Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Parallell - söndag 28/9

Neh 11-13 ,Ps 126

Neh 11-13

Namn
1[Detta kapitel ger lösningen på problemet i Neh 7:1-4 där det inte fanns tillräckligt med människor som bodde i Jerusalem för att beskydda staden. Folket hade tidigare (Neh 10:37) lovat att ge tionde av sin inkomst till Herrens tjänst, nu ger man även tionde av sig själva.]

Folkets furstar bodde i Jerusalem. Det övriga folket kastade lott för att på så sätt var tionde man skulle utses att bo i Jerusalem, den heliga staden, medan nio tiondelar skulle bo i de andra städerna. 2Folket välsignade alla som frivilligt bosatte sig i Jerusalem. 3Detta är de huvudmän i provinsen som bodde i Jerusalem. Men i Juda städer bodde var och en i den stad där han hade sin ärvda besittning: vanliga israeliter, präster, leviter och tempeltjänare, likaså ättlingarna till Salomos tjänare. 4I Jerusalem bodde en del av Juda barn och en del av Benjamins barn. [Man beräknar att 4 800–8 000 personer bodde i Jerusalem vid den här tiden. Uppräkningen här liknar den i 1 Krön 9.]

Av Juda barn: Ataja, son till Ussia, son till Sakarja, son till Amarja, son till Shefatja, son till Mahalalel, av Perets barn, 5Maaseja, son till Baroch, son till Kol-Hose, son till Hasaja, son till Adaja, son till Jojarib, son till Sakarja, shilonitens son. 6Perets barn (ättlingar) som bodde i Jerusalem utgjorde tillsammans 468 vapenföra män.

7Dessa var Benjamins barn: Sallu, son till Meshullam, son till Joed, son till Pedaja, son till Kolaja, son till Maaseja, son till Itiel, son till Jeshajah [inte profeten Jesaja], 8och närmast efter honom Gabbaj och Sallaj, 928. 9Joel, Sikris son, var ledare för dem, och Juda, Hassenuas son, var den andre i befälet över staden.

10Av prästerna: Jedaja, Jojaribs son, Jakin, 11Seraja, son till Hilkia (hebr. Chilqijaho), son till Meshullam, son till Tsadoq, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus, 12och deras bröder, som utförde arbetena i huset, 822. Vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pelaja, son till Amsi, son till Sakarja, son till Pashur, son till Malkijah, 13och hans bröder, huvudmän för familjer, 242. Vidare Amassaj, son till Asarel, son till Asaj, son till Meshillemot, son till Immer, 14och deras bröder, tappra och kraftfulla män, 128. Ledare för dem var Sabdiel, Haggedolims son.

15Av leviterna: Shemaja, son till Hashub, son till Asrikam, son till Hashabja, son till Bunni, 16och Shabbetaj och Josabad, som hade uppsikten över de yttre arbetena vid Guds hus och hörde till leviternas huvudmän, 17vidare Mattanja, son till Mika, son till Sabdi, son till Asaf, sångledaren som vid bönen tog upp lovsången, Bakbukja, den av hans bröder som var närmast efter honom, och Abda, son till Shammua, son till Galal, son till Jedutun. 18Leviterna i den heliga staden utgjorde tillsammans 284.

19Dörrvakterna, Ackub, Talmon och deras bröder, som höll vakt vid portarna, var 172.

20De övriga israeliterna, prästerna och leviterna bodde i alla de andra städerna i Juda, var och en i sin arvedel. 21Men tempeltjänarna bodde på Ofel [i början på sluttningen på det berg där templet låg], och Siha och Gishpa hade uppsikten över tempeltjänarna. 22Ledare bland leviterna i Jerusalem vid arbetena i Guds hus var Ussi, son till Bani, son till Hashabja, son till Mattanja, son till Mika, av Asafs barn, sångarna. 23En kunglig förordning [troligtvis av Artachshastas, se Neh 2:1] var utfärdad angående dem, och en bestämd ordning var för varje dag fastställd för sångarna. 24Petachja, Meshesabels son, av Judas son Zerachs barn, var kungens högra hand i varje sak som rörde folket.

Byarna runt Jerusalem
25I byarna [utan ringmur] med tillhörande åkrar bodde också en del av Juda barn: I Kirjat-Arba med [tillhörande] dotterorter [ordagrant: döttrar, se även vers 27, 28, 30 och 31], i Dibon med [tillhörande] dotterorter, i Jekabseel med sina byar, 26vidare i Jeshua, Molada, Beit-Pelet 27och Hasar-Shual, och i Beer-Sheva med [tillhörande] dotterorter, 28Tsiklag och i Mekona med [tillhörande] dotterorter, 29En-Rimmon, Tsorah, Jarmot, 30Sanoa, Adullam med sina byar, i Lachish med dess åkrar, i Azeka med [tillhörande] dotterorter. De slog sig ner från Beer-Sheva ända till Hinnoms dal.

[Arkeologiska fynd i Azeka bekräftar att staden återuppbyggdes efter assyriernas förstörelse 701 f.Kr.]

31Benjamins barn hade sina boningsorter från Geva: i Mikmas och Aja, likaså i Betel med [tillhörande] dotterorter, 32i Anatot, Nov [troligtvis strax nordost om Jerusalem på berget Scopus], Ananja, 33Hasor, Rama, Gittajim, 34Chadid, Tsevoim, Nevallat, 35Lod, Ono och Timmermansdalen.

36Av leviterna blev några avdelningar från Juda räknade till Benjamin.

Präster och leviter


Präster och leviter på Serubbabels tid
1Dessa var de präster och leviter som drog upp med Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua. [Prästerna var:]
Seraja, Jeremia, Esra,
2Amarja, Malluk, Hattush,
3Shekanja, Rehum, Meremot,
4Iddo, Ginnetoj, Avijah,
5Mijamin, Maadja, Bilgah,
6Shemaja, Jojarib, Jedaja,
7Sallu, Amok, Hilkia (hebr. Chilqijaho) och Jedaja.
Dessa var huvudmän för prästerna och för sina bröder i Jeshuas tid.

8Leviterna var:
Jeshua [nämns även i Esra 2:40], Binnoj, Kadmiel [nämns även i Esra 2:40], Sherebja, Juda och Mattanja, som med sina bröder ledde tacksägelsen (lovsången), 9vidare Bakbukja och Unni, deras bröder, som hade sina platser mitt emot dem under tjänstgöringen.
[I 1 Krön 15:16-24 finns mer detaljer kring hur sången och musiken i templet var organiserad. Det fanns troligtvis lika många kvinnor som män i kören, se Esra 2:65.]

Överstepräster
10[Översteprästen] Jeshua blev far till Jojakim,
    Jojakim blev far till Eljashib,
    Eljashib blev far till Jojada,
     11Jojada blev far till Jonatan
    och Jonatan blev far till Jaddua.



Präster under Jojakims dagar
12I Jojakims tid var huvudmännen för prästernas familjer följande:
för Seraja: Meraja,
för Jeremia: Hananja,
13för Esra: Meshullam,
för Amarja: Johanan,
14för Meliku: Jonatan,
för Shebanja: Josef,
15för Harim: Adna,
för Merajot: Helkaj,
16för Iddo: [profeten] Sakarja [Esra 5:1],
för Ginneton: Meshullam,
17för Avijah [1 Krön 24:10; Luk 1:5]: Sikri,
för Minjamin och för Moadja: Piltaj,
18för Bilgah: Shammua,
för Shemaja: Jonatan,
19för Jojarib: Mattenaj,
för Jedaja: Ussi,
20för Sallaj: Kallaj,
för Amok: Ever,
21för Hilkia (hebr. Chilqijaho): Hashabja,
för Jedaja: Netanel.
22I Eljashibs, Jojadas, Jochanans och Jadduas tid blev huvudmännen för leviternas familjer upptecknade, likaså prästerna, under persern Darejaveshs regering. [Detta syftar troligtvis på Darius den Store 522-486 f.Kr. eller Darius II, som regerade 424-404 f.Kr.] 23Huvudmännen för Levi barns familjer är upptecknade i Krönikeboken [1 Krön 9] ända till Johanans, Eljashibs sons tid. [Han var överstepräst i Jerusalem och omnämns i ett brev från egyptiska Elefantine daterat till 408 f.Kr., se även Jer 44:1.]
     24Leviternas huvudmän var Hashabja, Sherebja och Jeshua, Kadmiels son, och deras bröder, som stod mitt emot dem för att växelvis lova och tacka, så som gudsmannen David hade befallt. [Denna form där en ledare först sjunger en fras som sedan församlingen/kören svarar på kallas antifonal, se t.ex. Ps 136. Titeln "gudsmannen" används bara här och i 2 Krön 8:14 om David och då alltid i samband med hur lovsången organiseras.]
     25Mattanja, Bakbukja, Obadja, Meshullam, Talmon och Ackub var dörrvakter och höll vakt över förrådshusen vid portarna. 26Dessa levde i Jojakims, Jeshuas sons, Josadaks sons, tid och i ståthållaren Nehemjas och prästen Esras, den skriftlärdes, tid.

Nehemja samlar folket – muren invigs
27När Jerusalems mur skulle invigas, sökte man upp leviterna överallt där de bodde och förde dem till Jerusalem för att hålla invigningshögtid och glädjehögtid under tacksägelse och sång, med cymbaler, lyror och harpor. 28Då samlades sångarnas söner från trakten omkring Jerusalem och från netofatiternas byar, 29från Beit-Haggilgal och från markerna kring Geva och Asmavet, för sångarna hade byggt sig byar runt omkring Jerusalem. 30Prästerna och leviterna renade sig och renade sedan folket, portarna och muren.
     31Jag lät Juda furstar stiga upp på muren. Därefter ordnade jag två stora lovsångskörer. Den ena gick till höger ovanpå muren fram till Dyngporten. 32Bakom dem följde Hoshaja och ena hälften av Juda furstar, 33samt Asarja, Esra och Meshullam, 34Juda, Benjamin, Shemaja och Jeremia 35och några av prästernas söner med trumpeter, vidare Sakarja, son till Jonatan, son till Shemaja, son till Mattanja, son till Mikaja, son till Sackur, son till Asaf, 36och hans bröder Shemaja, Asarel, Milalaj, Gilalaj, Maaj, Netanel och Juda samt Hanani med gudsmannen Davids musikinstrument. Esra, den skriftlärde, gick framför dem. 37De gick över Källporten och rakt fram uppför trapporna till Davids stad, på trappan i muren ovanför Davids hus, ända fram till Vattenporten mot öster.
     38Efter den andra lovsångskören, som gick åt motsatt håll, följde jag med den andra hälften av folket, ovanpå muren, upp genom Ugnstornet ("tornet med ugnarna" – hebr. migdal ha-tanurim) ända till Breda muren, 39vidare över Efraimsporten, Gamla porten och Fiskporten [i norr där fisk från bl.a. Tyros importerades, se 2 Krön 33:14; Neh 3:3; Sef 1:10] och genom Chananels torn ("Guds-favör-torn" – hebr. migdal chananel) och "De hundras torn" (Meahtornet – hebr. migdal ha-meat) [Neh 3:1], ända fram till Fårporten; och de stannade vid Fängelseporten.
     40Sedan stannade de båda lovsångskörerna vid Guds hus, och även jag och ena hälften av föreståndarna tillsammans med mig, 41samt prästerna Eljaqim, Maaseja, Minjamin, Mikaja, Eljoenaj, Sakarja och Hananja, med trumpeterna, 42och Maaseja, Shemaja, Elazar, Ussi, Johanan, Malkijah, Elam och Eser. Sångarna sjöng under Jisrajas ledning. 43På den dagen bar de fram stora offer och gladde sig, för Gud hade gett dem stor glädje. Också kvinnorna och barnen gladde sig, och glädjen från Jerusalem hördes vida omkring.

44Vid samma tid tillsattes män som skulle förestå förrådskamrarna där offergåvor, förstlingsfrukter och tionden lades ner. Från stadens åkrar skulle de samla in det som enligt undervisningen (hebr. Torah) tillföll prästerna och leviterna. Det rådde glädje i Juda över prästerna och leviterna som gjorde tjänst. 45De iakttog vad som var att iaktta vid gudstjänsten och vid reningarna, och även sångarna och dörrvakterna utförde sin tjänst så som David och hans son Salomo hade befallt. 46Redan för länge sedan, på Davids och Asafs tid [som skrivit många av psaltarpsalmerna, se 1 Krön 16:5; 25:2], fanns nämligen ledare för sångarna, och man sjöng lovsånger och tacksägelsesånger till Gud (Elohim). 47Under Serubbabels och Nehemjas tid gav hela Israel till sångarna och dörrvakterna vad dessa för varje dag skulle ha. Man gav till leviterna deras helgade andel, och leviterna gav till Arons söner deras helgade andel.

Reformer
1Den dagen läste man ur Moses bok för folket. Där fann man skrivet [5 Mos 23:3-6] att ingen ammonit eller moabit någonsin skulle få komma in i Guds församling, 2för de hade inte mött Israels barn med mat och dryck utan hade lejt Bileam mot dem för att förbanna dem [4 Mos 22-24]. Men vår Gud vände förbannelsen till välsignelse. 3När de hade hört undervisningen (hebr. Torah), avskilde de alla blandfolk (icke-judar) från Israel.

[Ingen speciell högtid anges, så detta var troligtvis den vanliga veckoliga läsningen av Moseböckerna. Under ett års tid läser man igenom alla de fem Moseböckerna, och nu hade man kommit till slutet på Femte Moseboken.]

4En tid dessförinnan hade prästen Eljashib, en som var nära (en vän, släkting eller vänligt inställd) till Tobia (hebr. Tovijaho), blivit utsedd att förestå kamrarna i vår Guds hus. [Tobia var en ammonit som var gift med en judisk kvinna, se Neh 6:17-19. Han introduceras i Neh 2:10 och motarbetade Nehemja.] 5Han hade inrett ett stort rum åt Tobia, där man tidigare brukade lägga matoffret, rökelsen och kärlen och det tionde av säd, vin och olja som var bestämt åt leviterna, sångarna och dörrvakterna, likaså offergåvan till prästerna.
     6Medan allt detta hände befann jag mig inte i Jerusalem, för i Babels kung Artaxerxes (hebr. Artachshasta) 32:a regeringsår [omkring 433 f.Kr.] hade jag återvänt till kungen. Men efter en tid bad jag kungen om tillstånd 7och reste tillbaka till Jerusalem. Där fick jag veta allt det onda som Eljashib hade gjort för Tobias skull, då han hade inrett ett rum åt honom i förgårdarna till Guds hus. 8Jag tog mycket illa vid mig och lät kasta ut allt Tobias bohag ur rummet. 9Därefter befallde jag att rummen skulle renas, och ställde sedan åter in kärlen där i Guds hus, och matoffret och rökelsen.
     10Jag fick också veta att man inte hade gett leviterna deras andel. Leviterna och sångarna hade därför återvänt var och en till sina åkrar i stället för att sköta sin tjänst. 11Jag förebrådde föreståndarna och sa: "Varför har Guds hus blivit försummat?" Jag hämtade tillbaka dem och lät dem inställa sig på sina platser.
     12Hela Juda förde fram sitt tionde av säd, vin och olja till förrådshusen. 13Jag satte prästen Shelemja och Tsadoq, den skriftlärde, och Pedaja, en av leviterna, till förvaltare över förrådshusen och gav dem som hjälp Hanan, son till Sackur, son till Mattanja. För dessa betraktades som pålitliga, och de skulle nu ha hand om utdelningen åt sina bröder.

14Tänk därför på mig, min Gud, och utplåna inte vad jag av kärlek har gjort för min Guds hus och för tjänstgöringen där.

15Vid samma tid såg jag i Juda hur man trampade vinpressarna på sabbaten och tog hem säd som man lastade på åsnor, likaså vin, druvor och fikon och allt möjligt som kunde bäras och förde det till Jerusalem på sabbatsdagen. Jag varnade dem när de sålde sina varor. 16Tyrierna som vistades där förde in fisk och alla slags varor och sålde dem på sabbaten till judarna och i Jerusalem. 17Då förebrådde jag stormännen i Juda och sa till dem: "Hur kan ni handla så illa och vanhelga sabbatsdagen? 18Var det inte för att era fäder gjorde sådant som vår Gud lät alla dessa olyckor komma över oss och denna stad? Och nu drar ni ännu mer vrede över Israel genom att vanhelga sabbaten!"
     19Så snart det började bli mörkt i Jerusalems portar före sabbaten, befallde jag att man skulle stänga portarna och att de inte skulle öppnas förrän efter sabbaten. Jag ställde några av mina tjänare på vakt vid portarna för att inga varor skulle kunna föras in på sabbatsdagen. 20Då stannade köpmän och försäljare av alla slags varor utanför Jerusalem över natten, och det både en och två gånger. 21Men jag varnade dem och sa till dem: "Varför övernattar ni framför muren? Om ni gör så en gång till, ska jag låta min hand straffa er." Från den dagen kom de inte mer på sabbaten. 22Jag befallde leviterna att de skulle rena sig och komma för att hålla vakt vid portarna, så att sabbaten kunde hållas helig.

Tänk också därför på mig, min Gud, och förbarma dig över mig efter din stora godhet.

23På den tiden såg jag också judiska män som hade tagit till sig ashdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor. 24Hälften av deras barn talade ashdoditiska eller de andra folkens språk [arameiska och kanaaneiska], och de kunde inte tala judarnas språk [hebreiska]. 25Då förebrådde jag dem detta och förbannade dem, och några slog jag och drog i håret. Jag lät dem lova med ed vid Gud och sa: "Ni ska inte ge era döttrar åt deras söner, och inte ta deras döttrar till hustrur åt era söner eller åt er själva. 26Var det inte just så som Israels kung Salomo syndade? Bland de många hednafolken fanns ingen kung som han, och han var älskad av sin Gud, och Gud satte honom till kung över hela Israel. Men också honom förförde de främmande kvinnorna till synd. 27Och nu hör vi om er att ni har gjort detta stora onda och varit otrogna mot vår Gud genom att gifta er med främmande kvinnor!"
     28En son till Jojada, översteprästen Eljashibs son, var svärson till horoniten Sanballat. Honom drev jag bort från mig.

29Tänk på dem, min Gud, för de har fläckat ner prästämbetet och prästämbetets och leviternas förbund!

30Så renade jag folket från allt främmande och fastställde vad prästerna [Mal 1:6-2:1] och leviterna skulle iaktta, var och en i sin uppgift, 31hur vedoffret och förstlingsgåvorna skulle avlämnas på bestämda tider och angående förstlingsgåvorna.

Tänk på detta, min Gud, mig till godo!

Ps 126

Psalm 126 – Ge oss liv på nytt

Detta är den sjunde av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Psalmen inleds med minnet av vad Gud har gjort och den glädje det gett upphov till. Utifrån den ansatsen formas en gemensam bön att Gud på nytt ska visa sin kraft och vända sorgen till glädje. Psalmen kopplas ofta ihop med Ps 137 – som inleder den babyloniska fångenskapen. Denna psalm beskriver troligtvis slutet på denna period.

Författare: Okänd, ett förslag är Esra.

Struktur: Psalmen har 48 ord (förutom inledningen), se Ps 48; 126. Ordet "för tillbaka" (hebr. shov) används i vers 1 och 4.

1. Förtröstan, vers 1-3
2. Vädjan, vers 4
3. Lovprisning, vers 5-6

1En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
-


Tidigare glädje
När Herren (Jahveh) förde tillbaka Sions fångar ...
    det var som om vi drömde (det kändes helt overkligt; vi kunde knappt tro att det var sant).

[Syftar troligtvis på återtåget från exilen, se 2 Krön 36:22-23; Esra 1. Verbroten för att drömma (hebr. chalam) har även betydelsen "att vara stark; bli stark".]

Israels premiärminister reciterade Psalm 126 vid undertecknandet av fredsavtalet med Egypten 1978. På bilden: Menachem Begin, Jimmy Carter och Anwar Sadat under förhandlingarna i Camp David.

2 Då fylldes vår mun med skratt,
    och vår tunga med jubel (höga triumferande glädjerop).

Då sa man bland hednafolken:
    "Herren (Jahveh) har gjort stora ting med dem!"
3Herren (Jahveh) har gjort något stort med oss;
    vi är glada.

Vädjan
4För tillbaka våra fångar, Herre (Jahveh),
    på samma sätt som strömmarna i Negev [öknen i söder].

[Fårorna i Negevöknen i södra Israel är torra större delen av året, men fylls plötsligt med strömmande vatten under några få timmar när vinterfloden kommer.]

Från sorg till glädje
5[Vers 5 formar en kiasm där kontrasten mellan tårar och jubel står centralt inramad av verben för att så och skörda. Hebreiska prepositionen bet (i) betonar hur både sorgen och glädjen involverar hela personen – de sår och skördar inte med tårar och jubel, utan i tårar och jubel.]

De som sår
    i tårar –
    i jubel (höga triumferande glädjerop)
ska de skörda. [Matt 5:4]

6Den som går ut [går fram och tillbaka] gråtande (under sorg),
    bärande på sitt [dyrbara, sista] utsäde –
han ska [utan tvekan] återvända med jubel (höga triumferande glädjerop),
    bärande på sina kärvar. [Han ska få bärga in en rikligt välsignad skörd!]

[Under sådden var man helt beroende av regn. Rädsla och oro för torka eller angrepp av skadedjur kunde göra att man sådde sin säd under gråt – särskilt om det varit ett dåligt år innan. Om utsädet var det sista man hade kvar, var man helt beroende av en god kommande skörd. Israels folk fick utstå svåra tider, men man väntade på att Guds löften skulle uppfyllas. Psalmisten är helt säker på att det kommer en tid av glädje och fröjderop.]






Igår

Planer

Stäng  


Parallell