Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - tisdag 29/9

Jer 15, Ef 6:1-24

Jer 15

1Och Herren (Jahveh) sa till mig [Jeremia]: Trots att Mose och Samuel stod inför mitt ansikte, kan inte min själ vara vänd mot detta folk, kasta bort dem från mitt ansikte och låt dem vandra iväg. 2Och det ska ske när de säger till dig: Vart ska vi vandra iväg? Då ska du säga till dem: Så säger Herren (Jahveh):
De som är ämnade för död till döden
    och de som är ämnade för svärd till svärdet
    och de som är ämnade för hungersnöd till hungersnöden
    och de som är ämnade för fångenskap till fångenskapen.
3Och jag ska utse över dem fyra sorter, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh):
    Svärdet till att slå,
    hundarna till att släpa och
    himlarnas fåglar och markens djur till att sluka och till att fördärva.
4Och jag ska göra dem till en skräck bland alla jordens kungariken, på grund av Manasse, Hiskias (hebr. Chizqijahos) son, Juda kung, för det som han gjorde i Jerusalem.

5[Herren ropade till mig:]
För vem ska ha medlidande med dig, Jerusalem?
Eller vem ska begråta dig?
Eller vem ska gå undan för att söka din välfärd?
6Du själv har förskjutit mig,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
du har vänt mig ryggen,
    därför sträcker jag ut min hand mot dig och förgör dig.
Jag är uttröttad av tröstande (att ömka, tycka synd om, ha medlidande).


7[Herren beskriver nu för Jeremia (se vers 1) vad han ska göra med folket:]
Så jag blåste på (spred runt) dem med en vind (hebr. zara mizre)
    i landets portar,
jag lät dem drabbas av missfall (berövade dem deras barn),
    jag fördärvade mitt folk då de inte återvände från sina vägar.
8Deras änkor blev inför mig fler
    än havets sand [en ironisk hänvisning till 1 Mos 22:17; 32:12; 41:49],
jag för över dem (lät komma över dem), mot de unga männens mor,
    en fördärvare mitt på dagen [då en attack är minst väntad, se Jer 6:4],
jag låter ångest och terror (plötslig skräck – hebr. behalah)
    komma över henne plötsligt.
9Hon som har burit sju [barn – en stor familj] tynade bort,
    hennes själ slokade,
hennes sol har gått ned medan det ännu är dag,
    hon skäms och är förvirrad
och återstoden av dem [folket] ska jag ge till svärdet
    inför deras fiender,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

10[Jeremias klagan:]
Ve mig, min mor, att du har fött mig,
    en kivets man och en tvistens man till hela jorden!
Jag har inte lånat ut
    och ingen har gett lån till mig,
likväl förbannar (tar lätt på – hebr. klal) mig varenda en av dem.

11Herren (Jahveh) sa:

Om jag inte skulle frigöra dig till gott,
    om jag inte skulle få fienden att vädja till dig i ondskans tid, i nödens tid.
12Kan man [en människa, kanske syftar det på Jeremia] bryta sönder järn,
    järn från norr [kan syfta på en fiende från norr, se Jer 1:14; 4:6; 6:1; 13:20], eller koppar?
13Din styrka och dina skatter
    ska jag ge till byte utan pris,
för alla dina överträdelser
    inom alla dina gränser.
14Och jag ska låta dig gå över med dina fiender
    till ett land som du inte känner,
eftersom en eld har tänts i mina näsborrar
    som ska brinna över dig.

15Du vet, Herre (Jahveh),
    kom ihåg mig och tänk på mig
    och hämnas mig för mina förföljare,
ta inte bort mig, för du är långmodig.
    Vet att för din skull har jag lidit hån.
16Dina ord var funna och jag åt dem
    och dina ord var för mig en glädje och mitt hjärtas fröjd,
eftersom ditt namn var utropat över mig,
    Herre, Härskarornas Gud (Jahveh, Sebaot Elohim).
17Jag har inte suttit i skrattande sällskap [hebr. sochaq betyder främst att skratta, le och roa sig, men kan även användas negativt om att håna/raljera],
    jublade (dansade, triumferade) inte med dem.
Jag satt ensam på grund av din hand,
    för du har fyllt mig med vrede (irritation).
18Varför är min smärta oändlig
    och mitt sår oläkligt, så att det vägrar att låta sig helas?
Vill du verkligen vara för mig som en sinande (bedräglig) bäck,
    som vatten man inte kan lita på? [Job 6:15]

[Bilden som målas upp är ett ökenlandskap med en uttorkad flodbädd (en wadi) som bara undantagsvis blir vattenfylld efter ett kraftigt regn i de intilliggande bergslandskapen.]

19Därför säger Herren (Jahveh) så:

Om du vänder om, så för jag dig tillbaka,
    ska du stå inför mig.
Och om du för fram det dyrbara från det värdelösa
    ska du bli som min mun.
Låt dem återvända till dig [de ska lyssna på dig],
    men du ska inte återvända till dem [bli som dem].
20Och för detta folk
    ska jag göra dig till en befäst kopparmur,
och de ska strida mot dig
    men de ska inte segra över dig,
för jag är med dig och räddar dig
    och befriar dig,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

21Och jag ska befria dig från den ondes hand
    och jag ska återlösa dig från tyrannens hand.

Ef 6:1-24

Barn och föräldrar
1[Uppfyllelsen av den helige Ande (Ef 5:18) gör att goda relationer kan bevaras mellan barn och föräldrar.]

Barn, lyd era föräldrar i Herren, för detta är rätt.
2"Hedra (värdesätt, högakta, respektera) din far och din mor."
[Citat från 2 Mos 20:12 och 5 Mos 5:16.]

Detta är det första (främsta, viktigaste) budet med ett löfte:
3"så att det går dig väl (ska gå bra för dig),
    och du får leva länge på jorden." [2 Mos 20:12; 5 Mos 5:16]

4Och fäder [föräldrar, pluralformen syftar ibland på båda föräldrarna, se Heb 11:23], reta inte upp (provocera inte) era barn [så att de rasar inombords], utan uppfostra dem i stället i Herrens disciplin (träning, tuktan) och förmaning (tillrättavisning) [så att de mognar och tränas att ta emot råd och vägledning].

[Paulus uppmanar föräldrar att inte provocera fram känslor av agg eller vrede (gr. parorgizo) hos sina barn. En förälder ska inte hyckla, agera orimligt eller falskt. Allt sådant kan krossa barnets hjärta, se Kol 3:21.]

Slavar och herrar
5[Slaveriet var utbrett i Romarriket. Vid den tiden Paulus skriver sina brev var troligtvis hälften av befolkningen slavar. I församlingen fanns slavar och välbärgade familjer som hade slavar. Ett sådant exempel är Filemon i Kolossai. I Filemonbrevet, som skrevs och skickades samtidigt med detta brev, uppmanar Paulus honom att ta emot en förrymd slav som kommit till tro. Han är inte bara en slav, utan nu också en älskad broder, se Filemon 1:16. I Kolosserbrevet, som även det skrivs samtidigt som Efesierbrevet, skriver Paulus att i den nya skapelsen finns inte längre slav eller fri, se Kol 3:11. Vad innebar det uttalandet i en församling som växte och bestod av både slavar och fria? Även om tiderna har förändrats gäller principerna i detta stycke även arbetstagare och arbetsgivare i vårt västerländska samhälle.
    Det är anmärkningsvärt att det inte finns något uttryckligt förbud mot slaveri i Bibeln. Paulus uppmanar slavar att bli fria på laglig väg om den möjligheten ges, se 1 Kor 7:21-24. Evangeliet omkullkastar inte sociala institutioner genom revolution, däremot har slaveriet avskaffats överallt där evangeliet har gått fram. Evangeliet förändrar människors hjärtan, vilket i sin tur förändrar samhället.]

Slavar (tjänare), lyd era mänskliga herrar med samma fruktan (respekt), bävan och motiv i hjärtat som ni lyder den Smorde (Messias, Kristus). [Paulus betonar skillnaden mellan mänskliga herrar och Jesus som är smord som kung över både slavar och herrar, se vers 9.]

6Var inte inställsamma ögontjänare som bara vill behaga människor,
    utan var den Smordes (Messias, Kristi) tjänare som gör Guds vilja helhjärtat.
7Arbeta villigt (med entusiasm) som tjänare,
    på samma sätt som [ni tjänar] Herren och inte bara människor,
     8medvetna om att alla som gör ett gott arbete, vare sig han är slav eller fri, får sin belöning från Herren.

[Till skillnad från det dåtida romerska idealet, där målet var att äga slavar för att själv inte behöva arbeta, har Bibeln en annan syn som värdesätter arbete, se 1 Mos 2:2-3; 2 Mos 20:9. Jesus arbetade som hantverkare, se Matt 13:55. Paulus arbetade också med sina händer som tältmakare, se Apg 18:3.
    I detta stycke finns nyckeln till hur kampen mot sociala orättvisor ska utkämpas. Det är inte genom revolution och väpnad kamp. I stället är det förvandlade hjärtan som underminerar ojämlikheten i samhället. Församlingen är unik. I detta brev riktar sig Paulus till både slavar och herrar, se vers 5 och 9. I hednatemplen och varje annan instans i samhället var det skillnad mellan slav och fri. I församlingen satt slav och herre bredvid varandra som jämlikar. Man firade gudstjänst och åt tillsammans.]

9Herrar,
    behandla era slavar på samma sätt. Sluta att hota dem (med hårda ord).
Kom ihåg att i himlen har ni båda samma Mästare, och han är inte partisk (har inga favoriter, gör inte skillnad på människor).

Bli starka i Herren
10Till sist: Bli starka (bemyndigade, berättigade, "möjliggjorda") i Herren, och i hans makts (förmågas) styrka (kraft, herravälde). [Genom att vara förenade med honom kan vi hämta kraft från hans mäktiga styrka.] 11Ta på (ikläd) er hela Guds vapenrustning [Paulus tar en soldats rustning som exempel] för att ni ska kunna (så att ni får kraft att) stå emot djävulens listiga planer (lömska knep, konster, svek, trick, bedrägerier, intriger, strategier och metoder – gr. methodeia).

[I detta brev beskrivs tre positioner. En troende sitter tillsammans med Jesus (Ef 2:6), vandrar tillsammans med andra troende (Ef 2:10; 4:1, 17; 5:2, 8, 15) och står emot den onde (Ef 6:11, 13, 14). Djävulens angreppssätt är att ljuga och bedra, och han följer samma mönster gång på gång.]

Brottningstävling i det antika Grekland, målning av den amerikanska konstnären Tom Lovell.

12För vår brottningskamp är inte mot (med) kött och blod (ordagrant: blod och kött) [människor], utan:

  1. Mot härskarna (furstarna – gr. archas).
    [Ledare från urgamla tider – troligtvis demoner av hög rang sedan Lucifers fall. Arche (sing.) har även militär anknytning och finns med i stratopedarche, som syftar på ett armébefäl (ordet förekommer i vissa handskrifter av Apg 28:16 om vaktstyrkans gruppbefäl). Verbet archo innebär att vara först i rang och att regera. Ordet ingår i chili-archos – en anförare som för befälet över en styrka på tusen man, se Joh 18:12; Apg 21:31; 22:24; 23:17.]
  2. Mot makterna (väldigheterna, auktoriteterna – gr. exousia).
    [Auktoriserade makthavare och dignitärer, syftar även på politiska och religiösa strukturer, lagar och system som ärkeledarna (gr. archas) verkar genom.]

  3. Mot världshärskarna (gr. kosmokrator) här i mörkret (detta mörkers världshärskare).
    [Ordet för världshärskare består av kratos – herravälde; utövad kraft/råstyrka (från krateo – att greppa tag i och lägga under sig) och kosmos – värld. Kosmos härrör från kosmeo vars innebörd är att ställa i ordning någonting. I förlängningen blir innebörden: "detta mörkers ordnade herravälde/utövade råstyrka". Uttrycket är också en militär term för träningsläger och kan syfta på demoner tränade för olika specifika uppgifter.]

  4. Mot ondskans andemakter i det himmelska (i de himmelska världarna) [atmosfären kring jorden, se Ef 2:2; 2 Kor 12:2].
    [Hierarkiskt uppdelad ondska och härskare över luften i olika regioner.]
[I vers 11-12 används det grekiska ordet pros sju gånger. Det har innebörden: mot, emot, till, fram till, nära intill, vid, inför och med. Prepositionen skildrar en närkamp ansikte mot ansikte mot mörkrets krafter. Johannes beskriver med samma ord hur Ordet fanns vid Guds sida i begynnelsen, se Joh 1:2. Fienden däremot, attackerar och försöker listigt närma sig för att få oss ur balans och falla. Kampen liknas vid de grekiska spelens olika brottningsgrenar där deltagarna tävlade nakna. Striden mot ondskan är en närkamp som inte kan utkämpas på avstånd. Den mest blodiga och farligaste grenen var pankration, en allkamp där alla medel var tillåtna. Djävulen skyr inga medel och tvekar inte att använda fula knep för att försöka få den troende på fall.]

Vapenrustningen
13[Under den tvååriga fångenskapen i Rom satt Paulus fastkedjad vid en romersk soldat i fyratimmarspass, se Fil 1:13-14. Paulus använder nu den romerska soldatens utrustning för att illustrera den andliga kampen varje troende står inför.]

Därför [på grund av att ni är i en andlig kamp, vers 12], ta på er (ta upp; för att bära och använda) hela Guds vapenrustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen [en period av fara, demonisk ondska eller stora frestelser], och stå upprätt [som segrare i striden] efter att ha fullgjort allt. 14Stå alltså upprätt [behåll fältet och backa inte från er position] sedan ni:
Spänt (spänt om, fäst upp) sanning [som bälte, gördel] runt höfterna.
[Ordagrant: "omgärdat era höfter med sanning" dvs. försett höfterna med ett omringande skydd av sanning – ett bälte eller en gördel som stöttade upp soldaten så att alla andra delar av rustningen också kunde brukas på rätt sätt. Att vara sann, äkta och trogen Jesus är grunden i all andlig krigföring. Hyckleri och osanning blir annars som lösa kläder och illasittande skydd som hindrar rörligheten.]

Iklätt er rättfärdighetens bröstpansar.
[Bröstpansaret skyddade hjärtat och de vitala delarna. Genom tron på Jesus får en människa ta del av Guds rättfärdighet, och är fullständigt förlåten all synd. Utan ett rent samvete blir vi paralyserade och faller offer för fiendens anklagelser.]

15Snörat [spänt fast sandaler under] fötterna med beredskap (beredvillighet, skyndsamhet, iver) som fridens evangelium [det goda budskapet om frid med Gud och människor, Guds välsignelse på alla områden, frälsning, trygghet och evigt liv efter döden] ger.
[En romersk soldats skor var gjorda av läder och metall och snörades fast. Under skorna var spikar, så att han stod stadigt. Att ha frid med Gud ger en lätthet att avancera framåt, men gör också att vi kan stå stadigt mitt i striden. Vers 14-15 är en mening i grekiskan, följd av vers 16-20 vilket visar hur dessa punkter hör ihop.]

De romerska soldaterna bildade en formation som kallades testudo för att skydda sig mot fiendens brinnande pilar. Testudo är det latinska ordet för sköldpadda och är en målande beskrivning då sköldarna tillsammans bildade ett heltäckande skal.

©Neil Carey

16Framför allt (även i betydelsen "framför de andra skydden", se vers 14-15), ta upp (lyft upp för att bära och använda) trons sköld, genom vilken ni [tillsammans] kan släcka den ondes alla brinnande pilar.
[Här hänvisas till den stora rektangulära lätt välvda stridsskölden som kallades för "dörren" (lat. scutum) och som var över en halv meter bred och mer än en meter hög. Sköldens stora mått gjorde att den omslöt hela soldaten när han kröp ihop bakom den. På samma sätt har alla kristna blivit tilldelade ett mått av tro, se Rom 12:3. Här finns även en koppling till att tron på Jesus är dörren för att bli räddad, se Joh 10:9. På sköldens framsida fanns en markering som visade vilken legion soldaten tillhörde. Trons sköld markerar tillhörighet. De romerska legionärerna kunde bilda en mur av sköldar, en "testudo" (sköldpadda) och förflytta sig i grupp utan att någon kom till skada. Rätt använd, tillsammans med andra troende, ger trons sköld ett fullständigt skydd mot fiendens alla brinnande pilar.]

17Ta emot (välkomna) frälsningens hjälm [som bevarar dina tankar och ger hopp om befrielse].
[På samma sätt som hjälmen skyddade den romerska soldatens huvud, skyddar frälsningens hjälm den troendes huvud och sinne. Hjälmen var den sista delen av rustningen som soldaten tog på sig innan strid. I 1 Thess 5:8 beskriver Paulus hjälmen som "hoppet om frälsning". Hoppet är en av tre aspekter av frälsningen. I hoppet ser den troende fram mot en dag av fullständig befrielse med en ny uppståndelsekropp, men frälsningen är också något som redan skett när den togs emot av nåd i tro, se Ef 2:5, 8. Samtidigt är frälsningen också en pågående helgelseprocess, se Fil 2:12. Samma betydelse finns i Fil 2:12 där Paulus uppmanar de troende att "arbeta" på sin frälsning och befrielse. Frälsningens hjälm har att göra med befrielse och förmågan att tänka klart.
    Ett annat ord än i vers 13 används här för "ta". Detta ord har innebörden att ta emot och välkomna som en gåva.]

Ta [också] emot (välkomna) Andens svärd, som är Guds ord.
[Svärdet (gr. machaira) är ett kortare sticksvärd som användes av infanteriet och som på latin kallades gladius. Här används inte det grekiska ordet logos för det skrivna ordet utan rhema, som är ett specifikt ord levandegjort av den helige Ande. Det är bara den del av Guds ord som vi känner till och förstår som vi kan använda för att vinna segern, se Joh 8:32. Svärdet användes både för att parera fiendens utfall och för att gå till motattack, se Matt 4:1-11.]
18[Stå fasta och ta upp hela vapenrustningen, se vers 14-17:] Genom all [slags] bön (i förtroligt bönesamtal) och vädjan (för personliga behov) [1 Tim 2:1] när ni alltid [vid varje givet tillfälle] ber i Anden, och [just] för detta syfte vakar med all uthållighet och vädjan för alla de heliga (Guds utvalda folk).

[En romersk soldat hade också spjut som ingick i utrustningen. Det är inte otroligt att Paulus nu liknar bönen vid ett spjut som kan kastas framåt och förbereda vägen. Det specifika ordet för uthållighet gr. proskarteresis förekommer endast här. Det beskriver en stark vilja att inte ge upp – seger kan endast ges i samarbete med Gud.]

19Även för mig – [be] att när jag öppnar min mun skulle ett ord (gr. logos) ges mig att i frimodighet tillkännage (kungöra, förkunna, proklamera) evangeliets mysterium [de goda nyheterna som nu är uppenbarade] 20för vilket jag är en ambassadör [högsta auktoritet som representerar ett rike i ett annat land] i kedjor (ordagrant: i kedja eller i boja – dvs. i fångenskap). Be att jag i detta skulle vara frimodig, så att jag talar som jag bör (som det anstår mig att tala).

Personliga hälsningar
21Men för att ni ska veta hur jag har det, och vad jag gör, kommer Tychikus, en älskad broder och trogen tjänare i Herren, att berätta allt för er: 22Honom skickar jag till er för just detta syfte, så ni får veta hur vi har det (våra omständigheter), och han kan glädja (uppmuntra, styrka, trösta, lätta) era hjärtan.

[Tychikus var en av Paulus trogna reskamrater och medhjälpare, se Apg 20:4; 2 Tim 4:12; Tit 3:12. Tillsammans med Tychikus finns även Onesimus. De reser strax vidare österut till Kolossai med Kolosserbrevet och Filemonbrevet, se Kol 4:7-9.]

23Frid till er syskon (bröder och systrar i tron),
    och kärlek
        med tro,
    från Gud, Fadern
        och Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus).

24Nåd (Guds oförtjänta favör) vare med er alla
    som osjälviskt utgivande älskar vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus)
    i uppriktig (ren, äkta, bestående, livslång) kärlek.

Amen (låt det bli så, det är sant).





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)