Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - lördag 24/10

Jer 44:24-47:7, Ps 92:1-93:5, Ords 26:6-8, 2 Tim 2:22-3:17


Jer 44:24-47:7


     24Och Jeremia sa till hela folket och till alla kvinnor: "Hör Herrens (Jahvehs) ord, hela Juda som är i Egyptens land: 25Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim): Både ni och era fruar har talat med era munnar, och med era händer har ni fullbordat det och sagt: Vi ska verkligen verkställa våra löften som vi har lovat till att offra till himmelens drottning och hälla ut dryckesoffer till henne. Ni ska verkligen infria era löften och verkligen verkställa era löften. 26Därför hör Herrens (Jahvehs) ord, hela Juda som bor i Egyptens land: Se, jag har avlagt en ed vid mitt stora namn, säger Herren (Jahveh), för att mitt namn inte mer ska nämnas i munnen på någon man från Juda och säga: 'Herren Herren (Adonai Jahveh) lever', i hela Egypten. 27Se, jag vakar över dem för ont och inte för gott. Och alla Juda män som är i Egyptens land ska slukas av svärdet och av hungersnöden till dess det är slut på dem. 28Och de som undkommer svärdet ska återvända från Egyptens land till Juda land, ett litet antal, och de ska veta, hela Juda kvarleva som har kommit till Egyptens land för att vistas där, vems ord som förblir (består, är starkt, upprätt, har framgång, gör gott, hjälper – hebr. qom), mina eller deras.
     29Och detta ska vara tecknet för er, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), att jag ska straffa er på denna plats, för att ni ska veta (vara intimt förtrogna med) att mina ord verkligen står er emot för ont. 30Så säger Herren (Jahveh): Se, jag ska ge farao Chafra [även känd som Apries, styrde 587-570 f.Kr], Egyptens kung, i hans fienders hand, och i handen på dem som söker hans själ (liv) så som jag gav Sidkia (hebr. Tsidqijaho), Juda kung, i Nebukadnessars, Babels kungs, hand, hans fiende som sökte hans själ (liv)."

Sammanfattning
1Ordet som profeten Jeremia talade till Baroch, Nerijas son, när han skrev dessa ord i en bok vid Jeremias mun, i det 4:e året till Jojakim (hebr. Jehojaqim), Josias (hebr. Joshijahos) son, Juda kung, han sa: 2"Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), om dig Baroch: 3Du säger: Ve mig! För Herren (Jahveh) har lagt sorg till min smärta. Jag är trött på min klagan och jag finner ingen vila (ro).
     4Så ska du säga till honom:
Så säger Herren (Jahveh):
Se, det som jag har byggt upp
    ska jag bryta ner
och det som jag har planterat
    ska jag rycka upp,
och detta i hela landet. 5Och du söker åt dig det som är stort, sök det inte, för se jag ska föra ondska över allt kött, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), men din själ (ditt liv) ska jag ge dig som ett byte på alla platser dit du går."


Nio nationer

Egypten
1Herrens (Jahvehs) ord som kom till Jeremia över folkslagen.

2Till Egypten. Över farao Nechos, Egyptens kungs, armé, som är vid floden Eufrat i Karkemish, som Nebukadnessar, Babels kung, slog i Jehojaqims, Josias (hebr. Joshijahos) sons, Juda kungs, 4:e år.
3Gör i ordning din mindre [runda] sköld och din stora [rektangulära] stridssköld
    och kom till striden.
4Spänn för hästarna
    och stig upp, ni ryttare,
och ställ upp er (inta era positioner)
    med era hjälmar,
polera spjuten,
    ta på er pansaren (hebr. ciyron).
5Varför ser jag dem förskräckta
    och vända bakåt?
Och deras mäktiga är nedslagna
    och de har flytt i hast utan att se tillbaka,
    skräck från alla sidor,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
6De snabba kan inte fly bort,
    de mäktiga kan inte undkomma,
i norr vid floden Eufrat
    har de snubblat och fallit.

7Vem är detta likt Nilen som reser sig,
    som floden, vars vatten virvlar runt?
8Egypten är lik Nilen som reser sig
    och lik floden vars vatten virvlar runt
och han säger: "Jag ska stiga upp, jag ska täcka jorden,
    jag ska fördärva staden och dess invånare."
9Stig upp på hästarna
    och gör vagnarna redo
och låt de mäktiga männen (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft) dra ut.
    Kush [nuvarande Etiopien och Sudan] och Put (hebr. Pot) [motsvarar nuvarande Libyen] för att hantera skölden,
    loditerna för att hantera och böja bågen.
10Och den dagen ska Herren (Adonai), Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot),
    ha en hämndens dag då han hämnas sina motståndare,
och svärdet ska sluka och bli mätt
    och ska bli drucket med deras blod,
för Herren (Adonai), Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), slaktar i landet
    i norr vid floden Eufrat.

11Gå upp till Gilead och hämta åt dig balsam,
    du jungfru Egyptens dotter,
fåfängt använder du många läkemedel,
    för det finns ingen bot för dig.
12Folkslagen har hört om din skam [Egyptens stora nederlag],
    och jorden är full av ditt rop (skrik),
för [i flykten i panik] snavar den ene hjälten på den andre
    och de faller båda tillsammans.
13Ordet som Herren (Jahveh) talade till profeten Jeremia då Nebukadnessar, Babels kung, kom för att slå Egyptens land. [Versen är en överskrift till den andra sektionen över Egyptens öde, se vers 14-24.]
14Berätta i Egypten och låt det höras i Migdol
    och låt det höras i Nof [Memfis] och Tachpanches,
säg: "Stå fast och gör dig redo
    för svärdet har slukat runt omkring dig."
15Varför är dina mäktiga [alla Egyptens avgudar] omstörtade?
    Han [Apis, den största guden gestaltad som en tjur] stod inte eftersom Herren (Jahveh) kastade ner honom.
16Han fick många att snubbla,
    de föll den ene över den andre och [de egyptiska handelsmännen utomlands] sa:
"Stå upp och låt oss återvända till vårt eget folk
    och till vårt födelseland, från det förtryckande svärdet."
17De ropade där: "Farao, Egyptens kung – ett oväsen (stort tumult, kaos),
    han har passerat den utsatta tiden (försummat sin tid)." [Går också att tolka som han får ett öknamn: Bullret som aldrig kom.]
18Jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Kungen,
    vars namn är Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
Lika säkert som Tavor bland bergen
    och Karmel vid havet ska han komma.
19Du dotter som bor i Egypten,
    klä dig själv till att gå i fångenskap,
för Nof [Memfis] ska bli ödsligt
    och ska läggas i förfall utan invånare.

20Egypten är en mycket vacker kviga
    men en "bitare" (svärm av bromsar – hebr. qeres) [Nebukadnessar som] kommer ut från norr, de kommer.

[Hebr. qeres används bara här, ordet härrör från ordet att bita, vinka eller dra ihop. Det syftar troligtvis på en bitande eller flygande insekt. Metaforen och parallellismen här gör att det troligtvis syftar på en svärm av bromsar som ger sig på boskap – kvigan Egypten.]

21Även köpmännen i hennes mitt
    är som kalvar i stallet,
för de har vänt tillbaka, de har alla flytt tillsammans,
    de stannar inte [i "båset"],
för dagen för deras olycka har kommit över dem,
    deras besökelsetid.
22Deras ljud är som en orms [som flyr],
    för de marscherar med en armé
    och kommer emot dem med yxor
    som skogshuggare.
23De hugger ner skogen,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
så att den inte kan genomsökas,
    för de är fler än gräshopporna, de går inte att räkna.
24Egyptens dotter är satt i skam.
    Hon är given i handen på folket i norr.
25Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim), säger: Se, jag ska straffa Amon [en egyptisk solgud] från No [Thebe, nuvarande Luxor] och farao och Egypten med hennes gudar och hennes kungar, farao och de som litar på honom. 26Och jag ska ge dem i deras hand som söker deras själ (liv) i Nebukadnessars, Babels kungs, hand och i hans tjänares hand, och därefter ska det bli bebott som det var i forna dagar, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
27Men frukta inte, Jakob, min tjänare.
    Var inte bestört, Israel,
för se, jag ska rädda dig från långt bort,
    och din säd (dina efterkommande) från deras fångenskaps land.
Och Jakob ska åter vara stilla
    och väl till mods och ingen ska oroa honom.
28Frukta inte, Jakob, min tjänare, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
    för jag är med dig,
jag ska helt göra slut på alla de folkslag
    dit jag har drivit bort dig,
men jag ska inte göra helt slut på dig,
    och jag ska fostra (disciplinera) dig i omgångar,
    men jag ska inte fullständigt fördärva dig.
Sju nationer – från syd till nord
1[Nu följer sju nationer mellan stormakterna Egypten (Jer 46) i syd och Babylon (Jer 50-51) i norr. Uppräkningen går från syd, sedan öst och sist norr.]

Filistéerna

Herrens (Jahves) ord som kom till profeten Jeremia angående filistéerna, innan farao slog Gaza.

[Det skulle kunna vara farao Psammetichus I, som attackerade Gaza i slutet av sin regeringstid före sin död 610 f.Kr. Om det var farao Necho kan det ha varit 609 f.Kr. eller efter slaget vid Megiddo. Den grekiska historikern Herodotos skriver att Necho intog staden Kadytis (vilket antas vara Gaza) efter att han besegrat Josiah i Megiddo. Denna attack skedde 605 f.Kr. på tillbakavägen från hans seger i Karkemish. Det kan också vara 601 f.Kr., sedan Necho besegrat Nebukadnessar.]

2Så säger Herren (Jahveh):

Se, vatten stiger upp ur norr
    [samma metafor som används om den egyptiska armén (Jer 46:8), används här om Babylon]
    och ska bli en översvämmande ström,
och det ska översvämma landet och alla som är där,
    staden och dem som bor i den,
och männen ska ropa
    och alla invånare i landet ska jämra sig.
3Från ljudet av hans starka, stampande hovar,
    hans vagnars framfart, hjulens skramlande,
ser sig inte fäderna om efter sina söner (barn)
    händerna sjunker ner (är svaga).
4Över dagen som kommer för att tillspilloge hela Filistéen,
    till att förgöra (hugga av) från Tyros och från Sidon varje hjälpare som återstår [Nebukadnessars belägring av Tyros varade i 13 år],
för Herren (Jahveh) har tillspillogivit filistéerna,
    kvarlevan från Chaftors ö [Kreta].
    [Filistéerna tros ha sitt ursprung från Kreta, se 5 Mos 2:23; Amos 9:7.]
5Skallighet [yttre tecken på sorg, se Amos 8:10] har kommit över Gaza,
    Ashkelon har blivit till intet,
kvarlevan av deras dal,
    hur länge ska du skära (skada) dig själv?

6Ve! Herrens (Jahvehs) svärd [en symbol på Herrens dom],
    hur länge ska det hålla på innan det blir tyst?
Stick ner dig i din skida,
    vila och var stilla.
7Hur blir du tyst?
    Men Herren (Jahveh) har gett dig ett uppdrag mot Ashkelon,
och mot havets strand,
    där har han bestämt det.

Ps 92:1-93:5

Psalm 92 – Tacksägelse på sabbatsdagen

Detta är den enda psalm som är skriven speciellt för sabbatsdagen, se vers 1. Den sjufaldiga upprepningen av Guds namn och referensen till skapelsen i vers 4-5 kan vara en anledning till kopplingen. Sabbaten är en föraning om den vila som kommer för skapelsen när Guds fiender slutgiltigt är besegrade, en seger som denna psalm ser fram emot och firar.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Uppmaning till lovprisning (vers 2-6)
2. Guds seger över de onda (vers 7-12)
3. Guds omsorg (vers 13-16)

Det går också att se ett kiastiskt mönster:
A Herrens hus (vers 2-4)
  B Guds hand i skapelsen (vers 5-7)
    C Guds seger (vers 8-10)
  B´ Gud vakar över de sina (vers 11-12)
A´ Herrens hus (vers 13-16)

1En psalm, en sång för sabbatsdagen. [2 Mos 20:8-11; 4 Mos 5:12-15]
-
2Det är gott (en god sak) att tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahveh),
    och att sjunga lovsång till ditt namn, du den Högste (Elion).
3Att berätta om din nåd (omsorgsfulla kärlek) på morgonen,
    och din trofasthet (sanning) under nattimmarna.
4Med ett tiosträngat instrument och med nevel-lyra (hebr. nevel) [större harpa, vanligtvis tolvsträngad]
    och det högtidliga ljudet (hebr. higajon) av kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa, se Ps 33:2.]
5För du, Herre (Jahveh), har gjort mig glad med dina verk.
    Jag vill jubla (höja glädjerop, sjunga) över dina händers verk.
6Hur stora är inte dina gärningar, Herre (Jahveh)!
    Dina tankar (idéer) är mycket djupa (outgrundliga, svåra att begripa).
    [Jes 55:8; Rom 11:33-34]

7En djurisk (rå, oförnuftig) människa känner dem inte,
    inte heller förstår en [oresonlig] dåre detta.
8När de onda växer upp som gräset,
    och när de som ägnar sig åt överträdelser blomstrar,
är det för att de ska förgöras för alltid.
     9Men du, Herre (Jahveh), är hög för evigt.
10För dina fiender, Herre (Jahveh),
    ja, dina fiender ska förgås,
    alla som ägnar sig åt missgärningar ska bli kringspridda.
11Men mitt horn [symbol på styrka] har du upphöjt som vildoxens horn.
    Jag är rikligen smord med olja.

Libanons stolthet är cedern som än i dag pryder deras flagga.

12Mina ögon har sett på dem som ligger på lur efter mig,
    mina öron har hört ogärningsmännens önskningar som reser sig upp mot mig.

13Den rättfärdige ska blomstra som palmträdet [Ps 1:3; 52:10],
    han ska växa som en ceder i Libanon.
14Planterade i Herrens (Jahvehs) hus
    ska de blomstra i vår Guds (Elohims) gårdar.
15De ska fortsätta att bära frukt vid hög ålder,
    de ska vara fulla av sav och rikedom,
16för att berätta att Herren (Jahveh) är uppriktig,
    min klippa, i vilken inte finns någon orättfärdighet.
    [Ps 28:1; 42:9; 62:2; 4 Mos 32:4]

Psalm 93 – Herren regerar i ära och makt

Gud sitter på tronen, han är kung och regerar och världen kan inte skakas. Nationer och folk liknas vid brusande vatten, men Gud står över dem. Det finns en vila i att veta att Gud har kontroll, se Matt 8:23-27; Job 9:8.
    Många av psalmerna i den fjärde boken (Psalm 90-116) beskriver hur Gud regerar här på jorden. Flera tron-psalmer är 47, 95-99. Denna och följande sex psalmer appliceras inom judendomen på en kommande tid då Messias regerar här på jorden.

Författare: Okänd, kanske David

Struktur:
1. Gud är kung och skapare, vers 1-2
2. Gud är mäktigare än vattnen – nationer i uppror och kaos, vers 3-4
3. Gud regerar i evighet, vers 5

[Den grekiska översättningen Septuaginta har också med tillägget: "för dagen före sabbaten, när jorden först blev bebodd. En sång av David." Dagen före sabbaten är fredag, den sjätte dagen i den judiska veckan.]
-
1Herren (Jahveh) regerar (är kung)!
    Han är klädd i härlighet (höghet).
Herren (Jahveh) har iklätt sig
    och spänt om sig makt som ett bälte (runt sig, omgjordat sig).

[Styrka liknas vid ett bälte som håller ihop klädnaden. Herrens kraft gör att han kan regera. Här finns också ett bildspråk för att vara redo att agera. Dåtida klädnader hängde löst och för att göra sig redo att arbeta omgjordade man länderna och band upp klädnaden.]

Ja, världen är skapad och står fast,
    den kan inte rubbas (vackla, står tryggt fast).
2Din tron [rike] är skapad och står fast från urminnes tider,
    du är evig.

[Ordet "evig" är hebr. olam, troligtvis från alam som betyder "att dölja", dvs. vad som är dolt i avlägsen framtid eller historia. En tidpunkt som inte går att se. Ordet har ofta betydelsen evig.]

3Forsarna (strömmar, vågorna) reser (höjer) sig, Herre (Jahveh),
    forsarna reser sig högt,
    forsarna reser sig dånande (slår in som vågor med full kraft).

[Ordet för fors har grundbetydelsen "att flöda", det används för att beskriva floder som Eufrat och Jordan. På samma sätt som havet symboliskt beskriver folk och nationer, se Jes 17:12-13; Upp 17:1, 15, kan floder syfta på folk och nationer i rörelse, se Jes 2:2. Havet står också för kaos och oordning, se 1 Mos 1:2; Job 40:20.]

4Mäktigare än (starkare, högt över) dånet av stora vatten,
    mäktigare än havets bränningar,
    Herren (Jahveh) upphöjd i majestät!

5Dina vittnesbörd (stadgar) [Ps 19:7] är helt pålitliga,
    helighet tillhör (är lämpligt, passande, smyckar och är något vackert i) ditt hus,
        Herre (Jahveh),
    för alltid (ordagrant "i längd av dagar").

Ords 26:6-8

6[Vers 6-10 formar en kiasm. Vers 6 och 10 handlar om att inte överlåta något viktigt till en dåre. Vers 7 och 9 handlar om ordspråk i en dåres mun och att inte ta en dåres ord på allvar. Centralt i vers 8 kommer höjdpunkten att det är absurt och farligt att hedra och upphöja en dåre.]

Att sända ett bud med en dåre
    är som att hugga av sig fötterna [budskapet kommer inte fram] och dricka våld [det utmanar olyckan].
7Som benen på den lame hänger kraftlösa,
    så är ett ordspråk i munnen på en dåre.
8Som att binda fast en sten i en slunga [lika fel och oanvändbart],
    är det att ge ära till en dåre.

2 Tim 2:22-3:17

Stegen för att gå till rätta med felaktig undervisning
22Fly ungdomens (omogna) onda begär.

[Det syftar troligen på ungdomlig omogenhet, otålighet, stridigheter och egna ambitioner, se vers 23-24. Det inkluderar även sexuella frestelser, även om inte det är huvudtemat här. Orden fly och följ är samma som i 1 Tim 6:11. I antiken fanns inte begreppet tonår och ordet ung betydde inte samma sak som i dag. Livet delades upp i två faser, man var antingen ung eller gammal, och gränsen gick vid 40 års ålder. Timoteus är troligtvis i 30-årsåldern när Paulus skriver detta brev till honom, se 1 Tim 4:12.]

Följ (sträva) i stället efter:
    rättfärdighet (att leva rätt, i fullkomlig harmoni med Guds vilja),
    tro,
    kärlek [som är osjälvisk och utgivande]
    och frid
tillsammans med dem som åkallar (frågar efter, ropar och vädjar till) Herren av rent hjärta.

23Däremot ska du avvisa (undvika, vägra att gå in i) dumma och meningslösa (odisciplinerade, barnsliga) dispyter, du vet att de bara föder strider (tvister, konflikter). 24En Herrens tjänare (slav, livegen) ska
    inte strida (skapa konflikter, bråk)
utan vara
    vänlig mot alla,
    skicklig att undervisa,
    beredd att kunna bli illa behandlad utan att bli bitter (inte vara lättstött),
     25i mildhet (vänlighet, känslomässig stabilitet utan att brusa upp) kunna tillrättavisa (disciplinera) dem som opponerar sig [mot den sanna läran].
Kanske låter Gud dem omvända sig, så att de kommer till full insikt om sanningen 26och nyktrar till ur djävulens snara, där de hålls fångna, så att de gör hans vilja.
[Falska läror och alla negativa konsekvenser som följer med dem har sitt ursprung i Satan, men genom Guds nåd kan Jesu tjänare vara med och föra tillbaka dessa personer.
    Uttrycket "kanske låter Gud dem omvända sig" betonar att sann omvändelse måste vara ett Guds verk i en människas hjärta. Jesus sa att ingen kan komma till honom, om inte Fadern drar honom till sig, se Joh 6:44. Gud vill frälsning, se Hes 33:11; 2 Pet 3:9.]


Den sista tiden
1Du ska veta (måste förstå) att i de sista dagarna blir det svåra tider.

[Uttrycket "de sista dagarna" används i NT för hela perioden från Jesu död och uppståndelse fram till hans återkomst, se Petrus tal i Apg 2:16-39 och Heb 1:2.]

2Människorna kommer att vara:
egenkära (själviska, älska sig själva, allt centrerar kring det egna jaget),
penningkära (älska pengar, leva för materialism, ordagrant "vän med silvermynt"),

skrytsamma (arroganta),
stolta,
hånfulla,
[Nu följer fem allitterationer – en retorisk stilfigur där flera ord börjar med samma ljud. Det kan jämföras med rim, där ord slutar med samma ljud. De följande fem orden börjar alla med den grekiska bokstaven alfa, som reverserar ordets betydelse. Den svenska motsvarigheten är "o". Denna grupp verkar alla ha att göra med familjerelationer.]
olydiga (upproriska – gr. apeithes)
    mot sina föräldrar,
otacksamma (gr. acharistos),
oheliga (ogudaktiga – gr. anosios),
3okänsliga (känslokalla, kärlekslösa mot sina närmaste, utan familjeband – gr. astorgos),
oförsonliga (går inte in i förbund, förbundsbrytare, vägrar att överkomma meningsskiljaktigheter – gr. aspondos),
djävulska (skvallrare, förtalare – gr. diabolos, djävulens namn – någon som söndrar och splittrar och agerar djävulskt),

[Detta är listans centrum – källan för allt detta är djävulen.]
[Nu följer på nytt tre allitterationer där alla orden börjar på alfa, se vers 2.]
obehärskade (utan självkontroll – gr. akrates),
omilda (otämjda, råa, brutala, djuriska – gr. anemeros),
fientliga
    mot det goda (helt utan intresse för det goda – gr. aphilagathos),

4falska (sådana som förråder),
hänsynslösa (förhastade, kastar sig huvudstupa in till sitt förfall)
högmodiga (förblindade).

De kommer att älska njutning (ordagrant vara "vän med hedonism"),
    mer än de älskar Gud (ordagrant vara "vän med Gud")
5och ha ett sken (en yttre form) av gudsfruktan
    men förneka dess kraft.

[Denna lista med arton punkter börjar och slutar på temat egoism. Kärleken till sig själv, istället för den som är riktad mot Gud, ramar in hela detta stycke.]
Håll dig borta från (undvik) dem!

[Paulus har tidigare uppmanat Timoteus att vara vänlig mot alla, se 2 Tim 2:24. Det gällde även dessa människor som verkade finnas i församlingens krets. När Paulus var fånge i Caesarea kom den romerske ståthållaren Felix ofta och lyssnade på honom, och Paulus fick ett tillfälle att dela evangeliet, se Apg 24:24-27. Se även Rom 16:17.]

6Bland dem [som drivs av egoism, se vers 2-5, och även bland de falska lärarna i Efesos] finns sådana som smyger (ålar) sig in i hemmen och snärjer (får kontroll över, tillfångatar) svaga kvinnor som är tyngda av [obekända, tidigare] synder [som nu tynger dem] och drivna av många slags begär, de blir 7ständigt undervisade, men lyckas aldrig komma till insikt (praktisk kunskap) om sanningen.
     8Liksom [de egyptiska trollkarlarna] Jannes och Jambres trotsade Mose, trotsar dessa män sanningen. De [dessa falska lärare] är människor med fördärvat sinne, deras tro är inte äkta.
9Men de ska inte ha någon mer framgång. [De går längre och längre i sin ogudaktighet, se 2 Tim 2:16.] Deras galenskap ska bli uppenbar för alla, så som det också blev med de två [Jannes och Jambres].

[Jannes och Jambres var, enligt den judiska traditionen, namnet på faraos två trollkarlar som gjorde falska tecken, se 2 Mos 7:11; 9:11.]

Uppmaning till Timoteus

Var trofast trots förföljelse
10[Till skillnad från falska lärare som smyger sig in, visar Paulus på en öppenhet. Timoteus har följt och sett Paulus under en lång tid, hans liv är öppet och transparent.]

Men du har följt (varit närvarande, noga sett) min
undervisning (lära),
livsstil (mitt liv),
målsättning,
tro,
tålmodighet (balanserade temperament, överseende med andra när de gör fel),
kärlek [som är osjälvisk och utgivande] och
uthållighet (ståndaktighet) [karaktär som står fast även under prövningar],

11mina förföljelser
och lidanden,
som de i
    Antiokia [Apg 13:14-52, där Paulus och Barnabas fördrevs från staden],
    Ikonium [Apg 14:1-5, där de var nära att bli stenade, men hann fly från staden]
    och Lystra [Apg 14:6-20, där Paulus blev stenad och släpades ut ur staden till synes död].

Vilka förföljelser har jag inte fått utstå,
    men Herren har räddat mig ur dem alla.
[Syftar på Ps 34:20.]
12Så kommer alla som vill leva gudfruktigt i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus att bli förföljda. 13Men onda människor och bedragare [charlataner, illusionister, de som ger ett sken av att vara goda] ska gå allt längre i sin ondska, de bedrar (vandrar bort från sanningen) och är själva bedragna.

[All synd har sitt ursprung i att vara förledd. Att känna sanningen sätter människor fria, se Joh 8:31-32.]

Var trogen Guds ord
14Men du måste hålla fast vid det du lärt dig (intellektuellt förstått) och som du är övertygad om (förvissad om, trogen i). Du känner ju personligen dem som har undervisat dig. [Paulus syftade på Timoteus mor Eunike och hans mormor Lois, se 2 Tim 1:5, och även på sig själv, se 2 Tim 1:13; 2:2. Kanske tänkte Paulus även på flera pålitliga lärare som han har nämnt, se 2 Tim 2:2.] 15Du har redan som litet barn fått kunskap om de heliga Skrifterna, som kan ge dig vishet, så att du blir frälst (helad, upprättad, befriad) genom tron i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.

16Hela Skriften (varje skrift; varje del av Skriften) [hela Bibeln] är utandad av Gud ("gudsutandad" – gr. theopneustos) [inspirerad av Guds Ande] och nyttig (användbar, hjälpsam)
    till undervisning [handledning i läran och dess tillämpning, se Rom 15:4],
    till tillrättavisning (överbevisning) [om synd, se Joh 16:8],
    till upprättelse (återupprättelse, korrigering), [och]
    till fostran i rättfärdighet [disciplinerad träning i att leva i överensstämmelse med Guds vilja],
17så att gudsmänniskan [den som tillhör Gud] kan bli [fullt] färdig [kvalificerad och redo att komma i funktion här och nu],
    väl rustad [sedan hon fullt ut har anpassats och utrustats] för varje god gärning.

[Med Skriften syftar Paulus på de judiska skrifterna (som utgör det vi idag kallar för Gamla testamentet), men även på evangelierna, Apostlagärningarna och breven som tillkom under mitten av det första århundradet (som tillsammans med Johannesevangeliet, senare brev och Uppenbarelseboken benämns Nya testamentet). Den grekiska prepositionen pros ("till" i vers 16 och "för" i vers 17) har innebörden "samverkande fram mot målet" och betonar här Skriftens roll i helgelsen.]






Igår

Planer

Stäng  


Helbibel