Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - söndag 11/10

Jer 16:16-18:23, Ps 80:1-20, Ords 25:6-8, 1 Thess 4:1-5:3


Jer 16:16-18:23


     16Se, jag ska sända många fiskare, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), och de ska fiska dem och sedan ska jag sända många jägare och de ska jaga dem från varje berg och från varje kulle och ut ur klippans klyftor. 17Eftersom mina ögon är över alla deras vägar kan de inte gömma sig för mitt ansikte och deras synder är inte dolda för mina ögon. 18Och först ska jag dubbelt återgälda deras synder och överträdelser, för att de har vanhelgat mitt land. De har fyllt mitt arv med liken av sina osmakliga ting och sina styggelser.

19Herre (Jahveh), min styrka och mitt fäste
    och min tillflykt på nödens dag.
Till dig kommer folkslagen från jordens ändar
    och ska säga:
Våra fäder har inte ärvt något annat än lögn,
    fåfänga och värdelösa ting.
20Ska en man göra sig själv gudar
    som inte är några gudar?

21Därför, se, jag ska få dem att veta (bli intimt förtrogna med),
    den här gången ska jag få dem att lära känna (bli intimt förtrogna med)
    min hand och min makt
och de ska veta (bli intimt förtrogna med)
    att mitt namn är Herren (Jahveh).

[Ordet jada som används tre gånger i denna vers betyder både att veta, ha kunskap om och känna till. Men den viktigaste aspekten av ordet är att denna vetskap eller kunskap är av en mycket intim och förtrolig natur.]

1Juda synd är skriven med en penna av järn
    och med spetsen på en diamant,
den är graverad på hjärtats tavla
    och på altarets horn.
2Som deras söners märken
    är deras altaren
och deras aseror [pålar för avgudadyrkan]
    finns vid de lövrika träden på kullarna.
3Fältens berg din styrka,
    alla dina skatter ska jag plundra,
jag ska ge dina höga platser
    för dina överträdelser i alla dina gränser.
4Och du själv ska behöva avstå
    från ditt arv som jag gav dig
och jag ska få dig att tjäna dina fiender
    i landet som du inte känner,
för ni har tänt min vredes eld (tänt en eld i min näsa)
    som brinner för alltid.

Sammanfattning
5Så säger Herren (Jahveh):

Förbannad är den tappre stridsman (modige hjälte, mäktige krigare)
    som förtröstar (sätter sitt hopp till, litar) på människor [hebr. adam – en bräcklig människa],
    som söker sin styrka i det som är kött [det jordiska],
    och vars hjärta vänder sig från Herren (Jahveh).
    [Ordagrant "gör kött till sin arm", dvs. förlitar sig på sin egen viljestyrka, kraft och förmåga].

6Han är som en torr växt (naken, fattig; en buske som aldrig bär frukt) i ödemarken,
    och får aldrig uppleva det goda, även när det kommer.
Han ska bo på förbrända (torra) marker,
    på saltjord där ingen kan leva.

7[Som kontrast till vers 5-6:]
Välsignad är den tappre stridsman (modige hjälte, mäktige krigare)
    som förtröstar (sätter sitt hopp till, litar) på Herren (Jahveh),
    och vars förtröstan (hopp, beskydd, säkerhet) är Herren (Jahveh).

8Han är som ett träd planterat vid vatten,
    vars rötter sträcker sig mot floden.
Det har inget att frukta när hettan kommer,
    dess löv är alltid gröna.
Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer,
    och det upphör aldrig att bära frukt. [Ps 1:3]

9Hjärtat är bedrägligt (lömskt, svekfullt), mer än allt annat,
    dessutom obotligt sjukt [som ett sår som aldrig läker]
    vem kan [själv] förstå (vara intimt förtrogen med) det?

[Det hebreiska ordet för bedrägligt, aqov, kommer från samma rot som namnet Jakob som betyder häl/fotsteg/bakre del, se 1 Mos 25:26; Hos 12:3. Det används bara tre ggr i GT och beskriver ojämn mark (märkt av spår) i Jes 40:4 och blodiga fotsteg i Hos 6:8.]

10Jag, Herren (Jahveh), tränger igenom (utforskar, granskar, genomsöker) hjärtat,
    och prövar (undersöker) njurarna [människans inre tankar, moral och motiv]
just för att ge åt var och en [löna var man] efter hans vägar,
    efter hans gärningars frukt [resultatet av hans handlande].

11Som rapphönan som ruvar över äggen som hon inte har värpt,
    så är den som blir rik men inte genom rätt,
mitt i hans dagar ska han lämna den (rikedomen)
    och han slutar som en dåre.

12Härlighetens tron, upphöjd från begynnelsen,
    hans helgedoms plats.
13Israels hopp (hebr. miqveh), Herren (Jahveh),
    alla som överger dig ska skämmas,
de som lämnar dig ska bli skrivna på marken [och försvinna, i kontrast till för evigt i stenen, se Job 19:24; Joh 8:6],
    eftersom de överger källan med livets vatten, Herren (Jahveh).


Jeremias tredje klagan
14Hela (bota) mig, Herre (Jahveh), och jag ska bli helad (botad).
    Fräls mig och jag ska bli frälst,
    för du är min lovsång.
15Se, de säger till mig:
    "Var är Herrens (Jahvehs) ord?
    Låt det fullbordas nu."
16Och jag har inte dragit mig undan från att vara en herde efter er,
    och sorgens dag är inte min önskan,
du vet (är intimt förtrogen med) det,
    det som kommer över mina läppar är framför ditt ansikte.
17Var inte borta (sluta inte existera) från mig (som) en ruin,
    du är min tillflykt på ondskans dag.
18Låt dem skämmas som förföljer mig,
    men låt inte mig skämmas.
Låt dem vara bestörta,
    men låt inte mig bli bestört.
Låt ondskans dag drabba dem
    och fördärva dem med dubbel förstörelse.


19Så säger Herren (Jahveh) till mig:

Gå och ställ dig i folkets söners port, där Juda kungar kommer in och genom vilken de går ut och i alla Jerusalems portar, 20och säg till dem: Hör (lyssna på) Herrens (Jahvehs) ord ni Juda kungar och hela Juda och alla Jerusalems invånare, som går in genom dessa portar. 21Så säger Herren (Jahveh): Var noga med detta – det gäller era liv [ordagrant: ´håll/vakta/skydda för era själars skull´] – bär inga bördor på sabbatsdagen, för inte in något genom Jerusalems portar, 22för inte heller ut bördor från era hus på sabbatsdagen, och gör inget arbete, utan helga sabbatsdagen som jag har befallt era fäder. 23Men ni lyssnar inte och lutar inte ert öra, utan gör era nackar styva så att ni inte kan höra eller ta emot tillrättavisning. 24Men det ska ske om ni lyssnar lyssnande till mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), och inte för in bördor genom portarna till staden på sabbatsdagen utan helgar sabbatsdagen och inte gör något arbete på den, 25då ska i stadens portar komma in kungar och furstar och sitta på Davids tron, ridande på vagnar och hästar, de och deras furstar, Juda män och Jerusalems invånare, och denna stad ska vara bebodd för alltid. 26Och de ska komma från Juda städer och från platser runt om Jerusalem och från Benjamins land och från Låglandet [hebr. Shefelah – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] och från bergen och från söder, och ha med sig brännoffer och offer och matoffer och rökelse och ha med sig tacksägelseoffer till Herrens (Jahvehs) hus. 27Men ni vill inte lyssna till mig, till att helga sabbatsdagen och inte bära bördor och gå in i Jerusalems portar på sabbatsdagen. Jag ska tända en eld i dess portar och den ska sluka Jerusalems palats och den ska inte släckas.

Herren ger en bild från krukmakaren till Jeremia.

1Ordet som kom till Jeremia (hebr. Jirmejahó) från Herren (Jahveh). Han [Herren] sa: 2"Stå upp och gå ner till krukmakarens hus. Där ska jag låta dig höra mina ord."
     3Så jag gick ner till krukmakarens hus och såg hur han arbetade vid drejskivan. [Ordagrant "arbetade han vid de två stenarna." De två runda stenarna satt ihop, man snurrade på den undre med fötterna och arbetade med leran på den övre.] 4Det hände ibland att kärlet som krukmakaren höll på att göra av leran misslyckades i hans hand [det blev något fel med materialet], då började han helt enkelt om och gjorde det till ett annat slags kärl som han såg att det passade till (lämpade sig för).

5Och Herrens (Jahvehs) ord kom till mig, han sa: 6Som krukmakaren formar (skulpterar – hebr. jatsar), skulle inte jag kunna göra likadant (på samma sätt) med er, Israels hus, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh)? Som leran som formas i krukmakarens hand är ni i min hand, Israels hus.
7I det ögonblick jag talar över ett folk och över ett kungarike – till att rycka upp (hebr. natash) och till att bryta ner (hebr. natats) och fördärva det,
     8men om folket vänder om från sin ondska, som föranleder att jag talat mot det,
    då ändrar jag det onda som jag tänkte göra (hebr. chashav) mot dem.

9I det ögonblick jag talar över ett folk och över ett kungarike – till att bygga upp (hebr. banah) och att plantera det (hebr. nata) [som leran i krukmakarens hand när han börjar om, se vers 4],
     10men om de gör det som är ont i mina ögon, så att de inte lyssnar till min röst,
    då ändrar jag det goda som jag sagt som skulle gynna dem.

[Herren ångrar sig aldrig och kommer alltid att döma ondskan. Men när vi som gör det onda omvänder oss från den ondska som framkallar Herrens vrede, då tar han tillbaka den, inte för att han ångrar sig utan för att vi omvänder oss.]
11Och nu, jag ber dig [Jeremia att profetera], säg till Juda män och till alla Jerusalems invånare, säg: Så säger Herren (Jahveh): Se, jag formar (skulpterar – hebr. jatsar) [samma ord som används om krukmakaren i vers 6] ondska mot er och lägger upp en plan mot er. Kom tillbaka, jag ber, var och en från sin onda väg och ändra era vägar [personliga vandringsväg; livsval] och era [onda] handlingar. 12Men de säger: Det finns inget hopp (det är lönlöst), vi tänker fortsätta att följa (vandra efter) våra egna planer (tankar) och var och en göra efter sitt onda hjärtas envishet (lust).

13Därför säger Herren (Jahveh) så:

Fråga, jag ber, bland folken,
    vem har hört något sådant?
Något mycket fruktansvärt
    har Israels jungfru gjort.
14Faller Libanons snö från fältets klippa?
    Eller har den stränga kylan fått vatten att flöda?
15Eftersom mitt folk har glömt bort mig,
    offrar de till fåfänga
och de snavar på sina vägar,
    på de gamla stigarna,
till att vandra på sidovägarna,
    på en väg som inte är röjd,
16till att göra deras land till förvåning
    och oavbrutet åtlöje.
Var och en som går förbi där
    ska bli förvånad och skaka på huvudet.
17Jag ska skingra dem
    med en östanvind framför fienden.
Jag ska se på deras rygg och inte deras ansikte,
    på dagen för deras olycka.

18Och de säger: "Kom, låt oss tänka ut onda planer mot Jeremia, för undervisning saknas inte från prästen, och råd från de visa och ord från profeten. Kom och låt oss slå honom med tungan och låt oss inte lyssna på något av hans ord."

19[Sedan sa Jeremia:] Herre (Jahveh), ge akt (lyssna) på mig
    och lyssna till rösten på dem som tvistar med (strider mot) mig.
20Ska ondska belönas med gott?
    För de har grävt en grop för [att ta] mitt liv (min själ).
Kom ihåg hur jag stod inför ditt ansikte
    för att tala gott till dem, till att vända bort din vrede från dem.
21Därför, ge dina söner till hungersnöd
    och slunga dem till svärdets kraft
och låt deras hustrur bli berövade sina barn och bli änkor
    och låt deras män bli slagna av död
    och deras unga män slagna av svärd i striden.
22Låt ett rop höras från deras hus,
    när du plötsligt för en armé över dem,
för de har grävt en grop för att fånga mig
    och gömt en snara för min fot.
23Herre (Jahveh), du känner
    alla deras råd mot mig till att döda mig,
förlåt inte deras synd,
    sudda inte ut deras synd från dina ögon,
utan låt dem stappla (stupa, falla) inför ditt ansikte
    och gör mot dem som i tiden för din vrede.

Ps 80:1-20

Psalm 80 – Återupprätta din vingård

En bön om att Gud ska återupprätta Israel ännu en gång, och speciellt de tio norra stammarna som är på väg att försvinna, se vers 2, 3, 16-18. Templet står kvar och folket är i landet, se vers 2, 9-16, men det är en tid av djup nöd då man blivit attackerade. Troligtvis är psalmen skriven just innan assyrierna för bort de tio norra stammarna, se 2 Kung 15:29.

Författare: Asaf

Struktur: En nästan identisk refräng återkommer i vers 4, 8 och 20:

1a. Lyssna, vers 2-3
1b. Refräng, vers 4

2a. Nuvarande situation, vers 5-7
2b. Refräng, vers 8

3a. Guds ingripande då och nu, vers 9-19
3b. Refräng, vers 20

1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till liljorna (hebr. al-shoshannim) [en symbol för skönhet, kan syfta på en då känd melodi eller ett sexsträngat instrument], ett vittnesbörd (hebr. edot), en psalm [sång ackompanjerad på strängar]. Av (för) Asaf.

[Ordet lilja/liljor (hebr. shoshan) återfinns i titeln på fyra psalmer, se Ps 45:1; 60:1; 69:1. I Ps 60:1 även i kombinationen med ordet vittnesbörd. Det kan tolkas att det är liljans vittnesbörd (som i Ps 60:1) eller Asafs vittnesbörd. Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73-83.]
-


Lyssna
2Lyssna (vänd ditt öra – hör upp), o Israels herde,
    du som leder Josefs fårhjord (flock av småboskap),
    du som tronar ovanpå keruberna [nådastolen, se 2 Mos 25:17], träd fram i glans (lys fram, stråla tydligt).
3Innan Efraim och Benjamin och Manasse [tre av de norra stammarna] väckte upp din makt
    och kom för att frälsa (rädda) oss.

4[Refräng]
Gud (Elohim), upprätta oss
    och låt ditt ansikte lysa [Ps 31:16; 67:1; 4 Mos 6:24-26]
    och vi ska bli frälsta (räddade).

Nuvarande situation
5Herre (Jahveh), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot),
    hur länge ska du vara vred på ditt folks böner?
6Du har mättat dem med tårarnas bröd
    och gett dem tårar att dricka i stor mängd.
7Du har gjort oss till ett stridsämne bland våra grannar
    och våra fiender ljuger (om oss) som det behagar dem.

8[Refräng:]
Härskarornas Herre (Elohim Sebaot), upprätta oss
    och låt ditt ansikte lysa
    och vi ska bli frälsta (räddade).

Guds ingripande då och nu
9[Här är vinplantan en bild på Israel som befriades från slaveriet i Egypten och fick Israels land efter att Herren drivit undan ett flertal folkslag för dem.]

Du drog upp vinplantan, ut från Egypten.
    Du drev undan folkslag och du planterade den [vinplantan, Israel].
10Du gjorde i ordning en plats för den [vinplantan, Israel]
    och den blev djupt rotad och fyllde landet.
11Bergen täcktes av dess skugga
    och de mäktiga cedrarna med dess grenar.
12Hon skickade ut sina grenar till havet [Medelhavet]
    och sina skott till floden [Jordanfloden].
13Varför har du brutit ner hennes beskydd
    så att alla som går förbi på vägen kan rycka upp henne?
14Vildsvinet från skogen fördärvar den,
    markens vilda djur betar av den.

15Härskarornas Herre (Elohim Sebaot), återvänd (kom hit igen) vi ber dig!
    Titta ner från himlarna och se och kom ihåg din vinplanta [Israel].
16Och vinstocken som din högra hand planterade,
    och grenarna som du själv gav styrka,
17den är bränd i eld, den är nerhuggen,
    de förgås av din tillrättavisning.
18Låt din hand [ditt stöd] vara över din högra hands människa [den smorda kungen, som du har utvalt],
    över människosonen som du själv har gjort stark. [Kan syfta på vinstocken Israel, se vers 15-16 eller Messias, se Ef 1:20; Heb 8:1]
19Då ska vi inte vända oss bort ifrån dig.
    Återuppliva oss (ge oss på nytt styrka, mod och tro) och vi ska ropa (åkalla, höja vår röst i bön) till ditt namn.

20[Refräng]
Herre, Härskarornas Gud (Jahveh Elohim Sebaot), upprätta oss,
    låt ditt ansikte lysa,
    och vi ska bli frälsta (räddade).

Ords 25:6-8

6Förhäv dig inte [var inte framfusig, påflugen, skrytsam] i kungens närvaro,
    ta inte självmant plats bland de mäktiga (hedersplatserna längst fram);
7Det är bättre att bli ombedd: "Kom upp här",
    än att bli nedflyttad i ädlingens (en mer generös/villig och ädlare mans – hebr. nadiv) närvaro, som dina ögon har sett.

[Jesus använder samma lärdom i en liknelse, se Luk 14:10.]

Om strider
8Rusa inte in i en dispyt (diskussion, ordstrid, rättslig prövning),
    för vad ska du göra när den är över och din motpart [kanske visar sig ha rätt och] förödmjukar dig?

1 Thess 4:1-5:3

PRAKTISKA UPPMANINGAR (kap 4-5)
1[Nu sker ett skifte i brevet. Ordet "till sist" betyder inte någon skillnad i vad som är viktigt, däremot skiftar texten, som hittills mestadels innehållit påståenden, till att nu bli uppmanande. Det är vanligt att Paulus i sina brev först börjar med de troendes position i Jesus, för att avsluta med uppmaningar att leva det nya kristna livet utifrån den positionen. De tre första kapitlen har handlat om dåtid och nutid. De två sista kapitlen berör också nutid, men även framtida händelser.]

Till sist (för övrigt), syskon (bröder och systrar i tron), vi ber er och uppmuntrar (står vi vid er sida och ber, förmanar) er i Herren Jesus att komma ihåg det vi lärt er: lev ett liv som behagar Gud, som ni redan gör. Ja, vi uppmanar er att fortsätta med detta mer och mer. 2Ni vet vilka föreskrifter vi har gett er från Herren.

Sexuell renhet
3[Följande stycke handlar om helgelse, och det grekiska ordet hagiasmos används tre gånger. Det ramar in stycket i vers 3 och 7, och återfinns också centralt i vers 4.]

Detta är Guds vilja – er helgelse (att ni blir avskilda, lever rent och heligt):
Att ni avhåller er från sexuell omoral.
[Det grekiska ordet porneia används här och grundordet betyder "att sälja sig till slaveri". Pornografi är ett sammansatt ord av just detta ord porneia och grafo, som betyder "något skrivet eller tecknat". Pornografi är en beskrivning antingen i text eller grafiskt av någon som säljer sig sexuellt.]
4Att ni var och en vet hur ni ska kontrollera (äga, vinna) ert eget kärl (er egen kropp, redskap, hustru)
    på ett helgat och hedervärt sätt.
5Det får inte ske i lidelser och begär som bland hedningarna som inte känner Gud.
[Ordet "kärl" används troligen bildligt för kroppen, så använder Paulus det i 2 Kor 4:7. Den som syndar på det sexuella området syndar mot sin egen kropp, se 1 Kor 6:19-20. Kärl kan i rabbinskt språkbruk också syfta på hustrun. Petrus använder ordet så, se 1 Pet 3:7. Det kan också vara en eufemism, dvs. en omskrivning för de sexuella organen.]
6Att någon inte går för långt [passerar gränsen över vad som är mitt och ditt] och kränker (utnyttjar) sin broder på detta område. Herren straffar allt sådant, det har vi redan sagt och betygat för er.
[Den tredje uppmaningen kan ha att göra med äktenskapsbrott, se Ords 6:27-33. Orden som används här kan även gälla ekonomi och handlar då om att bedra sin broder. Dock verkar utifrån sammanhanget det handla om sexuell renhet.]
7Gud har inte kallat oss till orenhet
    utan till ett liv i helgelse. 8Den som avvisar detta avvisar alltså (just därför – gr. toigaroun) inte en människa utan Gud, som ger er sin helige Ande.

Kärleken till varandra
9När det gäller syskonkärleken behöver vi inte skriva till er. Ni har ju själva lärt er av Gud att älska varandra (osjälviskt och utgivande), 10och den kärleken visar ni alla syskonen (bröderna och systrarna i tron) i hela Makedonien. Men vi uppmanar er, syskon, att göra det ännu mer.

11Sätt en ära i (låt det vara er ambition) att leva lugnt och sköta ert och arbeta med era händer, så som vi befallt er, 12så att ni väcker respekt hos de utomstående och inte behöver sakna något.

Herrens ankomst
13[Den judiska trosuppfattningen och Gamla testamentet undervisar att vid tidens slut kommer en uppståndelse och en slutgiltig dom. Marta trodde så när hon sa: "Jag vet att Lasarus ska uppstå igen, vid uppståndelsen på den yttersta dagen", se Joh 11:24. En kristen som dör lämnar jordelivet för att vara tillsammans med Jesus, se 2 Kor 5:8; Fil 1:21-23. Uppståndelsen kommer också att ske i olika steg. Jesus var den förste, sedan kommer alla troende som levt att uppstå, och till sist alla människor, se 1 Kor 15:23-24.
    Paulus levde med övertygelsen att Jesus kunde komma tillbaka i hans livstid, se 1 Thess 1:10. Det gjorde även Petrus, se 1 Pet 4:7. Det verkar som om det uppkommit några frågor på detta område. Troligen har några av de troende i Thessalonike dött och man undrade vad som skulle hända med dem. Skulle deras kroppar vara kvar i graven till den sista uppståndelsen? Vad händer när Jesus kommer tillbaka, kommer de att vara med då?]


Syskon (bröder och systrar i tron), vi vill att ni ska veta hur det blir med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer på samma sätt som de andra, de som inte har något hopp. [Alla människor känner sorg och saknad när någon nära anhörig dör. Skillnaden är att utan den kristna tron finns inget hopp.] 14För om vi tror att Jesus har dött och uppstått [vilket vi ju gör], så ska Gud på samma sätt genom Jesus föra fram de insomnade [de som dött] tillsammans med honom. 15Vi säger er detta enligt ett ord från Herren:
Vi som lever och är kvar till Herrens ankomst ska alls inte komma före de insomnade.
16För Herren [Jesus] ska själv stiga ner från himlen
    när en befallning ljuder,
    en ärkeängels röst [som hörs]
    och en Guds basun [som ljuder].
Då ska de döda som tillhör den Smorde (Messias, Kristus) uppstå först.

[Denna uppståndelse gäller "dem som dött i den Smorde". Den gäller alla dem som trott på Jesus som Messias och kan även gälla troende från Gamla testamentet. Vad som är helt klart är att det inte är en allmän uppståndelse där alla som levt uppstår. I Uppenbarelseboken nämns sju basuner där den sista har att göra med domen i vedermödan, se Upp 11:15-18. Se även 1 Kor 15:51-52.]

17Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i luften (den lägsta atmosfären). Och så ska vi alltid vara hos Herren. [Denna händelse brukar kallas "uppryckandet".]

18Trösta (uppmuntra) därför varandra med dessa ord [att vi alltid kommer att få vara med Jesus]!

[Talet om Jesu återkomst är inte tänkt att skrämma. Det blir en dag då vi får vara med Jesus och får återse dem som gått före.]

Herrens dag

Oljemålning av John Martin på temat Herrens dag från 1853.

1När det gäller tider (den exakta kronologiska ordningen av händelser) och epoker (särskilda tidsintervall som börjar och slutar vid någon specifik händelse) behöver vi inte skriva till er, syskon (bröder och systrar i tron). [Apg 1:7] 2Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer [lika plötsligt och oväntat] som en tjuv om natten.

[Herrens dag är ett välbekant uttryck i Bibeln. Profeterna kallar den en domens dag, se Amos 5:18-20; Joel 2:11-13. Det är också en dag av frälsning och återupprättelse, se Joel 2:32. Det är en dag då Gud griper in i historien och slutgiltigt dömer synden och upprättar tusenårsriket, se Upp 6-19. Det är en omvälvande händelse som påverkar jorden och hela universum, se 2 Pet 3:10-13.
    Paulus hade undervisat om tidens slut och Herrens dag då han var i Thessalonike något år tidigare. Jesus undervisade också om detta ämne och använde liknande uttryck som "en tjuv om natten" för att mana till vaksamhet, se Matt 24:8, 36-44; Jes 13:8.]


3När de [folk som inte känner Gud] säger: "Fred och trygghet", då drabbar undergången (katastrofen) dem lika plötsligt som värkarna hos en kvinna som ska föda, och det finns inget, nej, inget sätt att undkomma (fly) detta.

[Två bilder används här, en tjuv om natten och en kvinna som ska föda, se vers 2-3. Detta uttalande om fred och trygghet kan syfta på den falska fred som förutsägs i Dan 9:27. Jfr även Ps 69:23-26. För en troende kommer dock inte dagen som en överraskning, se vers 4.]






Igår

Planer

Stäng  


Helbibel