De ska vara mäktiga män
som trampar ner i smutsen på gatan i striden,
och de ska strida därför att Herren (Jahveh) är med dem,
och ryttarna (motståndarna) ska bli förvirrade.

Juda bergsbygd. Bild från Yad Hashmona 10 km väster om Jerusalem. Namnet betyder ”till minne av de åtta” och gavs till minne av åtta judiska flyktingar som år 1938 flydde från Österrike till Finland. De utlämnades till Gestapo 1942. Sju av dem dödades i Auschwitz.
©Tore Jungerstam
6Jag ska styrka Juda hus
och jag ska frälsa Josefs hus,
och jag ska föra dem tillbaka
för jag har medlidande med dem
och de ska bli som
om jag aldrig hade kastat ut dem,
för jag är Herren (Jahveh) deras Gud (Elohim)
och jag ska lyssna till dem.
7Och de i Efraim ska bli som mäktiga män
och deras hjärtan ska fröjdas som av vin.
Deras barn ska se det och glädja sig,
deras hjärtan ska fröjda sig i Herren (Jahveh).
8Jag ska vissla till (ge en signal, locka på) dem
och samla dem,
för jag har förlossat dem
och de ska förökas såsom de redan har förökats.
9Jag ska plantera ut dem bland folken
och de ska komma ihåg mig i fjärran länder,
och de ska leva med sina barn
och ska återvända.
10Jag ska föra tillbaka också från Egyptens land [i söder; från slaveri]
och samla dem från Assyrien [i nordost; från exil]
och jag ska föra dem till Gileads land [Israels östra gräns, bortom Jordan] och Libanon [i norr; vid Medelhavet],
och det ska inte vara tillräckligt [med utrymme] för dem [[Jes 49:20; 54:3; Hos 1:10]].
11Över havet ska bedrövelsen passera
och vågorna ska bli slagna i havet
och alla Nilens djup ska torka ut.
Assyriens stolthet ska brytas ner
och Egyptens härskarstav ska försvinna bort.
12Jag ska styrka dem i Herren (Jahveh)
och de ska vandra i mitt namn, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
Kommande dom över Libanon och övriga nationer
1Öppna dina dörrar, Libanon,
så att min eld kan sluka dina cedrar.
2Klaga, ni cypressträd, för cedrarna har fallit,
eftersom de ärorika är förspillda.
Klaga, ni Basans ekar,
för den starka skogen har fallit.
3Lyssna! Herdarnas klagan,
för att deras ära är förspilld.
Lyssna! Rytandet av unga lejon,
för Jordans busksnår [som är deras skydd och gömslen] är fördärvade.
Två herdar
4Så säger Herren (Jahveh) min Gud (Elohim): "Mata hjorden med slakten [dömda att slaktas], 5vars köpare slog dem och höll sig själva utan ansvar, och de sålde dem och sa: 'Välsignad är Herren (Jahveh) för jag är rik.' Inte heller deras egna herdar hade medlidande med dem. 6Jag ska inte längre ha medlidande med landets invånare", förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), "utan jag ska ge männen, var och en, i sin grannes hand och i sin kungs hand, och de ska slå landet och ur deras hand ska jag inte befria dem."
7Så matade jag [Sakarja] hjorden med slakten [dömda till slakt], de fattigaste i hjorden [som namnet antyder]. Jag tog mig två stavar. En kallade jag Nåd (Skönhet – Godhet) och den andra kallade jag Enighet (Harmoni), och jag matade hjorden. 8Jag högg av de tre herdarna på en månad, för min själ blev otålig på dem och deras själar avskydde mig. 9Sedan sa jag: "Jag ska inte mata dig. Det som dör, låt det dö, och det som behöver huggas bort, låt det huggas bort, och låt dem som blir kvar äta varandras kött." 10Jag tog min stav, Nåd (Skönhet – Godhet), och bröt den i två delar, så att jag kunde bryta det förbund jag hade ingått med alla folk. 11Det bröts den dagen, så att de olyckliga fåren som såg (skyddade) mig förstod att det var Herrens (Jahvehs) ord. 12Sedan sa jag till dem: "Om du tycker det är lämpligt, ge mig min lön, annars gör det inte." De vägde upp 30 silvermynt. [Priset för en slav, se [2 Mos 21:32]. Det var den summan Judas Iskariot fick betalt för att förråda Jesus, se [Matt 26:15].] 13Och Herren (Jahveh) sa till mig: "Kasta det åt krukmakaren – den majestätiska summa [sarkastiskt uttryck] som de tyckte jag var värd!" Och jag tog de 30 silvermynten och kastade dem i skattkistan i Herrens (Jahvehs) hus. 14Sedan bröt jag sönder min andra stav, Enighet (Harmoni), så att brödragemenskapen mellan Juda och Israel blev bruten.
15Herren (Jahveh) sa till mig: "Ta dig redskapen av en dåraktig herde, 16för jag ska resa upp en herde i landet [[Hes 34:2; Mika 3:3]] som inte ska tänka på de förlorade (avhuggna), och inte heller ska söka upp de unga (förskingrade – hebr. naar) och inte hela det som är brutet. Inte heller ska han mata det som fortfarande finns kvar, utan han ska äta köttet och det feta och bryta sönder deras klövar i bitar." 17Ve de värdelösa herdarna
som överger hjorden!
Svärdet ska vara på hans arm
och över hans högra öga.
Hans arm ska bli uttorkad (förlamad)
och hans högra öga ska bli fullständigt förmörkat (mörkt mörkt – förblindat).
Jerusalem befriat
1Ett budskap (profetord, denna börda), Herrens (Jahvehs) ord om (ordagrant: i) Israel. Så förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), som spänner ut (expanderar – hebr. natah) himlarna (universum) och lägger jordens grund och formar människans ande i honom.
[Här antyds ett expanderande universum och flera dimensioner, se [2 Sam 22:10].]
2Se, jag ska göra Jerusalem till en berusningens bägare [Ordet "berusningens bägare" finns bara här i hela GT och därför är dess betydelse inte helt klar men roten skvallrar om att det har med fruktansvärda skakningar att göra.] för alla folk runtomkring, och över Juda ska det också falla och bli en belägring mot Jerusalem. 3Det ska ske på den tiden att jag ska göra Jerusalem till en tung sten (en börda, något omöjligt att flytta på) för alla folk. Alla som försöker flytta den (tynger ner sig själva med den) ska bli allvarligt sårade, och alla jordens nationer ska samlas tillsammans mot den. [[Matt 21:44; Luk 20:18]] 4På den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), ska jag slå varje häst med förvirring och hans ryttare med dårskap, och jag ska öppna mina ögon över Juda hus och ska slå varje häst hos folket med blindhet. 5Judas ledare ska säga i sina hjärtan: "Jerusalems invånare är min styrka, eftersom Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) är deras Gud (Elohim)."
6På den dagen ska jag göra Juda ledare som en gryta över elden i skogen (som vållar skogsbrand) och som en brinnande fackla bland kärvar, och de ska uppsluka alla folk runtomkring, vid sin högra och vid sin vänstra, och Jerusalem ska åter bli bebott på sin egen plats i Jerusalem.
7Herren ska frälsa Juda tält först, för att härligheten hos Davids hus och härligheten hos Jerusalems invånare inte ska överglänsa Juda. 8På den dagen ska Herren (Jahveh) försvara Jerusalems invånare, och de som stapplar bland dem den dagen ska vara som David, och Davids hus ska bli som en gudalik varelse, som Herrens (Jahvehs) ängel (budbärare) framför dem. 9Det ska ske på den dagen att jag i grund ska förgöra alla de nationer som kommit mot Jerusalem.
Sorg över den de genomborrat
10Men över Davids hus och över Jerusalems invånare ska jag utgjuta nådens (den oförtjänta nåden – hebr. chen) och bönens Ande [att vädja i bön om nåd], så att de ser upp till mig [alef-tav – den förste och den siste, alfa och omega] som de har genomborrat. De ska sörja honom så som man sörjer ende sonen, och de ska gråta bittert över honom, så som man gråter över sin förstfödde. 11På den dagen ska det bli en stor sorg i Jerusalem som sorgen efter Hadad-Rimmon i Megiddos dal.
[Hadad-Rimmon är en sammanslagning av namnen på två kanaaneiska gudar. Hadad var stormguden (motsvarar Baal) och åskguden Rimmon. Det kan vara ett ortnamn, men troligare är att det syftar på en sorgfestival eller ritual kopplad till guden Hadad-Rimmon. När de förväntade regnen uteblev blev det en sorgehögtid för att beveka gudarna att sända regn.]
12Landet ska sörja, varje familj för sig och Davids hushåll för sig och deras hustrur för sig, Natans hushåll för sig och deras hustrur för sig. 13Familjerna i Levis hushåll för sig och deras hustrur för sig, 14och alla övriga familjer för sig och deras hustrur för sig.
Rening från synd
1På den dagen ska ett källsprång öppnas för David hus och för Jerusalems invånare, till rening och till bestänkelse.
2Det ska ske på den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), att jag ska utplåna (hugga av) namnen på avgudarna i (de ska rensas ut ur) landet, och de ska inte mer bli ihågkomna. Jag ska också göra så att profeterna och de orena andarna lämnar landet. 3Och det ska ske att när någon ska profetera, då ska hans far och hans mor som födde honom, säga till honom: "Du ska inte leva, för du talar lögn i Herrens (Jahvehs) namn". Hans far och hans mor som födde honom ska genomborra honom när han profeterar.
4Det ska ske på den dagen att varje [så kallad] profet ska bringas på skam, varenda en, genom sin syn när han profeterar, han ska inte heller bära någon hårig mantel för att bedra, 5men han ska säga: "Jag är ingen profet, jag är en odlare av marken, för jag har blivit gjord till bonde från min ungdom." 6Och man ska säga till honom: "Vad är dessa sår mellan dina händer?" Då ska han svara: "Det är de skador som jag fick i min väns hus."
Herden slagen – fåren spridda
7Vakna, svärd, mot, min herde
och mot mannen som är nära mig,
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot),
slå herden
och fåren ska skingras
och jag ska vända min hand över de små.
8Sedan ska det ske i landet, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
att två delar där utrotas (blir avhuggna) och förgås,
men en tredjedel ska bli lämnad kvar där.
9Och jag ska föra den tredje delen genom eld
och luttra dem som silver luttras
och jag ska pröva dem som guld prövas.
De ska åkalla mitt namn
och jag ska svara dem.
Jag ska säga: "De är mitt folk",
och de ska säga: "Herren (Jahveh) är min Gud (Elohim)."
Herrens dag kommer
1Se, en Herrens (Jahvehs) dag kommer, då det förspillda (ditt byte) ska fördelas i din mitt.
2För jag ska samla alla länder till strid mot Jerusalem. Staden ska bli intagen och husen plundrade och kvinnorna skändade. Halva staden ska gå i fångenskap men återstoden av folket ska inte bli utrotad (huggas bort, skiljas) från staden.
3Sedan ska Herren (Jahveh) gå fram och strida mot dessa folkslag (nationer) som när han stred på stridens dag. 4Hans fötter ska på den dagen stå på Olivberget, på Jerusalems ansikte österut, och Olivberget ska rämna mitt itu och bilda en mycket stor förkastning mot öster och väster, halva berget ska flyttas norrut och halva berget ska flyttas söderut. 5Ni ska fly till bergsklyftorna, för bergsklyftorna ska nå ända till Atsel [okänd plats öster om Jerusalem; betyder "reserverad"]. Ja, ni ska fly som ni flydde för jordbävningen på kung Ussias, Juda kungs, tid [som regerade 788-736 f.Kr.], och Herren (Jahveh) min Gud (Elohim) ska komma och alla hans heliga med honom. [[Matt 25:31; 1 Thess 3:13; Jud 1:14; Upp 19:14]]
6På den dagen ska det inte vara något ljus (inte vara någon klar ljuskälla, utan som en dimma), ljuskällorna på himlen ska stelna (gå från flytande till fast form, minska i ljusstyrka). 7Det ska ske på en dag (en speciell dag utan någon motsvarighet någonsin), en dag som [bara] Herren känner till. Det blir inte fullt dagsljus, inte heller helt mörkt som på natten för på kvällen ska det fortfarande vara ljust.
8På den dagen ska levande vatten strömma ut från Jerusalem, ena hälften till det östra havet [Döda havet] och andra hälften till det västra havet [Medelhavet]. Det ska ske både på sommaren och på vintern. [En flod av levande vatten med sin källa i Jerusalem som aldrig torkar ur är ett gudomligt löfte om välsignelse för en stad där vatten är en bristvara.] 9Och Herren (Jahveh) ska vara (har blivit) Konung över hela jorden [[Dan 2:44; Upp 11:15]]. På den dagen ska Herren (Jahveh) vara en [[5 Mos 6:4-5]] och hans namn ett.
[Räkneordet en/ett (hebr. echad) har också betydelsen "enad, förenad" och används bl.a. om man och hustru som blir "ett kött", se [1 Mos 2:24].]
10Hela landet ska förvandlas (vändas runt) som Arava från Geva [10 km nordost om Jerusalem] till Rimmon [drygt 5 mil] söder om Jerusalem. Hon [Jerusalem] ska lyftas upp och bli bebodd på sin plats, från Benjamins port till platsen för den första porten, till Hörnporten, och från Chananels torn ("Guds-favör-torn" – hebr. migdal chananel) [[Neh 3:1; 12:39; Jer 31:38]] till kungens vinpress. 11Man ska komma och bo där och aldrig någonsin ska där vara mer förintelse, utan Jerusalem ska bo i trygghet.
12Detta ska vara plågan som Herren (Jahveh) ska slå alla folk med som har krigat mot Jerusalem: Deras kött ska förtäras (försvinna, smälta bort, ruttna) medan de står på sina fötter och deras ögon ska förtäras (försvinna, smälta bort, ruttna) i sina ögonhålor, och deras tungor ska förtäras (försvinna, smälta bort, ruttna) i deras mun. [Här indikeras att detta kommer att ske med hast, på ett ögonblick, då det sker. I modern tid vet vi att atomvapen har dessa konsekvenser.] 13Det ska ske på den dagen att stort tumult (kaos, något som skapar stor fruktan och osäkerhet) från Herren (Jahveh) ska uppstå bland dem, och de ska alla hålla sin grannes hand och hans hand ska resas mot grannens hand. [På grund av den fruktan som drabbar dem ska ingen längre lita på någon utan alla strider med varandra.] 14Även Juda ska strida mot Jerusalem. Folkens rikedomar runt omkring ska samlas ihop, guld, silver och dräkter i stor myckenhet. 15Så ska plågan bli för hästarna, för mulorna, för kamelerna och för åsnorna och alla djur som finns i lägret vid denna plåga. [Syftar tillbaka på att djuren ska drabbas på samma sätt som människorna i vers 12]
16Och det ska ske att alla människor som blivit kvar i alla de länder som gick upp mot Jerusalem, ska dra upp från år till år (varje år) för att tillbe Konungen, Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), och fira lövhyddohögtiden (sukkot). 17Och det ska ske att vem än av familjerna på jorden som inte går upp till Jerusalem för att tillbe Konungen, Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), över dem ska inget regn falla. 18Om familjerna i Egypten inte drar upp och inte kommer, ska de inte ha något överflöd (torkan i brist på regn skapar svält), det ska bli en plåga som Herren slår nationerna med, som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden (sukkot).
[I tusenårsriket, som beskrivs här, finns det fortfarande en fri vilja att lyda Gud eller låta bli. Men nu får det direkta konsekvenser att vara olydig. Jämför med [Jes 65:20] där livet förkortas för dem som inte lever som Gud har tänkt. Detta är viktiga löften. Det betyder att det fortfarande finns en möjlighet att bli frälst även under tusenårsriket. Faktum är att så länge vi lever finns möjligheten att bi frälst ända fram till domens dag som kommer efter tusenårsriket, se [Dan 12:2; Matt 10:15; 12:36; Upp 20:6].]
19Detta ska vara Egyptens straff och straffet för alla folkslag (nationer) som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden (sukkot).
20På den dagen ska det stå skrivet på hästarnas bjällror: Helgad åt Herren (Jahveh), och kärlen i Herrens (Jahvehs) hus ska vara som tvättkaret framför altaret. 21Ja, varje gryta i Jerusalem och i Juda ska vara helig för Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), och de som vill offra ska komma och ta dem och koka i dem. På den dagen ska det inte finnas några köpmän i Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) hus (templet).
[Jesus rensade templet från köpmän, nu ska det inte längre förekomma handel i templet, se [Matt 21:12; Mark 11:15; Luk 19:45; Joh 2:14-16].]