Helbibel - onsdag 7/10
Jer 8:8-9:26, Ps 78:32-55, Ords 24:27, Kol 3:1-17
Jer 8:8-9:26
8Hur kan ni säga: Vi är visa (kloka)och Herrens (Jahvehs) undervisning är med oss?
Ve! Se till lögn används
skrivarnas penna – lögn.
9De visa (kloka) skäms,
de är bestörta och fångade.
Se, Herrens (Jahvehs) ord har de förkastat
och vilken vishet har de (finns i dem)?
10Därför ska jag ge deras hustrur till andra
och deras fält till dem som ska besätta dem,
från den minste till den störste,
alla är giriga efter vinning,
från profeten till prästen,
alla gör lögn (agerar lögnaktigt).
11Och de har tagit lätt på helandet av dottern
mitt folks skada
och sagt: Frid, frid (hebr. shalom shalom; dubbel frid, ro, helhet – fullständig harmoni),
där det inte finns någon frid. [Jer 6:14]
12De ska komma på skam eftersom de har begått styggelser,
de skäms inte och de vet inte hur man rodnar.
Därför ska de falla bland dem som faller,
i sin besökelsetid ska de snubbla,
säger Herren (Jahveh).
13Jag ska helt sluka dem,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
där finns inga druvor på vinstocken,
inga fikon på fikonträdet
och löven har vissnat
och jag ger till dem deras överträdelser.
14Varför sitter vi här? [Jer 4:5; 9:15; 23:15]
Låt oss samlas
och vandra in i de befästa städerna
och låt oss bli utrotade (avhuggna) där [låt oss dö stridande],
eftersom Herren vår Gud (Jahveh Elohim) har utrotat (huggit av) oss [dömt oss till döden]
och gett oss galla att dricka,
eftersom vi har syndat mot Herren (Jahveh).
15Förväntade frid (shalom),
men inget gott,
tid till läkedom,
men se skräck [kommer].
16Frustandet från hans hästar
hörs från Dan,
vid ljudet av gnäggandet från hans starka,
darrar hela landet,
och de kommer och har slukat landet
och allt som är (finns) i det,
staden och dem som bor i den.
17För se, jag ska sända ormar [4 Mos 21:6], basilisker (giftiga ormar), ibland er,
vilka inte ska låta sig tjusas
och de ska bita er,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
18Jag tröstar mig över sorgen,
över mig är mitt hjärta svagt.
19Se, en röst, dottern mitt folk ropar
från ett land långt borta:
Är inte Herren (Jahveh) i Sion?
Är inte kungen i henne?
Varför har de provocerat mig med sina skurna avgudar
och med främmande fåfänga?
20Skörden är förbi
och sommaren är slut
och vi är inte frälsta (räddade).
21Över dottern mitt folks smärta (benbrott, lidande) är jag krossad med vånda,
jag är aska, förskräckelse har mig i sitt grepp.
22Finns det ingen balsam i Gilead? Finns det ingen läkare där? Varför är inte dottern mitt folks hälsa återställd?
1O att mitt huvud vore vatten
och mina ögon en fontän av tårar,
så att jag kan gråta dag och natt
för dottern mitt folks slagna (fallna).
2Vem har gett mig i öknen
en vägfarares rastplats
så att jag kan lämna mitt folk
och gå ifrån dem!
För de är alla äktenskapsbrytare,
en samling av förrädiska förrädare.
3Och de vrider sina tungor och böjer sig för lögn och de har vuxit sig stora i landet, men inte till sanning, utan de fortsätter från ondska till ondska och mig känner de inte, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
4Varje man måste hålla (vakta, skydda, bevara) sig ifrån sin granne och inte lita på någon bror, för alla bröder agerar bedrägligt (subtilt) och varje granne går runt med skvaller.
5Och var man förnedrar (hebr. talal) sin egen granne och sanning talar de inte. De har lärt sina tungor att tala lögn, de tröttar ut sig med att synda (förvränga).
6De har sin boning mitt i sveket, genom svek vägrar de att känna mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
7Därför säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) så:
Se, jag ska smälta dem och pröva dem (som metall prövas),
hur ska jag annars göra med dottern mitt folk?
8Deras tunga är en vässad pil,
den talar bedrägligt,
en man talar frid (shalom) till sin granne med sin mun,
men i sitt hjärta ligger han i bakhåll för honom.
9Ska jag inte straffa dem för dessa ting?
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
Ska inte min själ hämnas
på ett sådant folk som detta?
10Bergen ska ta upp en gråt och en klagan
och öknens betesmarker en klagosång
eftersom de är brända så att ingen går förbi.
Och de hör inte rösten av boskap,
både himlarnas fåglar och
markens djur har flytt, de är borta.
11Och jag ska göra Jerusalem till en stenhög,
en boning för schakaler,
och jag ska göra Juda städer öde,
utan invånare.
12Vem är en vis man så att han förstår detta? Och vem är han till vilken Herrens (Jahvehs) mun har talat och berättat om henne [Jerusalem]? Varför är detta land tillintetgjort och ödelagt som en öken så att ingen går förbi? 13Och Herren (Jahveh) sa: De har övergett min undervisning som jag har gett framför dem och har inte lyssnat till min röst och inte vandrat efter den, 14men har vandrat efter sina hjärtans envishet och efter baalerna som deras fäder lärt dem. 15Därför säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), så: Se, jag ska mata dem, detta folk, med malört och ge dem galla att dricka. 16Jag ska förskingra dem bland folkslagen, som varken de eller deras fäder har känt, och jag ska sända svärdet efter dem till dess jag har slukat dem.
17Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):
Betänk och kalla på de mässande (klagosjungande, sörjande – hebr. qinen) gråterskorna så att de kommer,
sänd efter de duktigaste kvinnorna [de mest erfarna professionella gråterskorna], så att de kommer.
18Och låt dem skynda sig att ta upp klagandet över oss,
så att våra ögon kan flöda med tårar och våra ögonlock kan spruta med vatten.
19Eftersom en klagande röst hörs från Sion:
Hur är vi inte tillintetgjorda!
Vi är mycket förvirrade
eftersom vi har övergett landet,
eftersom våra boningar har kastat ut oss.
20Hör Herrens (Jahvehs) ord, ni kvinnor, och låt era öron ta emot hans muns ord.
Och undervisa era döttrar i klagan och var och en sin granne i klagosång. 21Eftersom döden [pesten, se Jer 15:2] kliver in (går upp) genom våra fönster [folket trodde de var säkra med bommade dörrar], den [döden/pesten] har kommit in i våra palats
för att utrota (hugga av) våra små från gatorna och våra unga från torgen (de öppna platserna).
22Tala! Så förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh):
Och kropparna av människor ska vara som dynga på det öppna fältet
och som en handfull efter skördemannen som ingen samlar ihop.
23Så säger Herren (Jahveh):
Låt inte den vise ha sin ära i (skryta över, berömma sig över) sin vishet.
Låt inte den mäktige (inflytelserike, starke) ha sin ära i (skryta över, berömma sig över) sin styrka.
Låt inte den rike ha sin ära i (skryta över, berömma sig över) sin rikedom.
24Utan låt den som söker ära, ha sin ära i detta [om någon ska skryta över eller berömma sig över något, låt det vara detta]:
Att han förstår och känner (har en personlig erfarenhet av) mig, att jag är Herren (Jahveh),
som här på jorden agerar (verkar) i:
kärlek (lojal trofast kärlek, nåd),
rätt (själva beslutsprocessen, dömer rättvist), och
rättfärdighet (renhet, kärlek, godhet, trofasthet, hjälp, fred, framgång och lycka),
för i detta har jag min glädje (tillfredställelse), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
25Se, dagarna kommer, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), då jag ska straffa alla dem som är omskurna i deras oomskurenhet. 26Över Egypten och över Juda och över Edom och över Ammons söner och över Moab och över alla som har klippt kanterna på sitt hår, som bor i öknen. [Den grekiska historikern Herodotus omnämner arabiska ökenfolk som klipper kanterna på sitt hår (se verket Historia, 3:8 – från 400-talet f.Kr.). Frisyren är ett yttre bevis på avgudadyrkan, se Jer 25:23; 49:32; 3 Mos 19:27; 5 Mos 14:1.] För alla folkslag är oomskurna, men hela Israels hus är oomskuret i hjärtat [Apg 7:51].
Ps 78:32-55
Guds nåd32Trots detta fortsatte de att synda (kontinuerligt)
och litade inte (trodde inte) trots hans underbara gärningar.
33Därför avslutade han deras dagar som ett andetag (i fåfänglighet – hebr. hevel),
i meningslöshet och deras år i terror (plötslig skräck – hebr. behalah).
34När han slog dem skulle de ha frågat efter (sökt, tagit sin tillflykt till, närmat sig) honom
och vänt om och sökt Gud (El) ärligt.
35De [Israels folk under ökenvandringen] kom ihåg
att Gud (Elohim) var deras beskyddare (starka befästa klippa), och
att Gud den Högste (El Elion) var deras Återlösare (befriare).
36Men ändå bedrog de honom med sin mun (sina ord),
och ljög för honom med sin tunga.
37De höll inte fast (deras hjärtan var inte rätt och förankrade) vid honom,
och de var inte trogna mot hans förbund.
38Trots detta är han barmhärtig (känner han medlidande),
han förlåter synd och vill inte förgöra.
Det är så ofta han håller tillbaka sin vrede,
och inte låter sin avsky [över synden och ondskan] bryta fram.
39Han kom ihåg att de bara är kött (människor),
en vindpust som blåser förbi och är borta.
Egypten och Jerusalem
Guds gärningar
40Hur ofta gjorde de inte uppror mot honom i öknen
och gav honom sorg i vildmarken.
41De återvände (gång på gång gick de tillbaka) till att pröva Gud (El)
och begränsade (märkte med en signatur, ristade; sårade – hebr. tava) Israels helige. [5 Mos 1:19-23]
[Verbet tava används bara här i GT. Det kommer från sista bokstaven i alfabetet (hebr. tav). Piktogrammet för bokstaven är ett kors, och betydelsen kan vara att märka eller staka ut en väg eller gräns, därav betydelsen att sätta en begränsning. Ordet (om det appliceras på en person) kan också vara att bli sårad och orsaka smärta, utifrån betydelsen att rista, se även 1 Sam 21:13; Hes 9:4.]
42De kom inte ihåg hans hand,
inte dagen då han befriade (återlöste) dem från deras åklagare,
43hur han gjorde tecken i Egypten och
undren på Soans fält.
44Han vände deras floder till blod
så att de inte kunde dricka ur strömmarna. [Ps 105:29; 2 Mos 7:17-20; Upp 16:4]
45Han sände flugsvärmar bland dem som uppslukade dem [2 Mos 8:20-32]
och grodor som fördärvade dem. [2 Mos 7:25-8:15]
46Han gav också deras inkomst till larver (skadedjur som åt upp det som skulle bli deras skörd)
och deras arbete till gräshoppor. [2 Mos 10:1-20]
47Han förstörde deras vindruvor med hagel
och deras sykomorträd med frost. [2 Mos 9:13-35]
48Han gav också deras boskap till haglet
och deras småboskap till eldens fördärv.
49Han sände sin rasande vrede över dem,
ilska och indignation och olycka,
en lång rad av ondskans budbärare (änglar).
50Han banade en väg för sin vrede.
Han sparade inte deras själ från döden
utan gav deras liv till pesten (farsoten).
51Han slog allt förstfött i Egypten [2 Mos 12],
förstlingsfrukten av deras styrka i Chams (Hams) tält.
[Ättlingar till Noas andra son, 1 Mos 10:6.]
52Men sitt eget folk lät han dra ut som en fårhjord (flock av småboskap),
han ledde dem som en boskapshjord i öknen.
53Han ledde dem tryggt och de fruktade inte
men havet överväldigade deras fiender.
54Han tog dem till sitt heliga område (gräns),
bergen som hans högra hand hade fått.
55Han fördrev hednafolken framför dem
och tilldelade dem (hednafolkens landområden) som arvedel
och lät Israels stammar bo i sina tält.
Ords 24:27
27Ordna först allt där ute, förbered marken [plöj och så],sedan kan du bygga ditt hus (hem) [bokstavligt bygga hus eller bilda familj].
Kol 3:1-17
UPPSTÅNDEN MED JESUS – DEN TROENDES RESPONSSök det som är där ovan
1Om ni alltså har uppstått (eftersom ni nu blev uppresta) med den Smorde (Messias, Kristus), sök då [fråga och sträva då ständigt efter] det (de ting) som är där ovan, där den Smorde (Messias, Kristus) sitter på Guds högra sida. 2Fokusera på [träna era sinnen och tänk ständigt på] det (de ting) som är där ovan [i det himmelska], inte på det (de saker) som är på jorden. 3För ni har dött, och ert liv är dolt med den Smorde (Messias, Kristus) i Gud. 4När den Smorde (Messias, Kristus), han som är vårt liv, uppenbaras [blir öppet synlig för alla], då ska ni också uppenbaras med honom i härlighet (ära, prakt och glans).
Lägg bort det gamla livet
5Som en konsekvens av detta, döda nu allt inom er som tillhör jorden (vägra att lyda under dessa onda begär och djuriska impulser):
olovligt sex (otukt, det grekiska ordet porneia används här och grundordet betyder "att sälja sig till slaveri". Vårt ord "pornografi" är ett sammansatt ord av just detta ord porneia och grafo, som betyder "något skrivet eller tecknat", dvs. en beskrivning antingen i text eller grafiskt av någon som säljer sig sexuellt.)6På grund av sådant kommer Guds [heliga] vrede över olydnadens människor (de som medvetet går emot Guds vilja). 7I dessa synder vandrade även ni en gång (hela ert liv kretsade kring dem och styrde er) när ni levde i dem. 8Men nu [när ni har lämnat detta syndfulla sätt] måste också ni lägga bort allt detta:
orenhet (sexuell orenhet i tanke och handling, utsvävande liv, mer fokus på den moraliska orenheten än den fysiska akten),
lusta (otyglat sexuellt begär),
ondskefullt begär (mer generellt ord än det föregående, syftar på alla oheliga önskningar),
och särskilt girigheten (en oproportionerlig självfixering, ett omåttligt begär efter mer och mer materiellt, ofta genom att kallsinnigt utnyttja andra) som är avgudadyrkan.
vrede (att ständigt söka intriger och vilja hämnas),
ilska (häftiga vredesutbrott),
ondska (utstuderad elakhet),
förtal
och oanständigt (grovt, orent) tal
från era läppar.
9Ljug inte för varandra, ni som [helt och hållet] har klätt av er den gamla människan med hennes handlingar (gärningar, vanor) 10och klätt er i den nya, som [ständigt är i en process att] förnyas till [verklig och erfarenhetsbaserad] kunskap [helt] i enlighet med Skaparens avbild (efter avbilden av den som skapade henne). [Ef 4:22; Kol 2:11; 2 Kor 3:18] 11Här [i den nya skapelsen] finns inte
hedning eller jude [ingen uppdelning i nationaliteter],utan den Smorde (Messias, Kristus) är allt och i alla [dem som tagit emot honom som sin Frälsare].
omskuren eller oomskuren [inga religiösa fördelar],
barbar, skyt [inga kulturella skillnader],[Barbarer var ett folkslag som inte talade grekiska och ansågs vara ociviliserade. Skyter var det mest illa ansedda folkslaget, känt för sin brutalitet och ansågs inte vara bättre än djur.]slav (tjänare) eller fri [inga sociala skillnader],
Klä er i medkänsla – förlåtelsens och kärlekens roll
12[En kristen behöver klä sig i den nya människan, se vers 10. Nycklarna för goda relationer och enhet i församlingen börjar med den djupa personliga medkänslan.]
innerlig medkänsla (hjärtlig barmhärtighet; ordagrant: medkänslans inre organ) [invärtes sympatier],13samtidigt som ni har [ömsesidigt] överseende med varandra och förlåter varandra.
vänlighet (godhet) [som mjukt och beredvilligt möter reella behov],
ödmjukhet (anspråkslöshet, måttfullhet, litenhet) [som har ett sansat perspektiv på sin egen ringa betydelse],
mildhet (saktmod) [som är en balanserad och kontrollerad styrka, fri från hämndlystnad och bitterhet],
[och] tålamod (långmodig uthållighet),
Om någon skulle ha ett klagomål mot någon [annan] – precis som Herren [helt fritt] förlät er – så ska ni också förlåta. [Innebörden av det ord som här används i grekiskan för att förlåta, är att villigt ge vidare av den nåd, befrielse och frihet som man själv redan fått av Gud.]
14Och över allt detta [klä er i] – kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] som är fullkomlighetens [sammanhållande] band (ligament, ledband, länk).
[Kärleken liknas vid ett ytterplagg eller ett bälte som håller samman alla andra delar. Den verkar överskylande, men också sammanhållande inifrån och gör det möjligt för "den nya människan" att komma i funktion i Herrens kropp, se Ef 4:3; 1 Pet 4:8; Ords 10:12.]
Låt Guds frid regera och följ Guds ord
15Låt den Smordes (Messias, Kristi) frid regera i era hjärtan [låt den få agera som herre, låt alla tankar och beslut tas i detta fridfulla tillstånd], för ni har kallats som en kropp [en enda enhet].
Var ständigt tacksamma.
16Låt den Smordes (Messias, Kristi) ord (gr. logos – i singular) rikligen bo i (hos) er, när ni
med all vishet undervisar (lär ut; instruerar)
och vägleder (förmedlar förståelse, milt varnar, förmanar) varandra;
när ni sjunger
psalmer [från Psaltaren, men även andra bibelböcker],
hymner [mänskligt komponerade lovsånger] och
andliga sånger [generell term – kan också syfta på sång i anden, se 1 Kor 14:15]
med tacksamhet i era hjärtan till Gud [över den nåd han villigt sträcker ut].
[En parallell till denna vers finns i Ef 5:18-21, där uppmaningen är att låta sig uppfyllas av Anden. Paulus visar på vikten av Ordet och Anden i den troendes liv.]
17Och allt vad ni gör (vill göra) [vad det än skulle vara] i ord eller i handling (gärning), gör allt [alla dessa saker] i Herren Jesu namn, samtidigt som ni tackar Gud Fadern genom honom.
[Det första "allt" står i singular i grundtexten vilket gör att varje enskild sak i livet betonas, men också att ord och handling följs åt och bildar en enhet, se även Jak 1:22; Matt 25:35-40; Heb 13:16. Det sista "allt" står i plural, dvs. "alla saker".]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
