (Elohims) frälsning."

Tillbaka upp

---

Ords 22:22-23

1. Ta inte pengar från den fattige
²²Råna inte den fattige bara för att han är fattig,
    och använd inte din position för att förtrycka den svage i porten [där stadens domstol hölls].
²³Herren (Jahveh) för deras talan (är deras försvarare)
    och berövar (tar undan, "plundrar" – hebr. qava) livet från dem som plundrar (hebr. qava) [den fattige].

Tillbaka upp

---

2 Kor 8:16-24

Tre bröder kommer och förbereder insamlingen
¹⁶Vi tackar Gud som har väckt samma iver (entusiasm) för er i Titus hjärta. ¹⁷Han lyssnade till vår maning och blev så ivrig att han av egen fri vilja gav sig i väg till er.

[Titus som var en grek från Antiokia i Syrien hade rest tillsammans med Paulus och Barnabas, se Gal 2:1-3. Han har nyss kommit från Korint och mött Paulus med goda nyheter, se 2 Kor 7:13. Han är nu på väg tillbaka till Korint och är troligen också den som tar med sig detta brev. Titus är den som har huvudansvaret för insamlingen, tillsammans med honom reser också två bröder. Den förste kallas "en broder" och den andre "vår broder". Det antyder att den förste kom från en annan region, medan den andre var känd för de troende i Makedonien där Paulus befann sig när han skrev detta brev. Paulus uttalande i 2 Kor 9:4 antyder att ingen av dessa bröder var från Makedonien. Att de inte namnges kan vara för att skydda deras identitet och förhindra onödiga risker för rån. Breven lästes högt och utomstående hörde detta, se 1 Kor 14:23.]

¹⁸Tillsammans med honom har vi sänt den broder som får beröm i alla församlingarna för sitt arbete i evangeliets tjänst. [Han var en välkänd evangelist.] ¹⁹Och inte bara det, han är också vald av församlingarna till att följa med oss på resan med gåvan som vi förmedlar till Herrens ära och som bevis på vår goda vilja. [De som reste med Paulus var Lukas, Sopater, Aristarchus, Secundus, Gaius, Timoteus, Tychikus och Trofimus, se Apg 20:4. Det är troligt att den onämnda brodern är någon av dessa.] ²⁰Så undviker vi att någon kritiserar oss för hur vi förmedlar den frikostiga gåvan. ²¹Vi är nämligen noga med att göra det som är rätt, inte bara inför Herren utan också inför människor.

²²Tillsammans med dem har vi sänt vår broder [den tredje personen som följer med Titus tillbaka till Korint, kanske Tychikus]. Han har ofta och på många sätt prövats och funnits hängiven, särskilt nu eftersom han har så stort förtroende för er.

²³När det gäller Titus [om det finns några frågor kring honom], så är han min vän och medarbetare i arbetet för er. Vad gäller bröderna [om det är några frågor kring de två bröderna], så är de församlingarnas sändebud (apostlar, ambassadörer) till den Smordes (Kristi) ära (som gör Jesus känd, reflekterar honom, se även 2 Kor 2:15).

[De två bröderna som reser med Titus finns med som trovärdiga vittnen. Det finns en transparens och öppenhet med de insamlade medlen, så att allt går rätt till.]

²⁴Ge dem nu inför församlingarna bevis på er kärlek och på att vi hade rätt när vi berömde er inför dem.

Tillbaka upp