"Var på er vakt mot fariséernas surdeg som är hyckleriet! [Jesus har just avslöjat fariséernas religiösa fasad, se Luk 11:37-54.]

²Det finns inget fördolt
    som inte ska uppenbaras,
och inget gömt
    som inte ska bli känt.
³Därför ska allt vad ni har sagt i mörkret
    höras i ljuset,
och det ni viskat i örat i enrum (i de innersta rummen, kamrarna),
    ropas ut på taken.

Köpte man fyra sparvar på marknaden fick man en femte på köpet, på samma sätt som handlare i dag har erbjudande som ”ta fem betala för fyra”. Poängen är att ingen av dessa, inte ens den femte extra sparven, är bortglömd av Gud.

⁴Till er som är mina vänner säger jag: Frukta inte för dem som dödar kroppen och sedan inte kan göra något mer. [Var inte rädda för vad de religiösa ledarna, eller andra människor, ska säga och göra. Var frimodiga!] ⁵Jag ska tala om för er vem ni ska frukta. Frukta honom som efter döden har auktoritet att kasta er i Gehenna (helvetet). Ja, jag säger er: Honom ska ni frukta.
     ⁶Säljs inte fem sparvar för två assarion [romerskt kopparmynt av låg valör, värdet motsvarade en sextondels denar eller en halv timlön]? Ändå är ingen av dem bortglömd av Gud.

[Sparvar var den billigaste matvaran som såldes på marknaden. För en assarion kunde man köpa två sparvar, se Matt 10:29. Här ser vi att om man köpte fyra sparvar så fick man den femte på köpet. Om nu t.o.m. denna extra sparv, utan kommersiellt värde, inte är bortglömd av Gud – hur mycket mer ser då inte Gud oss människor som han köpt med Jesu dyra blod.]

⁷Det är faktiskt så att till och med alla hårstrån på ert huvud är räknade. Frukta inte (var inte rädda och oroliga), ni är mycket mer värda än många [miljoner] små sparvar.

⁸Jag säger er:
Den som bekänner (erkänner, vill kännas vid) mig inför människorna,
    honom ska Människosonen också bekänna (erkänna, kännas vid) inför Guds änglar [på domens dag, se Apg 10:42-43; 17:31].
⁹Men den som förnekar mig inför människorna,
    han ska bli förnekad inför Guds änglar.
¹⁰Den som säger något mot Människosonen ska få förlåtelse,
    men den som talar mot den helige Ande
    ska inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande. [Den som tror sig ha begått denna synd har med största sannolikhet inte gjort det. Detta uttalande var riktat till fariséerna.]
¹¹När man ställer er till svars inför synagogor och myndigheter och makthavare, oroa er inte för hur ni ska försvara er eller vad ni ska säga. ¹²Den helige Ande kommer i den stunden att lära er vad ni ska säga."

¹³Någon i folkhopen sa till honom: "Mästare, säg åt min bror att dela arvet (deras faders fastighet eller mark) med mig." [Den äldsta sonen fick en dubbel lott jämfört med de andra sönerna, se 5 Mos 21:17. Om det blev tvister kring fördelningen brukade normalt rabbinerna lösa dem.]
     ¹⁴Men Jesus sa till honom: "Människa, vem har satt mig till domare eller medlare mellan er två?" ¹⁵Sedan sa han till dem [de båda bröderna]: "Var ständigt på er vakt (skydda er) mot alla sorters girighet (habegär), för en människas liv handlar inte om materiellt överflöd (det är inte det som avgör er livskvalitet)." ¹⁶Därefter berättade han en liknelse för dem:

"En rik man hade åkrar som gav mycket goda skördar. ¹⁷Så han tänkte (resonerade fram och tillbaka med sig själv): 'Vad ska jag göra, för jag har inte plats för mina skördar?'
     ¹⁸Sedan sa han [och i grekiskan används ordet 'jag' åtta gånger och 'mina' fyra gånger]: Så här ska jag göra, jag river ner mina lador och bygger större, och där ska jag lagra all min säd och allt mitt goda. ¹⁹Sedan kan jag säga till mig själv (min själ): 'Du har nu mycket gott i förvar, det räcker många år framöver. Ta det nu lugnt, ät, drick och roa dig.'
     ²⁰Men Gud sa till honom: 'Du handlar dåraktigt (resonerar inte logiskt)! I natt ska din själ utkrävas av dig. Allt som du har samlat, vem ska då få det?'
     ²¹Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför [rik i sin relation med] Gud."

Fokusera på rätt saker
²²Sedan sa Jesus till sina lärjungar: "Därför säger jag er [eftersom det är dårskap att bara fokusera på att samla rikedomar i den här världen som liknelsen om den rike mannen visade, se vers 16-21]:

Bekymra (oroa) er inte för ert liv (gr. psuche) [jordelivet] vad ni ska äta, eller för er kropp, vad ni ska klä er med. [Fil 4:6]
²³Livet (själen; hela den mänskliga varelsen) är mer än maten,
    och kroppen mer än kläderna!

Se på korparna
²⁴Se reflekterande på (undersök noga, lär av) korparna.

De varken sår eller skördar,
    de har varken förråd (en inre kammare med gömda skatter) eller lada,
    och ändå föder Gud dem.
Hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna?

[Korpen var en oren fågel, se 5 Mos 14:14. I Guds svar till Job frågar han retoriskt vem det är som förser korpen med mat, se Job 39:3. Tankarna går också till Elia som fick mat på ett övernaturligt sätt av just korpar, se 1 Kung 17:6. I jämförelse med den rike mannen som byggde lador, se vers 18, har korparna inga lador – de litar på Gud. Även om fåglarna inte sår och skördar är de inte overksamma. De sjunger och lovprisar Gud, samlar mat och bygger bon. Slutsatsen är att om Gud upprätthåller fåglarna i sin skapelse, hur mycket mer ska han inte då försörja sina älskade barn.]

²⁵Vem av er kan genom att oroa (bekymra) sig lägga en enda aln till sin livslängd (längd)?

[En aln (gr. pechus) används främst för att mäta längd men även tid. Den romerska alnen motsvarade 45 cm och var ungefär som en mans underarm, avståndet mellan armbågen och långfingret. Tidsmåttet var inte helt definierat, men det beskrev en kort tid. Det kunde syfta på det korta ögonblick det tog att ta ett steg och röra sig framåt en aln. I förhållande till år kunde en pechys motsvara en timme eller en dag. Slutsatsen är att oro inte kan förlänga livet ens ett enda steg på vår livsvandring – några sekunder, timmar eller dagar. Oro kan inte heller göra stor förändring som att öka vår längd med en halvmeter.
    Det finns även en koppling till nästa stycke som Jesu åhörare kände till. Den som vevar upp garn som spunnits (vers 27) gör det mellan pekfingret och tummen och runt armbågen, vilket motsvarar en aln.]

²⁶Om ni inte ens förmår så lite, varför bekymrar ni er då för allt det andra?

Se på liljorna
²⁷Se reflekterande på (undersök noga, lär av) liljorna (de vilda blommorna), hur de växer.

De arbetar inte (sliter inte hårt på gränsen till utmattning)
    eller spinner.
Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt (majestät) var klädd som en av dem [1 Kung 10:4-7].
²⁸Om nu Gud klär gräset på marken,
    som i dag grönskar och i morgon kastas i ugnen,
    hur mycket mer skulle han då inte klä er?
Så liten (kortvarig) tro (trofasthet, förtröstan) ni har!

Sök först Guds rike
²⁹Sök inte (var inte fixerade vid) vad ni ska äta och dricka, och oroa er inte.

[Detta är enda gången det grekiska ordet meteorizomai används för oro i NT. Det kan beskriva hur ett skepp kastas för havets vågor, och bilden blir då en oro där man kastas mellan hopp och fruktan. En annan betydelse är något högt i luften. Ordet "meteor" kommer från detta ord. Betydelsen blir då att inte sätta oproportionerliga skyhöga förväntningar på jordiska ting som sin trygghet, vilket bara leder till oro och besvikelse.]



³⁰För allt detta [mat och dryck] söker (jagar, strävar) hedningarna efter, men er Fader vet att ni behöver det.

³¹Nej, sök (var fixerade vid) hans rike, så ska ni få det andra också.

³²Var inte rädd, du lilla hjord!
För det är er Faders goda vilja (stora glädje) att ge er riket.

[Ordet för hjord användes oftast om en fårhjord. Jämfört med världens riken var de tolv en liten grupp, som en liten fårhjord. Men de har en god herde som beskyddar dem. De har också del i Guds rike vilket innebär kungens beskydd, privilegier, försörjning osv. Det finns ingen anledning till oro!]

³³Sälj vad ni äger och ge till de fattiga (donera till välgörenhet). Skaffa en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör.

³⁴För där er skatt är,
    där kommer också ert hjärta att vara."

Var redo när Människosonen kommer
³⁵[Jesus fortsätter att undervisa:] "Fäst upp era kläder och håll lamporna (lyktorna) brinnande. [Ordagrant 'omgjorda era länder', dvs. bind upp rocken för att vara redo.] ³⁶Var som tjänare som väntar på att deras herre ska komma hem från bröllopsfesten [som kunde pågå upp till sju dagar], så att de genast kan öppna när han kommer och bultar [på porten]. ³⁷Saliga (lyckliga, välsignade) är de tjänare som deras herre finner vakna (alerta, vakande, vid liv) när han kommer tillbaka. Sannerligen (Amen), säger jag er, han ska fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv gå och passa upp dem. ³⁸Om han så kommer under den andra nattväkten (klockan 21-24, före midnatt) eller den tredje (klockan 24-03, efter midnatt) – saliga (lyckliga, välsignade) är de tjänarna.

[I Mellanöstern går solen ner vid sextiden på kvällen och upp igen tolv timmar senare. Romarna delade in natten i fyra nattväkter och judarna i tre. Eftersom Lukas refererar till det romerska systemet i Apg 12:4, är det troligen samma system med tretimmarspass även här. Oavsett exakta tider så kommer tjänarnas herre på natten då tjänarna är som tröttast.]

³⁹Jag vill att ni förstår detta [Jesus ger ännu en liknelse för att illustrera hur viktigt det är att vara vaken]: Om en husägare (familjefar) visste vilken stund (timme) tjuven kom, skulle han inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus. ⁴⁰Var redo (beredda, förberedda), ni också [som tjänarna i den första liknelsen, och husbonden i den andra], för Människosonen kommer när (stunden; i den stund då) ni inte väntar (förväntar, antar, tänker) det [personligen inte tror eller anser det vara en lämplig tid]".

Vem gäller liknelsen, ska vi vänta på din återkomst?
⁴¹Då frågade Petrus: "Herre, talar du om oss [de tolv lärjungarna] i den här liknelsen, eller om alla?"

[Jesus undervisar om den glädje som väntar de tjänare som är klädda för tjänst, har sina lampor brinnande och inte slumrar när Herren kommer tillbaka, se vers 35-40. Petrus undrar vem han talar om. Jesus svarar genom att ställa en retorisk fråga, där Petrus, lärjungarna och alla som agerar på det sättet identifieras med en vis förvaltare. I parallellstället Mark 13:37 är svaret tydligt att inte bara lärjungarna ska vaka utan "alla ska vaka". Alla kommer att hållas ansvariga utifrån sin kunskap vilket är slutsatsen i vers 47-48.]

⁴²Herren sa: "Vem är den trogne och vise förvaltaren (som fått ansvar att övervaka och leda ett visst område) som av sin herre blivit satt över tjänstefolket och som ska ge dem mat (vars och ens dagliga matranson) i rätt tid?
     ⁴³Salig (lycklig, välsignad) är den tjänare som är sysselsatt med det han ska göra (gör sitt uppdrag) när hans herre kommer tillbaka. ⁴⁴Jag säger er sanningen, han ska låta tjänaren få ansvara över allt han äger. ⁴⁵Men om den tjänaren skulle säga i sitt hjärta: 'Min herre är försenad' (det dröjer innan han kommer), och han börjar slå de andra tjänarna, både män och kvinnor, och äter, dricker och blir berusad, ⁴⁶då ska hans herre komma en oväntad dag och i en oväntad timme och hugga honom i två delar [straffa honom hårt], och låta honom få sin plats bland de otrogna (opålitliga) [hycklarna, de som själva kallar sig tjänare men som medvetet gör tvärt emot sin kallelse].
     ⁴⁷Den tjänare som vet sin herres vilja, men inte förbereder sig eller handlar efter hans vilja, ska bli slagen med många slag. ⁴⁸Men den som inte vet [har förhållandevis lite kunskap om sin herres vilja] och gör något som förtjänar straff ska piskas med några få slag. Av den som har fått mycket [av Gud] ska det krävas mycket, och av den som människor har anförtrott mycket [den som har ansvar för att ta hand om andra, att portionera ut mat, uppdraget i vers 42], av honom kommer det att krävas ännu mer (ordagrant 'de kommer att kräva ännu mer')."

Eld och åtskillnad – inte fred
⁴⁹"Jag har kommit för att tända en eld (kasta eld) på jorden – jag önskar så att den redan brann!

[I det naturliga ger elden värme och ljus, men samtidigt förtärs också materialet som brinner. Elden förädlar metaller så att bara det som är äkta består. I Bibeln används eld som en bild på Guds helighet, dom och dopet i den helige Ande. Att Jesus önskar att elden brann syftar antagligen på flera saker – att prövningens eld skulle förädla de troende att leva helt överlåtna till honom, att pingstdagen redan var här så att de troende var brinnande i den helige Ande och var klara ljus i en mörk värld. Det var det som skedde när Guds ord blev uppenbarat i hjärtat på Emmausvandrarna och det var som en eld inom dem, se Luk 24:32.]

⁵⁰Men jag har ett dop att döpas med [lidandets dop, hans död och uppståndelse], och jag är svårt ansatt tills det är fullbordat. ⁵¹Tror ni jag har kommit för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag er, däremot åtskillnad (splittring, delning).

[Den fred som Jesus ger är mellan Gud och människa, se Jes 9:6. Vi uppmanas att sträva efter fred med alla, se Heb 12:14, men alla vill inte, se 2 Tim 3:12. Det är inte Guds vilja, eller han som orsakar splittring, men den är oundviklig. Det är konflikt mellan ljus och mörker, mellan Guds barn och djävulens barn, och denna konflikt når även medlemmar i en och samma familj. När en människa blir frälst och lever i ljuset blir kontrasten till det tidigare livet i mörkret helt uppenbar. Tidigare vänner kan bli fiender när de upplever sig dömda, se Joh 3:16-21.]

⁵²För från och med nu ska fem i samma familj vara separerade, tre mot två och två mot tre. [Nu ges ett exempel från en familj med fem personer:]
     ⁵³far mot son och son mot far,
    mor mot dotter och dotter mot mor,
    svärmor mot [blivande eller nygift] sonhustru (brud – gr. numphe) och sonhustru mot svärmor."

[Citat från Mika 7:6. En gruppering är far och mor, och på den andra sidan son, dotter och en nyligen gift sonhustru. Ordet för brud används. Eftersom den hebreiska kulturen har en mer ­bindande förlovning än dagens västerländska tradition, så räknas en förlovad kvinna som brud under ett års tid. Uttrycket används också nygift hustru. Det verkar vara den unga generationen som tagit emot Jesus och den äldre som är motståndare. Innan Jesus kommer tillbaka för att upprätta tusenårsriket på domens dag kan evangeliet splittra generationer, se även 2 Mos 20:12; Rom 12:18; Matt 5:44.]

Tidens tecken
⁵⁴Han sa också till folket: "När ni ser ett moln stiga i väster [över Medelhavet] säger ni genast att det blir regn, och det blir så. ⁵⁵När det blåser en sydlig vind säger ni att det blir en värmebölja, och det blir så. ⁵⁶Hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra), ni kan tyda jorden och himlens utseende. Varför kan ni inte tyda den här tiden?"

[Folket var vana att tyda det ganska förutsägbara vädret i Israel. Västliga vindar förde med sig regn. Sydliga vindar ökenhetta, fenomenet kallas Sirocco. De kunde känna igen naturliga väderförändringar, men var helt utan andlig klarsyn. Ovilliga att se sitt eget behov av omvändelse och förändring.]

Guds dom kommer – omvänd dig nu
⁵⁷"Varför bedömer (avgör) ni inte själva vad som är rätt? ⁵⁸När du är på väg till domaren med din motpart, gör allt vad du kan under vägen för att förlikas med honom medan ni är på väg. Annars drar han dig inför domaren, och domaren överlämnar dig till rättstjänaren (gr. praktor, fungerade som indrivare åt staten) och rättstjänaren kastar dig i fängelset. ⁵⁹Jag säger dig: Du kommer inte ut förrän du har betalt till sista öret."

[Här anges det judiska kopparmyntet "lepta" som var den lägsta valören i hela Romarriket. Värdet var 1/128 av en denar, som var en arbetares dagslön. Poängen i liknelsen är att Gud kommer att döma världen, och medan vi fortfarande vandrar här på jorden behöver vi ta emot hans nåd och få det rätt ställt med honom.]

Livet är oförutsägbart – omvänd dig nu
¹Vid samma tid kom några och berättade för Jesus [den senaste nyheten] om de galiléer vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer.

[Pontius Pilatus var känd för sin grymhet. I trosbekännelsen läser vi hur Jesus var "pinad under Pontius Pilatus". Den judiska historieskrivaren Josefus redogör för flera massakrer som Pilatus utförde. Han ansvarade inför den romerske kejsaren för regionerna Judeen och Samarien och bodde i Caesarea vid Medelhavskusten. Jerusalem ingick i hans område och under de judiska högtiderna var han stationerad där på grund av risken för oroligheter och uppror bland judarna. Genom att döda dessa galiléer och bränna dem tillsammans med offerdjuren inne i templet i Jerusalem ville han ge ett avskräckande exempel. Det kan vara anhängare till den motståndsgrupp som nämns i Apg 5:37 som fått sätta livet till.
    Den vanliga judiska uppfattningen var att om man gjorde gott hände goda saker, och gjorde man ont hände onda saker. Man frågar Jesus om dessa som dött var större syndare än andra eftersom denna olycka drabbat dem.]

Jesus refererar till något av tornen kring Siloamdammen i södra Jerusalem.

©Anna Carlsson

²Jesus svarade: "Tror ni att de galiléerna var större syndare än alla andra galiléer, eftersom de fick lida så? ³Nej, säger jag er. Men om ni inte omvänder er (totalt förändrar ert sätt att tänka och agera) går ni alla under som de.
     ⁴Eller de arton som dog när tornet i Siloam föll över dem, tror ni att de var mer skyldiga än alla andra som bor i Jerusalem? ⁵Nej, säger jag er. Men om ni inte omvänder er (totalt förändrar ert sätt att tänka och agera) går ni alla under på samma sätt."

[Siloamdammen låg i södra Jerusalem. Tornet var antagligen en del av muren. Då som nu spekulerade människorna om massakern, eller olyckan med tornet som föll, var Guds straff för specifika synder som dessa människor gjort. Jesus svarar att så inte är fallet, och riktar sig till dem som ställt frågan, och blir personlig – ni måste omvända er.]

Liknelsen om fikonträdet som inte bar frukt
⁶[Jesus berättar nu en liknelse för dem som kommit med nyheten om massakern som skett i Jerusalem, se vers 1-6. I stället för att spekulera i varför de fick lida och dö borde de frågat: "Varför lever fortfarande jag?" Jesus uppmanar dem att se på sina egna liv och omvända sig.]

Jesus berättade denna liknelse: "En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård. Han kom för att se om det fanns någon frukt på det, men hittade ingen. [Fikonträdet är ofta en symbol på nationen Israel, och ägaren är Gud.] ⁷Då sa han [ägaren] till trädgårdsmästaren: 'Lyssna nu, i tre års tid [från den ålder, omkring fem år efter att det var planterat, då det var normalt att förvänta sig att trädet skulle börja ge en skörd] har jag kommit och letat efter frukt på detta fikonträd, utan att hitta någon. Hugg bort det (ordagrant 'hugg ut det')! Varför ska det ta upp plats (suga ut jorden, ta solljus från andra träd)?' ⁸Trädgårdsmästaren svarade: 'Herre, låt det stå kvar ett år till, så ska jag gräva runt det och gödsla. ⁹Kanske bär det frukt nästa år, men om inte, kan du hugga bort det.' "

[Jesus är förebedjaren som i det längsta vädjar för sitt folk att de ska vända om och bära frukt. Lite senare i vers 34 gråter och ber Jesus över Jerusalem.]

En kvinnas rygg botas efter arton års sjukdom
¹⁰[Detta är andra gången Jesus helar på en sabbat, första gången var det en man med en förtvinad hand, se Luk 6:6-10, och nu är det en kvinna med krokig rygg. Utifrån alla helanden Jesus gjorde och alla liknelser han berättade, väljer Lukas genomgående i sitt evangelium att ta med ett exempel på en man och en kvinna, och visar genom den berättartekniken att Jesus inte gör skillnad på kvinnor och män.]

Jesus undervisade i en av synagogorna på en sabbat [en lördag, den judiska vilodagen]. ¹¹Där [i synagogan] fanns en kvinna som i arton år haft en sjukdom orsakad av en ande (sjukdomsdemon). Hon var kutryggig [gr. sygkypto – ordagrant: "ihopböjd"; hon hade en krökt rygg (ibland kallad puckelrygg) och gick framåtböjd, den medicinska termen är hyperkyfos] och kunde inte räta på sig. ¹²När Jesus såg henne, kallade han henne till sig och sa: "Kvinna [inte ett hårt tilltal, utan fyllt med respekt och ömhet], du har blivit fri från din sjukdom", ¹³och han lade sina händer på henne, och på en gång rätade hon på sig och prisade (tackade) Gud!
     ¹⁴Men synagogföreståndaren, upprörd (förargad) över att Jesus botade på sabbaten, sa till folket [men riktar sin kritik mot Jesus]: "Det finns sex dagar som man ska arbeta på, kom och bli botad på någon av dem och inte på sabbaten."
     ¹⁵Då svarade Herren synagogföreståndaren: "Ni skenheliga (ni religiösa ledare som bara utför ett skådespel)! Är det inte så att ni alla löser er oxe eller åsna från krubban och leder ut och ger den vatten, även på sabbaten? ¹⁶Skulle inte den här kvinnan, en Abrahams dotter som Satan [som ordagrant betyder motståndaren] har hållit bunden i arton långa år, bli befriad från sin boja (kedja) på sabbaten?" [I arton år hade kvinnan gått till synagogan, även på andra dagar än sabbaten, men inte blivit helad.]
     ¹⁷Och när han sa detta (dessa saker) skämdes alla som var emot honom (alla hans motståndare), och allt folket (hela skaran) jublade över allt det underbara [i plural] som skedde genom honom [under hans auktoritet].

Guds rike

Senapsfröet är 1-2 millimeter i diameter och busken kan bli 2-3 meter hög.

¹⁸Sedan sa Jesus: "Vad ska jag likna Guds rike vid? Vad ska jag jämföra det med?"

Liknelsen om senapsfröet
¹⁹"Det liknar ett senapsfrö som en man tar och sår i sin trädgård. Det växer upp och blir ett träd, och himlens fåglar bygger bo bland grenarna." [Detta är troligtvis en hyperbol (en medveten överdrift för att framhäva en poäng). Senapsplantan blir 2-3 dm hög då det är dags för skörd. Dock finns exempel på senapsbuskar som efter några år blivit 2-3 meter höga runt Galileiska sjön och fåglar kan bygga bon i grenverket.]

Liknelsen om surdegen
²⁰Igen sa han: "Vad ska jag jämföra Guds rike med? ²¹Det liknar surdeg (jäst) som en kvinna gömmer (blandar – gr. ekgrupto) i tre mått (gr. saton – motsvarar 13 liter) mjöl [totalt omkring 40 liter] till dess hela degen har jäst [blivit påverkad av jästen]."

[Lukas växlar mellan man och kvinna när han sammanställer sitt evangelium, se vers 19 där "en man sår" och 21 där "en kvinna gömmer". Huvudpoängen är hur Guds rike börjar smått men kommer att växa. Samtidigt antyder liknelsen också att Gudsriket växer oproportionerligt. Ett planterat senapsfrö blir bara en buske, inte ett träd. Redan 30-60 dagar efter sådd kan man skörda senapsfrön från senapsbusken, som då är några decimeter hög. Busken kan växa vidare och bli 2-3 meter hög, men då ger den inte längre någon skörd. Här kan finnas en antydan om att Guds rike ger god frukt i de små sammanhangen. Surdegen är genomgående en bild på falska läror i Bibeln. Mitt i det växande Gudsriket finns det också ondska. I berättelsen som föregår dessa liknelser var ju föreståndaren i synagogan en som inte ville se människor helade, se vers 10-17! Se även kommentarer i Matt 13.]

Den smala dörren
²²Jesus gick igenom städer och byar där han undervisade, på sin vandring mot Jerusalem. [Redan i Luk 9:51 börjar Jesus gå mot Jerusalem men först i Luk 17:11 går han direkt mot målet.]
     ²³Någon frågade honom: "Herre, är det bara några få som blir frälsta (räddade)?"

²⁴[Detta var en teoretisk fråga, antagligen ställd av en farisé eller skriftlärd. Jesus börjar med att ge en praktisk och personlig uppmaning till var och en att vara redo, för vad spelar det för roll om få eller många andra blir frälsta om man själv går förlorad? Till sist, vers 29-30, svarar han på frågan att många hedningar från jordens alla hörn ska bli frälsta.]

"Kämpa [som om ni tävlade i en olympisk gren eller stred på liv och död; verbformen indikerar också en passiv komponent – dvs. att även låta Gud få verka mitt i kampen] för att komma in genom den smala (trånga) dörren [portingången till ett hus där en bröllopsfest ska hållas]. [Jesus är dörren, den enda vägen till Gud, se Joh 10:7; 14:6.] För många, säger jag er, ska försöka (söka; sträva efter) att komma in men inte kunna det. ²⁵När väl husets herre [Jesus] stiger upp och snabbt stänger dörren, då kommer ni att stå utanför och bulta och säga: 'Herre, öppna för oss!' Han kommer att svara er: 'Jag vet inte varifrån ni är.' [Vilken familj eller vilket hushåll ni tillhör.]
     ²⁶Då ska ni säga: 'Vi har ätit och druckit i ditt sällskap [dock inte som verkliga vänner och gäster som i Matt 26:29], och du har undervisat på våra huvudgator.' ²⁷Men han ska svara: 'Jag vet inte varifrån ni är. [Vilken familj eller vilket hushåll ni tillhör.] Gå bort ifrån mig, alla ni som bedriver orättfärdighet.' ²⁸Där ska ni gråta och skära tänder (där kommer det att råda ångest, hat och ondska), när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva är utdrivna. [Många judar ansåg sig tillhöra Gudsriket eftersom man var född jude, medan Jesus lär att man måste födas på nytt.]
     ²⁹Människor ska komma från öster och väster, från norr och söder och ligga till bords [få delta i den himmelska festmåltiden] i Guds rike. ³⁰De som [nu] är de sista ska [då] bli de första, och de som [nu] är de första ska [då] bli de sista."

Jesus och Herodes
³¹Just då kom några fariséer [från Galileen eller Pereen, de områden som Herodes Antipas var landsfurste över] och sa till honom: "Gå genast härifrån, för Herodes vill döda dig." ³²Men han svarade: "Gå och säg till den räven [judiskt idiom för att vara feg och lättskrämd] att jag driver ut onda andar och botar sjuka i dag och i morgon, och den tredje dagen når jag mitt mål (fulländar jag mitt syfte här). ³³Men i dag och i morgon och i övermorgon måste jag vandra vidare [varken Herodes eller någon annan kan hindra Guds plan], för det passar sig inte att en profet dödas någon annanstans än i Jerusalem."

Jesus sörjer över Jerusalem
³⁴"O Jerusalem, Jerusalem [upprepning av namnet beskriver ett starkt känslomässigt engagemang]. Du som vanemässigt mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig (som budbärare)! Hur många gånger har jag inte velat (längtat efter att) få samla (skydda) dina barn, som en höna samlar (skyddar, värmer) sina kycklingar under sina vingar, men ni har vägrat. ³⁵Se, nu står ert hus övergivet (tömt på sina egna resurser) [utan Guds beskydd]. Jag säger er, ni ska inte se mig igen förrän den dag då ni säger: 'Välsignad är han som kommer i Herrens namn.' " [Ps 118:26]

Tillbaka upp

---