"I min dröm stod jag på stranden till Nilen. ¹⁸Se, sju kor kom upp ur floden, välgödda och feta, och de åt av vassen. ¹⁹Sju andra kor kom upp efter dem, de var klena och utmärglade, något så anskrämligt har jag aldrig sett i Egyptens land. ²⁰De klena och utmärglade korna åt upp de sju första välgödda och feta korna. ²¹När de hade ätit upp dem kunde man inte förstå att de hade ätit dem, de var fortfarande lika klena och utmärglade som från början. Sedan vaknade jag.

²²Jag såg i min dröm sju stjälkar med säd skjuta upp, frodiga och välmatade. ²³Och se, sju stjälkar som var tunna och tomma och pinade av östanvinden sprang efter dem. ²⁴De tunna och tomma slukade de sju frodiga och välmatade stjälkarna.

Jag berättade för mina spåmän (skrivare, från ordet för penna) men det var ingen som kunde ge mig en förklaring."

Josef sa till farao: "Faraos dröm är en. [De två drömmarna hör ihop.] Gud (Elohim) har berättat [uppenbarat profetiskt] för farao vad han ska göra. ²⁶De sju välgödda och feta korna är sju år och de sju frodiga och välmatade stjälkarna är sju år. Drömmen är en (och densamma). ²⁷De sju klena och utmärglade korna som kom upp efter dem är sju år och även de sju stjälkarna som var tunna och tomma och pinade av östanvinden, det är sju år av hungersnöd.
     ²⁸Detta är de ting jag talar med farao om, det som Gud är på gång att göra har han visat för farao. ²⁹Se, det kommer sju år som ska ge riklig (god, överflödande) avkastning i Egyptens land. ³⁰Efter dem ska det komma sju år av hungersnöd och överflödet ska glömmas bort i Egyptens land och hungersnöden ska (istället) förtära landet. ³¹På grund av hungersnöden som kommer efter, ska man inte komma ihåg (ordagrant inte veta om) överflödet, eftersom hungersnöden ska bli så fruktansvärd. ³²Av den anledningen fick farao två drömmar, eftersom dessa ting är fastställda (beslutade) av Gud (Elohim) och Gud ska snart låta det ske."
     ³³[Josef fortsatte:] "Därför bör farao nu utse en förståndig och vis person och sätta honom över Egyptens land. ³⁴Låt farao göra detta och låt honom utse tillsyningsmän över landet. Samla in en femtedel [spara 20%] från Egyptens land under de sju överflödande åren (då det blir stora skördar). ³⁵Låt dem samla all mat som skördas under de överflödande åren som kommer och lagra upp säden i faraos hand [i faraos lador] till mat i städerna och låt dem bevara (ta väl hand om) den. ³⁶Maten ska lagras i landet för de sju åren av hungersnöd, som ska komma i Egyptens land, så att landet inte går under genom hungersnöden."
     ³⁷Detta (förslag) syntes gott i faraos ögon och i hans tjänares ögon. ³⁸Farao sa till sina tjänare: "Kan vi finna en man som denna, en man som har Guds (Elohims) Ande i sig?"
     ³⁹Farao sa till Josef: "Eftersom Gud (Elohim) har visat dig allt detta, finns det ingen lika förståndig och vis person som du. ⁴⁰Du ska råda över mitt hus och i enlighet med dina ord ska allt mitt folk regeras, bara tronen ska vara större än du."

[Josef blir befordrad till den högste ämbetsmannen i Egypten, bara farao själv är högre i rang. Ordagrant: "din mun ska allt mitt folk kyssa", jfr Ps 2:11-12.]

Josef blir satt över hela Egyptens land

Josef blir Egyptens näst högst uppsatte, målning av Lawrence Alma-Tadema, 1874.

⁴¹Vidare sa farao till Josef: "Se jag har satt dig över hela Egyptens land." ⁴²Farao tog sin signetring från sin hand och satte den på Josefs hand och klädde honom i praktfulla kläder av fint linne och satte en guldkedja runt hans hals. [Istället för fängelsekläder får Josef fina linnekläder. Två gånger hade han förlorat sin mantel (1 Mos 37:31; 1 Mos 39:12), nu får han en ny. Istället för fängelsets järnkedjor (Ps 105:18) får han nu kedjor av guld!] ⁴³Han lät honom åka i den andra vagnen (vagnen bakom faraos egen vagn) som han hade och de ropade framför honom: "Avrech [knäböj]!" Och han satte honom över hela Egyptens land.

[Ordet avrech är troligtvis ett egyptiskt ord som är en uppmaning att böja knä, ett sätt att visa respekt som i Egypten främst gällde vördnad för gudarna. Farao betraktades som en gud och genom att visa samma respekt för Josef upphöjs även han till en gudomlig status.]

⁴⁴Farao sa till Josef: "Jag är farao och utan din tillåtelse ska ingen man lyfta upp sin hand eller sin fot i hela Egyptens land." ⁴⁵Farao gav Josef namnet Tsofnat-Paneach [som betyder "uppenbarare av hemligheter"], och till hustru gav han honom Asenat, dotter till prästen Poti-Fera från On [Heliopolis – solstaden, känd för sin tillbedjan av solgudarna Ra och Atum, se Jer 43:13]. Och Josef vandrade ut över Egyptens land.

[Poti-Fera är en längre form av namnet Potifar. De flesta judiska och kristna bibelforskare ser dem som två olika personer, även om en del rabbinska traditioner (Rashi, Rashbam och Alshish) menar att det var samma Potifar (1 Mos 39:4, 20) som fängslade Josef och som var general (1 Mos 39:1), men sedan bytte karriär och blev präst.]

⁴⁶Josef var 30 år gammal när han stod inför farao, kungen i Egypten. Josef gick ut från faraos ansikte och vandrade runt i [inspekterade] hela Egyptens land.

[Det finns flera paralleller mellan Josef och Jesus. Josef fick en brud samtidigt som han fortfarande var förkastad av sina egna bröder. Den kristna kyrkan har sedan slutet på Apostlagärningarnas tid bestått mest av hedningar, se Rom 11:25. Jesus var också 30 år när han började sin publika tjänst, se Luk 3:23]

⁴⁷Under de sju överflödande åren gav marken sin gröda i stora mängder. ⁴⁸Han samlade upp all mat under de sju åren som var i Egyptens land och lagrade maten i städerna [nära där människorna bodde]. Markens mat som fanns runtomkring varje stad samlade han [strategiskt] in i den staden. ⁴⁹Josef lagrade säd som havets sand, enorma mängder, tills det inte längre var möjligt att hålla räkning på (bokföra) allting för det var så stora mängder (bokstavligt utan siffror, omöjligt att räkna).

[En del språkvetare tror att Josef uppfann det första alfabetet, i syfte att förenkla bokföring över alla grödor som skulle förvaras. Fram till den här tiden användes skriftspråk i form av hieroglyfer, vilket Josef säkerligen fick lära sig när han togs i tjänst hos farao. Men om det är så att Josef istället uppfann alfabetet så var det detta som Mose fick lära sig under sina år i faraos palats, så att han sedan hade ett skriftspråk med alfabetets bokstäver när han under ökenvandringen skrev ner de fem Moseböckerna.]

⁵⁰Till Josef föddes två söner innan hungeråren kom, som Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On [Heliopolis], födde åt honom. ⁵¹Josef gav sin förstfödda namnet Manasse (hebr. Menasheh): "För Gud har fått mig att glömma (hebr. nashah) min träldom och min fars hus." [Namnet Manasse betyder "få att glömma".] ⁵²Den andra gav han namnet Efraim: "För Gud har gjort mig fruktsam i mina bedrövelsers land." [Namnet Efraim betyder "dubbel frukt".]

[Guds ordning är först Manasse, sedan Efraim. Först måste vi "glömma" och komma över det som varit, förräderiet, de falska anklagelserna, fängelset och den orättfärdiga behandlingen innan vi kan bära frukt. Istället för att söka hämnd, måste vi förlåta våra bröder och föda "Manasse", se Fil 4:8.]

⁵³De sju överflödande åren som var i Egyptens land tog slut, ⁵⁴och de sju hungeråren började, precis som Josef hade sagt. Det var hungersnöd i alla länder (runt hela Medelhavet och även söderut i Afrika) men i Egypten fanns det bröd. ⁵⁵När hela Egypten svalt, ropade folket till farao efter bröd, och farao sa till alla egyptier: "Gå till Josef och det han säger till er, gör det."
     ⁵⁶Hungersnöden var över hela jorden. Men Josef öppnade upp alla förrådshus och sålde till egyptierna. Hungersnöden var svår i Egyptens land. ⁵⁷Hela världen kom till Egypten, till Josef, för att köpa säd eftersom hungersnöden var svår i hela världen.

Josefs bröder till Egypten
¹När nu Jakob såg (förstod) att det [faktiskt] fanns säd i Egypten, sa Jakob till sina söner: "Varför ser ni på varandra?" [Trots att Jakob var på väg att bli blind, se 1 Mos 48:8, hade han en klarhet att se vad som skulle göras. Brödernas oförmåga att se och agera står i skarp kontrast till Josef som både förutsåg hungersnöden och förberedde.] ²Han sa: "Se, jag har hört att det finns säd i Egypten. Gå ner dit och köp därifrån åt oss, så att vi kan leva och inte dö [av hungersnöd]."
     ³Josefs tio bröder [halvbröder] gick då ner för att köpa säd från Egypten. ⁴Men Benjamin, Josefs [yngre] bror, sände Jakob inte iväg med sina bröder för han sa (tänkte för sig själv): "Tänk om någon olycka skulle drabba honom." [Benjamin och Josef var helbröder. Rakel var deras mor.] ⁵Israels söner kom bland alla de andra som kom [den 8-10 dagar långa resan ner till Egypten] för att handla, för hungersnöden var stor i Kanaans land.

⁶[Josef kom som 17-åring till Egypten. Vid 30 års ålder blev han befordrad, och nu, 9 år senare, kommer hans bröder för att köpa säd av honom – 22 år efter att de sålde honom som slav. Den första drömmen som Josef haft går nu i uppfyllelse, se 1 Mos 37:5-8 – nästan. När de böjde sig för honom räknar han dem; de var tio, inte elva. Var är den elfte?]

Josef var guvernör över landet, det var han som skötte försäljningen till alla människor i landet. Josefs bröder [tio av dem, se vers 3] kom och bugade inför honom med sina ansikten mot marken. ⁷Josef såg sina bröder och kände igen dem, men gjorde sig själv oigenkännlig för dem och talade hårt (med myndig röst) till dem och han sa till dem: "Varifrån kommer ni?" och de svarade: "Från Kanaans land för att köpa mat."
     ⁸Josef kände igen sina bröder, men de kände inte igen honom. ⁹Josef kom ihåg drömmarna som han hade drömt om dem [1 Mos 37:5-11] och sa till dem: "Ni är spioner som kommer för att se landets nakenhet (var svagheterna finns)."
     ¹⁰De sa till honom: "Nej, min herre, dina tjänare har kommit för att köpa mat. ¹¹Vi är alla en mans söner, vi är ärliga män, dina tjänare är inte några spioner." ¹²Han sa till dem: "Nej, för att se landets nakenhet (var svagheterna finns) har ni kommit."
     ¹³De sa: "Vi, dina tjänare, är tolv bröder, söner till en man i Kanaans land, vår yngste är hos sin far och en finns inte längre."
     ¹⁴Josef sa till dem: "Det är det jag talade till er när jag sa: 'Ni är spioner.' ¹⁵Genom detta ska ni prövas, så sant farao lever, ni ska inte gå härifrån om inte er yngste bror kommer hit. ¹⁶Sänd en av er och låt honom hämta er bror och ni ska vara fängslade för att era ord ska prövas, huruvida det är sanning i er. Annars, så sant farao lever, är ni verkligen spioner." ¹⁷Han satte dem alla tillsammans i förvar i tre dagar.
     ¹⁸På tredje dagen sa Josef till dem: "Gör detta så får ni leva, för jag fruktar (vördar) Gud (Elohim), ¹⁹om ni är ärliga män, låt en av era bröder vara bunden i fängelset, men gå ni och ta med er säd för hungersnöden i era hus, ²⁰och ta med er yngste bror till mig, så ska era ord bli prövade och ni ska inte dö." De gjorde så. [Simeon, den näst äldste sonen, lämnas kvar i Egypten, se vers 36.]
     ²¹[Samtidigt som Josef var där började bröderna prata med varandra.] De sa: "Vi är verkligen skyldiga för vår bror, när vi såg ångesten i hans själ när han ropade efter nåd (hebr. chanan) utan att lyssna, därför har denna olycka kommit över oss."
     ²²Ruben [Jakobs förstfödde (med Leah)] svarade dem och sa: "Talade jag inte till er och sa att ni inte skulle synda mot barnet, men ni lyssnade inte? Därför utkrävs hans blod" ²³De visste inte att Josef förstod dem, för tolken var emellan dem. ²⁴[Josef blev djupt rörd av vad han hörde.] Han vände sig ifrån dem och grät. Han återvände till dem och talade till dem och tog Simeon ifrån dem och lät fängsla honom inför deras ögon. [Simeon betyder "den som hör". Josef prövar sina bröder om de skulle överge Simeon, på samma sätt som de övergav honom. Simeon var känd för sin hårdhet, se 1 Mos 34:25; 49:5-7. Kanske var det han som var den drivande bakom hur bröderna behandlade Josef drygt 20 år tidigare.]

²⁵Sedan befallde Josef att man skulle fylla deras kärl med säd och ge tillbaka varje mans pengar i hans säck och ge dem matsäck för resan, och så gjordes för dem. ²⁶De lastade sina åsnor med sin säd och reste därifrån.
     ²⁷När en av dem öppnade sin säck på rastplatsen för att utfodra sin åsna, upptäckte han sina pengar och se, de låg överst i säcken. ²⁸Han sa till sina bröder: "Mina pengar har lagts tillbaka, och de ligger i min säck."
    De blev förskräckta (deras hjärtan svek dem) och de vände sig oroligt till varandra och sa: "Vad är det som Gud (Elohim) har gjort mot oss?"

Bröderna kommer tillbaka till Jakob
²⁹De kom tillbaka till sin far Jakob, i Kanaans land, och berättade för honom allt som hade hänt dem och sa: ³⁰"Mannen, herren i landet, talade hårt (med myndig röst) till oss och tog oss för att vilja spionera på landet. ³¹Vi sa till honom: Vi är ärliga män, vi är inte spioner. ³²Vi är tolv bröder, söner till vår far, en finns inte och den yngste är hos sin far de här dagarna, i Kanaans land. ³³Mannen, herren i landet sa till oss, härigenom ska jag veta att ni är ärliga män, lämna en av era bröder hos mig och ta med er säd för hungersnöden i era hus och gå er väg. ³⁴Ta med er yngste bror till mig, då ska jag veta att ni inte är spioner utan ärliga män. Då ska jag befria er bror till er och ni kan röra er i landet."
     ³⁵När de tömde sina säckar, fann var och en sin penningpung i sin säck. När de och deras far såg penningpungarna blev de rädda. ³⁶Jakob, deras far, sa till dem: "Ni har berövat mig mina barn. Josef finns inte och Simeon finns inte och nu vill ni ta bort Benjamin. Över mig har allt detta kommit (allt detta har drabbat mig)."
     ³⁷Ruben talade till sin far och sa: "Du ska dräpa mina två söner om jag inte för honom tillbaka till dig. Ge honom i min hand och jag ska föra honom tillbaka till dig." [Ruben hade fyra söner, så hebreiskan antyder "två av mina söner".]
     ³⁸Jakob svarade: "Min son [Benjamin] ska inte gå ner med dig, för hans bror är död och han är den ende som är kvar, om något ont drabbar honom på vägen som ni går, då störtar ni ner mina gråa hår med sorg i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats)."

[Josef och Benjamin är Rakels enda söner som hon födde åt Jakob. Eftersom Rakel var hans första kärlek, se 1 Mos 29:18, är dessa två söner extra viktiga för honom. Hon dog dessutom i barnsäng när Benjamin föddes.]

Tillbaka upp

---