Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - torsdag 8/10

Jer 10:1-11:23, Ps 78:56-64, Ords 24:28-29, Kol 3:18-4:18

Jer 10:1-11:23

Gud och avgudar
¹Hör ordet som Herren (Jahveh) talar till er, Israels hus. ²Så säger Herren (Jahveh):

Lär er inte (ordagrant: bli inte lärlingar till) folkslagens vägar,
    bli inte förfärade av himlarnas tecken
    eftersom folkslagen blir förfärade för dem.
³För folkslagens sedvänjor är fåfänglighet,
    eftersom det är ett träd som huggits från skogen,
    arbetat av en skogshuggares hand med yxan.
⁴De täcker det med silver och med guld
    och fäster det med spikar och med hammare
    för att det inte ska röra på sig.
⁵De är som pelare i gurklandet (grönsakslandet)
    och talar inte.
De måste bäras
    eftersom de inte kan gå.
Var inte rädda för dem
    för de kan inte göra [något] ont,
    inte heller kan de göra gott.

⁶[Men jag, Jeremia, säger:]
Det finns ingen, ingen enda som (bortom allt annat är) du, Herre (Jahveh),
    du är stor,
    stort och mäktigt är ditt namn.
⁷Vem skulle inte frukta dig,
    du folkens Konung?
    Det tillhör dig [det är helt i sin ordning, du förtjänar respekt].
För bland folkens alla vise och i alla deras kungariken
    finns ingen, nej ingen enda som du.
⁸Men de [den här världens visa, se även Ps 115:8] är alla råa (brutala, känslokalla) och dåraktiga (förstockade),
    tillrättavisningen (undervisningen – hebr. mosar) är fåfäng [plural – på alla sätt fåfäng] som en trästock [lika död, döv, tyst och stum].
⁹Silver uthamrat till fat som hämtats från Tarshish
    och guld från Ofaz,
hantverkares arbete och guldsmedens hand,
    blått och purpur är deras kläder, de är skickligt gjorda.
¹⁰Men Herren Gud (Jahveh Elohim) är sann,
    han är levande Gud (Elohim) och evig Konung.
För hans vrede darrar jorden
    och folkslagen kan inte stå ut med hans raseri (fradga i munnen).

¹¹[Här skiftar språket till arameiska.] Så ska ni säga dem:

Gudar [dessa avgudar]
    som himlar
        och jord inte gjort (aram. la´avadu), [ska] tillintetgöras (aram. je´vadul)
        från jorden
    och från under himlarna
dessa.

[Det är den enda arameiska versen i hela Jeremia vilket gör att den står ut (arameisk text förekommer bara i 269 verser i GT, se Esra 4:8-6:18; 7:12-26; Dan 2:4-7:28). Denna vers är den centrala och klimax i kontrasten mellan Herren och avgudar i vers 2-16. Gud är den levande Guden (vers 10) som skapat jorden och himlarna (vers 12), inga avgudar. Efter de tre inledande arameiska orden: "Så ska ni säga dem", följer tio ord som är strukturerade i en kiasm. Centralt finns även en arameisk ordlek med verben gjort/tillintetgöras som är snarlika i arameiskan. Detta förstärker hur dessa avgudar som inte har gjort någonting helt kommer att försvinna. Utplånandet på jorden beskrivs utifrån Guds perspektiv – jag ska utplåna från under himlarna, se även 2 Mos 17:14; 5 Mos 9:14.]

¹²Han som har gjort jorden med sin styrka och makt,
    som har etablerat världen med sin vishet
    och har spänt ut (expanderat) himlarna (universum) med sin kunskap (förståelse, insikt).
    [Se även 2 Sam 22:10; Jer 51:15]
¹³Till rösten av hans utgivande, ljudet (bruset) av [mäktiga] vatten i himlarna,
    får han vattenångorna att stiga upp från jordens ändar.
Han gör blixtar till regnets tid
    och för ut vindarna ur sina skattkammare (förvaringsrum).
¹⁴Helt okänsliga (urskillningslösa som djur) är hela mänskligheten [alla människor som tillverkar eller tillber avgudar] – helt utan kunskap,
    alla guldsmeder måste skämmas för sina skurna avgudabilder,
att hans gjutna avgudar är falska,
    det finns ingen ande i dem (de kan inte andas).
¹⁵De är fåfänglighet, ett inbillat arbete,
    när deras besökelsetid kommer ska de förgås.
¹⁶Jakobs del är inte som dessa,
    för han är Skaparen av allt,
och Israel är hans arvedels stam,
    Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) är hans namn.

[Vers 12-16 återkommer i Jer 51:15-19.]

Kommande förgörelse
¹⁷Samla upp ditt gods från marken,
    du som är kvar i belägringen.
¹⁸Eftersom Herren (Jahveh) säger så:
    Se, jag ska slunga ut invånarna från landet vid denna tid
    och ska pressa dem så att de erfar det.
¹⁹Ve mig över min smärta!
    Mitt sår är djupt (en allvarlig skada)
men jag säger: "Detta är en sjukdom
    och jag måste bära den."
²⁰Mitt tält är fördärvat
    och alla mina tältlinor är trasiga (avbrutna),
mina söner har gått ifrån mig och de finns inte,
    det är ingen som längre sträcker mitt tält
    och sätter upp mina tältdukar.
²¹Eftersom herdarna har blivit råa (brutala)
    och inte frågar Herren (Jahveh),
därför har de ingen framgång
    och hela deras hjord är skingrad.
²²En röst, lyssna! Se, det kommer
    och ett stort tumult från landet i norr
för att göra Juda städer öde,
    en boplats för schakaler.

Jeremias bön
²³Herre (Jahveh), jag vet (känner väl till) att människans vägar inte är hans egna,
    det är inte mannen som styr de steg som han vandrar.
²⁴Herre (Jahveh), tillrättavisa mig, i rättvisa –
    inte i din brinnande näsa (vrede),
    annars försvagas jag.
²⁵Häll ut din vrede över folkslagen
    som inte känner dig
    och över familjerna som inte kallar på ditt namn,
för de har uppslukat Jakob,
    de har slukat honom och förtärt honom
    och har ödelagt hans boning.

Förbundet är brutet
¹Detta ord kom till Jeremia från Herren (Jahveh). Han sa: ²Hör förbundets ord och tala till Juda män och till Jerusalems invånare³och säg till dem: Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): Förbannad (omintetgjord – hebr. aror) är den man som inte hör (aktivt lyssnar till) förbundets ord, ⁴som jag befallde era fäder när (i de dagar då – hebr. bejom) jag förde dem ut från Egyptens land, ut från smältugnen, och sa: Lyssna till min röst [mina ord] och gör i enlighet med allt som jag befallt dig, så ska ni vara mitt folk och jag ska vara er Gud (Elohim), ⁵för att jag ska stadfästa eden som jag avlade till era fäder, till att ge dem ett land som flyter av mjölk och honung, som det är idag.
    Och jag svarade och sa: "Amen (det är sant, låt det ske så), Herre (Jahveh)."
     ⁶Och Herren (Jahveh) sa till mig: Förkunna alla dessa ord i Juda städer och på Jerusalems gator och säg: Lyssna till förbundets ord och gör dem. ⁷Jag har ärligt varnat era fäder i de dagarna då jag förde dem ut från Egyptens land, ända till denna dag har jag varnat dem tidigt [gång på gång, se Jer 7:13, 25] och sagt: Lyssna till min röst! [Lyd mig!] ⁸Men de lyssnade inte och böjde inte sina öron, utan vandrade varje man i sitt hjärtas envishet. Därför har jag fört över dem alla dessa förbundets ord som jag befallde dem att göra, men de har inte gjort dem.
     ⁹Och Herren (Jahveh) sa till mig: En sammansvärjning har blivit funnen bland Juda män och bland Jerusalems invånare. ¹⁰De har vänt tillbaka till sina fäders synder, de som vägrade att lyssna på mina ord, och de har gått efter andra gudar till att tjäna dem. Israels hus och Juda hus har brutit mitt förbund som jag skar med deras fäder. ¹¹Därför säger Herren (Jahveh) så: Se, jag ska föra ondska över dem som de inte ska kunna undfly och även om de ropar till mig ska jag inte lyssna till dem. ¹²Och Juda städer och Jerusalems invånare ska gå och ropa till gudarna till vilka de offrat, men de ska inte rädda dem i all deras tid av nöd. ¹³Efter antalet av dina städer, Juda, är dina gudar, och efter antalet av dina gator, Jerusalem, har du satt upp altaren till att vara skamliga föremål, altaren för att offra till Baal.

¹⁴Och du, be inte för detta folk, lyft inte upp ett rop i bön för dem, för jag ska inte lyssna på dem på den tiden då de ropar till mig i sin nöd.

¹⁵Vad har min älskade att göra i mitt hus
    när jag ser att hon har framkallat oförskämdheter med många,
och det helgade köttet är borta från dig?
    När du gör ont triumferar du.
¹⁶Herren (Jahveh) gav dig namnet
    "Ett lummigt olivträd, gott med god frukt".
Till ljudet av stort tumult
    har han tänt en eld över det och dess grenar är bortbrutna.

¹⁷Och Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) som har planterat dig, har talat ondska över (mot) dig, på grund av Israels hus och Juda hus ondska, som de har gjort mot sig själva genom att väcka min vrede (provocera mig) med att offra till [avguden] Baal.

Mordhot mot Jeremia
¹⁸Och Herren (Jahveh) har gett dem kunskap om det och jag vet det sedan du lät mig se deras gärningar. ¹⁹Men jag var som ett fogligt lamm som leds till slakten och jag visste inte att de hade listiga rådslag mot mig:

Låt oss fördärva trädet med dess frukt
    och låt oss utrota (hugga av) honom från de levandes land
    så att hans namn inte mer blir ihågkommet.
²⁰Och Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) som dömer rättvist,
    prövar njurar och hjärta,
låt mig se din hämnd på dem,
    för till dig har jag uppenbarat min sak. [Jer 20:12]

²¹Därför säger Herren (Jahveh) så angående Anatots män som söker din själ (ditt liv) och säger: Du ska inte profetera i Herrens (Jahvehs) namn för att inte dö i vår hand. ²²Därför säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) så: Se, jag ska straffa dem, deras unga män ska dö för svärd, deras söner och döttrar ska dö av hungersnöd. ²³Och det ska inte finnas någon kvarleva av dem, för jag ska föra ondska över Anatots män, året för deras besökelsetid.

Tillbaka upp

Ps 78:56-64

Uppror
⁵⁶Ändå prövade och provocerade de Gud den Högste (Elohim Elion)
    och höll inte hans vittnesbörd (stadgar).
⁵⁷De vände tillbaka och handlade förrädiskt som sina fäder,
    de blev åsidosatta som en opålitlig pilbåge.
⁵⁸De provocerade honom med sina höga platser [offerplatser med ockulta avgudaoffer, se 5 Mos 12:2-3]
    och gjorde honom avundsjuk med sina snidade avgudar.

⁵⁹[Guds respons:]
Gud (Elohim) hörde
    och blev vred och vände mycket hat mot Israel.
⁶⁰Han övergav tabernaklet i Shilo [i centrala Israel],
    tältet (tabernaklet) som han hade satt upp bland människorna.
    [Tabernaklet hade byggts i Sinai och förts med för att sedan placeras i Shilo när de kommit in i landet.]
⁶¹Han lät sin styrka fängslas
    och sin ära gav han i åklagarens hand.
    [Profetisk underton om det som Jesus gjorde i samband med korsfästelsen.]
⁶²Han utlämnade sitt folk till svärdet
    och vredgades mot sitt arv.
⁶³Eld slukade deras unga män,
    och deras jungfrur hade ingen bröllopssång.
⁶⁴Deras präster föll för svärdet
    utan att änkorna sjöng några klagovisor. [1 Sam 4:12-22]

Tillbaka upp

Ords 24:28-29

²⁸Vittna inte mot din nästa (granne) utan orsak,
på så sätt bedrar du med dina läppar.
²⁹Säg inte: "Jag ska ge igen för vad han gjort mot mig,
jag ska ge honom vad han förtjänar."

Tillbaka upp

Kol 3:18-4:18

Underordna er varandra – men först och främst Herren

Hustrur och män
¹⁸[Uttalandet i vers 11, att det i Jesus inte längre är några skillnader mellan fri och slav, måste ha väckt frågor. Finns det inga roller kvar? Paulus tar nu ett exempel från ett kristet hushåll. Den nya klädnaden i Jesus påverkar alla områden, och det börjar i de närmaste relationerna. En dåtida familj i Kolossai, och i resten av Romarriket, var mycket större än en nutida familj. I hushållet fanns inte bara föräldrar och deras barn, utan också vuxna barn, deras makar, mor- och farföräldrar och slavar. Det fanns olika typer av slavar. Utifrån sammanhanget syftar detta på slavar som fungerade som tjänstefolk. De skötte om hushåll, barn och mark.
I en kultur där hustrur, barn och slavar ansågs vara ägodelar visar evangeliet på varje människas unika värde. Hustrun tilltalas som en jämlike och slavar ska behandlas rättvist. Det är anmärkningsvärt att det inte finns något uttryckligt förbud mot slaveri i Bibeln. Paulus uppmanar slavar att bli fria på laglig väg om den möjligheten ges, se 1 Kor 7:21-24. Evangeliet omkullkastar inte sociala institutioner genom revolution, däremot har slaveriet avskaffats överallt där evangeliet har gått fram. Evangeliet förändrar människors hjärtan, vilket i sin tur förändrar samhället.]

Hustrur, underordna er (inta en frivillig position av samarbete med) era män, så som det är behagligt (lämpligt) i Herren. [I vers 20 och 22 används ett annat grekiskt ord.]

¹⁹Män, älska [osjälviskt och utgivande] era hustrur [älska dem med Jesu kärlek] och sluta att vara bittra (skarpa, hårda) mot dem.

[Det grekiska ordet för bitterhet beskrev från början ett föremål som var skarpt eller vasst, som t.ex. en pil. Senare kom ordet att beskriva det som är starkt och smärtsamt för våra sinnen, t.ex. en frän lukt, eller ett högt skarpt ljud. Bitterhet som växer i hjärtat förgiftar, och är orsaken till hårdhet och ilska som skadar andras känslor och får inte finnas i äktenskapet.]

Barn och föräldrar
²⁰Barn, lyd era föräldrar i allt, för det är behagligt i Herren.

[Frasen "i Herren", som också finns i vers 18, är viktig och indikerar att ett barn inte blint ska lyda i allt om det går emot Herrens ord, se Apg 5:29.]

²¹Fäder (föräldrar) [pluralformen kan också syfta på båda föräldrarna, se Heb 11:23], reta inte upp (irritera inte) era barn, så att de tappar modet.

[Paulus uppmanar till att inte röra upp (gr. erethizo) ett barns känslor så att det blir helt förtvivlat eller omotiverat. En förälder ska inte hyckla, agera orimligt eller falskt. Allt sådant kan krossa barnets hjärta, se Ef 6:4.]

Slavar och herrar
²²[Anledningen till de många detaljerna kring förhållandet mellan herrar och slavar kan vara Onesimus som omnämns i detta brev, se Kol 4:9. Onesimus var slav och hade rymt från sin herre Filemon. I Rom hade han kommit till tro och träffat Paulus. Paulus sänder nu tillbaka Onesimus till Filemon som också är en kristen. Tillsammans med Tychikus reser Onesimus till Kolossai. De har med sig detta brev, se Kol 4:7-9. De har troligen också med Paulus brev till Filemon där han vädjar till Filemon att ta emot Onesimus väl. Enligt romersk lag kunde en slavägare piska och avrätta en slav som rymt.]

Ni slavar (tjänare i hemmet), lyd era jordiska herrar i allt, inte som inställsamma ögontjänare utan med uppriktigt hjärta i vördnad för Herren. ²³Vad ni än gör, arbeta helhjärtat (ordagrant: "utifrån själen") [dvs. villigt och med entusiasm], som för Herren och inte för människor. [I GT används samma ord (hebr. avad) både om att hålla gudstjänst och att arbeta, se 2 Mos 7:16; 20:9.] ²⁴Ni vet [ni har ju redan insett och förstått] att det är av Herren ni ska få arvet som lön. Ni tjänar [nämligen] Herren den Smorde (Messias, Kristus)! ²⁵Den som gör orätt ska få igen den orätt han har gjort, utan partiskhet.

¹Ni herrar, låt era slavar (tjänare) få vad som är rätt och rimligt. Ni vet ju att också ni har en Herre i himlen.

Förmaningar
²Fortsätt [att vara uthålliga] i bönen samtidigt som ni [fokuserat] vakar i den [förtroligt och hängivet] med tacksägelse (tacksamhet) [över Guds goda nåd].

³Be också för (runtomkring – gr. peri) oss [Luk 6:28], att Gud öppnar en dörr för Ordet [nya möjligheter och situationer öppnas] så att vi kan predika den Smordes (Messias, Kristi) mysterium (hemlighet), för vars skull jag är fängslad (i kedjor) [här i Rom]. ⁴Be att jag talar som jag bör när jag lägger fram det. [Igen använder Paulus grekiska ordet mysterion, se Kol 1:26, 27; 2:2. Jesu hemlighet, som nu är uppenbarad, är att alla människor kan ta del av frälsningen, se Ef 3:1-6.]

⁵[Uppmaningarna gäller inte bara det inre osynliga bönelivet utan även i kontakten med människor.] Var visa när ni möter de utomstående och ta vara på (gör det bästa möjliga av; ordagrant "köp tillbaka") varje tillfälle. ⁶Ert tal ska alltid vara vänligt (välbehagligt; med nåd), kryddat med salt, så att ni vet hur ni ska (bör: hur det är nödvändigt att) [specifikt] svara var och en.

[Salt förhöjer smak, förhindrar förruttnelse och väcker törst. Jesus betonar nödvändigheten av att behålla sin sälta gentemot omvärlden, se Matt 5:13; Mark 9:50.]

AVSLUTNING

Tychikus och Onesimus kommer med brevet
⁷Vad mig beträffar kommer Tychikus att berätta allt för er. Han är en älskad broder och en trogen tjänare och medarbetare i Herren, ⁸och jag skickar honom till er just för att ni ska få veta hur vi har det och för att han ska uppmuntra era hjärtan. ⁹Tillsammans med honom kommer vår trogne och älskade broder Onesimus [Filemon 1:10], som är en av er. De kommer att berätta för er om allting här.

Hälsningar från Rom
¹⁰[Förutom Timoteus, som nämns i brevets början, hälsar nu ytterligare sex personer som fanns hos Paulus i Rom till de troende i Kolossai och de närliggande församlingarna.]

Min medfånge Aristarchus hälsar till er.

[Hans namn betyder "den bästa styrande". Aristarchus var från Thessalonike, se Apg 19:29; 20:4. Han blev troligen en kristen när Paulus kom till Thessalonike, se Apg 17:1-9. Vid insamlingen till församlingen i Jerusalem blev han utvald att följa med. Han stannade kvar vid Paulus sida på vägen till Rom, se Apg 27:2. Han är en av de tre män med judisk bakgrund som finns hos Paulus vid den här tiden, se vers 11.]

Även Markus, Barnabas kusin, hälsar. Honom har ni fått anvisningar om: ta väl emot honom om han kommer till er.

[Johannes-Markus var från Jerusalem. Det var i hans mors hus som församlingen samlades och bad när Petrus blev fri på ett mirakulöst sätt, se Apg 12:12. Markus reste tillsammans med Paulus och Barnabas, men han avbröt resan i Perge, se Apg 13:13. Markus fanns nära Petrus som kallar honom sin son, se 1 Pet 5:13. Markus är författare till Markusevangeliet som har många detaljer från just Petrus upplevelser med Jesus.]

¹¹Även Jesus som kallas Justus [latinskt namn] hälsar.

Bland de omskurna är dessa [tre] mina enda medarbetare för Guds rike, och de har varit till tröst för mig. [Aristarchus, Johannes-Markus och Jesus-Justus var alltså messiastroende judar. Uttalandet antyder att de tre följande medarbetarna, Epafras, Lukas och Demas inte var av judisk härkomst utan troligen greker.]

¹²Epafras, som är en av er [han tillhörde troligen församlingen i Kolossai], hälsar. Han är en tjänare till den Smorde (Messias, Kristus) Jesus som ständigt kämpar för er i sina böner, för att ni ska stå fasta, fullkomliga och fullt övertygade om hela Guds vilja. ¹³Jag kan intyga hur hårt han arbetar (våndas, sliter) för er och för dem i Laodikeia och Hierapolis.

[Det var Epafras som kom med hälsningen från församlingarna till Paulus i Rom, se Kol 1:7. Det var Epafras som hade evangeliserat i Lykosdalen och funnits med när församlingarna i de tre städerna Laodikeia, Hierapolis och Kolossai grundats. Troligen hade han mött Paulus i Efesos under de tre år då Paulus verkade där, se Apg 19:1-20.]

¹⁴Vår älskade Lukas, läkaren, hälsar också till er.

[Lukas hade rest med Paulus under flera av hans resor och skrev Lukasevangeliet och Apostlagärningarna.]

Demas hälsar också.

[Demas omnämns också i Filemon 1:24. Dock övergav han så småningom Paulus för världsliga intressen och for till Thessalonike, se 2 Tim 4:10. Det är troligt att han kom från Thessalonike på samma sätt som Aristarchus, se vers 10.]

Läs även brevet i Laodikeia
¹⁵Hälsa till syskonen (bröderna och systrarna i tron) i Laodikeia och till Nymfa och församlingen som möts i hennes hus. [Vissa handskrifter har Nymfas som är ett mansnamn och variationer i slutet som säger "deras hus" och "hans hus".]

¹⁶När mitt brev har blivit uppläst hos er, se då till att det även blir uppläst i församlingen i Laodikeia och att ni får läsa brevet från Laodikeia.

[Brevet från Laodikeia kan syfta på Efesierbrevet, brevet till Filemon eller något annat brev som inte finns bevarat i dag. Det fanns redan i den tidiga kyrkan en tradition att cirkulera de nytestamentliga breven.]

¹⁷Säg till Archippus [uppmuntra honom med dessa ord]: "Se till att du fullgör den tjänst du fått i Herren." [Han omnämns som Paulus "medsoldat" i Filemon 1:2, kanske var han Filemons och Appias son.]

Paulus signatur
¹⁸Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand.

[Brevet avslutas med en personlig hälsning från Paulus, vilket betyder att fram till nu har någon annan hållit i pennan. I antiken var det vanligt att professionella skrivare anlitades, se Jer 36:4; Rom 16:22; 1 Kor 16:21; Filemon 1:19; 2 Thess 3:17. Timoteus kan ha haft den rollen, se Kol 1:1. När Paulus skriver denna sista rad är hans högra hand fastkedjad med en romersk soldats vänstra hand och kedjorna rasslar mot bordsskivan, se Apg 28:16. Paulus skickar med ett böneämne och en fridshälsning.]

Tänk på mina bojor. [Jag är fortfarande fängslad.]
Nåd (Guds favör och kraft) vare med er.

Tillbaka upp

Igår

Planer

Stäng