Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Parallell - söndag 21/9

Sak 8-14


Sak 8-14

Budskap 3 – återuppbyggelse
1Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) ord kom till mig. [En serie korta tilltal som ger hopp.] Han sa:

2Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):
Jag känner nitälskan (iver, hänfördhet) över Sion med stor nitälskan [samma starka känsla av kärlek och avund som en make känner då någon försöker förföra hans hustru],
    jag nitälskar för henne med stor vrede [mot hennes fiender].
3Så säger Herren (Jahveh):
Jag ska återvända till Sion och bo mitt i Jerusalem,
    och Jerusalem ska kallas:

    "Sanningens stad", och
    "Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) berg", och
    "Det heliga berget".

I Jerusalem på Stora torget i de judiska kvarteren samlas unga och gamla i dag.

4Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):
Gamla män och kvinnor
    ska igen sitta på torgen (gatorna) i Jerusalem,
var och en med sin käpp
    på grund av sin höga ålder.
5Stadens torg (gator) ska vara fulla av pojkar och flickor
    som leker på torgen (gatorna).
6Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):
Även om något sådant [att Israel ska bli återupprättat igen]
    skulle vara för underbart (svårt, helt omöjligt) [att förstå]
    för kvarlevan av detta folk,
skulle det då vara för underbart (svårt, helt omöjligt)
    för mig [att låta det ske]?
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
7Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):
Jag ska rädda mitt folk från landet i öst (där solen går upp),
    och från landet i väst (där solen går ner).
8Jag ska föra dem hem,
    och de ska bo i Jerusalem.
De ska vara mitt folk,
    och jag ska vara deras Gud,
    i sanning och rättfärdighet.
9Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):
Låt era händer bli starka,
    ni som hör dessa ord talade av profeterna som var där den dag då grunden till Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) hus blev lagd så att templet kunde återuppbyggas. 10Innan dessa dagar fanns inga arbetstillfällen (något som gav lön) varken för människor eller djur, det fanns ingen ro (frid, shalom) från motståndarna (trätobröderna, de som ville ont) för dem som kom och gick, för jag hade låtit alla människor vara emot sina grannar.

11Men nu vill jag inte längre vara mot kvarlevan av detta folk såsom jag var i forna dagar, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).

12För som fridens säd
    ska vinet ge sin frukt
    och marken ska ge sin gröda
    och himlarna ska ge sin dagg
        och jag ska se till att kvarlevan av detta folk ärver allt detta.

13Det ska ske att på samma sätt som ni var en förbannelse (något man tog lätt på, gjorde spe av, föraktade) bland nationerna, ni Juda hus och Israels hus, så ska ni bli en välsignelse (något man beundrar, ser upp till). Frukta inte, låt era händer bli starka.
14Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):
På samma sätt som jag hade onda planer mot er när era fäder provocerade mig, säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) och jag inte ändrade mig, 15så ska jag åter planera, men i dessa dagar att göra gott mot Jerusalem och mot Juda hus. Frukta inte.

16Detta är vad ni ska göra:

Var och en ska tala sanning med sin granne.
Verkställ sanningens dom och frid i dina portar [gator].
17Låt ingen av er tänka ut ont i sitt hjärta mot sin nästa
    och älska inte falsk ed,
    för allt sådant är vad jag hatar,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
[I en grekisk text som upptäcktes 2021 i en av grottorna i Nahal Hever vid Döda havet, står det "gator" istället för "portar" i vers 16.]

Budskap 4 – glädje
18Ordet från Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) kom till mig, han sa:

19Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):
Fastan i 4:e månaden [17:e tamuz – då stadsmuren i Jerusalem föll, se Jer 39:2]
och fastan i 5:e månaden [9:e av – då templet förstördes, se Jer 52:12-14]
och fastan i 7:e månaden [9:e tishri – försoningsdagen, jom kippur]
och fastan i 10:e månaden [10:e tevet – då belägringen av Jerusalem startade, se Jer 52:4]

ska för Juda hus bli [vändas] till
    glädje, fröjd och en gladlynt tid,
älska därför sanningen och friden (shalom).
20Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):
Det ska hända att det ska komma människor och invånare från många städer, 21och invånarna i en stad ska gå till en annan och säga: "Låt oss gå med hast och bönfalla inför Herrens (Jahvehs) ansikte och söka Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), jag ska också gå." 22Många folk och mäktiga länder ska komma och söka Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) i Jerusalem och bönfalla inför Herrens (Jahvehs) ansikte.
23Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):
I dessa dagar ska det ske att tio män från alla språk och folkslag (nationer) ska gripa efter mantelfliken på en judisk man och säga: Vi vill gå (tillsammans) med dig för vi har hört att Gud (Elohim) är med dig.


Israels återupprättelse (kap 9-14)

Kommande dom över Libanon och andra nationer
1[Här beskrivs Alexander den stores härjningar i Syrien.]

Ett budskap (profetord, denna börda), Herrens (Jahvehs) ord [samma uttryck som i Sak 12:1] om (ordagrant: i) Chadrachs land [Chadrach betyder "omgärdad" (ett gammalt namn för området i västra Syrien) omgärdat av berg],
    och [det gäller staden] Damaskus dess [budskapet/bördans] viloplats [som det gäller].
eftersom allas öga [singular] – alla Israels stammars –
    [är riktat mot, vänt] till Herren (Jahveh).
2Och även Chamat [ett syriskt rike med en huvudstad med samma namn, norr om Damaskus],
    ska gränsa mot henne [kommer dela samma öde],
[även] Tyros och Sidon [kuststäderna längs med en erövrares väg mot Egypten, se Jes 23:1-18],
    för hon är [trodde själv sig vara] mycket vis [se vers 3].

Flygfoto över Tyros från 1934. Man kan fortfarande se vågbrytarna från den antika stadens norra och södra hamn sticka upp ur vattnet.

3Tyros byggde sig ett starkt fäste (befästning för försvar);
    hon samlade ihop silver som stoftet
    och fint guld som smutsen på gatorna.

[Staden blev omätligt rik – som stoft (allt löst material som jord, sand, grus) och ytskiktet (smutsen, dyn) på gatorna, se även Job 27:16. Jesaja och Hesekiel profeterade mot den gamla staden som låg på fastlandet (Hes 27:1-36). Dessa profetior uppfylldes av Nebukadnessar. Sakarjas profetia är mot det nya Tyros, byggt på en ö utanför kusten med dubbla murar.]

4Se, Herren (Adonai) ska utarma henne
    och han ska kasta hennes styrka (mäktighet) i havet,
    och hon ska bli uppslukad av elden.
5[Kuststäderna bävar för erövraren som avancerar söderut mot Egypten.]
Ashkelon ser det och fruktar,
    även Gaza ska bli öm av smärta
    och Ekrons hopp (förväntningar) [att undkomma] ska komma på skam,
Gaza ska mista sin kung
    och Ashkelon ska inte längre bli bebodd.
6En bastard [5 Mos 23:2 – en kung född utomlands; ett blandfolk] ska bo i Ashkelon
    och jag ska utrota (hugga av) filistéens stolthet.
7Jag ska ta bort hans blod, ut ur hans mun,
    och hans avskyvärda ting från mellan hans tänder,
och även han ska bli en kvarleva för vår Gud (Elohim)
    och han ska bli som en ledare i Juda
    och Ekron som en jevusit.
8Och jag ska slå läger vid mitt hus [tempel] mot armén (som en vakt),
    så att ingen återvänder eller passerar [Alexander den store marscherade tillbaka med sin armé från Egypten sedan han grundat Alexandria 332 f.Kr.],
och ingen förtryckare ska längre passera genom dem,
    för nu har jag sett det med mina egna ögon.

Konungens ankomst
9[Följande profetia skrevs 487 f.Kr. Jesus fullbordade den första delen när han red in i Jerusalem.]

Gläd dig av hela din kraft (hänge dig),
    du Sions dotter [ni som bor i Jerusalem]!
Ropa i glädje (stäm in i segerjubel),
    Jerusalems dotter!

[Titeln dotter förstärker bilden av Gud som en kärleksfull far för sitt folk.]

Se, din Konung kommer till dig!
    Han är rättfärdig (rättvis, rättmätig, lever upp till en hög standard) [refererar både till hans karaktär och till hur han regerar],
    han är frälsning (en befriare som segrat),
    han kommer ödmjukt (under enkla yttre förhållanden),
    ridande på en åsna, ja, ett åsneföl, på ett åsnestos föl.

[Enligt dåtidens sed red en kung som kom i ett fredligt uppdrag på en åsna, medan en krigarkung kom på en häst. Nu följer den andra delen av denna profetia som kommer att gå i uppfyllelse när Jesus kommer tillbaka för att regera här på jorden i tusenårsriket.]

10Jag ska ta bort (förgöra) alla stridsfordon från Efraim [den största av Israels norra stammar, syftar ofta på hela landet Israel],
    och stridshästar från Jerusalem,
    och pilbågar (stridsvapen) ska utrotas (helt försvinna).
Sedan ska han tala frid (fred, välsignelse, helhet på alla områden – hebr. shalom) för hednafolken.
    Hans välde ska sträcka sig från hav till hav [från Medelhavet till Döda havet],
    och från floden [Eufrat] till jordens ändar. [Han ska regera över hela världen.]

11För dig ska jag, genom förbundsblodet,
    befria dina fångar från brunnen utan vatten.
12Återvänd till den starka fästningen, ni hoppets fångar;
    idag berättar jag att jag ska ge er dubbelt tillbaka.
13Jag ska böja Juda som min båge
    och fylla den med Efraim [som en pil – redo att skjutas iväg].
Jag ska egga dina söner, Sion [Jerusalem],
    mot dina söner, Grekland (Javan),
    jag ska svinga dig som en krigares svärd.

Herren ska bli synlig
14Herren (Jahveh) ska bli synlig över dem
    och hans pil ska gå fram som en ljungeld,
och Herren Gud (Adonai Jahveh) ska blåsa i shofaren (vädurshornet)
    och ska gå fram i virvelvindarna från söder.
15Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) ska försvara dem
    och de ska sluka och de ska trampa ner slungans stenar.
De ska dricka under stridslarm (höga ljud),
    som av vin.
De ska bli fyllda som offerskålarna,
    som altarets horn.
16Den dagen ska Herren (Jahveh) deras Gud (Elohim) frälsa dem
    som hans folks småboskap (får och getter).
De ska vara som ädelstenar i en krona
    som gnistrar över hans land.
17Så stor deras godhet och deras skönhet ska bli.
    Grödan ska få ynglingarna att blomstra
    och det nya vinet jungfrurna.

Gud bygger upp
1Be Herren (Jahveh) om regn i tiden för det sena regnet [de sista vårregnen före skörden, som ger näring åt frukten],
    ja, Herren som skapar blixtarna.
Han ska ge dem skurar av regn,
    till var och en gräs på fältet.
2Avgudarna har talat fåfängt
    och siarna har sett en lögn
och drömmarna talar falskt,
    de tröstar fåfängligt.
Därför går de sin väg som får,
    de är plågade eftersom där inte finns någon herde.

3Min vrede har upptänts mot herdarna
    och jag ska straffa baggarna,
för Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) har kommit ihåg sin hjord, Juda hus,
    och gjort dem till sina majestätiska hästar i striden.
4Från dem ska hörnstenen komma,
    från dem staven (härskarstav eller tältplugg),
    från dem stridsbågen,
    från dem alla ledare tillsammans.
5De ska vara mäktiga män
    som trampar ner i smutsen på gatan i striden,
och de ska strida därför att Herren (Jahveh) är med dem,
    och ryttarna (motståndarna) ska bli förvirrade.

Juda bergsbygd. Bild från Yad Hashmona 10 km väster om Jerusalem. Namnet betyder ”till minne av de åtta” och gavs till minne av åtta judiska flyktingar som år 1938 flydde från Österrike till Finland. De utlämnades till Gestapo 1942. Sju av dem dödades i Auschwitz.

©Tore Jungerstam

6Jag ska styrka Juda hus
    och jag ska frälsa Josefs hus,
och jag ska föra dem tillbaka
    för jag har medlidande med dem
och de ska bli som
    om jag aldrig hade kastat ut dem,
för jag är Herren (Jahveh) deras Gud (Elohim)
    och jag ska lyssna till dem.
7Och de i Efraim ska bli som mäktiga män
    och deras hjärtan ska fröjdas som av vin.
Deras barn ska se det och glädja sig,
    deras hjärtan ska fröjda sig i Herren (Jahveh).
8Jag ska vissla till (ge en signal, locka på) dem
    och samla dem,
för jag har förlossat dem
    och de ska förökas såsom de redan har förökats.
9Jag ska plantera ut dem bland folken
    och de ska komma ihåg mig i fjärran länder,
och de ska leva med sina barn
    och ska återvända.
10Jag ska föra tillbaka också från Egyptens land [i söder; från slaveri]
    och samla dem från Assyrien [i nordost; från exil]
och jag ska föra dem till Gileads land [Israels östra gräns, bortom Jordan] och Libanon [i norr; vid Medelhavet],
    och det ska inte vara tillräckligt [med utrymme] för dem [Jes 49:20; 54:3; Hos 1:10].
11Över havet ska bedrövelsen passera
    och vågorna ska bli slagna i havet
    och alla Nilens djup ska torka ut.
Assyriens stolthet ska brytas ner
    och Egyptens härskarstav ska försvinna bort.
12Jag ska styrka dem i Herren (Jahveh)
    och de ska vandra i mitt namn, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).


Kommande dom över Libanon och övriga nationer
1Öppna dina dörrar, Libanon,
    så att min eld kan sluka dina cedrar.
2Klaga, ni cypressträd, för cedrarna har fallit,
    eftersom de ärorika är förspillda.
Klaga, ni Basans ekar,
    för den starka skogen har fallit.
3Lyssna! Herdarnas klagan,
    för att deras ära är förspilld.
Lyssna! Rytandet av unga lejon,
    för Jordans busksnår [som är deras skydd och gömslen] är fördärvade.

Två herdar
4Så säger Herren (Jahveh) min Gud (Elohim): "Mata hjorden med slakten [dömda att slaktas], 5vars köpare slog dem och höll sig själva utan ansvar, och de sålde dem och sa: 'Välsignad är Herren (Jahveh) för jag är rik.' Inte heller deras egna herdar hade medlidande med dem. 6Jag ska inte längre ha medlidande med landets invånare", förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), "utan jag ska ge männen, var och en, i sin grannes hand och i sin kungs hand, och de ska slå landet och ur deras hand ska jag inte befria dem."

7Så matade jag [Sakarja] hjorden med slakten [dömda till slakt], de fattigaste i hjorden [som namnet antyder]. Jag tog mig två stavar. En kallade jag Nåd (Skönhet – Godhet) och den andra kallade jag Enighet (Harmoni), och jag matade hjorden. 8Jag högg av de tre herdarna på en månad, för min själ blev otålig på dem och deras själar avskydde mig. 9Sedan sa jag: "Jag ska inte mata dig. Det som dör, låt det dö, och det som behöver huggas bort, låt det huggas bort, och låt dem som blir kvar äta varandras kött." 10Jag tog min stav, Nåd (Skönhet – Godhet), och bröt den i två delar, så att jag kunde bryta det förbund jag hade ingått med alla folk. 11Det bröts den dagen, så att de olyckliga fåren som såg (skyddade) mig förstod att det var Herrens (Jahvehs) ord. 12Sedan sa jag till dem: "Om du tycker det är lämpligt, ge mig min lön, annars gör det inte." De vägde upp 30 silvermynt. [Priset för en slav, se 2 Mos 21:32. Det var den summan Judas Iskariot fick betalt för att förråda Jesus, se Matt 26:15.] 13Och Herren (Jahveh) sa till mig: "Kasta det åt krukmakaren – den majestätiska summa [sarkastiskt uttryck] som de tyckte jag var värd!" Och jag tog de 30 silvermynten och kastade dem i skattkistan i Herrens (Jahvehs) hus. 14Sedan bröt jag sönder min andra stav, Enighet (Harmoni), så att brödragemenskapen mellan Juda och Israel blev bruten.

15Herren (Jahveh) sa till mig: "Ta dig redskapen av en dåraktig herde, 16för jag ska resa upp en herde i landet [Hes 34:2; Mika 3:3] som inte ska tänka på de förlorade (avhuggna), och inte heller ska söka upp de unga (förskingrade – hebr. naar) och inte hela det som är brutet. Inte heller ska han mata det som fortfarande finns kvar, utan han ska äta köttet och det feta och bryta sönder deras klövar i bitar."
17Ve de värdelösa herdarna
    som överger hjorden!
Svärdet ska vara på hans arm
    och över hans högra öga.
Hans arm ska bli uttorkad (förlamad)
    och hans högra öga ska bli fullständigt förmörkat (mörkt mörkt – förblindat).
Jerusalem befriat
1Ett budskap (profetord, denna börda), Herrens (Jahvehs) ord om (ordagrant: i) Israel. Så förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), som spänner ut (expanderar – hebr. natah) himlarna (universum) och lägger jordens grund och formar människans ande i honom.

[Här antyds ett expanderande universum och flera dimensioner, se 2 Sam 22:10.]

2Se, jag ska göra Jerusalem till en berusningens bägare [Ordet "berusningens bägare" finns bara här i hela GT och därför är dess betydelse inte helt klar men roten skvallrar om att det har med fruktansvärda skakningar att göra.] för alla folk runtomkring, och över Juda ska det också falla och bli en belägring mot Jerusalem. 3Det ska ske på den tiden att jag ska göra Jerusalem till en tung sten (en börda, något omöjligt att flytta på) för alla folk. Alla som försöker flytta den (tynger ner sig själva med den) ska bli allvarligt sårade, och alla jordens nationer ska samlas tillsammans mot den. [Matt 21:44; Luk 20:18] 4På den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), ska jag slå varje häst med förvirring och hans ryttare med dårskap, och jag ska öppna mina ögon över Juda hus och ska slå varje häst hos folket med blindhet. 5Judas ledare ska säga i sina hjärtan: "Jerusalems invånare är min styrka, eftersom Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) är deras Gud (Elohim)."
     6På den dagen ska jag göra Juda ledare som en gryta över elden i skogen (som vållar skogsbrand) och som en brinnande fackla bland kärvar, och de ska uppsluka alla folk runtomkring, vid sin högra och vid sin vänstra, och Jerusalem ska åter bli bebott på sin egen plats i Jerusalem.
     7Herren ska frälsa Juda tält först, för att härligheten hos Davids hus och härligheten hos Jerusalems invånare inte ska överglänsa Juda. 8På den dagen ska Herren (Jahveh) försvara Jerusalems invånare, och de som stapplar bland dem den dagen ska vara som David, och Davids hus ska bli som en gudalik varelse, som Herrens (Jahvehs) ängel (budbärare) framför dem. 9Det ska ske på den dagen att jag i grund ska förgöra alla de nationer som kommit mot Jerusalem.

Sorg över den de genomborrat
10Men över Davids hus och över Jerusalems invånare ska jag utgjuta nådens (den oförtjänta nåden – hebr. chen) och bönens Ande [att vädja i bön om nåd], så att de ser upp till mig [alef-tav – den förste och den siste, alfa och omega] som de har genomborrat. De ska sörja honom så som man sörjer ende sonen, och de ska gråta bittert över honom, så som man gråter över sin förstfödde. 11På den dagen ska det bli en stor sorg i Jerusalem som sorgen efter Hadad-Rimmon i Megiddos dal.

[Hadad-Rimmon är en sammanslagning av namnen på två kanaaneiska gudar. Hadad var stormguden (motsvarar Baal) och åskguden Rimmon. Det kan vara ett ortnamn, men troligare är att det syftar på en sorgfestival eller ritual kopplad till guden Hadad-Rimmon. När de förväntade regnen uteblev blev det en sorgehögtid för att beveka gudarna att sända regn.]

12Landet ska sörja, varje familj för sig och Davids hushåll för sig och deras hustrur för sig, Natans hushåll för sig och deras hustrur för sig. 13Familjerna i Levis hushåll för sig och deras hustrur för sig, 14och alla övriga familjer för sig och deras hustrur för sig.

Rening från synd
1På den dagen ska ett källsprång öppnas för David hus och för Jerusalems invånare, till rening och till bestänkelse.
     2Det ska ske på den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), att jag ska utplåna (hugga av) namnen på avgudarna i (de ska rensas ut ur) landet, och de ska inte mer bli ihågkomna. Jag ska också göra så att profeterna och de orena andarna lämnar landet. 3Och det ska ske att när någon ska profetera, då ska hans far och hans mor som födde honom, säga till honom: "Du ska inte leva, för du talar lögn i Herrens (Jahvehs) namn". Hans far och hans mor som födde honom ska genomborra honom när han profeterar.
     4Det ska ske på den dagen att varje [så kallad] profet ska bringas på skam, varenda en, genom sin syn när han profeterar, han ska inte heller bära någon hårig mantel för att bedra, 5men han ska säga: "Jag är ingen profet, jag är en odlare av marken, för jag har blivit gjord till bonde från min ungdom." 6Och man ska säga till honom: "Vad är dessa sår mellan dina händer?" Då ska han svara: "Det är de skador som jag fick i min väns hus."

Herden slagen – fåren spridda
7Vakna, svärd, mot, min herde
    och mot mannen som är nära mig,
    förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot),
slå herden
    och fåren ska skingras
    och jag ska vända min hand över de små.
8Sedan ska det ske i landet, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
    att två delar där utrotas (blir avhuggna) och förgås,
    men en tredjedel ska bli lämnad kvar där.
9Och jag ska föra den tredje delen genom eld
    och luttra dem som silver luttras
    och jag ska pröva dem som guld prövas.
De ska åkalla mitt namn
    och jag ska svara dem.
Jag ska säga: "De är mitt folk",
    och de ska säga: "Herren (Jahveh) är min Gud (Elohim)."

Herrens dag kommer
1Se, en Herrens (Jahvehs) dag kommer, då det förspillda (ditt byte) ska fördelas i din mitt.

2För jag ska samla alla länder till strid mot Jerusalem. Staden ska bli intagen och husen plundrade och kvinnorna skändade. Halva staden ska gå i fångenskap men återstoden av folket ska inte bli utrotad (huggas bort, skiljas) från staden.

3Sedan ska Herren (Jahveh) gå fram och strida mot dessa folkslag (nationer) som när han stred på stridens dag. 4Hans fötter ska på den dagen stå på Olivberget, på Jerusalems ansikte österut, och Olivberget ska rämna mitt itu och bilda en mycket stor förkastning mot öster och väster, halva berget ska flyttas norrut och halva berget ska flyttas söderut. 5Ni ska fly till bergsklyftorna, för bergsklyftorna ska nå ända till Atsel [okänd plats öster om Jerusalem; betyder "reserverad"]. Ja, ni ska fly som ni flydde för jordbävningen på kung Ussias, Juda kungs, tid [som regerade 788-736 f.Kr.], och Herren (Jahveh) min Gud (Elohim) ska komma och alla hans heliga med honom. [Matt 25:31; 1 Thess 3:13; Jud 1:14; Upp 19:14]

6På den dagen ska det inte vara något ljus (inte vara någon klar ljuskälla, utan som en dimma), ljuskällorna på himlen ska stelna (gå från flytande till fast form, minska i ljusstyrka). 7Det ska ske på en dag (en speciell dag utan någon motsvarighet någonsin), en dag som [bara] Herren känner till. Det blir inte fullt dagsljus, inte heller helt mörkt som på natten för på kvällen ska det fortfarande vara ljust.
     8På den dagen ska levande vatten strömma ut från Jerusalem, ena hälften till det östra havet [Döda havet] och andra hälften till det västra havet [Medelhavet]. Det ska ske både på sommaren och på vintern. [En flod av levande vatten med sin källa i Jerusalem som aldrig torkar ur är ett gudomligt löfte om välsignelse för en stad där vatten är en bristvara.] 9Och Herren (Jahveh) ska vara (har blivit) Konung över hela jorden [Dan 2:44; Upp 11:15]. På den dagen ska Herren (Jahveh) vara en [5 Mos 6:4-5] och hans namn ett.

[Räkneordet en/ett (hebr. echad) har också betydelsen "enad, förenad" och används bl.a. om man och hustru som blir "ett kött", se 1 Mos 2:24.]

10Hela landet ska förvandlas (vändas runt) som Arava från Geva [10 km nordost om Jerusalem] till Rimmon [drygt 5 mil] söder om Jerusalem. Hon [Jerusalem] ska lyftas upp och bli bebodd på sin plats, från Benjamins port till platsen för den första porten, till Hörnporten, och från Chananels torn ("Guds-favör-torn" – hebr. migdal chananel) [Neh 3:1; 12:39; Jer 31:38] till kungens vinpress. 11Man ska komma och bo där och aldrig någonsin ska där vara mer förintelse, utan Jerusalem ska bo i trygghet.
     12Detta ska vara plågan som Herren (Jahveh) ska slå alla folk med som har krigat mot Jerusalem: Deras kött ska förtäras (försvinna, smälta bort, ruttna) medan de står på sina fötter och deras ögon ska förtäras (försvinna, smälta bort, ruttna) i sina ögonhålor, och deras tungor ska förtäras (försvinna, smälta bort, ruttna) i deras mun. [Här indikeras att detta kommer att ske med hast, på ett ögonblick, då det sker. I modern tid vet vi att atomvapen har dessa konsekvenser.] 13Det ska ske på den dagen att stort tumult (kaos, något som skapar stor fruktan och osäkerhet) från Herren (Jahveh) ska uppstå bland dem, och de ska alla hålla sin grannes hand och hans hand ska resas mot grannens hand. [På grund av den fruktan som drabbar dem ska ingen längre lita på någon utan alla strider med varandra.] 14Även Juda ska strida mot Jerusalem. Folkens rikedomar runt omkring ska samlas ihop, guld, silver och dräkter i stor myckenhet. 15Så ska plågan bli för hästarna, för mulorna, för kamelerna och för åsnorna och alla djur som finns i lägret vid denna plåga. [Syftar tillbaka på att djuren ska drabbas på samma sätt som människorna i vers 12]
     16Och det ska ske att alla människor som blivit kvar i alla de länder som gick upp mot Jerusalem, ska dra upp från år till år (varje år) för att tillbe Konungen, Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), och fira lövhyddohögtiden (sukkot). 17Och det ska ske att vem än av familjerna på jorden som inte går upp till Jerusalem för att tillbe Konungen, Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), över dem ska inget regn falla. 18Om familjerna i Egypten inte drar upp och inte kommer, ska de inte ha något överflöd (torkan i brist på regn skapar svält), det ska bli en plåga som Herren slår nationerna med, som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden (sukkot).

[I tusenårsriket, som beskrivs här, finns det fortfarande en fri vilja att lyda Gud eller låta bli. Men nu får det direkta konsekvenser att vara olydig. Jämför med Jes 65:20 där livet förkortas för dem som inte lever som Gud har tänkt. Detta är viktiga löften. Det betyder att det fortfarande finns en möjlighet att bli frälst även under tusenårsriket. Faktum är att så länge vi lever finns möjligheten att bi frälst ända fram till domens dag som kommer efter tusenårsriket, se Dan 12:2; Matt 10:15; 12:36; Upp 20:6.]

19Detta ska vara Egyptens straff och straffet för alla folkslag (nationer) som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden (sukkot).
     20På den dagen ska det stå skrivet på hästarnas bjällror: Helgad åt Herren (Jahveh), och kärlen i Herrens (Jahvehs) hus ska vara som tvättkaret framför altaret. 21Ja, varje gryta i Jerusalem och i Juda ska vara helig för Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), och de som vill offra ska komma och ta dem och koka i dem. På den dagen ska det inte finnas några köpmän i Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) hus (templet).

[Jesus rensade templet från köpmän, nu ska det inte längre förekomma handel i templet, se Matt 21:12; Mark 11:15; Luk 19:45; Joh 2:14-16.]







Igår

Planer

Stäng  


Parallell