Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Parallell - onsdag 8/10

Mat 12:1-21

Jesus är Herre över vilodagen
¹Vid den tiden [någon gång då Jesus verkade i Galileen] gick Jesus genom sädesfälten på en av sabbatsdagarna.

[Sabbat är i plural. Det kan syfta på den vanliga veckosabbaten, fredag kväll till lördag kväll, eller någon av de högsabbater som inleder och avslutar högtiderna. Denna händelse inträffar troligen på väg till en samling i synagogan en lördagsmorgon eller under någon av helgdagarna kring veckohögtiden shavuot, eftersom det var skördetid, se 3 Mos 23:21.]

Hans lärjungar var hungriga och började rycka av ax och äta. ²När fariséerna såg detta sa de till honom: "Se, dina lärjungar gör sådant som inte är tillåtet på sabbaten."

[Det var tillåtet att för eget behov plocka och äta både frukt och säd från någon annans åker om man var hungrig, se 5 Mos 23:24-25. Att äta mat var heller inte förbjudet på sabbaten. Problemet var att enligt den rabbinska tolkningen av budorden i Moseböckerna både skördade och tröskade lärjungarna när de ryckte av ax och gnuggade dem mellan sina händer. För att vara säker på att inte utföra ett arbete tillredde rättrogna judar därför maten på fredagseftermiddagen före sabbaten. Det var troligt att Jesu lärjungar följde dessa judiska seder, se Luk 23:56, men här var man på resande fot och kunde inte förbereda någon mat.]

³Jesus svarade dem:

"Har ni inte läst [i 1 Sam 21:1-9] vad David gjorde när han och hans män [flydde från Saul till staden Nov, där tabernaklet var på den tiden, och] blev hungriga? ⁴Han gick in i Guds hus, och de åt upp skådebröden, som varken han eller hans män hade lov att äta, utan bara prästerna. [Skådebröden var tolv limpor, vardera på 3,5 liter mjöl, som bakades en gång i veckan. De symboliserade Herrens närvaro i templet.] ⁵Eller har ni inte läst i undervisningen [Moseböckerna – Torah] att prästerna i templet på sabbatsdagarna bryter mot sabbaten utan att bli skyldiga till något brott? [4 Mos 28:9-10] ⁶Men jag säger er: Här (på denna plats) ser ni det som är större än templet.

[Jesus liknar sig själv vid Guds tabernakel, se Joh 2:19. Det var inte tabernaklet i sig som var heligt, utan Guds närvaro i tabernaklet. Om det var tillåtet för helgedomens tjänare att visa barmhärtighet mot Davids män i en nödsituation, och om prästerna som arbetar på sabbaten inte bryter mot sabbatsbudet, måste det också vara tillåtet för Jesu lärjungar att "skörda" och "tillreda" lite mat längs med vägen.]

⁷Om ni hade förstått vad detta [citat från Hos 6:6] betyder:
'Jag vill se barmhärtighet [en villighet att hjälpa dem som är i nöd],
inte offer [religiösa ceremoniella riter]',
så skulle ni inte ha dömt de oskyldiga. ⁸För Människosonen är Herre över sabbaten."

⁹Sedan gick Jesus vidare och kom in i deras [fariséernas] synagoga [i någon stad i Galileen en annan sabbat, se Luk 6:6]. ¹⁰Där fanns en man med en förtvinad (förlamad) hand. Eftersom de ville ha något att anklaga Jesus för frågade de honom: "Är det tillåtet att bota på sabbaterna?"
¹¹Han svarade dem [med en kort liknelse]:

"Vem av er skulle inte, om han hade ett får och det faller ner i en grop på någon av sabbatsdagarna [veckosabbaten eller en högsabbat under en högtid], gripa tag i det och dra upp det? ¹²Hur mycket mer är inte en människa värd än ett får! Alltså är det tillåtet att göra gott på sabbaterna."

¹³Sedan sa han till mannen: "Sträck ut din hand." Han sträckte ut den och den blev återställd, lika frisk som den andra. ¹⁴Då gick fariséerna ut och överlade [inte om de skulle döda honom, utan] hur de skulle döda honom.

Herre över allt
¹⁵Jesus som visste om detta [deras intentioner att röja honom ur vägen] drog sig undan därifrån. Många följde honom, och han botade alla. [Det grekiska ordet för bota är therapeuo, vilket beskriver en gradvis förbättring som leder till fullständigt helande.] ¹⁶Han uppmanade dem strängt att inte sprida vidare ryktet om honom (göra honom allmänt känd). ¹⁷Detta för att profeten Jesajas ord skulle gå i uppfyllelse [Jes 42:1-4]:

¹⁸Se, min tjänare som jag har utvalt,
    min älskade som jag har min glädje i (som är min själs behag).
Jag ska låta min Ande komma över honom,
    och han ska proklamera (förkunna) rätten (fälla en rättvis dom) till folken (alla etniska grupper).
¹⁹Han ska inte strida (argumentera) eller ropa med hög stämma,
    ingen ska heller höra hans röst på gatorna.
²⁰En stjälk som har blivit fullständigt krossad ska han inte bryta av,
    och en glödande veke ska han inte släcka ut,
    förrän han har fört rätten (fällt en rättvis dom) till seger.
²¹I hans namn ska folken (nationerna, alla folkgrupper) ha sitt hopp (förtröstan).

Tillbaka upp

Mark 3

En man med förlamad hand helas

I synagogan satt man längs med väggarna så att alla kunde se varandra. Bilden är från en nybyggd rekonstruktion av synagogan i Nasaret från Jesu tid.

¹[Jesus är Herre över sabbaten och låter sig inte skrämmas av fariséerna, se föregående vers.]

Igen [antagligen nästa vecka] gick Jesus in i synagogan. Där fanns en man som hade en förlamad (förtvinad) hand. [Verbformen antyder att förlamningen inte var medfödd utan hade uppkommit senare i livet genom någon sjukdom eller olycka.] ²De [fariséerna] vaktade noga på Jesus för att se om han skulle hela honom på sabbaten, så de fick något att anklaga honom för. ³Jesus sa till mannen med den förlamade handen: "Stå upp, och kom fram till mitten [av synagogan så alla kan se]."
⁴Sedan sa han till dem [alla samlade där, men främst fariséerna]:

"Är det tillåtet (och det rätta) att på sabbaten [enligt undervisning i Moseböckerna, se Mark 2:24] –
göra gott eller ont,
att rädda liv eller utsläcka liv?"

[I parallellstället i Matt 12:11-12 och i Lukas, vid två andra tillfällen när frågan om helande på sabbaten togs upp (Luk 13:15; 14:5), argumenterar Jesus utifrån den princip som fariséerna accepterade att det är tillåtet att lindra djurs lidande, inom vissa gränser, på sabbaten; hur mycket mer då mänskligt lidande? Se även 5 Mos 30:15, 19-20; Mark 2:27-28.]

Men de [svarade inte, utan] var tysta. ⁵Efter att i vrede ha sett på dem (fört blicken från ena sidan till den andra sidan), bedrövad (sorgsen) över deras hjärtans hårdhet, sa Jesus till mannen: "Räck ut din hand." Han räckte ut den och hans hand blev helt återställd.

[Jesus var heligt vred över de andliga ledarnas okänslighet för mannens lidande och hela det judiska lärosystemet där den bokstavliga tolkningen var viktigare än hjärtat och andemeningen bakom budorden. Ordet "bedrövad" har verbformen particip, vilket lyfter fram Jesu kontinuerliga sorg över det andliga läget, medan vreden i Jesu blick är i formen aorist vilket betonar att den är tillfällig. Orden "hjärtans hårdhet" beskriver processen hur deras hjärtan blev mer och mer hårda under det att Jesus tittade på dem.]

⁶Fariséerna gick ut och började genast göra upp planer tillsammans med herodianerna [som sympatiserade med och stödde Herodes Antipas och det romerska styret], hur de skulle kunna döda Jesus.

[De var fyllda av mörker och mordlust. På en gång efter att Jesus hade frågat om det var rätt att rädda liv eller utsläcka liv, se vers 4, går de i väg och planerar hur de ska döda Jesus.]

Jesu tjänst utvidgas i Galileen

De som följde Jesus kom från alla väderstreck. Uppräkningen börjar med närområdet Galileen, följt av regionerna i söder, öster och sist nordväst.

⁷Då [på grund av fariséernas planer på att döda honom] drog Jesus sig undan tillsammans med sina lärjungar mot [Galileiska] sjön. En stor skara människor från [de närmsta städerna och byarna i] Galileen följde honom. Också från [de södra regionerna] Judeen, ⁸Jerusalem, Idumeen [längst söderut] och från landet på andra sidan [östra sidan av] Jordan [regionerna Pereen, Dekapolis och Gaulanitis, nuvarande Golan] och från trakterna omkring [kuststäderna] Tyros och Sidon [den nordvästra regionen Fenikien] kom människor i stora skaror till honom när de hörde talas om allt han gjorde.

⁹Han sa till sina lärjungar att alltid ha en liten båt i beredskap för honom på grund av folket, så att han inte skulle bli trängd (nedtrampad) av folkmassan. ¹⁰Anledningen var att han hade helat så många att alla som var plågade (sjuka, led av besvärliga kroppsliga åkommor) pressade på (bokstavligen föll över) honom.
¹¹Varje gång de orena andarna såg honom, föll de ned inför honom och ropade upprepade gånger: "Du är Guds Son." ¹²Men han förbjöd dem strängt att offentliggöra vem han var.

[Jesus ville inte få uppmärksamhet från demoner. Senare tillät Jesus detta erkännande från människor, men nu ville folket göra honom till kung med våld, se Joh 6:15.]

De tolv apostlarna

Galileen är kuperat, med många berg och dalar. Bilden är från vägen som leder upp till berget Arbel på västra sidan av Galileiska sjön.

¹³Han gick upp på berget [för att be och bad hela natten, se Luk 6:12-13]. Sedan kallade han till sig dem som han själv hade utvalt, och de kom till honom. ¹⁴Han utsåg (ordagrant "gjorde") de tolv som skulle följa (ständigt vara med) honom, dem som han skulle skicka ut att predika (vara apostlar, speciella budbärare), ¹⁵och att ha auktoritet (makt) att bota de sjuka, och att driva ut demoner.

[De tolv lärjungarna var:]

¹⁶Simon, som han gav namnet Petrus,
     ¹⁷Jakob, Sebedeus son,
    Johannes, Jakobs bror – Jesus gav dem [Jakob och Johannes, det hebreiska] namnet Boanerges, som betyder åskans (tumultets) söner [kanske p.g.a. deras heta temperament, se Luk 9:54] –
     ¹⁸Andreas,

Filippus [grekiskt ord som betyder "en som älskar hästar"],
    Bartolomeus [även kallad Natanael],
    Matteus,
    Tomas [hebreiskt ord som betyder "tvilling", se Joh 11:16; 20:24-29],

Jakob, Alfeus son,
    Taddeus [grekiskt ord som betyder "en som har ett varmt hjärta" eller "älskat barn". Han kallades även Judas, Jakobs son; antagligen ändrade han namn för att undvika att bli förknippad med Judas Iskariot],
    Simon "den hängivne" (fanatikern, ivraren, nationalisten, seloten) [ordagrant "Simon kananaios", den arameiska motsvarigheten till den grekiska termen "seloten", båda orden betyder "den hängivne, ivrige, fanatiske", kan även antyda att han var med i den judiska motståndsrörelsen mot Romarriket innan han blev en Jesu lärjunge],
     ¹⁹Judas Iskariot, han som förrådde honom.

[Tre grupper framträder när apostlarna räknas upp. Simon, Filippus och Jakob nämns alltid som första namn i varsin grupp, se Matt 10:1-4; Luk 6:13-16; Apg 1:13.]

Jesus anklagas för att vara demonbesatt
²⁰Sedan gick han till ett hus [antagligen Petrus hus i Kapernaum] och folket samlades på nytt, så att han och lärjungarna inte ens kom åt att äta. ²¹När hans närmaste [hans familj, se vers 31-32] fick höra detta, gick de ut för att föra med sig honom med våld (gripa, arrestera honom) [och föra honom tillbaka till Nasaret]. De sa (gång på gång, deras huvudsakliga samtalsämne var) att han var från vettet (från sina sinnen).
²²De skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem [till Galileen] sa att han var besatt av Beelsebul, och att det var genom de onda andarnas furste som han kastade ut demonerna. ²³Han kallade till sig dem [fariséerna från Jerusalem tillsammans med de lokala judiska ledarna i Kapernaum] och talade till dem i liknelser (illustrationer och jämförelser för att förklara):

"Hur kan Satan driva ut Satan?

²⁴[Jesus förklarar orimligheten i detta påstående med två liknelser som alla kan hålla med om:]

Om ett rike är splittrat (strider mot sig självt),
kan det inte bestå.
²⁵Om en familj är splittrad (strider mot sig själv),
kan den inte [heller] bestå.

²⁶[Om detta stämmer för nationer och familjer, då gäller det också Satan:]

Om Satan reser sig upp (gör uppror) mot sig själv och splittras, kan han inte bestå och det är ute med honom. ²⁷Ingen kan gå in och plundra en stark man på vad han äger, om han inte först binder den starke. Sedan kan han plundra hans hus. [Jesus liknar sig vid den som är starkare än Satan och har bundit honom.]

²⁸Sannerligen, människorna ska få förlåtelse för allt, för sina synder och för sina hädelser, hur de än hädar. ²⁹Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd."

[Den som tror sig ha begått denna synd har med största sannolikhet inte gjort det. Detta uttalande var riktat till fariséerna som sa att Guds godhet var djävulens verk, och var på väg att falla i denna grova synd. Vers 28 med ett fantastiskt löfte glöms lätt bort – "människorna ska få förlåtelse för allt"!]

³⁰De hade ju sagt att han hade en oren ande.

Jesu familj
³¹Nu kom Jesu bröder [Jakob, Joses, Judas och Simon, se Mark 6:3] och hans mor. De stannade utanför [Petrus hus där Jesus undervisade] och skickade bud efter honom. ³²En stor mängd människor satt i en cirkel runt Jesus, och de sa till honom: "Se, din mor och dina bröder står här utanför och frågar efter dig." [Jesu familj hade beslutat sig för att hämta och föra med sig honom med våld eftersom de ansåg att han blivit galen, se Mark 3:21.]
³³Då svarade han dem: "Vem är min mor och mina bröder?" ³⁴När han hade fört blicken runt dem som satt omkring honom sa han: "Se, här är min mor och mina bröder. ³⁵Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor."

Tillbaka upp

Luk 6

Jesus och sabbaten

Sädesfält moget för skörd.

¹En sabbat [någon gång då han verkade i Galileen, vissa manuskript har att det är den andra sabbaten efter påsken] tog Jesus vägen genom ett sädesfält. Hans lärjungar ryckte av ax, gnuggade dem mellan händerna och åt. ²Men några av fariséerna sa: "Varför gör ni det som inte är tillåtet på sabbaten?"

[Det var tillåtet att för eget behov plocka och äta både frukt och säd från någon annans åker om man var hungrig, se 5 Mos 23:24-25. Att äta mat var heller inte förbjudet på sabbaten. Problemet var att enligt den rabbinska tolkningen av budorden i Moseböckerna både skördade och tröskade lärjungarna när de ryckte av ax och gnuggade dem mellan sina händer. Detta ansågs då vara ett arbete, vilket inte var tillåtet på vilodagen. För att vara säker på att inte utföra ett arbete, tillredde rättrogna judar därför maten på fredagseftermiddagen före sabbaten. Det var troligt att Jesu lärjungar följde dessa judiska seder, se Luk 23:56, men här var man på resande fot och kunde inte förbereda någon mat.]

En av de synagogor Jesus besökte under sina vandringar var den i Magdala på västra sidan av Galileiska sjön. Händelserna i detta kapitel kan ha utspelat sig där eller i någon annan del av Galileen.

³Jesus svarade dem: "Har ni inte läst [i 1 Sam 21:1-9] vad David gjorde när han och hans män [flydde från Saul till staden Nov, där tabernaklet var på den tiden, och] blev hungriga. ⁴Han gick in i Guds hus och tog [de heliga] skådebröden, som ingen utom prästerna får äta, och åt av dem och gav åt sina män." [Skådebröden var tolv limpor, vardera på 3,5 liter mjöl, som bakades en gång i veckan. De symboliserade Herrens närvaro i templet.] ⁵Sedan sa Jesus till dem: "Människosonen är herre över sabbaten."

[Vissa delar av lagen kunde brytas utan att det var ett lagbrott, särskilt om det gällde att rädda liv. För David och hans män gällde det deras liv i denna situation. Denna princip praktiserades redan av Mose. Ett exempel på detta finns i 3 Mos 10:12-20, som bröt mot 3 Mos 6:16, men Mose tillät och godkände det. Ett annat exempel på lagbrott är det arbete som prästerna utförde på sabbaten; de tilläts arbeta för att utföra Herrens sysslor. På Jesu tid praktiserade man att i vissa fall bryta mot lagen om det fanns ett viktigare bud. Man omskar pojkar på åttonde dagen även om det var på sabbaten, se Joh 7:22. Man räddade även djur och människor vars liv var i fara, se Luk 14:5. Jesus lyfter tydligt fram denna högsta princip om att "rädda liv" i Mark 3:4.]

Jesus botar en man på sabbaten

Målning av synagogan i Magdala som hittades av en slump 2009 när ett hotell skulle byggas i området. Staden hade då varit försvunnen i snart 2 000 år och täckt av lera. Våren 2014 öppnades platsen för allmänheten och här kan man besöka den bäst bevarade synagogan från Jesu tid och en av de platser Jesus besökte.

⁶En annan sabbat gick han in i synagogan och undervisade. Där satt en man med förtvinad (förlamad) högerhand. ⁷De skriftlärda och fariséerna vaktade på Jesus för att se om han skulle bota någon på sabbaten, eftersom de ville ha något att anklaga honom för. ⁸Men han visste vad de hade för tankar och sa till mannen med den förtvinade (förlamade) handen: "Stå upp, och kom fram till mitten [av synagogan så alla kan se]." Då reste han sig och gick fram. ⁹Sedan sa han till dem [alla som var samlade där i synagogan, men främst de skriftlärda och fariséerna]:

"Jag vill ställa en fråga till er:

Är det tillåtet att göra gott på sabbaten,
eller ont,
att rädda liv,
eller att utsläcka liv?"

¹⁰Han såg sig omkring på dem alla (förde blicken från ena sidan till den andra sidan) och sa sedan till mannen: "Räck ut din hand." Han gjorde det, och hans hand blev helt återställd. ¹¹De fylldes av vettlöst hat (vansinne, galenskap utan logik) och diskuterade med varandra om vad de skulle göra med Jesus.

De tolv apostlarna
¹²Vid den tiden [någon gång då han verkade i Galileen] gick Jesus upp på ett berg för att be, och tillbringade hela natten i bön till Gud. ¹³När det blev dag samlade han sina lärjungar (följare), och bland dem valde han ut tolv, som han kallade apostlar (sändebud, ambassadörer):

¹⁴Simon, som han också gav namnet Petrus,
    och hans bror Andreas,
    och Jakob,
    och Johannes,

och Filippus,
    och Bartolomeus [även kallad Natanael],
     ¹⁵och Matteus,
    och Tomas [hebreiskt ord som betyder "tvilling"; Joh 20:24-29],

och Jakob, Alfeus son,
    och Simon, som kallades seloten [ordagrant "den hängivne, ivrige, fanatiske" och antyder att han var med i den judiska motståndsrörelsen mot Romarriket innan han blev en Jesu lärjunge],
     ¹⁶och Judas, Jakobs son, [vars efternamn var Taddeus, se Matt 10:3]
    och Judas Iskariot, han som blev förrädare.

[Tre grupper framträder när apostlarna räknas upp. Simon, Filippus och Jakob nämns alltid som första namn i varsin grupp, se Matt 10:1-4; Mark 3:16-19; Apg 1:13. Jesus kallar nu de tolv lärjungarna för apostlar. Lukas är den evangelieförfattare som flitigast använder denna titel på de tolv. En lärjunge är någon som följer och undervisas av sin lärare och blir mer och mer lik honom, se Mark 1:17. En apostel är en lärjunge som är utsänd som en ambassadör för att representera sin mästare. De tolv var fortfarande Jesu lärjungar, men blev nu också hans sändebud. De tolv apostlarna har en särställning eftersom de var kallade av Jesus själv att vara ögonvittnen och sprida hans ord, se 1 Kor 9:1; Mark 3:14. Den allmänna apostlatjänsten finns även i dag som en av de fem tjänstegåvorna, se Ef 4:11; Upp 2:2.]

SLÄTTPREDIKAN (6:20-49)
¹⁷[Följande predikan har kommit att kallas Slättpredikan. Den har många likheter med Bergspredikan i Matt 5-7 och båda hölls i samma region ganska tidigt i Jesu tjänst. I området kring Gennesarets sjö finns både berg och slätter i bergslandskapet, så "slätten" och "berget" kan referera till samma plats. Då som nu var det vanligt att lärare upprepade viktiga delar av sin undervisning vid flera tillfällen. Troligast är dock att det är samma predikan, med den skillnaden att Matteus och Lukas väljer att betona olika delar.
Det som är speciellt med Lukas redogörelse är uppdelningen kring talet fyra. Han väljer att ta med fyra välsignelser och fyra verop, se vers 20-26. Centralt finns fyra bud som handlar om att älska och fyra praktiska exempel på hur man älskar sin fiende, se vers 27-30. Predikan avslutas med fyra liknelser, se vers 39-49. Talet fyra som används om de fyra väderstrecken symboliserar ofta hela jorden. Denna uppdelning kring fyra förstärker Lukasevangeliets fokus på att Jesu budskap gäller hela världen. Matteus, som riktar sig till judarna, väljer att ta med fler exempel från Moseböckerna.
Även efterföljande händelser pekar på att det är samma predikan. Båda evangelierna skriver om helandet av en officers tjänare, se Luk 7:1-10; Matt 8:5-13. Att de tolv kallas just före Slättpredikan här i Lukas, medan Matteus lägger den händelsen senare, i kapitel 10 efter Bergspredikan, kan antyda att det är olika predikningar. Det är dock inte ovanligt att Matteus har en mer tematisk framställning och då kopplar han ihop bönen om arbetare till skörden med bönesvaret i nästa vers när lärjungarna kallas, se Matt 9:38-10:1.]

Jesus kom ner [från berget] tillsammans med dem [de tolv] och stannade på ett ställe på slätten. Där var en mängd lärjungar till honom, och en stor folkmassa från hela Judeen och Jerusalem [i söder] och från kustlandet vid Tyros och Sidon [i väst] ¹⁸hade kommit för att lyssna på honom och få sina sjukdomar botade. De som plågades av orena andar blev hjälpta, ¹⁹och hela hopen försökte röra vid honom, för det utgick ständigt kraft från honom, och han helade alla.

Välsignelser och verop
²⁰[Jesus börjar tala till sina lärjungar, men riktar sig även till hela folket, se Luk 6:18; Luk 7:1.] Han lyfte upp sina ögon och såg på sina lärjungar och sa:

"Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är ni [mina lärjungar] som är fattiga [utan egen rikedom, inflytande och ära här i världen],
    för er tillhör Guds rike.

[Här används inte futurum, utan presens – Guds rike där Guds lagar råder är tillgängligt just nu. I Matt 5:3 finns även en andlig dimension av att vara fattig där man är en 'andlig tiggare' som är helt beroende av Gud i allt.]

²¹Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är ni [mina lärjungar] som hungrar nu,
    för ni ska bli mättade.

Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är ni [mina lärjungar] som gråter nu,
    för ni ska skratta.

²²Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är ni [mina lärjungar] när människor hatar (föraktar, avskyr) er,
    och stöter bort er och smädar er och gör ert namn avskytt, på grund av Människosonen.
     ²³Gläd er på den dagen och dansa av glädje (en överväldigande glädje som gör att det inte går att sitta still),
        för er lön i himlen är stor. På samma sätt gjorde ju deras fäder med profeterna.

²⁴[Motsatsen till välsignelse är ofta förbannelse, men här ser vi Jesu medlidande och kärlek när han uttrycker sin förtvivlan i fyra parallella verop.]

Men ve er [uttryck för intensiv förtvivlan] som är rika (nu lever i materiellt överflöd),
    för ni har redan fått er tröst (hjälp, uppmuntran, befrielse).

[Ordet paraklesis används här och är samma ord som beskriver den helige Ande. Den som satt sin tillit till pengar söker sin tröst och hjälp från världens ande i stället för från Guds Ande.]

²⁵Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan] som är mätta nu,
    för ni ska hungra.

Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan] som skrattar nu,
    för ni ska sörja och gråta.

²⁶Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], när alla (kategorier av) människor talar väl om er,
    för på samma sätt gjorde ju deras fäder med de falska profeterna."

Älska era fiender
²⁷[I vers 27-28 ges fyra parallella synonyma bud: att älska, göra gott, välsigna och be för dem som hatar dig. Det är tydligt att kärleken inte är en känsla utan ett viljebeslut som tar sig uttryck i konkreta handlingar.]

"Men till er som lyssnar [kontinuerligt på mig] säger jag:

Älska era fiender [visa alltid dem som är öppet fientliga osjälvisk och utgivande kärlek],
    gör gott mot dem som hatar er [behandla dem alltid väl, se Matt 5:44].
²⁸Välsigna (tala väl om) dem som förbannar [uttrycker avsky genom att nedkalla en dom över] er
    och be för dem som skymfar (hotar, förorättar; falskt anklagar) er.
    [Ordagrant: 'be runtomkring dem', dvs. omringa dem med bön så de inte utför sina hot utan omvänder sig.]

²⁹[Jesus ger i vers 29-30 fyra praktiska exempel på hur man kan visa sin fiende osjälvisk och utgivande kärlek. De fyra punkterna är väl strukturerade där ett verb som beskriver en ond handling följs av den troendes respons. Genom alla tider har 'fäkta eller fly' gällt i mötet med sin fiende. Här visar Jesus på en ny väg: Stå kvar och gör fienden förundrad! Se även Rom 12:20-21.]

Slår någon dig [föraktfullt] på ena kinden,
    [så] vänd (håll) också fram den andra.

[I Matt 5:39 står det att det är den 'högra kinden'. Det är nästintill omöjligt för en högerhänt person att framifrån slå någon på den högra kinden med ett knytnävsslag. Man kan bara slå den andres vänstra kind. Detta antyder att det troligen inte är ett vanligt knytnävsslag som avses, utan ett föraktfullt slag med ovansidan av en öppen högerhand mot någons högra kind.]

Och tar någon ifrån dig manteln [ytterklädnaden],
    [så] hindra honom inte från att ta underskjortan (tunikan) också. [Klä av dig helt naken!]
[Om man inte kunde betala tillbaka ett lån kunde manteln tas som pant, men måste lämnas tillbaka före solnedgången, se 2 Mos 22:26-27. Att då inte bara ge ifrån sig manteln utan också börja ta av sig sina underkläder där i rätten skulle förvåna. Nakenhet var tabu inom judendomen och skammen föll mindre på den som var naken än på dem som såg den eller var orsak till den, se 1 Mos 9:20-27.]
³⁰Åt var och en som ber dig – ge!

[Grekiskan har här liksom i vers 29 Jesu uppmaning sist i meningen. Ge åt alla som frågar eller begär något, men inte alltid allt de frågar efter, se 2 Thess 3:6-13; Fil 1:9-11; 1 Joh 4:1; 2 Joh 1:10-11.]

Och om någon tar [stjäl – ordagrant: lyfter/bär bort] det som är ditt,
    [så] kräv det inte tillbaka [från honom]."

Den gyllene regeln
³¹[Denna vers har kommit att kallas "den gyllene regeln", men Jesus var inte den förste att formulera en sådan tanke. De som lyssnade till Jesus måste ha känt till den store rabbinen Hillel som många år tidigare hade sammanfattat Mose undervisning med orden: "Gör inte mot din nästa vad du själv hatar. Detta är hela Torah – resten är kommentarer." Jesu uppmaning innehöll inte något förbud. Det är stor skillnad mellan att undvika att göra ont och att aktivt sätta sig in i en annan människas situation och göra gott! Den gyllene regeln tvingar oss att ställa frågan: "Hur skulle jag själv vilja bli bemött i min medmänniskas ställe?"]

"Det ni vill att andra ska göra för er,
    det ska ni göra för dem.

³²[Ordagrant: "Och precis som ni vill/önskar att människorna skulle göra för er, gör så för dem." Med tre exempel (att älska, göra gott och ge lån) utvecklar nu Jesus denna gyllene regel i vers 32-34. Det är inte svårt att vara vänlig och generös mot den som behandlar dig på samma sätt. Jesus visar på ett annat tillvägagångssätt som är helt i linje med Guds vilja och som han rikligen belönar, se vers 35 som också inleds med att upprepa dessa tre nyckelord.]

Anta att ni [bara] älskar dem som älskar er,
    förväntar ni er ett tack [belöning från Gud, se Matt 5:46] för det?
    Även syndare älskar ju dem som älskar dem.
³³Anta att ni [bara] gör gott mot dem som gör gott mot er,
    förväntar ni er ett tack [belöning från Gud, se Matt 5:46] för det?
    Även syndare gör ju så.
³⁴Anta att ni [bara] ger lån [med ränta] till dem som ni räknar med att få tillbaka från,
    förväntar ni er ett tack [belöning från Gud, se Matt 5:46] för det?
    Även syndare lånar ju ut till syndare och räknar med att få tillbaka samma [överenskomna] belopp.

³⁵Nej, älska [istället] era fiender (de fientliga)
    och gör gott
    och ge lån utan att förvänta er (hoppas på) [att få] något tillbaka
    [utan att misströsta om någon eller känna förtvivlan över hur låntagaren hanterar hjälpen].
Då ska er lön (betalning för tjänsten; er gudomliga kompensation) bli stor, och ni ska bli den Högstes söner,
för han är god (nådig, välvillig, vänlig) mot de otacksamma och onda (de moraliskt fördärvade) [som orsakar bedrövelse, förargelse, problem och smärta].

³⁶Var barmhärtiga (medkännande, medlidande),
    precis som er Fader är barmhärtig.

Frikänn och var frikostiga
³⁷[Nu följer fyra uppmaningar i två par:]

Döm (särskilj – gr. krino) inte [var inte för snabba att besluta och kritisera andra],
    så att ni inte blir (skulle bli) dömda.
Fördöm inte [förklara ingen skyldig, döm inte ut någon]
    så att ni inte blir (skulle bli) fördömda.

Frikänn (förlåt; fria helt) [släpp det],
    så ska ni bli frikända (förlåtna; helt fria).
³⁸Ge [gör det till en vana att vara generös],
    så ska ni få (så ska man ge åt er).
Ett gott (generöst) mått, [väl] packat,
    skakat och rågat (överflödande)
    ska man lägga (ge) i er famn [mantel].
För med det mått ni mäter [brukar använda],
    ska det [också] mätas upp åt er."

[På marknaden hälldes vetet i ett mått som man sedan skakade för att jämna till. Om försäljaren var generös fyllde han sedan på måttet ännu mer så att det flödade över. Köparen kunde använda sin "famn" (den övre delen av sin mantel) där det vida tyget naturligt formats som en urgröpt ficka med hjälp av bältet.]

1. Blinda ledare
³⁹[Ordet "liknelse" är ordagrant "att kasta vid sidan om". Nu följer fyra liknelser med praktiska exempel från vardagen för att belysa och förklara de andliga sanningar Jesus förmedlat.]

Han berättade också en liknelse för dem:

"Kan en blind vägleda en blind? [Nej, självklart inte.]
Faller inte båda två i diket? [Jo, det gör de.]

⁴⁰En lärjunge är inte förmer än sin lärare, men när han är fullärd blir han som sin lärare. [Så var noga med vem du följer.]

2. Flisan och bjälken
⁴¹[På tal om blindhet:]

Varför ser du flisan (stickan, sågspånet, kornet) i din broders öga,
    utan att ens fundera på (vara medveten om) bjälken i ditt eget öga?
⁴²Hur kan du säga till din broder:
    'Broder, låt mig ta bort flisan (stickan, sågspånet, kornet) från ditt öga',
    när du själv inte ser bjälken i ditt eget öga?
Du hycklare [som inte lever som du lär utan "dömer under en teatermask" (gr. hypokrites, från hypo – under och krino – att döma/särskilja) dvs. agerar skenheligt]!
Ta först bort bjälken ur ditt eget öga,
    sedan kan du se klart och ta bort flisan ur din broders öga.

[Denna liknelse hör ihop med den förra, både flisan och bjälken är orsaken till blindhet. Den som kontrollerar någon annans syn måste själv ha bättre syn än den som han ska hjälpa. Den som tar bort en flisa, måste själv ha tagit bort bjälken från sitt eget öga. Innan du dömer/bedömer någon annan, rannsaka dig själv först. En ledare måste ha större andlig klarsyn än sina elever. Han måste själv praktisera de sanningar han lär ut.]

3. Trädet och dess frukt
⁴³[Jesus bygger vidare från förra liknelsen med bjälken (som kommer från ett träd), se vers 41-42, med ännu en liknelse:]

Det finns inget gott träd som bär dålig frukt,
    inte heller finns det något dåligt (murket) träd som bär god frukt.
⁴⁴Ett träd känns igen på sin frukt,
    för inte plockar man väl fikon från törnen
    eller skördar vindruvor från en törnbuske.

⁴⁵En god människa bär fram det som är gott
ur sitt hjärtas goda förråd (skatt; skattkammare) [Matt 6:21],
och en ond [människa] bär fram det som är ont
ur sitt onda [ur hjärtats onda förråd].
För av (utifrån) hjärtats överflöd (överskott) talar (predikar) [kommer långa eller korta haranger ur] hennes mun.

[I grekiskan beskrivs människan i bestämd form: "den goda människan" och "den onda". Se även Jak 3:1-12 om tungans makt. Sedan begynnelsen finns en andlig lag att naturen bär frukt 'efter sin art', se 1 Mos 1:11. Det som finns på insidan i hjärtat kommer förr eller senare att visa sig i människors tal och handlingar.]

4. Två hus
⁴⁶Varför kallar ni mig för 'Herre, herre' utan att göra det jag säger? [Upprepningen av herre, indikerar att man verkligen trodde att man gjorde Guds vilja.] ⁴⁷Den (var och en) som kommer till mig och hör [aktivt lyssnar till] mina ord och gör [aktivt handlar] efter dem, jag ska visa er [i följande illustration] vem han är lik:

⁴⁸Han är lik en man som när han bygger ett hus gräver djupt
    och lägger grunden på klippan [väljer att bygga sitt liv, sin tjänst och allt han tar sig för på Jesus].
När floden svämmar över vräker sig vattnet mot huset men förmår inte rubba det,
    eftersom det var väl byggt på klippan.

⁴⁹Men den (var och en) som hör och inte gör [praktiserar mitt ord],
    han är lik en man som bygger ett hus på sanden [mänskliga tankar och idéer, det jordiska],
    utan att lägga någon grund.
Floden vräker sig mot huset,
    och det rasar genast ihop och förödelsen blir stor."

[Det räcker inte att säga rätt saker – den som hör Jesu ord måste också agera på dem. Alla människor bygger sina liv, alla drabbas av stormar, frågan är på vilken grund huset är byggt.]

Tillbaka upp

Igår

Planer

Stäng