Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - måndag 28/9

Jer 14, Ef 5:1-33

Jer 14

1Herrens (Jahvehs) ord som kom till Jeremia angående torkan:

2Juda sörjer och dess portar förtvinar,
    de böjer sig ner i askan (det svarta) till
    marken, och Jerusalems rop har stigit upp.
3Deras ädla sänder sina ynglingar efter vatten,
    de kommer till brunnarna men finner inget vatten,
deras kärl återvänder tomma,
    de skäms och är förvirrade, de täcker sina huvuden.
4Marken är sprucken
    för det har inte kommit något regn i landet,
de som plöjer skäms,
    de täcker sina huvuden.
5Hinden kalvar på fältet och överger sin unge
    eftersom det inte finns något gräs.
6Och vildåsnan står på de kala höjderna [höga berg utan vegetation]
    och flämtar efter luft som en schakal,
deras ögon sviker dem
    eftersom det inte finns något bete.

7Ve, våra ögon ser i oss (vittnar mot oss),
    Herre (Jahveh), agera för ditt namns skull
för våra felsteg är många,
    vi har syndat mot dig.
8Israels hopp (hebr. miqveh),
    vår frälsare i nöden,
varför skulle du vara en främling i landet,
    som en vägfarare som går åt sidan för att stanna över natten?
9Varför skulle du vara som en överrumplad man,
    som en mäktig man som inte kan rädda?
Du, Herre (Jahveh), är i vår mitt och ditt namn är utropat över oss,
    lämna oss inte!

10Så säger Herren (Jahveh) till detta folk:

Trots det har de älskat att gå hit och dit
    och inte avstått från sina steg,
och Herren (Jahveh) ska inte ge nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa).
    Nu ska han komma ihåg deras synder
    och straffa deras överträdelser.

11Och Herren (Jahveh) sa till mig: Be inte för detta folk, för deras goda [deras välgång].
12När de fastar ska jag inte höra deras rop och när de offrar brännoffer och matoffer ska jag inte ge nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa), utan jag ska sluka dem genom svärdet och genom hungersnöd och genom pest.

13Och jag sa: "Ack, Herre Herre (Adonai Jahveh), se, profeterna säger till dem: Ni ska inte se svärdet och hungersnöd ska inte drabba er eftersom jag ska ge varaktig (stabil) fred [frid som står fast, är sanning – hebr. shalom emet] på denna plats." 14Och Herren (Jahveh) sa till mig: Profeterna profeterar lögn i mitt namn, jag sände dem inte, jag har inte befallt dem, inte talat till dem, de profeterar till er en lögnaktig syn och spådom och ting som är intet och deras egna hjärtans bedräglighet. 15Därför säger Herren (Jahveh) så om dessa profeter som profeterar i mitt namn, fast jag inte har sänt dem, de som säger att svärd och hungersnöd inte ska komma i detta land – genom svärd och hungersnöd ska dessa profeter förgås. 16Och folket till vilka de profeterar ska kastas ut på Jerusalems gator på grund av hungersnöden och svärdet, och de ska inte ha någon som begraver dem, deras hustrur och deras söner och deras döttrar, för jag ska hälla ut deras ondska över dem.

17Och du ska säga dessa ord till dem:

Låt mina ögon fälla tårar
    natt och dag och låt dem inte torka,
för jungfrun, dottern mitt folk, är bruten med ett stort brott
    med ett mycket allvarligt sår.
18Om jag vandrar ut på fältet
    ser jag de slagna med svärdet.
Och om jag går in i staden
    ser jag dem som är sjuka av hungersnöd.
Ja, eftersom även profeten och prästen
    har gått till ett land som de inte känner.

19Har du helt förskjutit Juda?
    Har din själ (hela din varelse) avskytt Sion?
Varför har du slagit oss
    så att det inte finns någon läkedom för oss?
Vi väntar (hoppas) på frid (fred; helhet på alla områden – hebr. shalom),
    men inget gott kommer
och efter en tid av helande,
    men se, terror.
20Herre (Jahveh), vi känner (är förtrogna med) vår ondska,
    våra fäders synd, för vi har syndat mot dig.
21Förakta oss inte för ditt namns skull,
    vanära inte din härlighets tron.
Kom ihåg:
    Bryt inte ditt förbund med oss.
22Finns det någon bland folkslagens de fåfänga [tomma avgudar] som kan åstadkomma regn?
    Eller kan himlarna ge regnskurar?
Är det inte du, Herre (Jahveh) vår Gud (Elohim)? Så vi väntar på (hoppas, binder oss sig samman med – hebr. qavah) dig
    för du har gjort alla dessa ting.

Ef 5:1-33

Vandra i kärlek

Det kristna livet liknas vid en vandring.

1Imitera därför Gud (var därför Guds efterföljare), som [hans] älskade barn, 2och vandra (lev) i kärlek, precis som också den Smorde (Messias, Kristus) [osjälviskt] älskade oss och utgav sig själv för oss som en offergåva och ett väldoftande offer (slaktoffer) åt Gud.

3Men
    sexuell omoral (otukt – gr. porneia)
    och all (all slags; varje form av) orenhet
    eller girighet (glupskhet; begär efter mer – och då åsyftas främst det materiella)
ska inte ens nämnas [ryktas om att det finns] bland er. Sådant passar sig inte bland de heliga [Guds utvalda folk – som är avskilt att agera annorlunda än världen].

[Den grekiska konjunktionen de (översätts: men, nu, osv.) binder ihop sammanhanget med vers 1-2 och förstärker hur själviskhet på det sexuella och materiella området är så långt ifrån ett liv i osjälvisk kärlek man kan komma. Sexuell omoral/otukt syftar på en ogift person som har sexuella relationer med andra, medan äktenskapsbrott handlar om en maka/make som är otrogen i sitt äktenskap. Här används dock sexuell omoral/otukt i en bredare mening och syftar på all sexuell orenhet. Ordet "eller" sätter girighet som en egen kategori. Både sexuell och materiell synd kommer från samma svaghet i den fallna naturen – ett omättligt habegär som uppfylls på otillåtet sätt.]

4Låt det inte heller finnas:
    fräckhet (skamlighet, obscena gester och tal),
    dåraktigt (tanklöst, lättsinnigt) tal
    och vulgära smutsiga skämt (syrlig ironi; som inte är passande).
Höj i stället er röst i tacksamhet [till Gud].

[Det är enda gången i NT dessa tre ord används. Det första ordet, gr. aischrotes, beskriver sådant som är skamligt och smutsigt och inkluderar gester osv. Det andra ordet, gr. moro-logia, som beskriver dåraktigt och lättsinnigt tal. Det tredje ordet är eu-trapelia där eu betyder "smidig/lätt" och trapelia betyder "böja/svänga". Ursprungligen beskrev det en förmåga att anpassa sig och följa med i en konversation, och var en av Aristoteles dygder. Ordet kom dock senare att användas för grova oanständiga skämt.]

5För detta kan ni vara säkra på:
    Ingen som praktiserar sexuell omoral (otukt – gr. porneia),
    ingen oren människa,
    ingen girig (med materiellt habegär) – en sådan person är en avgudadyrkare –

[Påståendet gäller främst den sista punkten där pengar och välstånd har ersatt Gud i tillbedjan, se Matt 6:24; Fil 3:19; 1 Joh 2:15, men gäller även för de två första punkterna då det skapade tillbeds i stället för Skaparen, se Rom 1:25]

har någon del i den Smordes (Messias, Kristi) och Guds rike. [Samma tre ord som nämndes i vers 3 upprepas här. Det som upptar en människas främsta längtan och önskan vid sidan av Gud är en avgud, se Matt 6:24.]

6Låt ingen bedra er med tomt prat (grundlösa argument, ursäkter) [som tonar ner allvaret med sexuell orenhet och materiellt habegär], för genom sådana synder kommer Guds vrede (straffdom) över olydnadens barn.

Vandra i ljus

En kristen är kallad att vara ljus i en mörk värld.

7Delta därför inte (var därför inte delaktiga tillsammans) med dem [låt er inte associeras med dem och deras livsstil, inte heller genom hur ni talar, se vers 6]. 8Förut (tidigare) var ni ju mörker, men nu är ni [nu sprider ni tillsammans] ljus [singular] i Herren.

Vandra [lev då alltid aktivt] som ljusets barn 9för (eftersom) ljusets frukt [singular, se även Gal 5:22-23] är
    varje form av godhet,
    rättfärdighet
    och sanning.

10Pröva [undersök kontinuerligt, acceptera och samtyck till] vad som är välbehagligt för Herren [det som är gott, rätt och riktigt och som gläder honom]. 11Och ha inte del i (gemenskap med; delta inte gemensamt med) [identifiera er inte med – gr. synkoinoneite] mörkrets ofruktbara gärningar, utan exponera (motbevisa, bemöt, tillrättavisa, kullkasta) hellre [visa dem som ligger bakom dessa gärningar på felaktigheter i stället], 12för vad som i hemlighet sker [gr. kruphe – vad som i skymundan försiggår] under dem [dessa människors auktoritet; ordagrant: "för de saker som i hemlighet sker under deras"] är det till och med skamligt att tala om. [Det grekiska adverbet kruphe kommer från verbet krupto att dölja/gömma.] 13Men alla [dessa] saker som exponeras (motbevisas) [se vers 11] blir synliga (uppenbaras; visar sig) under ljuset [kommer fram under ljusets auktoritet; ordagrant "under ljusets"], för allt det som blir synligt (uppenbarat) är ljus. 14Därför säger han [det är av den anledningen som det heter]:
Vakna du som sover!
Och stå upp från de döda,
    så ska den Smorde (Messias, Kristus) lysa över dig.
[Fritt citerat från Jes 26:19; 60:1-2. Strofen kan vara tagen från en tidig hymn.]
Vandra i vishet

Människor observerar hur de kristna lever sina liv. Därför uppmanar Paulus de troende att vandra i vishet, fyllda av Anden.

15Var alltså noggranna med (se därför exakt till) hur ni vandrar [reflektera, överväg noga konsekvenserna av hur ni uppför er, särskilt bland de utomstående] – inte som ovisa utan som visa. 16Ta väl vara på (gör det bästa möjliga av; ordagrant "köp tillbaka") varje tillfälle, för dagarna är onda [fyllda av hårt arbete, problem, stress, möda och smärta].

[Samma tanke uttrycks nästan ordagrant i Kol 4:5. Där uttrycker Paulus också i klartext att det gäller att ta vara på varje tillfälle i mötet med utomstående.]

17Var därför inte oförståndiga (tanklösa, dåraktiga; utan insikt/perspektiv) [handla inte ologiskt, förhastat och oförsiktigt, se Luk 11:40], utan förstå [reflektera strukturerat och lägg ihop alla fakta så att ni kommer fram till] vad som är Guds vilja (önskan). 18Och drick er inte berusade (var inte druckna/fulla) av vin, för det leder till omåttlighet [ordagrant: "ofrälsthet" – gr. asotia (motsatsen till frälsning – gr. soteria); dvs. ett destruktivt och utsvävande liv utan räddning och beskydd]. Låt er i stället uppfyllas av (fyllas med) Anden [den helige Ande].

Sång, musik, tacksamhet och underordnande är ett resultat av att vara fylld av Anden.

19Tala ständigt till varandra med:
    psalmer [från Psaltaren, men även andra bibelböcker],
    hymner [mänskligt komponerade lovsånger]
    och andliga sånger [generell term – kan också syfta på sång i anden, se 1 Kor 14:15].

Sjung (prisa) och spela (slå an strängar)
    av hela ert hjärta till Herren.
    [All musik i församlingen har sin källa i hjärtat och är riktad till Herren, se även Kol 3:16.]

20Tacka ständigt Gud Fadern för allt,
    i vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) namn.

21Underordna er (inta en frivillig position av samarbete med) varandra [inte i människofruktan utan]
    i vördnad (fruktan) för den Smorde (Messias, Kristus).

[Fyra grekiska particip – tala, sjung/spela, tacka, underordna – hör till verbet "bli fylld" i vers 18. Sång och musik har en stor plats, men även tacksamhet och ömsesidigt underordnande karaktäriserar en andefylld kristen.]


Underordna er varandra – men först och främst Herren (5:22-6:9)

Hustrur och män
22[Att vandra värdigt kallelsen, se Ef 4:1, påverkar alla områden, och det börjar i de närmaste relationerna. Paulus tar nu ett exempel från ett kristet hushåll. En familj i Romarriket var stor. I hushållet fanns inte bara föräldrar och deras barn, utan också vuxna barn, deras makar, mor- och farföräldrar och ibland även slavar. Det fanns olika typer av slavar. Utifrån sammanhanget syftar detta på slavar som fungerade som tjänstefolk. De skötte om hushåll, barn och mark. I en kultur där hustrur, barn och slavar ansågs vara ägodelar visar evangeliet på varje människas unika värde. Hustrun tilltalas som en jämlike och slavar ska behandlas rättvist.
    Denna vers har inget eget verb i grekiskan, det är underförstått utifrån föregående vers 21. Samtidigt som ett nytt stycke inleds är det tydligt kopplat med att vara fylld av Ande och ett ömsesidigt frivilligt underordnande från alla parter.]

Hustrur, underordna er (inta en frivillig position av samarbete med) era män,
    på samma sätt som de underordnar sig Herren.
23För en man är sin hustrus huvud,
    på samma sätt som den Smorde (Messias, Kristus) är församlingens huvud,
    han som beskyddar (bevarar, räddar) sin kropp [församlingen].
24Ja, som församlingen underordnar sig (intar en frivillig position av samarbete med) den Smorde (Messias, Kristus),
    så ska hustrurna också i allt underordna sig (inta en frivillig position av samarbete med) sina män.

25Män [gifta män], älska [osjälviskt och utgivande] era hustrur, på samma sätt som den Smorde (Messias, Kristus) [osjälviskt] älskat församlingen och utgivit (överlämnat) sig själv för henne.
26[Vers 26 och 27 är symmetriskt strukturerade i en form som kallas kiasm. Detta innebär att temat i första raden hör ihop med temat i den sista, temat i andra raden med näst sista osv. I en kiasm återkommer ofta ord och fraser. "Helga" i vers 26 hör ihop med sista radens "helig" i vers 27 och frasen "renat med vatten" hör ihop med "utan fläck". Det centrala budskapet är att Jesus är brudgum och församlingen hans brud. Strukturen och placeringen visar att det inte är äktenskapet som är en bild som appliceras på Jesus och församlingen. I stället är Jesus och församlingen förebilden och prototypen för äktenskapet.]

Han gjorde det för att helga (avskilja) den [församlingen] för Gud,
sedan han renat den med vatten, i kraft av ordet.
27Han gjorde det för att presentera församlingen bredvid sig själv i härlighet [som sin brud],
utan fläck, skrynkla eller något sådant,
helt helig och utan någon defekt.
28Det är så männen ska [osjälviskt och utgivande] älska sina hustrur
    – som sina egna kroppar.
Den som älskar sin egen hustru älskar sig själv.
     29För ingen har någonsin hatat sin egen kropp (sitt eget kött),
    utan tar i stället hand om och sköter om den.
Så gör den Smorde (Messias, Kristus) med församlingen,
     30eftersom vi är delar av hans kropp.

31Av den anledningen ska en man lämna sin far och mor (beroendet av dem)
    och vara förenad med (hålla sig till) sin hustru, och de två ska bli ett kött.

[Citat från 1 Mos 2:24. I äktenskapet skapas inte bara något nytt. Paret "lämnar" sitt beroende till föräldrar för att "hålla sig till varandra" och skapa en ny familj. Därför är äktenskapet inte bara en privat angelägenhet utan något som också involverar omgivningen. Ceremonier, ringar och löften inför vittnen är viktiga beståndsdelar i ett bröllop.]
32Detta mysterium är stort (här finns en djup sanning som nu är uppenbarad), och då talar jag om [relationen mellan] den Smorde (Messias, Kristus) och församlingen. [I Höga Visan beskrivs och uppenbaras mer av detta mysterium.]
33Hur som helst [låt oss inte gå in på detta mer, utan gå tillbaka till relationen mellan make och maka]. Varje man ska älska sin hustru på detta sätt [osjälviskt och utgivande, på samma sätt som Jesus älskar sin församling, se vers 25], som sig själv, så får han se att hustrun kommer att respektera (uppskatta, värdesätta, högakta) sin man. [1 Pet 3:2]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)