Från början var Esra och Nehemja en bokrulle som kallades Esra bok. Ända fram till år 1448 var det en bok i den hebreiska Bibeln (Tanach), sedan dess är de uppdelade och återfinns som två böcker: Esra och Nehemja. Den inbördes ordningen där Esra kommer före Nehemja är densamma i alla traditioner. I den kristna Bibeln återfinns böckerna bland de historiska böckerna, mitt i GT, efter Krönikeböckerna. I den judiska Bibeln är de däremot placerade näst sist, i den tredje delen som är Skrifterna (Ketuvim). Den sista boken i Skrifterna är Krönikeböckerna som också antas ha skrivits av Esra. De två sista verserna i Krönikeböckerna (2 Krön 36:22-23) är nästan exakt samma som de tre första här i Esra (Esra 1:1-3). Detta talar också för att dessa tre böcker från början var en enhet. Placeringen sist i GT passar rent kronologiskt också bra. Anledningen till att både Esra/Nehemja och Krönikeböckerna delades upp och blev flera böcker är att den grekiska översättningen Septuaginta delade upp dem. Den uppdelningen har sedan följt med i den kristna traditionen.

Kronologi – kungar
Följande kungar regerade i det persiska riket:

Kyros 539-530 f.Kr.
Kambyses II 530-522 f.Kr.
Darejavesh (Darius) I 522-486 f.Kr.
Xerxes I 486-465 f.Kr.
Artaxerxes I 465-424 f.Kr.
Darejavesh (Darius) II 423-404 f.Kr.
Artaxerxes II 404-358 f.Kr.
Artaxerxes III 358-337 f.Kr.
Darejavesh (Darius) III 336-330 f.Kr.

Det persiska riket får sitt slut 331 f.Kr. då Alexander den store besegrar Darius III vid slaget i Gaugamela.

Struktur
Esra/Nehemja är en enhet med sju distinkta stycken som hör ihop. Det går att illustrera dem som parallella par eller en stor kiasm.

1a Serubbabel återvänder (Esra 1-2)
1b Serubbabels bedrifter (Esra 3-6)
2a Esra återvänder (Esra 7-8)
2b Esras bedrifter (Esra 9-10)
2a Nehemja återvänder (Neh 1-2)
2b Nehemjas bedrifter (Neh 3:1-7:3)
3 Avslutande reformer och uppräkningar (Neh 7:4-13:31)

A Serubbabels återvändande (Esra 1-2)
  B Templet byggs – motstånd (Esra 3-6)
    C Esras återvändande (Esra 7-8)
      D Folket renas (Esra 9-10)
    C Nehemjas återvändande (Neh 1-2)
  B Murarna byggs – motstånd (Neh 3:1-7:3)
A Serubbabels återvändande; avslutande reformer (Neh 7:4-13:31)

Det kiastiska mönstret visar utan någon som helst tvekan att Esra/Nehemja är en bok som hör ihop. Den symmetriska strukturen ger också en förklaring till den dubbla listan med namn på dem som återvände i Esra 2 och Neh 7. Strukturen hjälper också till att se de områden och teman som författaren betonar: Överlåtelse och efterföljelse (tre uppbrott beskrivs, då folket lämnar sitt bekväma liv i Babylon för att återvända och bygga upp Guds tempel och muren); vikten av personligt engagemang (uppräkningar med specifika individuella namn); bönens och fastans viktiga roll (Esra 9-10 och Neh 4-6); omvändelse och lydnad; varje våg mötte motstånd (den som bygger på Guds verk kommer att möta motstånd både utifrån och inifrån).

Berör tidsperioden: 539 – 444 f.Kr.

Skrivet: ca 556-444 f.Kr.

Författare: troligtvis Esra

Relaterade böcker:
Nehemja,
Ester,
Sakarja,
Haggai,
Malaki

Kyros cylinder är en 2 dm lång cylinder av lera som upptäcktes 1879 i Babylon och dateras till omkring 538 f.Kr. Här beskriver Kyros sin seger över Babylonien och de förtryckta folkens befrielse. Proklamationen berör religionsfrihet och rättstrygghet och ses som den första människorättsliga förklaringen och delar av texten finns ingraverad över ingången till FN-högkvarteret i New York. Originalet finns på Brittiska museet i London.

¹I Kyros, den persiska kungens, första år [539 f.Kr.] – för att Herrens (Jahvehs) ord genom Jeremias mun skulle fullbordas [Jer 29:10-14; Jes 44:28-45:13] – uppväckte Gud (Jahveh) Persiens kung Kyros ande [hjärta, se Ords 21:1] så att han ropade ut (kungjorde) i hela sitt kungarike, både muntligt och skriftligt:

²Så säger Kyros, Persiens kung:

Alla kungariken på jorden har Herren (Jahveh), himmelens Gud (Elohim), gett till mig, och han har befallt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem, som ligger i Juda.

³Vem som helst ibland er som tillhör hans folk, må hans Gud (Elohim) vara med honom. Låt honom gå upp till Jerusalem som ligger i Juda och bygga Herrens (Jahvehs), Israels Guds (Elohims), hus. Han är den Gud (Elohim) som bor i Jerusalem.

⁴Och för alla [judar] som är kvar (kvarlevan) [som inte har tillräckligt med egna resurser för att återvända], var de än må bo [runt om i hela det stora persiska riket], låt folket [icke-judar] på dessa platser förse honom med silver och guld, med gods [kläder, tält] och kreatur, förutom de frivilliga offergåvorna till Guds (Elohims) hus i Jerusalem [så de kan återvända].

[Betydelsen beror på vilka "folket på dessa platser" syftar på. Om det är icke-judar, så blir betydelsen att alla judar som vill återvända skulle få möjlighet att göra det. Den tolkningen stärks utifrån att gåvorna som nämns är de gåvor som de tar med sig, se vers 6.]

[Kyros regerade i Persien 539-530 f.Kr. Detta påbud avslutar den 70-åriga fångenskapen för det judiska folket i Babylon. Det var tre deportationer (605, 597 och 586 f.Kr.) och också tre återtåg (Serubbabel, Esra och Nehemja). De sjuttio åren kan beräknas på två sätt. Antingen från Nebukadnessars första attack 605 f.Kr. till 535 f.Kr. (då grunden till templet läggs) eller från Jerusalems fall 586 f.Kr. till templets färdigställande 516 f.Kr. då det återinvigs. Vers 1-3 återfinns nästan ordagrant i 2 Krön 36:22-23. Arkeologiska fynd som Kyros cylinder bekräftar att Kyros gjorde liknande proklamationer till andra folk och religioner. Frasen "det blev nedskrivet" i vers 1 är en teknisk term för att dokumentera. Tusentals lertavlor med lagar, kvitton och förbund har hittats i utgrävningar från den här tiden.]

Förberedelser och gåvor
⁵Ledarna för Juda och Benjamin tillsammans med prästerna och leviterna, alla vars ande Gud (Elohim) hade uppväckt, steg upp och gick för att bygga Herrens (Jahvehs) hus som finns i Jerusalem. ⁶Och alla omkring dem stärkte deras händer med redskap av silver, guld, gods, boskap och värdefulla gåvor, förutom allt som de offrade frivilligt. ⁷Och kung Kyros hämtade alla tillbehör från Herrens (Jahvehs) hus som Nebukadnessar hämtat från Jerusalem och placerat i sina gudars hus. ⁸Persiens kung Kyros lät skattmästaren Mitredat [80 år senare tjänade en annan Mitredat under Artaxerxes I, se Esra 4:7] hämta dem (tempelföremålen) och räkna upp dem åt Sheshbatsar [troligen ett annat namn på Serubbabel, se vers 11 och Esra 5:16; 3:8], fursten av Juda. ⁹Detta är antalet av dem:

guldhandfat: 30 st
silverhandfat: 1 000 st
silverknivar: 29 st
¹⁰guldskålar: 30 st
en annan sorts (dubbla; andra; matchande – hebr. mishnim) silverskålar: 410 st
övriga redskap: 1 000 st

¹¹Alla redskap av guld och av silver var 5 400. Sheshbatsar [troligen Serubbabel] tog med sig allt detta när de bröt upp från fångenskapen i Babylon till Jerusalem.

[Summan av de artiklar som listas i vers 9-10 är 2 499, vilket inte stämmer överens med totalsumman 5 400. Troligtvis anges bara de viktigaste kärlen i uppräkningen, eller så har författaren bara tagit med en del av en sammanställning tillsammans med totalsumman.]

Namnen på dem som återvände
¹[Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem. Det finns också ett särskilt ord för detta i hebreiskan alija, vilket används här. Namnet Serubbabel (hebr. Zerobavel) betyder ´en som är utspridd/sådd i Babylon´.]

Dessa är provinsens söner som gick upp [till Jerusalem] från fångenskapen, av dem som förts bort, som Nebukadnessar, Babylons kung, hade fört till Babylon, och som återvände till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad; ²som kom med Serubbabel (hebr. Zerobavel), Jeshoa, Nehemja, Seraja, Reelaja, Mordochaj, Bilshan, Mispar, Bigvaj, Rechom, Baana.

[Uppräkningen som görs här har stora likheter med en motsvarande uppräkning i Neh 7:6-73. Många av familjerna nämns i bägge uppräkningarna och antalet familjemedlemmar är ofta detsamma, men skillnader förekommer. En del betraktar dessa uppräkningar som två olika, men det kiastiska mönstret talar för att det är samma, men med olika fokus. I denna uppräkning nämns drygt 42 000 personer, men en stor majoritet av judarna kom aldrig tillbaka varken med Serubbabel, Esra eller Nehemja, utan bodde kvar i Babylon. Där har deras ättlingar bott kvar ända in i modern tid, då en del av dem har flyttat tillbaka till Israel efter att staten bildades 1948. Mellan 1948 och 2021 har över 3 miljoner judar gjort alija. År 2021 fanns det 15 miljoner judar totalt i världen (varav omkring 15 000 i Sverige) och knappt hälften (6,9 miljoner) bodde i Israel. I Sverige har den ökande antisemitismen gjort att allt fler judar väljer att flytta till Israel.]

Antalet män av Israels folk:

³Paroshs söner: 2 172
⁴Shefatejas söner: 372
⁵Arachs söner: 775
⁶Pachat-Moabs söner, från Jeshoa och Joavs söner: 2 812
⁷Elams söner: 1 254
⁸Zattos söner: 945
⁹Zakkajs söner: 760
¹⁰Banis söner: 642
¹¹Bevajs söner: 623
¹²Azeggads söner: 1 222
¹³Adonikams söner: 666
¹⁴Bigvajs söner: 2 056
¹⁵Adins söner: 454
¹⁶Aters söner från Hiskia (hebr. Jechizqijah): 98
¹⁷Betsajs söner: 323
¹⁸Joras söner: 112
¹⁹Chashums söner: 223
²⁰Gibbars söner: 95

²¹[Från geografiska platser:]

Betlehems söner: 123
²²Netofas folk: 56
²³Anatots folk: 128
²⁴Azmavets söner: 42
²⁵Kirjat Arims, Kefiras och Beerots söner: 743
²⁶Ramas och Gevas söner: 621
²⁷Michmas folk: 122
²⁸Betels och Ais folk: 223
²⁹Nevos söner: 52
³⁰Magebbishs söner: 156
³¹Det övriga Elams söner: 1 254
³²Charims söner: 320
³³Lods, Chadids och Onos söner: 725
³⁴Jerikos söner: 345
³⁵Senaas söner: 3 630

³⁶Prästerna:

Jedajas söner av Jeshoas hus: 973
³⁷Immers söner: 1 052
³⁸Pashchors söner: 1 247
³⁹Charims söner: 1 017

⁴⁰Leviterna:

Jeshoas söner och Kadmiel från Hodavejas söner: 74

⁴¹Sångarna:

Asafs söner: 128

⁴²Dörrvaktarnas söner:

Shalloms söner, Aters söner, Talmons söner, Akkovs söner, Chatitas söner och Shovajs söner: totalt 139

⁴³Tempeltjänarna [hebr. netinim; betyder "givna åt" eller "avskilda för", de hade fått uppdraget att hjälpa leviterna med enklare uppgifter som att hämta vatten och hugga ved, se Jos 9:26-27]:

Tsichas söner, Chasofas söner, Tabbaots söner, ⁴⁴Keros söner, Siahas söner, Padons söner, ⁴⁵Levanas söner, Chagavas söner, Akkovs söner, ⁴⁶Chagavs söner, Shalmajs söner, Chanans söner, ⁴⁷Giddels söner, Gachars söner, Reajas söner, ⁴⁸Retsins söner, Nekodas söner, Gazzams söner, ⁴⁹Uzzas söner, Paseachs söner, Besajs söner, ⁵⁰Asnas söner, Meonims söner, Nefosims söner, ⁵¹Bakboks söner, Chakofas söner, Charchors söner, ⁵²Batslots söner, Mechidas söner, Charshas söner, ⁵³Barkos söner, Siseras söner, Temachs söner, ⁵⁴Netsiachs söner och Chatifas söner.

⁵⁵Salomos tjänares barn:

Sotajs söner, Hassoferets söner, Perodas söner, ⁵⁶Jaelas söner, Darkons söner, Giddels söner, ⁵⁷Shefatejas söner, Chattils söner, Pocheret-Hatsvajims söner, Amis söner.

⁵⁸Alla tempeltjänarna [netinimerna, se vers 43-54] och sönerna till Salomos tjänare var 392.

⁵⁹[Övriga:]

Och där var de som gick upp från Tel-Melach, Tel-Charesha, Kerov, Addan och Immer, men de kunde inte berätta (redogöra för) vilka som var deras fäders hus (vilken släkt de kom ifrån) och deras säd (avkomma), huruvida de var israeliter eller inte.

⁶⁰Delajas söner, Tobias söner, Nekodas söner: 652.

⁶¹Och prästernas söner: Chavajas söner, Hakkots söner, Barzillajs söner, som tog en hustru från Barzillajs döttrar, gileaditen, och sedan tog deras familjenamn. ⁶²Dessa sökte efter sina uppteckningar, sitt släktskap (förfädernas namn), men kunde inte finna dem. Därför ansågs de orena och skiljdes från prästerskapet. ⁶³Och Tirshata sa till dem att de inte skulle äta av det heliga (de delar av offerdjuren som tillhörde prästen) förrän det kom en präst (överstepräst) med Urim och Tummim [som genom denna lott kunde avgöra om de var äkta präster eller inte].

[Urim och Tummim var namnet på de två föremål (troligtvis två mindre stenar eller stavar) som prästen bar i sin prästsköld och som troligtvis användes för att kasta lott, se 2 Mos 28:30; 1 Sam 14:42.]

⁶⁴Hela församlingen tillsammans utgjorde 42 360 personer, ⁶⁵förutom deras tjänare och tjänarinnor som utgjorde 7 337 personer. De hade också 200 manliga och kvinnliga sångare.

⁶⁶De hade 736 hästar, 245 mulåsnor, ⁶⁷435 kameler och 6 720 åsnor.

⁶⁸När de kom till Herrens (Jahvehs) hus i Jerusalem gav några av familjernas överhuvuden frivilliga gåvor till återuppbyggnaden av grunden till Herrens (Jahvehs) hus. ⁶⁹I förhållande till sin förmåga gav de till skattkistan för detta arbete 61 000 gulddrachmer och 5 000 silverminor och 100 prästdräkter. ⁷⁰Nu bosatte sig prästerna, leviterna, en del av folket, sångarna, dörrvaktarna och tempeltjänarna i sina egna städer och hela det övriga Israel i sina städer.

Templets grund läggs
¹Och när den 7:e månaden [höstmånaden tishri, infaller sept/okt; troligtvis 538 f.Kr.] var inne och Israels barn hade bosatt sig i sina städer, samlades folket som en man (som en enhet; samstämt) i Jerusalem. ²Då stod Jotsadaks son Jeshoa upp och hans bröder, prästerna, och Serubbabel, Shealtiels son, och hans bröder, och de byggde altaret för att offra brännoffer till Israels Gud (Elohim) som det står skrivet i gudsmannen Moses undervisning. ³De satte upp altaret på dess bestämda plats (i anslutning till/framför/öster om själva templet), trots sin rädsla för folket i landet. Och de offrade brännoffer till Herren (Jahveh) på det, både morgonoffer och kvällsoffer. ⁴De firade också lövhyddohögtiden (hebr. sukkah) som det står skrivet och offrade det föreskrivna antalet dagliga offer i enlighet med påbudet för varje dag.

[Just under lövhyddofesten offras utöver alla andra högtidsoffer även totalt 70 oxar, en för varje land i den då kända världen, vilket gör att ingen annan högtid har lika många offer i antal djur, se 4 Mos 29:12-39; 3 Mos 23:33-44; 5 Mos 16:13-15. Lövhyddohögtiden är också den enda av Herrens (Jahvehs) högtider då det är ett påbud att vara glad i sju dagar, vilket många rabbiner anser vara ett av de svåraste buden att uppfylla!]

⁵Därefter bar de fram det dagliga brännoffret, offret vid nymånad och offren för alla Herrens (Jahvehs) heliga sammankomster [alla Herrens (Jahvehs) högtider som beskrivs i 3 Mos 23], liksom alla frivilliga offer som bars fram till Herren (Jahveh). ⁶Från den första dagen i den 7:e månaden [tishri] började de offra brännoffer till Herren (Jahveh) trots att grunden till Herrens (Jahvehs) tempel ännu inte var lagd.

⁷De gav pengar till stenhuggarna och timmermännen och mat, dryck och olja till sidonierna och tyrierna för att de skulle föra cederträ från Libanon, via havet till Jaffa, som Persiens kung Kyros hade gett tillstånd till.

⁸I den 2:a månaden [ijar – april/maj] på det 2:a året [av Kyros styre – motsvarar 537 f.Kr.], efter att de kommit till Herrens (Elohims) hus i Jerusalem, påbörjade Shealtiels son Serubbabel, och Jotsadaks son Jeshoa, och resten av deras bröder, prästerna, leviterna och alla de som återvänt från fångenskapen till Jerusalem, arbetet. De utsåg leviterna från 20 års ålder och äldre till att övervaka arbetet på Herrens (Jahvehs) hus. ⁹Sedan stod Jeshoa med sina söner och sina bröder och Kadmiel och hans söner, Juda söner, tillsammans för att övervaka hantverkarna i Guds (Elohims) hus – även Chenadads söner med sina söner och sina bröder, [alla] leviterna [var med]. [Versen är inte helt tydlig, men troligtvis är det tre personer som åsyftas (Jeshoa, Kadmiel och Chenadad) tillsammans med sina familjer – alla leviterna.]

¹⁰När hantverkarna hade lagt grunden till Herrens (Jahvehs) tempel, ställde de upp prästerna i sina skrudar och med trumpeter, och leviterna, Asafs söner, med cymbaler, för att prisa Herren (Jahveh) i enlighet med Israels kung Davids föreskrifter. ¹¹Med lovprisning och tacksägelse sjöng de till Herren (Jahveh):

För han är god,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek) över Israel! [Ps 118:1]

Och hela folket gav upp ett härskri (ropade med stark röst) när de prisade Herren (Jahveh) eftersom grunden till Herrens (Jahvehs) hus var lagd.

¹²Men många av prästerna och leviterna och överhuvudena för deras fäders stammar (släkter, Israels tolv stammar), de gamla männen som hade sett det första huset [Salomos tempel], grät högljutt när de såg grunden läggas för detta hus [templet], medan många [andra] ropade högt av glädje, ¹³så att man inte kunde skilja ljudet av glädjerop från ljudet av gråtande människor, för folket ropade för full hals, med hög röst, och ljudet hördes på långt håll.

Tillbaka upp

---