Helbibel - onsdag 21/10
Jer 37:1-38:28, Ps 89:14-37, Ords 25:28, 1 Tim 6:1-21
Jer 37:1-38:28
Jeremias varning – Egypten en falsk trygghet1Och Sidkia (hebr. Tsidqijaho), Josias (hebr. Joshijahos) son, regerade som kung istället för Konjaho, Jojakims (hebr. Jehojaqims) son, som Nebukadnessar, Babels kung, gjorde till kung i Juda land. 2Och han och hans tjänare och folket i landet, lyssnade inte till Herrens (Jahvehs) ord som han talade genom profeten Jeremia.
3Och kung Sidkia (hebr. Tsidqijaho) sände Jehochal, Shelemjas son, och Sefanja (hebr. Tsefanjaho), prästen Maasejas son, till profeten Jeremia och sa: "Be, jag ber dig, för oss till Herren vår Gud (Jahveh Elohim)."
4Och Jeremia kom och gick ut bland folket, för de hade inte satt honom i fängelse. 5Och faraos armé hade kommit från Egypten, och när kaldéerna som belägrade Jerusalem hörde ryktet om dem bröt de upp från Jerusalem.
6Och Herrens (Jahvehs) ord kom till profeten Jeremia, han sa: 7"Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): Så ska du säga till Juda kung som sänt dig till mig för att fråga mig: Se, faraos armé, som har kommit för att hjälpa dig, ska återvända till sitt eget land, Egypten. 8Och kaldéerna ska komma tillbaka och strida mot staden, och de ska inta den och bränna den i eld.
9Så säger Herren (Jahveh): Bedra inte er själva och säg: Kaldéerna ska säkert lämna oss, för de ska inte lämna. 10Trots att du har slagit hela kaldéernas armé som stridit mot dig, och de som är kvar är sårade män bland dem, ska de likväl resa sig varje man i sitt tält och bränna denna stad i eld."
11Och det skedde att kaldéernas armé bröt upp från Jerusalem av fruktan för faraos armé, 12och Jeremia gick ut från Jerusalem för att gå till Benjamins land och ta emot sin del i folkets mitt. 13Och han var i Benjamins port och där var en ledare för vakten, vars namn var Irija, Shelemjas son, Chananjas son, och han tog tag i profeten Jeremia och sa: "Du har avfallit till kaldéerna."
14Och Jeremia sa: "Det är lögn, jag har inte avfallit till kaldéerna", men han lyssnade inte på honom och Irija tog tag i Jeremia och förde honom till furstarna. 15Och furstarna var arga på Jeremia och slog honom och satte honom i fängelse i skrivarens hus, Jehonatans hus, för de hade gjort det till ett fängelse.
16Och Jeremia kom till fängelsehålan och till cellerna och Jeremia satt där många dagar. 17Och kung Sidkia (hebr. Tsidqijaho) sände och hämtade honom och kungen frågade honom i hemlighet i sitt hus och sa: "Finns det något ord från Herren (Jahveh)?" Och Jeremia sa: "Det finns." Och han sa: "Du ska lämnas i Babels kungs hand."
18Och Jeremia sa till kung Sidkia: "I vad har jag syndat mot dig eller mot dina tjänare eller mot detta folk eftersom du sätter mig i fängelse? 19Var är nu dina profeter som profeterade för dig och sa: Babels kung ska inte komma mot dig, inte mot detta land? 20Och nu, lyssna, jag ber dig, min herre kungen: Låt min bön, jag ber dig, bli framförd inför dig, att du inte låter mig återvända till skrivaren Jehonatans hus, annars dör jag där."
21Och kung Sidkia (hebr. Tsidqijaho) befallde och de överlät Jeremia till gårdsvakten och de gav honom en kaka bröd varje dag från bagarens gata till dess allt bröd i staden var slut. Så förblev Jeremia på vaktgården.
Jeremia kastas i en cistern för att dö
1Och Shefatja, Matans son, och Gedaljaho, Pashchors son, och Jochal, Shelemjahos son, och Pashchor, Malkijahs son, hörde orden som Jeremia talade till hela folket och han sa: 2"Så säger Herren (Jahveh): Den som är kvar i denna stad ska dö för svärdet, genom hungersnöd och av pesten, men den som går ut till kaldéerna ska leva, och hans liv ska bli som ett byte för honom och han ska leva. 3Så säger Herren (Jahveh): Denna stad ska med säkerhet bli given i händerna på Babels kungs armé, och han ska ta den."
4Och furstarna sa till kungen: "Låt denne man, vi ber dig, bli dödad, så mycket som han försvagar händerna på stridsmännen som är kvar i denna stad och folkets händer, när han talar sådana ord till dem, för denne man söker inte folkets bästa utan skadar dem."
5Och Sidkia (hebr. Tsidqijaho), kungen, sa: "Se, han är i er hand, för kungen är inte den som kan göra något mot er."
6Och de tog Jeremia och kastade honom i kungens son Malkijahos [här används en längre form av namnet Malikijah, se vers 1] vattencistern som fanns på vaktgården, och de firade ner honom med ett rep. Men i vattencisternen fanns inget vatten utan gyttja, och Jeremia sjönk i gyttjan.
7Eved-Melech, en kushit [från Nubien, nuvarande Sudan och delar av Etiopien], var en av hovmännen som befann sig i kungapalatset och fick höra att de [andra hovmännen] hade kastat Jeremia i [den tomma men gyttjiga] vattencisternen. Samtidigt satt kungen [Sidkia] i Benjaminporten [som fungerade som Jerusalems domstol], 8så Eved-Melech lämnade kungapalatset för att gå och tala med kungen och sa: 9"Min herre och konung. [Vet du vad några av hovmännen har gjort?] Dessa män har gjort något ont mot profeten Jeremia. De har kastat honom i vattencisternen och lämnat honom att dö där av hunger nu när det inte längre finns något bröd i staden [på grund av babyloniernas belägring av Jerusalem]."
10Kungen gav då kushiten Eved-Melech denna befallning: "Ta med dig 30 män härifrån och dra upp profeten Jeremia ur brunnen innan han dör."
11Så Eved-Melech tog med sig männen, men gick först in i kungens hus till ett rum [förråd] under skattkammaren. Där tog han några trasor och gamla utslitna kläder och firade ner dem till Jeremia i brunnen med rep. 12Kushiten Eved-Melech ropade till Jeremia: "Lägg trasorna och kläderna i armhålorna [som vaddering och skydd] under repen!"
Jeremia gjorde som han blivit tillsagd, 13och de drog upp honom med repen ur brunnen. Men Jeremia var tvungen att stanna på vaktgården [som fånge].
Samtal med den trolöse Sidkia
14Sedan sände Sidkia (hebr. Tsidqijaho), kungen, [bud] efter profeten Jeremia och hämtade honom till sig i den tredje ingången som var i Herrens (Jahvehs) hus och kungen sa till honom: "Jag ska fråga dig en sak, göm ingenting för mig."
15Och Jeremia sa till Sidkia: "Om jag berättar det för dig, ska du då inte med säkerhet döda mig? Och om jag ger dig råd lyssnar du inte till mig."
16Och Sidkia, kungen, gav sin ed i hemlighet till Jeremia och sa: "Herren (Jahveh) lever, som har gjort till oss dessa själar (låtit oss leva). Jag ska inte döda dig och jag ska inte ge dig i dessa mäns hand som står efter ditt liv."
17Och Jeremia sa till Sidkia: "Så säger Herren (Jahveh), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot), Israels Gud (Elohim): Om du går ut till Babels kungs furstar, då ska du (din själ) leva och denna stad [Jerusalem] ska inte brännas i eld, och du ska leva, du och ditt hus. 18Men om du inte går ut till Babels kungs furstar, då ska denna stad bli given i kaldéernas hand och de ska bränna den i eld och du ska inte kunna fly från deras hand."
19Och Sidkia, kungen, sa till Jeremia: "Jag är rädd för judarna som har avfallit till kaldéerna, ifall de ger mig i deras hand och de hånar mig."
20Och Jeremia sa: "De ska inte ge dig. Lyssna, jag ber dig, till Herrens (Jahvehs) röst i det som jag talar till dig, så ska det bli väl med dig och din själ ska leva. 21Men om du vägrar att gå ut, detta är Herrens (Jahvehs) ord som han har visat mig: 22Se, alla kvinnor som har lämnat Juda kungs hus ska bli bortförda till Babels kungs furstar och dessa kvinnor ska säga:
Dina [så kallade] nära vänner (ordagrant: ´dina bräckliga fridsmänniskor´ eller ´bräckliga människor av din shalom´) [Jer 20:10] har förlett dig23Och de ska föra ut alla dina fruar och dina barn till kaldéerna, och du ska inte kunna fly ur deras hand utan bli tagen av Babels kungs hand och du ska förorsaka att denna stad blir bränd i eld."
och övervunnit dig.
Dina fötter har sjunkit ner i gyttjan
och de har vänt tillbaka [dina vänner har övergett dig].
24Då sa Sidkia (hebr. Tsidqijaho) till Jeremia: "Låt ingen man få veta dessa ord och du ska inte dö." 25Men om furstarna hör att jag har talat med dig och de kommer till dig och säger till dig: "Berätta för oss vad du har talat till kungen och vad kungen talat till dig, dölj det inte för oss, och vi ska inte döda dig", 26då ska du säga till dem: "Jag lade fram min bön inför kungen att han inte skulle låta mig återvända till Jehonatans hus för att dö där."
27Och alla furstarna kom till Jeremia och frågade honom, och han berättade för dem efter alla dessa ord som kungen befallt honom. Och de slutade tala med honom, för ärendet avhördes inte.
28Och Jeremia bodde på vaktgården till den dag Jerusalem blev intaget. Och det skedde när Jerusalem blev intaget.
Ps 89:14-37
14Din arm har kraft [du har makt],stark är din hand,
din högra hand är upplyft [redo att agera; segerrik].
15Din tron vilar på (ditt konungsliga styre baseras på)
rättfärdighet och rättvisa,
nåd (omsorgsfull kärlek) och sanning (trofasthet)
går framför ditt ansikte (karaktäriserar hur du regerar).
[Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]
16Välsignat (glatt, lyckligt) är det folk som prisar dig!
Herre, de vandrar i ditt ansiktes ljus (får uppleva din favör).
17De gläder sig hela dagen lång i ditt namn,
de lyfts upp av din rättfärdighet.
18För du ger dem ära och styrka,
och genom din nåd (favör, villkorad nåd – hebr. ratson) har vi seger.
[Ordagrant "Du upphöjer vårt horn". Hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och en seger.]
19För Herren (Jahveh) är vår sköld,
och den Helige i Israel är vår kung.
20[Vers 20-21 den första kiasmens centrum:]
Sedan talade du [Herre] genom en vision (uppenbarelse)
till dina trogna efterföljare och sa:
"Jag har lagt ner kraft i (jag hjälper, assisterar) en krigsman,
jag har rest upp en ung man ur folket.
21Jag har funnit min tjänare David,
med min heliga olja har jag smort honom [till kung].
22Min hand ska stödja (ständigt vara med) honom,
min arm ska styrka (skydda) honom.
23Ingen fiende
ska lura honom (plundra, utnyttja, eller behandla honom illa),
ingen hänsynslös förtryckare
ska förtrycka (förödmjuka) honom.
24Nej, i stället ska jag krossa hans fiender framför honom
och jag ska slå ner dem som hatar honom.
25Min trofasthet (fasthet, stabilitet) och min nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) ska vara med honom.
I mitt namn ska han få stor styrka och seger.
[Ordagrant "hans horn vara upphöjt i mitt namn". Hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och en seger.]
26Jag ska lägga havet under hans hand,
floderna under hans högra hand.
[Havet och floderna syftar antagligen på fiender, se vers 10-11, men kan också syfta på Medelhavet och floden Eufrat med dess bifloder.]
27Han ska ropa (höja sin röst i bön) till mig:
"Du min Fader, min Gud (Elohim), min frälsnings klippa!"
28Jag ska göra honom till den förstfödde [som har speciella privilegier],
till den högste av alla jordens kungar. 29Jag ska hålla fast min trofasta kärlek (nåd) mot honom för evigt,
mitt förbund med honom ska stå fast (är oföränderligt).
30Jag ska ge hans ätt evig dynasti (hans barn ska vara vid makten för evigt),
och hans tron så länge som himlen består.
31Om hans söner (barn) överger min undervisning (hebr. Torah)
och inte vandrar efter mina stadgar,
32om de vanhelgar mina påbud
och inte håller mina befallningar,
33då ska jag besöka (hämnas) deras överträdelser med min stav
och deras missgärningar med slag. 34Men min nåd (omsorgsfulla kärlek) ska jag inte ta bort (hugga av) från honom,
inte heller ska jag göra avkall på (vara falsk med) min trofasthet (sanning).
[Vers 34 ramar in det första stycket med orden nåd och trofasthet, se vers 2-3.]
35Mitt förbund ska jag inte vanhelga,
inte heller ändra på det som gått över mina läppar (ångra eller ändra på något som jag sagt).
36En gång har jag svurit (avlagt en ed) vid min helighet,
förvisso ska jag inte vara falsk mot David (ändra på något som jag lovat honom).
37Hans säd (avkomma, ättlingar) ska finnas för evigt,
och hans tron som en sol inför mig.
Ords 25:28
28Den människa som inte kan styra över (behärska) sitt sinne (hjärta)är som en stad med nedbrutna murar.
[En person utan självkontroll är som en oskyddad stad, utan försvar och öppen för inkräktare som kan gå och komma som de vill (2 Krön 32:5; Neh 2:13). Den som inte kan behärska sina begär och känslor är alltid i fara att ryckas med av dem och dras in i synd och fördärv; hon har inget försvar när frestelsen överfaller henne, eftersom hon har förlorat självbehärskningen ( Ords 16:32; Gal 5:23; Ef 6:17).]
1 Tim 6:1-21
Slavar1[Paulus har gett instruktioner till olika grupper i församlingen, se kapitel 5. Den sista gruppen är slavar. Det romerska samhället var beroende av slavar. Under den första tiden var omkring nittio procent av befolkningen slavar. Även om slaveriet hade minskat var omkring hälften av den romerska befolkningen slavar, när Paulus skriver detta brev. De slavar som arbetade i gruvor och på fälten hade det ofta väldigt svårt, medan de som tjänade i hemmen kunde ha det mer drägligt. Vissa av dessa slavar var väl utbildade och tjänade som skrivare och läkare. Paulus hade tidigare skrivit att i Jesus är ingen längre slav eller fri, se Kol 3:11. Vad innebar det uttalandet i en församling som växte och bestod av både slavar och slavägare?]
Avslutande uppmaningar
Högmod och girighet är ofta drivkraften bakom osunda läror
3Om någon sprider andra läror och inte håller sig till vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) sunda (hälsosamma) ord och den lära som hör till gudsfruktan [evangeliet, till skillnad från myter, se 1 Tim 4:7-10], 4så är han högmodig och okunnig. Han har en sjuklig lust (ohälsosam stark iver) att diskutera (debattera) och strida om ord.
Sådant leder till
avund (missunnsamhet),
bråk (grupperingar, splittring),
förtal (fiendskap),
ondskefulla misstankar (en inställning där man alltid tänker det värsta om människor)
5och ständiga strider (konflikter) mellan människor med fördärvat sinne
som har tappat bort (blivit bedragna) sanningen
när de menar att gudsfruktan ska ge vinst.
[Det är slående hur dessa egenskaper står i skarp kontrast till kvalifikationerna för en ledare i församlingen, se 1 Tim 3:2-12. Paulus utvecklar nu faran med materialismen. Ämnet tas upp i följande stycken, se vers 6-10, men även i vers 17-19. Brevet har en kiastisk struktur vilket gör att ämnet återkommer och hör ihop.]
Förnöjsamhet
6Men gudsfruktan förenad med förnöjsamhet är verkligen en stor vinst.
78Har vi mat och kläder ska vi vara nöjda med det.Vi har inte tagit med oss något in i denna världen,
därför kan vi inte heller ta med oss någonting härifrån.
Kärleken till pengar är farlig
9Men de som vill (strävar, planerar för och har som enda ambition att) bli rika, faller i frestelser och snaror och många ovisa och skadliga begär som drar människorna ner i fördärv och undergång.
10Somliga har i sina försök (längtan efter något då man inte väjer för något) vandrat bort från tron och genomborrat sig själva med många smärtor (samvetskval).För vänskapen (kärleken) till pengar (ordagrant "vänskap med silvermynt")
är en rot till all (alla sorters) ondska [plural, som nyss nämnts i vers 4-5, 9].
[Ofta citeras detta ordspråk felaktigt med att "pengar är roten till allt ont", vilket inte är sant. Ett exempel är syndafallet, innan det ens fanns pengar, se 1 Mos 3. Paulus konstaterar i stället att det är vänskapen och kärleken till pengarna, som är roten till den ondska som nämns i föregående verser. Det är girigheten och habegäret som orsakar avund, förtal, splittringar, tvister, frestelser och skadliga begär.]
Fly vissa saker – kämpa för andra
11[En människa som vill följa Gud behöver fly från vissa saker, följa efter andra och kämpa trons goda kamp för att behålla dem. Man skulle kunna översätta de tre första verben med ord som alla börjar på bokstaven f: fly, följ och fajtas. Paulus uppmanar nu sin andlige son Timoteus:]
Men du gudsman (du som tillhör Gud, som är avskild för hans tjänst):
Fly (ständigt)
allt detta [ordstrider och kärleken till pengar, se vers 3-10].
Följ (sträva ständigt efter):
rättfärdighet (att leva rätt, i fullkomlig harmoni med Guds vilja),
gudsfruktan,
tro,
kärlek [som är osjälvisk och utgivande],
uthållighet (ståndaktighet) [karaktär som står fast även under prövningar],
mildhet (saktmod; balanserad och kontrollerad styrka som är fri från hämndlystnad och bitterhet).
12Kämpa [var ständigt delaktig i]
trons goda (ärbara) kamp [som på ett slagfält eller i en tävling på en olympisk arena]!
Håll fast vid (fånga; grip tag i, få tag på) [sök verkligen vinna] det eviga livet som du blev kallad till (ut i) och som du också bekände dig till genom att avge den goda bekännelsen inför [ögonen på] många vittnen. [Syftar troligen på Timoteus dop eller ordination till tjänst.]
13Jag [Paulus] befaller dig [Timoteus]
inför Gud (i hans närvaro), som ständigt ger liv åt allt levande,14[Detta är vad jag befaller dig:]
och inför Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
som vittnade med den goda bekännelsen inför Pontius Pilatus.
[Jesu uppdrag var att vittna om sanningen, se Joh 18:33-37.]
Håll detta bud (ditt uppdrag)
obefläckat (rent)
och oklanderligt (så att det inte finns något att anmärka på).
[Var sann, lev det på ett sådant sätt att ingen kan kritisera det.]
Gör detta tills vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus) uppenbaras [då han kommer tillbaka för att regera här på jorden].
15Uppmaning till de rikaHans uppenbarelse kommer att bli synlig vid hans rätta tider.
[Pluralformen av tider antyder att Guds rike uppenbaras successivt i flera steg, se Apg 1:7.]
Han som är den salige (glada, välsignade), ende Mäktige (gr. dunastes) [den enda regerande dynastin],
kungarnas Kung och herrarnas Herre.
16Han som ensam är odödlig och bor i ett oåtkomligt ljus,
han som ingen människa har sett eller kan se –
honom tillhör ära och evig makt. Amen (låt det ske).
17Uppmana dem som är rika i den här tidsåldern (världen) att inte vara högmodiga eller sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom, utan till Gud som rikligt ger oss allt att njuta av. 18Uppmana dem att göra gott, att vara rika på goda (ärbara) gärningar, att vara generösa och dela med sig. 19Då samlar de åt sig en skatt som är en god grund för framtiden (ordagrant: för det som kommer) [i den kommande tidsåldern], så att de kan vinna (hålla fast vid; få tag på, se vers 12) det verkliga livet.
Förbli trofast
20Käre Timoteus, bevara det som har anförtrotts dig (finansiell term för något som har satts in på ett konto).
Vänd dig bort från det oandliga, tomma pratet och invändningarna från det som kallas kunskap (gr. gnosis) utan att vara det. 21Några har bekänt sig till detta, och har kommit bort från tron.
Nåden vare med er.
[Paulus avslutar brevet med att rikta sig till "er", plural, vilket indikerar att brevet var riktat till Timoteus, men lästes upp för alla de troende i husförsamlingarna i Efesos.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
