Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - söndag 25/10

Jer 48:1-49:22, Ps 94:1-23, Ords 26:9-12, 2 Tim 4:1-22


Jer 48:1-49:22

Moab
1Till Moab.

Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim):

Ve över [staden] Nebo, för det är tillspillogivet!
    Qirjatim måste skämmas, det är taget.
    Misgav måste skämmas och förskräckas.
2Moabs lov finns inte mer.
    I Cheshbon [35 km öster om Jeriko] har de tänkt ut ont mot henne:
"Kom, låt oss utrota dem (hugga av henne) [moabiterna] som folk."
    Även du Madmen [en stad i Moab; betyder dynhög; också snarlikt ordet för vara tyst] ska föras till tystnad (hebr. damam), svärdet ska jaga dig.
3En röst ropar från Choronim:
    "Ödeläggelse och stort fördärv!"
4Moab är tillintetgjort,
    hennes små har låtit ett rop höras.
5För med Luchits uppstigande med oavbruten gråt
    ska de stiga upp,
för i nedstigandet av Choronim
    har de hört ångestens undergångsrop:
6Fly! Rädda era liv
    och var som en tamarisk i öknen.
7Eftersom du har litat på ditt arbete
    och på dina skatter, ska du fångas
och Kemosh ska gå i fångenskap,
    hans präster och hans furstar tillsammans.
8Och fördärvaren ska komma över varje stad
    och ingen stad ska komma undan,
    dalen ska förgås
    och fältet ska fördärvas,
    som Herren (Jahveh) har sagt.
9Ge vingar till Moab
    för hon måste flyga och ge sig av,
och hennes städer ska bli en ödeplats
    utan någon som bor där.

10Förbannad (utrotad, helt förgjord – hebr. arar) är den som utför Herrens (Jahvehs) ärenden med en slö hand,
    och förbannad (hebr. arar) är den som håller tillbaka sitt svärd från blod.

11Moab har varit lätt från sin ungdom
    och han har satt sig [som vin] på botten
och inte blivit tömd från kärl till kärl
    – han har inte gått i fångenskap,
därför finns hans smak kvar hos honom
    och hans doft har inte förändrats.
12Därför, se dagarna kommer,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
då jag ska sända till honom dem som plöjer (vänder upp)
    och de ska plöja honom
och de ska tömma hans kärl
    och bryta hans krukor i bitar.
13Och Moab ska skämmas för Kemosh
    som Israels hus skämdes för Betel, deras tillförsikt.

14Hur säger ni: Vi är mäktiga män (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft),
    stridsmän till striden?
15Moab är tillspillogivet och de har gått upp, in i hennes städer
    och hennes utvalda unga män har gått ner till slakten,
förkunnar (säger, proklamerar) Konungen,
    vars namn är Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
16Katastrofen för Moab kommer nära
    och hennes bedrövelse hastar mycket.
17Begråt (jämra er över) honom, alla ni som är runt omkring honom,
    och alla ni som känner (är väl förtrogna med) hans namn.
Säg: "Hur har inte den starka staven brutits,
    den vackra spiran!"
     18Du dotter som bor i Divon,
    kom ner från din härlighet och sitt törstig,
för Moabs fördärvare har kommit emot dig,
    han har brutit ner dina starka fästen.
19Aroers invånare,
    stå vid vägen och se och skåda,
fråga honom som flyr och han som kommer undan.
    Säg: "Vad har hänt?"
20Moab måste skämmas, för det är nedbrutet,
    jämra er och ropa,
berätta det i Arnon,
    att Moab är fördärvat.
21Och domen har kommit till slättlandet,
    till Cholon och till Jahetsa och över Mejfaat
22och över Divon och över [staden] Nebo
    och över Beit-Divlatajim
23och över Kirjatajim och över Beit-Gamol
    och över Beit-Meon
24och över Qeriot och över Botsra
    och över alla städer i Moabs land, nära och långt borta.
25Moabs horn är avhugget
    och dess arm är bruten,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). [Horn är en bild på styrka.]

26Gör honom drucken
    för han har gjort sig själv stor mot Herren (Jahveh)
och Moab ska vältra sig i sina spyor
    och han ska även bli till åtlöje.
27För var inte Israel ett åtlöje för dig?
    Blev han funnen bland tjuvar?
För så ofta som du talade om honom
    skakade du ditt huvud.
28Och ni som bor i Moab,
    lämna städerna och bo bland klipporna
och var som duvor
    som bygger sina bon vid hålets öppning (mun).
29Vi har hört om Moabs stolthet,
    han är mycket stolt,
hans upphöjdhet och hans stolthet
    och hans högmod och hans hjärtas höghet.
30Jag känner (är väl förtrogen med) hans arrogans, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), den är illa grundad, hans förhävelse har inte fört med sig något välgrundat.
31Därför ska jag jämra mig över Moab;
    ja, jag ska ropa för hela Moab,
    för Qir-Cheres män [staden förknippas ofta med Moabs antika huvudstad; betyder "mur av lerskärvor"] ska mitt hjärta stöna.
32Mer än Jaazers gråt ska jag gråta för dig,
    Sivmas vin,
dina grenar nådde över havet,
    de sträckte sig över Jaazers hav.
Över din sommarskörd
    och över din vingård har fördärvaren fallit.
33Och glädje och fröjd har tagits bort
    från dina fruktbärande fält och från Moabs land
och jag har låtit vinet sina från dina vinpressar,
    ingen ska trampa med rop,
    ropen ska inte vara några rop.

[Man brukade trampa druvorna i vinpressen under taktfasta rop och ibland med rytmiska sånger, då det var vanligt att man stod tillsammans i vinpressen och höll en jämn gemensam takt i trampandet.]

34Från Cheshbons rop till Elale till Ahat
    har du hävt upp din röst,
från Tsoar till Choronajim,
    en treårig kviga, även Nimrims vatten ska bli öde.
35Och jag ska göra slut i Moab,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
på honom som offrar på höga platser
    och honom som offrar till sina gudar.
36Därför jämrar sig mitt hjärta för Moab
    som flöjter,
och mitt hjärta jämrar sig
    som en flöjt för Qir-Cheres män [i Moab],
eftersom hans överflöd har gått till spillo.
37Alla huvuden är kala
    och alla skägg avklippta,
alla händer är fårade
    och över höfterna är säcktyg.
38På alla Moabs hustak
    och på dess torg (öppna platser) – överallt klagan,
för jag har krossat Moab som ett kärl
    som saknar skönhet,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
39Hur nedbruten är han inte! De jämrar sig!
    Hur har inte Moab visat ryggen med skam.
Så ska Moab bli ett hån
    och en förfäran för alla runtomkring honom.

40Så säger Herren (Jahveh):

Se han ska hovra som en örn
    och ska sprida ut sina vingar mot Moab.
41Städerna är tagna
    och bergfästena [naturliga bergfästen, grottor och klippor – hebr. masad; samma ord som den kända antika fästningen Masada i Negevöknen] är belägrade,
och hjärtat hos Moabs mäktiga män (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft)
    ska på den dagen vara som hjärtat hos en kvinna i hennes födslovåndor.
42Och Moab ska upphöra att vara ett folk
    eftersom han har gjort sig själv stor mot Herren (Jahveh).
43Skräck och avgrund, en snara är över er (ordagrant: dig), Moabs invånare,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
44Han som flyr för skräcken
    ska falla i avgrunden
och han som tar sig upp ur avgrunden
    ska fångas av snaran,
för jag ska föra den över henne,
    över Moab ditt besökelseår (räkenskapets/hemsökelsens år) [då orättfärdighet döms],
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

45I Cheshbons skugga
    står flyktingarna utan styrka,
för en eld har gått fram från Cheshbon,
    och en flamma från Sichons mitt
och den slukar Moabs hörn
    och kronan på huvudet på de stormande.
46Ve dig Moab!
    Kemosh folk är upplöst,
för dina söner är bortförda fångar
    och dina döttrar är i fångenskap.
47Men jag ska vända Moabs fångar
    vid dagarnas slut (i kommande dagar),
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). Till hit är Moabs dom.


Ammon
1Till Ammons söner. Så säger Herren (Jahveh):

Har Israel inga söner,
    eller har han ingen arvinge?
Varför tar Malkam Gad i besittning
    och bor hans folk i dess städer?
2Därför se, dagar kommer,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
då jag ska låta ett stridslarm höras
    mot Rabbah Ammons söner,
och det ska komma och det ska bli en ruinhög (höjd som uppstått genom upprepad bosättning – hebr. tel)
    och hennes döttrar ska brännas i eld.
Då ska Israel fördriva dem
    som har fördrivit honom,
    säger Herren (Jahveh).
3Jämra dig, Cheshbon, för Ai är tillspillogivet,
    ropa, Rabbahs döttrar,
omgjorda er (ordagrant: dig) med säcktyg,
    klaga och spring hit och dit innanför murarna,
för Malkam ska gå i fångenskap,
    hans präster och hans furstar tillsammans.
4Varför skiner du i dalarna,
    dina strömmande dalar,
du avfallets dotter,
    du litar på dina skatter och säger:
    "Vem ska komma till mig?"
5Se, jag ska föra skräck över dig,
    förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot),
från alla som bor omkring dig,
    och ni ska bli utdrivna,
varje man åt sitt håll (rakt fram)
    och ingen ska församla dem som flyr.
6Men därefter ska jag föra tillbaka Ammons fångna söner,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).


Edom
7Till Edom. Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):

Finns inte längre vishet i Teman?
    Har [goda] råd lämnat (vandrat bort från) de kloka?
    Har visheten tynat bort?
8Fly, vänd om, rota er djupt [nere i grottor eller långt ut i ödemarken],
    Dedans invånare,
för jag för Esaus olycka över honom,
    tiden då jag ska straffa honom.
9Om vinplockarna kommer till dig,
    skulle de inte lämna några plockade druvor [3 Mos 19:10; 5 Mos 24:21]?
Om tjuvar kommer på natten,
    skulle de inte fördärva till dess de fått nog? [Ob 1:5]
10Men jag har klätt av Esau,
    jag har avtäckt hans hemliga platser
    så han inte ska kunna gömma sig.
Hans säd (avkomma) är tillspillogiven och hans bröder och hans grannar
    och han finns inte. [Ob 1:6]
11Lämna dina faderlösa, jag är bakom dem (ska bevara dem)
    och låt dina änkor lita på mig.

12För så säger Herren (Jahveh): Se, de som det inte anstår att dricka av din bägare, ska verkligen dricka, och är du den som verkligen ska gå ostraffad? Du ska inte gå ostraffad, utan du ska verkligen dricka. 13För jag har avlagt en ed (svurit) vid mig själv, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), att Botsra ska bli till häpnad, en förebråelse, ett avfall och en vanära (förbannelse), och alla dess städer ska bli till oavbruten (evig) ödeläggelse.

14Jag har hört ett budskap från Herren (Jahveh)
    och ett ombud är utsänt bland folkslagen:
"Samla ihop er och kom emot henne
    och res er upp till strid."
15För se, jag gör dig liten bland folkslagen
    och föraktad bland människor.
16Din hemskhet har bedragit dig,
    ditt hjärtas stolthet,
du som bor i klippans klyfta
    som kullarnas höjder,
fast du gjorde ditt rede lika högt som örnens
    ska jag föra dig ner därifrån, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
17Och Edom ska bli en häpnad,
    alla som går förbi ska häpna och väsa över alla dess plågor.
18Som när Sodom och Gomorra omstörtades
    och dess närliggande städer,
    säger Herren (Jahveh),
så ska ingen man vistas där,
    inte heller ska någon människas son bo där.

19Se, han ska komma upp som ett lejon från Jordans buskar
    mot den starka boningen,
för jag ska plötsligt få honom att springa därifrån
    och den som är utvald ska jag sätta över det,
för vem är lik mig? Och vem ska utse en tid åt mig?
    Och vem är den herde som ska stå framför mitt ansikte?
20Därför, lyssna på Herrens (Jahvehs) råd som han har gett till Edom,
    och hans syften som han har utlovat till Temans invånare,
säkerligen ska den minste i flocken dra iväg honom,
    säkerligen ska deras boning bli förskräckt över dem.
21Jorden skakar vid ljudet av deras fall, där är ett rop,
    deras ljud hörs i Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet].
22Se, som en örn ska han komma upp
    och svepa ner och breda ut sina vingar mot Botsra,
och hjärtat hos Edoms mäktiga män (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft)
    ska på den dagen vara som hjärtat hos en kvinna i födslovåndor.

Ps 94:1-23

Psalm 94 – Gud kommer att döma världen

Psalmisten ber Gud döma de onda och förtröstar på Guds rättvisa dom.

Citeras:
Vers 11 citeras i 1 Kor 3:20
Vers 14 citeras i Rom 11:1-2

Författare: Okänd

Struktur:
1. Gud vedergäller, vers 1-7
2. Gud som lärare, vers 8-15
3. Gud är trofast, vers 16-26

1[Den grekiska översättningen Septuaginta har också med tillägget: "En psalm av David, för veckans fjärde dag", vilket är onsdag.]
-
Hämndens Gud (El), Herre (Jahveh),
    Hämndens Gud (El), träd fram i glans (lys fram, stråla tydligt)!
2Stå upp (lyft upp dig själv), du jordens domare,
    ge de stolta deras vedergällning.
3Herre (Jahveh), hur länge ska de onda...
    hur länge ska de onda jubla (triumfera, ropa i glädje)?
4De sprutar ur sig (okontrollerat, spyr ut) [en massa ord, se Ords 15:2], de talar arrogant (fräckt),
    alla som ägnar sig åt överträdelse sätter sig själva högt.
5De krossar folket, Herre (Jahveh),
    och hemsöker deras arv.
6De slår änkan och främlingen
    och mördar den faderlöse.
    [De mest utsatta i samhället, se 2 Mos 22:21; 5 Mos 24:17; Mal 3:5.]
7De säger: "Herren (Jah) ska inte se,
    inte heller ska Jakobs Gud (Elohim) höra [vad vi håller på med]."

8Tänk efter, ni brutala (råa, djuriska) bland människor.
    Och ni [oresonliga] dårar, när ska ni förstå?
9Han som formade örat,
    skulle han inte höra?
Han som formade ögat,
    skulle han inte se?
10Han som tuktar hednafolk (nationer),
    skulle han inte korrigera?
    Ja, han som lär människan kunskap?
11Herren (Jahveh) känner människans tankar,
    att de är fåfängliga.

12Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den man (stridsman – hebr. gever) [en man i sin krafts dagar]
    som du undervisar, Herre (Jah), och lär om din undervisning (hebr. Torah),
13så att du kan ge honom vila från de onda dagarna,
    till dess avgrundsdjupet har blivit grävt för de onda.
14För Herren (Jahveh) ska inte förkasta sitt folk,
    inte heller ska han överge sin arvedel.
15Rätten ska återvända till domarna,
    och alla rättsinniga (som har ärliga, uppriktiga hjärtan) ska följa den.

16Vem ska stå upp för mig mot våldsverkarna?
    Vem ska stå upp för mig mot överträdarna?
17Om inte Herren (Jahveh) hade varit min hjälp,
    skulle min själ snart ha bott i tystnaden (graven).
18Om jag säger [tänker inom mig]: "Min fot vacklar",
    då upprätthåller mig din nåd (omsorgsfulla kärlek), Herre (Jahveh).
19När mina oroliga tankar är många inom mig (när mitt inre är fullt av bekymmer),
    då gläder din tröst [plural – Guds flera sätt att trösta] min själ.

[Ordet för oroliga tankar och bekymmer (hebr. sarafim) används bara här och i Ps 139:23. Det hebreiska verbet för att glädja (shaa) beskriver en lekfull och sprudlande glädje som ett barn har, se även Jes 11:8; 66:12; Ps 119:16, 47, 70. Roten till det hebreiska ordet för tröst (tanhum) har att göra med att andas djupt och beskriver intensiva känslor av sorg och medlidande. Det finns hopp och lindring för varje orolig tanke då Gud genom sitt mångfacetterade tröstsätt vänder sorg till glädje, se Ps 30:12.]

20Ska fördärvets tron (ondskefulla domarsäten) [partiska domare], som främjar ont uppsåt med sina lagar,
    ha gemenskap med dig?
21De samlar sig tillsammans mot den rättfärdige (hans själ, liv, person – hebr. nefesh)
    och utgjuter (dömer) oskyldigt blod.
22Men Herren (Jahveh) har varit mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd),
    och min Gud (Elohim) min tillflykts klippa.
23Han har fört deras egna överträdelser över dem,
    och ska förgöra (hugga av) dem i deras egen ondska,
    Herren (Jahveh) vår Gud (Elohim) ska förgöra (hugga av) dem.

Ords 26:9-12

9Som en törntagg går in i en drucken mans hand,
    så är ett ordspråk i en [oresonlig] dåres mun.

[En dåre kan läsa och tala ordspråk, men kan inte hantera det.]

10Som en bågskytt skadar (genomborrar) alla [han skjuter på],
    på samma sätt är det med den som lejer en dåre eller vem som helst som går förbi.

[Hebreiskan är korthuggen. Ordagrant står det: "En bågskytt genomborrar allt, och leja en dåre och leja någon som passerar". Det är helt klart att den underförstådda meningen är att det är lika galet att leja en dåre eller vem som helst som råkar gå förbi, som det är att låta en bågskytt skjuta vilt omkring sig.]

11Som hunden vänder tillbaka till sin spya,
    så återupprepar en dåre sin dårskap.

12Ser du en man som tror att han är vis i sina egna ögon
    – det är mer hopp om dåren än om honom.

2 Tim 4:1-22

1Jag [Paulus] uppmanar dig [Timoteus] allvarligt inför (i närvaro av) Gud och den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, han som ska döma levande och döda, och inför hans uppenbarelse [andra tillkommelse] och hans kungarike:
2Predika ordet (gör budskapet allmänt känt),
    var redo i tid och otid (oavsett omständigheter).

Förmana (överbevisa om synd och uppmana till omvändelse),
tillrättavisa skarpt (ge tydlig varning) och
uppmuntra (trösta, hjälp, inbjud) med
    outtröttligt tålamod (balanserat temperament som har överseende när någon gör fel) och
    undervisning (doktrin, tydliga instruktioner om hur man gör det rätta).

[I uppmuntran ingår att tålmodigt förklara och instruera om vad Bibeln säger i olika frågor. När någon förmanas eller tillrättavisas måste denne få reda på anledningen till detta, och bli uppmuntrad och få undervisning om hur han eller hon ska ändra sitt beteende. De tre verben förmana, tillrättavisa och uppmuntra har inte och-tecken mellan sig i grundtexten. Detta skrivsätt betonar att själva slutsatsen och anledningen kommer i vers 3-5.]
3För det kommer en tid då människor inte längre kommer att tolerera (acceptera, stå ut med) att höra den sunda läran. I stället kommer de allteftersom det behagar dem (kliar dem i öronen) samla på sig lärare efter lärare som talar vad deras begär (längtan efter det förbjudna) vill höra. 4De kommer att vända sig bort från att höra sanningen, och i stället vända sig till myter (mänskligt påhittade historier).

5[I kontrast till den andliga likgiltighet för Guds ords sanningar som beskrivits i vers 3-4 ger Paulus fyra uppmaningar:]
Men var du [ständigt] nykter (alert i sinnet; samlad, sansad, vaksam, klartänkt, opåverkad) i allting.
Håll (härda) ut i svårigheter (bär ditt lidande; var beredd att "lida ont").
Utför en evangelists arbete.
    [Låt ditt arbete ha en evangelists karaktärsdrag – var ivrig att leda andra till Jesus!]
Fullfölj (fullgör; gör ditt yttersta för att fullt ut "bära") din tjänst (gr. diakonia).

Paulus exempel

Paulus halshuggning. Målning av den spanske konstnären Simonet, 1887.

6För själv är jag på väg att offras,
    och tiden för mitt uppbrott har kommit.
[Bibeln säger inte när Paulus dog, men det mesta pekar på att det skedde några år efter branden i Rom 64 e.Kr., då förföljelsen av de kristna ökade. Enligt traditionen fick Paulus sitta i det underjordiska Mamertinska fängelset för att sedan bli halshuggen under Neros tid som kejsare omkring 67 e.Kr.]
7Jag har kämpat den goda (ärbara) kampen.
    [Som en atlet i de grekiska spelen har jag vunnit, och vilar nu i den segern.]
Jag har fullbordat mitt lopp.
    [Som en löpare i ett sprinterlopp, och vilar nu i den segern.]
Jag har bevarat (hållit fast vid) tron.
    [Som en soldat har jag försvarat och skyddat tron, och vilar nu i den segern.]

8Framför mig väntar nu rättfärdighetens segerkrans, som Herren, den rättfärdige domaren, ska ge mig på den dagen [då jag får möta honom], och inte bara mig utan alla som har älskat (och fortfarande älskar och längtar efter) hans uppenbarelse (återkomst). [Tit 2:12-13; Rom 8:28]

Personliga hälsningar
9[Följande stycke ramas in av Paulus önskan om att Timoteus ska komma till honom i Rom, se vers 9 och 21. Paulus visste att han snart skulle dö, men förväntade sig vissa dröjsmål i den romerska rättsprocessen. Det tar knappt en månad att resa sjövägen mellan Efesos och Rom. Det rör sig alltså om några månader från det att brevet skickats till att Timoteus kommer. Med tanke på Timoteus säkerhet önskar Paulus att Timoteus kommer före vintern, se vers 21, då det blev farligt att resa på Medelhavet. Både Paulus andliga och mänskliga behov blir synliga i detta brev. Han behövde skriftrullarna med Guds ord, men även sällskap och sin mantel för att hålla sig varm i den kalla fängelsehålan i Rom.]

Skynda dig (gör allt du kan för) att komma till mig snart.

Uppdatering om personer i Rom
10Demas har övergett mig,
    han fick kärlek till den här världen (denna nuvarande tidsålder) och reste till Thessalonike.
Crescens
    har rest till Galatien [i Mindre Asien, centrala Turkiet].
Titus
    har rest till Dalmatien [region norr om Makedonien, nuvarande sydvästra Kroatien].
[Demas, som är en kortare form av namnet Demitrus, hade tidigare varit en nära medarbetare till Paulus, se Filemon 1:24. Han var inte jude, se Kol 4:11, 14. Han hade övergivit Paulus i Rom och flyttat till Thessalonike som troligen var hans hemstad. Crescens och Titus var utsända på nya uppdrag. Tidigare hade Paulus skrivit till Titus på Kreta och bett honom spendera vintern i Nikopolis, se Tit 3:12.]
11Lukas är den ende som är kvar hos mig.
[Lukas var hos Paulus även under den första fängelsevistelsen i Rom, se Kol 4:14; Filemon 1:24.]
Ta med dig Markus hit,
    han är till god hjälp i min tjänst.
[Johannes-Markus reste tillsammans med Paulus och Barnabas, men han avbröt resan i Perge, se Apg 13:13. Det har skett en upprättelse och Paulus talar väl om honom här. Han fanns hos Paulus även under den första fångenskapen, se Kol 4:10.]
12Tychikus har jag sänt till Efesos.
[Tychikus var en av Paulus trogna reskamrater, se Apg 20:4. Timoteus kunde känna sig trygg att lämna Efesos när han visste att Tychikus var på väg till Efesos och församlingen.]
13När du [Timoteus] kommer, ta med dig manteln som jag lämnade hos Karpus i Troas [på vägen från Efesos till Rom]. [Det blir snart vinter och Paulus behöver sin mantel för att inte frysa.] Ta också med böckerna, framför allt pergamentskrifterna.

Herren ger styrka trots motstånd
14Kopparsmeden Alexander [i Efesos] har gjort mig mycket ont. Herren ska löna honom efter hans gärningar. 15Du själv måste också vara på din vakt mot honom, för han har gjort kraftigt motstånd mot vår förkunnelse.

[Alexander var ett vanligt namn. Det kan vara samma man som omnämns i Apg 19:33-34, eller mer troligt personen i 1 Tim 1:20.]

16När jag försvarade mig första gången var det ingen som kom till min hjälp, utan alla övergav mig, låt det inte tillräknas dem. 17Men Herren hjälpte mig och gav mig kraft, för att förkunnelsen genom mig skulle fullföljas och alla folk skulle få höra den. Så blev jag räddad ur lejonets gap.

[Paulus uppdaterar Timoteus med detaljer kring vad som hänt sedan de senast sågs. Paulus uttryck "när jag försvarade mig första gången" syftar troligen på prima action, som var de preliminära förhör som nu hade hållits under hans andra fångenskap i Rom. Lukas hade inte hunnit komma till honom ännu.]

18Herren ska också rädda mig från alla onda anslag och frälsa mig till sitt himmelska rike. Hans är äran i evigheters evighet.

Amen (låt det ske så, det är sant).

Uppdatering om personer i närheten av Efesos
19Hälsa till Prisca och [hennes man] Aquila
    och Onesiforus familj.
[Alla dessa personer fanns i Efesos. I Apostlagärningarna används det mer informella namnet Priscilla i stället för Prisca.]
20Erastus
    stannade kvar i Korint [väster om Efesos, på andra sidan Egeiska havet],
men Trofimus
    lämnade jag i Miletos [strax söder om Efesos], eftersom han var sjuk.

21Skynda dig hit [till Rom] före vintern.

[Stycket ramas in av uppmaningen "skynda dig hit", se vers 9.]

Ytterligare hälsningar från Rom
Följande [personer, tre män och en kvinna] hälsar också till dig:
    Eubulus,
    Pudens,
    Linus,
    Claudia
    och alla syskonen (bröderna och systrarna i tron).

Välsignelse
22[Brevet avslutas med en dubbel välsignelse. Paulus välsignar först Timoteus personligen och sedan också hela församlingen. Detta är troligen Paulus sista brev. I så fall är dessa rader Paulus sista hälsning.]

Herren
    vare med din ande [Timoteus].
Nåden [Guds favör och kraft]
    vare med er [hela församlingen i Efesos].






Igår

Planer

Stäng  


Helbibel