Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Parallell - lördag 27/9

Neh 8-10

Neh 8-10

Esra läser från Moseböckerna
1Allt folket samlades som en man på den öppna platsen framför Vattenporten. De talade till Esra, den skriftlärde, att han skulle ta fram boken (skriftrullen) med Moses undervisning, som Herren (Jahveh) hade fastställt för Israel.

2Då kom prästen Esra med undervisningen [de fem Moseböckerna – hebr. Torah] till de samlade, till män och kvinnor och alla som kunde förstå vad de hörde. [Även barn, se 5 Mos 31:12.] Det var den första dagen i 7:e månaden [tishri; 8 oktober 445 f.Kr.]. 3Han läste därur framför den stora öppna platsen framför Vattenporten från tidig morgon till mitt på dagen i närvaro av män och kvinnor och de som kunde förstå. Öronen hos hela folket var uppmärksamma på undervisningen i boken (rullen).
     4Esra, den skriftlärde, stod på en upphöjd plattform av trä [2 Krön 6:13] som de hade tillverkat för ändamålet. [Denna plattform (ordagrant: torn av trä) måste ha varit så pass stor så Esra och hans 13 medhjälpare fick plats att stå där.] Bredvid honom stod [6 personer:] Mattitja och Shema och Ananja och Orija och Hilkia (hebr. Chilqijaho) och Maaseja vid hans högra hand, och vid hans vänstra hand stod [7 personer:] Pedaja och Mishael och Malkkija och Chashum och Chashbaddana, Sakarja och Meshullam. 5Esra öppnade boken (skriftrullen – hebr. sefer) i hela folkets åsyn, eftersom han stod ovanför folket, och när han öppnade den reste sig hela folket upp. [Att ställa sig var ett sätt att visa respekt, se Neh 9:3.] 6Esra välsignade Herren (Jahveh), den store Guden (Elohim), och hela folket svarade "Amen, amen" medan de lyfte upp sina händer och de böjde sina huvuden och föll ner inför Herren (Jahveh) med sina ansikten mot marken.
     7Jeshua [Neh 10:9], Bani [Neh 10:13], Sherebja [Neh 10:12], Jamin, Ackub, Shabbetaj, Hodia [Neh 10:10], Maaseja [vers 4], Kelita [Neh 10:10], Asarja [kanske samma som i Neh 10:2], Josabad [Neh 11:16], Hanan [Neh 10:10], Pelaja [Neh 10:10] och leviterna undervisade folket i Torah [de fem Moseböckerna] medan folket stod där, var och en på sin plats. [Av dessa 13 leviter kommer 7 tillbaka och undertecknar Nehemjas skrivelser, se Neh 10:28-39.] 8De läste tydligt ur skriftrullen, ur Guds undervisning, och förklarade [översatte] innebörden så att man förstod det som lästes. [Troligtvis översattes den hebreiska texten till arameiska, se Neh 13:24.]
     9Ståthållaren Nehemja och den skriftlärde prästen Esra och leviterna som undervisade folket sa till allt folket: "Denna dag är helgad åt Herren er Gud. Sörj inte, gråt inte." Allt folket grät nämligen när de hörde undervisningens (Torahs) ord. 10Och han sa till dem: "Gå och ät er bästa mat och drick ert sötaste vin. Och skicka gåvor av mat till dem som inte har något färdigt, för denna dag är helgad åt vår Gud. Var inte bedrövade, för glädje i Herren är er styrka."
     11Även leviterna lugnade allt folket och sa: "Var stilla, för dagen är helig. Var inte bedrövade."
     12Då gick allt folket i väg och åt och drack, de skickade gåvor och firade med stor glädje, för de hade förstått de ord som hade förkunnats för dem.
     13Den andra dagen [9 oktober 445 f.Kr.] samlades huvudmännen för hela folkets familjer med prästerna och leviterna hos Esra, den skriftlärde, för att studera (få insikt och förståelse) orden i undervisningen (hebr. Torah). [Ps 119:97] 14De fann det skrivet i undervisningen (hebr. Torah) att Herren genom Mose hade befallt att Israels barn skulle bo i lövhyddor under högtiden i 7:e månaden [15:e-22:a tishri, infaller i sept/okt, se 4 Mos 29:12-38], 15och att man skulle tillkännage och utropa i alla deras städer och i Jerusalem: "Gå ut på bergen och hämta löv av olivträd, planterade eller vilda, och löv av myrten, palmer och andra lummiga träd, och gör lövhyddor som det är skrivet."
     16Då gick folket ut och hämtade kvistar och gjorde hyddor, var och en på sitt tak och sina gårdar, likaså på gårdarna vid Guds hus och på torget vid Vattenporten och på torget vid Efraimsporten [i norra delen av västra muren]. 17Hela församlingen av dem som återvänt från fångenskapen gjorde lövhyddor och bodde i dem. Från Josuas, Nuns sons, dagar ända till den dagen hade Israels barn inte gjort så. Och glädjen var mycket stor.
     18Esra läste ur Guds undervisning (hebr. Torah) varje dag, från den första dagen till den sista. De firade högtiden i sju dagar, och på den åttonde dagen hölls en högtidsförsamling [helgdag utan arbete, se 3 Mos 23:36] som det var föreskrivet.

Israeliterna bekänner sina synder
1På tjugofjärde dagen i samma månad [31:a oktober 445 f.Kr. – två dagar efter att lövhyddohögtiden har avslutats, se 3 Mos 23:34-37] samlades Israels barn till fasta, klädda i sorgdräkt och med jord på sina huvuden [för att visa sin sorg och omvändelse]. 2De som var av Israels släkt avskilde sig från alla främlingar [som levde bland dem] och kom fram och bekände sina synder och sina fäders missgärningar. 3De reste sig från sin plats, och man läste ur Herren (Jahveh) sin Guds (Elohims) Torah-rulle [Moseböckerna] under en fjärdedel av dagen [tre timmar, se Joh 11:9]. Nästa fjärdedel [under tre timmar] bekände de sina synder och tillbad Herren (Jahveh) sin Gud (Elohim). 4Jeshua och Bani, Kadmiel, Shebanja, Bunni, Sherebja, Bani och Kenani steg upp på leviternas plattform [trapporna ovanför dem] och ropade med hög röst till Herren (Jahveh) sin Gud (Elohim). 5Och leviterna Jeshua och [sju andra leviter] Kadmiel, Bani, Hashabneja, Sherebja, Hodia [Neh 10:14], Shebanja och Petachja [Esra 10:23] sa:

"Res er och prisa Herren (Jahveh) er Gud (Elohim),
    från evighet till evighet!
Lovat vare ditt härliga namn,
    som är upphöjt över allt lov och pris.
6Du är Herren (Jahveh), bara du!

Du har gjort himlarna,
    himlarnas himlar tillsammans med hela dess härskara [alla stjärnor eller änglar],
jorden,
    och allt som finns på den,
haven,
    och allt som är i dem.
Det är du som upprätthåller allt liv,
    och den himmelska härskaran böjer sig [i tillbedjan] inför dig.
7Du är Herren Gud som utvalde Abram (Avram)
    och förde honom ut från det kaldeiska Ur
    och gav honom namnet Abraham (Avraham).
8Du fann hans hjärta trofast inför dig,
    och du slöt förbund med honom:
att ge åt hans efterkommande kanaanéernas, hettiternas,
    amoréernas, perisséernas, jevusiternas och girgasheernas land.

[Hivéerna nämns inte i denna uppräkning som brukar ha sju folkgrupper, kanske för att deras ättlingar netinimerna tjänade i templet, se Jos 9:7; Esra 2:58; Neh 7:60-62]

Du lät dina ord gå i uppfyllelse,
    för du är rättfärdig.

9Du såg våra fäders nöd i Egypten
    och hörde deras rop vid Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet].
10Du gjorde tecken och under mot farao,
    mot alla hans tjänare och mot allt folket i hans land,
för du visste hur arrogant egyptierna behandlade dem.
    Du gjorde dig ett namn som är detsamma än i dag.
11Du delade havet framför dem,
    och de gick genom havet på torr mark.
Men deras förföljare sänkte du i djupet,
    som en sten i väldiga (forsande, starka) vatten.

12Du ledde dem med en molnpelare om dagen
    och en eldpelare om natten,
för att lysa dem
    på vägen de skulle gå.
13På Sinai berg steg du ner
    och talade till dem från himlen,
du gav dem rättfärdiga föreskrifter (hebr. mishpatim)
    och sann undervisning (plural – hebr. torot),
goda stadgar (hebr. chuqim)
    och påbud (hebr. mitzvot).
14Du gav dem kunskap om din heliga sabbat [2 Mos 20:8-11; 5 Mos 5:12-15]
    och gav dem befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot),
        förordningar (hebr. chuqim)
        och undervisningen (Torah – de fem Moseböckerna),
    som du befallt (hebr. tsavah) dem,
genom din tjänare Moses hand.

15Du gav dem bröd [manna] från himlen när de hungrade [2 Mos 16:4-8]
    och lät vatten komma ur klippan när de törstade [2 Mos 17:1-7; 4 Mos 20:1-13].
Du befallde dem att gå och ta i besittning det land
    som du med upplyft hand lovat (svurit en ed) att ge dem.
16Men våra fäder agerade övermodigt (arrogant)
    och blev hårdnackade och lyssnade inte till dina påbud.
17De vägrade lyssna
    och tänkte inte på undren du gjort bland dem.
De var hårdnackade och i sin upproriskhet
    valde de en ledare för att vända tillbaka till sitt slaveri.
Men du är en Gud som förlåter,
    nådig (full av kärleksfull omsorg) och barmhärtig,
sen till vrede och stor i nåd (omsorgsfull kärlek).
    Du övergav dem inte.
18Trots att de gjorde sig en gjuten kalv och sa:
    "Här är din gud som har fört dig upp ur Egypten." [2 Mos 32:4]
Och de gjorde sig skyldiga till stora hädelser (stora skändliga ord).
    [Ovanligt ord, används bara här, i vers 26 och i Hes 35:12.]
     19På grund av din oändliga nåd (barmhärtighet, ömsinta kärlek) övergav du inte dem i öknen. Molnstoden försvann inte på dagen, utan ledde dem på deras väg. Eldstoden slutade inte att lysa upp den väg de skulle gå på natten. [Molnet och elden är en bild av den helige Ande och hans ledning.]
     20Du gav dem din goda Ande för att undervisa dem. Du undanhöll inte ditt manna från deras munnar, och du gav vatten för att släcka deras törst.
     21I 40 år gav du dem mat (försörjde du dem). Inte ens i öknen behövde de sakna något.
    Deras kläder blev inte utslitna, och deras fötter svullnade inte.

22Och du gav dem riken och folk
    och fördelade olika områden åt dem.
De intog Sichons land
    kungen av Cheshbons land,
    och kung Og av Bashans land.
23Deras barn gjorde du talrika
    som stjärnorna på himlarna.

Du förde dem in i det land
    som du lovat deras fäder
    att få komma till och ta i besittning.

24Och deras barn kom och tog landet i besittning.
    Du kuvade landets invånare
kanaanéerna för dem
    och gav dem i deras hand,
både kungarna och landets folk,
    och de gjorde som de ville med dem.
25De intog befästa städer och bördig jord
    och tog över hus fyllda med allt gott,
uthuggna brunnar, vingårdar, olivlundar
    och fruktträd i mängd.
De åt och blev mätta och feta
    och njöt av din stora godhet.

26Men de gjorde uppror och trotsade dig,
    de kastade din undervisning (hebr. Torah) bakom sin rygg.
De dödade dina profeter som varnade dem
    och ville få dem att vända om till dig.
De gjorde sig skyldiga till grova hädelser (stora skändliga ord).
27Då gav du dem i deras fienders hand
    som förtryckte dem.
Men i sin nöd ropade de till dig,
    och du hörde dem från himlarna.
I din stora barmhärtighet (oändliga, medkännande nåd) [plural]
    gav du dem befriare
som frälste dem
    ur deras fienders hand.
28Men när de kom till ro,
    gjorde de på nytt det som var ont inför dig.
Då lämnade du dem
    i deras fienders hand som fick råda över dem.
Men de ropade på nytt till dig,
    och du hörde det från himlarna,
du räddade dem många gånger
    i din barmhärtighet (oändliga, medkännande nåd) [plural].
29Du förmanade dem för att återföra dem
    till din undervisning (hebr. Torah).
Men de var övermodiga
    och lyssnade inte på dina budord (hebr. mitzvot)
utan syndade mot dina föreskrifter,
    trots att den människa
som håller dem
    ska leva genom dem.
De var envisa och hårdnackade
    och vägrade lyssna.
30Du hade tålamod med dem i många år
    och förmanade dem med din Ande genom dina profeter,
    men de lyssnade inte.
Då gav du dem
    i de främmande folkens hand.
31Men du som är rik på barmhärtighet (oändliga, medkännande nåd – hebr. rachamim) [plural]
    gjorde inte slut på dem
och övergav dem inte,
    för du är en nådig (hebr. chanon)
och nådefull (hebr. rachom) Gud (El).
32Och nu, vår Gud (Elohim) – den store, den väldige (hjälten, den mäktige krigaren) och fruktade Gud (El),
    du som håller förbundet och nåden (trofasta kärleken):
Låt den inte vara liten i dina ögon,
    den plåga som har drabbat oss,
våra kungar, våra furstar,
    våra präster, våra profeter,
    våra fäder och hela ditt folk –
från de assyriska kungarnas dagar
    ända till i dag.
33Du är rättfärdig
    i allt det som har drabbat oss,
för du har visat dig trofast
    medan vi har varit ogudaktiga.
34Våra kungar, våra furstar, våra präster och våra fäder
    höll inte din undervisning (hebr. Torah)
och lyssnade inte till dina påbud
    och de varningar du gav dem.
35Trots att de levde i sitt eget rike
    med allt det goda som du gav dem
i det rymliga och bördiga land
    som du skänkte dem,
har de ändå inte tjänat dig
    eller vänt om från sina onda gärningar.

36Se, vi – idag – slavar [till idag är vi slavar till det persiska riket]
    i det land som du gav våra fäder
    att äta dess frukt och dess goda,
se, där är vi slavar.
37Dess rika skörd går till de kungar
    du satt över oss för våra synders skull.
De råder över våra kroppar
    och vår boskap som de vill,
    och vi är i stor nöd."

Förbundet med folket
38På grund av allt detta [Neh 9:5-37] slöt vi ett fast förbund och satte upp det skriftligt. På skrivelsen, som försågs med sigill, stod våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.

Signaturer
1Följande namn [närmare 90 personer, se vers 1-27] stod på skrivelserna som bar sigillen:

Ståthållaren Nehemja, Chachaljas son, och Sidkia (hebr. Tsidqijaho) [sekreterare, troligtvis samma person som Tsadoq i Neh 13:13].

2[Följande 22 präster, där de flesta också återfinns i uppräkningen i Neh 12:1-6:]
Seraja, Asarja, Jeremia,
3Pashur, Amarja, Malkijah, 4Hattush, Shebanja, Malluk,
5Charim, Meremot, Obadja [inte profeten; Obadja var ett vanligt namn, över 10 personer har det namnet i GT], 6Daniel [Itamars son, se Esra 8:2], Ginneton, Baroch,
7Meshullam, Avijah, Mijamin, 8Maasja, Bilgaj, Shemaja – dessa var prästerna.

9Leviterna [17 personer och onämnda bröder] var:
Jeshua, Asanjas son,
Binnoj, av Henadads barn,
Kadmiel, 10och deras bröder:
    Shebanja, Hodia, Kelita, Pelaja, Hanan, 11Mika, Rehob,
    Hashabja, 12Sackur, Sherebja, Shebanja, 13Hodia, Bani och Beninu.
14Folkets huvudmän [44 namn] var:
Parosh, Pahat-Moab, Elam, Sattu, Bani,
15Bunni, Asgad, Bebaj,
16Adonija (hebr. Adonijaho), Bigvaj, Adin,
17Ater-Hiskia [Esra 2:16; Neh 7:21], Azzur,
18Hodia, Hashum, Besaj, 19Harif,
    Anatot,
    Nebaj [från Nebo, se Neh 7:33],
     20Magpiash [från Magbish, se Esra 2:30],
Meshullam, Hesir, 21Meshesabel, Tsadoq, Jaddua,
22Pelatja, Hanan, Anaja, 23Hosea, Hananja, Hashub,
24Hallohesh, Pilha, Shobek, 25Rehum, Hashabna, Maaseja,
26Ahia, Hanan, Anan, 27Malluk, Harim och Baana.

28Resten av folket – prästerna, leviterna, dörrvakterna, sångarna, tempeltjänarna och alla som hade avskilt sig från de främmande folken och vänt sig till Guds undervisning (hebr. Torah), tillsammans med deras hustrur, söner och döttrar och alla som kunde förstå –
29ansluter sig till sina ledande bröder och lovar dyrt och heligt att leva efter Guds undervisning (hebr. Torah), som gavs genom Guds tjänare Mose, och att hålla fast vid och följa alla Herrens, vår Herres (Jahvehs), budord (hebr. mitzvot), påbud (hebr. mishpatim) och stadgar (förordningar; ordagrant "saker inristat" – hebr. choq).
-


Avtalet
30Att inte ge våra döttrar åt de främmande folken och inte heller ta deras döttrar till hustrur åt våra söner.

31Om något av de främmande folken för in handelsvaror eller säd till försäljning på sabbatsdagen ska vi inte köpa det av dem på sabbat eller helgdag. [Denna regel härstammar från 2 Mos 16:22-30. Ganska snart bröt folket mot denna regel, se Neh 13:15-16.]

Vi ska låta vart sjunde år vara friår och då avstå från alla slags krav. [2 Mos 23:10-11; 3 Mos 25:2-7; 5 Mos 15:1-3]

32Vi förpliktar oss att varje år ge en tredjedels sikel [tempelskatt för israeliter över 20 år, se 2 Mos 30:11-16] till tjänsten i vår Guds hus, 33till skådebröden och det dagliga matoffret, till det dagliga brännoffret och offren på sabbaterna, vid nymånaderna och högtiderna, till tackoffren och syndoffren för Israels försoning och till allt arbete i vår Guds hus.

34Vi, prästerna, leviterna och folket, kastar lott om vedoffret, hur man varje år ska föra det till vår Guds hus på bestämda tider, efter våra familjer, och bränna det på Herrens (Jahvehs) vår Guds (Elohims) altare så som det är skrivet i undervisningen (hebr. Torah) [3 Mos 6:12]. [Givoniterna hade tidigare ansvaret för veden, se Jos 9:27.]

35Till Herrens (Jahvehs) hus ska vi varje år föra förstlingen av markens gröda och förstlingen av all frukt på alla slags träd.

36Så som det är skrivet i undervisningen (hebr. Torah) ska vi också föra till Guds hus, till prästerna som gör tjänst i vår Guds hus, de förstfödda av våra söner [Pidjon haben (återlösningen), se 4 Mos 18:15-16] och av vår boskap, det förstfödda av våra kor och får [2 Mos 13:13].

37Och förstlingen av vårt mjöl och våra offergåvor och av allt slags trädfrukt, av vin och olja, ska vi föra till prästerna, in i förrådskamrarna till vår Guds hus, och tionden av vår jord till leviterna, de leviter som tar emot tionden i alla de städer där vi brukar jorden. 38En präst, en av Arons söner, ska vara med leviterna när de tar emot tionden. Och leviterna ska föra tionden av sitt tionde upp till vår Guds hus, in i förrådshusets kamrar. 39För både Israels barn och Levi barn ska föra sin offergåva av säd, vin och olja in i dessa kamrar där helgedomens kärl och de tjänstgörande prästerna och dörrvakterna och sångarna är.

Vi ska inte försumma vår Guds hus.
-






Igår

Planer

Stäng  


Parallell