Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - måndag 28/9

Jes 54:1-57:14, Ps 70:1-6, Ords 24:8, Ef 6:1-24

Jes 54:1-57:14

Återupprättelse för Jerusalem och hennes barn
1Sjung, du ofruktsamma
    som inte har fött barn!
Öppna din mun och sjung och låt din mun ropa av fröjd,
    du som inte har haft födslovärkar!
Ty de ensammas barn är många,
    de är fler än de barn som gifta par har, säger Herren (Jahveh).
    [Citeras av Paulus i Gal 4:27.]
2Gör platsen stor,
    utvidga den för dina tält,
    spänn ut tältdukarna på ditt tabernakel;
håll ingenting tillbaka (var inte sparsam),
    förläng dina tältlinor
    och förstärk dina pålar [som du fäster tältlinorna i].

[Nu räcker det inte med enkla tältpinnar, det krävs större och starkare pålar! Hebreiskan använder både ordet för tält och ordet för tabernakel. I Joh 1:14 står det uttryckligen att Gud "tabernaklar" – tar sin boning och tältar – hos oss. När återlösningen är ett ömsesidigt faktum bor den helige Ande i en troende människa. Här finns även en profetisk förebild utifrån de tolv stammarnas placering som bildar ett kors med tabernaklet i skärningspunkten, se 4 Mos 2.]

3För åt både höger och vänster ska du utbreda dig (bryta in på ny mark)
    och din säd (dina ättlingar) ska ärva länderna (hedningarnas nationer)
    och de ödelagda städerna ska de befolka (åter fylla med invånare).
4Frukta inte,
    för du ska inte skämmas!
Låt dig inte generas,
    för du ska inte mer förödmjukas.
Du ska glömma bort din ungdoms skam
    och ditt änkestånds vanära ska du inte mer komma ihåg.

[Att vi alla här liknas vid änkor, hör ihop med att den viktigaste uppgiften som en återlösare har är att se till att när någon blir änka så måste det finnas barn till den avlidne mannen, för att inte någon del av landet ska hamna i orätta händer på grund av avsaknad av arvingar. Vi är alla, både män och kvinnor, del av Jesu brud när vi blir frälsta, se Ef 5:25-27; Upp 21:2.]

5För han [maskulinum plural] som är din man (herre) [äger rätten till dig] är han [maskulinum plural] som har skapat (som skapar) dig [är din Skapare],
    Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) är hans namn.
Din Återlösare (hebr. goel) är Israels Helige, han som kallas hela jordens Gud (Elohim).
6För som en kvinna med en övergiven och sörjande ande,
    kallade Herren (Jahveh) på dig,
    som en förkastad ungdomshustru, säger Gud (Elohim).
7Ett kort ögonblick övergav jag dig,
    men i stor nåd (evig nåd; ordagrant ´många barmhärtigheter´ – hebr. gadol rachamim) vill jag samla dig igen.
8För ett ögonblick dolde jag mitt ansikte för dig i häftig vrede,
    men i evig nåd (oändlig omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed) ska jag visa min nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim) över dig,
säger Herren, din Återlösare.

[Syftar dels på tiden då Israels folk var bortförda som fångar i Babylon, men även på framtida händelser. Här används två olika ord för nåd.]

9För mig är detta som Noas vatten (flod) [1 Mos 6-9 – denna tid kan liknas vid Noas dagar],
    när jag lovade att Noas flod aldrig skulle komma över jorden igen [1 Mos 9:11].
På samma sätt lovar jag nu att aldrig mer bli arg på dig
    eller tillrättavisa dig (tydligt visa dig vad du gjort fel och gå till rätta med dig).
10Ja, även om bergen viker bort (rämnar, försvinner – hebr. mosh)
    och höjderna vacklar (skakar),
ska min nåd (kärleksfulla omsorg; trohet – hebr. chesed) inte vika (försvinna – hebr. mosh) från dig
    och mitt fridsförbund inte vackla (skaka),
säger han som förbarmar sig över (älskar, är nådefull mot – hebr. racham) dig, Herren (Jahveh).

11Du drabbade [stad Jerusalem], kringkastad av stormar utan tröst.
    Se, jag ska sätta dina stenar i vackra färger och lägga dina grundvalar med safirer.
12Jag ska göra dina krön (tinnar, överdelar) av rubiner
    och dina portar av karbunkel
    och hela din inhägnad (gräns, det som omgärdar ditt kvarter, utrymme) av dyrbara stenar.
13Alla dina söner (barn) ska undervisas av Herren (Jahveh),
    och dina söner (barn) ska ha stor frid (stor ro, stillhet, vila; fullständig harmoni – hebr. rav shalom).
14I rättfärdighet ska du vara grundad (djupt rotad),
du ska vara fjärran från förtryck,
    du ska inte frukta (vara rädd)
    och fördärv ska inte komma nära dig.
15Om man sammangaddar sig mot dig [om fiender smider onda planer, se Ps 2:2], är det inte från mig,
    den som går i förbund mot dig, ska falla över dig (bli tillfångatagen av dig).
16Se, jag har skapat smeden som blåser på kolelden
    och gör (formar, tillverkar) ett vapen för dess syfte,
och jag har skapat fördärvaren som ödelägger.
17Inget vapen som smids [ingen anklagelsepunkt som tar form] mot dig
    ska ha [någon] framgång (ska rusa fram; ska lyckas)
och varje tunga (röst – även med betydelsen: baktalare, pratmakare) som sätter (reser) sig till doms över dig [med dömande uttalanden och anklagelser]
    ska du fördöma (motbevisa; visa bort från dig; förklara skyldig) [i domstolen].
Detta [frid, rättfärdighet, säkerhet och seger över motstånd] är Herrens (Jahvehs) tjänares (livegnas) arvedel (lott, gåva),
    och deras rättfärdighet (rättfärdigande, försvar) kommer från mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

Dom – återupprättelse (kap 55-66)
1

Nu kommer bokens sjunde och sista del. Dessa budskap (på samma sätt som de första i kap 1-12) är en kombination av profetiska ord som inte bara rörde vid Jesajas samtid, men också en framtida upprättelse. De 11 sista kapitlen avslutar Jesaja bok. Även denna sektion är uppbyggd som en kiasm och sammanfattar många teman från hela boken. Centralt finns tre poem i kapitel 60-62 där Herrens smorde tjänare proklamerar nyheten om Guds rike.

A Alla nationer är inbjudna, Jes 56:1-8
  B Kontrast mellan onda och goda tjänare, Jes 56:9-58:14
   C Bön om omvändelse, Jes 59
      D Den smorde tjänaren kungör riket, Jes 60-62
    C´ Bön om omvändelse, Jes 63-64
  B´ Kontrast mellan onda och goda tjänare, Jes 65:1-66:4
A´ Alla nationer är inbjudna, Jes 66:5-24



Inbjudan
Hör upp (hallå, ve)!

[Hebreiska hój används under begravningar som ve-rop. Här verkar Jesaja använda det för att kalla på uppmärksamhet, men samtidigt anar vi en ton av vemod i uttrycket. I vers 2-3 används det vanligaste hebreiska ordet för att lyssna – shama, se även 5 Mos 6:4.]

Någon som är törstig? [En individuell personlig fråga.]
    Kom [plural – alla är välkomna] till vattnen!
Även den som inte har några pengar (något silver)
    – kom, köp säd och ät!
Ja, kom och köp säd utan pengar
    och utan (till ingen) kostnad vin och mjölk.
    [Kom och få gratis det som annars brukar kosta.]

2Varför spenderar ni pengar på (väger ni upp silver för) det som inte är bröd (mat)
    och er lön (resultatet av ert slit) på det som inte mättar?
Lyssna (hebr. shama)! Lyssna noga på mig
    och ät det som är gott (ger näring)
    och låt er själ få fröjda sig i överflöd (njuta av fetma – dvs. utsökta rätter).
3Böj ditt öra (lyssna noga) [ditt öra singular; betonar personligt ansvar att höra] och kom (vandra tillsammans) [verbet är i plural] till mig,
    lyssna, så ska er själ leva!
Jag ska sluta ett evigt förbund med er,
    på samma sätt som den trofasta nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) jag lovade David. [Se Ps 89:2-4]
4Se, honom [David, som en representant för Messias, eller Messias] har jag gjort
    till ett vittne för folken,
    till furste och härskare över folken.
5Se, du [Israel] ska kalla på folkslag du inte känner,
    och folk som du inte känner ska skynda till dig,
för Herren (Jahve) din Guds (Elohims) skull, Israels Helige,
    som gett dig din härlighet.

6Sök [upp] (träd fram, närma er; fråga efter) Herren (Jahveh) medan han låter sig finnas (medan det går att nå honom),
    åkalla (ropa efter) honom medan han är nära.
7Den ogudaktige måste överge sin väg [lämna sin gamla livsstil]
    och den syndfulle (den som gör orätt och utövar falsk tomhet) sina tankar (planer).
När de vänder om till Herren (Jahveh) ska han visa kärlek (förbarmande, nåd),
    när de vänder om till Gud (Elohim) ska han ge stor förlåtelse. [5 Mos 4:25-31; 30:1-10]

8För mina tankar (planer, syften) är inte era tankar,
    och era vägar är inte mina vägar,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

[Ordagrant: för inte är mina tankar era tankar, inte heller är era vägar mina vägar, dvs. ert sätt att tänka och agera går inte att jämföra med Guds sätt.]

9För [precis] som himlarna är (svävar) högre än jorden,
    så är mina vägar högre än era vägar,
    och mina tankar (planer, syften) högre än era tankar.
10För liksom regnet och snön
    faller från himlen (ordagrant: himlarna),
och inte vänder tillbaka dit
    utan att ha vattnat jorden
och fått den att bära frukt och grönska (gro, spira)
    – så att den ger säd att så (säd till den som sår) och bröd att äta (bröd till den som äter) –
11så ska det vara med mitt ord som går ut från min mun:
    Det ska inte vända tillbaka till mig tomhänt (förgäves, fruktlöst, verkningslöst),
utan att ha utfört vad jag har önskat (haft välbehag i; fröjdats åt),
    och framgångsrikt gjort (lyckats med) det jag sänt ut det för.

[Guds ord syftar på alla Guds löften i Skrifterna. Här i kapitel 55 nämns flera löften både före och efter detta stycke, se vers 3-7 och 12-13.]

12För ni ska gå ut med fröjd
    och ledas framåt i frid (fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom).
Bergen och kullarna ska brista ut i sång
    och fältets alla träd ska klappa sina händer.
13Istället för törne
    ska [stora majestätiska] cypresser växa upp
och istället för brännässlor (någon form av ökenväxt; från verbet att bränna)
    ska myrten (hebr. hadas) växa upp. [Brudkransar av myrten och trädet förknippas med bröllop och glädje.]
Det ska vara som ett minnesmärke för Herren (Jahveh),
    ett evigt tecken som inte ska huggas bort.

1Så säger Herren (Jahveh).

"Bevara (håll, vakta, skydda) rätten
    och utöva rättfärdighet,
för min frälsning är nära att bryta fram
    och min rättfärdighet ska bli uppenbarad (synlig).
2Lycklig (salig) är den människa som gör detta
    och de människobarn som håller fast vid detta.
Som håller (vaktar, skyddar, bevarar) sabbaten utan att vanhelga den (inte orenar eller skändar den)
    och håller (vaktar, skyddar, bevarar) sin hand [borta] från att göra något ont.

3Låt inte främlingen som har anslutit sig till Herren (Jahveh) tala och säga:
    'Herren ska sannerligen skilja mig från sitt folk',
låt inte heller eunucken säga:
    'Se, jag är ett dött träd.' "

4För så säger Herren (Jahveh)
    om eunucken som håller (vaktar, skyddar, bevarar) mina sabbater
    och väljer de ting som behagar mig
    och har sin glädje i mitt förbund:
5Också till dem ska jag, i mitt hus och inom mina murar,
    ge ett minnesmärke bättre än söner och döttrar.
Jag ska ge dem ett evigt minne
    som inte ska huggas bort.
6Även främlingar som sluter sig till Herren
    och följer honom,
som älskar Herrens (Jahvehs) namn
    och vill bli hans tjänare
– alla som håller (vaktar, skyddar, bevarar) sabbaten så att de inte ohelgar den,
    och står fast vid mitt förbund –
7alla dem ska jag föra till mitt heliga tempel
    och jag ska ge dem glädje i mitt bönehus.
Deras brännoffer och slaktoffer
    ska ge nåd (vara välbehagligt; villkorad nåd – hebr. ratson) på mitt altare,
för mitt tempel ska kallas
    ett bönens hus för alla folk. [Matt 21:13; Mark 11:17; Luk 19:46]
8Så förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud (Adonai Jahveh)
    som samlar Israels fördrivna:
Jag ska samla ännu flera
    utöver dem som redan är samlade.

9Alla ni fältets vilddjur, kom och sluka [Israel],
    ja, ni alla skogens vilddjur [kom och ät]. [De vilda djuren symboliserar hednafolk.]
10Alla hans väktare är blinda,
    de är utan kunskap,
de är som dumma hundar,
    de kan inte skälla,
de ligger ner och drömmer
    och älskar att sova.
11Ja, hundarna är glupska,
    de vet inte när de har fått nog.
De är herdar som inte kan förstå,
    alla går de sin egen väg,
    var och en för sin egen vinning, varenda en av dem.
12Kom, jag ska hämta vin
    och vi ska fylla oss själva med starka drycker.
Morgondagen ska bli som denna dag
    och ännu mer överflödande.

Israels trolöshet och avgudadyrkan
1De rättfärdiga förgås (försvinner, dunstar bort)
    och ingen människa lägger det på hjärtat (noterar det).
Människor fulla av nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) tas bort,
    men ingen tänker att den rättfärdige bevaras från (tas bort från ansiktet av; från att se) den kommande ondskan.
     2Han kommer in i frid (ro, stillhet, vila – fullständig harmoni) [i kontrast till förföljelsen här på jorden].
De som vandrar i sin uppriktighet (rättfärdigt) – de vilar på sina bäddar [dödens vila].

3Men ni – kom hit, ni trollkvinnors söner,
    avkomma till äktenskapsbrytare och skökor.
4Över vem gör ni er lustiga (hånar och skrattar ni åt)?
    Mot vem gör du din mun vidöppen och räcker ut tungan?
Är ni inte barn till överträdelsen
    och falskhetens säd (avkomma)?

Barnoffer till avguden Molok, av Charles Foster 1897.

5Ni som upptänder er själva bland terebinterna
    och under varje lövbärande träd,
som slaktar barnen i dalarna [barnoffer till Molok, se 3 Mos 18:21; 2 Kung 23:19; Jer 32:35],
    under klippornas klyftor.
6I dalens lena (stenar) har du din del,
    de, de är din lott.
Över dem har du utgjutit drickoffer,
    du har offrat matoffer [3 Mos 2:1].
Ska jag tillåta mig själv att vara stilla inför dessa ting?

[Att det hebreiska ordet hem (de) upprepas två gånger förstärker att dessa lena stenar som används som offeraltare är något helgjutet och genuint som man ägnar sig åt helhjärtat, vilket inte behagar Herren, då det är han som ensam borde ha denna vår överlåtelse. Det finns också en ordlek med uttrycket chalka som upprepas två gånger i den första meningen. Ordet betyder både "len" och att ha "sin del" eller "sin lott", kan också avse en "avskild plats".]

7Ovanpå (överst) ett högt och upphöjt berg har du placerat din bädd,
    dit går du också för att offra dina offer.
8Och bakom dörren och dörrposten
    har du satt upp dina minnesmärken.
För du har gått upp från (lämnat) mig,
    du har utvidgat din bädd
och valt dem vars bädd du älskar,
    vars hand du fått syn på.
9Och du gick till kungen [hebr. melech – kan syfta på avguden Molok (hebr. Moloch)] med olivolja (smörjelse, väldoftande hudkrämer)
    och du förmerade dina parfymer och du sände dina representanter långt bort,
    ja, ända ner till Sheol (underjorden, de dödas plats).
10Du blev uttröttad av din långa väg,
    ändå sa du inte: "Det är hopplöst".
Du fann förnyad styrka,
    därför blev du inte svag.
11För vem har du varit rädd och fruktat att du skulle misslyckas?
    För min del har du inte kommit ihåg mig och inte lagt det på ditt hjärta.
Har jag inte varit tyst en lång tid?
    Därför vördar (respekterar, fruktar) du mig inte.
12Jag ska berätta för dig om din rättfärdighet och dina gärningar,
    de ska inte vara till gagn för dig (ge dig någon vinning).
13När du ropar (på hjälp)
    låt dem [dina avgudar] som du har samlat (omkring dig) rädda dig,
men vinden ska bära dem långt bort,
    ett andetag ska föra bort dem.
Men den som tar sin tillflykt i mig
    ska besitta landet och ska ärva mitt heliga berg.

14Han ska säga:

"Kasta (bygg) upp, kasta (bygg) upp, rensa vägen,
    ta bort stötestenarna [alla hinder] från mitt folks väg." [Jes 40:3; 62:10; 1 Kor 1:23]

Ps 70:1-6

Psalm 70 – Skynda dig, Herre!

Psalm 70 är en brådskande bön. Psalmen är kort, något som förstärker angelägenheten och behovet av Guds ingripande nu på en gång! Varje rad består av en vädjan till Gud. I kontrast till andra psalmer har den inte en avslutande lovprisning. De judiska skrivare som kopierade manuskripten måste ha blivit förvånade över psalmens form och korthet. Flera hebreiska manuskript kombinerar Psalm 70 och 71 till en längre psalm. Något som också är speciellt är kopplingen till Psalm 40. Innehållet återfinns i en lite modifierad form i avslutningen där, se Ps 40:14-18. Det är omöjligt att veta vilken av dessa texter som kom till först, men eftersom samlingen med psaltarpsalmer har med dem båda kan det vara värdefullt att se psalmen i sitt sammanhang. Placeringen av Psalm 70 här mellan Psalm 69 och 71 som är två långa psalmer som båda avslutas med lovprisning, förstärker angelägenheten och nöden.

Citeras: Vers 6 i Matt 5:3

Författare: David

Struktur: Psalmen har ett kiastiskt mönster:

A Vädjan – skynda till undsättning, vers 2
  B Nuvarande situation, vers 3-4
    C Världen som den är tänkt att vara, vers 5
  B´ Nuvarande situation, vers 6a
A´ Vädjan – skynda till undsättning, vers 6b

1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Av (till) David, för att minnas (komma ihåg). [Till påminnelse för att få Guds uppmärksamhet.]

[Frasen "för att minnas" finns bara i öppningen här och i en annan psalm, se Ps 38:1.]
-
2Gud (Elohim), rädda (ryck bort; lyft) mig,
    Herre (Jahveh), skynda till min hjälp!

[I parallellversen i Ps 40:14 finns ett inledande verb ratsah som översätts "Visa välvilja". Första versen är korthuggen, vilket visar på desperationen i bönen. I Ps 40:14 används Jahveh två gånger, medan här är första referensen till Gud Elohim och den andra Jahveh.]
3Må de skämmas och bli generade som står efter mitt liv (själ – hebr. nefesh).
Må de som önskar mig olycka (har sin glädje i att skada mig) vika tillbaka och bli offentligt förödmjukade.
4Må de vända tillbaka i skam,
    de som säger: "Haha, haha" (driver med mig; hebr. heach heach – ett uttryck för skadeglädje).
5Låt alla dem som söker dig fröjdas och vara glada i dig.
Låt dem som älskar din frälsning oavbrutet säga: "Låt Gud (Elohim) bli stor."
6Jag är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av dig Gud].
Gud (Elohim), skynda dig till mig,
    du är min hjälp och min befriare,
Herre (Jahveh), dröj inte!

[Psalmen börjar och slutar på samma sätt och använder samma hebreiska vokabulär i vers 1 (ezrah choch – till min hjälp skynda) och här i vers 6 omvända ordföljden (choch ezri – skynda till min hjälp). Psalmens sista ord är "dröj" (hebr. achar) som beskriver någon som går i tjära och därför blir fördröjd.]

Ords 24:8

23. Planera inte ondska
8Den som tänker ut onda planer
    får snart rykte om sig att vara ondskefull.

Ef 6:1-24

Barn och föräldrar
1[Uppfyllelsen av den helige Ande (Ef 5:18) gör att goda relationer kan bevaras mellan barn och föräldrar.]

Barn, lyd era föräldrar i Herren, för detta är rätt.
2"Hedra (värdesätt, högakta, respektera) din far och din mor."
[Citat från 2 Mos 20:12 och 5 Mos 5:16.]
Detta är det första (främsta, viktigaste) budet med ett löfte:
3"så att det går dig väl (ska gå bra för dig),
    och du får leva länge på jorden." [2 Mos 20:12; 5 Mos 5:16]
4Och fäder [föräldrar, pluralformen syftar ibland på båda föräldrarna, se Heb 11:23], reta inte upp (provocera inte) era barn [så att de rasar inombords], utan uppfostra dem i stället i Herrens disciplin (träning, tuktan) och förmaning (tillrättavisning) [så att de mognar och tränas att ta emot råd och vägledning].

[Paulus uppmanar föräldrar att inte provocera fram känslor av agg eller vrede (gr. parorgizo) hos sina barn. En förälder ska inte hyckla, agera orimligt eller falskt. Allt sådant kan krossa barnets hjärta, se Kol 3:21.]

Slavar och herrar
5[Slaveriet var utbrett i Romarriket. Vid den tiden Paulus skriver sina brev var troligtvis hälften av befolkningen slavar. I församlingen fanns slavar och välbärgade familjer som hade slavar. Ett sådant exempel är Filemon i Kolossai. I Filemonbrevet, som skrevs och skickades samtidigt med detta brev, uppmanar Paulus honom att ta emot en förrymd slav som kommit till tro. Han är inte bara en slav, utan nu också en älskad broder, se Filemon 1:16. I Kolosserbrevet, som även det skrivs samtidigt som Efesierbrevet, skriver Paulus att i den nya skapelsen finns inte längre slav eller fri, se Kol 3:11. Vad innebar det uttalandet i en församling som växte och bestod av både slavar och fria? Även om tiderna har förändrats gäller principerna i detta stycke även arbetstagare och arbetsgivare i vårt västerländska samhälle.
    Det är anmärkningsvärt att det inte finns något uttryckligt förbud mot slaveri i Bibeln. Paulus uppmanar slavar att bli fria på laglig väg om den möjligheten ges, se 1 Kor 7:21-24. Evangeliet omkullkastar inte sociala institutioner genom revolution, däremot har slaveriet avskaffats överallt där evangeliet har gått fram. Evangeliet förändrar människors hjärtan, vilket i sin tur förändrar samhället.]

Slavar (tjänare), lyd era mänskliga herrar med samma fruktan (respekt), bävan och motiv i hjärtat som ni lyder den Smorde (Messias, Kristus). [Paulus betonar skillnaden mellan mänskliga herrar och Jesus som är smord som kung över både slavar och herrar, se vers 9.]

6Var inte inställsamma ögontjänare som bara vill behaga människor,
    utan var den Smordes (Messias, Kristi) tjänare som gör Guds vilja helhjärtat.
7Arbeta villigt (med entusiasm) som tjänare,
    på samma sätt som [ni tjänar] Herren och inte bara människor,
     8medvetna om att alla som gör ett gott arbete, vare sig han är slav eller fri, får sin belöning från Herren.

[Till skillnad från det dåtida romerska idealet, där målet var att äga slavar för att själv inte behöva arbeta, har Bibeln en annan syn som värdesätter arbete, se 1 Mos 2:2-3; 2 Mos 20:9. Jesus arbetade som hantverkare, se Matt 13:55. Paulus arbetade också med sina händer som tältmakare, se Apg 18:3.
    I detta stycke finns nyckeln till hur kampen mot sociala orättvisor ska utkämpas. Det är inte genom revolution och väpnad kamp. I stället är det förvandlade hjärtan som underminerar ojämlikheten i samhället. Församlingen är unik. I detta brev riktar sig Paulus till både slavar och herrar, se vers 5 och 9. I hednatemplen och varje annan instans i samhället var det skillnad mellan slav och fri. I församlingen satt slav och herre bredvid varandra som jämlikar. Man firade gudstjänst och åt tillsammans.]

9Herrar,
    behandla era slavar på samma sätt. Sluta att hota dem (med hårda ord).
Kom ihåg att i himlen har ni båda samma Mästare, och han är inte partisk (har inga favoriter, gör inte skillnad på människor).

Bli starka i Herren
10Till sist: Bli starka (bemyndigade, berättigade, "möjliggjorda") i Herren, och i hans makts (förmågas) styrka (kraft, herravälde). [Genom att vara förenade med honom kan vi hämta kraft från hans mäktiga styrka.] 11Ta på (ikläd) er hela Guds vapenrustning [Paulus tar en soldats rustning som exempel] för att ni ska kunna (så att ni får kraft att) stå emot djävulens listiga planer (lömska knep, konster, svek, trick, bedrägerier, intriger, strategier och metoder – gr. methodeia).

[I detta brev beskrivs tre positioner. En troende sitter tillsammans med Jesus (Ef 2:6), vandrar tillsammans med andra troende (Ef 2:10; 4:1, 17; 5:2, 8, 15) och står emot den onde (Ef 6:11, 13, 14). Djävulens angreppssätt är att ljuga och bedra, och han följer samma mönster gång på gång.]

Brottningstävling i det antika Grekland, målning av den amerikanska konstnären Tom Lovell.

12För vår brottningskamp är inte mot (med) kött och blod (ordagrant: blod och kött) [människor], utan:

  1. Mot härskarna (furstarna – gr. archas).
    [Ledare från urgamla tider – troligtvis demoner av hög rang sedan Lucifers fall. Arche (sing.) har även militär anknytning och finns med i stratopedarche, som syftar på ett armébefäl (ordet förekommer i vissa handskrifter av Apg 28:16 om vaktstyrkans gruppbefäl). Verbet archo innebär att vara först i rang och att regera. Ordet ingår i chili-archos – en anförare som för befälet över en styrka på tusen man, se Joh 18:12; Apg 21:31; 22:24; 23:17.]
  2. Mot makterna (väldigheterna, auktoriteterna – gr. exousia).
    [Auktoriserade makthavare och dignitärer, syftar även på politiska och religiösa strukturer, lagar och system som ärkeledarna (gr. archas) verkar genom.]
  3. Mot världshärskarna (gr. kosmokrator) här i mörkret (detta mörkers världshärskare).
    [Ordet för världshärskare består av kratos – herravälde; utövad kraft/råstyrka (från krateo – att greppa tag i och lägga under sig) och kosmos – värld. Kosmos härrör från kosmeo vars innebörd är att ställa i ordning någonting. I förlängningen blir innebörden: "detta mörkers ordnade herravälde/utövade råstyrka". Uttrycket är också en militär term för träningsläger och kan syfta på demoner tränade för olika specifika uppgifter.]
  4. Mot ondskans andemakter i det himmelska (i de himmelska världarna) [atmosfären kring jorden, se Ef 2:2; 2 Kor 12:2].
    [Hierarkiskt uppdelad ondska och härskare över luften i olika regioner.]
[I vers 11-12 används det grekiska ordet pros sju gånger. Det har innebörden: mot, emot, till, fram till, nära intill, vid, inför och med. Prepositionen skildrar en närkamp ansikte mot ansikte mot mörkrets krafter. Johannes beskriver med samma ord hur Ordet fanns vid Guds sida i begynnelsen, se Joh 1:2. Fienden däremot, attackerar och försöker listigt närma sig för att få oss ur balans och falla. Kampen liknas vid de grekiska spelens olika brottningsgrenar där deltagarna tävlade nakna. Striden mot ondskan är en närkamp som inte kan utkämpas på avstånd. Den mest blodiga och farligaste grenen var pankration, en allkamp där alla medel var tillåtna. Djävulen skyr inga medel och tvekar inte att använda fula knep för att försöka få den troende på fall.]

Vapenrustningen
13[Under den tvååriga fångenskapen i Rom satt Paulus fastkedjad vid en romersk soldat i fyratimmarspass, se Fil 1:13-14. Paulus använder nu den romerska soldatens utrustning för att illustrera den andliga kampen varje troende står inför.]

Därför [på grund av att ni är i en andlig kamp, vers 12], ta på er (ta upp; för att bära och använda) hela Guds vapenrustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen [en period av fara, demonisk ondska eller stora frestelser], och stå upprätt [som segrare i striden] efter att ha fullgjort allt. 14Stå alltså upprätt [behåll fältet och backa inte från er position] sedan ni:
Spänt (spänt om, fäst upp) sanning [som bälte, gördel] runt höfterna.
[Ordagrant: "omgärdat era höfter med sanning" dvs. försett höfterna med ett omringande skydd av sanning – ett bälte eller en gördel som stöttade upp soldaten så att alla andra delar av rustningen också kunde brukas på rätt sätt. Att vara sann, äkta och trogen Jesus är grunden i all andlig krigföring. Hyckleri och osanning blir annars som lösa kläder och illasittande skydd som hindrar rörligheten.]
Iklätt er rättfärdighetens bröstpansar.
[Bröstpansaret skyddade hjärtat och de vitala delarna. Genom tron på Jesus får en människa ta del av Guds rättfärdighet, och är fullständigt förlåten all synd. Utan ett rent samvete blir vi paralyserade och faller offer för fiendens anklagelser.]
15Snörat [spänt fast sandaler under] fötterna med beredskap (beredvillighet, skyndsamhet, iver) som fridens evangelium [det goda budskapet om frid med Gud och människor, Guds välsignelse på alla områden, frälsning, trygghet och evigt liv efter döden] ger.
[En romersk soldats skor var gjorda av läder och metall och snörades fast. Under skorna var spikar, så att han stod stadigt. Att ha frid med Gud ger en lätthet att avancera framåt, men gör också att vi kan stå stadigt mitt i striden. Vers 14-15 är en mening i grekiskan, följd av vers 16-20 vilket visar hur dessa punkter hör ihop.]

De romerska soldaterna bildade en formation som kallades testudo för att skydda sig mot fiendens brinnande pilar. Testudo är det latinska ordet för sköldpadda och är en målande beskrivning då sköldarna tillsammans bildade ett heltäckande skal.

©Neil Carey

16Framför allt (även i betydelsen "framför de andra skydden", se vers 14-15), ta upp (lyft upp för att bära och använda) trons sköld, genom vilken ni [tillsammans] kan släcka den ondes alla brinnande pilar.
[Här hänvisas till den stora rektangulära lätt välvda stridsskölden som kallades för "dörren" (lat. scutum) och som var över en halv meter bred och mer än en meter hög. Sköldens stora mått gjorde att den omslöt hela soldaten när han kröp ihop bakom den. På samma sätt har alla kristna blivit tilldelade ett mått av tro, se Rom 12:3. Här finns även en koppling till att tron på Jesus är dörren för att bli räddad, se Joh 10:9. På sköldens framsida fanns en markering som visade vilken legion soldaten tillhörde. Trons sköld markerar tillhörighet. De romerska legionärerna kunde bilda en mur av sköldar, en "testudo" (sköldpadda) och förflytta sig i grupp utan att någon kom till skada. Rätt använd, tillsammans med andra troende, ger trons sköld ett fullständigt skydd mot fiendens alla brinnande pilar.]
17Ta emot (välkomna) frälsningens hjälm [som bevarar dina tankar och ger hopp om befrielse].
[På samma sätt som hjälmen skyddade den romerska soldatens huvud, skyddar frälsningens hjälm den troendes huvud och sinne. Hjälmen var den sista delen av rustningen som soldaten tog på sig innan strid. I 1 Thess 5:8 beskriver Paulus hjälmen som "hoppet om frälsning". Hoppet är en av tre aspekter av frälsningen. I hoppet ser den troende fram mot en dag av fullständig befrielse med en ny uppståndelsekropp, men frälsningen är också något som redan skett när den togs emot av nåd i tro, se Ef 2:5, 8. Samtidigt är frälsningen också en pågående helgelseprocess, se Fil 2:12. Samma betydelse finns i Fil 2:12 där Paulus uppmanar de troende att "arbeta" på sin frälsning och befrielse. Frälsningens hjälm har att göra med befrielse och förmågan att tänka klart.
    Ett annat ord än i vers 13 används här för "ta". Detta ord har innebörden att ta emot och välkomna som en gåva.]
Ta [också] emot (välkomna) Andens svärd, som är Guds ord.
[Svärdet (gr. machaira) är ett kortare sticksvärd som användes av infanteriet och som på latin kallades gladius. Här används inte det grekiska ordet logos för det skrivna ordet utan rhema, som är ett specifikt ord levandegjort av den helige Ande. Det är bara den del av Guds ord som vi känner till och förstår som vi kan använda för att vinna segern, se Joh 8:32. Svärdet användes både för att parera fiendens utfall och för att gå till motattack, se Matt 4:1-11.]
18[Stå fasta och ta upp hela vapenrustningen, se vers 14-17:] Genom all [slags] bön (i förtroligt bönesamtal) och vädjan (för personliga behov) [1 Tim 2:1] när ni alltid [vid varje givet tillfälle] ber i Anden, och [just] för detta syfte vakar med all uthållighet och vädjan för alla de heliga (Guds utvalda folk).

[En romersk soldat hade också spjut som ingick i utrustningen. Det är inte otroligt att Paulus nu liknar bönen vid ett spjut som kan kastas framåt och förbereda vägen. Det specifika ordet för uthållighet gr. proskarteresis förekommer endast här. Det beskriver en stark vilja att inte ge upp – seger kan endast ges i samarbete med Gud.]

19Även för mig – [be] att när jag öppnar min mun skulle ett ord (gr. logos) ges mig att i frimodighet tillkännage (kungöra, förkunna, proklamera) evangeliets mysterium [de goda nyheterna som nu är uppenbarade] 20för vilket jag är en ambassadör [högsta auktoritet som representerar ett rike i ett annat land] i kedjor (ordagrant: i kedja eller i boja – dvs. i fångenskap). Be att jag i detta skulle vara frimodig, så att jag talar som jag bör (som det anstår mig att tala).

Personliga hälsningar
21Men för att ni ska veta hur jag har det, och vad jag gör, kommer Tychikus, en älskad broder och trogen tjänare i Herren, att berätta allt för er: 22Honom skickar jag till er för just detta syfte, så ni får veta hur vi har det (våra omständigheter), och han kan glädja (uppmuntra, styrka, trösta, lätta) era hjärtan.

[Tychikus var en av Paulus trogna reskamrater och medhjälpare, se Apg 20:4; 2 Tim 4:12; Tit 3:12. Tillsammans med Tychikus finns även Onesimus. De reser strax vidare österut till Kolossai med Kolosserbrevet och Filemonbrevet, se Kol 4:7-9.]

23Frid till er syskon (bröder och systrar i tron),
    och kärlek
        med tro,
    från Gud, Fadern
        och Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus).

24Nåd (Guds oförtjänta favör) vare med er alla
    som osjälviskt utgivande älskar vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus)
    i uppriktig (ren, äkta, bestående, livslång) kärlek.

Amen (låt det bli så, det är sant).





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel