Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - tisdag 20/10

Jer 35:1-36:32, Ps 89:1-13, Ords 25:25-27, 1 Tim 5:1-25


Jer 35:1-36:32

Rechaviterna
1Ordet som kom till Jeremia från Herren (Jahveh) när Jojakim (hebr. Jehojaqim), Josias (hebr. Joshijahos) son, var Juda kung [han regerade 609-597 f.Kr.], han sa: 2"Gå till rechaviternas hus och tala till dem och för dem till Herrens (Jahvehs) hus, in i en av kamrarna och ge dem vin att dricka."

[Rechaviterna var en nomadstam som var relaterade till kenaniterna (1 Krön 2:55) och härstammade från Jonadav (2 Kung 10:15). De förknippas med att arbeta med metall och gjorde vagnar, se 2 Kung 10. Anledningen till att Jeremia tar med denna profetiskt symboliska händelse är att jämföra lojaliteten hos denna släkt att hålla ett löfte till en förfader som levde 250 år tidigare med trolösheten hos Juda folk mot den levande Gudens bud.]

3Och jag tog Jaazanja, Jeremias son [inte profetens son, utan rechaviten Jeremias son], Chavatsinjas son och hans bröder och alla hans söner och hela rechaviternas hus 4och förde dem till Herrens (Jahvehs) hus in i kammaren till Chanans söner, Igdalajos son, gudsmannen som var vid furstarnas kammare som var ovanför dörrvaktaren Maasejahos, Shallums sons kammare. 5Och jag ställde framför rechaviternas hus söner kannor fyllda med vin och bägare och sa till dem: "Drick vin."
     6Men de sa: "Vi ska inte dricka vin för Jonadav, Rechavs son, vår far, har befallt oss och sagt: Du och dina söner ska inte dricka vin för alltid (aldrig någonsin). 7Och hus ska ni inte bygga och säd ska ni inte så och vin ska ni inte plantera och inte äga något, utan alla era dagar ska ni bo i tält så att ni får leva många dagar i landet där ni vistas. 8Och vi har lyssnat på Jonadav, Rechavs sons röst, vår far, i allt det som han har befallt oss, att inte dricka vin i alla våra dagar, vi, våra hustrur, våra söner och våra döttrar, 9och till att inte bygga hus att bo i, inte ha någon vingård eller fält eller säd. 10Och vi har bott i tält och har lyssnat och gjort efter allt som Jonadav, vår far, har befallt oss. 11Och det skedde när Nebukadnessar, Babels kung kom upp mot landet att vi sa: 'Kom och låt oss gå till Jerusalem av fruktan för kaldéernas armé och av fruktan för araméernas armé,' så vi bor i Jerusalem."
     12Och Herrens (Jahvehs) ord kom till Jeremia, han sa: 13Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud: Gå och säg till Juda män och till Jerusalems invånare: Ska ni inte ta emot tillrättavisning och lyssna till mina ord? förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). 14Jonadavs, Rechavs sons, ord som han befallt sina söner att inte dricka vin har efterlevts och till denna dag dricker de inte, för de lyssnade till sin fars befallning. Men jag har talat till er, jag har stigit upp och talat (alternativ översättning: talat många gånger och ofta), men ni har inte lyssnat till mig. 15Jag har sänt till er alla mina tjänare profeterna, sänt dem många gånger och ofta och sagt: Återvänd, jag ber er, var man från sin onda väg. Ändra ert beteende och gå inte efter andra gudar till att tjäna dem, och ni ska bo i landet som jag har gett till er och era fäder. Men ni har inte vänt ert öra och lyssnat till mig. 16Eftersom Jonadavs, Rechavs sons, söner har efterlevt sin fars befallningar som han befallde dem men detta folk inte har lyssnat till mig,
     17därför säger Herren (Jahveh), Härskarornas Gud (Sebaot Elohim), Israels Gud (Elohim): Se, jag ska föra över Juda och över alla invånare i Jerusalem all den ondska som jag har talat över dem, eftersom jag talat till dem men de har inte lyssnat. Och jag har kallat (ropat) på dem men de har inte svarat.
     18Och till rechaviternas hus säger Jeremia: Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud: Eftersom ni har lyssnat till er far Jonadavs befallning och hållit (vaktat, skyddat, bevarat) alla hans budord (tydliga befallningar) och gjort efter allt som han har befallt er, 19därför säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim): Det ska aldrig saknas en avkomling (inte huggas av) från Jonadav, Rachavs son, en man som står inför mitt ansikte alla dagar (för alltid).

Jeremias lidande som en Herrens profet (kap 36-45)

Introduktion
1Och det skedde i det 4:e året av Jojakim (hebr. Jehojaqim), Josias (hebr. Joshijahos) son, Juda kung, att detta ord kom till Jeremia från Herren (Jahveh), han sa: 2"Ta dig en bokrulle och skriv i den alla de ord som jag har talat mot Israel och mot Juda och mot alla folkslag, från den dag jag [först] talade till dig, från Josias dagar och till denna dag. 3Kanhända ska Juda hus höra all den ondska som jag har för avsikt att göra mot dem, så att de vänder om, varje man från sin onda väg och jag kan förlåta deras överträdelser och deras synder."
     4Och Jeremia kallade på Baroch, Nerijas son, och Baroch skrev från Jeremias mun alla Herrens (Jahvehs) ord som han hade talat till honom på en bokrulle. 5 Och Jeremia befallde Baroch och sa: "Jag är fängslad, jag kan inte gå till Herrens (Jahvehs) hus, 6gå därför du och läs i rullen det som du har skrivit från min mun, Herrens (Jahvehs) ord, i öronen på folket i Herrens (Jahvehs) hus på en fastedag, och du ska också läsa det i öronen på hela Juda som kommer ut från sina städer. 7Det kan hända att de ska framföra sina böner inför Herrens (Jahvehs) ansikte och ska vända om varje man från sin onda väg, för stor är vreden och raseriet som Herren (Jahveh) har talat till detta folk."
     8Och Baroch, Nerijas son, gjorde allt som profeten Jeremia befallde honom, läste i skriftrullen Herrens (Jahvehs) ord i Herrens (Jahvehs) hus. 9Och det skedde i 5:e året av Jojakim (hebr. Jehojaqim), Josias son, Juda kung, i den 9:e månaden [kislev – nov/dec] att de kungjorde en fasta inför Herrens (Jahvehs) ansikte, hela folket i Jerusalem och hela folket som kom från Juda städer till Jerusalem. 10Och Baroch läste i skriftrullen Jeremias ord i Herrens (Jahvehs) hus i Gemarjas (hebr. Gemarjahos), skrivaren Shafans sons, kammare, på den övre gården i ingången till den nya porten i Herrens (Jahvehs) hus, inför (i öronen på) hela folket.
     11Och när Mika (hebr. Michajho), Gemarjas (hebr. Gemarjahos) son, Shafans son, hörde alla Herrens (Jahvehs) ord från hela bokrullen, 12gick han ner till kungens hus in i skrivarens kammare. Och se, där satt alla furstar, skrivaren Elishama och Delajaho, Shemajahos son, och Elnatan, Achbors son, och Gemarja (hebr. Gemarjaho), Shafans son, och Sidkia (hebr. Tsidqijaho), Chananjas son, och alla furstar. 13Och Mika (hebr. Michajho) berättade för dem alla de ord som han hade hört när Baroch läste skriftrullen i folkets öron. 14Och alla furstarna sände Jehodi, Netanjas son, Shelemjahos son, Kushis son, till Baroch och sa: "Ta bokrullen i din hand, som du har läst nför (i öronen på) folket och kom." 15Och de sa till honom: "Sitt, vi ber dig, och läs det inför oss (i våra öron)."
    Och Baroch läste det för dem (i deras öron). 16Och det skedde när de hörde alla orden, att de blev rädda, varje man till sin granne och de sa till Baroch: "Vi måste absolut berätta för kungen alla dessa ord." 17Och de frågade Baroch och sa: "Berätta, vi ber dig, för oss, hur skrev du ner alla dessa ord från hans mun?" 18Och Baroch sa till dem: "Han uttalade alla dessa ord för mig med sin mun och jag skrev dem med bläck i bokrullen."
     19Och furstarna sa till Baroch: "Gå och göm er, du och Jeremia och låt ingen man veta var ni är."
     20Och de kom in till kungens gård, men de hade deponerat bokrullen i skrivaren Elishamas kammare, och de berättade alla orden i kungens öron. 21Och kungen sände Jehodi att hämta skriftrullen och han tog den från skrivaren Elishamas kammare. Och Jehodi läste ur den inför kungen (i kungens öron) och inför (i öronen på) alla furstarna som stod bredvid kungen. 22Och kungen satt i vinterhuset i den 9:e månaden [kislev – nov/dec; då regnperioden börjat och det är kallt och rått] och kaminen brann framför honom. 23Och det skedde när Jehudi hade läst tre eller fyra kolumner att han (kungen) skar av den (bokrullen) med kniven och kastade den i elden som var i kaminen till dess hela skriftrullen var slukad av elden som var i kaminen. 24Och de var inte rädda och rev inte isär sina kläder, kungen och alla hans tjänare som hörde alla dessa ord. 25Och även Elnatan och Delajaho och Gemarja (hebr. Gemarjaho) hade vädjat till kungen att inte bränna bokrullen, men han lyssnade inte till dem. 26Och kungen befallde Jerachmel, kungens son, och Serajaho, Azriels son, och Shelemjaho, Avdeels son, att ta skrivaren Baroch och profeten Jeremia, men Herren (Jahveh) hade gömt dem.
     27Och Herrens (Jahvehs) ord kom till Jeremia efter att kungen hade bränt skriftrullen och orden som Baroch hade skrivit efter Jeremias diktamen (ordagrant: "från hans mun"), han sa: 28"Ta dig en annan skriftrulle och skriv i den alla de tidigare orden som var i den första skriftrullen, som Jojakim, Juda kung, har bränt. 29Och över Jojakim, Juda kung, ska du säga: Så säger Herren (Jahveh): Du har bränt denna skriftrulle och sagt: Varför har du skrivit i den och sagt: Babels kung ska med säkerhet komma och ödelägga detta land, och ska få människa och djur att upphöra att finnas där? 30Därför säger Herren (Jahveh) så om Jojakim, Juda kung: Han ska inte ha någon som sitter på Davids tron och hans döda kropp ska slängas ut till dagens hetta och till nattens frost. 31Och jag ska hemsöka (utkräva av) honom och hans säd och hans tjänare för deras synder, och jag ska föra över dem och över Jerusalems invånare och över Juda män, all den ondska som jag har talat till dem, men de lyssnade inte."
     32Och Jeremia tog en annan bokrulle och gav den till skrivaren Baroch, Nerijas son, som skrev i den från Jeremias mun alla bokens ord som Jojakim, Juda kung hade bränt i eld, och bredvid dem lades många liknande ord till.

Ps 89:1-13

Psalm 89 – Guds löfte till David

Psalm 88 och 89 hör ihop, två ord som återkommer är nåd, se Ps 88:12; 89:2, 3, 15 och trofasthet, se Ps 88:12; 89:25, 34, 50. Den frågande tonen där Gud är gömd återfinns också i båda psalmerna, se Ps 88:15; 89:47. Psalm 89 avslutar den tredje boken och har en viktig roll, liknande Ps 2 där Gud talar till nationer och folk som inte vill kännas vid Gud.

Författare: Ejtan

Struktur:
Psalmen har ett kiastiskt mönster i vers 2-34 som ramas in av Guds nåd och trofasthet.

1En sång med visdom [hebr. maskil, en musikalisk eller litterär term, kan även betyda "en välskriven sång"]. Av esraiten Ejtan.

[Ejtan var en av Davids sångare tillsammans med Asaf, se 1 Krön 15:19. Han nämns tillsammans med föregående psalms författare (Heman, se Ps 88:1), och beskrivs som en vis man, se 1 Kung 4:29-31. Namnet Ejtan betyder permanent, bestående, tålmodig och varaktig, vilket är passande för psalmens inledande ord i vers 2!]
-
2Jag ska sjunga om Herrens (Jahvehs) nåd (omsorgsfulla kärlek) för evigt,
    för alla släkten (generationer) ska jag kungöra din trofasthet med min mun.
3Jag har sagt: "För evigt är nåden (den omsorgsfulla kärleken) skapad,
    i själva himlarna har du etablerat din trofasthet.
4 Jag har gjort (ingått) ett förbund med min utvalde,
    jag har svurit (gett mitt löfte till) David, min tjänare.
5För evigt ska jag låta din säd (dina avkomlingar, ättlingar) bestå,
    och bygga upp din tron i alla släktled (generationer). [Ps 89:2; 72; 78:70-72; 2 Sam 7:11-16; 1 Krön 17:10-14]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
6Himlarna ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dina under (förunderliga gärningar, mirakler), Herre (Jahveh),
    och din trofasthet i de heligas församling.
7Vem i skyarna kan jämföras med Herren (Jahveh),
    vem av de mäktigas (guds – hebr. el) söner kan liknas vid Herren (Jahveh)?
8En Gud (El) som är fruktad i de heligas stora rådsförsamling,
    och respekterad av alla dem som är omkring honom.
9Herre (Jahveh), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot),
    vem är en sådan mäktig som kan liknas vid dig, Herre (Jah)?
    Och din trofasthet är runt omkring (omsluter) dig.
10Du regerar över havets stolta svall.
    När dess vågor reser sig, stillar du dem. [Matt 8:26]
11Du krossade Rahav [den Stolte – Leviatan], som någon som är slaktad (dödligt sårad),
    du skingrade dina fiender med din arms styrka.

[Rahav betyder stolt och används ibland som ett symboliskt namn för Egypten, se Ps 87:4; Jes 30:7. Även sjömonstret Leviatan kallas Rahav, se Jes 51:9; Job 26:12; 41:24-25. Det beskriver ondskan och djävulen som Gud en dag kommer att straffa, se 1 Mos 3:14-15; Ps 74:13-14; Jes 27:1. Havet är ofta en symbol för folk och nationer i kaos och uppror, se Ps 46:4; Upp 13:1; 17:15, men Gud är den som skapar ordning, se 1 Mos 1:2.]

12Dina är himlarna,
    din är också jorden.
Du har skapat (grundlagt) världen
    och allt som finns i den.
13Du har skapat norr och söder,
    Tabor och Hermon jublar i (ropar högt i glädje över) ditt namn.

[Alla väderstreck är representerade. Norr och söder, berget Tabor i väst och berget Hermon i öst prisar Guds storhet bara genom sin existens.]

Ords 25:25-27

25Som kallt vatten för en törstig själ (den utmattade, svage),
    så är goda nyheter från ett fjärran land.

26Som en grumlad vattenkälla och en förgiftad brunn,
    så är en rättfärdig man som ger efter för den ogudaktige.

[Om den rättfärdige kompromissar med sin integritet av rädsla för den orättfärdige, eller genom mutor, eller i ett försök att ställa sig in sig hos honom, då är han inte längre en ren källa.]

27Det är inte bra att äta för mycket honung,
    det är osmakligt när någon söker sin egen ära.

[Versen kan också översättas: "att söka sin egen ära är ingen ära värd att ha", eller "det är inte bra att ge för mycket beröm till någon."]

1 Tim 5:1-25

Instruktioner till olika grupper i församlingen (5:1-6:2)

Behandla församlingen som din egen familj
1[Hur vi ser på människor påverkar hur vi talar till dem. Paulus uppmanar Timoteus att relatera till alla i församlingen som om det vore hans egen familj. Dessa instruktioner hjälper Timoteus med hur han ska tillrättavisa och tala sanning på ett kärleksfullt sätt, se 1 Tim 4:12.]

Var inte hård (ordagrant "slå inte ner", tala inte hårda ord) mot en äldre man,
    uppmuntra honom (förmana, kom vid hans sida) som [du skulle tala till] en far,
[förmana och uppmuntra]
    yngre män som bröder,
     2äldre kvinnor som mödrar
    och yngre kvinnor som systrar i all renhet.

Änkor
3[Genom hela Bibeln syns Guds omsorg om änkor och faderlösa. Församlingen ska ta hand om dem, se 5 Mos 10:18; 14:29; 24:17-21. Redan i församlingen i Jerusalem organiserades hjälpen till just änkor, se Apg 6:1-7. Nu, trettio år senare, upptog denna hjälp en stor del av församlingens verksamhet, och Paulus är noga med att identifiera vilka som verkligen behöver hjälp.]

Hedra (värdesätt, ge finansiellt stöd till) änkor, dem som verkligen är änkor.

[Ordet hedra används bara på ett ställe till av Paulus. Där är det ett direkt citat av budet att hedra sin far och mor, se Ef 6:2. Ordet blir som ett eko av de uppmaningar angående änkor som finns i Gamla testamentet, se 2 Mos 22:22; 5 Mos 24:17.]

Vem är en verklig änka?
4Men om en änka har barn eller barnbarn, ska dessa först och främst lära sig att visa respekt för sin egen familj och ge tillbaka vad de är skyldiga sina föräldrar, för detta är [gott, rätt och] välbehagligt inför Gud.

5Den som nu verkligen är änka, och har blivit ensam (ensamstående, isolerad), har satt sitt hopp till (har sin förväntan på) Gud och håller ut (stannar kvar; framhärdar) [fortsätter att stå på sig] i åkallan [i de böner som bes för specifika behov] och bön [i tillbedjan, hängivenhet och förtrolighet med Gud] natt och dag. 6Men den [änka] som lever för lyx [som alltid hänger sig åt slösaktig överdådighet och lättsinnig vällust] är levande död (ordagrant: har dött).

7Lär dem [syftar troligen på änkorna] detta så att ingen kan anklaga dem (det inte finns något att anmärka på).

8[Nu följer en varning till familjerna i församlingen:]
Om någon inte tar hand om (försörjer, planerar för, ordagrant "tänker på förhand om") sina närmaste, och särskilt sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror.

[Paulus hade tidigare skrivit till efesierna och särskilt uppmanat barnen att hedra sina föräldrar, se Ef 6:2. Jesus själv såg till att hans mor blev försörjd när han dog, se Joh 19:26-27.]

Församlingsänka
9För att räknas som församlingsänka (registrerad änka) [för att tas upp på förteckningen över änkor som ska få understöd] måste hon
    vara minst sextio år
    och varit en enda mans kvinna.
[Termen "en enda mans kvinna" motsvarar uttrycket "en enda kvinnas man", se 1 Tim 3:2. Troligen syftar ordet på trohet till sin make, och inte på att kvinnan bara varit gift en gång, eftersom Paulus uppmuntrar omgifte vid dödsfall, se vers 14. Sextio år var den ålder då man räknades som gammal i antiken.]
10Hon ska vara känd för goda (ärbara) gärningar:
    uppfostrat barn [sina egna, eller tagit hand om föräldralösa barn],
    visat gästfrihet,
    tvättat de heligas fötter [varit villig att betjäna andra],
    hjälpt nödlidande
    och använt varje tillfälle att göra gott.

[Det är inte helt klart om dessa församlingsänkor också fick understöd. Kanske hade de också en funktion i församlingen, i vers 5 nämns förbönstjänsten. Det finns gravinskriptioner från Rom, dock några hundra år senare, där det står att en församlingsänka vid namn Regina inte var en börda för församlingen. Ett annat argument för att änkorna inte bara blev omhändertagna utan också hade en funktion är de olika kvalifikationer som änkan förväntas ha. Olika kvalifikationer nämns nämligen också för äldste och diakoner, den tydligaste parallellen är "en enda mans kvinna". I en syrisk text från början av 200-talet, Didascalia Apostolorum, regleras olika funktioner i församlingen. Där förbjuds kvinnor att undervisa, och då särskilt änkor. Detta tyder på att änkor faktiskt undervisade och att texten vill motverka att detta sker.]

Yngre änkor
11Yngre änkor [yngre än sextio år, men troligen mycket yngre än så, se vers 14] ska du däremot avvisa [att bli församlingsänkor, se vers 9].

Det är lätt att de dras in i en promiskuös livsstil (börjar drivas av begär) och förs bort från den Smorde (Messias, Kristus) och vill gifta sig. 12På så sätt drar de en dom över sig eftersom de förnekat sin första tro (trohet).

[Ordet tro kan syfta antingen på tron på Jesus, eller på trohet och då syfta på ett trohetslöfte om att inte gifta sig som dessa församlingsänkor gav. Dock är det inte omgiftet i sig som är problemet, Paulus uppmanar till det i vers 14. Det verkar mer ha att göra med hur de levde sina liv och att de kanske gifte sig med icke-troende män. Som nästa vers visar var huvudproblemet en utsvävande livsstil som påverkade många negativt.]

13Samtidigt lär de sig [dessa yngre änkor] att vara lata när de går omkring i husen. De blir inte bara lata, utan dessutom skvallriga och nyfikna och pratar om sådant som inte passar sig.

[Pastorala hembesök kan ha ingått i en församlingsänkas roll. Denna frihet att röra och besöka och betjäna andra kunde missbrukas. I 1 Tim 4:7 varnade Paulus just för fabler, sägner och heretisk undervisning från kvinnor. Även i nästa brev kommer denna varning, se 2 Tim 3:7. Kanske var denna grupp extra utsatt att bli influerad av tidiga gnostiska läror.
    Följande exempel från den romerska satirdiktaren Juvenalis ger en inblick i vilken typ av skvaller som förekom bland kvinnor vid den här tiden: "Hon vet allt som händer i världen ... Hon vet vem som är kär i vem, och vilken casanova kvinnorna strider om, hon kan berätta vem som gjorde vilken änka med barn, i vilken månad, hur varje kvinna beter sig med sin älskare och vad hon säger till dem ..."]


14Jag vill därför [som en generell regel] att yngre änkor gifter sig, föder barn, sköter hemmet och inte ger motståndaren [djävulen eller motståndare till församlingen, se 1 Kor 16:9] något tillfälle att tala illa om dem. 15Några har redan vänt sig bort och börjat följa Satan.

[Om dessa yngre änkor fick fortsätta i sin livsstil, med understöd av församlingen, skadade det hela kyrkans rykte i samhället. Det var nödvändigt för Timoteus att adressera dessa unga änkors beteende i all renhet, se vers 2. Uppmaning om att gifta sig står inte i motsats till det som Paulus skriver i Första Korintierbrevet 7 där han rekommenderar att änkor bör förbli ensamma. Det avgörande i sammanhanget är om den som lever ensam har gåvan att göra detta, se 1 Kor 7:7.]

16[Uppmaningen i vers 8 gäller även välbärgade kvinnor som hade eget hushåll:]
Om en troende kvinna har änkor hos sig ska hon ta hand om dem och inte belasta församlingen, så att den kan ta hand om dem som verkligen är änkor.

[Ett exempel på en kvinna som tog hand om änkor var Dorkas i Joppe, se Apg 9:36, 39. Ett annat exempel på en välbärgad kvinna är Lydia som kom från staden Thyatira bara tio mil från Efesos, se Apg 16:14.]

Äldste

Arbetaren är värd sin lön
17De äldste som sköter sin ledaruppgift väl ska ni anse värda dubbel heder [tillräckligt finansiellt stöd, kanske dubbelt så mycket stöd som en änka fick, se vers 3], särskilt dem som arbetar med predikan och undervisning. 18Skriften säger:
Du ska inte binda för munnen (sätta munkorg) på oxen som tröskar [5 Mos 25:4; 1 Kor 9:9]
och
arbetaren är värd sin lön. [5 Mos 24:15; Matt 10:10; Luk 10:7]
Anklagelser och tillrättavisning
19[Paulus hade redan nämnt att församlingen behövde vara på sin vakt mot sådana som talade illa om dess ledare, se 1 Tim 3:2, 7. Här är riktlinjerna för hur man skiljer mellan falska och äkta anklagelser. Det är samma princip som finns genom hela Bibeln med flera vittnen, se 5 Mos 19:15; Matt 18:16.]

Ta inte upp en anklagelse mot någon av de äldste om det inte finns två eller tre vittnen. 20Dem [de församlingsledare] som syndar (en pågående handling, medvetet fortsätter att agera fel) inför alla ska du tillrättavisa inför alla så att även de andra tar varning.

21Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och den Smorde (Messias, Kristus) Jesus och de utvalda budbärarna (änglarna): ta vara på (skydda) detta [dessa regler] utan förutfattade meningar och utan att handla partiskt.

Att utse ledare
22Var inte för snabb med att lägga händerna på någon. [Ersätta en äldste som avsatts, eller insätta någon ny som äldste.] Gör dig inte delaktig i andras synder.

[Ett sätt att skydda sig från en situation där en ledare måste tillrättavisas är att inte för snabbt sätta in någon i en ledande ställning. Den som är med och tillsätter en församlingsledare för hastigt, innan personen visat sig vara trofast, är delaktig i de negativa konsekvenser som så lätt kan uppkomma. I Antiokia i Syrien bad och fastade man innan man avskilde Barnabas och Paulus till att resa på den första missionsresan, se Apg 13:3.]
Håll dig själv ren.

23[Paulus verkar bli påmind om att detta uttalande om renhet kan övertolkas, så han ger ett personligt råd till Timoteus.]
Drick inte längre bara vatten,
    utan använd lite vin för din mage (gr. stomachos) och dina återkommande sjukdomar (svagheter).

[Ett av problemen med de falska lärarna i Efesos var att de lärde ut asketism. De förbjöd giftermål och avhöll sig från viss mat och dryck, se 1 Tim 4:3. Kanske hade Timoteus blivit influerad av dem och behövde Paulus råd på detta område. I kvalifikationerna för både församlingsledare och församlingstjänare finns ett krav på måttlighet vad gäller alkohol, se 1 Tim 3:3, 8. Det verkar som om Timoteus inte drack vin alls utan bara vatten, så Paulus tvingas uppmana Timoteus att faktiskt dricka lite vin för hälsans skull. Det är möjligt att läkaren Lukas fanns vid Paulus sida när han skrev detta, se 2 Tim 4:11. I vissa regioner och städer med dålig tillgång på färskt vatten (där man istället sparade vatten från vinterregnen i reservoarer) var detta ofta ohälsosamt med bakterier, och vin var säkrare att dricka.]
24[Tillbaka till diskussionen om varför man inte ska vara för snabb att utse nya äldste:]
Vissa människors synder
    är uppenbara och får sin dom i förväg,
    andras synder kommer fram först senare.
25På samma sätt är de goda (ärbara) gärningarna uppenbara,
    och de som inte är det kan ändå inte förbli gömda [för alltid, de blir synliga].






Igår

Planer

Stäng  


Helbibel