⁵ För du, Herre (Adonai), är verkligen god och förlåtande,
    du visar stor nåd (kärleksfull omsorg; trofasthet) till alla som ropar (åkallar, höjer sin röst i bön) till dig.
⁶Lyssna (vänd ditt öra) till min bön, Herre (Jahveh),
    ge akt (lyssna uppmärksamt) på mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp].

⁷På min nöds dag [då jag är trängd och möter svårigheter], ropar jag (åkallar, höjer jag min röst i bön) till dig,
    för du ska svara mig.

⁸Det finns ingen som kan jämföras med dig bland gudarna (elohim), Herre (Adonai),
    de har inte ens några gärningar (de gör ingenting).
⁹Alla hednafolk som du har gjort ska komma och tillbe (falla ner inför) dig, Herre (Adonai),
    och de ska ära ditt namn. [Upp 15:4]
¹⁰För du är stor och gör stora under;
    bara du är Gud (Elohim).

¹¹Visa mig din väg, Herre (Jahveh),
    så att jag kan vandra och leva i din sanning.
Lär mig att helhjärtat vörda (frukta, ära)
    ditt namn (bind mitt hjärta vid ditt hjärta).
¹²Jag vill tacka (med öppna händer prisa) dig, Herre (Adonai), min Gud (Elohim), av hela mitt hjärta,
    och jag vill ära ditt namn för evigt.

¹³För din nåd (omsorgsfulla kärlek) är stor mot mig
    och du har räddat (ryckt bort) min själ från Sheol (graven, underjorden – de dödas plats).
¹⁴Gud (Elohim), de stolta har rest sig mot mig och skaran med onda män har letat efter min själ.
    De har inte satt dig [Gud] framför sig (gjort Herren till sin förebild och sitt rättesnöre för levernet).

¹⁵Men du, Herre (Adonai), är en Gud (El) som är
    barmhärtig (är nådig och har ett starkt känslomässigt band till oss) och ger favör (generös i nåd),
        sen till vrede
    och överflödar i (är rik på) nåd (omsorgsfull kärlek) och sanning.

[I denna vers finns 3 olika ord för nåd för att beskriva den så mångsidigt som möjligt. Herren både är nåd och ger nåd på alla upptänkliga sätt. Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]

Vänd dig till mig,
    visa mig din nåd (favör, oförtjänt kärlek);
ge din kraft till din tjänare,
    rädda din tjänarinnas son.
    [Här beskrivs en slav som är född in i den relationen, se 1 Mos 14:14. En bild på Davids ödmjuka inställning.]

¹⁷Visa mig ett tecken [Dom 6:17] på din godhet,
    när mina fiender ser, ska de komma på skam,
för du, Herre (Jahveh),
    hjälper och tröstar mig (vänder min sorg till hopp inom mig).

Tillbaka upp

---

Ords 25:18-19

¹⁸En stridshammare, ett svärd och en vass pil [dvs. ett dödligt vapen]
    är den som vittnar falskt mot sin vän (sprider lögner om sin granne).

¹⁹Att ha sin trygghet i (sätta sitt hopp till) en otrogen (falsk, svekfull) människa i tider av nöd (problem, motgångar, prövningar),
    är som att ha tandvärk eller en fot ur led.

[Det är lika smärtsamt som tandvärk, och lika omöjligt att få stöd av den opålitlige som att stödja sig på en fot ur led.]

Tillbaka upp

---

1 Tim 2:1-15

Instruktioner för församlingslivet

Bön
¹[Även om ett nytt stycke börjar här finns det en koppling till föregående ämne där några lidit skeppsbrott i tron. Bönen, som primärt är umgänge med Gud, håller en människa kvar på trons väg.]

Därför uppmanar jag dig [Timoteus] först av allt (som något mycket viktigt som måste få prioritet) till

böner (personliga specifika behov, t.o.m. under rop eller högljudd gråt, se Heb 5:7),
förtroliga böner (interaktiv tvåvägsdialog, samtal, tillbedjan och hängivenhet i förtrolighet med Gud) [det vanligaste ordet för bön i NT, se vers 8],
förböner (vädjan för andras behov och att Guds vilja ska ske i deras liv)

[Grundordet betyder att "träffa målet". Verbet används i Rom 8:26-27 där Anden hjälper oss att i bön hitta Guds vilja. Substantivet används bara här och i 1 Tim 4:5. I den apokryfiska boken Andra Mackabéerboken 4:8 används ordet om audiens inför kungen. Förbön är ett förtroligt rådslag med Gud.]

och tacksägelse [alla fyra orden är i plural i grekiskan, talar om uthållig bön],

för alla (kategorier av) människor,
     ²för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan leva ett lugnt och stilla liv, på alla sätt gudfruktigt och värdigt.

[Nero var kejsare i Romarriket 54 – 68 e.Kr. Han kom till makten redan som sjuttonåring och hans liv var kantat av skandaler, se Rom 1:27. Nero anklagade de kristna för den stora branden 64 e.Kr. i Rom och en grym förföljelse bröt ut. Det är i dessa turbulenta tider, i mitten på 60-talet, som Paulus skriver detta brev och vädjar om bön och tacksägelse för bl.a. Nero.]

³Detta [att be för alla människors frälsning, oavsett status och rang] är gott (rätt, ärbart) och välbehagligt inför Gud vår Frälsare, ⁴som vill (önskar) att alla människor ska bli frälsta (befriade, räddade, bevarade) och komma till insikt om (känna igen; få en personlig erfarenhet av) sanningen. ⁵För Gud är en, och en är Guds och människors medlare – en människa: den Smorde (Messias, Kristus) Jesus – ⁶han som gav sig själv till lösen för alla, vittnesbördet [som skulle ges om Guds syften för dem] när tiden (ordagrant: när deras egna tider) var inne. ⁷För detta är jag satt till förkunnare och apostel – jag talar sanning och ljuger inte – en hedningarnas lärare i tro och sanning.

⁸Jag vill därför (det är min önskan) att ni ber (samtalar förtroligt med Gud):

Männen på varje plats [i varje husförsamling i Efesos] med heliga, lyfta händer,
    utan (fria från) vrede [ett upprört inre ställningstagande mot någon/något, se Jak 1:19-20]
    och diskuterande [ett resonemang som inte för någonstans].

[Huvudpoängen är hjärtats inställning i bönen. Att be med lyfta händer var det vanliga judiska sättet att be på, se 1 Kung 8:22; 2 Krön 6:13; Ps 28:2. Att stå upprätt med rena händer beskriver någon som söker Gud med ärliga motiv och ett rent hjärta, se Ps 24:3-4.]

⁹Kvinnorna på samma sätt,
    smyckade med anständig klädsel, med blygsamhet och gott omdöme (självdisciplin), inte med [flätade/konstfulla] håruppsättningar och guld eller pärlor eller dyrbara kläder [som kräver stora utgifter], ¹⁰utan så som det [alltid] anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan: med (genom) goda gärningar.

[Meningens konstruktion med det grekiska ordet hosautos som översatts med orden "på samma sätt" gör att verbet "be", som kommer först i grekiskan, troligen gäller både män och kvinnor. Det går hand i hand med Paulus brev till korintierna, som han skrev just från Efesos. Där ber och profeterar både män och kvinnor (1 Kor 11:4-5) och Paulus tar upp detta med klädstil. Korintierna skulle följa den dåtida seden att bära huvudbonad, och det betonas att gudstjänsten skulle ske på ett ordnat sätt. Klädseln skulle inte vara stötande utifrån den rådande kulturen.]

Kvinnans roll
¹¹[Följande två verser är strukturerade i ett kiastiskt mönster där ordet stillhet, gr. hesuchia, ramar in sammanhanget. Ordet används även i vers 2 om att leva i stillhet, trygghet och frid. Det beskriver en fridfull attityd där man är trygg i sig själv. Uttrycket "att vara stilla och underordna sig" användes även inom judendomen. Det var så en rabbin blev undervisad, se Jes 41:1; Hab 2:20; Sak 2:13. Den kända strofen från Ps 46:11 visar på denna gudfruktiga attityd: "Var stilla och besinna att jag är Gud." Till skillnad från den rådande judiska traditionen uppmuntras kvinnors utbildning. Uppmaningen står i kontrast till de dåraktiga kvinnorna i 2 Tim 3:6-7 som ständigt blir undervisade men aldrig lyckas komma till insikt om sanningen.]

En kvinna ska i stillhet (lugn och ro)
    lära sig (vara i lärjungaskap – gr. manthano) i all underordning [Luk 10:39].
    

Efesos var känt för det stora Artemistemplet. I Istanbul finns sedan 2003 denna 1/25 modell av templet på utomhusmuseet Miniatürk.

¹²Att en kvinna undervisar
        tillåter jag inte,
    inte heller dominera (gr. authenteo) mannen,
utan hon ska vara i stillhet (lugn och ro).

[Denna vers är en av de mer kontroversiella i Bibeln. Anledningen är att beroende på översättning påverkas kvinnans roll att undervisa. Eftersom kvinnan Priscilla undervisade Apollos här i Efesos, och Timoteus blev undervisad av sin mor och mormor, kan inte versen förbjuda kvinnor att undervisa, se 2 Tim 1:5; Apg 18:26. I så fall skulle Paulus motsäga Jesus, som sände några kvinnor med uppdrag att berätta för lärjungarna om sin uppståndelse, se Joh 20:17-18, och även GT där Huldah, Deborah och Mirjam var gudfruktiga kvinnliga ledare.
    Ofta delas versen upp i två delar. Först verkar Paulus förbjuda en kvinna att undervisa, sedan kommer ordet "eller" följt av det andra förbudet: att ha auktoritet över en man. Problemet med den tolkningen är att ordet "eller" (gr. oude, som återfinns 31 gånger i Paulus brev) alltid används för att kombinera två tankar till en helhet. Den kiastiska strukturen gör att betydelsen också kan vara "undervisa dominerande".
    Vad som också försvårar tolkningen är att Paulus inte använder det vanliga ordet exousia för auktoritet. I stället väljer han authenteo som bara används här i hela Bibeln. Även i antika källor är ordet ovanligt. I skrifter från ett par hundra år f.Kr. verkar ordet syfta på den som är ansvarig för någons död, och ha sexuella anspelningar, medan det i modernare texter verkar syfta på kontroll och auktoritet. Ordets ursprung har att göra med "den som utför något och den som är ansvarig". Ordet användes även inom gnosticismen, och genom att använda detta ord kan Paulus specifikt syftat på tidiga gnostiska läror som florerade i Efesos tillsammans med den kvinnodominerande Artemiskulten. De lärde att Eva existerade andligt före Adam, och att hon inte blev bedragen utan i stället upplyst av ormen. Att formen "kvinna" i singular används här, kan kanske syfta på en specifik kvinna i Efesos. I 1 Tim 1:19 namnges två män. I inledningen i 1 Tim 1:3 refereras inte bara till män, utan också till kvinnor. I grannstaden Thyatira lärde en kvinna ut "djupa sanningar om Satan" och förledde många, se Upp 2:20-24.]

Gudinnan - urmodern - Artemis tillbads i Efesos.

¹³För Adam skapades först
    och sedan Eva.
¹⁴Det var inte Adam
    som blev förledd,
    utan det var kvinnan [Eva] som blev förledd,
och föll i överträdelse.

[Till skillnad från Artemiskulten som hade sitt säte i Efesos där kvinnan hyllades som alltings ursprung var det Gud som hade skapat människan. De gnostiska myterna har stora variationer men gemensamt är att det finns flera andliga nivåer där Bibelns Gud är en av de lägre gudarna. Ormen och Eva är frälsarfigurer som räddar Adam. De upplyser honom om den andliga världen som är långt högre än den materiella. Eva sägs också vara skapad före Adam och mor till olika söner genom olika fäder, varav en son var Adam. Det finns ändlösa variationer, men temat är detsamma. Eva var ursprunget och den som upplyste Adam och gav honom kunskap, gr. gnosis. Det kan vara denna typ av falska läror, myter och ändlösa släktregister som Paulus refererar till i 1 Tim 1:3-4.]

¹⁵Men hon ska bli frälst genom barnafödandet [trots förbannelsen, se 1 Mos 3:16],
    om de [kvinnorna] fortsätter att leva i
        tro,
        kärlek [som är osjälvisk och utgivande]
        och helgelse
    med gott omdöme.

[Det grekiska ordet sophrosyne beskriver ett välbalanserat sinne som karaktäriseras av självdisciplin och självinsikt.]

[I vers 14 syftade "kvinnan" specifikt på Eva; här breddas betydelsen till kvinnan i allmänhet. Ordet "genom" har inte betydelsen att det är på grund av barnafödandet som en kvinna blir frälst. Det är helt klart eftersom nästa fras uttryckligen säger att hon måste "fortsätta leva i tro, kärlek och helgelse". Vad Paulus verkar betona är att barnafödande och moderskap inte är syndigt utan något fint och moraliskt rent. Anledningen kan vara att det fanns vissa i Efesos som förbjöd äktenskap och lärde ut att celibat var nödvändigt för frälsning, se 1 Tim 4:3. Paulus talar positivt om familjelivet och uppmanar änkor att gifta om sig, se 1 Tim 5:14.
    En annan tolkning är att detta är en referens till "kvinnans säd" i 1 Mos 3:15 som är Messias – världens frälsare.]

Tillbaka upp