"Är inte alla mina furstar kungar?
⁹Är inte Kalno [vid Tigrisfloden, se 1 Mos 10:10] som Karkemish [vid Eufrat, tillsammans representerar de norra Syrien]?
Är inte Arpad som Chamat [representerar centrala Syrien]?
Är inte Samarien som Damaskus [representerar södra Syrien]?

[Dessa tre par av städer/regioner representerar hela Syrien. Den första staden/regionen i varje par är den södra, följd av den norra i varje del. Karkemish besegrades senare av den egyptiska kungen Necho, men återtogs av Nebukadnessar, se även Jes 46:2. Chamat intogs av Assyrien 753 f.Kr. Damaskus nämns även i Jes 17:1-3.]

¹⁰Som min hand har nått avgudarnas kungadömen,
    vars inristade bilder övertrumfar dem av Jerusalem och Samarien.
¹¹Skulle jag inte kunna göra
    – som jag har gjort mot Samarien och hennes avgudar –
    också mot Jerusalem och hennes avgudar?"

Därför ska det ske att när Herren (Adonai) har fullbordat hela sitt verk (arbete) på berget Sion [tempelberget i Jerusalem] och över Jerusalem, ska jag [Herren] straffa frukten av kungens arroganta hjärta i Assyrien och härligheten av hans högfärdiga utseende. ¹³För han har sagt:

"Genom min hands styrka har jag gjort det,
    och med min vishet, för jag har förstånd.
Jag har tagit bort folkets gränser
    och har rövat deras skatter,
    och har brutit ner invånarna som en mäktig.
¹⁴Min hand har hittat folkets rikedomar som ett fågelbo,
    och som man samlar äggen som är övergivna,
har jag samlat hela jorden, och där var ingen som rörde en vinge,
    eller som öppnade sin mun (näbb) eller kvittrade."

¹⁵Ska yxan förhäva sig (skryta) mot honom som svingar med den?
    Ska sågen förhärliga sig själv över den som sågar med den?
Som om en stav skulle förflytta dem som lyfter upp den,
    eller som om en gren lyfter upp honom som inte är trä.
¹⁶Därför ska Herren, Härskarornas Herre (Adonai Jahveh Sebaot),
    sända magerhet bland hans feta,
och under hans härlighet ska det tändas en låga
    som en brinnande eld.
¹⁷Och Israels ljus ska vara som en eld
    och hans Helige som en flamma,
och den ska brinna och sluka hans törne
    och hans tistel på en dag.
¹⁸Och härligheten av hans skogar och hans bördiga fält
    ska han sluka,
både själ och kropp,
    och det ska vara som när en sjukling tynar bort.
¹⁹Och kvarlevan av träden i hans skog ska vara få,
    så att en yngling kan skriva (uppteckna) dem.

²⁰Och det ska ske på den dagen att Israels kvarleva
    och de som har flytt av Jakobs hus,
aldrig mer ska lita på honom som slog dem [stormakten Syrien],
utan de ska lita på Herren (Jahveh),
    Israels Helige, i sanning.
²¹En kvarleva ska återvända, Jakobs kvarleva [Jes 7:3],
    till Gud den Mäktige (El Gibbor).
²²För även om ditt folk, Israel, är som havets sand [Jes 48:19; 1 Mos 15:5; 22:17; Hos 1:10],
    ska bara en kvarleva av dem återvända,
en förintelse är bestämd,
    skyfall (översvämning) med rättfärdighet.
²³För en helt fastställd utrotning ska Herren, Härskarornas Herre (Adonai Jahveh Sebaot),
    göra mitt på jorden.

²⁴Därför säger Herren, Härskarornas Herre (Adonai Jahveh Sebaot):

"Mitt folk som bor i Sion [Jerusalem],
    var inte rädd för Assyrien,
även om han slår dig med staven,
    och lyfter upp sin stav mot dig, på samma sätt som Egypten.
²⁵För en liten tid och vreden ska vara fullbordad
    och min vrede ska bli till deras fördärv."

²⁶Och Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) ska uppvigla ett gissel mot honom,
    som när Midjan slaktades vid Orevs klippa [då Gideons lilla armé besegrade midjaniterna med Herrens hjälp, se Dom 7:25],
och så som hans stav var över havet,
    så ska han lyfta upp den på egyptiskt manér (sätt, vis). [2 Mos 14:15-16]
²⁷Och det ska ske på den dagen att hans börda
    ska lämna hans skuldror,
och hans ok ska lämna hans nacke,
    och oket ska förstöras på grund av hans fetma.
    [Israels nya styrka, på grund av Herrens välsignelse eller på grund av en Smord.]

²⁸[Nu räknas 12 städer upp, längs en linje från norr till söder mot Jerusalem. Detta är inte ordningen som Sanherib följde när han kom mot Jerusalem 701 f.Kr.]

Han har kommit över Ajat,
    han har passerat genom Michmas,
    han har lagt upp sina redskap (medhavd utrustning).
²⁹De har gått över passet [vid Michmas, se 1 Sam 13:23],
    de har satt upp sitt bohag i Geva.
Rama fruktar (darrar).
    Giva-Shaol har flytt. [1 Sam 11:4]

[Här används två olika stavningar för samma plats Geva/Giva. Ordet betyder kulle och är Sauls hemort, vilket betonas i benämningen Giva-Shaol. Den vanligaste formen är den feminina Giva, men här används först den maskulina formen Geva.]

³⁰Ropa med gäll röst, Gallims dotter!
    Lyssna, Lajish, du fattiga Anatot.
³¹Madmena flyr hit och dit (irrar omkring, är villrådiga),
    Gevims invånare flyr till skydd.
³²Denna dag ska han stanna vid Nov [levitisk stad, troligtvis strax nordost om Jerusalem på berget Scopus, se 1 Sam 21-22],
    skaka sin hand
mot berget Sion (tempelberget),
    Jerusalems kulle.

³³Se, Herren, Härskarornas Herre (Adonai Jahveh Sebaot),
    ska klippa grenarna med terror,
och de högresta ska bli nedböjda,
    och de upphöjda ska bli nedlagda.
³⁴Och han ska hugga ner det kraftigaste i skogen med järn,
    och Libanon ska falla för en mäktig.

¹Men en gren (ett skott) ska växa ut ur Jishajs [Davids fars] stam,
    och ett skott ska skjuta upp (bära frukt) från hans rötter.
²Herrens Ande ska vila över honom.
    En Ande av vishet och förstånd [att se Guds plan].
    En Ande av råd och styrka [förmågan att utföra dessa planer].
    En Ande av kunskap och gudsfruktan (respekt och vördnad inför Herren).
³Han ska ha sin glädje (ordagrant: ´hans doft är´) i att lyda (frukta, tillbe) Herren (Jahveh). [Det är som ett välbehagligt offer, se 1 Mos 8:21; Amos 5:21]

Han ska inte döma efter ögonen (efter det yttre),
    eller efter vad hans öron hör [baserat på hörsägen].
⁴Rättfärdigt ska han döma de svaga (hjälplösa),
    och med rättvisa ge rätt åt de ödmjuka på jorden.
Han ska slå jorden med sin muns stav,
    och med sina läppars anda (sina ord) ska han döda de ogudaktiga.
⁵Rättfärdighet ska vara bältet kring hans midja,
    och trofasthet bältet kring hans höfter.

⁶[I tusenårsriket då Jesus regerar som kung kommer skapelsen att upprättas.]

En varg ska bo tillsammans med ett lamm,
    en leopard ska vila tillsammans med killingar,
kalvar och unga lejon och gödboskap ska beta tillsammans,
    och en liten pojke [yngre tonåren] ska valla dem.
⁷Kor och björnar ska beta sida vid sida,
    deras ungar ska vila tillsammans,
    och lejonet ska äta halm som oxen.
⁸Ett spädbarn ska leka ovanför en kobras hål,
    och ett avvant barn sträcka ut sin hand ovanför en giftorms bo.
⁹Ingenstans på mitt heliga berg [Sion; tempelberget i Jerusalem, se Jes 2:2] ska man skada (göra något ont; bryta ner, förstöra) eller förgöra (skövla),
    för jorden ska vara full av Herrens (Jahvehs) kunskap, liksom vattnen övertäcker [fyller] havet. [Citeras av Habackuk i Hab 2:14.]

Israel ska byggas upp på nytt (11:10-12:6)
¹⁰Det ska ske att Jishajs [Davids fars] gren ska stå som ett baner (en signalflagga, ett tydligt tecken) för folken. Hednafolken ska söka honom för kunskap. Hans närvaro (boning) [på jorden] ska vara majestätisk (härlig, ha en tyngd och dignitet, vara mättad av fullständig gudsnärvaro).
     ¹¹På den dagen (i den tiden) ska Herren en andra gång räcka ut sin hand för att återta (återställa) resten av sitt folk, de som räddats från Assyrien, Egypten, Patros [södra Egypten], Kush [nuvarande Etiopien/Sudan], Elam, Sinear [Babylon], Hamat och kustländerna [länderna runt Medelhavet].

¹²Han ska höja ett baner (en signalflagga, ge ett tydligt tecken) för hednafolken
    och samla Israels fördrivna;
han ska samla Judas kringspridda,
    från jordens alla hörn.
¹³Då ska Efraims avundsjuka (hat) försvinna
    och Judas fiender ska bli utrotade.
Efraim ska inte vara avundsjuk på Juda,
    och Juda ska inte plåga Efraim.
¹⁴De ska flyga ner över Filistéens skuldror i väst,
    tillsammans ska de grusa österns söner,
de ska räcka ut sin hand över Edom och Moab,
    och Ammons söner ska lyda dem.
¹⁵Herren (Jahveh) ska torka upp viken till Egyptens hav
    och skaka sin hand över floden med sin glödheta vind,
han ska slå den (så att den splittras) i sju strömmar
    så att människor kan vandra över torrskodda.
¹⁶Där ska bli en huvudväg (upphöjd väg) [utan hinder]
    för den kvarleva av hans folk som har blivit räddad från Assyrien,
som det var för Israel
    när de drog upp, ut ur Egyptens land.
    [Ett nytt och större uttåg (exodus) ska ske!]

Tillbaka upp

---

Ps 56:1-14

Psalm 56 – Tro på Gud

Detta är den första av sex psalmer, alla är personliga böner av David, som inleds med hebreiska ordet Michtam. Det är anmärkningsvärt. Den judiska kulturen bygger på det gemensamma och de flesta psalmerna användes för unison sång. I dessa sex psalmer framträder en personlig Gud som berör det innersta hos psalmisten och som graverar sitt ord i hans hjärta, se Jer 31:33; 2 Kor 3:3.

Författare: David

Struktur:
1. Bön – rädda mig från mina fiender, vers 2-3
2. Förtröstan, vers 4-5
3. Fiendens handlingar, vers 6-7
4. Vädjan till Gud att agera, vers 8-10
5. Förtröstan, vers 11-12
6. Tacksägelse för befrielse, vers 13-14

¹Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

"Den stumma duvan i fjärran." Av (för) David, en Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras), när filistéerna grep honom i [Goliats hemstad] Gat. [1 Sam 21:10-15; Ps 34]

[Betydelsen av det hebreiska ordet michtam är oviss. Ordet används i titeln här och i följande psalmer: Ps 16:1; 57:1; 58:1; 59:1; 60:1. I Jes 38:9 används det snarlika ordet michtav om den sång som Juda kung Hiskia skrev när han hade varit sjuk och blivit frisk igen. I 2 Mos 39:30 används det ordet också om att "skriva en guldgraverad skrift". Det finns även andra likartade hebreiska ord som betyder "något dolt" och "guld". Den grekiska översättningen Septuaginta från ca 200 f.Kr. översätter med "inskription i sten" vilket tyder på att det var en av huvudtolkningarna då. Allt detta sammanfattat gör att psalmen har kallats en dyrbar guldpsalm, kan ha dolda element och beskriver något som är värt att gravera in för all framtid.]

²Var mig nådig (ge mig favör; visa mig oförtjänt kärlek), Gud (Elohim), för människor vill sluka mig,
    hela dagen strider de och förtrycker mig.
³Mina fiender ligger på lur (i bakhåll) mot mig hela dagen,
    för att sluka mig (för att trampa ner mig). Det är många som i arrogans strider (krigar) mot mig.

⁴Dagar (dagen) när fruktan (rädsla) kommer över mig,
    förtröstar jag på (sätter jag mitt hopp till) dig.
⁵I Gud (Elohim) – jag vill prisa hans ord –
    i Gud (Elohim) har jag min förtröstan (mitt hopp, min tillit).
Jag ska inte frukta,
    vad kan kött (människor) göra mig?

⁶Hela dagen förvränger de (missuppfattar medvetet) mina ord,
    deras tankar mot (om) mig är onda.
⁷De samlar sig tillsammans och väcker strid, de gömmer sig,
    de vaktar på mina steg, ivriga (redo) att fånga min själ (de är ute efter mitt liv).

⁸Ska de få fly trots sådana synder?
    Kasta ut dem i din brinnande vrede, Gud (Elohim)!
⁹Du har räknat (skrivit ned) min vandring.
    Samla du mina tårar i din flaska (ditt kärl),
    finns de inte i din bok?
¹⁰Sedan ska mina fiender komma tillbaka
    den dag jag ropar [höjer min röst i bön].
    Det vet jag, att Gud (Elohim) är för mig. [Rom 8:31]

¹¹I Gud (Elohim) – jag vill prisa hans ord –
    i Herren (Jahveh) – jag vill prisa hans ord –
¹²i Gud (Elohim) har jag min förtröstan (mitt hopp, min tillit).
    Jag ska inte frukta; vad kan människor göra mot mig?
    [I vers 5 används ordet kött (hebr. basar), här används människa (hebr. adam).]

¹³Dina löften är över mig (gäller för mig), Gud (Elohim);
    jag vill löna (fullfölja) dig med tackoffer.
    [Ordet "löna" är shalem vars rot är shalom.]
¹⁴För du har räddat (ryckt bort) mitt liv (min själ – hebr. nefesh) från döden,
    Ja, du har hindrat mina fötter från fall (att bli omkullknuffade – hebr. dechi).
    [Fallet är inte att snava, utan att fiender medvetet försöker fälla.]
Jag kan vandra inför Gud
    i de levandes ljus.

Tillbaka upp

---

Ords 23:6-8

8. Låt dig inte luras av smickrande ord
⁶Ät inte den missunnsammes (hårdes, avundsjukes) mat,
    sukta inte efter hans delikatesser (läckra/smakliga rätter).
⁷För som han tänker i hjärtat, sådan är han.
    Beräknande säger han till dig,
"Varsågod, ta för dig!",
    men menar inte ett ord av vad han säger.
⁸Det lilla du ätit får du spy upp,
    och dina ljuvliga (vänliga) ord (hebr. davar) [komplimanger] är bortkastade (förspillda).

Tillbaka upp

---

2 Kor 12:11-21

Tecken på en sann apostel
¹¹Jag har blivit en dåre. Ni har tvingat mig till det. Egentligen borde ni ha talat väl om mig. Jag är inte på något sätt underlägsen dessa "extraordinära-superapostlar" [2 Kor 11:5], även om jag ingenting är. ¹²Det som kännetecknar en apostel har blivit utfört hos er med all uthållighet (ståndaktighet, tålamod) [karaktär som står fast även under prövningar]:
    genom tecken [gr. semeion, fokus är mer på en andlig princip och betydelsen än själva undret i sig],
    under (ovanliga under som väcker förundran över Guds storhet)
    och kraftgärningar (mirakler som bekräftar Guds makt).

[Vi vet inte exakt vilka tecken, under och kraftgärningar som skedde i Korint. Skulle Paulus nämna dem vore han inte bättre än sina motståndare. I Apostlagärningarna kan vi läsa hur Gud verkade genom honom vid andra tillfällen. I Lystra helades en förlamad man, se Apg 14:8-10, och i Filippi befriades en slavflicka från en ond ande, se Apg 16:16-18. Inte så långt efter att Paulus skriver detta brev uppväcks en ung man till livet i Troas, se Apg 20:9-10.]

¹³På vilket sätt blev ni sämre behandlade än de andra församlingarna, förutom att jag själv [till skillnad från de falska apostlarna] inte låg er till last [genom att kräva finansiellt stöd]? [Paulus avslutar nu ironiskt:] Förlåt mig den oförrätten!

Genuin kärlek till församlingen
¹⁴[Ett tecken på en sann apostel är den genuina kärleken till församlingen. De troende utnyttjas inte och ses inte som potentiella understödjare för egna projekt och idéer.]

Det är nu tredje gången jag är redo att komma till er, och jag ska inte ligga någon till last. Jag söker inte det som är ert, utan er själva. [Paulus liknar sig själv vid en förälder som älskar sina barn. Han har använt sig av liknande bilder förut när han undervisat och gett dem andlig mjölk i stället för fast föda, se 1 Kor 3:2.]

Barnen är ju inte skyldiga att spara åt sina föräldrar,
    utan föräldrarna åt sina barn.

[I den grekisk-romerska kulturen var det självklart att föräldrarna sparade åt sina barn. Som mottagare av livet och allt föräldrarna gav, förväntades barnen betala genom att ge tillbaka kärlek och respekt. Otacksamhet för givna gåvor ansågs vara en grov synd.]

¹⁵Jag ska med glädje offra allt och själv låta mig offras för era själars skull. Blir jag då mindre älskad för att jag älskar er så högt? ¹⁶Jag har alltså inte varit någon börda för er.

[Paulus hade aldrig begärt något materiellt stöd för egen del. Det verkar dock finnas rykten om att Paulus inte var ärlig med insamlingen till Jerusalem och kanske tog en del av medlen för egen del.]

Men slug som jag är kanske jag har fångat er med list?
¹⁷Har jag utnyttjat er genom någon av dem som jag sände till er?

¹⁸Jag bad Titus resa och sände en broder med honom.

Har Titus utnyttjat er?
Har vi inte handlat i samma anda?
Har vi inte gått i samma fotspår?


Omvända roller
¹⁹[Brevet liknar en rättegång där Paulus har blivit anklagad och får försvara sig. På en punkt skiljer sig den judiska rättsprocessen från den här tiden mot dagens rättegångar. Om det visade sig att den anklagade var oskyldig, kunde rollerna omedelbart bli ombytta. Den anklagade hade då rätt att anklaga dem som först hade gått emot honom.]

Har ni hela tiden trott att vi försvarar oss (håller ett försvarstal) inför er?

Nej, vi talar inför Gud i den Smorde (Messias, Kristus) [i hans närvaro], och allt är till er uppbyggelse, mina älskade. ²⁰För jag är rädd att jag inte ska finna er sådana som jag skulle önska när jag kommer, och att ni inte ska finna mig sådan som ni skulle önska. Jag är rädd att jag ska finna
    stridigheter (grupperingar, gräl),
    avund (viljan att få vad någon annan har, med den sjuka önskan att också den andre ska förlora vad den har),
    okontrollerat temperament (ilska, vrede),
    själviskhet (självupptagenhet),
    förtal,
    skvaller,
    högmod (uppblåsthet, arrogans)
    och oordning
bland er. ²¹Ja, jag är rädd att min Gud ska förödmjuka mig inför er när jag kommer tillbaka, och att jag måste sörja över många som tidigare har syndat och inte omvänt sig från den
    orenhet (sexuell orenhet i tanke och handling, utsvävande liv, mer fokus på den moraliska orenheten än den fysiska akten),
    sexuell lössläppthet (otukt) och sensualitet (lösaktighet, egen njutningslystnad utan några moraliska gränser), som de tidigare har praktiserat (ägnat sig åt).

Tillbaka upp