Helbibel - söndag 20/9
Jes 33:10-36:22, Ps 64:1-11, Ords 23:23, Gal 5:13-26
Jes 33:10-36:22
10Nu ska jag resa mig, säger Herren (Jahveh),nu ska jag bli upphöjd,
nu jag ska lyfta upp mig själv [visa min styrka och kraft].
11Ni föder agnar,
ni ska föra fram stubb,
er andedräkt är en eld som ska sluka er.
12Folken ska förbrännas till kalk [som när kalksten hettas upp i hög temperatur och blir till kalk, se Amos 2:1],
som nedhuggen [förtorkat] törne [lätt] brinner i elden.
13Lyssna!
Ni som är långt borta,
[hör] vad jag har gjort.
Ni som är nära,
beakta (se) min styrka.
14Syndarna i Sion är rädda,
bävan (fruktan) har belägrat (omringat) de ogudaktiga:
"Vem av oss ska bo tillsammans med den förtärande (slukande, bokstavligt: ätande) elden?
Vem ibland oss ska bo med den eviga branden?"
[Här finns en bakgrund till elden i Gehenna och den andra döden i eldsjön, se Upp 20:14.]
15Den [däremot] som vandrar (lever) rättfärdigt [Ps 15; 24:4]
och talar rätt (rakt, uppriktigt, sanning),
som föraktar förtryckets vinning,
som vägrar ta emot en muta i sina händer (ordagrant: "skakar av sig, att hålla mutor i sina händer"),
som stänger sina öron från att höra om blod [förslag att mörda],
och sluter sina ögon från att se på ondska [det som är syndfullt; 1 Kor 13:6; Jes 29:20; Ps 10:3],
16han ska bo i höjden,
hans försvarsplats [hebr. masad; samma ord som den kända antika fästningen Masada i Negevöknen] ska vara klipporna,
hans bröd ska ges honom,
hans vatten ska vara säkrat.
17Dina ögon ska se kungen [Hiskia, se Jes 31:1, men även profetiskt – Messias] i hans härlighet, de ska se ett land som breder ut sig i fjärran [ett vidsträckt land; ordagrant: ´ett land med avstånd (plural)´].
18Ditt hjärta ska tänka tillbaka på skräcken (det fruktansvärda ska vara ett minne blott) [du ska fråga dig själv]:
"Var är han som räknade (skrev, förde bok) [för beskattning, militärtjänstgöring, byte, osv.]?
Var är han som vägde [guld och silver]?
Var är han som räknade tornen [för att avlägga rapport till fienden för hur stark staden var]?"
19Du ska inte se det våldsamma folket,
ett folk med djupt tal (mörka röster) som du inte kan uppfatta,
med en stammande tunga som du inte kan förstå.
20Se på Sion [tempelberget], staden för våra högtidliga samlingar,
dina ögon ska se Jerusalem, en fridfull boning,
ett tält som inte ska flyttas,
dess tältpluggar (tältpinnar) ska inte dras upp,
inte heller ska någon av tältlinorna brista (gå av, gå sönder).
21Där ska Herren (Jahveh) vara med oss i majestät,
på en plats med breda floder och strömmar,
där ska inga galärer med åror [flotta med krigsfartyg] komma,
inte heller ska mäktiga skepp [stora handelsfartyg] dra förbi.
22Herren (Jahveh) är vår domare,
Herren (Jahveh) ger oss förordningar (ordagrant "saker inristat" vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar),
Herren (Jahveh) är vår kung,
Han ska frälsa (rädda) oss.
23Dina rep (tåg, tackel) är lösa,
de håller inte masten stadig,
de sprider inte ut seglen,
sedan är bytet av en stor tillspillogivning fördelat,
de lama tar sitt byte.
24Invånarna [i Sion] ska inte säga: "Jag är sjuk (svag)",
folket som bor där ska ha sina synder förlåtna.
[Bilden med rep till tält och segel från vers 20-21 fortsätter här. Repen till masterna är lösa vilket gör att fartyget kommer kapsejsa på den breda floden, och bli ett lätt byte för dess motståndare. Det är inte helt klart om skeppet syftar på Assyrien, eller på Jerusalem och dess nuvarande situation före upprättelsen, se Jes 1:26. I vers 24 finns en parallell mellan ordet sjuk och synd. En sjukdom behöver inte vara en direkt konsekvens av en specifik synd, samtidigt vet vi att det var i syndafallet i 1 Mos 2:16-17; 3:16-19 som förgängelse och sjukdom introducerades. Även i Jes 53:10-11 nämns de orden tillsammans, se även 1 Kor 11:29-30]
Herren dömer Edom – fienden i söder
Kolumn 26, 27 och 28 från den stora Jesaja rullen som finns på Israelmuseet i Jerusalem. Längst ner i kolumn 27 är ett medvetet avbrott på tre rader.
Kom nära, ni länder, för att lyssna
och ni folk, var uppmärksamma.
Låt jorden höra och dess fullhet,
världen,
och allt som kommer fram i den.
2För Herren (Jahveh) är vred (som en kvist som bryts; relationen är bruten – hebr. qetsef) över alla länder,
och har brinnande vrede (feber – hebr. chema) mot deras härförare.
Han har i grund förgjort dem,
han har utlämnat dem till att slaktas.
3Deras slagna (slaktade) ska kastas ut
och stanken av deras kadaver ska stiga upp,
och bergen ska smälta från deras blod.
4Och alla himlarnas härskaror ska förmultna,
och himlarna ska rullas ihop som en bokrulle,
och alla deras härförare ska vissna (förtorka), som löv från vinstocken vissnar [och faller ner]
och vissnande [löv; skrumpnande frukt] från fikonträdet.
[Här antyds hur de många dimensionerna i himlarna ska rullas ihop, se Job 9:8.]
5För mitt svärd har druckit sig mätt i himlarna,
se, det ska komma ner över Edom
och över mitt bannlysta folk till dom.
6Herrens (Jahvehs) svärd dryper av blod,
det är täckt (har gjorts tjockt) av fett,
[det droppar] med blodet av lamm och getter,
[helt insmort] med det feta från baggars njurar,
för Herren (Jahveh) har ett offer i Botsra
och en stor slakt i Edoms land.
7Och vildoxen ska komma ner med dem
och stutarna (unga tjurar) med oxarna,
och deras land ska bli berusat av blod,
och dess stoft [mark/jord] ska täckas av (göras tjockt med) det feta
8För Herren (Jahveh) har en hämndens dag,
ett år av belöning (återbetalning) för Sions strid.
9Och dess strömmar ska vändas till beck (tjock, svart trögflytande vätska),
och dess stoft [mark] till svavel, och dess land ska bli som brinnande svavel.
10Varken natt eller dag ska den kvävas,
dess rök ska stiga upp för evigt,
från generation till generation ska det ligga öde,
aldrig i evighet ska någon passera igenom där.
11Men pelikanen och rördrommen ska besitta det,
och ugglan och korpen ska bo där,
och han ska sträcka ut förvirring
över det och tomhetens lod.
12För hennes ädlingar ska ingen där kallas till kungariket,
och alla hennes prinsar ska vara intet.
13Törne ska växa upp i hennes palats,
nässlor och tistlar i hennes befästningar,
och det ska bli en boplats för vildhundar,
ett tillhåll för strutsar.
14Och vildkatterna ska umgås med schakalerna,
och den håriga bocken (satyren, skogsdemonen – hebr. sair) ska ropa till sin kamrat;
ja, där kan nattväsendet (tornugglan; ordagrant "hon av natten" – hebr. lilit) få ro [stanna till ett kort ögonblick]
och finna sig en plats för vila.
[Enligt judisk tradition är den håriga bocken en demonisk varelse, ett manligt naturväsen, hälften människa och hälften bock (ett resultat av en naturvidrig sexuell relation, se 3 Mos 18:23). Ordet används här parallellt med lilit som kommer från det hebreiska ordet för natt (lajla), står i en feminin form och används bara här i Bibeln. Enligt judisk mytologi var Lilit Adams första hustru som senare blev en kvinnlig demon som hemsöker spädbarn. Det är troligen dessa och liknande myter som Paulus varnar församlingen i Kreta att hänge sig åt i Tit 1:13-15. I sammanhanget, med omkringliggande referenser till olika djurarter, syftar lilit snarare på något nattdjur, men också med en koppling till det ockulta. Eftersom hon ruvar, se vers 15, skulle det kunna vara en tornuggla som är en relativt vanlig och välkänd art i hela Mellanöstern. Den är aktiv på natten och har ett skrikigt läte som är riktigt kusligt, som en "demon" i natten, dessutom är den till stor del vit, vilket kan ge en spöklik känsla om man ser den svepa förbi i nattens mörker.]
15Där ska pilormen (hebr. qipoz; maskulin form) bygga sitt [feminin form] bo
och hon [tornugglan – nattväsendet, se vers 14] ska lägga [ägg] och kläcka (klyva, bryta upp, kraftfullt dela i två) [Jes 59:5]
och ruva under sin skugga,
ja, där ska falkarna samlas,
var och en med sin maka.
16Utforska Herrens (Jahvehs) bokrulle och läs:
Ingen av dessa ska saknas,
ingen ska vara utan sin maka,
för min mun har befallt
och dess Ande (andedräkt) har samlat dem.
17Och han har kastat lott för dem,
och hans hand har delat upp det i områden (ordagrant med linjer).
De ska besitta det för alltid,
från generation till generation ska de bo där.
1Ödemarken (öppna, obebodda ytor) och öknen (torra platser utan tillförlitlig tillförsel av vatten)
ska glädja sig,
och vildmarken [Arava, ökenområde i ravinen mellan Döda havet i norr och kusten i söder]
ska blomma som en höstkrokus (lilja, ängssaffran, narciss).
2Den ska spricka ut i blomning,
den ska fröjda sig med jubel och sång!
Den ska få Libanons storslagenhet (ära) [som är dess gröna cederskog, se Jes 10:34].
Den ska få [berget] Karmels och Sarons majestät (prakt). [Berget Karmel är känt för sitt majestät och Saron är slätten mellan Medelhavet och bergen i centrala Israel som är känd för sin bördighet.]
De ska få se Herrens storslagenhet (ära), vår Guds majestät (prakt).
3Stärk kraftlösa händer,
styrk darrande (svaga) knän.
4Säg till dem som är rädda (har panik, bokstavligt "vars hjärta slår snabbt"):
"Var starka, frukta inte, för er Gud kommer med hämnd.
Med Guds vedergällning kommer han för att rädda (frälsa) er."
5Då ska blinda ögon öppnas,
och döva öron höra.
6Då ska den lame hoppa som en hjort,
och den stummes tunga ska sjunga i glädje.
För vattenkällor ska bryta fram i ödemarken (öppna, obebodda ytor)
och strömmar av vatten i vildmarken (ökenområdet i Arava)
7Förbränd mark (brännhet sand) ska bli till en sjö,
och törstande mark ska bli vattenkällor.
Där schakaler en gång höll till och låg utsträckta
ska det växa vass och gräs.
8Och där ska det gå (finnas, bli) en huvudväg (en banad och upphöjd genomfartsled – hebr. maslol), ja, en väg,
den ska kallas "Den heliga vägen (Avskildhetens väg/Avsidesvägen)".
Ingen oren ska färdas på den,
utan den är till för dem [för de andra] som går på vägen [den är reserverad för dem som han vägleder].
Och dårar [de som föraktar Guds vishet] ska inte irra omkring (får inte vandra runt; svänga in; vackla, tveka; gå vilse) på den.
9Inga lejon ska finnas där,
inga blodtörstiga vilddjur ska vara på vägen – de ska inte finnas där.
Bara de återlösta [de som Herren har befriat från fångenskap]
ska vandra på den,
10de som Herren (Jahveh) har friköpt ska komma tillbaka den vägen.
De ska gå in i Sion under jubelrop.
En evig glädje ska kröna dem,
glädje och lycka ska överväldiga (överraska, gripa tag i) dem,
sorg och suckan ska fly bort.
Det assyriska hotet (kap 36-39)
Kung Hiskias uppgång
1
Bokens första del är skriven i poetisk stil, för att i kap 36-39 skifta till prosa, för att på nytt bli poetisk i kap 40-66. Detta skrivsätt bildar alltså en stilistisk kiasm. Det blir också en markör som visar att detta stycke är det centrala i hela boken. Kapitel 36-39 består av sju episoder ordnade i ett kiastiskt mönster:
A Ett fientligt assyriskt sändebud (Jes 36:1-22)
B Hiskias nöd och vädjan till Herren (Jes 37:1-7)
C Sanheribs hånfulla bud till Hiskia (Jes 37:8-13)
D Hiskias bön till Herren (Jes 37:14-20)
C´ Herrens svar till Sanheribs hån (Jes 37:21-38)
B´ Hiskias sjukdom och vädjan till Herren (Jes 38:1-22)
A´ Ett "vänligt" babyloniskt sändebud (ironi) (Jes 39:1-8)
Den tematiska symmetrin i kiasmen har fått företräde före den kronologiska ordningen, händelserna i kapitel 38-39 inträffar före händelserna i 36-37:
725-722 f.Kr. Assyrien belägrar Samarien, israeliterna i exil
715 f.Kr. Hiskia blir kung i Juda
705 f.Kr. Sanherib blir kung i Assyrien
701 f.Kr. Sanherib invaderar Juda
681 f.Kr. Sanherib mördas av två av sina söner (Jes 37:36)
Inskriptionen på denna relief har texten: Sanaheriv, den mäktige kungen, kungen av landet Assyrien, sittande på domens tron, vid ingången till staden Lachish. Jag ger tillstånd till deras slakt.
[Detta är exakt samma plats som Jesaja mötte Achaz, se Jes 7:3. Troligtvis i trakten av den nuvarande norra Damaskusporten i Jerusalem. Medan Assyriens kung Sanherib belägrade Lachish sände han sin befälhavare (främsta munskänk) till Jerusalem för att pressa Hiskia att kapitulera utan strid. Han var troligen vald till uppdraget eftersom han pratade flytande hebreiska, se vers 11-13. Belägringen av Lachish finns väl dokumenterad i en serie reliefer på väggarna i Sanheribs festsal i Nineve.]
3Då kom [följande tre män från Hiskias palats]:
Eljaqim, son till Hilkia (hebr. Chilqijaho) [Jes 22:20], som var över [ansvarade för palatset i Jerusalem],
och skrivaren Shevna [Jes 22:15]
och Joach, upptecknaren Asafs son,
fram till honom. 4Och befälhavaren (hebr. ravshake) sa till dem:
"Säg nu till [er kung] Hiskia: Så säger den store kungen, kungen i Assyrien [Sanherib]: Vilken trygghet sätter du din förtröstan till? 5Jag säger: Det är bara tomma ord (munväder), för råd och styrka är för strid. Vem litar du på eftersom du har gjort uppror mot mig? 6Se, du litar på denna stav av flisig vass, på Egypten, som ifall man lutar sig mot den, går in i handen och genomborrar den. Sådan är farao, Egyptens kung, för alla som litar på honom. 7Men du kanske säger till mig: 'Vi litar på Herren vår Gud (Jahveh Elohim)'. Är det inte han, vars höga platser [offerplatser, ofta på höjder, se 2 Kung 18:4; 2 Krön 30:14; 31:1] och altare [er kung] Hiskia har tagit bort, och har sagt till Juda och Jerusalem: Ni ska tillbe inför detta altare?
[Den assyriske överbefälhavaren antar felaktigt att de andra offerplatserna var platser där Herren (Jahveh) tillbads och att begränsa offren bara till Jerusalem skulle förnärma honom. Dessa höga platser och altaren var inte det sätt som Israels Gud skulle tillbes på, se 5 Mos 12.]
8Nu ber jag därför, gör en vadslagning med min herre, Assyriens kung, och jag ska ge dig 2 000 hästar om du kan klara din del att sätta ryttare på dem. 9Hur kan ni vända bort ansiktet från en ledare, och den minste av min herres tjänare, så att ni sätter er tillit till Egypten för hästar och ryttare? 10Har jag kommit upp utan Herren (Jahveh) mot detta land för att fördärva det? Herren (Jahveh) har sagt till mig: Gå upp mot detta land och fördärva det."
Den assyriske befälhavaren talar på hebreiska till folket. Illustration av den skotske konstnären William Hole, 1846-1917.
12Men befälhavaren (hebr. ravshake) svarade: "Har min herre sänt mig till din herre och till dig för att tala dessa ord? Har han inte sänt mig till männen som sitter på muren, för de kommer tillsammans med er att äta sin egen avföring och dricka sin egen urin [när vi kommer och belägrar Jerusalem]!"
13Sedan stod befälhavaren och ropade med hög (stark) röst på det judiska språket och sa:
"Lyssna till orden från den store kungen – Assyriens kung! 14Så säger kungen [världshärskaren över dåtidens stormakt]:21Men de teg och svarade honom inte ett ord, för kungens befallning var: "Svara honom inte."
Låt inte [er kung] Hiskia lura er, för han kommer inte att kunna befria er. 15Låt inte heller Hiskia få er att lita på Herren (Jahveh) och säga att Herren (Jahveh) säkert ska rädda oss, denna stad ska inte ges i den assyriske kungens hand. 16Lyssna inte på Hiskia, för så säger Assyriens kung: Gör fred med mig och kom ut till mig och ät var och en av sitt vin och var och en av sitt fikonträd och drick var och en vattnet från sin egen brunn, 17tills jag kommer och för bort er till ett land som liknar ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar.
18Akta er så att inte Hiskia övertalar er och säger: 'Herren (Jahveh) ska befria oss.'Har något annat lands gud befriat sitt land ur den assyriske kungens hand?20Vilka är de bland ländernas alla gudar som har befriat dessa länder ur min hand, så att Herren (Jahveh) skulle befria Jerusalem ur min hand?"
19Var är Chamats och Arpads gudar?
[Två städer i centrala Syrien som assyrierna besegrat under sina fälttåg, se Jes 10:9]
Var är Sefarvims gudar?
[Sefarvim (betyder: "de två skrivarna"), en stad i norra Syrien på östra sidan av Eufrat som Assyrien intagit.]
Har de befriat Samarien ur min hand?
[Den assyriska kungen Shalmaneser V (727-722 f.Kr.) började belägringen mot Hosea eftersom han ingick förbund med Egypten (2 Kung 17:4). Sargon avslutade belägringen, och nämner antalet israeliter som fördes bort i fångenskap till 27 280.]
[Talen i vers 4-20 motsvarar nästan ordagrant 2 Kung 18:19-35. Det är troligt att en officiell transkribering av talet gjordes och fanns tillgänglig i arkiven.]
22Sedan kom [de tre männen]
Eljaqim, son till Hilkia (hebr. Chilqijaho), som ansvarade för palatset (ordagrant: ´var över huset´) [i Jerusalem],
och skrivaren Shevna
och Joach, upptecknaren Asafs son,
till Hiskia med sina kläder sönderrivna [som ett yttre tecken på sorg] och berättade för honom befälhavarens (hebr. ravshakes) ord.
Ps 64:1-11
Psalm 64 – Rädda mig från de ondas planerI föregående psalm var Gud i fokus, medan fienderna fanns med i kulisserna. Här är rollerna omvända, men resultatet det samma – Gud griper in och räddar psalmisten från de ondas planer. Fiendernas vapen består av lögn och förtal. Psalmen målar först upp en mörk bild där onda människor helt utan gudsfruktan attackerar och planerar för "det perfekta brottet". Men Gud står inte handfallen, pilarna som var riktade mot den oskyldige vänds och kommer tillbaka på dem själva.
Författare: David
Struktur: Psalmen består av två större stycken, vers 2-7 och 8-11. Flera verser speglar varandra mellan dessa stycken. De ondas pilar i vers 5 speglas av Guds pilar i vers 10; de onda är utan fruktan i vers 5 medan alla ska frukta Gud och erkänna hans gärningar i vers 10.
1a. Bön till Gud om hjälp, vers 2-3
1b. De ondas gärningar beskrivs, vers 4-7
2a. Gud agerar, vers 8-10
2b. Uppmaning till att prisa Gud, vers 11
En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
bevara mitt liv från fiendens terror (förskräckelse över fienden).
3Göm mig från de ondas hemliga rådslag,
från tumultet (konspirationerna) av dem som ägnar sig åt överträdelser (ondska, avgudadyrkan).
[Psalmistens fiender ägnar sig åt ockult verksamhet.]
4[Detaljerat beskrivs nu hur fienderna planerar sin attack. Vers 2-7 är en enda mening i hebreiskan.]
De som vässar sina tungor likt ett svärd
och spänner sina bågar med bittra ord som pilar,
5för att från sina gömställen (bakhåll) skjuta den oskyldige,
plötsligt (instinktivt, på en gång) skjuter de mot honom utan fruktan (helt frimodigt).
6De stärker (tar fasta på) ett ont ord (uppmuntrar varandra till att göra det onda) [upprepar ockulta förbannelser mot mig];
de räknar (gör beräkningar) för att placera ut hemliga fällor.
De frågar: "Vem ser [oss och de snaror vi lagt ut]?",
7medan de planerar (söker) olagliga handlingar (letar efter sätt att göra orätt).
[De säger:] "Vi har fulländat (planerat, sökt, smitt) den perfekta planen!"
Ja, det är människans inre och hjärtat är djupt (ingen kan utforska det).
[Den sista delen kan vara ett ordspråk, se Ords 18:4; 20:5; Pred 7:24, eller en fortsättning på fiendernas dialog. De är fullständigt övertygade att deras onda plan kommer att lyckas och ingen kommer att komma på dem.]
8Men Gud (Elohim) ska skjuta dem med en pil,
plötsligt visar sig deras skada (sår, de skjuts ner och faller ihop).
[Orden: skjuta, pil och plötsligt plockas upp från vers 4-5.]
9Deras egen tunga (egna ord) blir deras fall (ras, gör att de tappar kontrollen);
alla som ser dem skakar (på huvudet i förvåning över deras nederlag).
[Kan också översättas: "Alla ser hur de flyr."]
10Alla människor fruktar [Ords 1:7],
de ska berätta om (förstå, förkunna, erkänna) Guds (Elohims) verk [hur han dömde de onda i vers 9]
och begrunda (förstå) vad han har gjort.
[Hebreiska ordet för att "se" i vers 9 är raa som är snarlikt ordet för "frukta" (hebr. jare) i början på vers 10. Båda orden ligger nära varandra i både uttal och betydelse. När människor får se vad Gud gör genererar det en sund gudsfruktan och vördnad för honom.]
11Den rättfärdige ska glädja sig i Herren (Jahveh)
och ta sin tillflykt till honom
och alla med uppriktiga hjärtan (ärliga och rena hjärtan, de rättsinniga, ordagrant "rakhjärtade") ska berömma sig.
[Den sista versen är annorlunda. Istället för Elohim, se vers 2 och 8, används Herrens heliga namn JHVH här. Psalmen började med fruktan för fiender, men avslutas med glädje i Herren!]
Ords 23:23
23Införskaffa sanning och sälj den inte,införskaffa också vishet, disciplin och gott omdöme (insikt, förståelse).
Gal 5:13-26
Anden – inte köttet!13För ni är kallade till (ni kallades ju på grund av) frihet, syskon (bröder och systrar i tron), men inte till den frihet som ger köttet något tillfälle [som leder till en startpunkt för den gamla mänskliga naturen], utan tjäna i stället [ständigt] varandra genom [den osjälviskt utgivande] kärleken. 14För hela lagen [allt vad Mose undervisade] har uppfyllts i detta enda ord [kan sammanfattas i budordet]:
"Du ska [osjälviskt och utgivande] älska din nästa (din medmänniska) som dig själv." [3 Mos 19:18]15Men om ni [kontinuerligt] biter och sliter i (ordagrant: biter och "äter ner"/förtär) varandra, se [då hela tiden] till att ni inte uppslukas av (förbrukar; gör slut på) varandra.
16Jag säger er: Vandra (gr. peripateo) hela tiden [lev ständigt] i Anden, så kommer ni [absolut] inte att ge efter för (så skulle ni aldrig vilja uppfylla) köttets begär (lust, åtrå) [tillfredsställa den fallna människans fokuserade längtan och passionerade lust]. 17För köttet [den fallna mänskliga naturen] har [ständigt] en stark längtan att undertrycka Anden, och Anden [har ständigt en stark längtan] att undertrycka köttet. De står emot varandra [motarbetar varandra och ligger i konstant konflikt] så att ni inte kan göra de saker ni skulle vilja. 18Men om ni leds av Anden, står (är) ni inte under lagen. [Gal 3:23-25]
Köttets gärningar
Det är stor skillnad mellan gärningar och frukt. En maskin i en fabrik utför ett arbete och producerar en produkt, men den kan inte göra en frukt. Frukt är inte en "gärning" utan växer och kommer naturligt. I en troende kommer frukt som ett resultat av ett liv i Anden, se vers Gal 5:25.
sexuell omoral (otukt – gr. porneia),som jag [redan nu] i förväg säger er [varnar er angående] – precis som jag [också] sa förut: de som verkligen gör [sig skyldiga till] sådana saker [rutinmässigt ger sig hän åt köttets gärningar – sexuell omoral, avgudadyrkan, hat, omåttlighet osv., se vers 19-21] ska inte ärva Guds rike (kungarike). [Apg 10:42]
[Porneia härstammar från ett grekiskt ord för att sälja, som i sin tur kommer från ett verb som betyder "att trafikera" och som inbegrep slavhandel. Pornografi – porneia och grafo (där det senare betyder "något skrivet eller tecknat") är en beskrivning av någon som säljer sin kropp.]
orenhet (smutsighet) [här avses troligen rituell orenhet som kom av olika tillstånd som gjorde en person oren, men även ens orena "uppblandade" tankar/sinne],
lössläppthet (tygellöshet, sensualitet – gr. aselgeia) [vältrande i lyx; ett sexuellt utsvävande liv i orgier; total frånvaro av avhållsamhet – den primära synden i Sodom och Gomorra, se 1 Pet 4:3; 2 Pet 2:6],
20avgudadyrkan [tillbedjan av en mänskligt framställd bild, avbild, avgud eller idol, dvs. något som tar Guds rättmätiga plats],
drogbruk (ockultism, trolldom – gr. pharmakeia),
[Det grekiska ordet för drog, medicin eller medicinsk behandling är pharmakon och kommer ursprungligen av att ge dryck med hjälp av trollformler. Ordet för apotekare är pharmakeus. Det beskrev någon som tillredde droger eller gifter och som i förlängningen även kunde kallas trollkarl. Droger användes vid hednatemplen för att försätta sig i trans]
fientligheter [hat, avsky, bitterhet och ovänskap],
gräl (kiv, ordstrider, gnabb) [som orsakar splittring i sin iver och stridslystnad],
avund (avundsjuka, svartsjuka, ofördragsamhet; ordagrant: hetta – gr. zelos),
vredesutbrott [temperamentsfulla, okontrollerade och upprörda känsloyttringar],
intriger (stridigheter, partikäbbel) [rivalitet och själviska ambitioner för egen vinnings skull],
splittringar (meningsskiljaktigheter, delningar, uppdelningar) [som resulterar i att man lämnar någon man varit lojal mot, att man överger och agerar rebelliskt och uppviglande],
falska läror (villoläror, partier – gr. haireseis) [elittänkande sekter som föredrar slutenhet i grupp],
21illvilja [starka känslor av avund – eller svartsjuka, missunnsamhet som leder till en önskan att ta ifrån någon annan det den har],
fyllerier (berusningsmedel – gr. methai) [alkohol eller drogkonsumtion],
vilda fester (gr. – komoi) [vilt firande som bara gick ut på att i onyktert tillstånd få sina begär tillfredsställda, se 1 Pet 4:3]
och [allt] annat sådant (liknande saker)
Andens frukt
Andens frukt omnämns i singular på samma sätt som en vindruvsklase är en frukt med många druvor.
kärlek [som är utgivande, osjälvisk och rättfärdig],24Och de som tillhör den Smorde (Messias, Kristus) Jesus har korsfäst (korsfäste) sitt kött [sin fallna mänskliga natur] med dess lidelser (impulser) och begär (lustar, åtrå). [Rom 6:6; Gal 2:20; 6:14] 25Om vi lever [Guds rika liv] genom Anden, ska (skulle, borde) vi också marschera (följa; vandra i linje) [vara synkroniserade] med Anden.
glädje [gr. chara – här finns roten char från det grekiska ordet för nåd (charis) med – dvs. en glädje "som lutar sig mot" nåden, se 1 Pet 4:13],
frid (ro, stillhet, vila, harmoni, helhet, endräkt) [Joh 14:27],
tålamod (tålighet, långmodighet, fördragsamhet, överseende, skonsamhet),
vänlighet (godhet, välvilja) [som på ett milt sätt bistår verkliga behov],
godhet (dygd, välgörenhet) [inneboende godhet och karaktärsfasthet som verkar i generositet gentemot andra],
trofasthet (tro, tillit, förtröstan, övertygelse),
23mildhet (saktmod) [balanserad och kontrollerad styrka som är fri från hämndlystnad och bitterhet],
självbehärskning (avhållsamhet, återhållsamhet, måttlighet, nykterhet) [förmågan att behärska sina känslor och impulser].
[Det grekiska ordet för frukt (karpos) står i singular. Den helige Ande producerar bara en sorts frukt och den presenteras här med nio komponenter där kärleken står främst. De tre första bor i den troendes hjärta, de följande tre har mer att göra med förhållandet till andra människor och de tre sista är generella inre kvaliteter för att möjliggöra ett liv i helgelse. Precis som vid uppräkningen av köttets gärningar finns inte heller här konjunktionen "och" mellan punkterna. Detta skrivsätt (som kallas asyndeton) betonar därför slutsatsen:]
Mot [allting] sådant [alla dessa egenskaper och kvaliteter i Andens frukt] finns ingen lag (är inte lagen).
[Däremot är Moseböckernas undervisning emot varje köttslig gärning. Den som bryter mot ett enda bud är skyldig i allt, se Jak 2:10.]
[Här används ett annat ord för att vandra än i vers 16. Grekiskans stoicheo härstammar från ordet för "rad" och är en militär term för att marschera i takt på raka led. Varje steg är aldrig kortare, aldrig längre, utan alltid exakt anpassat till personen framför. På samma sätt ska den troende följa den helige Ande i jämn takt. Ordet beskriver ett lärjungaskap och ett liv som rättar sig efter Jesus, under Andens ledning.]
26Låt oss inte söka tom ära (förgänglig härlighet; vara egenkära/fåfänga), inte heller utmana (provocera; kalla fram sig själv – gr. prokaleo) [och tävla mot] varandra eller avundas (vara missunnsamma mot) varandra.
[Som en motpol till att leva och vandra i Anden refererar Paulus till stridigheterna som han nämner om i vers 15, och i nästa stycke ger instruktioner för, se Gal 6:1-10. Eftersom Galaterbrevet skickades som ett rundbrev till flera församlingar inom samma område, gäller uppmaningen även rivalitet mellan olika församlingar som är förödande för Jesu kropp.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
