Under (mirakel, underbar),
Rådgivare (en som ger råd, vägleder, planerar och hjälper),
Gud den Mäktige (El Gibbor),
Evig Fader,
Fridsfurste.

[I hebreiskan står ordet för namn i singular. Namnet som sedan följer består av åtta hebreiska ord (pele joets el-gibbor avi-ad sar-shalom). Innebörden skulle kunna formuleras: Han som hjälper på ett underbart och mirakulöst sätt – vår mäktige Gud, evige Fader och Fridsfurste. De sex sista orden bildar tre sammansatta par, medan de två första (under och rådgivare) antingen kan stå åtskilda eller också bilda en enhet. Slår man ihop betydelsen av under (som är ett substantiv i singular) och rådgivare (som i den hebreiska texten egentligen utgörs av ett verb) blir det: under-rådgivare eller extraordinär strateg! Delar man upp i två ord blir det totalt fem komponenter i namnet som i sin helhet består av åtta ord. Talet åtta står för en ny begynnelse och talet fem står för nåd! Det hebreiska ordet för furste (sar) kommer från verben för att strida och att regera som kung, dvs. "en stridande prins/furste". Sarah, den feminina formen av sar, kan översättas "en stridande prinsessa". Här kombineras ordet för stridande furste med shalom – frid, fred, helhet och fullkomlig harmoni på alla livets områden. Gud liknas även vid flera tillfällen vid en stridsman, se Ps 45:4-7. Benämningen El Gibbor återfinns bara här och i Jes 10:21.]

Piktogrammet för Mem föreställer en våg och vatten. Den latinska bokstaven "m" är lik den första bokstaven från 2000 f.Kr.

Hans herradöme ska vara stort (enormt, växande)
    och ha oändlig frid (fred, välgång, framgång, hälsa – hebr. shalom).
Han ska regera från Davids tron
    och över hans rike.
Han ska befästa och stödja det genom rättvisa och rättfärdighet,
    från nu och till evig tid.
Det är Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) intensiva kärlek (starka längtan, åtrå) [till sitt folk]
    som ska göra detta.

[I Jes 7:14 introduceras löftet om ett barn och här i vers 6 fortsätter det temat. Det finns en språklig detalj i den hebreiska texten i denna vers som pekar på jungfrufödseln. I frasen "hans herradöme ska vara stort" (hebr. le-marbeh ha-misrah) används inte den öppna formen för bokstaven mem (מ), istället är det den slutna formen (ם) som normalt sett används när bokstaven avslutar ett ord. Enligt rabbinerna så handlar denna vers om kung Hiskia. Eftersom han inte prisade Gud efter segern mot Sanheribs armé stängdes det öppna mem till ett slutet. Den kungliga linjen stängdes fram till dess att den sanne Messias skulle komma. Intressant är att just detta avsnitt är en tydlig referens till Jesus, lejonet från Juda stam.
    Bokstaven mem står för vatten och liv. Vår bokstav M har kvar den ursprungliga grafiska formen och avspeglar vattnets vågor. Rabbiner förknippar också bokstaven med moderlivet. Den hebreiska bokstaven ser ut som en mage och ett barn är i vatten innan det föds. En stängd bokstav mem är då ett stängt moderliv. Något som rabbiner undervisar står för en jungfrufödsel. Det är också intressant att Jesu mor Marias hebreiska namn är Mirjam, ett ord som börjar och slutar med den hebreiska bokstaven mem.]

⁸Herren (Adonai) sände ett ord mot Jakob [de tio norra stammarna],
    och det slår ner [som en blixt] i Israel,
⁹Och allt folket ska veta (vara intimt förtrogna med),
    även Efraims och Samariens invånare,
som säger med stolthet och arrogans i hjärtat:

¹⁰"Tegelstenarna har ramlat ner
    men vi ska bygga med huggen sten,
sykomorerna är nedhuggna
    men vi ska plantera cedrar på deras plats (i deras ställe)."

¹¹Därför har Herren (Jahveh) placerat motståndarna från Retsin på en höjd (högt upp) mot honom
    och sporrat hans fiender,
¹²araméerna i öster och filistéerna i väster,
    och de slukar Israel med vidöppen mun.

[Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
    utan han sträcker fortfarande ut sin hand.

[Frasen "För allt detta är hans vrede inte bortvänd" återkommer tre ggr i detta kapitel, se vers 17, 21. Men även tidigare i Jes 5:25 och senare i Jes 10:4.]

¹³Likväl vänder inte folket om till honom som slår dem,
    inte heller söker de Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
¹⁴Därför hugger Herren (Jahveh) bort huvud och svans,
    palmkvistar och kaveldun från Israel på en (enda) dag.
¹⁵Åldringen och mannen av rang, han är huvudet,
    och profeten som lär ut lögner, han är svansen,
¹⁶för de som leder folket för dem fel,
    och de som leds av dem blir fördärvade.
¹⁷Därför har Herren (Adonai) ingen glädje i deras unga män,
    inte heller förbarmar han sig över deras faderlösa och änkor,
för alla är ogudaktiga och gör det onda,
    och varje mun talar hänsynslöst (lättsinnigt).

[Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
    utan han sträcker fortfarande ut sin hand.

¹⁸Ondskan brinner som en eld,
    den slukar törnbuskarna och taggarna,
ja, den glöder djupt i skogen
    och den väller upp i tjocka moln av rök.
¹⁹Genom vreden hos Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot)
    brinner landet upp,
också folket är som bränsle för elden,
    ingen man skonar sin bror.
²⁰En hugger åt höger
    och är (förblir) hungrig
och han äter den vänstra,
    men är inte tillfredsställd (mätt),
var och en äter köttet från sin egen arm (avkomma).
²¹Manasse [äter] Efraim och Efraim [äter] Manasse,
    och tillsammans [vänder de sig] mot Juda.

[Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
    utan han sträcker fortfarande ut sin hand.

Tillbaka upp

---

Ps 55:1-24

Psalm 55 – Kasta din börda på Herren

Psalmen är en bön om hjälp när fiender hånar från alla håll. Det som smärtar David är att bakom allt detta förakt finns en person som tidigare varit hans nära vän. Psalmen uttrycker starka känslor och ibland önskar han fly bort från allt. Psalmen är delvis svåröversatt. Den innehåller fem hebreiska ord som bara förekommer här i hela GT, fyra andra ord har en osäker rot och tio rader är svårtydda.

Författare: David

Citeras: Vers 23 citeras av Petrus i 1 Pet 5:7

Struktur:
1. Bön till Gud, vers 2-4
2. Klagan och önskan att fly bort, vers 5-8
3. En stad fylld med ondska och terror, vers 9-12
4. En väns svek, vers 13-15
5. Hopp – Gud hör min röst, vers 16-19
6. Smickrande ord, men hat i hjärtat, vers 20-22
7. Förtröstan på Herren, vers 23-26

¹Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

På stränginstrument, en undervisning (instruktion, välskriven sång – hebr. maskil) av (till) David.

²Lyssna (vänd ditt öra), Gud (Elohim), till min bön
    och göm inte dig själv från min bön om hjälp (ignorera mig inte).
³Ge akt (lyssna uppmärksamt) på mig, hör (svara) mig;
    jag är rastlös [irrar från en tanke till en annan] i min klagan (fundering, i mitt lågmälda grubblande) och upprörd.
⁴På grund av min fiendes röst (rop, oväsen),
    på grund av de ondas förtryck,
för de kastar elände över mig
    och i sin ilska förföljer de mig.

⁵Mitt hjärta vrider sig i mig
    och dödens terror har övermannat mig.
⁶Fruktan och bävan (jordbävning, skakningar) har kommit över mig,
    skräck har övertäckt mig.
⁷Och jag säger: Om jag ändå hade (Vem skulle ge mig) vingar som en duva (hebr. jonah),
    då skulle jag flyga iväg och finna vila.
⁸Säkerligen skulle jag ta mig långt bort,
    jag skulle stanna i öknen.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

⁹Jag skulle skynda till min tillflyktsort,
    bort från stormvinden och ovädret.
¹⁰Fördärva, Herre (Adonai), dela deras tunga (förvirra och förbrylla deras tal) [1 Mos 11:1-9],
    för jag ser våld och kiv i staden,
¹¹dag och natt
    går de runt den [staden] på dess murar.
Överträdelser och elände råder därinne,
     ¹²ondska och ruiner finns i hennes [stadens] mitt.
Förtryck och bedrägeri
    lämnar inte hennes torg.

¹³Om en fiende hade hånat mig,
    hade jag uthärdat det.
Om min motståndare hade förhävt sig själv över mig
    hade jag kunnat gömma mig för honom.
¹⁴Men det är du, en man lik mig själv,
    min kompanjon och min nära vän!
¹⁵Vi hade en underbar gemenskap tillsammans,
    i Herrens (Elohims) hus brukade vi vandra runt med (bland) folkmassorna.

¹⁶Låt ödeläggelse komma över dem,
    låt dem gå ner levande i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
    för det onda är mitt ibland dem i deras hem.
¹⁷Jag vill ropa (höja min röst i bön) till Gud (Elohim)
    och Herren (Jahveh) ska (kommer) frälsa (rädda, befria) mig.
¹⁸Kväll och morgon och vid middagstid
    begrundar (funderar, reflekterar) jag och stönar (ropar högt);
och han har hört min röst.
     ¹⁹Han har återlöst hela mig (min själ – hebr. nefesh) i frid (shalom, hel och väl)
från striden mot mig (så att ingenting kan komma nära mig),
    för det var många som stred med [eller mot] mig.

[Hebr. immadi betyder "med mig" och kan antingen betyda att David hade många som var på hans sida, eller att hans motståndare som stred mot honom var många. Utifrån kontext och det generella temat i många psalmer, där psalmisten förtröstar på Gud och inte människor, så syftar det här troligen på fiender som stred mot honom, se vers 4, 20]

²⁰Gud (El) ska höra och ödmjuka dem,
    han som tronar sedan urminnes tid.
    [Här används hebr. kedem, öster, som också beskriver dåtid.]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Ingenting förändras,
    de fruktar (vördar, aktar) inte Gud (Elohim).
²¹Min kompanjon sträcker fram sin hand mot dem som lever i fred med honom
    och samtidigt vanhelgar han sitt förbund.

²²Mjukare (halare) än smör var hans mun (tal),
    ändå hade han krig i hjärtat –
        hans ord [var]
    lenare än olja,
ändå var de dragna svärd.

[Vers 22 formar en kiasm där hans ord står centralt och ramas in av två jämförelser.]

²³Kasta det som är dig givet (din lott – hebr. jehav) på Herren (Jahveh),
    så upprätthåller han (understödjer, bevarar, livnär) [kommer han alltid att ta hand om] dig. [1 Pet 5:7]
Han låter aldrig någonsin
    den rättfärdige vackla (falla; bli omkullkastad).
²⁴Men, du Gud (Elohim), ska störta (kommer att dra) ner dem
    i fördärvets grop –
blodtörstiga och bedrägliga människor –
    de ska inte leva [de når inte ens] hälften av sina dagar.
Men jag, jag förtröstar [kommer alltid att lita] på dig.

[Substantivet jehav används bara i vers 23 och kommer från det hebreiska verbet för "att ge". Här beskriver det något som har blivit tilldelat – en given lott i livet – mitt i den situation och tid man befinner sig i. Det kan innefatta både det som är tungt och svårt, men också det som är lätt och glädjefyllt. Eftersom Gud hela tiden är med och hjälper och stöttar, så betonas här möjligheten till befrielse från det som upplevs som en börda. Det är troligen därför den grekiska översättningen Septuaginta använder ordet merimna, som just betyder oro och bekymmer. Det är den översättningen Petrus refererar till i sitt brev där han också vidgar betydelsen till att kasta all oro och varje bekymmer på Herren, se 1 Pet 5:7.]

Tillbaka upp

---

Ords 23:4-5

7. Lägg inte all din energi på att jaga rikedom
⁴Trötta inte ut dig för att bli rik,
    lita inte på din egen [mänskliga, begränsade] förståelse (insikt).
⁵Om du bara fäster din blick på (fokuserar på) materiell rikedom,
    så är den plötsligt borta. Den har fått vingar och flyger i väg som en örn mot himlen.

Tillbaka upp

---

2 Kor 12:1-10

Uppryckt till paradiset
¹Jag måste [motvilligt] berömma mig, trots att det inte hjälper.

[Paulus påminner korintierna igen att det är galenskap att jämföra sig med varandra. Dock måste han göra det för att visa hur befängt hans rivaler i Korint agerat. Paulus fortsätter från "en förödmjukande nedsänkning för att undkomma människor" i föregående verser till "ett dramatiskt uppryckande till Guds tron". De falska apostlarna verkar ha berättat hisnande historier om sina syner och drömmar som fängslat en del av korintierna. Visioner var en viktig del i den hedniska kulturen och det är möjligt att man hade kvar det tänkesättet. Paulus tvingas nu ta upp detta ämne. Dock får denna berättelse en snöplig upplösning; Paulus kan inte berätta någonting om upplevelserna i paradiset.]

Nu kommer jag till syner och uppenbarelser från Herren. ²Jag vet en man som tillhör den Smorde (en människa som är i Kristus) som för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himlen. Om det var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet.

[Paulus berättar i tredje person, men det är troligt att det handlar om honom, se 2 Kor 12:1, 5, 7. Anledningen kan vara att han såg sig själv i synen, eller att han inte vill berömma sig. Händelsen inträffade fjorton år tidigare någon gång omkring 42 e.Kr. Det var före missionsresorna som beskrivs i Apostlagärningarna då Paulus befann sig i Antiokia i Syrien, se Apg 11:25-26.]

³Jag vet att den mannen – om det var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet -⁴blev uppryckt till paradiset och fick höra ord som ingen människa kan eller får uttala.

[Ordet "paradiset" har persiskt ursprung och beskriver en anlagd trädgård eller park. Det är en rofylld och glädjerik plats och används i den grekiska översättningen av Gamla testamentet om Edens lustgård, se 1 Mos 2:8. Ordet används tre gånger i Nya testamentet. I Luk 23:43 beskriver det platsen efter döden för de rättfärdiga, och i Upp 2:7 syftar det på det återupprättade Edens lustgård. Paradiset här är troligen en parallell till "tredje himlen" i vers 2. Om den första himlen är luften och atmosfären kring jorden, och den andra universum, så refererar den tredje himlen till den plats där Gud bor. I judisk och utombiblisk litteratur finns sju himlar beskrivna, men det är inte troligt att Paulus skulle använda dessa referenser.]

⁵Den mannen vill jag berömma mig av, men av mig själv vill jag inte berömma mig förutom mina svagheter.

[Dessa svagheter "skröt" Paulus om i förra kapitlet, se 2 Kor 11:22-30. Paulus använder samma ord, "svaghet", när han beskriver hur han första gången kom till korintierna. Där syftar hans "svaghet" på att han inte följde de dåtida filosofiska retoriska greppen. Anledningen var att deras tro inte skulle bygga på mänsklig visdom utan på Guds kraft, se 1 Kor 2:3-5.]

⁶Om jag ville berömma mig vore jag ändå ingen dåre, jag skulle bara säga sanningen. Men jag avstår, för att ingen ska tänka högre om mig än man gör när man ser eller hör mig.

En tagg i mitt kött

Paulus "tagg i köttet" är troligen onda människor som följer hans fotspår och skapar misstro mot honom och för människor bort från evangeliet.

⁷För att jag inte ska förhäva mig efter dessa väldiga uppenbarelser [som Paulus just beskrivit, se vers 1-6] har jag fått en tagg (en vass påle) i mitt kött (min kropp), en budbärare (ängel) från Satan som ska slå mig (med knytnävsslag), så att jag inte förhäver mig.

[Uttrycket "en tagg i mitt kött" talar inte bokstavligt om en tagg som gjorde ont och hindrade Paulus på hans resa. Det är en bild på något som var irriterande och besvärande för Paulus, som en tagg från en växt. Texten innehåller även fler bilder som gör det uppenbart att texten måste tolkas, en tagg kan inte slå med knytnävsslag. Det har spekulerats i allt från blindhet till någon dold synd. Ett vanligt antagande är att det var en fysisk sjukdom, men utifrån Paulus livsverk kan man fråga sig om en fysiskt svag person kunnat göra alla dessa resor.
    Uttrycket "törntagg" används flera gånger i GT. Där refererar det alltid till människor som besvärade och plågade israeliterna, se 4 Mos 33:55; Jos 23:13; Dom 2:3. Föregående kapitel handlar om Paulus lidande, och tittar man närmare är detta lidande orsakat av människor. När Paulus i vers 8-10 ber Gud att ta bort denna "svaghet", används samma ord som beskrev förföljelsen i 2 Kor 11:30. Uttrycket "en Satans budbärare" förklaras också i kapitlet innan. De falska apostlarna och oärliga arbetarna liknas vid förklädda budbärare från Satan, se 2 Kor 11:13-14. I Gal 4:13-14 där Paulus kom i "kroppslig svaghet" till galaterna beskriver han hur de tog emot honom som "en Guds budbärare". Det kan referera till händelserna i Galatien som beskrivs i Apg 14:19-21. I Lystra blev Paulus stenad av judar som följt efter honom. När han nästa dag gick till Derbe tog folket emot honom trots hans blåslagna ansikte och kropp. Paulus tagg i köttet skulle alltså kunna vara en eller flera personer som följde efter i hans fotspår och skapade misstro mot honom överallt där han predikade evangelium. I Apostlagärningarna återfinns genomgående detta mönster där Paulus förföljs av onda människor. När Paulus bad att Gud skulle ta bort denna "svaghet" från honom, blir svaret att Guds nåd och kraft räcker. Paulus själv hade ju varit en som förföljde kristna. Gud verkar inte ta bort förföljelse, men han ger kraft till de troende mitt i lidandet!
    Ingen kan med säkerhet säga vad Paulus tagg i köttet var. Detta gör att troende i alla tider och kulturer kan läsa in sina egna plågor och besvär i texten och så få tro på att Guds kraft kan fullkomnas just i deras svaghet.]

⁸För denna saks skull vädjade jag tre gånger till Herren att den skulle lämna (dra sig bort från; ordagrant: avstå från) [låta bli] mig. [Här finns en koppling till hur Jesus bad tre gånger i Getsemane, se Mark 14:32-42.] ⁹Men han har svarat mig:

"Tillräcklig
    för dig
        är min nåd (favör),
        för kraften [min styrka]
    genom [din] svaghet
fullkomnas [för kraften fullkomnas i din bräcklighet]."

[Ordföljden i grekiskan formar en kiasm som ramas in av orden tillräcklig och fullkomnas. Ordet "dig" och "genom/i svaghet" (Paulus otillräcklighet) leder in till de två centrala orden nåd och kraft! Frasen "han har svarat" är i perfekt indikativ, vilket betyder att uttalandet fortfarande står fast och gäller. Detta är det enda citatet från Jesu ord i Paulus brev.]

Därför vill jag, med glädje, hellre berömma mig av mina svagheter, för att den Smordes (Messias, Kristi) kraft ska vila (tälta, "tabernakla") över mig.

¹⁰Därför gläder jag mig
    i svaghet (svagheter),
    i förolämpningar (förakt),
    i nöd (tvingande omständigheter),
    i förföljelser och svårigheter (trångmål, ångest, begränsningar, "smala passager")
för den Smordes (Kristi) skull.

[Paulus svagheter var svårigheter som han utsattes för på grund av att han predikade evangelium. Denna uppräkning, där varje ord står i plural, är en sammanfattning av den mer detaljerade beskrivningen i 2 Kor 11:23-30.]

[Jag är vid gott mod i allt detta:] För när jag är svag,
    då är jag stark [när jag egentligen skulle vara svag, då – vid det tillfället – orkar jag alltid med].

Tillbaka upp