Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - fredag 9/10

Jer 12:1-14:10, Ps 78:65-72, Ords 24:30-34, 1 Thess 1:1-2:8

Jer 12:1-14:10

Jeremias klagan
1Rättfärdig är du, Herre (Jahveh),
    dock klandrar jag dig,
om dina domar vill jag tala med dig.
    Varför har den ondes väg framgång?
    Varför är alla trygga som handlar (agerar) förrädiskt?
2Du har planterat dem, de har slagit rot, de växer,
    de bär frukt.
Du är nära i deras mun
    men långt från deras tyglar.
3Men du, Herre (Jahveh), känner mig,
    du ser mig och prövar mitt hjärta mot dig.
För ut dem som får till slakten
    och gör dem redo för slaktens dag.
4Hur länge ska landet sörja
    och fältets alla grödor förtorka?
Från ondskan av dem som bor där är djuren förtärda
    och fåglarna, eftersom de säger: "Han ser inte vårt slut."

Guds svar
5Eftersom du har sprungit med fotfolket (soldaterna)
    och de har tröttat ut dig,
    hur kan du då tävla med hästarna?
Och i ett fredligt land har du varit trygg,
    hur ska du göra i Jordans stolthet?
6Eftersom även dina bröder och din fars hus,
    även de har handlat bedrägligt med dig,
    även de har ropat högt efter dig.
Tro dem inte
    eftersom de talar fagra ord till dig.


7Jag har övergett mitt hus,
    jag har kastat bort mitt arv,
jag har gett det min själ (hela min varelse) älskar
    i hennes fiendes hand.
8Mitt arv har blivit för mig
    som ett lejon i skogen,
hon har höjt sin röst mot mig,
    därför hatar jag henne.
9Är mitt arv för mig
    en spräcklig rovfågel?
    Är rovfåglarna mot henne runtomkring?
Kom, samla alla fältets djur,
    för dem till förtäring.
10Många herdar har fördärvat min vingård,
    de har trampat ner min del under foten,
de har gett min dyrbara del
    till en öde öken.
11De har gjort det till en ödemark,
    den sörjer över mig i ödslighet,
hela landet har blivit öde
    eftersom ingen man har lagt det på sitt hjärta.
12Över alla kala höjder [höga höjder utan vegetation] i öknen
    har fördärvare kommit
eftersom Herrens (Jahvehs) svärd slukar
    från den ena änden av landet till den andra änden av landet,
    ingen fred (hebr. shalom) till allt kött.
13De har sått vete och skördat törne,
    de har försatt sig själva i smärta,
de gör ingen vinst,
    skäms för er förtjänst för Herrens (Jahvehs) brinnande vrede.

14Så säger Herren (Jahveh):

Över alla mina onda grannar, som rör arvet som jag har låtit mitt folk Israel ärva, se, jag ska rycka upp dem från deras land och ska rycka upp Juda hus ifrån dem. 15Och det ska ske efter att jag har ryckt upp dem att jag ska visa dem nåd (barmhärtighet) och jag ska föra tillbaka dem, varje man till sitt arv och varje man till sitt land. 16Och det ska ske att om de verkligen vill lära sig mitt folks vägar och avlägga ed i mitt namn, Herren (Jahveh) lever, som de tidigare lärde mitt folk att avlägga ed vid Baal, då ska de bli upprättade (uppbyggda) i mitten av mitt folk. 17Men om de inte lyssnar, då ska jag rycka upp det folket, rycka upp och utrota det, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

Judas exil
1Så säger Herren (Jahveh) till mig: "Gå och ta dig en linnegördel och sätt den på dina länder och låt den inte komma i vatten." 2Och jag tog mig en linnegördel efter Herrens (Jahvehs) ord och satte den på mina länder.
     3Och Herrens (Jahvehs) ord kom till mig en andra gång och han sa: 4"Ta gördeln som du har tagit dig, som är på dina länder och stig upp. Gå till Perata och göm den där i en klyfta i berget." 5Och jag gick och gömde den i Perata som Herren (Jahveh) befallt mig.
     6Och det skedde efter många dagar att Herren (Jahveh) sa till mig: "Stig upp, gå till Perata och ta gördeln därifrån, som jag befallde dig att gömma där." 7Och jag gick till Perata och grävde och tog gördeln från platsen där jag hade gömt den. Och se, gördeln var fördärvad, den var inte duglig till något.
     8Och Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 9Så säger Herren (Jahveh): På detta sätt ska jag göra oduglig Juda stolthet och Jerusalems stora stolthet. 10Detta onda folk som vägrar att lyssna till mina ord, som vandrar i sitt hjärtas envishet och har gått efter andra gudar till att tjäna dem och till att tillbe dem, det ska bli som denna gördel, som inte duger till någonting. 11För som gördeln omsluter en mans höfter, så har jag låtit mig omslutas av hela Israels hus, och hela Juda hus, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), för att de ska vara ett folk åt mig och till ett namn och till en ära och till en härlighet. Men de vill inte lyssna.

Vinläglarna
12Och du ska säga dessa ord till dem:

Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim):
    "Varje krus är fyllt med vin."
Och när de säger till dig:
    "Vet vi inte att varje krus är fyllt med vin?"
13Då ska du säga till dem:
    Så säger Herren (Jahveh):
Se, jag ska fylla landets alla invånare, kungarna som sitter på Davids tron och prästerna och profeterna och alla Jerusalems invånare, med berusning.
14Och jag ska slå dem en man mot hans bror och fäderna och sönerna tillsammans, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). Jag ska inte ha medömkan och inte skona och inte ha förbarmande, utan fullständigt förgöra dem.

Hot om fångenskap
15Lyssna och ge era öron,
    var inte stolta eftersom Herren (Jahveh) har talat.
16Ge ära till Herren er Gud (Jahveh Elohim)
    innan det blir mörkt
och innan er fot snubblar
    i skymningen medan ni söker efter ljus,
han vänder det till dödens skugga
    och gör ett tjockt mörker.
17Och om ni inte lyssnar till det
    kommer min själ att gråta över er stolthet i hemlighet
och mina ögon kommer att gråta och gråta
    och rinna i tårar,
eftersom Herrens (Jahvehs) hjord har burits bort i fångenskap.

18Säg till kungen och till drottningmodern:

"Sätt er ner lågt [ett uttryck för sorg eller ödmjukhet],
    för era huvudens kronor har kommit ner,
    era vackra kronor."
19Städerna i söder (Negev) är stängda
    och där är ingen som öppnar dem,
hela Juda har burits bort i fångenskap,
    det är fullständigt bortburet i fångenskap.

20Lyft upp era ögon
    och se dem som kommer från norr,
var är hjorden som gavs dig,
    din vackra hjord?
21Vad ska du säga eftersom de utses över dig,
    dem du har fostrat åt dig [sätts] över dig, vännerna [blir] till ditt huvud?
Ska inte smärta övermanna dig,
    som smärtan hos en kvinna i födslovånda?
22Och om du säger i ditt hjärta:
    "Varför har dessa ting drabbat mig?"
För myckenheten i dina synder
    drogs dina kjolar upp
    och din kropp (häl) skändades (blottades).
23Kan en kushit [en etiopier som är mörkhyad] ändra sin hud
    eller leoparden [ändra – ta bort sina svarta] sina fläckar?
Även ni kan göra det rätta,
    som är vana att göra ont.

24Därför ska jag förskingra dem
    som agnarna som far iväg med öknens vindar.
25Detta är din lott
    som är utmätt åt dig från mig,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
eftersom du har glömt mig
    och förlitat dig på lögn.
26Därför ska jag dra upp dina kjolar över ditt ansikte,
    så din skam ska bli synlig.
27Dina äktenskapsbrott och ditt gnäggande,
    din skamlösa prostitution,
på fältets kullar
    har jag sett dina osmakliga handlingar.
Ve över dig, Jerusalem!
    Du ska inte göras ren. När ska det någonsin ske?

1Herrens (Jahvehs) ord som kom till Jeremia angående torkan:

2Juda sörjer och dess portar förtvinar,
    de böjer sig ner i askan (det svarta) till
    marken, och Jerusalems rop har stigit upp.
3Deras ädla sänder sina ynglingar efter vatten,
    de kommer till brunnarna men finner inget vatten,
deras kärl återvänder tomma,
    de skäms och är förvirrade, de täcker sina huvuden.
4Marken är sprucken
    för det har inte kommit något regn i landet,
de som plöjer skäms,
    de täcker sina huvuden.
5Hinden kalvar på fältet och överger sin unge
    eftersom det inte finns något gräs.
6Och vildåsnan står på de kala höjderna [höga berg utan vegetation]
    och flämtar efter luft som en schakal,
deras ögon sviker dem
    eftersom det inte finns något bete.

7Ve, våra ögon ser i oss (vittnar mot oss),
    Herre (Jahveh), agera för ditt namns skull
för våra felsteg är många,
    vi har syndat mot dig.
8Israels hopp (hebr. miqveh),
    vår frälsare i nöden,
varför skulle du vara en främling i landet,
    som en vägfarare som går åt sidan för att stanna över natten?
9Varför skulle du vara som en överrumplad man,
    som en mäktig man som inte kan rädda?
Du, Herre (Jahveh), är i vår mitt och ditt namn är utropat över oss,
    lämna oss inte!

10Så säger Herren (Jahveh) till detta folk:

Trots det har de älskat att gå hit och dit
    och inte avstått från sina steg,
och Herren (Jahveh) ska inte ge nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa).
    Nu ska han komma ihåg deras synder
    och straffa deras överträdelser.

Ps 78:65-72

Guds nåd
65Sedan vaknade Herren (Adonai) upp som ur en sömn,
    som en mäktig man som återhämtat sig från vinets berusning.
66Han slog tillbaka sina åklagare
    och lade på dem ett evigt förakt.
67Dessutom avskydde (förkastade) han Josefs tält
    och valde inte Efraims stam.
68Men han utvalde Juda stam,
    Sions berg [tempelberget i Jerusalem], som han älskade.
69Han byggde sin helgedom som höjderna,
    som jorden som han grundat för evigt.
70Han valde också David, sin tjänare,
    och tog honom från fårhjorden (flocken av småboskap),
     71från de diande tackorna.
Han tog honom till att vara herde för Jakob, hans folk,
    och Israel, hans arvedel.
72Han var en herde för dem med hjärtats integritet
    och ledde dem med skickligheten i sin hand.

Ords 24:30-34

30Jag gick förbi en lat mans åker,
    förbi en vingård som tillhörde en oförståndig man (en utan hjärta).
31Den var överväxt med tistlar, och markytan var täckt av nässlor (ogräs),
    och dess stenmur var nedriven.
32Jag betraktade och tänkte noga på vad jag såg,
    jag drog följande lärdom från vad jag sett:
33"Lite mer sömn, en liten tupplur,
    lägg armarna i kors för att sova lite till,
34och fattigdomen kommer marscherande till dig,
    nöden överraskar dig som en invaderande soldat."

1 Thess 1:1-2:8

FÖRSTA THESSALONIKERBREVET

Paulus, Silas och Timoteus besökte staden Thessalonike i Makedonien under sin andra missionsresa och grundade församlingen där. Ganska snart var Paulus dock tvungen att lämna dem på grund av förföljelse, se Apg 17:1. Paulus var där i åtminstone tre veckor, se Apg 17:1, men troligen några månader eftersom han hann undervisa många och även arbeta för sitt uppehälle, se 2 Thess 3:8. Staden hade en betydande judisk befolkning. Församlingen verkar dock främst ha bestått av hedningar. Ett av brevets viktigaste teman, som återkommer i varje kapitel, är Jesu återkomst.

Struktur:
Ofta listar Paulus tre saker i följd i detta brev, se t.ex. 1 Thess 1:1, 5; 2:3, 5-7, 10, 12, 19; 5:8, 14, 16-18, 23. De första tre kapitlen är personliga medan de två sista är mer praktiska i sin karaktär. Brevet följer Paulus vanliga mönster att först behandla den troendes position i Jesus, för att sedan utifrån den positionen ge praktiska uppmaningar.

1. Tacksamhet och hopp, kapitel 1-3.
2. Praktiska uppmaningar för det kristna livet, kapitel 4-5.

Skrivet: Slutet av 50 e.Kr. eller början av 51 e.Kr. Omkring ett år efter det att församlingen grundats.

Till: Thessalonike.

Från: Korint.

Författare: Paulus, se 1 Thess 1:1.

Budbärare: Kanske Timoteus.



Inledande hälsning

Bild på den moderna staden Thessaloniki. I söder syns Olympusbergen.

©wiki

1[Från:] Paulus och
    Silvanus [även kallad Silas] och
    Timoteus [Paulus närmsta medarbetare].

[Brevet innehåller många tripletter och inleds med tre personnamn. Silvanus är samma person som Lukas benämner Silas i Apostlagärningarna. Här använder Paulus den latinska formen av hans namn. Han var en erkänd ledare i församlingen i Jerusalem och var liksom Paulus romersk medborgare, se Apg 15:22, 37. Silas och Timoteus reste tillsammans med Paulus på hans andra missionsresa, se Apg 18:5. De hade stannat kvar i Thessalonike efter det att Paulus tvingats fly från staden. Nu har alla tre återförenats i Korint, se 1 Thess 3:6. Brevet skrivs i början av de 1,5 år som Paulus är där, se Apg 18:11.]
Till:
    Thessalonikes församling (de utkallade – gr. ekklesia),
    som lever i Gud Fadern och Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus).

[Det grekiska ordet för församling är ekklesia. I klassisk grekiska kunde ordet beskriva alla möjliga former av församlade människor som t.ex. den lagliga folkförsamlingen eller en mobb, se Apg 19:32, 39. Den ordagranna betydelsen är "de utkallade". Paulus är noga med att betona att församlingen i Thessalonike inte är vilken grupp av människor som helst, de är en Guds församling. I Bibeln kan ordet beskriva den lokala församlingen på en ort. Så används det här, men det kan också beteckna den universella församlingen av alla troende genom alla tider, se Matt 16:18.]
Nåd (kraft, oförtjänt favör) och frid (harmoni, frihet från fruktan, välbehag) vare med er.

[Inledningen i detta brev är den kortaste av alla Paulus brev. Han använder inte titeln apostel, vilket visar på hans nära relation med församlingen. Tillsammans med honom i Korint finns även Silas och Timoteus, se Apg 18:5; 2 Kor 1:19.]

TACKSAMHET OCH HOPP (kap 1-3)

Tacksägelse och bön
2Vi tackar alltid Gud för er alla
    när vi nämner er i våra böner.
     3Vi tänker ständigt på
        er gärning i [som har sin källa i] tron och
        er möda (ert hårda arbete) i [motiverad av] kärleken [som är osjälvisk och utgivande] och
        er uthållighet (ståndaktighet) [karaktär som står fast även under prövningar] i [som bygger på] hoppet
    till vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus) [hans tillkommelse, 1 Thess 1:10]
inför vår Gud och Far.

[Vers 2–10 är en enda mening i grekiskan, huvudverbet är "vi tackar". Tron, kärleken och hoppet producerar gärningar, se Jak 2:18. Dessa tre ord återkommer också i slutet och ramar in brevet, se 1 Thess 5:8. Samma ordning av gärning, möda och uthållighet finns i Upp 2:2. De troende i Thessalonike hade fått uppleva förföljelse. Under Paulus första besök i staden hade Jason släpats ut från sitt hus eftersom han tagit emot missionärerna, se Apg 17:6-9.]

4Vi vet, kära syskon (bröder och systrar i tron),
    att ni är Guds älskade och att han har utvalt er [ni har svarat ja på kallelsen, vi vet att er tro är genuin],
     5för vårt evangelium [det glada budskapet vi predikade] kom till er inte bara i ord utan också med
        kraft [under och tecken] och
        den helige Ande [som överbevisade er om synd, gav er tröst, glädje] och
        full visshet [om er omvändelse],
    på samma sätt som
ni vet hur vi levde bland er (vilka män vi var) för er skull.

[Till skillnad från grekiska filosofier, som bara byggde på läror med ord, hade thessalonikerna fått ta emot evangeliet som förändrade deras liv. De hade också själva sett hur Paulus, Silas och Timoteus levt sina liv bland dem.]

Ni är föredömen

Ryktet om de troende i Thessalonike hade spridit sig långt utanför deras egen stad.

6Ni blev våra efterföljare, ja, Herrens, när ni mitt under svåra lidanden tog emot ordet med den glädje som den helige Ande ger. [Lidande och glädje nämns i samma mening. Den troendes glädje i den helige Ande är oberoende av yttre omständigheter.] 7Så har ni blivit ett föredöme för alla troende i Makedonien [norra Grekland där Thessalonike var huvudstad] och Achaia [södra Grekland där Korint var huvudstad och Paulus, Silvanus och Timoteus nu befann sig].
     8Från er har Herrens ord genljudit [som åska, en trumpetsignal eller ett eko], inte bara i Makedonien och Achaia, utan överallt har er tro på Gud blivit känd så att vi inte behöver tala något mer.

[De troende i Thessalonike hade varit med och bidragit finansiellt över sin förmåga, trots att de inte hade så mycket själva, se 2 Kor 8:1-8.]

9De [folk överallt] berättar själva vilken ingång vi fick hos er och hur ni vände er till Gud, bort från avgudarna (avbilderna) [2 Mos 20:4], för att tjäna (vara en slav som gett hela sitt liv till) den levande och sanne Guden 10och vänta på hans Son från himlarna, honom som Gud har uppväckt från de döda: Jesus, som personligen räddar oss från den kommande vredesdomen.

[Uttrycket "omvändelse från avgudar" indikerar att församlingen verkar ha bestått mestadels av icke-judar som omvänt sig från avgudadyrkan för att tro på den levande Guden. Det antyder att mellan Paulus tre lördagar med samtal i synagogan, se Apg 17:1-3, och den förföljelse som drev honom ut ur staden, se Apg 17:5-10, måste han ha tillbringat flera veckor i staden. Han både arbetade för sitt uppehälle och undervisade omvända hedningar.
    Dessa två verser fungerar också som en sammanfattning för de ämnen Paulus tar upp i brevet. I nästa stycke beskriver han mer ingående hur han kom till dem, se vers 9. De troende i Thessalonike väntade att Jesus skulle komma tillbaka medan de ännu levde. Detta ämne om Jesu ankomst och vredesdomen tas också upp senare i brevet i kapitel 4-5.]

Kom ihåg hur ni kom till tro

Vägen från Filippi till Thessalonike.

1[Paulus påminner de troende i Thessalonike om hur de hade tagit emot honom, Silas och Timoteus. Lukas skriver detaljerat om händelserna i Apg 17:1-10. När thessalonikerna tänker tillbaka på Paulus tjänst och hur de själva har förvandlats av evangeliet så förstår de att deras besök inte varit förgäves.]

För ni vet ju själva, kära syskon (bröder och systrar i tron), att vår ankomst till er inte var förgäves (fruktlös, meningslös, utan fyllde ett syfte och gör det fortfarande). 2Som ni redan vet hade vi tidigare fått lida och blivit skamligt behandlade i Filippi, men i Gud [som gav oss styrka] blev vi frimodiga och predikade Guds evangelium för er [i Thessalonike] trots hårt motstånd (hård kamp).

[Paulus och Silas arresterades i Filippi, och utan något åtal blev de slagna och fängslade. Trots detta prisar de Gud och sjunger lovsånger, se Apg 16:11-40. Fortfarande värkte Paulus och Silas ryggar från piskslagen när de kom fram till Thessalonike efter 3-4 dagars vandring, se Apg 16:23.]

3Bakom vår uppmuntran (uppmaning, undervisning) [att ta emot evangeliet] finns inte
    lögn (villfarelse, falska läror),
    orenhet [felaktiga, orena motiv som egen vinning och makt] eller
    svek (tvivelaktiga metoder, trick, smickrande ord för att lura er).

4Tvärtom, vi talar därför att Gud har prövat (testat, undersökt) oss [och ansett oss värdiga, godtagit oss] att framföra evangeliet, inte för att behaga människor utan Gud, som prövar (testar, undersöker) våra hjärtan.

5Vi uppträdde aldrig med smickrande tal (anpassade inte sanningen utifrån den allmänna opinionen),
    det vet ni.
Vi agerade inte med dold girighet som motiv (utnyttjade inte er för vår egen ekonomiska vinning),
    det är Gud vårt vittne till.
6Vi sökte inte mänsklig ära vare sig av er eller av andra,
     7även om vi som den Smordes (Messias, Kristi) apostlar kunde ha ställt krav (använt vår auktoritet).

I stället uppträdde vi milt likt en vårdande mor som ömt sköter om sina barn,
     8så mycket längtade vi efter er.
Vi var glada att dela inte bara Guds evangelium,
    utan också våra liv med er.
Så älskade har ni blivit för oss.







Igår

Planer

Stäng  


Helbibel