Paulus, Silas och Timoteus besökte staden Thessalonike i Makedonien under sin andra missionsresa och grundade församlingen där. Ganska snart var Paulus dock tvungen att lämna dem på grund av förföljelse, se Apg 17:1. Paulus var där i åtminstone tre veckor, se Apg 17:1, men troligen några månader eftersom han hann undervisa många och även arbeta för sitt uppehälle, se 2 Thess 3:8. Staden hade en betydande judisk befolkning. Församlingen verkar dock främst ha bestått av hedningar. Ett av brevets viktigaste teman, som återkommer i varje kapitel, är Jesu återkomst.

Struktur:
Ofta listar Paulus tre saker i följd i detta brev, se t.ex. 1 Thess 1:1, 5; 2:3, 5-7, 10, 12, 19; 5:8, 14, 16-18, 23. De första tre kapitlen är personliga medan de två sista är mer praktiska i sin karaktär. Brevet följer Paulus vanliga mönster att först behandla den troendes position i Jesus, för att sedan utifrån den positionen ge praktiska uppmaningar.

1. Tacksamhet och hopp, kapitel 1-3.
2. Praktiska uppmaningar för det kristna livet, kapitel 4-5.

Skrivet: Slutet av 50 e.Kr. eller början av 51 e.Kr. Omkring ett år efter det att församlingen grundats.

Till: Thessalonike.

Från: Korint.

Författare: Paulus, se 1 Thess 1:1.

Budbärare: Kanske Timoteus.

Bild på den moderna staden Thessaloniki. I söder syns Olympusbergen.

©wiki

¹[Från:] Paulus och
    Silvanus [även kallad Silas] och
    Timoteus [Paulus närmsta medarbetare].

[Brevet innehåller många tripletter och inleds med tre personnamn. Silvanus är samma person som Lukas benämner Silas i Apostlagärningarna. Här använder Paulus den latinska formen av hans namn. Han var en erkänd ledare i församlingen i Jerusalem och var liksom Paulus romersk medborgare, se Apg 15:22, 37. Silas och Timoteus reste tillsammans med Paulus på hans andra missionsresa, se Apg 18:5. De hade stannat kvar i Thessalonike efter det att Paulus tvingats fly från staden. Nu har alla tre återförenats i Korint, se 1 Thess 3:6. Brevet skrivs i början av de 1,5 år som Paulus är där, se Apg 18:11.]
Till:
    Thessalonikes församling (de utkallade – gr. ekklesia),
    som lever i Gud Fadern och Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus).

[Det grekiska ordet för församling är ekklesia. I klassisk grekiska kunde ordet beskriva alla möjliga former av församlade människor som t.ex. den lagliga folkförsamlingen eller en mobb, se Apg 19:32, 39. Den ordagranna betydelsen är "de utkallade". Paulus är noga med att betona att församlingen i Thessalonike inte är vilken grupp av människor som helst, de är en Guds församling. I Bibeln kan ordet beskriva den lokala församlingen på en ort. Så används det här, men det kan också beteckna den universella församlingen av alla troende genom alla tider, se Matt 16:18.]
Nåd (kraft, oförtjänt favör) och frid (harmoni, frihet från fruktan, välbehag) vare med er.

[Inledningen i detta brev är den kortaste av alla Paulus brev. Han använder inte titeln apostel, vilket visar på hans nära relation med församlingen. Tillsammans med honom i Korint finns även Silas och Timoteus, se Apg 18:5; 2 Kor 1:19.]

TACKSAMHET OCH HOPP (kap 1-3)

Tacksägelse och bön
²Vi tackar alltid Gud för er alla
    när vi nämner er i våra böner.
     ³Vi tänker ständigt på
        er gärning i [som har sin källa i] tron och
        er möda (ert hårda arbete) i [motiverad av] kärleken [som är osjälvisk och utgivande] och
        er uthållighet (ståndaktighet) [karaktär som står fast även under prövningar] i [som bygger på] hoppet
    till vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus) [hans tillkommelse, 1 Thess 1:10]
inför vår Gud och Far.

[Vers 2–10 är en enda mening i grekiskan, huvudverbet är "vi tackar". Tron, kärleken och hoppet producerar gärningar, se Jak 2:18. Dessa tre ord återkommer också i slutet och ramar in brevet, se 1 Thess 5:8. Samma ordning av gärning, möda och uthållighet finns i Upp 2:2. De troende i Thessalonike hade fått uppleva förföljelse. Under Paulus första besök i staden hade Jason släpats ut från sitt hus eftersom han tagit emot missionärerna, se Apg 17:6-9.]

⁴Vi vet, kära syskon (bröder och systrar i tron),
    att ni är Guds älskade och att han har utvalt er [ni har svarat ja på kallelsen, vi vet att er tro är genuin],
     ⁵för vårt evangelium [det glada budskapet vi predikade] kom till er inte bara i ord utan också med
        kraft [under och tecken] och
        den helige Ande [som överbevisade er om synd, gav er tröst, glädje] och
        full visshet [om er omvändelse],
    på samma sätt som
ni vet hur vi levde bland er (vilka män vi var) för er skull.

[Till skillnad från grekiska filosofier, som bara byggde på läror med ord, hade thessalonikerna fått ta emot evangeliet som förändrade deras liv. De hade också själva sett hur Paulus, Silas och Timoteus levt sina liv bland dem.]

Ni är föredömen

Ryktet om de troende i Thessalonike hade spridit sig långt utanför deras egen stad.

⁶Ni blev våra efterföljare, ja, Herrens, när ni mitt under svåra lidanden tog emot ordet med den glädje som den helige Ande ger. [Lidande och glädje nämns i samma mening. Den troendes glädje i den helige Ande är oberoende av yttre omständigheter.] ⁷Så har ni blivit ett föredöme för alla troende i Makedonien [norra Grekland där Thessalonike var huvudstad] och Achaia [södra Grekland där Korint var huvudstad och Paulus, Silvanus och Timoteus nu befann sig].
     ⁸Från er har Herrens ord genljudit [som åska, en trumpetsignal eller ett eko], inte bara i Makedonien och Achaia, utan överallt har er tro på Gud blivit känd så att vi inte behöver tala något mer.

[De troende i Thessalonike hade varit med och bidragit finansiellt över sin förmåga, trots att de inte hade så mycket själva, se 2 Kor 8:1-8.]

⁹De [folk överallt] berättar själva vilken ingång vi fick hos er och hur ni vände er till Gud, bort från avgudarna (avbilderna) [2 Mos 20:4], för att tjäna (vara en slav som gett hela sitt liv till) den levande och sanne Guden ¹⁰och vänta på hans Son från himlarna, honom som Gud har uppväckt från de döda: Jesus, som personligen räddar oss från den kommande vredesdomen.

[Uttrycket "omvändelse från avgudar" indikerar att församlingen verkar ha bestått mestadels av icke-judar som omvänt sig från avgudadyrkan för att tro på den levande Guden. Det antyder att mellan Paulus tre lördagar med samtal i synagogan, se Apg 17:1-3, och den förföljelse som drev honom ut ur staden, se Apg 17:5-10, måste han ha tillbringat flera veckor i staden. Han både arbetade för sitt uppehälle och undervisade omvända hedningar.
    Dessa två verser fungerar också som en sammanfattning för de ämnen Paulus tar upp i brevet. I nästa stycke beskriver han mer ingående hur han kom till dem, se vers 9. De troende i Thessalonike väntade att Jesus skulle komma tillbaka medan de ännu levde. Detta ämne om Jesu ankomst och vredesdomen tas också upp senare i brevet i kapitel 4-5.]

Kom ihåg hur ni kom till tro

Vägen från Filippi till Thessalonike.

¹[Paulus påminner de troende i Thessalonike om hur de hade tagit emot honom, Silas och Timoteus. Lukas skriver detaljerat om händelserna i Apg 17:1-10. När thessalonikerna tänker tillbaka på Paulus tjänst och hur de själva har förvandlats av evangeliet så förstår de att deras besök inte varit förgäves.]

För ni vet ju själva, kära syskon (bröder och systrar i tron), att vår ankomst till er inte var förgäves (fruktlös, meningslös, utan fyllde ett syfte och gör det fortfarande). ²Som ni redan vet hade vi tidigare fått lida och blivit skamligt behandlade i Filippi, men i Gud [som gav oss styrka] blev vi frimodiga och predikade Guds evangelium för er [i Thessalonike] trots hårt motstånd (hård kamp).

[Paulus och Silas arresterades i Filippi, och utan något åtal blev de slagna och fängslade. Trots detta prisar de Gud och sjunger lovsånger, se Apg 16:11-40. Fortfarande värkte Paulus och Silas ryggar från piskslagen när de kom fram till Thessalonike efter 3-4 dagars vandring, se Apg 16:23.]

³Bakom vår uppmuntran (uppmaning, undervisning) [att ta emot evangeliet] finns inte
    lögn (villfarelse, falska läror),
    orenhet [felaktiga, orena motiv som egen vinning och makt] eller
    svek (tvivelaktiga metoder, trick, smickrande ord för att lura er).

⁴Tvärtom, vi talar därför att Gud har prövat (testat, undersökt) oss [och ansett oss värdiga, godtagit oss] att framföra evangeliet, inte för att behaga människor utan Gud, som prövar (testar, undersöker) våra hjärtan.

⁵Vi uppträdde aldrig med smickrande tal (anpassade inte sanningen utifrån den allmänna opinionen),
    det vet ni.
Vi agerade inte med dold girighet som motiv (utnyttjade inte er för vår egen ekonomiska vinning),
    det är Gud vårt vittne till.
⁶Vi sökte inte mänsklig ära vare sig av er eller av andra,
     ⁷även om vi som den Smordes (Messias, Kristi) apostlar kunde ha ställt krav (använt vår auktoritet).

I stället uppträdde vi milt likt en vårdande mor som ömt sköter om sina barn,
     ⁸så mycket längtade vi efter er.
Vi var glada att dela inte bara Guds evangelium,
    utan också våra liv med er.
Så älskade har ni blivit för oss.

Tillbaka upp