Boken är uppkallad efter Ester, en ung föräldralös judisk kvinna. En av de mest citerade verserna från boken är Est 4:14, där hennes mod gör att det judiska folket till slut räddas från den etniska rensning som den persiske premiärministern Haman initierat. Dramat äger rum i det persiska herraväldets huvudstad Susa och Ester har blivit utvald till drottning åt kung Ahasveros, som även är känd under sitt grekiska namn Xerxes den store. Han regerade 486-465 f. Kr. Händelserna i Esters bok utspelar sig under tio års tid, från hans 3:e till 12:e regeringsår, vilket är omkring år 483-473 f.Kr. Det är drygt 50 år efter att de första judarna återvänt från exilen i Babylon, alltså parallellt med händelser som beskrivs i Esras bok.

På hebreiska betyder namnet Ester "något som är gömt eller dolt". På persiska är betydelsen "stjärna". Bibeln redogör ofta för namnens betydelse då de många gånger är beskrivande för personerna som bär dem. Ester själv gömde sin judiska identitet under lång tid. Hennes riktiga judiska namn var Hadassa, vilket på hebreiska betyder "myrten", se Est 2:7. Myrten förknippas med bröllop. Brudkransar av myrten användes bland judar under den babyloniska fångenskapen och även senare i den grekiska antikens bröllopsceremonier.
    Det är inte bara Ester som är dold, även Gud är dold. Inte en enda gång nämns Guds namn i Esters bok. Dock finns det dolda budskap i form av krypterade ord. Fyra gånger finns Guds namn JHVH inkodat i texten som akrostikon (begynnelsebokstäverna i flera åtföljande ord formar nya ord), se Est 1:20; 5:4; 5:13; 7:7. Fyra gånger finns fyra andra namn på Gud (Messias, El Shaddaj, Jag Är, Jeshua) inkodade i texten, se Est 1:3; 4:2; 7:5; 9:17. Man måste vara lite försiktig med bibelkoder, men de är ändå märkliga sammanträffanden som pekar på att Bibeln är en gudomligt inspirerad bok, se faktaruta längst bak i Esters bok.

Varje år den 14:e adar (februari/mars) firas den glada purimfesten till minne av bokens händelser, se Est 9:20-21. Ordet purim betyder lott och kommer av att Haman tänkte dra lott om vilken dag judarnas utrotning från Persien skulle ske. Under gudstjänsten i synagogan läser man högt ur Esters bok. Hela församlingen är delaktig och beredd att skaka i skallror och föra oväsen varje gång den onde Hamans namn nämns. Hamans namn nämns 54 ggr.

Skrivet: Omkring 464–434 f.Kr. Boken är troligen skriven efter Ahasveros (Xerxes) regeringstid och död, se Est 10:2 och innan staden Susa förstördes i en brand 435 f.Kr.

Berör tidsperioden: 483–473 f.Kr. Se Est 3:7-12

Författare: Anges inte, men enligt den judiske historikern Josefus var det Mordochaj. Andra judiska traditioner föreslår Nehemja, Esra eller någon annan skriftlärd.

Relaterade böcker:
Esra,
Nehemja

Det persiska riket omkring 500 f.Kr.

¹Detta är vad som hände i Ahasveros (Xerxes) dagar, den Ahasveros som regerade över 127 provinser från Indien [i öst] till Kush [dagens Sudan och Etiopien i väst].

[Den persiska kungen Ahasveros regerade omkring 486–465 f.Kr. På hebreiska transkriberas namnet Achashverosh som betyder: "jag ska vara tyst och fattig". Han är kanske mest känd under det grekiska namnet Xerxes den store. Han nämns även i fler bibliska böcker, se Esra 4:6; Neh 12:22; Dan 9:1.]

²På den tiden satt kung Ahasveros (Xerxes) på sin kungliga tron i slottet i Susa (Shoshan).

[Ahasveros far, Dareios den store, var den som 521 f.Kr. gjorde Susa till det persiska rikets huvudstad. Han forslade dit över en miljon kubikmeter fyllnadsmaterial och byggde en 15 meter hög platå, på omkring 100 hektar (1 km²), där han lät uppföra ett enormt palats och en stor festsal. Ahasveros son, Artashastas (som regerade 465-424 f.Kr.), utgick också från Susa. Det var här som hans livvakt (munskänk) Nehemja kom inför honom och bad om tillåtelse att få återvända och bygga upp Jerusalem. Kontrasten mellan det extravaganta palatset i Susa och ett ödelagt Jerusalem måste ha tyngt Nehemjas hjärta.]

Arkeologiska utgrävningar av palatset i Susa, som ligger vid den moderna iranska staden Shush.

³Under sitt 3:e regeringsår [omkring 483 f.Kr.] höll han en bankett (stor festmåltid) för alla sina furstar och tjänare. Militärledarna i Persien och Medien och alla nobla män och offentliga personer från provinserna var där.

[Något år tidigare (omkring 484 f.Kr.) hade Ahasveros slagit ner uppror både i Egypten och Babylon. Dessa segrar kan vara en av anledningarna till festligheterna och firandet som nu beskrivs. Ordet bankett (hebr. mishteh) kommer från verbet shatah (att dricka). Ordet används tjugo gånger i boken (Est 2:18; 5:4; 7:2; 9:18-19, 20-22) och beskriver storslagen fest med mycket vin, se även Est 5:6; Dan 5.]

Kungens storhet

Taket till festhallen bars upp av 36 (6 x 6) enorma marmorpelare. Överst på varje pelare vilade takbjälkarna på 4 meter höga utsmyckade ornament. På museet Louvren i Paris finns ett av dessa. Den totala takhöjden var ofattbara 21 meter och hela festsalen mätte 100 x 100 meter. Det intilliggande palatset var tre gånger så stort, se modellen till höger.

⁴Han förevisade rikedomen i sitt kungarike och glansen och skönheten i hans storhet under många dagar, 180 dagar [6 månader]. ⁵När dessa dagar var över höll kungen en bankett som varade i 7 dagar, i trädgården till sitt palats, för folket som fanns på slottet i Susa, från den högste till den lägste. ⁶Där fanns draperier (gardiner) i linne som var vita och blå [de persiska kungliga färgerna] fastsatta med [närmare 20 meter långa starka] rep av fint linne och purpur på silverringar och marmorpelare. [Utgrävningar har visat att pelarna var mörkblå.] Sofforna [som gästerna satt på, se Est 7:8] var av guld och silver [tyget var broderat med guld- och silvertrådar] [utplacerade] på mosaikgolv av alabaster, marmor, pärlemor och mörk sten. [Olika material i färgtonerna, grönt, blått, pärlemor och troligtvis svart.] ⁷Vin serverades i gyllene bägare, alla i olika utföranden, och det kungliga vinet flödade över i överensstämmelse med kungens rikedom. ⁸I enlighet med lagen fanns det inga restriktioner för drickandet eftersom kungen hade instruerat alla hovmästare i palatset att servera var och en efter dennes egna önskemål.

⁹Samtidigt höll drottning Vashti en bankett för kvinnorna i kung Ahasveros (Xerxes) kungliga palats. [Namnet Vashti är av persiskt ursprung och har troligtvis betydelsen "vacker" eller "bästa av kvinnor".]

Drottning Vashti avsätts

Vashti vägrar komma inför kungen. Målning av Edwin Long 1879.

¹⁰På den sjunde dagen, när kungens hjärta var glatt av vinet, befallde han
    Mehoman,
    Bizzeta,
    Charvona,
    Bigta
        och
    Avageta,
    Zetar
        och
    Karkkas,
de sju eunuckerna som tjänstgjorde inför kung Ahasveros (Xerxes), ¹¹att föra drottning Vashti inför honom, iklädd den kungliga kronan. Han ville visa folket och ledarna hennes skönhet, för hon var mycket vacker och tilldragande (attraktiv). ¹²Men drottning Vashti vägrade att komma på kungens befallning, som eunuckerna framförde. Då blev kungen rasande och brann av vrede [eftersom hon underminerat hans auktoritet].

¹³Kungen rådgjorde med de visa män som utforskade tiderna, för det var kungens vana att rådfråga experter i sådant som gällde lag och rätt. ¹⁴De som stod honom närmast [av dessa visa män] var
    Karshena,
    Shetar,
    Admata,
    Tarshish,
    Meres,
    Marsena [och]
    Memochan,
sju av Persiens och Mediens furstar som hade tillträde till kungens ansikte (närhet) och stod högst i rang i kungariket.

[Att sju eunucker och sju furstar nämns pekar symboliskt på att kungen vill påskina att hans rike är fullkomligt och perfekt. Talet sju står för bland annat fulländning. Eftersom det var ett mänskligt rike, som inte var underordnat Gud, var det bara mänskligt perfekt, men det fanns också en välsignelse från Gud här eftersom Esra och Nehemja fick kungens välsignelse att återuppbygga Jerusalems murar och dess tempel. En av eunuckerna, Bigta (vers 10), nämns igen i samband med en sammansvärjning för att döda kungen, se Est 2:21; 6:2.]

¹⁵"Vad ska vi göra med drottning Vashti enligt lagen, eftersom hon har underlåtit att lyda kungens befallning som kung Ahasveros (Xerxes) utfärdade och som eunuckerna framförde?"
     ¹⁶Då svarade Memochan [en av de sju närmaste männen, se vers 14] inför kungen och furstarna: "Drottning Vashti har gjort fel, inte bara mot kungen, utan också mot furstarna och folket som finns i alla kung Ahasveros (Xerxes) provinser, ¹⁷för drottningens beteende kommer att bli känt bland alla kvinnor och göra dem föraktliga i deras mäns ögon, genom att säga; kung Ahasveros (Xerxes) befallde drottning Vashti att komma inför honom, men hon kom inte. ¹⁸Denna dag kommer Persiens och Mediens nobla kvinnor att höra om detta angående drottningen, och de kommer att reagera likadant gentemot kungens alla furstar och det blir inget slut på allt förakt och all ilska.
     ¹⁹Om det behagar kungen, låt ett kungligt påbud gå ut från honom och låt det bli inskrivet i Persiens och Mediens lag, som inte kan upphävas, att Vashti aldrig mer får visa sig inför kung Ahasveros (Xerxes) igen, och kungen bör ge hennes kungliga status till någon annan som är mer värdig än hon.

²⁰Sedan ska kungens påbud bli hört (känt), som han utfärdar över hela kungariket – för det är stort (ordagrant "stor är hon", riket är i feminin form) – och alla kvinnor ska ge sina män tillbörlig vördnad, från den största till den minsta."

[Även om Guds namn inte nämns uttryckligen i Esters bok så är hans existens självklar. Ester och hennes vänner fastar och ber till Gud, osv. Även rent textmässigt finns han nämnd. Här i vers 20 är första av fyra gånger Guds namn JHVH finns krypterat i de fyra orden som översatts "hon, och alla kvinnor ska ge." Begynnelsebokstäverna formar baklänges ett akrostiskt mönster för Guds namn Jahveh, se även Est 5:4; 5:13; 7:7.]

²¹Detta förslag tilltalade kungen och furstarna, så kungen gjorde i enlighet med Memochans ord. ²²Han sände ut brev till alla kungliga provinser, till varje provins med dess egen skrift och till varje folkslag på dess eget språk, att varje man skulle vara herre i (ansvarig för) sitt eget hus (område) och tala sitt eget folks språk.

[Brevet fastslog två saker: Fullständigt manligt ledarskap i familjen och i de fall då två språk talades i hemmet, rätten att avgöra vilket språk som skulle talas. Den grekiska historikern Herodotos beskriver hur perserna snabbt kunde skicka brev genom att använda en ny häst och ryttare för varje dagsresa.]

Ester blir drottning

En ny drottning söks
¹Efter dessa händelser när kung Ahasveros (Xerxes) vrede hade lagt sig, kom han ihåg Vashti och vad hon hade gjort och vad som hade bestämts om henne. [Här anar man att kungen funderar lite på om han möjligen tagit i för hårt, i ordet zachar – minnas, komma ihåg, ligger en positiv grundton som anger att han egentligen inte har slutat att älska Vashti.]

²Då sa kungens tjänare som fanns hos honom: "Låt dem för kungens räkning söka efter vackra, unga jungfrur. ³Må kungen utse ämbetsmän i sitt rikes alla provinser så att de kan samla varje ung kvinna – jungfru, som ser bra ut – till palatset i Susa, till kvinnornas hus – under överinseende av Hege, kungens eunuck som ansvarar för kvinnorna – och ge dem skönhetsbehandlingar. ⁴Låt sedan den unga kvinna som behagar kungen bli drottning i Vashtis ställe." Detta råd gillades av kungen och han gjorde så.

Ester introduceras
⁵[Innan Ester kan introduceras presenteras Mordochaj. Detta är hans babyloniska namn och det har troligtvis sitt ursprung i den babyloniska skaparguden Marduk, men namnet kan också ha persiskt ursprung med betydelsen ´liten pojke´. Troligtvis hade han även ett hebreiskt namn, se Dan 1:7; Est 2:7.]

Det fanns en viss jude i Susas slott som hette Mordochaj. Han var son till Jair, son till Shimei, son till Kish [vilket visar att han var från Sauls släkt, se 1 Sam 9:1-3; 2 Sam 16:5]. Han var en benjaminit ⁶som hade förts bort från Jerusalem med de fångar som fördes bort med Jekonja (hebr. Jechonjah), Juda kung, när han förts bort av Nebukadnessar, Babels kung [år 597 f.Kr., se 2 Kung 24:8-17]. ⁷Han stöttade Hadassa – dvs. Ester – sin farbrors dotter, för hon hade varken far eller mor. Och den unga kvinnan var vacker med fina former och behaglig att se på. När hennes far och mor dött, hade Mordochaj tagit (adopterat) henne som sin egen dotter.

[Esters judiska namn var Hadassa som betyder "Myrten". Det är en växt som förknippas med bröllop och är ännu en av bokens dolda profetiska budskap – redan i hennes namn anas att hon ska bli brud. Hennes persiska namn Ester, som betyder "stjärna", kommer från samma rot som den babyloniske kärleksgudinnan Ishtars namn. Ester var kusin till Mordochaj.]

Egyptisk sminklåda från 1800 f.Kr. Finns på Metropolitan Museum of Art i New York.

⁸Så kom det sig att när kungens befallning och förordning (påbud, dekret, lag) blev offentlig och när många unga kvinnor (jungfrur) samlats ihop till Susas slott, under Heges vård, att också Ester togs (hämtades) till kungens slott och överlämnades åt Hege, väktaren över kvinnorna. [Enligt den judiske historiken Josefus var det 400 jungfrur.] ⁹Jungfrun [Ester] behagade honom [Hege] och hon vann hans välvilja (blev vänligt bemött). Han gav henne omgående hennes skönhetsbehandlingar [rengörande behandlingar; med tvål, salvor och parfymer] och hennes ranson [troligen den kost hon blev tilldelad] och de sju tjänsteflickorna som var utvalda för henne från kungens hus (hushåll) och han flyttade henne och hennes tjänsteflickor till den bästa platsen i kvinnornas hus.
     ¹⁰Ester hade inte avslöjat vilket folk eller vilken släkt hon kom ifrån, eftersom Mordochaj hade sagt till henne att inte berätta det. ¹¹Varje dag vandrade Mordochaj [fram och tillbaka] utanför gården till kvinnornas hus för att få veta om Ester hade det bra och vad som hände (hur man gjorde med) henne.

Proceduren
¹²Turen kom för varje jungfru att gå in till Ahasveros (Xerxes), efter att allting blivit gjort för henne i enlighet med lagen för kvinnorna, tolv månader varade deras dagar med smörjelse (skönhetsbehandlingar). Det var sex månader med myrraolja och sex månader med söta dofter och med andra krämer för kvinnorna. ¹³När jungfrurna skulle gå in till kungen fick de ta med sig allt som de önskade från kvinnornas hus till kungens hus och det gavs till dem. ¹⁴Hon gick på kvällen och på morgonen återvände hon till det andra kvinnohuset, under överinseende av Shaashgaz, kungens kammarherre som ansvarade för konkubinerna [bihustrur; kungens hustrur med lägre rang än drottningen]. Hon kom inte till kungen igen om inte kungen fann sådant behag i henne att hon kallades med namn.

Ester väljs som drottning
¹⁵När det nu blev Esters tur, dotter till Avichajil, Mordochajs farbror, han som hade tagit henne som sin dotter, när hennes tur hade kommit att gå in till kungen, önskade hon ingenting förutom det som Hege, kungens kammarherre och väktaren över kvinnorna, rekommenderade. Och Ester fann nåd (favör – hebr. chen) hos alla som såg på henne. ¹⁶Ester fördes till kung Ahasveros (Xerxes), till hans kungliga hus, i den 10:e månaden, som är månaden tevet [dec/jan], i kungens 7:e regeringsår.

[Ester blir drottning december 479 f.Kr. eller januari 478 f.Kr., fyra år efter att den tidigare drottningen Vashti blivit avsatt. Ester tillträder antingen i slutet av Persiens andra krig med grekerna eller under tiden det pågår. Invasionen inleddes våren 480 f.Kr.]

¹⁷Kungen älskade Ester mer än (över) alla andra kvinnor och hon fick (fann) nåd (oförtjänt kärlek; favör – hebr. chen) och nåd (barmhärtighet, omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) inför honom, mer än alla jungfrur. [Två olika ord för nåd förstärker Esters utstrålning, som har sin källa i hennes gudstro.] Han satte den kungliga kronan på hennes huvud och gjorde henne till drottning i Vashtis ställe. ¹⁸Sedan ordnade (gjorde) kungen en bankett (stor fest) för alla sina furstar och tjänare – [han kallade den] Esters bankett – och han utlyste en helgdag i provinserna och gav gåvor som det anstår en rik kung.

Mordochaj räddar kungen

Den assyriske kungen Sanherib attackerade Lachish i Judéen 701 f.Kr. Attacken finns dokumenterad på en stor relief som också visar hur judiska fångar spetsas på träpålar. Väggpanelen finns på Brittiska Museet i London.

¹⁹När jungfrurna samlades en andra gång och Mordochaj satt i kungens port, ²⁰hade Ester fortfarande inte berättat om sin släkt eller sitt folk (sin härkomst), såsom Mordochaj hade bett henne, eftersom Ester följde Mordochajs råd precis som när hon växte upp hos honom.
     ²¹I dessa dagar (vid den tiden) när Mordochaj satt i kungens port, blev Bigtan och Teresh, två av kungens eunucker (kammarherrar) som höll vakt vid tröskeln [till kungens sängkammare], uppretade [på något kungen sagt eller gjort] och sökte ett tillfälle att lägga sina händer på (döda) kung Ahasveros (Xerxes).

[Troligtvis var det kungens skilsmässa med Vashti som var grunden för deras missnöje. De var eunucker och fanns nära drottning Vashti (Est 1:10-11) och kunde lätt ta anstöt av Ahasveros handlande. Bigtan kallas Bigta i Est 1:10, namnet betyder "i vinpressen". Teresh nämns bara här och i Est 6:2, hans namn betyder "strikthet". Sammansvärjningar var vanliga företeelser i Persien. Ahasveros mördades till slut av Artabanus, vaktkaptenen, och Aspamitras, en kammarherre och eunuck.]

²²När denna sak blev känd för Mordochaj berättade han detta för drottning Ester och Ester talade om det för kungen i Mordochajs namn. ²³När saken undersöktes fann man att det var så och de båda [Bigtan och Teresh] blev hängda på trä (spetsade på pålar), och det skrevs in i kungens krönika.

Hamans onda planer
¹Efter denna händelse befordrade kung Ahasveros (Xerxes) Haman, son till Hammedata, agagiten, och placerade honom på platsen över alla furstar som var med honom.

[Händelsen som refereras till är att Mordochaj har räddat kungens liv, se Est 2:21-23. Läsaren anar att allt inte står rätt till. Borde inte Mordochaj fått någon belöning eller erkännande för att ha räddat kungens liv? Istället introduceras en helt annan person – Haman. Oavsett om Haman var aktivt inblandad i att tysta ner Mordochajs roll, eller om det varit en byråkratisk miss, uppdagas detta av kungen senare (Est 6:1-3) och Mordochaj blir belönad. I vers 7 har det gått fyra år sedan Ester blev drottning, Est 2:16. Händelserna i Est 2:19-23 och Est 3:1-6 inträffar någon gång under denna fyraårsperiod (479 – 474 f.Kr.).
    Haman introduceras som "agagiten", en medveten referens till konflikten mellan israeliterna och amalekiterna. Konflikten härrör från uttåget när israeliterna stred mot Amalek, se 2 Mos 17:16; 1 Sam 15:2. Bileam förutspår att Israels kung ska bli större än "Agag", se 4 Mos 24:1, 7. Saul som var en benjaminit, se 1 Sam 9:1-2, fick i uppdrag att förgöra amalekiterna, men gör det inte trots att han vinner striden, se 1 Sam 15. Kopplingen mellan benjaminiten Mordochaj, se Est 2:5, och agagiten Haman förbereder läsaren på en kommande konfrontation i någon form. Namnet Haman betyder: magnifik, praktfull och fantastisk. På arameiska betyder det: halsband, kedja, smycke; men även "av främmande ursprung". Haman har flera anspelningar på Lucifer, se Jes 14:12, och har även en parallell med vad som hände med hans söner, se Jes 14:21 och Est 9:10.]

²Alla kungens tjänare, som fanns i kungens port, böjde sig och bugade djupt inför Haman, för det hade kungen befallt om honom. Men Mordochaj böjde sig inte, inte heller bugade han inför honom.

[Det finns flera exempel där judar har böjt sig för att visa vördnad för andra människor, se 1 Mos 23:12; 42:6; 48:12; 2 Sam 14:4; 18:28; 1 Kung 1:16. Anledningen att Mordochaj inte böjde sig måste därför haft en religiös förklaring. Perserna ansåg att kungen var gudomlig, och det är inte otroligt att Haman också ansåg sig vara gudomlig. Eftersom judarna följer buden att inte tillbe andra gudar (2 Mos 20:5) böjde Mordochaj sig inte för Haman, se vers 4. Se även Dan 3:5-6.]

³Då frågade kungens tjänare som var i kungens port Mordochaj: "Varför överträder du kungens befallning?" ⁴Och de sa detta till honom varje dag, men han lyssnade ändå inte till dem och de berättade detta för Haman, för att se om Mordochajs ord (förklaring) skulle gälla, för han hade berättat att han var en jude [och tillber inte avgudar, se 2 Mos 20:5].

Denna tärning (27 x 27 x 28 mm) finns i Yales babyloniska samling i USA. Den är daterad till omkring 850 f.Kr., då den assyriske kungen Shalmaneser III regerade. Texten på kuben lyder: "O Assur, den store guden, o Adad, den store guden, Iahalis lott, den mäktige ämbetsmannen för kung Shalmaneser, Assyriens kung, guvernör för Quumeni, Mehranis land, Uq och Cederskogen och handelsminister – i hans år ska genom lottkastning skördarna i Assyrien slå väl in, inför gudarna Assur och Adad ska lotten falla."

⁵När Haman såg att Mordochaj inte böjde sig för honom, fylldes Haman av vrede. ⁶Men det tycktes honom i hans ögon vara alltför simpelt att bara lägga hand på Mordochaj, för de hade berättat för honom vilket folk Mordochaj tillhörde, därför sökte Haman efter att förgöra alla judar som fanns ut över hela Ahasveros (Xerxes) kungarike, hela Mordochajs folk.

Datum för planen
⁷I den första månaden, som är månaden nisan (mars/april), i kung Ahasveros (Xerxes) 12:e regeringsår [fem år efter att Ester blivit drottning, omkring 474 f.Kr.], kastade man lott (hebr. por) inför Haman, från dag till dag och från månad till månad, [lotten föll på] den tolfte månaden som är månaden adar (februari/mars).

[I den hedniska världsbilden lades stor vikt vid att fråga gudarna om råd. Haman ville kasta lott för att hitta den "mest lyckosamma" dagen att utföra sin plan. Fynd av antika tärningar i det assyriska riket visar på hur viktig de olika gudarnas roll var i detta. Det är troligt att i början på året kastas lotten för att avgöra dagar för viktiga händelser. Lotten faller nu på sista månaden, knappt ett år från det att man kastat lott.]

⁸Haman sa till kung Ahasveros (Xerxes): "Det finns ett särskilt folk [judarna] utspritt och skingrat bland folken i alla provinser i ditt kungarike. Deras lagar skiljer sig från dem hos alla andra folk, de håller inte heller kungens lagar. Därför gagnar det inte kungen att bevara (tolerera) dem. ⁹Om det behagar kungen, låt det bli skrivet att de ska förgöras. Jag ska betala 10 000 talenter [343 ton] silver i handen till dem som handhar kungens affärer och föra det till kungens skattkammare."

[Detta är en enorm summa som motsvarar två tredjedelar av rikets årliga skatteintäkter (utifrån den samtida grekiska historikern Herodotos uppgifter i sitt verk Historia, 3.95). Det är möjligt att Haman tänkte betala utifrån sina egna tillgångar, eller mer troligt, utifrån bytet från det judiska folket, se Est 4:7.]

¹⁰Kungen tog sin ring från sin hand och gav den till Haman, son till Hammedata, agagiten, judarnas fiende, ¹¹och kungen sa till Haman: "Silvret är dig givet, folket likaså, gör med dem så som du finner bäst (lämpligast)."

Planen kungörs
¹²Sedan kallades kungens skrivare in i den första månaden på den 13:e dagen i månaden. [Detta är dagen före påskhögtiden som börjar den 14:e nisan, se 2 Mos 12:6. År 479 f.Kr. inföll den 17 april.] Allt skrevs i enlighet med det som Haman befallde, till kungens satraper [provinsståthållare – "beskyddare av landet"; det fanns 20-28 st] och guvernörerna som var över alla provinser, och till furstarna över varje folkslag, till alla provinser efter deras eget skrivsätt (på deras olika skriftspråk) och till varje folk på deras eget språk. I kung Ahasveros (Xerxes) namn blev det skrivet och det var förseglat med kungens signetring.

[Här i vers 11-12 finns ett märkligt kodat budskap. Med ett intervall på 6 bokstäver står det Haman v´Satan rajach som betyder "Haman och Satan stinker." Nummer sex är människans tal. Se även Est 1:20; 5:4; 5:13; 7:7, Est 1:3; 4:2; 4:7; 7:5 och faktarutan i Esters bok (Est 10:3) om hur Guds namn är gömt i Esters bok.]

¹³Brev skickades med kurirer till alla kungens provinser, att fördärva, slakta och förgöra alla judar, både unga och gamla, små barn och kvinnor, på en dag, på den trettonde dagen i den tolfte månaden som är månaden adar (februari/mars), och ta deras ägodelar som byte. ¹⁴Kopior av brevet gavs ut som ett dekret i alla provinser och publicerades för alla människor så att de skulle vara redo denna dag.

[Många av dessa kopior skrevs troligtvis med kilskrift på lerplattor som distribuerades via ett nätverk av hästkurirer.]

¹⁵Breven distribuerades med hast av kungens kurirer, så snart dekretet hade utfärdats i Susas slott.

Kungen och Haman satte sig ner och drack, men staden Susa var i chock.

Esters modiga beslut

Sorg bland judarna
¹När nu Mordochaj [Esters fosterfar, se Est 2:7] fick veta allt som hade gjorts (bestämts), rev han sönder sina kläder och satte sig i säck och aska och gick till stadens mitt och ropade med hög, ljudlig och bitter röst. [Att sätta sig i säck och aska är ett vanligt uttryck för sorg, även det bittra ropandet.] ²Han kom också framför kungens port, för ingen fick gå in innanför kungens port med säcktyg. ³I varje provins, varthelst kungens påbud och hans dekret kom blev det stor sorg bland judarna, fasta, gråt och klagan och många låg i säcktyg och aska.

Mordochajs och Esters plan
⁴När Esters tjänsteflickor och eunucker kom och berättade det för henne tog drottningen mycket illa vid sig; och hon skickade en skrud för att klä Mordochaj och ta ifrån honom hans säcktyg, men han accepterade inte detta. ⁵Då kallade Ester på Hatach, en av kungens eunucker, som han hade utvalt för att ta hand om henne, och hon begärde att han skulle gå till Mordochaj för att få veta vad det handlade om och varför han gjorde på detta sätt.
     ⁶Hatach gick ut till Mordochaj på den stora platsen i staden (torget) som fanns utanför kungens port. ⁷Mordochaj berättade för honom [Hatach] vad som hade hänt honom och den exakta summan pengar som Haman hade lovat att betala ut ur kungens skattkammare för att förgöra judarna. ⁸Han [Mordochaj] gav honom [Hatach] även en kopia av brevet med dekretet som getts ut i Susa om att förgöra dem, så att han kunde visa det för Ester och berätta för henne. Han instruerade henne att gå in till kungen och vädja till honom och göra en framställan för hennes folk.

⁹Hatach gick tillbaka till Ester och berättade vad Mordochaj hade sagt. ¹⁰Sedan talade Ester med Hatach och gav honom ett budskap till Mordochaj: ¹¹"Alla kungens tjänare och folket i kungens provinser vet att för vem som helst, man eller kvinna, som kommer inför kungen på den inre gården utan att vara kallad, finns det en lag som säger att han ska dödas om inte kungen lyfter sin gyllene spira och låter den personen leva. Jag har inte blivit kallad att komma till kungen de senaste 30 dagarna."

¹²När han [Hatach, Esters betjänt] berättade för Mordochaj vad Ester hade sagt, ¹³sa Mordochaj att de skulle ge detta svar till Ester: "Tro inte att du skulle vara den enda av alla judar som slipper undan, bara för att du bor i kungens hus. ¹⁴Om du är [förblir helt] tyst nu (uppvisar total tystnad denna gång) kommer befrielse (andrum, lättnad) och räddning (snabb undsättning) för judarna [att dyka upp] från annat håll, men du och din fars hus kommer att gå under. Och vem vet om du [inte] har fått (kommit att nå) kungligt inflytande [blivit drottning just] för en tid som denna?"
     ¹⁵Då skickade Ester följande svar till Mordochaj: ¹⁶"Gå och samla alla judar som finns i Susa [Persiens huvudstad där de befann sig] och fasta [och be] för mig. Ät och drick inte på tre dygn, varken natt eller dag. Jag och mina tjänsteflickor ska också fasta på samma sätt. Sedan går jag till kungen, även om det bryter mot lagen. Om jag mister livet, må det ske så." [Detta var förenat med fara för livet, se vers 11.]
     ¹⁷Då gick Mordochaj iväg och gjorde allt som Ester hade instruerat honom att göra.

Ester besöker kungen
¹På den tredje dagen tog Ester på sig sin kungliga skrud och stod på den inre gården till kungens hus, mittemot kungens hus och kungen satt på tronen i det kungliga huset, mittemot ingången till det kungliga huset. ²När kungen såg drottning Ester stå på gården, fann hon nåd (favör, oförtjänt kärlek) inför kungens ögon och kungen räckte ut den gyllene spiran som han höll i sin hand mot Ester. Ester kom närmare och rörde vid toppen på spiran.
     ³Sedan frågade kungen henne: "Vad vill du, drottning Ester? Vilken begäran du än har intill halva mitt kungarike ska jag ge dig." ⁴Ester svarade: "Om det syns gott för kungen, må kungen och Haman komma idag till en bankett som jag har förberett för honom."

[Här i vers 4 finns Guds namn JHVH kodat i de fyra orden som översatts "må kungen och Haman komma idag". Begynnelsebokstäverna formar framlänges ett akrostiskt mönster för Guds namn Jahveh, se även Est 1:20; 5:13; 7:7.]

⁵Då svarade kungen: "Se till att Haman skyndar sig så att vi kan göra som Ester har sagt."
    Kungen och Haman kom till banketten som Ester hade förberett. ⁶Kungen sa till Ester vid banketten med vinet: "Vad är din önskan? Det ska garanteras dig, och vilken din begäran än är intill hälften av mitt kungarike det ska jag ge dig."
     ⁷Då svarade Ester: "Min önskan och min begäran är ⁸att om jag har funnit nåd (favör, oförtjänt kärlek) inför kungens ögon och det behagar kungen att garantera mig min begäran och verkställa min önskan, låt kungen och Haman komma till en andra bankett som jag ska förbereda för dem, då ska jag i morgon göra som kungen har sagt."

Hamans planer mot Mordochaj
⁹Sedan gick Haman ut den dagen, glad och lycklig i hjärtat. Men när Haman såg Mordochaj i kungens port, och att han inte reste sig eller flyttade på sig för honom, fylldes Haman av vrede mot Mordochaj. ¹⁰Likväl hejdade Haman sig (han gav inte utlopp för sin vrede) och gick hem.
    Han skickade efter sina vänner och sin hustru Zeresh. [Namnet har persiskt ursprung och betyder "guld".] ¹¹Haman redogjorde (räknade upp, återgav i detalj – hebr. safar) [skröt] om sin rikedom och ära för dem, och om skarorna av hans barn och allting om hur kungen hade befordrat honom och hur han hade avancerat över furstarna och kungens tjänare. ¹²Haman sa dessutom: "Ja, drottning Ester lät ingen följa med kungen till den bankett hon förberett, förutom mig, och i morgon är jag också inbjuden av henne tillsammans med kungen. ¹³Likväl blir jag inte tillfredsställd av allt detta (allt som han skrutit om) så länge jag ser juden Mordochaj sitta i kungens port."

[Här finns Guds namn JHVH kodat i de fyra orden som översatts "blir jag inte tillfredsställd av allt detta." De sista bokstäverna i dessa ord formar baklänges ett akrostiskt mönster för Guds namn Jahveh, se även Est 1:20; 5:4; 7:7.]

¹⁴Då sa Zeresh, hans hustru, och alla vänner till honom: "Låt göra en 50 alnar [22 meter] hög träpåle (galge) och tala med kungen i morgon bitti så att Mordochaj kan hängas där, sedan kan du gå med kungen på banketten med glädje." Detta behagade Haman och han lät göra och uppföra träpålen (galgen). [Var och en som är upphängd på trä är förbannad, se 5 Mos 21:23.]

Tillbaka upp

---