"Vilket slut förtryckaren har fått!
    Slut på tortyren (slavdriveriet; den hårda beskattningen)!

[Ordet översatt tortyren (hebr. madheva) används bara här och betydelsen är inte helt känd. Det kan härröra från rahav som har med stor förtryckande makt att göra. En annan tolkning är att det kommer från ordet för guld (hebr. zahav) och då antingen syftar på staven i vers 5, eller att det har att göra med beskattning med guldmynt. Den sistnämnda tolkningen gör Septuaginta som översätter med det grekiska ordet epispoudastes, en tillsyningsman som ser till att staten får sin andel av skörd, skatt osv.]

⁵Herren (Jahveh) har brutit itu de ondas (ogudaktigas) stav
    och tyrannernas spira [brutala styre],
⁶som slog folket i vrede
    med oupphörliga slag,
som styrde nationerna i vrede
    med förföljelse utan att hålla tillbaka.
⁷Hela jorden är i vila och är tyst,
    de börjar sjunga (brister ut i sång).
⁸Ja, cypresserna jublar med dig och Libanons cedrar:
    'Nu när du ligger där [kungen av Babylon], kommer ingen upp för att fälla oss.'
    [Libanon var känt för sina cederträd, nu vänds ordspråket, se 2 Kung 19:23.]

⁹Sheol (underjorden, de dödas plats) därnere väcks upp (kommer i rörelse) för dig,
    för att möta dig när du kommer,
det väcker upp skuggorna (de avlidna – hebr. refaim) – alla bockarna [jordens ledare],
    låter alla ländernas kungar stå upp från sina troner.
¹⁰Alla svarar
    och säger till dig:
'Har du också blivit svag som vi?
    Har du blivit lik oss?'
¹¹Din prakt är nedförd till Sheol (underjorden, de dödas plats),
    och larmet från dina psaltare,
maskarna är utströdda under dig [som en bädd],
    och larverna täcker dig.

¹²Hur har du inte fallit från himlarna,
    du morgonstjärna (ljusbärare, den strålande) [lat. Lucifer], gryningens son! [Frasen helel ben-shachar syftar troligtvis på Venus, morgonstjärnan. Storhetsvansinnet hos Babylons kung beskrivs i följande verser, och här kan finnas paralleller med Satan och hans fall.]
Hur har du inte fällts (huggits ner) till marken,
    du som trycker ner (gör kraftlösa, kastar lott om) folken!

¹³Och du säger i ditt hjärta:

'Jag ska stiga upp
    till himlarna, över (ovanför) Guds (Els) stjärnor
ska jag upphöja min tron,
och jag ska sitta på mötesberget (berget Sion, tempelberget i Jerusalem)
    längst upp i norr.
¹⁴Jag ska stiga upp
    över molnens höjder.
Jag ska bli lik den Högste.'

¹⁵Likväl ska du dras ner till Sheol (underjorden, de dödas plats),
    till den djupaste platsen i avgrunden (i botten på brunnen). [Upp 20:2-3]

¹⁶De som ser dig, som tittar noga (på nära håll),
    stirrar noggrant på dig (det går upp för dem):
'Är detta den man [var det denne] som fick jorden att darra,
    kungariken att skaka,
¹⁷som gjorde världen till en vildmark
    och fördärvade dess städer,
som inte öppnade fångarnas hus?'

¹⁸Alla folkens kungar, allesammans, ligger (vilar) i härlighet [är begravda med pompa och ståt],
    var och en i sitt eget hus [familjegrav].
¹⁹Men du är kastad bort från din grav,
    som ett avskytt sidoskott i de dödas kläder,
som är genomborrad med svärd,
    som går ner till avgrundens sten,
    som ett kadaver trampat under foten.
²⁰Du ska inte samlas med dem i graven
    eftersom du har fördärvat deras land,
du har slaktat deras folk.

Ogärningsmännens avkomma
    ska aldrig nämnas vid namn igen.
²¹Förbered slakt av hans barn
    för deras fäders synd,
då de inte stod upp och intog landet
    och fyllde jordens ansikte (yta) med städer.

²²Jag ska resa mig mot dem,
    förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot),
och utplåna (hugga av) namn och kvarleva från Babel,
    och rotskott och efterkommande,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
²³Jag ska göra det till en besittning för bitterhet
    och vattendammar,
jag ska sopa det med fördärvets kvast",
    förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).

Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) har svurit (avlagt en ed) och sagt:

"Sannerligen, som jag har tänkt ut, så ska det bli,
    och så som jag har avsett, så ska det stå.
²⁵Jag ska bryta (krossa) Assyrien i min hand,
    och på mitt berg trampa honom under foten.
Sedan ska hans ok lämna dem,
    och hans börda försvinna från deras skuldror.
²⁶Detta är syftet som jag har avsett över hela jorden,
    och detta är handen som är utsträckt över alla folkslag.
²⁷För Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) har beslutat,
    och vem kan annullera det?
Och hans hand är utsträckt,
    och vem kan få den att dra sig tillbaka?"

²⁸Det år då kung Achaz dog [omkring 715 f.Kr.] kom detta budskap (profetord, denna börda):

²⁹Gläd er inte Filistéen, ingen av er,
    för att staven som slog dig är bruten,
för från ormens rot ska det komma en basilisk,
    och dess frukt ska vara en flygande orm.
³⁰Den fattiges förstfödde ska äta
    och den behövande ska ligga ner i trygghet,
och jag ska döda din rot med hungersnöd
    och din kvarleva med slakt.
³¹Yla (vråla, tjut), du port,
    ropa (skrik i ångest), du stad,
smält bort Filistéen,
    allesammans,
för det kommer en rök från norr
    och det finns ingen eftersläntrare i hans led.

[Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]

³²Vad ska man då svara
    landets budbärare?
Att Herren (Jahveh) har grundat Sion (tempelberget i Jerusalem),
    och i henne ska alla folkets plågade ta sin tillflykt.

Tillbaka upp

---

Ps 57:1-12

Psalm 57 – Från grottan till himlarna

En bön om hjälp. Den inledande frasen "var mig nådig, Gud" är identisk med föregående psalm, se Ps 56:2. Även löftet att prisa Gud i Ps 56:13 och Ps 57:10 binder samman dessa psalmer. De sista fem verserna återfinns med viss variation i Ps 108:1-5 och vers 11 är nästan identisk med Ps 36:6

Författare: David

Struktur: Psalmen är välstrukturerad i ett kiastiskt mönster som ramas in med bön. Den består också av två strofer som båda avslutas med en refräng, se vers 6 och 12.

A Bön, vers 2-3
  B Fiender, vers 4-5
    C Refräng, vers 6
  B´ Fiender, vers 7-8a
A´ Bön och tacksamhet, vers 8b-11
  C´ Refräng

¹Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Fördärva (ödelägg) inte. Av (för) David, en Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras). När han flydde från Saul och var i grottan.

[Troligtvis utspelar sig händelserna i Adullam strax sydväst om Jerusalem, se 1 Sam 22:1-5, men ett annat alternativ är Ein Gedi vid Döda havet, se 1 Sam 24, se även Ps 142:1 som också nämner grottan.]

²Var mig nådig (ge mig favör; visa mig oförtjänt kärlek), Gud (Elohim), var mig nådig
    – för i dig har min själ (hela min varelse) tagit sin tillflykt (förtröstat; sökt sitt skydd och hopp)
och under (i) skuggan av dina vingar ska jag ta min tillflykt [Rut 2:12; Matt 23:37]
    tills farorna (olyckorna, oroligheterna, ogärningarna) dragit förbi.

[Till skillnad från Ps 56:2 upprepas "var mig nådig" en gång till här och förstärker Davids vädjan om nåd. Verbet "ta sin tillflykt" används också två gånger. Först i perfekt, "har tagit min tillflykt", vilket troligtvis beskriver en avslutad handling med ett pågående resultat – David har sin trygghet och säkerhet hos Herren (Jahveh). När verbet upprepas är formen i imperfekt, något som i hebreiskan ofta används för att beskriva futurum "ska jag ta min tillflykt" – tillsammans uttrycker detta hopp om en ständig tillflykt. Det finns också en association till kerubernas vingar som överskuggar nådastolen i tabernaklet, se även Ps 17:8; 36:8; 61:5; 63:8; 91:4.]

³Jag vill ropa (höja min röst i bön) till Gud den Högste (Elohim Elion),
    till Gud (El) som fullbordar (avslutar, gör klart) det för mig.

⁴Han [Gud] ska sända [hjälp] från himlen
    och frälsa mig när den som vill sluka mig hånar (talar föraktfullt om mig).

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Gud ska komma med sin
    nåd (omsorgsfulla kärlek) och sanning.

[Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]

⁵Jag (min själ) är bland (omringad av) lejon,
    jag ligger bland människor (Adams barn) som andas eld (vill förgöra mig) [med sina lögner].
Deras tänder är som spjut och pilar
    och deras tungor som skarpa svärd.

⁶[Refräng:]
Må du vara upphöjd över himlarna Gud (Elohim),
    må din ära (bokstavligt "tyngd") finnas över hela jorden.

[Den första strofen avslutas med en refräng som också återkommer efter den andra strofen, se vers 12.]

⁷De har förberett ett nät för mina steg,
    jag (min själ, hela min varelse) är nedböjd [missmodig],
de har grävt en grop framför mig,
    men de har själva fallit ner i dess mitt.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

⁸Mitt hjärta är redo (jag är förvissad, förtröstansfull), Gud (Elohim),
    mitt hjärta är redo (jag är förvissad, förtröstansfull).

Jag vill sjunga och lova,
     ⁹vakna min ära (min tyngd).
Vakna nevel-lyra [bärbart instrument med vanligtvis tolv strängar] och kinnor-harpa [mindre harpa med ljusare toner, se Ps 33:2]
    Jag vill väcka gryningen.
¹⁰Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig bland folken, Herre (Adonai),
    jag vill sjunga ditt lov bland folkslagen.
¹¹För din nåd (omsorgsfulla kärlek) är stor, den når till himlarna,
    och din sanning når till skyarna
    [Ännu en gång kommer begreppet "nåd och sanning", se vers 4].

¹²[Refräng:]
Du är upphöjd över himlarna, Gud (Elohim),
    högt över hela jorden din ära (din tyngd).

Tillbaka upp

---

Ords 23:9-11

9. Det är omöjligt att tala en självgod dåre tillrätta
⁹Bemöda dig inte att tala en dåre tillrätta [ordagrant "tala inte i hans öron", dvs. i ett försök att få hans fulla uppmärksamhet],
    han föraktar (gör sig lustig över) ditt kloka (insiktsfulla) prat (resonemang – hebr. milah).

10. De fattiga har en stjärnadvokat
¹⁰Flytta inte på gamla (forntida) tomtmarkeringar (gränslinjer) [Ords 22:28]
    och gör inte intrång på de faderlösas (änkors, föräldralösas) åkrar.
¹¹Deras Återlösare (försvarare – hebr. gaal) är mäktig;
    Han [Gud själv] kommer att föra deras talan mot dig.

Tillbaka upp

---

2 Kor 13:1-13

Paulus tredje besök
¹[Paulus ger mycket av sin tid och energi till församlingen i Korint. Han grundade församlingen och var med dem i ett och halvt år. Senare gjorde han ett kortare smärtsamt andra besök och nu är han på väg till dem en tredje gång, se även 2 Kor 2:1; 12:14. Däremellan har korintierna skrivit flera brev som Paulus besvarat. Detta brev är troligen det fjärde brevet som Paulus skriver till dem.]

Det är nu tredje gången jag ska komma till er.

Efter två eller tre vittnens ord
    ska varje sak avgöras.

[Citat från 5 Mos 19:15. Samma vers citeras också i Matt 18:16 och 1 Tim 5:19. Användningen i dessa ställen, där en privat konflikt har blivit en allmän fråga för hela församlingen, indikerar att Paulus nu offentligt kommer att konfrontera dem som utger sig för att vara apostlar, men inte är det.]

²När jag var hos er den andra gången varnade jag dem som syndade och alla andra, och nu när jag inte är hos er varnar jag er igen: När jag kommer tillbaka ska jag inte skona er.

[Paulus är tydlig med att han inte kommer att tolerera ryktesspridning och splittring i församlingen. Han hade varnat dem flera gånger och är det fortfarande stridigheter och synd kommer han att konfrontera dem som är involverade. De flesta som sår in splittring gör det i det fördolda. Vi vet inte vad som hände när Paulus väl kom till Korint. I Apg 20:2-3 framkommer att Paulus kom en tredje gång till Grekland, där Korint var huvudstaden, och stannade där i tre månader.]

³Ni vill ju ha (kräver) bevis på att den Smorde (Messias, Kristus) talar genom mig.

Han är inte svag mot er
    utan mäktig (visar sin kraft) bland er.
⁴Han blev korsfäst i svaghet,
    men lever genom Guds kraft.
Så är också vi svaga i honom,
    men vi ska leva med honom
    genom Guds kraft som ni ska få känna.

Pröva er själva
⁵Utvärdera (granska, rannsaka) er själva för att se om ni lever i tron (är i tro). Ja, pröva (verifiera äktheten hos) er själva. Känner ni inte (utifrån en personlig erfarenhet och relation som hela tiden växer och utvecklas) att Jesus den Smorde (Messias, Kristus) är i er? Gör ni inte det, består ni inte provet. ⁶Vi hoppas ni ska förstå att vi inte är diskvalificerade [att vi bestått provet att vara ledare över er på rätt sätt].
     ⁷Vi ber till Gud att ni inte ska göra fel (agera på ett ondskefullt sätt i någon detalj) [Rom 12:20-21], inte för att det ska se ut som om vi klarar provet, utan för att ni ska göra det rätta (det som är ärofyllt), även om det ser ut som om vi inte skulle hålla måttet. ⁸Vi kan inte göra någonting (agera) mot sanningen, bara för sanningen. [Evangeliet är sanningen. Det går att hindra och hålla ner sanningen med onda gärningar, men i slutändan vinner sanningen, se Rom 1:18.] ⁹Vi är glada när vi är svaga, och ni är starka. [Då behöver vi inte vara "starka ledare" som måste tala skarpt och strängt för att bygga upp er.] Just detta ber vi om, att ni blir helt fullkomnade (återupprättade, försonade med varandra, ordagrant en medicinsk term för att stadga ett brutet ben så att det läker ihop). ¹⁰Därför skriver jag detta innan jag kommer, för att inte behöva gå hårt fram hos er i kraft av den auktoritet som Herren har gett mig för att bygga upp, inte för att riva ner.

Sluthälsningar
¹¹Till sist, syskon (bröder och systrar i tron):
    var glada,
    bli upprättade (låt er upprättas, helas, som när ett trasigt nät lagas),
    bli uppmuntrade (förmedla förståelse, undervisa, förmana),
    var eniga (ha samma planer, mål) och
    lev i fred (harmoni, frid).
Då ska kärlekens och fridens Gud vara med er.

¹²Hälsa varandra med en helig kyss. [Ett uttryck för kärlek, förlåtelse och enhet, gr. philema. Kindkyssen var och är en vanlig hälsningsform i Medelhavsområdet.]

Alla de heliga [här i Makedonien, troligen Filippi] hälsar till er.

¹³Vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) nåd,
    Guds kärlek
    och den helige Andes gemenskap
        vare med er alla.

[Den sista hälsningen nämner alla tre personerna i treenigheten utifrån deras roll i förhållande till den troende. Treenigheten innebär att det finns en Gud, och denne Gud existerar i tre "personer" – Fadern, Sonen och Anden. De är åtskilda och samtidigt ett.]

Tillbaka upp