Helbibel - torsdag 29/1
2 Mos 8:1-9:35, Ps 24:1-10, Ords 6:1-5, Matt 19:13-30
2 Mos 8:1-9:35
Den andra plågan – grodor1Sedan talade Herren (Jahveh) till Mose och sa: Gå till farao och säg till honom: "Släpp mitt folk så att de kan betjäna (hålla gudstjänst för) mig. 2Men om du vägrar låta dem gå, då ska jag slå (drabba) hela ditt land med grodor.
[Gudinnan Heket associerades med grodorna. Hon ansvarade för barnafödande, skapelse och att spannmålen växte. Som en vattengudinna var fertilitet och särskilt den senare delen av graviditeten och födandet viktiga delar av hennes ansvar. Hon ansågs vara Khnums hustru. Khnum gjorde människan av lera på sin drejskiva och sedan inblåste Heket livsanden i leran innan hon placerade den i kvinnans livmoder. Khnum och Hapi var källan till liv medan Heket var garanten för kommande generationer så att livet inte tar slut.]
3Floden ska krylla av grodor och de ska komma upp (ur floden) och komma in i ditt hus, och komma in i ditt sovrum, och upp i din säng. De ska komma in i dina tjänares hus och i folkets hus in i deras ugnar och upp i deras baktråg. 4Grodorna ska klättra upp på dig själv, ditt folk och alla dina tjänare." [Mängder av grodor kommer att krypa omkring på kroppen på alla människor.]
5Sedan talade Herren (Jahveh) till Mose: "Säg till Aron: 'Sträck ut din hand med din stav över floden, kanalerna och pölarna så att grodor kommer upp över hela Egyptens land.' " 6Då sträckte Aron ut sin hand över Egyptens vatten och grodorna kom upp och täckte hela landet.
7Men spåmännen (skrivare, från ordet för penna) gjorde samma sak med sina hemliga konster och fick upp grodor över hela Egyptens land.
8Då kallade farao på Mose och Aron och sa: "Be till Herren (Jahveh) att han tar bort grodorna från mig och från mitt folk. Sedan ska jag låta folket gå så att de kan offra till Herren (Jahveh)." 9Mose svarade farao: "Gör mig den äran! Vid vilken tid ska jag be för dig, dina tjänare och ditt folk att grodorna ska lämna (bokstavligt bli avhuggna från) dig och ditt hus och endast finnas kvar i Nilen?" 10"I morgon", sa han [farao]. Så han [Mose] sa: "Låt det ske i enlighet med ditt ord, så att du ska veta att det finns ingen like till Herren vår Gud (Jahveh Elohim). 11Grodorna ska lämna dig, ditt hus, dina tjänare och ditt folk. De ska bara finnas kvar i Nilen."
12Efter att Mose och Aron hade gått ut från farao, ropade Mose till Herren (Jahveh) angående grodorna som han hade sänt över farao. 13Herren (Jahveh) gjorde i enlighet med Moses ord och grodorna dog från husen, från gårdarna och från fälten. 14Man samlade ihop dem i trave på trave (många stora högar) och landet stank. [Det luktade vedervärdigt av döda grodor precis överallt.] 15Men när farao såg lättnaden, förhärdade (tillslöt) han sitt hjärta och lyssnade inte på dem, så som Herren (Jahveh) hade talat.
Den tredje plågan – insekter
16Herren (Jahveh) talade till Mose: Säg till Aron: Sträck ut din stav och slå stoftet på marken så ska det komma upp insekter (hebr. kenim) [troligtvis knott eller löss; kanske myggor] ur marken i hela Egypten. 17De gjorde så. Aron sträckte ut sin hand med sin stav och slog stoftet på marken och det kom upp insekter på människor och boskap. Allt stoft på marken blev till insekter över hela Egyptens land.
[Den egyptiske guden Geb var markens gud i Egypten. Nu hade han plötsligt inte kontroll över marken längre när myriader av stickande insekter kom upp ur marken. Man trodde också att Geb kunde behålla dig i graven eller låta dig gå vidare till livet efter detta. Därför var det viktigt att tillbe honom så att man inte blev kvar i graven. Ordet för insekter är pluralformen av hebr. ken. Det kan syfta på knott, löss eller någon annan liten insekt som angriper både människor och djur. Eftersom Aron slår sin stav på markens stoft (hebr. afar) är det troligare att det är knott eller löss, än myggor som ofta kläcks i våtmark. Det var också något speciellt. Myggor var vanligt förekommande, eftersom Nilen varje år svämmade över vilket skapade gynnsamma förhållanden för myggor.]
18När spåmännen (skrivare, från ordet för penna) försökte göra samma sak och få fram insekter med hjälp av sina hemliga konster, kunde de inte det, de misslyckades. Nu var det fullt med insekter överallt, på både människor och boskap. 19Spåmännen (skrivare, från ordet för penna) sa till farao: "Detta är Guds (Elohims) finger."
Men faraos hjärta blev förhärdat (tillslutet) och han lyssnade inte på dem, så som Herren (Jahveh) hade talat.
Den fjärde plågan – flugor (eller skalbaggar)
20Sedan talade Herren (Jahveh) till Mose: Stig upp tidigt på morgonen och stå (positionera dig) framför farao. När han kommer till vattnet (Nilen) ska du säga till honom: Detta är vad Herren (Jahveh) säger: Släpp mitt folk så att de kan betjäna (hålla gudstjänst för) mig. 21Annars, om du inte låter mitt folk gå, ska jag sända flugsvärmar över dig, dina tjänare, ditt folk och in i era hus. Egyptens hus ska bli fulla (så att det fullständigt kryllar) av svärmande flugor till och med i husgrunderna.
[Den egyptiska guden Khepri hade kontrollen över alla insekter, flugor och skalbaggar. Han hade kontroll över skapelsen och han ansågs även så mäktig att han var den som personligen flyttade solen över himlen varje dag.]
22Men på den dagen ska jag göra skillnad för landet Goshen, där mitt folk bor, så att ingen flugsvärm kommer dit, för att du ska veta att jag, Herren (Jahveh), är (finns) mitt i landet (på jorden).
[Här gör Gud för första gången åtskillnad på egyptierna och israeliterna så att plågan inte drabbar det judiska folket.]
23Jag ska göra en åtskillnad mellan mitt folk och ditt folk. I morgon ska denna plåga inträffa. [Farao har dagen på sig att ångra sig, men gör det inte.] 24Herren (Jahveh) gjorde precis så. En massiv flugsvärm kom in i faraos alla hus och in i hans tjänares hus. Hela Egyptens land ruinerades på grund av de enorma flugsvärmarna.
25Farao kallade på Mose och Aron och sa: "Gå, offra till er Gud i landet." 26Men Mose svarade: "Det skulle inte vara rätt. De offer som vi har för avsikt att offra till Herren vår Gud (Jahveh Elohim) är en styggelse för egyptierna. Skulle inte egyptierna stena oss om vi offrar vad som är en styggelse för dem? 27Vi måste vandra en tredagarsresa ut i öknen och offra till Herren vår Gud (Jahveh Elohim) precis som han har instruerat oss."
28Farao sa: "Jag ska låta er gå så att ni kan offra till Herren er Gud (Jahveh Elohim) i öknen. Gå bara inte så långt bort. Be för mig."
29Mose svarade: "Se, när jag går ut från dig ska jag be till Herren (Jahveh) att flugsvärmarna lämnar farao, hans tjänare och folket i morgon. Bara farao slutar att handla förnedrande (vara bedräglig, luras – hebr. talal) och vägrar folket gå för att offra till Herren (Jahveh)."
[Det ovanliga ordet för att lura (hebr. talal) har samma rot som ordet tel som används om en stad som byggts upp och rivits ner. Faraos sätt är som ett grymt skämt där faraos förväntning har byggts upp som en stad synlig för alla, för att sedan raseras, på nytt byggas upp för att igen raseras.]
30Därefter gick Mose ut från farao och bad till Herren (Jahveh). 31Herren (Jahveh) gjorde precis som Mose hade sagt och tog bort flugsvärmarna från farao, från hans tjänare och från hans folk. Ingenting blev kvar. 32Men farao förhärdade (tillslöt) sitt hjärta och lät inte folket gå.
Den femte plågan – boskapen insjuknar
1Sedan sa Herren (Jahveh) till Mose: "Gå till farao och tala till honom: Detta är vad Herren (Jahveh), hebréernas Gud (Elohim), säger: Släpp mitt folk så att de kan betjäna (hålla gudstjänst för) mig. 2Om du vägrar att låta dem gå och fortsätter att hålla dem kvar, 3se, då ska Herrens (Jahvehs) hand komma över din boskap på fälten, över hästarna, åsnorna, kamelerna, boskapsbesättningar och smådjursflockar. Det ska bli en förödande pest. 4Men Herren (Jahveh) ska göra åtskillnad på Israels boskap och Egyptens boskap så att ingenting ska dö som tillhör Israels barn (söner)." [Här gör Gud på nytt skillnad mellan egyptierna och israeliterna, se även 2 Mos 8:22.]
[Den egyptiska gudinnan Hathor var kungens amma, hon var också gudinna med ansvar för kärlek, fertilitet och kvinnor. Hon ansågs även vara den som rensade landet från dem som inte var rätt troende, hedningar i förhållande till den egyptiska gudavärlden. Detta är också en dom mot den religiösa hierarkin där kalvar, kor och oxar tillbads och var högt ansedda.]
5Och Herren (Jahveh) satte ut en bestämd tid och sa: "I morgon ska detta äga rum i landet." 6Nästa dag gjorde Herren (Jahveh) denna gärning (utförde detta ord). All boskap [hästar, åsnor, kameler, får och getter, se vers 3] i Egypten dog, men av Israels barns boskap dog inte ett enda djur. 7När farao frågade hade inte ett enda djur som tillhörde Israels barn (söner) dött.
Men faraos hjärta blev förhärdat (tillslutet) och han lät inte folket gå.
Den sjätte plågan – bölder
8Sedan sa Herren (Jahveh) till Mose och Aron: "Ta händerna fulla med aska från ugnen [kan syfta på aska från de ugnar där man bränt kadavren efter de döda djuren] och låt Mose kasta upp den mot himlen inför faraos åsyn. 9Det ska bli fint damm över hela Egyptens land och ska bli som bölder som blommar upp med sår på både människor och djur över hela landet."
[Med denna sjätte plåga tar Herren itu med hela det egyptiska systemet för läkedom. I Egypten grasserade alla upptänkliga sjukdomar och krämpor. Men läkedom handlade inte om medicin utan uteslutande om magi och ockultism. Olika åkommor tillskrevs skilda gudar och gudinnor som antingen kunde förhindra eller förorsaka dessa sjukdomar. Varje åkomma hade sin egen ritual, trolldryck eller amulett för att beveka den specifika guden.
En av ritualerna för helande var särskilt grym. Den föreskrev att man skulle offra en levande människa som brändes på ett högt altare. Sedan kastade man upp askan i luften och trodde att när den spreds med vinden skulle det ge välsignelse och helande. När Mose tar aska i handen och kastar upp i luften mot himlen framför farao så är det en direkt konfrontation mot denna sed.]
10Så de tog aska från ugnen och stod framför faraos ansikte. När Mose kastade upp askan mot himlen blev den till bölder som blommade upp med sår på både människor och djur över hela landet. 11Trollkarlarna kunde inte stå framför Mose på grund av bölderna, för de var på trollkarlarna precis som på alla egyptier.
12Men Herren förhärdade (tillslöt) faraos hjärta så att han inte lyssnade till dem. Så som Herren (Jahveh) hade talat till Mose [2 Mos 4:21; 7:3].
[Efter den 5:e plågan står det i 2 Mos 9:6 att "all boskap dog". Vilka djur var det då som fick bölder i den 6:e plågan, se 2 Mos 9:10, och vilken boskap är det som tas in från fälten och skyddas från haglet i den 7:e plågan, se 2 Mos 9:20-25? Det finns flera förklaringar.
Det hebreiska kol, översatt "alla" i 2 Mos 9:6, behöver inte betyda vartenda ett utan också "alla typer". I den grekiska översättningen Septuaginta väljs inte gr. holon, som beskriver varenda en, utan pas som beskriver "alla sorter och olika typer". Betydelsen blir då att den femte plågan med någon form av sjukdom påverkade alla olika sorters boskap som hästar, åsnor, kameler, boskap, får och getter. Denna tolkning stärks av att några verser innan räknas just dessa olika typer av tamboskap upp, se 2 Mos 9:3.
Bibeln anger inte heller hur lång tid som passerar mellan den femte och sjätte plågan. Om det nu verkligen var varenda en av all boskap som utplånades, kan egyptierna tagit boskap från israeliterna eller köpt från grannländer. Vad gäller haglet i den 7:e plågan varnades "de som fruktade Herren bland faraos tjänare" att ta in sin boskap under tak för att inte dö, se 2 Mos 9:20. Även om Bibeln inte uttryckligen säger det kan dessa gudfruktiga egyptier blivit skonade även tidigare, på samma sätt som israeliterna, när den egyptiska boskapen drabbades av sjukdom redan under den 5:e plågan.]
Den sjunde plågan – hagel och eld
13Sedan sa Herren (Jahveh) till Mose: "Stig upp tidigt på morgonen och stå (positionera dig) framför farao och säg till honom: 'Detta är vad Herren (Jahveh), hebréernas Gud (Elohim), säger: Släpp mitt folk så att de kan betjäna (hålla gudstjänst för) mig. 14Denna gång ska jag sända alla hemsökelser (plågor – hebr. magefa) till ditt hjärta, och till dina tjänare och till ditt folk, så att ni ska veta att det inte finns någon som jag i hela världen. 15Sannerligen skulle jag nu ha kunnat sträcka ut min hand och slå dig och ditt folk med en pest som hade utplånat dig från jordens yta. 16Likväl (en skarp betoning och kontrast mellan något som varit och något som är – hebr. olam) har jag låtit dig stå [hållit dig vid liv; rest upp dig till ledare] av denna anledning; för att visa dig min makt och för att mitt mäktiga namn ska återberättas (räknas – hebr. safar) över hela jorden. [Rom 9:17] 17Ändå upphöjer du dig själv över mitt folk genom att inte låta dem gå. 18Se, i morgon vid den här tiden ska jag låta det regna med en mycket häftig hagelstorm, vars like aldrig har skådats i Egypten sedan den dag det grundades och till nu. 19Sänd ut detta ord (gör det känt i hela Egypten); Stalla in din boskap och allt som du har ute på fälten. Varje person eller djur som är kvar ute på fältet och inte tagits hem (till stallet) kommer att dö när haglet faller ner på dem.' "
20De som fruktade (vördade) Herrens (Jahvehs) ord bland faraos tjänare såg till att hans egna tjänare och boskap tog skydd in i husen, 21men de som inte fruktade (vördade) Herrens (Jahvehs) ord lämnade sina tjänare och sin boskap ute på fälten.
22Sedan sa Herren (Jahveh) till Mose: "Sträck ut din hand mot himlen och låt det hagla över hela Egypten, på människor, på djur och allt som växer på fälten över hela landet."
[Den egyptiska gudinnan Nut hörde ihop med himlen. Hon förfogade över en barriär som skilde kaos från den kosmiska ordningen i den här världen. Hon var hustru till markens gud Geb och sågs som beskyddare av jorden. Nut ansågs särskilt ansvarig för natthimlen med sina stjärnkonstellationer som kunde förutspå framtiden, det vi kallar för astrologi. Nut var en av de viktigaste gudinnorna. Egyptierna trodde att de skyddades från naturens destruktiva krafter när de tjänade henne. När haglet fördärvade både djur, grödor och människor visade sig hennes kraft verkningslös.]
23Mose sträckte ut sin hand mot himlen och Herren (Jahveh) sände åska och hagel. Eld kom ner på jorden när Herren (Jahveh) lät hagel falla över Egyptens land. 24Haglet föll tungt med blixtar mitt i haglet. Dess like hade aldrig tidigare skådats över Egypten sedan landet blev till.
[Haglet består av både eld och is. Mirakulöst smälter inte elden isen och isen släcker inte elden. Dessa motsatta krafter verkar tillsammans för att utföra Guds vilja. Den medeltida franska rabbinen Rashi, som skrivit det mest inflytelserika kommentarverket till GT, noterar också hur ordet för himmel (hebr. shamaim) består av två ord: eld (hebr. esh) och vatten (hebr. maim).]
25Haglet slog ner allt som fanns på fälten, både människor och djur, allt i hela Egyptens land. Det slog också ner alla grödor på fälten och bröt sönder alla träd. 26Bara i landet Goshen där Israels barn (söner) bodde, föll inget hagel. [Här gör Gud åter skillnad på egyptier och israeliter.]
27Farao kallade på Mose och Aron och sa till dem: "Jag har syndat denna gång. Herren (Jahveh) är rättfärdig, medan jag och mitt folk är onda. 28Be till Herren (Jahveh), det räcker med Guds (Elohims) åska och hagel. Jag ska låta er gå. Ni behöver inte stanna längre."
29Mose sa till honom: "Så snart jag har gått ut ur staden ska jag sträcka ut min hand till Herren (Jahveh). Åskan ska sluta och haglet ska upphöra så att du må veta att jorden är Herrens (Jahvehs). 30Men angående dig och dina tjänare vet jag att ni fortfarande inte fruktar (vördar) Herren Gud (Jahveh Elohim)."
31Linet och kornet var fördärvat, eftersom kornet hade gått i ax och linet stod i blom. 32Men vetet och speltvetet hade inte fördärvats eftersom det skördas senare. [Av dessa agrara notiser vet vi att detta måste ha ägt rum i månadsskiftet mars/april.]
33Mose gick ut ur staden, bort från farao, och sträckte upp sin hand till Herren (Jahveh). Då slutade åskan och haglet upphörde och regnet vräkte inte längre ner på jorden. 34Men när farao såg att regnet, haglet och åskan hade upphört, utökade han sin synd och förhärdade (tillslöt) sitt hjärta, både han och hans tjänare. 35Faraos hjärta var förhärdat (tillslutet) och han lät inte Israels barn (söner) gå, så som Herren (Jahveh) hade talat genom Moses hand.
Ps 24:1-10
Psalm 24 – Portar, höj er för ärans Konung!Enligt traditionen som omskrivs i Talmud sjöngs denna psalm varje söndagsmorgon i templet, något som också styrks av tillägget i inledningen (för veckans första dag) i den grekiska översättningen Septuaginta. Psalmen kan ha framförts av David när arken fördes upp till Jerusalem in i tabernaklet, se 2 Sam 6:12-17. Arken symboliserar Guds närvaro och pekar även profetiskt på hur Jesus en dag, rent fysiskt, ska träda in i Jerusalem och hyllas som Konung. Portarna som tilltalas syftar på stadens och templets dörrar, men det finns även en andlig tillämpning – att öppna sitt hjärtas dörr och låta Jesus komma in, se Upp 3:20-21.
Mitt i den mästerliga poesin med upprepningen av frasen "Höj era huvuden, ni portar…" i vers 7 och 9, finns en grammatisk skillnad i versernas andra del som betonar och indikerar att Jesus kommer två gånger till Jerusalem. Första gången används en passiv verbform: "och låt höja er, ni eviga dörrar ". Vägen var öppen när han ödmjukt red in på en åsna bland hyllande skaror som välkomnade honom med palmblad och ropade "Hosianna, Davids son!", se Joh 12:12-15. Andra gången är verbet i aktiv imperativ form: "och höj er, ni eviga dörrar ". Denna gång kommer Jesus tillbaka till jorden med himmelska härar för att upprätta sitt tusenårsrike. Vid sin andra ankomst är Jerusalem belägrat och Jesus "slår själv upp dörrarna", se Upp 19:11-21.
Författare: David
Struktur: Psalmen har tre sektioner:
1. Herren – världens Skapare, vers 1-2
2. Hur människan närmar sig Herren, vers 3-6
3. Hur Herren närmar sig människan, vers 7-10
["David" och "psalm" står här för första gången i denna ordning, se även Ps 101:1; 110:1. Den grekiska översättningen Septuaginta har även med ett tillägg om veckodag i fyra andra psalmer: för sabbaten (Ps 38:1), för veckans andra dag (Ps 48:1), för veckans fjärde dag (Ps 94:1) och för dagen innan sabbaten (Ps 93:1). Talmud har instruktioner för läsning av Ps 82 på tredje dagen och Ps 81 på femte dagen. I Ps 92 finns också anvisningen "en sång för sabbatsdagen" i den hebreiska grundtexten.]
Herren – världens Skapare
Jorden är Herrens (Jahvehs) och allt som uppfyller den (all dess fullhet; allt vad den rymmer)
– världen och de som bor i den.
2För han har lagt dess grund i haven,
och inrättat den på oceanströmmarna (floderna).
[Gud äger jorden, men människan har fått auktoritet att råda över den, se 1 Mos 1:26.]
Vem får träda fram inför Herren?
3Vem får gå upp på Herrens (Jahvehs) berg?
Vem kan stå upprätt i hans helgedom? [Herrens tempel i Jerusalem, se Jes 2:2-3.]
4Den som har oskyldiga händer
och ett rent hjärta [den som är utan skuld och har rena motiv],
som inte har lyft upp sin själ till tomhet [gett sig hän åt meningslöshet; burit fram sig själv åt en avgud]
eller varit trolös (svurit löften som inte hållits).
5Han ska (kommer att) få välsignelse av Herren (Jahveh),
och rättfärdighet [ett frikännande från domen] från sin frälsnings Gud (Elohim).
6Detta är släktet (den generation) som frågar efter (hängivet/flitigt uppsöker) honom:
de som söker ditt ansikte (önskar/längtar att vara inför dig) är Jakob [Jakobs släkte].
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Herren kommer
7Höj (lyft upp) era huvuden, ni portar
och låt höja er [låt er lyftas/tas upp – imperativ passiv], ni eviga dörrar,
så att ärans Konung (härlighetens kung) kan komma in!
8Vem är denne ärans Konung (kung av härlighet)?
Det är Herren (Jahveh), stark [som en kraftfull armé] och mäktig (en stridsman)9Höj (lyft upp) era huvuden, ni portar
– Herren (Jahveh), mäktig i strid.
och höj er [lyft er upp – imperativ aktiv], ni eviga dörrar,
så att ärans Konung (härlighetens kung) kan komma in!
10Vem är han, denne ärans Konung (kung av härlighet)?
Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot)
– han är ärans Konung.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Ords 6:1-5
Om borgen och avtal1Min son (mitt barn, min vän), om du gått i borgen för din granne,
eller [förhastat] skrivit på ett avtal med en främling,
2då är du förpliktigad eftersom du har gett ditt ord,
du är fångad av dina egna ord.
3Du själv har försatt dig i situationen att din granne har makt över dig,
men gör så här för att bli fri [agera på en gång]:
Ödmjuka dig,
gå och böna och be din granne (tjata på honom). [Så att han betalar sin skuld och därigenom frigör dig från ditt åläggande mot fordringsägarna.]
4Unna inte ögonen någon sömn,
stäng inte ögonlocken.
5Rädda (ryck bort) dig själv som en gasell ur hans [en jägares] hand,
som en fågel ur fågelfångarens hand (grepp).
Matt 19:13-30
Jesus och barnen13[Jesus har just svarat på frågor om skilsmässa och äktenskap. Nästa ämne gäller barn som Jesus sätter stort värde på. Eftersom det är barnen som kommer i kläm när föräldrarna separerar är det fint att se hur Jesus välkomnar dem i sin famn.]
Sedan kom man till honom med barn (2-11 år), man ville att han skulle lägga händerna på och be [välsignelse] över dem. Lärjungarna tillrättavisade (hindrade, sa strängt till) dem. [I tron om att Jesus hade viktigare saker för sig, eller att barnen inte var betydelsefulla för honom, motade lärjungarna bort föräldrarna.] 14Då sa Jesus: "Låt barnen vara och hindra dem inte från att komma hit till mig! Himmelriket (himlarnas kungarike) tillhör sådana som de." 15Han lade händerna på dem [vart och ett av barnen].
Sedan gick han därifrån.
Jesus talar med en rik ung man
16Då (plötsligt, oväntat) kom en person fram till honom och frågade: "Lärare, vad gott [vilka goda gärningar] ska jag göra för att få evigt liv?" [Mannen var ung och rik, se Matt 19:20, 22. Han var också en ledare, antagligen en föreståndare i synagogan, se Luk 18:18.]
17Jesus svarade: "Varför frågar du mig om vad som är gott? Det finns bara en som är god [och det är Gud]. Men vill du gå in i livet [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet], så håll (följ, vaka över) budorden."
18Han frågade: "Vilka?"
Jesus svarade:
"Du ska inte mörda [2 Mos 20:13],20Den unge mannen [omkring 20-40 år gammal] sa: "Jag har hållit alla dessa sedan unga år, vad saknar jag (gr. hustereo)?" [Frågan som han verkar ställa är varför han ännu inte fått frid i hjärtat, trots att han har försökt hålla buden. Det grekiska ordet hustereo användes bland annat för att hamna efter och inte nå målet i en löpartävling.]
du ska inte begå äktenskapsbrott [2 Mos 20:14],
du ska inte stjäla [2 Mos 20:15],
du ska inte vittna falskt [ljuga i rättssalen] [2 Mos 20:16],
19hedra (visa respekt för) din far och din mor [2 Mos 20:12]
och du ska älska din nästa (din medmänniska) som dig själv [3 Mos 19:18]."
21Jesus svarade: "Vill du vara fullkomlig [och verkligen älska din nästa som dig själv som mannen hävdade att han gjorde, se vers 19], gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då kommer du att ha en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig." [För en sådan yttre handling skulle det behövas en inre förvandling. Jesus visste var mannens hjärta och skatt fanns: i hans rikedom, se Matt 6:21.] 22När den unge mannen hörde detta, gick han bedrövad sin väg, för han hade många ägodelar (ägde mycket jord och mark).
23Då sa Jesus till sina lärjungar: "Sannerligen säger jag er (jag säger er sanningen), det är svårt för en rik människa att komma in i himmelriket (himlarnas kungarike). 24Igen säger jag er, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike."
[Jämförelsen mellan det största vanliga djuret i Mellanöstern i kontrast till den minsta öppningen i ett vanligt förekommande föremål, illustrerar att det är omöjligt mänskligt sett för en rik att ta sig in i himmelriket, om inte Gud griper in, se vers 26. Kamelen används även i liknelsen om att sila mygg och svälja kameler, se Matt 23:24. Under medeltiden uppstod en sägen att en låg och smal port i Jerusalems mur kallades "nålsögat", men det finns inga belägg för att en sådan port fanns i bruk under Jesu tid.]
25När lärjungarna hörde detta häpnade de (blev de helt överväldigade och förvånade) och sa: "Vem kan då bli frälst [räddad från evig död]?" 26Men Jesus såg på dem och sa [svarade sedan]: "För (nära intill; bland – gr. para) människor är detta omöjligt [mänsklig styrka kan inte frälsa, se vers 25], men för (nära intill; hos) Gud är allt möjligt (alla saker/ting möjliga)." [Den grekiska prepositionen para beskriver någon/något som är alldeles intill, hos, bland eller jämsides med. Se även Mark 10:27; Luk 1:37; 18:27.]
27Då svarade Petrus och sa: "Se, vi har lämnat allt för att följa dig [i motsats till den rike unge mannen, se vers 22], vad kommer vi att få?"
28Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen. När allt återskapas (föds på nytt) ska Människosonen sitta (ner) på sin tron av härlighet (ära, pris). Och då ska ni som har följt mig, sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. 29Var och en som har försakat (fått överge) hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkermark för att följa mig ska bli belönad många gånger om, och få evigt liv som arv. 30Många som [nu] är de första ska bli de sista, och många som [nu] är de sista ska bli de första."
[Nästa stycke, Matt 20:1-16, förklarar detta påstående om "de första" och "de sista" genom en liknelse med vingårdsarbetare som alla får samma lön oavsett när på dagen de började arbeta.
Vers 29 att "försakat barn" måste ses i sitt sammanhang. Det kan betyda att man väljer att inte gifta sig och skaffa barn för himmelrikets skull, se vers 12. Är man däremot gift har Jesus nyss talat om äktenskapet och barnens höga värde, se vers 5 och 13. Ett av kraven för att bli en församlingsledare är att man tar hand om sin egen familj, se Tit 1:5-9; 1 Tim 3:1-13. Så versen kan inte tala om att lämna sina barn vind för våg för evangeliets skull! Det var Petrus som sa att han lämnat allt för att följa Jesus, till skillnad från den unge, och antagligen då också ogifte, rike mannen, se vers 27. Jesu svar riktar sig främst till Petrus. Han var antagligen den äldste av de tolv lärjungarna och den enda av dem som vi med säkerhet vet var gift. Lärjungaskapet innebar att han faktiskt under perioder kom att lämna sin familj. Samtidigt ser vi Jesu omsorg om honom. När Petrus kallas får han en väldig fiskfångst som gör att familjen är väl försörjd, se Luk 5:6. Jesus väljer också att låta Petrus hus i Kapernaum bli missionsbasen i Galileen och därigenom ge Petrus mycket tid hos sin familj. När barnen är äldre följer Petrus hustru med på missionsresorna, se 1 Kor 9:5.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
