Helbibel - tisdag 22/9
Jes 39:1-41:16, Ps 66:1-20, Ords 23:25-28, Ef 1:1-23
Jes 39:1-41:16
Hiskias fall1Vid den tiden sände Babels kung Merodach-Baladan, Baladans son, ett brev och en gåva till Hiskia, för han hörde att han blivit sjuk och hade tillfrisknat. 2Och Hiskia blev glad och visade dem sin skattkammare, silvret och guldet och kryddorna och den dyrbara oljan och hela sitt vapenhus och allt som fanns bland hans skatter, det fanns ingenting i hans hus eller i hans ägo som Hiskia inte visade dem.
3Sedan kom Jesaja, profeten, till kung Hiskia och sa till honom: "Vad sa dessa män? Och varifrån kom de till dig?"
Och Hiskia sa: "De kom från ett avlägset land till mig, ända från Babel."
4Då sa han: "Vad har de sett i ditt hus?" Och Hiskia svarade: "Allt som finns i mitt hus har de sett, det finns ingenting bland mina skatter som jag inte har visat dem."
5Då sa Jesaja till Hiskia: "Hör Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) ord: 6Se, dagar ska komma då allt det som finns i ditt hus och som din far har lagt på lager till denna dag, ska föras bort till Babel, inget ska lämnas kvar, säger Herren (Jahveh). 7Och dina söner som ska komma från dig, som du ska föda, ska de föra bort och de ska bli betjänter i palatset hos Babels kung."
8Då sa Hiskia till Jesaja: "Herrens (Jahvehs) ord, som du har talat, är gott." Vidare sa han: "Eftersom det ska vara frid (shalom, fred och välstånd) och sanning i mina dagar (under min livstid)."
Löfte om frid och fred (kap 40-48)
1
Nu följer den femte av bokens sju delar. Den tredje och centrala delen (kapitel 36-39) är bokens kiastiska centrum. I ett kiastiskt mönster vänder temat efter den tredje delen, vilket gör att del fem och sex (kapitel 40-66) är bokens andra stora del. De flesta forskare är överens om att det sker ett skifte tematiskt här i kapitel 40, något som helt stämmer överens med det kiastiska mönstret. Hittills har boken handlat om Jerusalem, fienden Assyrien och den nuvarande domen. Från och med nu handlar det om en kommande frälsning.
Goda nyheter för Jerusalem!
säger er Gud (Elohim).
2"Tala mjukt till hjärtat av Jerusalem,
och ropa på henne [kalla på henne]
för hennes tid i krigstjänst är över,
för hennes nåd (villkorade nåd – hebr. ratsah) är fullbordad,
för hon har fått dubbelt igen av Herrens (Jahvehs) hand för alla sina [han har låtit henne få betala dubbelt igen för alla hennes] synder."
3En röst ropar:
"Bana väg [vänd bort alla hinder] för Herren (Jahveh)
i öknen (stäppen – hebr. midbar),
bygg (jämna till) en huvudväg (en upphöjd genomfartsled)
i ödemarken (hebr. aravah) för vår Gud (Elohim).
[Matt 3:3; Mark 1:3; Luk 3:4; Joh 1:23]
4Varje dal (ravin) ska höjas
och varje berg och höjd sänkas.
Den ojämna terrängen ska bli jämn
och otillgängliga platser bli slät mark.
5Ja, Herrens (Jahvehs) härlighet (ära, tyngd, dignitet, prakt – hebr. kavod) [fullständigt mättade närvaro] ska uppenbaras,
och alla människor (allt kött) ska tillsammans se den [på samma gång]
– för Herrens (Jahvehs) mun har talat."
[Innan en kung anlände till ett land skickades en budbärare som förberedde ankomsten. Han uppmanade folket att laga gamla vägar och bygga nya för att underlätta för kungens ankomst. Att dalar ska höjas och berg sänkas talar också bildligt om konsekvenserna av Johannes Döparens och Jesu tjänst – de låga och ödmjuka ska lyftas upp, medan de höga och självrättfärdiga ska ödmjukas, se Luk 14:11; 18:14.]
6En röst säger: "Ropa (proklamera, predika)",
och en annan frågar: "Vad ska jag ropa (proklamera, predika)?"
[Rösten från Herren svarade:]
"Alla människor (allt kött) är som gräs,9Gå upp på ett högt berg, du Sion,
och all deras nåd (människornas omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) är som blomman på ängen.
[Lika föränderlig och temporär, se Jak 1:10; 1 Pet 1:24.]
7Gräset torkar bort, blomman vissnar,
när Herrens vind (ande, andedräkt) blåser på dem.
Mänskligheten är verkligen som gräs.
8Gräset torkar bort, blomman vissnar,
men Guds ord står fast (har kraft) för evigt [kommer alltid att gå i uppfyllelse]."
som bär fram ett glädjens budskap.
Ropa ut det högt, du Jerusalem,
som bär fram ett glädjens budskap.
Ropa, var inte rädd!
Säg till städerna i Juda: "Här är er Gud!"
10Se, Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt),
Herren (Jahveh) kommer som en segerrik krigare,
hans arm visar sin makt (hans krigsmakt regerar för honom).
Se, han har med sig belöning [välsignelser till sitt folk],
hans pris (segerbyte) går framför honom.
11Han föder sin fårhjord som en herde:
Han samlar lammen i sina armar,
han bär dem i sin famn (nära sitt hjärta)
och varsamt leder han moderfåren (ordagrant: ´de som ger di´).
[Han visar vägen för tackorna som har diande lamm, han beskyddar dem och leder dem till vattenkällor där de kan vila och hämta kraft. Sista ordet i versen är nahal som översatts "varsamt leder", samma ord som också används i Ps 23:2.]
Skapare av allt
12Vem har mätt upp (hebr. madad) vattnet [havens vatten] i hans kupade hand
och fastställt (mätt, fördelat – hebr. tiken) [kalibrerat avståndet mellan] himlarna med sina utspända fingrar [ett spann-mått; avståndet mellan tummen och lillfingret, en halv aln (23 cm)]?
Omfattat (samlat, mätt) jordens stoft i ett tredjedels-mått [syftar troligen på sea-måttet (det vanliga måttet i hushållet på omkring 7-12 liter) som var tredjedels efa]
och vägt bergen med våg och kullarna med en balansvåg?
13Vem har mätt ut Herrens (Jahvehs) Ande
och har varit hans rådgivare så att han kan instruera honom?
14Av vem tog han råd, och vem instruerade honom
och lärde honom den rätta vägen,
och lärde honom kunskap
och lät honom känna till (vara intimt förtrogen med) gott omdöme?
15Se, länderna är som en droppe i en hink
och är räknade som små dammkorn på en våg,
öarna är som stoft (tunna, smala) [så små att de nästan inte går att väga].
16Libanon är inte tillräckligt bränsle (dess skogar är oduglig ved),
dess vilddjur duger inte till brännoffer.
17Alla länder är intet inför honom,
de räknas av honom som ting utan värde och är fåfänga.
18Vid vem vill ni då likna Gud (El)?
Eller vad vill ni jämföra honom med?
19Avbilden [en liten avgud, ofta 10-25 cm hög] – som hantverkaren har gjutit
och guldsmeden har överdragit med guld,
silversmeden gjutit silverkedjor åt?
20En stenek är avskild,
han väljer ett träd som inte ska rota sig,
han söker ut åt sig en kunnig hantverkare
för att sätta upp en avgud som inte ska förflyttas (inte kan rubbas).
21Vet du inte?
Hör du inte?
Har det inte blivit berättat för dig från begynnelsen?
Har ni inte förstått jordens grundvalar?
22[Bibeln lär ut vetenskapliga fakta som att jorden är rund, långt innan detta var accepterat inom vetenskapen.]
Det är han som sitter över jordens cirkel (den runda jorden),
och dess invånare är som [små] gräshoppor,
[han] som sträcker ut himlarna som en gardin
och spänner ut dem som ett tält att bo i,
23Som gör furstar till intet,
han gör jordens domare till ingenting.
24Otillräckligt har de planterat,
otillräcklig är deras sådd,
otillräckligt har den slagit rot i marken,
när han blåser på den vittrar den
och virvelvinden för bort den som agnar.
25"Vem kan ni jämföra mig med?
Vem är min like?" säger den Helige [Jes 1:4].
26Lyft upp era ögon mot höjden [himlen]:
Vem har skapat allt detta [stjärnorna]?
Det är han som leder ut dem som en räknad skara [stjärnorna liknas vid en mönstrad härskara]
och nämner dem alla vid namn.
På grund av hans stora makt och styrka
saknas inte en enda av dem.
27Hur kan du säga, du Jakob,
och tala så, Israel [Jakob och Israel används synonymt för de tolv stammarna]:
"Min väg är dold för Herren (Jahveh),28Vet du inte (är du inte väl införstådd med)?
och min dom går förbi min Gud (Elohim)."
[Orden kan syfta på den kommande exilen till Babylon, se Jes 39:6. I stunder av prövning och lidande kan frågorna komma om Herren ser vad jag går igenom och om han vill ge upprättelse?]
Har du inte hört?
Herren (Jahveh) är en evig Gud (Elohim),
skapare av hela världen (jordens ändar).
Han blir inte trött eller utmattad,
hans förstånd är outrannsakligt (omöjligt att till fullo utforska).
29Han [blir inte trött, se vers 28, istället är det han som] ger den trötte (fysiskt utmattade; utslitne) kraft
och för den maktlöse (den utan livskrafter; den som saknar vigör och reproducerande, livsalstrande förmågor)
förökar (multiplicerar) han styrkan.
[Det är Herren som ger kraften som behövs för att utföra uppdraget, se även 2 Kor 12:9-10; Fil 4:13. Följande exempel visar dock att ren mänsklig fysisk styrka inte räcker i långa loppet:]
30Även unga pojkar kan bli trötta och behöva vila,
unga män (ordagrant: utvalda, dvs. "de starkaste" – elitsoldater) kan stappla och falla.
31Men de som [uthålligt] väntar (hoppas) på Herren (Jahveh)
ska förnya sin styrka ("glida fram" – fortsätta med kraft):
De ska lyfta på vingar (höja vingen/fjädern)[Örnen symboliserar styrka och frihet. Den flyger på hög höjd och har perspektivseende. Uttrycket "förnya sin styrka" kan syfta på den process då örnen ruggar sin fjäderdräkt – nya fjädrar växer ut och den blir ung på nytt, se Ps 103:5. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter "utan att mattas" med "utan att hungra".]
som örnar.
De ska springa (rusa fram)
utan att bli trötta (dra efter andan; flämta).
De ska vandra (fortsätta, gå)
utan att mattas (tappa modet; segna ner; svimma).
Gud är större än alla avgudar
1Var tysta (lämna ifred, var som döva, säg inte ett ord, håll tand för tunga) nära (intill, med) mig, ni öar (kustländer),
och låt folken förnya (gro, spira, blomstra som växter som får ny kraft på våren) sin styrka (kraft).
Låt dem komma nära och sedan låt dem tala,
låt oss komma samman (närma oss varandra) tillsammans för att döma.
2Vem [förutom Gud] har rest upp någon från öster (soluppgången),
som kallar på rättfärdighet till hans steg [ordagrant: ben/ fötter]?
[Den persiske kungen Kyros (600-530 f.Kr.) kom från öst, se Jes 44:28. I vers 25 nämns även norr – vilket korrekt beskriver hur han kom via Babylon i norr. Texten säger inte att Kyros i sig är rättfärdig, men han gör det som är rättfärdigt och befriar judarna från deras fångenskap.]
Han ger (lägger) länderna framför honom
och låter honom regera över kungar.
Hans svärd gör dem till stoft,
hans båge gör dem till agnar som blåser bort (följer med vinden).
3Han jagar dem och går vidare (korsar över) i frid (trygghet, säkerhet – shalom).
Den välkända (breda) stigen beträder han inte med sina fötter.
[Han vägrar att gå på ondskans allfarvägar.]
4Vem har format och gjort det?
Han som har kallat generationerna från begynnelsen.
Jag, Herren (Jahveh) – är den förste
och den siste i evighet – jag är Han (den Evige och för alltid densamme).
[Den förste (hebr. rishon) har sin rot i ordet för huvud. Den siste (hebr. acharonim) står i plural! Därför betyder det att han är den evigt siste, det kan aldrig någonsin komma något eller någon efter honom. I den hebreiska texten finns, centralt mellan den förste och den siste, också ordet et (skrivs på hebreiska med första bokstaven alef och sista tav). Det är en partikel som aldrig översätts, men som motsvarar grekiskans alfa och omega, se 1 Mos 1:1. Här står uttrycket den förste och den siste alltså två gånger i samma mening. I hebreiskan betyder det att detta är en absolut sanning som är kompromisslös och aldrig kan förändras.]
5Öarna (kustländerna) såg det och bävade,
jordens yttersta hörn darrade (skakade som av en jordbävning),
de närmade sig och kom,
6var och en hjälpte sin granne
och var och en sa till sin bror: "Var stark (fast, säker, tapper)!"
[Hebr. chazaq används flera gånger i detta kapitel. Betydelsen är att ta ett stadigt tag om någon eller något (vers 9, 13), men även bildligt att ingjuta mod och vara tapper som i denna vers och i Jos 1:6, 7, 9.]
7Snickaren stärker (ingjuter mod i) guldsmeden
och han som använder hammaren (ingjuter mod i) den som smider på städet
och säger om lödningen: "Den är bra",
och han fäster den med spikar så att den inte ska förflyttas.
8Israel, du min tjänare,
Jakob, som jag har utvalt [Jes 44:1],
ättling till Abraham, min vän [1 Mos 12:1-3; 18; 2 Krön 20:7; Jak 2:23],
9dig som jag hämtade [tog tag i min hand för att leda tillbaka] från jordens ände,
kallade från dess bortersta hörn
och till vilken jag har sagt:
Du är min tjänare,
jag har utvalt dig,
jag förskjuter dig inte.
10Var inte rädd (frukta inte),
för jag är med dig;
förfäras inte [se dig inte hela tiden ängsligt om],
för jag är din Gud (Elohim).
Jag styrker dig [gör dig ståndaktig, frimodig och alert],
ja, jag hjälper (bistår, undsätter, omger) dig,
ja, jag uppehåller (stödjer) dig med min rättfärdighets högra hand (ordagrant: min rättfärdighets högra)!
[Ordet för hand eller arm finns inte med i den hebreiska grundtexten, se även vers 13. I denna typ av kontext syftar "min högra" på höger arm eller hand. Ett annat exempel är då Jakob välsignar och sträcker ut sina händer, se 1 Mos 48:14. Guds högra hand är ett uttryck för Guds mäktiga kraft, dvs. hur han griper in, beskyddar och bevarar, se 2 Mos 15:6; Ps 63:9.]
1113För jag, Herren (Jahveh) din Gud (Elohim),Se, alla som var arga på dig
ska komma på skam och bli förvirrade.
De som argumenterade mot dig
ska bli till intet och förgås (försvinna, upphöra att existera).
12Du ska leta efter dem men inte finna dem,
de som var fientliga mot dig,
de ska bli helt tillintetgjorda – ett ingenting,
de som krigade mot dig.
[En trefaldig stegring av fienderna ges här i vers 11-12, från ilska, verbal konfrontation till rent krig! Det är också ett kiastiskt mönster i vers 9-10 och 13-14 med orden hebr. chazaq (hämtade/håller), "din högra", "jag ska hjälpa dig" och "frukta inte" ytterst.]
som håller (upprätthåller, styrker) din högra hand (ordagrant: din högra),
säger till dig: "Frukta inte (var aldrig någonsin rädd),
jag hjälper dig".
14Frukta inte (var aldrig någonsin rädd) du mask, Jakob,
och ni Israels män,
jag hjälper dig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
din Återlösare – Israels Helige.
15Se, jag gör dig till en ny tröskvagn
med skarpa tänder,
du ska tröska berg och mala dem till smått
och låta kullarna bli som agnar.
16Du ska blåsa på dem och vinden ska bära bort dem
och virvelvinden ska sprida ut (förskingra) dem,
men du ska glädja dig i Herren (Jahveh).
I Israels Helige ska du ha din ära.
Ps 66:1-20
Psalm 66 – Sjung lovsång hela jorden!Lovsång och tacksägelse för Guds ingripande och befrielse.
Författare: Okänd
Struktur: Tre gånger används ordet Selah (vers 4, 7 och 15). Det tillsammans med skiftet från "jag" till "vi" i vers 13 gör att psalmen kan delas in i två, fyra eller fem delar. Kärnbibeln har fem rubriker som följer båda dessa markörer på ett nytt stycke. En enkel struktur utifrån skiftet från jag/vi är:
Sektion 1 – vi, vers 2-13
Sektion 2 – jag, vers 14-21
En sång, en psalm [sång ackompanjerad på strängar].
Sjung lovsång alla länder
Ropa till Gud (Elohim), hela jorden,
2lovsjung hans namns ära,
ge honom den ära han förtjänar!
3Säg till Gud (Elohim): "Hur underbara är inte dina gärningar,
för din stora makts skull viker dina fiender undan för dig.
4Hela jorden böjer sig inför dig,
lovsjunger dig, lovsjunger ditt namn!
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Kom och se vad Gud har gjort
5Kom och se vad Gud (Elohim) har gjort
– väldiga (fruktansvärda) gärningar bland människorna (Adams barn)!
[Hans fantastiska gärningar övergår mänskligt förstånd!]
6Han förvandlade havet till torr mark [2 Mos 14-15],
de kunde ta sig över floden till fots [Jos 3].
Där gladde vi oss i honom,
7han som genom sin makt härskar för evigt.
Hans ögon vakar över hednafolken,
upprorsmännen – de kan inte resa sig [och utmana honom].
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Välsigna Gud, alla folk
8Välsigna vår Gud (Elohim), alla folk,
låt lovsången ljuda högt.
9Han bevarar våra liv
och tillåter inte vår fot att vackla.
10För du prövade oss, Gud (Elohim),
du renade oss på samma sätt som man renar silver.
11Du ledde oss in i nätet (fångenskap),
vi fick lida (du lade en tung börda på vår rygg).
12Du tillät människor rida fram över våra huvuden [trampa på oss, göra oss till fångar],
vi fick gå genom eld och vatten,
men du har fört oss ut i frihet (till överflöd, en stor vidsträckt öppen plats).
Jag kommer med offer
13[Nu ändras formen från "vi" till det individuella "jag".]
Jag kommer till ditt hus med brännoffer [3 Mos 1:1-17],
jag infriar mina löften till dig,
14som mina läppar uttalade (öppnade hastigt och stort),
och min mun talade när jag var i nöd. [Kanske förhastade löften.]
15Som brännoffer vill jag offra feta får [det bästa jag har],
med rök från baggar,
jag vill offra både tjurar och bockar.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Berätta om Guds godhet
16[Som komplement till offren kommer nu orden som ärar Gud. Psalmens sista sektion formar en kiastisk struktur som växlar mellan olika verbformer.]
vad han har gjort för mig (min själ).
17Jag ropade (höjde min röst i bön) till honom med min mun,20Lovad (välsignad) är du, Gud (Elohim),
och hans lov (upphöjande) var redan på min tunga.18Om jag hade sett någon synd i mitt hjärta,19Men Gud (Elohim) har hört mig,
så skulle Herren (Adonai) inte höra.
aktade (lyssnade uppmärksamt) på mina böners ljud.
som inte avvisade min bön
eller tog din nåd (omsorgsfulla kärlek) från mig.
Ords 23:25-28
25Låt din far och mor få glädjas,och hon som har fött dig vara lycklig (jubla i glädje och dans).
[I denna sektion nämns "far" tre gånger och "mor" två gånger. Tre gånger används också ordet joled om den som fött dig. I vers 22 används det om "din far" och i vers 25 är det feminin form och syftar på "din mor". Centralt i vers 24 står det "den som föder" vilket på ett fint sätt syftar på båda föräldrarna, och det kan även anspela på Gud som är den som ger livet, se 1 Mos 2:7; Job 33:4; 1 Tim 6:13.]
17. Var vaksam, många har fallit på det sexuella området
26Mitt barn, ge mig din fulla uppmärksamhet,
ta mig som en förebild.
27En prostituerad är som en djup grop,
och en främmande (lösaktig, förbjuden) kvinna är en trång brunn.
28Hon ligger på lur för att fånga sitt byte,
lockar fler och fler till otrohet.
Ef 1:1-23
EFESIERBREVETEfesos var ett viktigt ekonomiskt centrum i antiken och berömt för Artemistemplet, där kärleksgudinnan Diana tillbads, se Apg 19:28. Paulus hade grundat församlingen och han bodde här i flera år, se Apg 19:10; 20:31. Apollos, Aquila och Priscilla undervisade församlingen. Senare avskilde Paulus Timoteus till att bli deras pastor under en tid, se 1 Tim 1:3.
Brevet är ett av de fyra "fängelsebreven" som Paulus skrev från Rom. De andra är breven till Kolossai, Filippi och Filemon. Det är troligt att flera av dem skickades samtidigt. Tychikus omnämns som budbärare både i brevet till Efesos och till Kolossai, se Ef 6:21; Kol 4:7-9.
Struktur:
1. Den troendes position i Jesus, kapitel 1-3.
2. Den troendes gärningar i Jesus, kapitel 4-6.
Skrivet: 61 e.Kr.
Till: Efesos med omnejd, se vers 1. Brevet är troligen ett rundbrev som skickades till flera församlingar i Mindre Asien, som Smyrna, Pergamon, Laodikeia osv.
Från: Rom. Brevet är skrivet under Paulus tvååriga fångenskap i Rom, se Ef 3:1; 4:1; Apg 28:30.
Författare: Paulus, se vers 1.
Budbärare: Tychikus, se Ef 6:21. Med honom fanns även Onesimus. De överlämnar brevet till Efesos och stannar där en tid innan de fortsätter österut med brevet till staden Kolossai och det personliga brevet till Filemon, se Kol 4:7, 9.
DEN TROENDES POSITION I JESUS (kap 1-3)
Hälsning
Staden Efesos, skiss av den engelska arkeologen Edward Falkener från 1800-talet.
genom Guds vilja apostel (sändebud, ambassadör) åt Jesus den Smorde (Messias, Kristus)
till de heliga som bor i Efesos,
de som tror på (är trogna, lojala mot) Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
[I de äldsta handskrifterna saknas orden "i Efesos". Brevet har inga personliga hälsningar, trots att Paulus hade många kontakter i Efesos. Det talar för att brevet var ett rundbrev som lästes upp i flera församlingar. Den kopia som var adresserad till regionens huvudstad Efesos, hade troligtvis med det namnet här i inledningen, medan kopian som hänvisningen i Kol 4:16 syftar på kan ha haft orden "i Laodikeia" i stället.]
2Låt nåd (Guds oförtjänta favör, välsignelse) vara med er och frid (harmoni, lycka, välgång) från Gud vår Fader och Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
Lovsång till Gud
3[Vers 3-14 är en enda lång mening i grekiskan, den längsta i hela Bibeln! Paulus var en lärd man, så anledningen till att han ibland skriver långa meningar beror inte på att han är okunnig i det grekiska språket. I stället är det ett sätt att uttrycka sin entusiasm. På samma sätt som en talare blir ivrigare och pratar snabbare och mer engagerat, blir Paulus engagerad när han börjar skriva om alla välsignelser Jesus har gett den troende, och låter adjektiven flöda!]
Välsignad (lovad, prisad) är vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) Gud och Fader, som har välsignat oss med varje andlig välsignelse i det himmelska [i de himmelska världarna, i den andliga dimensionen] i den Smorde (Messias, Kristus). 4I kärlek [som är osjälvisk och utgivande] utvalde (personligen handplockade) han oss i honom före världens nedkastande [gr. pro kosmos katabole – dvs. före syndafallet då Guds ordnade världssystem raserades], för att vara heliga (helgade och avskilda) och utan fläck inför honom (i hans åsyn). 5Han förutbestämde att vi skulle bli adopterade som hans egna genom Jesus den Smorde (Kristus) – efter hans önskan (längtan) och vilja – 6[så att vi kan ge honom] pris och ära för den underbara (ljuvliga) nåden, vilken han så fritt gav till oss i den Älskade.
7I honom har vi befrielsen (förlossningen) [i Jesus är vi friköpta och har/äger – på grund av att lösensumman är betald – alltid full tillgång till återlösningen] genom hans blod, [vi har] förlåtelsen för (friheten från) [vi är fria och har inte längre något som binder oss till] överträdelserna (synderna, bristerna), tack vare hans rika nåd (enligt hans nåds rikedom) 8som överflödade till (in i) oss [som han överöste oss med] i all vishet (klarhet) och insikt (praktisk visdom).
[Insikten innebär förstånd att kunna tillämpa visheten på ett klokt sätt. Återlösningen eller "friköpandet" står i grekiskan i bestämd form i vers 7 och syftar troligtvis även på den återlösning som också varje far och mor praktiskt kände till genom ceremonin som kallas Pidjon haben (hebreiska för "friköpandet av sonen") och som praktiseras än i dag bland ortodoxa judar. Se kommentar till Luk 2:23.]
9Han har låtit oss få veta sin dolda vilja (hemliga plan och syfte, sin viljas mysterium). Det är helt i linje med hans goda (glädjefyllda) önskan som han förutbestämt genom sig själv. 10Han planerade att vid tidsepokernas fullbordan [när det nuvarande styret över jorden har uppfyllt sitt mått], i den Smorde (Messias, Kristus) lägga (placera, förena) allt i himlarna och på jorden under hans ledarskap.
Ett sigill intygade äktheten i ett dokument och försäkrade att det levererades intakt.
13I honom har ni också hört det sanna ordet, det glada budskapet om er frälsning (befrielse, bevarande, helande, trygghet), och satt er tro (tillit) till honom. Ni blev beseglade (märkta) med den utlovade helige Ande (ni har fått den helige Andes sigill). 14Den [helige Ande] är en handpenning (garanti, ett sigill) på vårt arv fram till den fulla återbetalningen av Guds egendom [hans folk], för att hans ära (majestät, härlighet) ska prisas.
[Ett sigill var den märkning som garanterade att en försändelse kom fram intakt till mottagaren, på samma sätt är den helige Ande den garant som gör att vi kommer fram till vår destination.]
Tacksägelse och bön
15Därför [tack vare de underbara sanningarna i tron som beskrivits i vers 3-14, och särskilt de två sista verserna om den helige Ande], och eftersom jag [Paulus] har hört om
er tro på Herren Jesus och16upphör jag inte att tacka [Gud] för er, när jag nämner er i mina böner (en tacksägelse med glädje som väller fram inifrån). 17Jag ber att vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) Gud, härlighetens Fader, ska ge er en ande av
er kärlek [som är osjälvisk och utgivande] till alla de heliga (Guds folk)
vishet (insikt, gudomlig kunskap) och18Att era hjärtans ögon ska få flöda i ljus så att ni kan se [verbformen indikerar att ögonen har öppnats i dåtid med ett nuvarande resultat att de nu kan ha en klar förståelse av]:
uppenbarelse (att synliggöra något som varit dolt), så att ni får full kunskap om honom.
Vilket glädjerikt hopp han har kallat er till.
Hur rikt på härlighet (ära) hans arv är i de heliga (hans folk).
19Hur enorm (omätbar, obegränsad, överlägsen) hans styrka (makt) är i oss som tror,
i enlighet med den verksamma (operativa) styrkan av hans (manifesterade) makt.
Att lägga sina fiender "under någons fötter" är ett kraftfullt uttryck i Mellanöstern. I Tutankhamons grav, som upptäcktes 1922, hittades hans tron och fotpall med kungens fiender inristade. Tutankhamon var farao i Egypten under den artonde dynastin och dog 1339 f.Kr.
ärkehärskare (ledare från urgamla tider, militär term för general, den högsta ledaren)22Gud har lagt allt under Jesu fötter [Ps 8:7] och utsett (krönt) honom till att vara församlingens huvud, 23som är hans kropp, helheten som uppfyller allt i alla [hela skapelsen, för i den kroppen bor fullheten av Jesus som gör allt helt, och ständigt fyller alla överallt med honom själv].
och auktoritet (militär term för delegerad auktoritet)
och makt (makt utifrån antal, militär term för kraften av en stor armé)
och härskare (herre, som har makt över en region)
och över varje namn på allt som är namngivet [över varje titel som kan ges, över varje sjukdom, ja, över allting som har ett namn, se Rom 8:38] inte bara i den här tidsåldern, utan också i den kommande.
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
