Helbibel - torsdag 24/9
Jes 43:14-45:10, Ps 68:1-18, Ords 24:1-2, Ef 3:1-21
Jes 43:14-45:10
14Så säger Herren (Jahveh),er Återlösare, Israels Helige:
För er skull har jag sänt [en armé] mot Babel,15Jag är Herren (Jahveh), er Helige.
och jag ska driva dem på flykten (slå ner deras låsta portar),
kaldéerna (babylonierna) i skepp som var deras fröjd [stolthet].
[Här beskrivs hur Babylon kommer att besegras av Kyros, och hur man försöker fly med båtar längs med Eufrat till Persiska viken.]
Israels skapare, er Konung.
16Så säger Herren (Jahveh)
som gör en väg genom havet,
en stig genom mäktiga vatten,
17som ledde ut vagnar och hästar,
tillsammans med en mäktig armé dit [för att gå under].
De föll för att aldrig mer resa sig upp igen,
de utplånades, släcktes ut som en brinnande veke. [2 Mos 14:21-28.]
18Tänk inte på det som har varit [påminn er inte om dessa tidigare händelser]
och bry er inte om det [fokusera inte på de ting] som var förr.
19Se, jag gör [håller på att göra] något nytt [Upp 21:5]!
Redan nu växer det fram [spirar som en planta] – märker ni det inte (skulle ni inte vara intimt förtrogna med det)?
Ja, jag ska göra en väg i vildmarken [Jes 40:3-4; 35:5-8],
strömmar (floder) i öknen.
20Markens djur ska ära mig,
schakaler och struts,
för jag utgjuter (ger) vatten i vildmarken
– strömmar (floder) i öknen för att ge mitt utvalda folk att dricka. [2 Mos 17:3-6]
21Det folk som jag har skapat (format, designat) åt mig,
de ska återge (räkna upp) mitt lov [under lovprisning med instrument].
[I vers 16-17 beskrivs hur faraos armé gick under. Uttåget ur Egypten och den första påskens dramatiska händelser har sedan dess i generationer blivit ihågkomna. Uppmaningen är nu tvåfaldig: tänk inte på straffet (exilen) och åberopa inte tidigare segrar. Herren, som gjort en väg genom havet, är också den som nu ska göra en väg genom öknen och där rikligt släcka sitt eget folks törst. Liksom djuren i öknen ska ära Herren, kommer nu hans eget folk att kunna se hans nya gärningar och prisa honom.]
22Likväl har du inte åkallat mig, du Jakob,
inte heller har du ansträngt dig (gjort dig trött) för min räkning, du Israel.
23Du har inte burit fram brännofferfår till mig,
inte heller har du ärat mig med dina slaktoffer.
Jag har inte belastat dig med matoffer
och inte ansträngt dig med rökelse.
24Du har inte köpt någon söt krydda åt mig,
inte heller har du tillfredsställt mig med det feta av dina offer.
Istället har du tyngt mig med dina synder
och tröttat ut mig med dina överträdelser.
25Jag, ja jag, är den som utplånar dina överträdelser för min egen skull,
och dina synder kommer jag inte mer ihåg.
26Lägg mig på minnet (påminn mig), låt oss resonera (diskutera) tillsammans,
ta upp din sak,
så att du kan bli rättfärdig.
27Din första far syndade [kan syfta på Jakob, se 1 Mos 27:34-36; Jes 58:14]
och dina medlare har begått överträdelser mot mig.
28Därför har jag ohelgat furstarna i helgedomen
och jag har utlämnat Jakob till ödeläggelse
och Israel till smädelse.
1Men lyssna nu [trots att du har syndat, se Jes 43], du Jakob, min tjänare,
du Israel, som jag har utvalt.
2Så säger Herren (Jahveh),
han som skapade dig,
han som formade dig redan i moderlivet och som hjälper dig:
Frukta inte, du min tjänare Jakob,6Så säger Herren (Jahveh), Israels Konung,
du Jesurun, som jag har utvalt. [Jesurun är en kärleksfull poetisk titel för Israel, betyder antagligen "den rättfärdige".]
3[Som en varsam trädgårdsmästare som sköter om sin trädgård:]
Jag ska utgjuta vatten över törstande mark,
och strömmar över torrt land.
Jag ska utgjuta min Ande över dina barn,
min välsignelse över dina avkomlingar.
4De ska växa upp mitt ibland det gröna gräset,
som popplar (pilträd) vid vattenbäckar.
5Då ska en [av dessa återvändande judar] säga: "Jag tillhör Herren (Jahveh)",
en annan ska tilltalas [av andra] med Jakobs namn,
en annan skriva med sin hand [som när man signerar ett kontrakt]: "Herrens egen",
och tilltalas [av andra] med det ärofyllda (högt aktade) namnet Israel.
[Det judiska folket ska inte längre vara hånat och föraktat.]
och hans Återlösare, Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):
Jag är den förste och jag är den siste [jag är evig],9De som formar (hebr. jatsar) en skuren avbild är alla fåfänga,
förutom (vid sidan av) mig finns ingen Gud (Elohim).
7Vem [vilken av alla dessa avgudar] är som jag?
Ropa och berätta (ordagrant: ´Ropa och låt det berättas för henne´),
ja, lägg fram (redogör för) allt som har hänt [i historien, hur alla profetiska ord slagit in] sedan jag insatte det eviga (urgamla) folket. [Kallade Abraham till att bli ett stort folk, se 1 Mos 12:1.]
Låt dem [försök få avgudarna att] berätta vad som ska komma [vad som är nära förestående],
och vad som kommer att ske [slutligen ska ske i kommande tidsåldrar].
8Frukta inte och var inte förskräckta (var inte paralyserad av skräck).
[Inför det som ska komma, närmast Babylons fall och judarnas frigörelse.]
Har jag inte för länge sedan låtit er höra om detta och berättat det?
Ni är ju mina vittnen. Finns det någon Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] förutom mig?
Nej, det finns ingen annan klippa, jag vet ingen.
och deras ljuvliga ting ger ingen framgång (fördel)
och deras egna vittnen ser ingenting
och vet ingenting (saknar kunskap) så de får skämmas.
10Vem har formgett en gud,
eller en gjuten avbild som inte är till någon nytta?
11Se, alla som följer dem ska skämmas,
och hantverkarna, begåvade bland människor,
låt dem alla samlas tillsammans, låt dem stå upp,
de ska frukta och de ska skämmas tillsammans.
12Smeden tar [använder, vässar] sitt verktyg (någon form av yxa – hebr. maatzad)
och arbetar i kolet och bearbetar det [metallstycket] med hammaren
och arbetar med sin starka arm,
han blir hungrig och hans styrka sviker,
han dricker inget vatten och blir svag.
13Snickaren sträcker ut linan [mäter längden]
och gör ett märke med pennan,
han passar ihop det med ritningen
och han märker ut det med verktygen,
och gör det som en mansfigur
enligt mannens skepnad, för att bo i huset [som en husgud – avgud].
14Han hugger ner cedrar åt sig
och tar en cypress och en ek
och låter dem växa sig starka bland skogens träd.
Han planterar en pinje och regnet ger den näring (bokstavligt: regnet gör den stor).
15Sedan använder en människa det som bränsle
och han tar av det och värmer sig,
ja, han antänder det och bakar bröd,
han gör en gud och tillber den,
han gör en skuren avbild och faller ner för den.
16Han bränner hälften av det i eld,
med den halvan äter han kött,
han grillar det och är tillfreds,
han värmer också sig själv och säger:
"Haha (hebr. heach – ett uttryck för dåraktig ironi), nu är jag är varm, jag ser eldslågorna".
17Av det som blir över gör han en gud (hebr. el), ja, en utskuren avgud.
Han faller ner inför den och lovsjunger
och ber till den och säger:
"Befria mig, för du är min gud (hebr. el)."
18De vet inte, inte heller förstår de,
för deras ögon är insmorda (variga) så att de inte kan se
och deras hjärtan så att de inte kan förstå.
19Och ingen tar det till sitt hjärta (tänker på detta; ordagrant: ´låter det återvända till hjärtat´),
inte heller finns där kunskap (intim förståelse) eller förstånd till att säga:
"Jag har bränt upp hälften av det i eld
och jag har även bakat bröd på dess kol,
jag har grillat köttet och ätit det,
ska jag då göra en styggelse av resten?
Ska jag falla ner inför stocken av trä?"
20Han betar (föder, vallar – följer efter) aska [tomhet, det som är bränt, som inte kan ge någon näring], hans bedragna hjärta leder honom vilse,
så att han inte kan befria sin själ (sitt liv)
och inte heller säga:
"Är där inte en lögn i min högra hand (ordagrant: min högra)?"
21Kom ihåg dessa ting, du Jakob,
och Israel, för du är min tjänare.
Jag har format (danat) dig,
du är min egen tjänare Israel,
du ska inte glömma bort mig.
22Jag har utplånat, som ett tjockt moln, dina överträdelser,
och som ett moln dina synder.
Återvänd till mig,
för jag har återlöst dig.
23Sjung, ni himlar, för Herren (Jahveh) har gjort det,
ropa, ni jordens djup (jordens lägsta platser),
brist ut i sång, ni berg
och skogar och varje träd som finns i dem,
för Herren (Jahveh) har återlöst Jakob
och förhärligar sig själv i Israel.
24Så säger Herren (Jahveh)
din Återlösare och han som formade dig redan i moderlivet:
Jag är Herren (Jahveh)
som har skapat allting,
som har expanderat (spänt ut) himlarna (universum) helt själv,
som har hamrat (spänt) ut jorden alldeles själv.
[Här används det hebreiska ordet nata (expandera, spänna ut) om himlarna, universum och ordet raqia som betyder att expandera, göra större, hamra ut som en plåt om jorden. Här anas ett expanderade universum och fler dimensioner än rum och tid, se även 2 Sam 22:10.]
25Det frustrerar (stör, irriterar) bedragarnas teckentyderi
och gör siarna ilskna,
det vänder bak och fram på de visa
och gör deras kunskap till dårskap.
26Det bekräftar hans tjänares ord
och uppfyller hans budbärares råd,
som säger till Jerusalem: "Hon ska bli bebodd"
och till Juda städer: "De ska bli uppbyggda
och jag ska resa upp dess ödelagda platser."
27Som säger till djupen: "Torka upp, och jag ska torka upp dina floder."
28Som säger om Kyros: "Han är min herde och ska utföra alla mina önskningar"
och säger till Jerusalem: "Hon ska bli uppbyggd"
och till templet: "Min grund ska bli lagd."
1Så säger Herren (Jahveh) till sin smorde,
till Kyros, vars högra hand [hans makt] jag styrker
för att underkuva länder inför honom,
och lösa upp kungars bälten,
för att öppna dörrar framför honom,
så att portarna inte stängs:
2"Jag ska gå framför dig
och göra krokiga platser raka,
jag ska bryta koppardörrarna i bitar
och hugga sönder järnbommarna,
3och jag ska ge dig mörkrets skatter [gömda i rum utan fönster som fanns i bl.a. Babylon och Sardis],
och undangömda rikedomar från hemliga platser,
så att du ska veta (känna till, förstå, varit intimt förtrogen med)
att jag är Herren (Jahveh) som kallar dig vid ditt namn,
Israels Gud (Elohim).
4För Jakobs skull, min tjänare,
och Israel, min utvalda,
har jag kallat dig vid ditt namn,
jag har namngett dig,
fast du inte känner (är intimt förtrogen med) mig.
5Jag är Herren (Jahveh), det finns ingen annan.
Vid sidan av mig finns ingen gud (elohim) [avgud].
Jag har omgjordat dig
fast du inte har känt (varit intimt förtrogen med) mig,
6för att man ska veta från solens uppgång (i öster)
och till väster [där den går ner]
att det inte finns någon vid sidan om mig.
Jag är Herren (Jahveh) och där finns ingen annan.
7Jag formar (som en krukmakare) ljuset
och skapar mörkret,
jag gör frid (fred; fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom)
och skapar olycka [Ps 65:8; Amos 3:6],
jag är Herren (Jahveh) som gör alla dessa ting.
8[Vers 1-7 har talat om Kyros som en förebild på Guds smorde, utvalde kung, se Jes 44:28; 45:1. Vers 8 kan appliceras på Kyros, men även på den kommande Messias.]
Regna, ni himlar (skyar) där ovan,
låt rättfärdighet flöda (strömma ner) från skyarna (molnen).
Låt jorden öppna sig [ta emot], och ge frälsning som frukt (resultat),
[Herrens telning, Messias, beskrivs som landets frukt, se Jes 4:2]
och låt befrielse växa upp tillsammans [med frälsningen].
Jag, Herren (Jahveh), skapar detta. [Ps 85:12-13]
9Ve över honom som går till rätta (befinner sig på en trång plats) med sin skapare,
som en krukskärva bland jordens krukor.
Säger leran till krukmakaren: "Vad gör du?"
eller arbetet [det färdiga resultatet]: "Han [min skapare] har inga händer?"
10Ve, över honom som säger till sin far: "Varför avlade du?"
Eller till en kvinna: "Varför födde du?" [Här anklagas kvinnan för att hon inte har gjort abort.]
Ps 68:1-18
Psalm 68 – En segermarsch!Psalm 68 är en sång som handlar om Guds makt och majestät. Gud har varit Israels Gud under vandringen från Sinai till Sion, men han är också en Gud över alla folk, och en dag ska han regera från Jerusalem. Psalmen har messianska undertoner. Vers 19 citeras av Paulus i Efesierbrevet om Jesu seger på korset. Bashan är känd som "ormens plats", se vers 16, i kontrast till Sion som är Guds stad. Den urgamla profetian från 1 Mos 3:15, hur ormens huvud ska krossas, får sitt uppfyllande i vers 21.
Psalmen innehåller sju olika namn på Gud: Elohim (vers 2), Jah (vers 5), Jahveh (vers 11), El Shaddaj (vers 15), Jah Elohim (vers 19), Adonai (vers 20) och Jahveh Adonai (vers 21).
Författare: David
Citeras: Vers 19 citeras i Ef 4:8 och antyds i 2 Kor 2:14.
Struktur: Det finns olika sätt att dela upp psalmen, men det går att se ett kiastiskt mönster med en central proklamation.
A Introduktion, vers 1-7
B Från Sinai till Sion, vers 8-19
C Proklamation, vers 20-24
B´ Segermarsch mot templet, vers 25-32
A´ Avslutning, vers 33-36
En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av (för) David, en sång.
Introduktion
2Gud (Elohim) reser sig (står upp),
hans fiender förskingras
de som är emot honom flyr från hans ansikte (hans närvaro).
[De tre verben är desamma som i 4 Mos 10:35. Här anas också uppståndelsen, se vers 19.]
3Som rök driver bort [skingras för vinden]
så fördriver du (skingrar du; knuffar du isär) dem [Hos 13:3],
som vax smälter för eld [Mika 1:4].
De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) förgås inför Gud (Elohim) [inför hans ansikte],
4men de rättfärdiga – de gläder sig.
De [rättfärdiga] fröjdar sig inför Gud (Elohim) [inför hans ansikte, i hans närvaro],
de jublar i glädje!
5Sjung till Gud (Elohim),
sjung [och spela] lovsånger till hans namn.
Bana väg för (höj upp en sång till) honom
som rider [far] fram genom öknarna (ökenvidderna, på stäpperna – hebr. arabah),
hans namn är Herren [ordagrant: "i Jah, hans namn"].
Jubla (triumfera, hoppa av glädje) inför honom.
[Jah, som är en kortare form av Jahveh, betecknar att han alltid har existerat. Gud ledde Israels folk genom öknen med både eldstoden och molnstoden, och han leder även i dag sitt folk med den helige Ande. Versen har sin parallell med vers 34. Det är inte stormguden Baal som far fram i öknarna och rider på molnen – Gud gör det, se 5 Mos 33:26; Jes 19:1. Nu kommer en närmare anledning till sången och glädjen:]
6En fader för de faderlösa
och en änkornas försvarare (försvarsadvokat, domare)
är Gud (Elohim) i sin heliga boning.
[Han tar sig an de utsatta, för deras talan och dömer rättvist, se Jak 1:27; 4:11-12; 1 Tim 5:5.]
7Gud (Elohim) ger de ensamma ett hem [han inhyser/placerar dem i en familj]
– för ut fångar (tjänare) i frihet (lycka, framgång, sång),
men de som öppet trotsar (de som vänder sig bort; de som är envisa och gör uppror) [är ovilliga att förändras] får bo i öknen (en torr öde vildmark). [1 Tim 5:6]
Från Sinai till Sion – Gud går med sitt folk
8Gud (Elohim), när du drog ut framför ditt folk,
när du marscherade fram i ödemarken … [Här avbryts meningen för att ge tid för eftertanke.]
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
9[När Gud marscherade med sitt folk skedde följande:]
Jorden bävade,
ja, himlarna vräkte ner regn,
inför Gud (Elohim), Sinais Gud,
inför Gud (Elohim), Israels Gud. [Dom 5:4-5]
10Gud (Elohim), du lät ett ymnigt regn falla över ditt utvalda folk (ditt arv),
när de var trötta så gav du dem styrka (du helade dem).
11Din skara (din militärtrupp) fick bo där [i det utlovade landet Israel],
du försörjde de fattiga (ödmjuka) i din godhet, Gud (Elohim).
12Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) talade sitt ord.
En stor mäktig armé av kvinnor sprider (proklamerar) de glada nyheterna:
[Syftar antagligen på alla kvinnorna som dansade och lovsjöng Gud under ledning av Mirjam efter segern över Egyptens armé, se 2 Mos 15:20.]
13"Kungarna som leder arméer flyr – de flyr!
Kvinnorna hemma vid husen delar upp bytet.
14När ni ligger ner i era fårfållor [när ni är hemma i säkerhet, eller när ni är stilla],
då ska ni glittra och glänsa i silver och glänsande guld [ni har fått ett stort segerbyte],
ni ska vara helt övertäckta precis som duvorna täcks av sina vingar!"
15När den Allsmäktige (El Shaddaj) förskingrar kungarna där,
som snö på Samon!"
[Det finns ett berg som heter Samon nära Sikem (Shechem), se Dom 9:48. Detta område i Samarien får aldrig mycket snö och uttrycket skulle kunna motsvara något mycket ovanligt som "snö i Saharaöknen". Guds seger är oväntad och extraordinär. Etymologiskt kan ordet samon komma från, eller påminna om, ordet för "mörk". I kontrast till den vita rena snön så kan betydelsen i så fall vara: "mörka berg täckta i vit snö". Titeln "El Shaddaj" förekommer bara här och i Ps 91:1 i Psaltaren. Ordets ursprung är okänt, men kan komma från ordet för att förgöra (hebr. sadad). Den kopplingen skulle kunna finnas här i hur Gud som "förgör" förskingrar kungarna.]
16Berget Bashan [Hermon] är ett gudaberg [hebr. har elohim; även i betydelsen: ´ett upphöjt/majestätiskt berg´],
ett berg med många (höga, rundade) toppar [bergskedjan i Golanhöjderna, med början i Hermon med dess toppar].
[Bashan motsvarar området för nuvarande Golanhöjderna. Berget Bashan syftar troligtvis på berget Hermon. En av ordets betydelser är "bördig mark", vilket är en lämplig beskrivning på detta område norr och öster om Galileiska sjön. Hebreiska ordet bashan betyder också orm och kopplar an till en andlig, demonisk dimension. Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. benämner Bashan som "ormens plats". Området har ofta förknippats med ockult verksamhet. I grottorna vid foten av berget Hermon ansågs det finnas en portal till dödsriket. Här tillbads avgudar som Baal och Pan. Inom judisk teologi var det i detta område som Guds söner steg ned och beblandade sig med människors döttrar, se 1 Mos 6. Kungen Og från Bashan, som Josua besegrade, omnämns som "den siste av rafaéerna". Rafaéer är ett hebreiskt ord för jättar. Hans säng, eller grav, var 4 meter lång, se 5 Mos 3:8-11; Jos 12:4-5.]
17Varför ser ni, berg med många (höga, rundade) toppar, med avund (hat, förakt)
på berget [Sion, se Ps 48:3, 9] som Gud (Elohim) valt till sin boning?
Ja, Herren (Jahveh) ska bo där för alltid.
18Guds (Elohims) vagnar [för striden] är tiotusentals, tusen och åter tusen,
Herren (Adonai) är mitt ibland dem, i helighet som på Sinai.
[Tankarna går till Egyptens militär med vagnar, se 2 Mos 14-15, men Guds härskara är större, se Ps 20:8; 2 Kung 6:15-17.]
Ords 24:1-2
19. Var inte avundsjuk på onda människor1Var inte avundsjuk på onda människor,
längta inte efter att vara med dem.
2Deras hjärtan överväger (muttrar, talar i låg ton; dvs. planerar – hebr. hagah) förödelse (våldshandlingar),
och deras läppar talar olycka (ondskefullt). [Ords 15:28]
Ef 3:1-21
Guds plan uppenbarad: evangeliet till hedningarna1Av den anledningen [att jude och hedning är en kropp som tillsammans formar ett Guds tempel, se Ef 2:11-22], är jag, Paulus, en fånge för Jesus den Smorde (Messias, Kristus), för er hedningars skull ...
[Meningen är oavslutad, något som inte är ovanligt i den antika brevstilen. Efter en beskrivning av apostelns uppgift återupptas den påbörjade meningen antingen i vers 8 eller vers 14.]
2Jag antar att ni har hört om den nåd som tilldelats mig med tanke på er (för er skull). 3Hur jag fick veta mysteriet (hemligheten) genom en direkt uppenbarelse, som jag just nu kortfattat skrivit till er om [Ef 2:1-20]. 4När ni läser detta kan ni förstå min insikt (kunskap) om den Smordes (Messias, Kristi) mysterium (hemlighet) [den dolda, gömda planen om Jesus], 5som i tidigare generationer inte var känd (avslöjad) för människor, på det sätt som den nu genom [den helige] Ande har blivit uppenbarad för hans heliga apostlar och profeter: 6Att hedningarna nu är medarvingar [med judarna], medlemmar av samma kropp och delaktiga i samma löfte i den Smorde (Messias, Kristus) genom evangeliet (det glada budskapet).
7Jag har blivit en tjänare av detta evangelium genom Guds nåd (oförtjänta favör), som gavs till mig genom hans verksamma mäktiga kraft.
Den goda nyheten om frälsningen!
8[Några år tidigare, när Paulus skrev Första Korintierbrevet från just Efesos, kallade han sig själv den minste bland apostlarna, se 1 Kor 15:9. Nu benämner han sig som den minste bland de heliga – de troende. Om ytterligare några år, i mitten på 60-talet e.Kr. kallar han sig "den störste bland alla syndare", se 1 Tim 1:15.]
Åt mig – den minste av de minsta bland alla heliga [Guds folk] – gavs denna nåd (favör) [privilegium] att
predika evangeliet (förkunna de goda nyheterna; evangelisera) för hedningarna10Nu skulle Guds vishet i sin [rikliga] mångfald göras känd genom församlingen för furstarna och väldigheterna (makterna) i det himmelska (i de himmelska världarna) [Ef 6:12]. 11Detta i enlighet med det eviga beslut (syfte; planen från tidsåldrarnas begynnelse) som han [Gud] utförde [förverkligade] i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus vår Herre.
om den Smordes (Messias, Kristi) ofattbara (outgrundliga, obegripliga) rikedom [Job 5:9; 9:10]
9och upplysa alla [människor] vad den förvaltade planen [angående hednafolkens frälsning] innebär
– detta mysterium som genom tidsåldrarna [fram till nu] varit dolt hos (i) Gud, han som skapade allting [genom Jesus den Smorde].
[I sina brev anknyter Paulus ofta till den lokala kontexten och förmedlar en ny och djupare mening. Här använder han det grekiska ordet mysterion (hemlighet), en term som även var vanligt förekommande i hedniskt religiösa sammanhang i Efesos. Paulus hade fått uppdraget att avslöja den sedan skapelsen förborgade hemligheten och öppet lägga fram fakta: Guds glada budskap gäller inte några få utvalda, utan är riktat till alla människor.]
[Det grekiska ordet för beslut, prothesis har betydelsen "att målmedvetet lägga fram inför" och det används i den grekiska översättningen av GT, Septuaginta, om de skådebröd som varje sabbat lades fram på bordet i tabernaklet och senare i templet. Se 2 Mos 25:30; Matt 12:4; Joh 6:35.]
12I honom [Jesus] och genom tron på honom (genom hans trofasthet) har (äger) vi frimodighet och [fritt] tillträde [att med oreserverad frihet och utan fruktan närma oss Gud] i tillförsikt – genom tron på honom (genom hans trofasthet). 13Därför ber (uppmanar) jag er att inte tappa modet (bli uppgivna; förtröttas) på grund av mina lidanden (problem) [de pressade svårigheter jag befinner mig i] för er skull, något som [ju] är en ära för er (är er ära/härlighet).
Bön för församlingen
14[Detta är Paulus andra bön i detta brev, den första står i Ef 1:15-23. I grundtexten är vers 14-21 en enda lång väl strukturerad mening. Bönen börjar och avslutas med lovprisning. Själva bönen har flera delar där resultatet av varje stycke leder vidare till nästa del.]
1620Nu till den som förmår [har kraft och möjlighet] att göra allt (alla saker), långt utöver (mycket mer än) vad vi kan fråga efter (be om; begära, önska) eller [ens] tänka (förstå, fatta), genom (efter; i enlighet med) den kraft som [effektivt] verkar (gr. energeo) i oss:Jag ber att han, från sin härlighets rikedom, ska ge er kraft så att ni blir styrkta i er inre människa genom hans Ande, 17så att den Smorde (Messias, Kristus) genom tron kan bo (bosätta sig; ha ett permanent hem) i era hjärtan när ni blivit [djupt] rotade och [stadigt] grundade i kärlek [Guds rättfärdiga, osjälviska och utgivande kärlek]. 18Detta så att ni fullt ut – tillsammans med alla de heliga [Guds folk] – ska kunna förstå (begripa; ta in) bredden och19och [att ni kan lära] känna (personligen få erfara) den långt mer överflödande kunskapen av den Smordes (Messias, Kristi) kärlek [som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande] – så att ni kan bli helt uppfyllda med all Guds fullhet.
längden och
höjden och
djupet [i Guds kärlek – alla dimensioner i det andliga templet, se Ef 2:21],
[Detta är crescendot och det slutgiltiga målet i bönen: Att de kristna blir en kropp som är helt uppfylld av Gud själv. Som brukligt i judiska böner avslutar nu Paulus bönen med en "doxologi" – ett lovprisande av Gud:]
21Amen (det är sant, låt det ske).Honom tillhör äran i församlingen (gr. ekklesia) och i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, genom alla generationer i evigheternas evighet (ordagrant: in i alla tidsåldrars tidsålders släktled).
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
