"Vart tänker denne man ta vägen, eftersom vi inte ska kunna hitta honom?

Tänker han resa till dem [de judar] som är kringspridda (lever i förskingringen, diasporan) bland grekerna?

[Ända sedan den babyloniska fångenskapen levde många judar utanför Israel i kolonier. De tre största fanns i Egypten, Syrien och Grekland. Skulle Jesus ge sig av till någon avlägsen judisk koloni?]

Ska han undervisa grekerna [icke-judar, hedningar]?

[Ovetande profeterade de att evangeliet kommer att spridas till alla folkslag efter Jesu uppståndelse. Nästa gång ordet "greker" dyker upp igen är i Joh 12:20-21, då några greker söker Jesus. Johannes tar upp samma tråd igen vid korsfästelsen. Han är den ende evangelieförfattare som har med detaljen att skylten på Jesu kors var skriven på grekiska, se Joh 19:20.]

³⁶Vad betyder [Jesu uttalande i vers 34]:
    'Ni kommer att söka efter mig men inte hitta mig.
    Där jag är, dit kan ni inte komma'? "

Hösten 2014 var första gången sedan templets förstörelse (år 70 e.Kr.) som vatten utgöts under sukkot i Jerusalem. Under glädje och jubel hämtades vatten från Siloamdammen (som arkeologer fann 2004) och hälldes ut på ett temporärt altare i närheten av Västra muren.

©Templeinstitute

³⁷[Under lövhyddohögtiden fanns en ceremoni där man bar vatten från Siloamdammen till offeraltaret. Detta gjordes de första sju dagarna under högtiden, men inte den sista. Detta gör nu Jesu uttalande om levande vatten ännu större.]

På den sista och största (viktigaste) dagen av högtiden [den sjunde eller åttonde dagen], stod Jesus där och ropade med ljudlig stämma [i vanliga fall satt man och undervisade, se Luk 4:20-21; Matt 5:1, så att stå och ropa måste ha väckt uppmärksamhet]:

"Om någon är törstig,
    låt honom komma (gång på gång) till mig och dricka!
³⁸Den som tror [kontinuerligt förtröstar och litar] på mig
    – precis som Skriften säger (har sagt) –
ur hans innersta (inre; mage) ska strömmar av levande vatten
    flyta (forsa) fram."

[Jesus refererar inte till en enskild vers i Gamla testamentet, utan till flera som t.ex. Jes 12:3; 44:3; 55:1; 58:11; Jer 2:13 och Sak 14:8. I kontrast till den lilla mängd vatten som hälldes ut under högtiden i templet, ska det flöda levande vatten från de troende som är hans levande tempel, se 1 Kor 3:16; Hes 47:1.]

³⁹Detta sa han om Anden, som de som trodde på honom skulle få (ta emot). För [den helige] Anden var ännu inte [given/utgiven i fullt mått], eftersom Jesus inte hade blivit förhärligad.

[Några få manuskript har gr. dedomenon (utgiven). Troligtvis är det ett tillägg för att förtydliga att Johannes här skriver från en mänsklig synvinkel, att Anden inte var utgiven som utlovats i Joel 2:28-32. Den helige Ande har funnits i världen sedan skapelsen, se 1 Mos 1:2, men från och med pingstdagen skulle Anden utgjutas i fullt mått över den troende församlingen, se Apg 2:1; 19:2. Jesus hade ännu inte blivit förhärligad, vilket skedde i samband med hans död, uppståndelse och himmelsfärd.]

Olika åsikter om Jesus
⁴⁰När folkskaran hörde dessa ord sa många: "Detta är verkligen (sannerligen) Profeten (Guds talesman)." ⁴¹Andra sa: "Detta är den Smorde (Messias)", medan andra sa: "Nej, inte kan väl den Smorde komma från Galileen? ⁴²Säger inte Skriften att den Smorde [Herrens utvalde] ska komma från Davids ätt (säd), och från Betlehem, den stad (by) där David bodde?"
     ⁴³På grund av honom uppstod oenighet bland folket. ⁴⁴Några ville fängsla (gripa) honom, men ingen rörde (lade sin hand på) honom.

Fariséernas otro
⁴⁵Under tiden hade tempelvakterna kommit tillbaka till översteprästerna och fariséerna, som då frågade dem: "Varför har ni inte fört hit honom?"
     ⁴⁶Tempelvakterna svarade: "Aldrig har en människa talat som han (som denna människa)."
     ⁴⁷Då svarade fariséerna: "Har ni också blivit vilseledda (förvillade)?"
     ⁴⁸Har någon av de judiska ledarna eller fariséerna trott (litat på, lutat sig emot) honom? ⁴⁹Men detta obildade folk som inte förstår lagen står under Guds dom.
     ⁵⁰Då sa Nikodemus till dem, han som kom till Jesus på natten [Joh 3:1-21] och själv var en av dem: ⁵¹"Vår lag dömer inte någon innan man förhört honom och tagit reda på vad han gjort, eller hur?"
     ⁵²De svarade honom: "Är du också från Galileen? Studera (undersök, utforska) [Skriften], och du ska se att ingen profet kommer från Galileen."

[De judiska ledarnas hetsiga uttalande var ogrundat och felaktigt. Profeterna Jona, Hosea och Nahum, och möjligen även Elia, Elisha och Amos, var från Galileen, se 2 Kung 14:25. Det kan hända att de syftade på den kommande Messias, men även där hade de fel. Jesus var visserligen uppväxt i Galileen, men föddes i Betlehem precis som Skriften förutsade, se Mika 5:2.]

⁵³[Följande stycke, Joh 7:53-8:11, finns inte med i de tidigaste handskrifterna. I några står det i Lukasevangeliet (mellan kapitel 21 och 22) andra har det i slutet av Johannesevangeliet. Detta utesluter dock inte att händelsen är äkta. En av kyrkofäderna, Papias, omnämner redan på 130-talet e.Kr. en berättelse om en synderska som stod anklagad inför Jesus.]

Och var och en gick hem till sitt. ¹Men Jesus gick till Olivberget [som låg tre kilometer öster om Jerusalem där han övernattade, se Luk 21:37].

Kasta första stenen

Templet i Jerusalem bestod av flera olika avdelningar. En skiljemur separerade den inre delen som bara fick beträdas av judar. Den första delen i tempelbyggnaden kallades "kvinnornas förgård" där både judiska kvinnor och judiska män kunde offra i offerkistorna, se Mark 12:42. Innanför den, via Nikanorporten, låg männens förgård och de inre delarna av templet där endast prästerna fick tillträde.

²Tidigt på morgonen (vid gryningen) kom han tillbaka till templet. Allt folket kom till honom, och sedan han satt sig ner började han undervisa dem.

[Det är nu den nionde dagen i lövhyddohögtiden, se Joh 7:37. Han var på kvinnornas förgård, se vers 20.]

³Då förde de skriftlärda [översteprästerna] och fariséerna fram en kvinna till honom som [just] blivit gripen för äktenskapsbrott, och när de ställt henne i mitten, ⁴säger de till honom: "Lärare, denna kvinna blev gripen just då hon begick äktenskapsbrott. ⁵I lagen [5 Mos 22:22] befaller Mose att en sådan kvinna ska stenas. [Där står även att mannen ska straffas, vilket de skriftlärda verkar ha glömt.] Vad säger du?" ⁶Detta sa de för att pröva (snärja) honom för att kunna få något att anklaga honom för. Men Jesus som böjt sig ner, började skriva (rita) på marken med sitt finger.

[Golvet i kvinnornas förgård var stenbelagt. Kanske skrev Jesus verkliga bokstäver i dammet på golvet, eller bara ritade i luften och anspelade på Jer 17:13 där "De som avfaller från mig liknar en skrift i sanden." Detta i kontrast till att få ett namn inristat för evigt i klippan, se Job 19:24. Kanske skrev han på två golvstenar, och fick de närvarande att tänka på hur Gud skrev lagen på två stentavlor, se 2 Mos 31:18.]

Tempelplatsen var stenbelagd. Bilden är från utgrävningarna i södra delen av templet.

⁷Men när de envisades med sin fråga och han nu ställt sig upp (rätat på sig) sa han till dem: "Låt den av er som är syndfri (utan skuld) kasta första stenen på henne." ⁸Sedan böjde han sig ner igen och fortsatte att skriva på marken.

[Jesus hade nyligen undervisat om hur Mose gett dem budorden, men de höll dem inte, se Joh 7:19. Att Jesus nu på nytt skriver på stenplattorna kan vara för att få de som anklagade kvinnan att tänka tillbaka på hur Gud visade israeliterna nåd och skrev en ny uppsättning stentavlor, se 2 Mos 34:1.]

⁹När de hörde detta lämnade de platsen en efter en [vissa manuskript har här tillägget: överbevisade av samvetet], de äldste (äldsta) först [vissa handskrifter lägger till: först de äldste – ända till den siste] och Jesus blev lämnad ensam kvar med kvinnan som [fortfarande] stod kvar framför [honom]. ¹⁰När Jesus ställt sig upp sa han till henne: "Kvinna, var är de [de som är dina anklagare]? Har ingen dömt dig?"
     ¹¹Hon svarade: "Nej, Herre."
    Jesus sa till henne: "Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer." [Vissa handskrifter lägger till: från och med nu.]

Jesus är världens ljus

Detaljrik modell av Herodes tempel, skapad av den engelske bonden Alec Garrard. På bilden syns två av de fyra stora kandelabrarna som stod på kvinnornas förgård.

©Geoff Robinson

¹²Då (därför) talade Jesus till dem igen och sa: "Jag är världens ljus. Den som följer mig [den som alltid är med mig på vägen] ska aldrig (skulle inte heller) [behöva] vandra (leva) i mörkret, utan ska (kommer att) ha livets ljus." [1 Joh 1:5]

[Meningen börjar ordagrant med åter, på nytt eller igen (gr. palin) och knyter an till undervisningen från föregående dag (Joh 7:37-39), eller från morgonen (vers 2 – före händelsen med kvinnan som de skriftlärda och fariséerna släpat fram, se vers 3–11). Jesus undervisar på den del av tempelområdet som kallades "kvinnornas förgård" (se vers 20; här fick även männen vistas – kvinnorna fick dock inte gå in i själva templet). På förgården fanns fyra stora kandelabrar, tretton offerkistor och flera förrådsrum. Anledningen till att Jesus uttalar dessa profetiska ord om sig själv just här, kan vara att dessa fyra ljuskandelabrar hade en speciell roll under lövhyddohögtiden. De tändes första kvällen, och sedan alla följande kvällar i högtiden, utom på sabbaten. Ljuset påminde om hur Gud hade lett israeliterna genom öknen med en eldstod. Ljuständningen åtföljdes av musik, sång och dans. Jesus bekräftade där och då – just på denna dag och just på denna plats – att han är världens ljus, se Jes 42:6!]

¹³Då sa fariséerna till honom: "Du vittnar om dig själv, ditt vittnesbörd är ogiltigt."
     ¹⁴Jesus svarade dem: "Även om jag vittnar om mig själv så är mitt vittnesbörd sant, för jag vet varifrån jag har kommit och vart jag är på väg, men ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag är på väg. ¹⁵Ni dömer efter det yttre (efter köttet, mänskligt), jag dömer ingen [på det sättet]. ¹⁶Även om jag skulle döma är min dom sann, för jag är inte ensam, utan med mig är Fadern som har sänt mig. ¹⁷I er lag står det att vittnesbörden från två personer är sant [5 Mos 17:6]. ¹⁸Jag är en som vittnar om mig, och min Fader som har sänt mig vittnar också om mig."
     ¹⁹Då började de fråga honom: "Var är din fader?"
    Jesus svarade: "Ni känner varken mig eller min Fader. Om ni kände (hade en klar förståelse av) mig, så skulle ni också känna min Fader."
     ²⁰Dessa ord talade Jesus vid tempelkistan [på det tempelområde där även kvinnorna vistades och där frivilliga offer togs upp], när han undervisade på tempelplatsen. Men ingen grep (lade sin hand på) honom, eftersom hans stund inte var inne.

Vem är du?
²¹Igen sa han till dem: "Jag går bort och ni kommer att söka efter mig, men ni kommer att dö i er synd. [Synd i singular, primärt deras otro, se vers 24.] Dit jag går är det omöjligt för er att komma."
     ²²Då började de judiska ledarna säga: Han tänker väl inte begå självmord? "Är det därför han säger: Dit jag går är det omöjligt för er att komma?"
     ²³Men han svarade: "Ni är nerifrån, jag är från ovan. Ni är från denna världen (av denna världens ordnade samhällssystem med föränderlig etik och moral), jag tillhör inte den här världen. ²⁴Därför sa jag till er att ni kommer att dö i era synder. Ja, ni ska dö i era synder eftersom ni inte tror att Jag Är." [Uttrycket "Jag Är" anspelar på hur Gud väljer att presentera sig, se 2 Mos 3:14. Uttrycket återkommer även i vers 28 och 58.]
     ²⁵Då frågade de honom: "Vem är du?"
    Jesus svarade: "Precis den jag från början sagt mig vara. ²⁶Det finns mycket jag kunde tala till er och döma er för, men han som sänt mig är sann. Jag talar [bara] det jag hört från (intill, bredvid) honom till världen."
     ²⁷De förstod inte (hade ingen kunskap baserad på personlig erfarenhet) att han talade om Fadern. ²⁸Då sa Jesus: "När ni har valt att lyfta upp Människosonen [på ett kors] kommer ni att förstå att det är jag (Jag Är), och att jag inte gör något av mig själv, utan jag talar [bara] det min Fader lärt mig. ²⁹Han som har sänt mig är alltid med mig. Han har inte lämnat mig ensam, för jag gör alltid det som behagar honom."
     ³⁰Under tiden han talade dessa ord kom många till tro på honom.

Förbli i mitt ord
³¹Då sa Jesus till de judar [invånare i Judeen] som hade kommit till tro på honom [se vers 30]: "Om ni förblir i mitt ord (gr. logos) [om ni skulle stanna kvar i ordet, mitt ord, genom att aktivt leva efter det] är ni verkligen (sannerligen) mina lärjungar. ³²Då ska ni förstå [personligen lära känna] sanningen, och sanningen ska göra er fria (befria er)." [Jesus är vägen, sanningen och livet, se Joh 14:6.]
     ³³De svarade honom: "Vi är Abrahams barn (säd, ättlingar) och har aldrig varit slavar under någon. Vad menar du med att säga: 'ni ska bli fria'?"
     ³⁴Jesus svarade dem: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Alla som vanemässigt praktiserar att göra synd (bryter mot Guds bud, missar målet) är syndens slavar. ³⁵Slaven blir inte kvar i familjen [ordagrant huset, som inkluderar barn, barnbarn, tjänare och slavar] för evigt (alltid), men sonen är kvar i evighet (alltid). ³⁶Om nu Sonen gör er fria, då är ni verkligen fria. ³⁷Jag vet att ni är Abrahams barn (säd, ättlingar), men ändå planerar ni att döda mig, eftersom mitt ord (min undervisning) inte har någon ingång (har ingen plats) i er. ³⁸Jag talar de saker jag sett (lärt mig) vid min Faders sida, och ni gör [era handlingar reflekterar] vad ni har sett (lärt er) av er fader."
     ³⁹De svarade honom: "Vår fader är Abraham."
    Jesus svarade: "Om ni verkligen vore Abrahams barn skulle ni göra Abrahams gärningar [följa hans exempel]. ⁴⁰Men nu försöker ni döda mig, en man som har sagt er sanningen som jag har hört från Gud. Så gjorde inte Abraham. ⁴¹Ni gör er faders gärningar."
    De sa till honom: "Vi är inte födda utanför äktenskapet (i otukt – gr. porneia) [som du är]. Vi har en Fader, Gud."
     ⁴²Jesus svarade dem: "Om Gud verkligen vore er far skulle ni älska (med glädje välkomna, respektera) mig, för jag har utgått från Gud. Jag har inte kommit hit själv (på eget initiativ), utan han har sänt mig. ⁴³Varför förstår ni inte vad jag säger (mitt språk, min dialekt)? [Speciellt ord för uttal och dialekt, används om Petrus tal i Matt 26:73.] Jo, därför att ni inte kan lyssna till (ni står inte ut med, kan inte ta emot) mitt ord (min undervisning). ⁴⁴Ni är från er fader, djävulen, och ni vill utföra er faders onda önskningar (begär, det som tillfredsställer honom). Han har varit en mördare (en som utstuderat utsläcker mänskligt liv) från början (från tidernas begynnelse, den som gjorde det för första gången) [1 Mos 3; Rom 5:12]. Han står inte fast i sanningen, för det finns ingen sanning i honom. När han talar lögn, då talar han det som kommer naturligt för honom [hans modersmål, se vers 42], för han är en lögnare, och lögnens fader (upphovsmannen för falskhet). ⁴⁵Men eftersom jag säger sanningen så tror (litar) ni inte på mig. ⁴⁶Vem av er kan visa på någon synd (överträdelse) hos mig? Om jag talar sanning, varför tror (litar) ni inte på mig? ⁴⁷Den som tillhör (är av) Gud lyssnar på Guds ord [gr. rhema, plural – riktade och levandegjorda ord – förkunnade i den helige Ande]. Anledningen att ni inte lyssnar [på dessa ord och på mig] är att ni inte tillhör (är av) Gud."
     ⁴⁸Judarna svarade honom: "Uttrycker vi inte det rätt när vi säger att du är en samaritan (gr. samarites) och har (är under inflytande av) en ond ande?" [Hänvisningen kan vara till en samarier (från Samarien), men troligtvis även att han var en utövare av den illa ansedda samaritiska trosriktningen, se Joh 4:9.]
     ⁴⁹Jesus svarade: "Jag har inte en ond ande, jag ärar min Fader och ändå föraktar (vanärar, hånar) ni mig. ⁵⁰Jag söker inte min egen ära (upphöjelse), men det finns en som söker (kräver) den, och han är den som dömer. ⁵¹Jag säger er sanningen (amen, amen): Den som väljer att hålla (skydda, bevara, leva efter, följa) mitt ord (min undervisning), han ska aldrig i evighet se döden."
     ⁵²Judarna sa till honom: "Nu förstår vi (har vi en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att du har en ond ande. Både Abraham och profeterna har dött, ändå säger du att vem som helst som väljer att hålla ditt ord, han ska aldrig i evighet se döden. ⁵³Vår fader Abraham dog, du är väl inte större än honom, är du? Profeterna har också dött. Vem tror du att du är (utger du dig för att vara)?"
     ⁵⁴Jesus svarade: "Om jag ärar (upphöjer, förhärligar) mig själv, så är min ära ingenting värd. Det är min Fader som ärar (upphöjer, förhärligar) mig, han som ni säger är er Gud. ⁵⁵Ni har inte känt honom (haft en personlig erfarenhet av Gud), men jag känner (har en klar förståelse av) honom. Om jag sa att jag inte känner (förstår) honom skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och håller (skyddar, bevarar, lever efter, följer) hans ord (undervisning). ⁵⁶Er fader (förfader) Abraham jublade över att få se min dag. Han såg (med sina hjärtans ögon, hade en klar förståelse av) den och gladde sig."
     ⁵⁷Då sa judarna till honom: "Du är inte ens 50 år, och du har sett (stått framför, mött) Abraham?"
     ⁵⁸Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen (amen, amen): Jag Är – redan innan Abraham ens fanns till (var född)."

[Jesus har alltid existerat, se Joh 1:1, 2; Kol 1:17. Att Jesus inte bara "var" före Abraham utan "är" före Abraham visar även hur Jesu nutid sträcker sig tillbaka i dåtid. Hans existens övergår tiden. Jesus jämställer sig med Gud, se 2 Mos 3:14; Ps 90:2. Något som åhörarna ser som en fruktansvärd hädelse som förtjänar döden, se 3 Mos 24:16.]

⁵⁹Då tog de upp stenar för att kasta på honom [att kalla sig själv vid Guds namn ansåg de vara hädelse], men Jesus gömde sig (försvann, var gömd för dem) och gick ut från tempelområdet.

Tillbaka upp

---