Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Parallell - onsdag 28/1

1 Mos 46-47

1 Mos 46-47

Jakob flyttar till Egypten
1Israel [Jakob] gjorde resan med allt som han ägde och kom till Beer-Sheva. Där offrade han slaktoffer till sin far Isaks Gud (Elohim). 2Gud talade till Israel i en dröm på natten och sa: "Jakob, Jakob!"
    "Här är jag", svarade han.

[Det var 22 år sedan Jakob hade hört Herrens röst på detta sätt, han var nu 130 år, se 1 Mos 47:9. Hebr. hineni, har betydelsen "jag står till förfogande" eller "jag är beredd att ta ansvar". Jakob svarar detta första gången i 1 Mos 31:11 när han är hos Laban och har en dröm där Gud kallar honom tillbaka till Kanaans land. Se även 1 Mos 22:1.]

3Han sa: "Jag är Gud (El), dina fäders Gud (Elohim). Frukta inte att gå ner till Egypten, för där ska jag göra dig till ett stort folkslag. 4Jag ska gå med dig ner till Egypten och jag ska också garanterat föra dig upp igen och Josef ska lägga sin hand på dina ögon." (Josef ska tillsluta dina ögon när du dör).
     5Jakob steg upp från Beer-Sheva och Israels söner bar Jakob, sin far, och sina små och sina fruar i vagnarna som farao hade sänt för att bära honom. 6De tog sin boskap och sina ägodelar, som de hade fått i Kanaans land, och kom till Egypten, Jakob och hans säd (avkomma, barn) med honom. 7Sina söner och sina sonsöner, sina döttrar och sina dotterdöttrar och alla sina efterkommande tog han med sig till Egypten.

Jakobs söner
8[Nu följer en uppräkning av Jakobs söner. Frasen "Detta är namnet på" är en vanlig fras, se 1 Mos 25:13; 36:10; 2 Mos 6:16. Versen är uppbyggd som en kiasm.]

Och detta är namnen på

sönerna till
    Israel
        som kom till Egypten,
    Jakob
och hans söner:

Leahs sex barn

Ruben, Jakobs förstfödda.
     9Rubens söner:
    Chanoch (Henok) och Pallo och Chetsron (Hesron) och Karmi. [2 Mos 6:4; 5 Mos 26:5-6; 1 Krön 5:3]

10Simeons (Shimons) söner:
    Jemoel och Jamin och Ohad och Jachin och Sochar (Tsochar) och Saul (Shaol), sonen till en kanaaneisk kvinna.

11Levis söner:
    Gershon, Kehat och Merari.

12Judas söner:
    Er och Onan [uttalas "Ånan"] och Shela och Perets och Zerach,
        men Er och Onan dog i Kanaans land.
    Perets söner var Chetsron (Hesron) och Chamol.

13Isaskars söner:
    Tola och Puva och Job och Shimron.

14Sebulons (hebr. Zevoluns) söner:
    Sered och Elon och Jachlel.

15Detta är Leahs söner som hon födde till Jakob i Paddan-Aram, [hon födde] även hans dotter Dina.
Alla hans söner och hans döttrar – totalt 33 personer (liv, själar). [Hälften av alla, se vers 26 – det högsta antalet i denna släkttavla.]

Leahs tjänstekvinna Zilpas två söner
16Gads söner:
    Tsifjon och Chaggi, Shoni och Esbon, Eri och Arodi och Areli.

17Ashers söner:
    Imna och Ishva och Ishvi och Beria.
    Deras syster var Serach.
    Berias söner: Chever och Malchiel.

18Detta är Zilpas söner, som Laban gav till sin dotter Leah, och som hon födde till Jakob – totalt 16 personer (själar, liv).

Rakels två söner
19Rakels söner, Jakobs hustru:
    Josef och Benjamin.
20Till Josef i Egyptens land föddes Manasse och Efraim genom hans fru Asenat, dotter till prästen Poti-Feras från On [Heliopolis, se 1 Mos 41:45].

21Benjamins [10] söner:
    Bela och Becher och Ashbel, Gera och Naman, Echi och Rosh, Moppim och Choppim och Ard.

[Se även 4 Mos 26:38-41; 1 Krön 7:6.]

22Detta är Rakels söner som föddes till Jakob – totalt 14 personer (själar, liv).

Rakels tjänstekvinna Bilhahs två söner
23Dans söner [en son]:
    Chushim. [4 Mos 26:42]
24Naftalis söner:
    Jachtsel och Goni och Jetser och Shillem.

25Dessa är Bilhahs söner, som Laban gav till sin dotter Rakel, och som hon födde till Jakob – totalt 7 personer (själar, liv).

Sammanfattning
26Alla personer (själar, liv) som tillhörde Jakob, som kom till Egypten, de som kommit från hans länd, liksom Jakobs söners hustrur – totalt var de 66 personer (själar, liv). 27Josefs söner som föddes åt honom i Egypten var två – alla personer i Jakobs hus, som kom till Egypten, var totalt 70 stycken.

[Det finns olika sätt att se på vilka som ingår i antalet 66 och 70. En skillnad verkar belysas i formuleringen "kom med Jakob". I den gruppen bör Josefs två söner inte ingå. Summan av de fyra delsummorna som ges i stycket ovan är 70 personer (33 + 16 + 14 + 7), se vers 15, 18, 22 och 25. De 70 kan inkludera Jakob själv och de 71 ättlingarna (inklusive Dina, Josef, Manasse och Efraim) som räknas upp i vers 8-25, minus Er och Onan som dött, se vers 12.]

28Han [Jakob] sände Juda [vars namn betyder lovprisning] före sig till Josef, för att visa vägen framför honom till Goshen och de kom till Goshens land. 29Josef gjorde i ordning sin vagn och gick upp för att möta sin far Israel i Goshen, och han presenterade sig själv för honom och föll honom om halsen och grät vid hans hals en lång stund.
     30Israel sa till Josef: "Nu kan jag dö när jag har sett ditt ansikte och att du är vid liv."
     31Josef sa till sina bröder och till sin fars hus: "Jag ska gå upp och berätta för farao och säga till honom: 'Mina bröder och min fars hus, som var i landet Kanaan, har kommit till mig, 32männen är herdar för de har varit boskapsskötare och de har tagit med sig sina hjordar och sin småboskap och allt som de äger.' 33När det händer sig att farao kallar på er och frågar: 'Vad är ert yrke?', 34då ska ni svara: 'Dina tjänare har varit boskapsskötare från sin ungdom till nu, både vi och våra fäder,' så att ni kan bo i landet Goshen, för alla herdar är en styggelse för egyptierna."
1Sedan gick Josef och berättade för farao och sa: "Min far och mina bröder, deras boskapshjordar och deras småboskap och allt de äger har kommit från Kanaans land och nu är de i landet Goshen [1 Mos 45:10]." 2Av sina bröder tog han fem män och presenterade dem för farao.
     3Farao sa till hans bröder: "Vilket är ert yrke?" De svarade farao: "Dina tjänare är herdar, både vi och våra fäder." 4De sa till farao: "Vi har kommit för att vistas i landet, för det finns inget bete för dina tjänares småboskap (får) eftersom hungersnöden och torkan är stor i Kanaans land. Därför ber (vädjar) vi dig nu, låt dina tjänare bo i Goshens land."
     5Farao talade med Josef och sa: "Din far och dina bröder har kommit till dig, 6Egyptens land ligger framför dig, se till att din far och dina bröder bor i den bästa delen av landet. Låt dem bo i Goshens land. Om du vet om (känner till) några duktiga män ibland dem, så gör dem till chefer över min boskap."
     7Josef tog in sin far Jakob och satte honom framför farao och Jakob välsignade farao.

[Abraham är satt att bli en välsignelse för alla familjer på jorden, se 1 Mos 12:3. Jakob, Abrahams barnbarn, talar nu ut en välsignelse över farao.]

8Farao sa till Jakob: "Hur många är dagarna och åren av ditt liv?"
     9Jakob svarade farao: "Dagarna och åren av min vandring är 130 år. Få och onda har dagarna av mitt liv varit och jag har inte uppnått dagarna och åren av mina förfäders liv, de dagar som de vistades (på jorden)." 10Jakob välsignade farao och gick ut från faraos ansikte.
     11Josef etablerade sin far och sina bröder och gav dem besittningar i Egyptens land, i den bästa delen av landet, i landet Rameses [som senare blev en stad i området som också kallas Goshen vid Nilens deltaområde, se 2 Mos 1:11; 12:37], som farao hade befallt. 12Josef försåg sin far och sina bröder och hela hans fars hushåll med bröd, i enlighet med vad de behövde för sina små.

Josef och hungersnöden
13Det fanns inget bröd i hela landet för hungersnöden var mycket svår, så att Egyptens land och Kanaans land förtvinade på grund av hungersnöden. 14Josef samlade in alla pengar som fanns i Egyptens land och i Kanaans land, för den säd som de köpte. Och Josef tog in pengarna till faraos hus. 15När pengarna var spenderade i Egyptens land och i Kanaans land, kom alla egyptier till Josef och sa: "Ge oss bröd, för varför skulle vi dö i din åsyn? För alla våra pengar är slut."
     16Josef svarade: "Kom hit med er boskap. Jag ska ge er bröd för boskapen om pengarna är slut." 17De förde sin boskap till Josef och Josef gav dem bröd i utbyte mot deras hästar, boskap, småboskap och deras åsnor. Han gav dem bröd i utbyte mot all deras boskap det året.
     18När det året gått till ända kom de till honom ett andra år och sa till honom: "Vi vill inte undanhålla för vår herre hur alla våra pengar är spenderade, och småboskapen och boskapshjordarna är min herres. Ingenting är kvar i min herres åsyn förutom våra kroppar och vår mark. 19Varför skulle vi dö inför dina ögon, både vi och vår mark? Köp oss och vår mark för bröd, och vi och vår mark ska vara faraos slavar. Ge oss bröd så att vi kan leva och inte dö och så att marken inte blir ödelagd."
     20Josef köpte Egyptens mark till farao eftersom egyptierna, alla män, sålde sina fält på grund av att svälten var så svår för dem. Så blev marken faraos. 21Angående folket, förflyttade han dem stad för stad från den ena änden av Egyptens gräns till den andra. 22Endast prästernas mark köpte han inte (löste inte in), eftersom prästerna hade sin del från farao och åt den ranson som farao gav dem. Därför sålde de inte sin mark.
     23Sedan sa Josef till folket: "Se, jag har idag köpt er och er mark till farao. Här är säd åt er och ni ska beså marken. 24Det ska ske att när ni samlar in skörden, ska ni ge en femtedel till farao och fyra delar ska vara era egna till att beså fälten och till er mat för dem som är i ert hushåll och till mat för era små."
     25De sa: "Du har räddat våra liv. Låt oss finna nåd (oförtjänt kärlek) i min herres ögon, och vi ska vara faraos slavar."
     26Josef upprättade en stadga angående Egyptens land denna dag, att farao ska ha en femtedel, bara prästernas mark ska inte tillhöra farao.
     27Israel bodde i Egyptens land, i landet Goshen och de fick sina besittningar där och var fruktsamma och förökade sig mycket.
     28Jakob levde i Egyptens land i 17 år. Jakobs dagar (åren av hans liv) blev 147 år [7 år och 40 och 100 år]. 29Tiden närmade sig när Israel [Jakob] måste dö och han kallade på sin son Josef och sa till honom: "Jag ber dig, om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek) i dina ögon, lägg – jag ber dig – din hand under min höft och agera välvilligt och trofast med mig. Jag ber dig, begrav mig inte i Egypten. [Tre gånger används hebr. na som används som en vädjan och ofta översätts ´jag ber dig´.] 30Men när jag sover med mina fäder, ska du föra ut mig ur Egypten och begrava mig på deras begravningsplats." Han [Josef] svarade [sin far]: "Jag ska göra som du har sagt."
     31Han [Jakob/Israel] sa: "Ge mig din ed" Och han [Josef] gav honom sin ed och Israel böjde sig ner [och tillbad] över sängens huvudända. [Jfr 1 Kung 1:47]






Igår

Planer

Stäng  


Parallell