Jungfrun dottern Sion
    har föraktat dig och skrattat åt ditt hån,
Jerusalems dotter
    har skakat sitt huvud mot dig.
²³Vem har du hånat och hädat?
    Och mot vem har du hävt upp din röst?
Ja, du har lyft upp dina ögon högt mot Israels Helige.
²⁴Genom dina tjänare
    har du hånat Herren (Jahveh) och sagt:

'Med skaror av mina vagnar
    kommer jag till de höga bergen,
till de innersta delarna av Libanon,
och jag har huggit ner dess höga cedrar,
    och dess utvalda cypresser,
och jag har kommit till hans högsta höjder
    och skogarna med hans fruktbärande fält.
²⁵Jag har grävt [brunnar i avlägsna länder]
    och druckit vatten
och med min fotsula
    har jag torkat upp alla Egyptens floder.'

²⁶Har du inte hört?
    För länge sedan gjorde jag det,
i forna tider skapade jag det,
    nu har jag låtit det ske, det är gjort,
denna befästa stad ska läggas öde
    i en ruinhög.
²⁷Och dina invånare
    har en kort hand (utan makt),
    de är rädda och skamsna,
de är som gräset på fältet
    och som de gröna örterna,
som gräset på taket
    och som ett sädesfält innan det vuxit upp.

²⁸Jag känner (är intimt förtrogen med) ditt sittande
    och ditt gående ut och ditt gående in
    och ditt raseri mot mig.
²⁹På grund av ditt raseri mot mig
    och för att ditt uppror har kommit upp i mina öron,
därför ska jag sätta min krok i din näsa,
    och mitt betsel i dina läppar,
och jag ska vända dig tillbaka
    den väg som du kom.

³⁰Och detta ska vara tecknet för dig [Hiskia]:

Detta år ska ni äta det som är självvuxet,
    och det andra året det som växer upp på samma sätt,
och det tredje året ska ni så och skörda
    och plantera vingårdar och äta dess frukt.
³¹Och kvarlevan av Juda hus som flydde
    ska igen slå rot neråt och bära frukt uppåt.
³²För från Jerusalem ska en kvarleva komma fram
    och från berget Sion de som överlevt.
Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) nitälskan
    ska göra detta.

³³Därför säger Herren (Jahveh) angående Assyriens kung:

Han ska inte komma till denna stad
    och inte skjuta någon pil där,
inte heller ska han komma framför den med sköld,
    inte kasta upp (bygga upp) en ramp mot den [och inta Jerusalem].
³⁴Samma väg som han kom ska han återvända,
    och han ska inte komma till denna stad,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
³⁵För jag ska försvara denna stad för att frälsa (rädda) den för min egen skull
    och för min tjänare Davids skull."

Och Herrens (Jahvehs) ängel (budbärare) gick fram och slog i Assyriens läger 185 000 [soldater], och när man steg upp tidigt på morgonen, se, alla kroppar (som kadaver) – döda! ³⁷Så Assyriens kung Sanherib gick därifrån och återvände och bosatte sig i Nineve. ³⁸Och det hände när han tillbad i sin gud Nisrochs hus, att hans söner Adramelech och Sharetser slog honom med svärd [detta skedde 681 f.Kr.], och de flydde till Ararats land. Och hans son Esarchadon regerade i hans ställe.

Herren hör Hiskias bön
¹Vid denna tid [omkring 700 f.Kr.] blev Hiskia dödssjuk. Profeten Jesaja, Amots son, kom till honom och sa: "Så säger Herren: Se om ditt hus, för du ska snart dö och kommer inte att tillfriskna."

[Hiskia hade ingen son som kunde ärva tronen, han behövde se om sitt hus och utse en efterträdare. Den politiska situationen var också mycket instabil eftersom den assyriska armén hotade att inta landet.]

²Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen [bort från tjänare, i avskildhet] och bad till Herren (Jahveh). ³Han sa: "Kom ihåg, Herre (Jahveh), hur jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort det som är gott i dina ögon." Hiskia började gråta bittert. ⁴Då kom Herrens (Jahvehs) ord till Jesaja. Han sa: ⁵"Gå och säg till Hiskia: 'Så säger Herren (Jahveh), din fader Davids Gud (Elohim):

Jag har hört din bön,
    jag har sett dina tårar.
Se, jag ska lägga 15 år till din livstid;
⁶och rädda dig och denna stad
    ur den assyriske kungens hand.
Jag ska beskydda denna stad.' "

Människans ålder är 120 år
På 1960-talet bekräftade vetenskapen att människans livslängd är biologiskt begränsad till 120 år, se 1 Mos 6:3. I en artikel i tidskriften Nature, 9 november 2000, skriver Hayflick (mannen bakom upptäckten på 1960-talet) att åldrande inte är en sjukdom. Han skriver att även om man hittar botemedel till de vanligaste dödliga sjukdomarna i hög ålder (hjärt- och kärlsjukdomar, stroke och cancer) skulle det bara kunna förlänga livslängden med uppskattningsvis 15 år.

[Tre år senare får Hiskia en son, Manasse. Han är 12 år när han kommer till tronen, se 2 Kung 20:21; 21:1. Rent sekventiellt så kommer vers 21-22 här mellan vers 6-7, jfr 2 Kung 19:7-8, men i det kiastiska mönstret och strukturen är placeringen inte konstig.]

⁷[Jesaja svarade:] "Och detta ska vara tecknet för dig från Herren (Jahveh), att Herren (Jahveh) ska göra dessa ting som han har talat. ⁸Se, jag ska låta skuggan på urtavlan, som har gått ner på Achaz solur, återvända baklänges (gå tillbaka) tio steg." Så återvände solen tio steg, med de steg som den hade gått ner.

⁹Hiskias, Juda kungs, skrift (hebr. michtav, se Ps 16:1) när han hade blivit sjuk och botades från sin sjukdom:

¹⁰Jag sa (tänkte): Vid middagstiden av mina dagar
    ska jag gå till Sheols portar (ingången till underjorden, de dödas plats) [Matt 16:18],
    jag är berövad på resten av mina år.
¹¹Jag sa: Jag ska inte se Herren (Jah – kortformen för Jahveh),
    inte ens Herren (Jah) i de levandes land,
jag ska inte se människor
    mer med världens invånare.
¹²Min boning är uppryckt
    och bortburen från mig som en herdes tält,
som en vävare [rullar ihop det han vävt] har jag rullat ihop mitt liv. [Job 6:9; 7:6]
    Han [Herren] ska skär ner mig från vävbommen.
    Innan dag blir natt ska du göra slut på mig.
¹³Ju mer jag gör mig själv lik ett lejon ända till morgonen,
    desto mer bryts alla mina ben,
    från dag till natt ska du göra slut på mig.
¹⁴Som en tornseglare, en svala,
    skriar (sluddrar) jag,
    jag muttrar (talar jag lågmält – hebr. hagah) som en duva,
kan inte se uppåt, Herre (Adonai),
    jag är betryckt, var (bli) du min trygghet. [Texten förstärks med ord som liknar fågelläten.]

¹⁵Vad ska jag säga?
    Han har talat med mig och han har gjort det,
jag ska gå försiktigt (mjukt)
    alla mina år över bitterheten i min själ.
¹⁶Herre (Adonai), av dessa ting lever människan
    och där finns också livet för min ande,
därför upprättar du mig
    och gör mig levande (upprätta min hälsa och låt mig leva)!
¹⁷Se, till min frid (shalom) [det har kommit något gott från]
    min bittra bitterhet,
i din kärlek har du befriat mig (min själ)
    från förintelsens bråddjup,
för du har kastat alla mina synder
    bakom din rygg.
¹⁸För Sheol (underjorden, de dödas plats) kan inte prisa dig,
    döden kan inte hylla dig,
de som går ner i graven
    kan inte hoppas på din sanning.
¹⁹De levande, de levande, de ska prisa dig,
    som jag gör idag.
Barnens fäder
    ska göra din sanning känd (välkänd, intim förtrogen kunskap).
²⁰Herren (Jahveh) är redo att frälsa mig.
    Därför ska jag sjunga sånger till stränginstrument
alla dagar i mitt liv
    i Herrens (Jahvehs) hus.

²¹Jesaja sa: "Låt dem ta en fikonkaka och lägg den som ett förband (bandage) på bölden och han ska tillfriskna." ²²Hiskia frågade: "Vilket är tecknet på att jag ska få gå upp till Herrens (Jahvehs) hus?"

Tillbaka upp

---

Ps 65:1-14

Psalm 65 – Glädje över Guds godhet och makt

En tacksägelsepsalm över Guds godhet och makt. Psalmen har tre akter som alla inleds med ordet Elohim – Gud. Inom judendomen citeras vers 5a under ceremonin Brit mila då pojkar omskärs på åttonde dagen.

Författare: David

Struktur:
1. Guds förlåtelse, vers 2-5
2. Guds kraft, vers 6-9
3. Guds nåd, vers 10-14

¹Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David, en sång.

Guds förlåtelse
²Lovsång väntar på dig (allt är redo och mitt hjärta är stilla inför dig),
    o Gud, på Sion [tempelberget i Jerusalem].
Vi ska hålla våra löften till dig,
     ³du som hör bön.
Alla människor (allt kött) kommer till dig,
     ⁴våra synder överväldigar mig (är för tunga att bära),
    men du förlåter våra upproriska handlingar (överträdelser).

⁵Välsignade (glada, lyckliga) är de som du utväljer,
    som får komma nära dig (som du drar till dig),
    de får bo på dina förgårdar.
Vi mättas av din godhet i ditt hus,
    av det heliga i ditt tempel.

Guds kraft
⁶Med väldiga gärningar svarar du oss i rättfärdighet,
    Gud (Elohim), vår räddare (frälsare – hebr. jesha).
Du som är en tillflykt för hela jorden
    och de avlägsna haven,
⁷Du som gör bergen fasta med din makt,
    rustade med kraft.
⁸Du som stillar havens brus,
    vågornas brus, ja, folkens larm (tumult).
⁹De som bor vid jordens ändar [jordens avlägsna hörn]
    häpnar för dina tecken,
    du gör så att platserna där morgon och kväll föds (öster och väster) fylls med jubel (triumferande glädjerop).

Guds nåd
¹⁰Du besöker jorden och vattnar den,
    du berikar den i stora mått.
Guds flod är full av vatten.
    Du bereder deras säd [människornas sådd],
    för du bereder jorden så den ger skörd.
¹¹Du vattnar rikligt fältens [plöjda] fåror, jämnar det upphöjda,
    du mjukgör jorden med regnskurar, du välsignar det som växer där.
¹²Du kröner året med din godhet [du välsignar marken och växtligheten],
    dina vägar (spår, välkända leder, inarbetade rutter) dryper av överflöd.
[En bild på hur välsignelser följer i Guds fotspår.]
¹³Betesmarkerna i ödemarken dryper (droppar) [av livsnödvändig fukt],
    höjderna klär sig i glädje.
¹⁴Ängarna är fyllda med fårhjordar (flockar av småboskap),
    dalarna täcks med säd.
    De ropar av glädje och sjunger.

Tillbaka upp

---

Ords 23:24

²⁴Den rättfärdiges far får verkligen fröjda sig [under dans och jubel] (hebr. gill gill).
    Den som föder ett vist (klokt) barn, ska ha sin glädje (njutning, behag) i det.

Tillbaka upp

---

Gal 6:1-18

Ett liv i tjänst för andra
¹Mina syskon (bröder och systrar i tron), även om någon skulle bli påkommen (ertappad, upptäckt, överraskad) med något felsteg (överträdelse; kan också tolkas som: råka bli överraskad eller missledd att begå något felsteg, överträdelse), ska ni som är andliga människor (har Anden), i mildhet (rätt balans av känslor, fri från hämndlystnad och bitterhet) återupprätta (återanpassa, hela) en sådan – samtidigt som du ser till att inte också du själv blir (skulle bli) frestad [och faller i samma synd]! [Återupprätta är samma ord som används i Matt 4:21 för att laga ett trasigt nät.]
     ²Bär [alltid, gång på gång] varandras [särskilt betungande personliga] bördor (tyngder, tunga vikter) [Rom 15:1] så (på detta sätt) kommer ni [fortsätta] att uppfylla (fullfölja, fullborda) den Smordes (Messias, Kristi) lag [Jesu bud och undervisning]. [Gal 5:6, 14; Joh 13:34; Rom 13:8-10; 1 Kor 9:21; 1 Joh 4:21; Heb 8:10.] ³För om någon tror (tycker) sig vara något, fast han ingenting är [tycker sig vara förmer än andra och inte vill bära sin broders börda], bedrar han sig själv.

[Det grekiska ordet för börda i vers 2 är baros – en tung vikt eller sten som någon måste bära en längre sträcka. Det blev ett begrepp för att beskriva hårt arbete och svåra situationer, som i t.ex. Matt 20:12 där Jesus talar om vingårdsarbetarna som slet i hettan en hel dag. Här ligger betoningen på "varandras bördor". Paulus skriver om att man kan bedra sig själv – ordet har en grundbetydelse i sin substantivform "en som förleder sinnet", dvs. någon som vilseför sättet att tänka.]

⁴Men var och en ska pröva (undersöka, testa) sina egna gärningar (handlingar) och sedan bara hålla sin stolthet för sig själv [orsaken till varför man är stolt – det man kan ståta med och berömma sig av] utan att jämföra sig med någon annan. ⁵För var och en måste bära (lyfta) sin egen ryggsäck (portion, packning, börda; en militärisk term för den utrustning som en soldat normalt själv bar).

Här i vers 2-5 finns många sanningar:

• Alla, även kristna, kommer att möta problem och svårigheter – det är verkligheten i en fallen värld, se Rom 8:18-28.
• En kristen behöver finnas med i en församlingsgemenskap. I ett individualistiskt samhälle är det lätt att tro att "ensam är stark". Att ensam bära sin börda är inte ett uttryck för tapperhet, utan snarare ett tecken på stolthet, något som vers 3 belyser.
• Vers 5 tar upp den andra ytterligheten, den som utgår från att man förväntar sig att andra ska göra allt. Här använder Paulus ett annat grekiskt ord för börda, nämligen phortion (jfr med vers 2), som ofta översätts packning – t.ex. om en soldats ryggsäck. Det används även för skeppslast, se Apg 27:10 och kan betyda faktura eller räkning. När det kommer stora bördor – kriser i livet – då hjälps vi åt, men var och en bär sin egen ryggsäck och betalar sin egen räkning. Det kan och ska ingen annan göra. I ett annat brev förtydligar Paulus sitt budskap till de kristna som var odisciplinerade och levde på andra: "den som inte arbetar, ska inte heller äta", se 2 Thess 3:10.

⁶Låt den som undervisas i ordet [evangeliet – det glada budskapet, se Ef 1:13] dela med sig till (delta med) den som undervisar i allt gott (i varje god sak). [Det grekiska substantivet koinonos beskriver en kompanjon/ partner – någon som är gemensamt delaktig och delar med sig.] ⁷Bli inte vilseledda (lurade, bedragna)! Gud låter sig inte förlöjligas (föraktas, bli fnyst åt) – för vad en människa sår [om hon skulle så], det ska hon också skörda.

⁸Den som sår i (in i) sitt kött [som gång på gång föder sin gamla onda mänskliga natur]
    får av (ska utifrån/ur) köttet skörda förgängelse (undergång; andligt förfall),
men den som sår [och fortsätter att så] i (in i) Anden
    får av (ska utifrån/ur) Anden skörda evigt liv.

⁹Och låt oss inte tröttna på att [vi borde inte vara så dåliga på att alltid] göra gott, för när tiden är inne (i sinom tid) [gr. kairo ideo, dvs. i vars och ens egen unika tid och när rätt säsong/tillfälle kommer] får vi skörda om vi inte ger upp (ger efter, släpper taget) [slutar att göra gott].

¹⁰Så låt oss (vi borde) därför, medan vi har (äger) tillfälle (gr. kairos) [när rätt tid/säsong är inne], göra (verka) gott mot alla [hjälpa varje människa – göra det som bygger upp, är moraliskt rätt och ger glädje åt andra], och särskilt (speciellt; mest av allt) mot dem som är våra medsyskon i tron (ordagrant: "mot dem av trons hushåll/familjer") [i synnerhet mot dem som tillhör de troende familjerna].

[Paulus tillämpar nu lagen (principen) om sådd och skörd (utifrån utläggningen i vers 7-9) när han åter igen använder det grekiska ordet kairos (som beskriver tid, säsong och tillfälle). På samma sätt som skörden kommer vid rätt säsong så finns det en lämplig tid att så i Anden. "Att ha" (gr. echo) har även innebörden att äga, vilket gör att betydelsen inte bara behöver vara att göra gott mot andra när möjlighet ges, utan också söka efter tillfällen att göra gott. Precis som en lantbrukare ivrigt söker det bästa och mest gynnsamma tillfället att beså sina fält.]

Avslutning

Rekonstruktion av Galaterbrevet som en drygt 2 meter lång papyrusrulle (gjord av Steve Reece, professor i klassiska språk, Minnesota, USA). I den sista högra kolumnen illustreras hur Paulus tar över från sin skrivare och skriver med större grekiska bokstäver.

¹¹Se med vilka stora bokstäver jag nu skriver med egen hand till er.

[Det var vanligt att brev dikterades, se 1 Kor 16:21; 2 Kor 10:1; 2 Thess 3:17; Kol 4:18. Nu fattar Paulus själv pennan och skriver med versaler, för att sammanfatta och betona huvudpunkten i brevet: Jesu kors!]

¹²De som vill visa upp en fin yttre fasad (alla de som önskar få ett gott anseende) i köttet försöker tvinga (tvingar) er att bli omskurna, bara för att de inte ska bli förföljda för den Smordes (Messias, Kristi) kors. ¹³För inte ens de som själva låter omskära sig håller (vaktar) undervisningen (gr. nomos) [de följer inte alla förordningar i Moseböckerna], men de vill att ni blir omskurna så att de kan skryta med er kropp (berömma sig av ert kött) [få ära för att ni böjer er för deras yttre riter]. ¹⁴Men vad gäller mig – må det aldrig ske att jag skulle berömma mig av något annat än av vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) kors, genom vilket världen har blivit korsfäst för mig, och jag för världen. [Jag har inte längre något intresse av den här världens system (med dess lockelser och mänskliga gärningslära) och världens intresse för mig är också dött.] ¹⁵För varken omskärelse eller förhud [den oomskurna delen] betyder (är) något, däremot handlar det om [att vara] en ny skapelse [i Jesus, se 2 Kor 5:17.] ¹⁶Åt alla dem som vill (kommer att) vandra efter denna regel (leva i linje med denna ordning; följa denna princip, se Gal 5:25): Frid och barmhärtighet över dem, och (ja) över Guds Israel [Jesu efterföljare oavsett om man varit jude eller hedning före omvändelsen].

¹⁷I fortsättningen (härefter; den tid som är kvar) får ingen orsaka mig oro (slag på slag), för jag bär Jesu märken på min kropp.

[Paulus brukar här samma grekiska ord som användes om de bomärken slavar och djur brännmärktes med av sin ägare. Rent symboliskt, men även fysiskt, var han märkt som Jesu egendom och hade ofta blivit misshandlad och slagen för det budskap han frambar. En del av brevets mottagare i Galatien kunde själva komma ihåg hur Paulus varit nära att bli dödad när han kom till dem, se Apg 14:19.]

¹⁸Må vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) nåd (favör) vara med er ande, mina syskon (bröder och systrar i tron).

Amen (låt det ske så).

Tillbaka upp