Detta är den elfte av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Psalmen är troligtvis antifonal, dvs. en försångare sjunger först ett stycke och sedan svarar en annan stämma eller en kör.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Bön – hör mig, vers 1-2
2. Förtröstan på Herren, vers 3-4
3. Förtröstan på Herren, vers 5-6
4. Inbjudan till Israel att förtrösta på Herren, vers 7-8

En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

Ur djupen [vattendjupen; metafor för en situation med oöverstigliga problem]
    ropar jag (höjer jag min röst i bön) till dig, Herre (Jahveh).
²Herre (Adonai), hör min röst,
    låt dina öron höra mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp].

³Om du, Herre (Jah – kortformen av Jahveh; betecknar att han alltid har existerat),
    skulle hålla fast vid (föra räkenskap över) våra synder,
    vem skulle då kunna stå inför dig [på domens dag]?
⁴Men hos dig finns förlåtelsen (hebr. ha slichah),
    för att man ska frukta (vörda) [ära] dig.

⁵Jag väntar på (tittar ivrigt efter; hoppas uthålligt på) Herren (Jahveh)
    – hela min varelse (min själ – hebr. nefesh) väntar –
    och jag förtröstar på hans ord (väntar på vad han ska säga).
⁶Hela min varelse (min själ) [väntar/längtar] efter min Herre (Adonai),
    mer än väktarna efter morgonen,
    mer än väktarna [längtar] efter morgonen.

[Versen saknar verb, men det följer underförstått med från vers 5, men med ett nytt objekt – min Herre.]

⁷Israel, förtrösta (vänta ivrigt) på Herren (Jahveh),
    för hos Herren (Jahveh) finns nåd (omsorgsfull kärlek – chesed),
    och hos honom finns full befrielse (fullständig lösensumma för att köpa oss fria från synden).
⁸Han ska friköpa (befria) Israel
    från alla deras synder (från syndens konsekvenser).