Psalm 53 är snarlik Psalm 14. Introduktionen skiljer sig lite åt. Här finns ytterligare två hebreiska ord, mahalat och maskil. Gudsnamnet Elohim används genomgående här medan psalm 14 använder Jahveh, se Ps 14:2, 6, 7. Vers 5-6 är annorlunda. Istället för en försäkran om att Gud är de rättfärdigas tillflykt och en klagan på de orättfärdiga i Ps 14:5 beskrivs här de ondas ben som redan skingrade, se Ps 53:6. I Psalm 53 beskrivs det profetiska uppfyllandet av det som Psalm 14 talar om.
    På Bibelns tid var det en självklarhet att tillvaron hade en andlig dimension. Frasen "det finns ingen Gud" i vers 2 syftar snarare på en praktisk ateism än vår tids västerländska teoretiska ateism. Psalmens budskap riktar sig därför även till den som säger sig tro, men lever sitt liv som om Gud inte finns. Det hebreiska ordet för dåre är naval och kommer från navel som beskriver något som tynar bort, faller ner och vissnar. Detta ord beskriver inte någon som är dum eller ointelligent. Istället handlar det om moralisk dårskap. Den som gång på gång går emot sitt samvete dör till sist inombords och kväver sitt andliga liv. Bilden som målas upp är en moral som skrumpnar och förtvinar, se även inledningen till Ordspråksboken för de olika orden för dåre i hebreiskan. I Första Samuelsboken berättas om en man som just hette Naval. Under en period när David var på flykt från Saul ville Naval inte kännas vid David trots att David varit god mot honom, se 1 Sam 25:25. När David nu sjunger ut det hebreiska ordet naval i denna psalm, finns säkert associationen till denne man med samma namn som personifierar dårskap i Davids bakhuvud.

Citeras: Vers 2-4 citeras sammanfattande i Rom 3:10-12

Författare: David

Struktur:
1. Dårens gärningar, vers 1b-4
2. Guds dom, vers 5-6
3. Bön om frälsning, vers 7

Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till mahalát. En undervisning (instruktion, välskriven sång – hebr. maskil) av (till) David.

[Ordet mahalat finns bara här och i inledningen till Psalm 88, se Ps 88:1. Troligtvis har det att göra med sorg, och indikerar en sorgsen melodi.]

²Dåren (den moraliskt förtvinade, den som är på väg att tyna bort) säger i sitt hjärta (till sig själv):
    "Det finns ingen Gud (han bryr sig inte)." [Ps 10:4]
De [människor som inte vill veta av Gud] är fördärvade (förstörda, som ödelagda städer),
    de har begått avskyvärda handlingar,
    ingen gör det goda.
    [Ordet "fördärvade" används första gången om tillståndet på jorden innan syndafloden, se 1 Mos 6:11.]
³Gud (Elohim) skådar ner från himlen på människosläktet (Adams barn),
    för att se om det finns någon som är förståndig (lever vist),
    någon som frågar efter (söker, tar sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Gud.

[Även denna vers för tankarna tillbaka till Första Moseboken och hur Gud kom ner för att se vad människorna gjorde när de byggde Babels torn, se 1 Mos 11:5.]

⁴Alla har vikit av [från den rätta vägen, söker inte Gud],
    tillsammans, alla har blivit moraliskt korrupta (har de härsknat och stinker);
    ingen gör det som är rätt,
inte en enda en.

[Paulus citerar från denna vers, se Rom 3:10-12. Den leder till slutsatsen att "alla har syndat och saknar härligheten från Gud." Ordet för "har blivit moraliskt korrupta", hebreiska alach, är ovanligt. Det återfinns bara i parallellpsalmen Ps 14:3 och i Job 15:16. Det används om mjölk som blivit sur och kött som ruttnar, men också om moraliskt förfall. Människan var god från början, men har blivit moraliskt fördärvad. Kontrasten förstärks också av att första ordet är "alla" och det sista är det lägsta antalet ett, och inte ens "en enda". Se också Matt 5:13; Rom 1:22; Kol 4:6.]

⁵Förstår de ingenting (lär de sig aldrig),
    de som gör det onda?
De äter (förtär) mitt folk på samma sätt som de äter (förtär) bröd,
    de ropar inte (höjer inte sin röst i bön) till Gud (Elohim).

[Lika naturligt och alldagligt som att äta bröd, slukar och förgör dessa onda Guds folk. De söker inte Herren, de förkastar Guds existens och hans sanningar.]

⁶Där står de, helt skräckslagna (ordagrant "förskräckta förskräcks de"),
    utan att det finns något att vara rädd för
    eftersom Gud (Elohim) har skingrat benen (låtit dem försvinna) på dem som belägrade dig,
    du har fått dem att skämmas eftersom Gud har förkastat dem.

[Det är här i denna vers den största skillnaden är mellan Psalm 14 och 53, se Ps 14:5. I Psalm 14 fanns en förvissning om att Gud skulle skydda de rättfärdiga. Här är det profetiska löftet fullbordat, deras ben är skingrade och de är förkastade av Gud.]

⁷O, att Israels frälsning
    skulle komma från Sion [poetisk bild på Jerusalem, platsen för Guds närvaro].
När Gud (Elohim) vänder sitt folks öde (återupprättar sitt folk, för dem tillbaka från fångenskap),
    då ska Jakob jubla och Israel glädjas!

Tillbaka upp

---

Ords 22:28-29

4. Flytta inte på gränslinjer
²⁸Flytta inte på gränslinjer
    som dina förfäder har satt upp. [Ords 23:10]


5. Observera och lär
²⁹Observera en man som är skicklig i sitt arbete. Han kommer att stå inför (tjäna, arbeta för) kungar,
    han ska inte stå inför (tjäna, arbeta för) tvivelaktiga (låga, obetydliga) män.

Tillbaka upp

---

2 Kor 11:1-15

Ni är trolovade med Jesus
¹Hoppas ni kan stå ut med lite [så kallad] dårskap från min sida. Visst står ni ut med mig! ²För jag brinner för er med Guds iver. Jag har trolovat er med en enda man, den Smorde (Messias, Kristus), och vill föra fram en ren jungfru till honom. ³Men jag är rädd att liksom ormen med sin list förledde Eva [1 Mos 3:1-6], så kan också era sinnen förföras och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot den Smorde (Messias, Kristus).

[Paulus använder bilden av äktenskap och den judiska trolovningen som var mycket mer bindande än dagens förlovning. Paulus var som en far för församlingen i Korint, se 1 Kor 4:15. Jesus liknas ofta vid Adam, se Rom 15:14; 1 Kor 15:21-22, 45. Här liknas församlingen i Korint vid Eva. Församlingen är trolovad med Jesus. I stället för att stå emot djävulen, se Jak 4:7, hade korintierna lyssnat på djävulens representanter som förlett dem, se 2 Kor 11:13-15; 4:2.]

⁴För om någon kommer och
    predikar en annan Jesus
        än den vi har predikat,
    eller om ni tar emot en annan ande
        än den ni har fått
    eller predikar ett annat evangelium
        än det ni tidigare tagit emot,
då accepterar ni det gärna.

[Vi vet inte exakt vad dessa falska apostlar predikade; vi vet dock att Paulus predikade Jesus som korsfäst, se 1 Kor 1:23, och Herre, se 2 Kor 4:5.]

⁵Jag menar att jag inte på något sätt är underlägsen dessa "extraordinära-superapostlar".

[Paulus lägger till förstärkningsordet gr. huperlian, som är sammansatt av orden "övermåttan" och "mycket". Det blir en ironisk "extra allt" titel på dessa falska superapostlar som ansåg sig vara förmer än alla andra. Paulus motståndare i Korint upphöjde sig själva till skyarna. Samma titel används även i 2 Kor 12:11.]

⁶Även om jag inte är någon vältalare [inte följer de grekiska filosofernas retoriska stil] saknar jag inte kunskap, och den har vi alltid och på alla sätt lagt fram för er.

Var det en synd att predika utan ersättning?
⁷Var det en synd jag begick när jag ödmjukade mig för att ni skulle upphöjas och predikade Guds evangelium för er utan ersättning? ⁸Andra församlingar [i Makedonien] plundrade jag genom att ta emot lön för att kunna betjäna er. [Silas och Timoteus kom med finansiellt stöd till Paulus under hans första vistelse i Korint, se Apg 18:5.] ⁹När jag var hos er och saknade något låg jag ingen till last, för bröderna som kom från Makedonien försåg mig med det jag behövde. På alla sätt aktade jag mig för att bli en [finansiell] börda för er, och det tänker jag fortsätta med [eftersom det för med sig sociala förpliktelser mot givarna och hindrar mig från att predika fritt].

[En dåtida antik filosof var inte trovärdig om han inte kunde leva på sin filosofi. Det som förbryllade korintierna var hur en apostel för den uppståndne Jesus samtidigt måste arbeta för sitt uppehälle, se 1 Thess 2:9. Hans motståndare använde detta som ett argument för att han inte var någon verklig apostel. Termen "börda" handlar inte bara om att bli en ekonomisk börda för korintierna, utan också de sociala förpliktelser som förväntades mot givaren. Hade Paulus tagit emot gåvor från de välbärgade korintierna hade de rätt att styra över vad Paulus skulle predika. Andra grupper kunde också misstänka att han var "köpt" om han tog ställning i en fråga där det fanns olika intressen.]

¹⁰Så sant den Smordes (Kristi) sanning finns i mig [om det nu skulle vara en synd att predika utan att ta betalt, se vers 7] ska ingen i Achaias områden ta ifrån mig den stoltheten. [Achaia motsvarar nuvarande södra Grekland med städerna Korint, Kenkrea och Aten.] ¹¹Varför? För att jag inte älskar er? Det vet Gud att jag gör. ¹²Och jag tänker fortsätta göra som jag gör [predika utan att ta betalt], för att hindra dem som söker ett tillfälle att framstå som våra jämlikar i vad de skryter med. ¹³Sådana människor är falska apostlar, oärliga arbetare förklädda till den Smordes (Kristi) apostlar (budbärare). ¹⁴Och inte undra på det, Satan själv förklär sig till en ljusets ängel (budbärare). ¹⁵Då är det inte underligt om även hans tjänare förklär sig till rättfärdighetens tjänare. [De som lever ett rättfärdigt liv är "rättfärdighetens tjänare", inte de som utger sig för att vara det eller predikar för andra om rättfärdighet. Ett av kännetecknen på ett falskt budskap är att mörker sägs vara ljus.] Men de ska få det slut som deras gärningar förtjänar.

Tillbaka upp